Kedoshim 30-7

Avskilda

3 Mosebok 20:23-27

Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda för de fyrfotadjurs eller fåglars skull, eller för de kräldjurs skull som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena. 

3 Mos 20:25 SFB

Hur skall man lösa det som ser ut som en motsättning?

Noach visste redan vad det var för skillnad mellan rena och orena djur ur rituell synpunkt. Senare gav den Evige den skrivna Torán till Israels söner där han i detalj förklarar hur man skall kunna skilja mellan dem. Toràns principer är bestående och kan inte ändras från en tidsepok till en annan.

Jeshua kunde inte ha renförklarat all mat, vilket många kristna översättningar felaktigt skrivit i Markus 7:19, där varken den arameiska eller grekiska texten har ordet ”förklarade”. Det är ett tillägg av översättarna. Där talas det om den fysiska reningen av födan som inälvorna sköter om. Genom kroppens naturliga funktion blir all mat renad från partiklar som kroppen inte behöver. Om Jeshua hade förklarat rituellt rent något som den Evige hade förklarat rituellt orent, så skulle han inte kvalificera som Messias, för Messias kan inte motsäga den skrivna Torán. Om Moshés Torá är måttstocken för att kunna avgöra om den som utger sig för att vara Messias är sann eller falsk, hur skulle han då kunna ändra på något som blivit etablerat i den skrivna Torán? Det är omöjligt att Jeshua skulle ha förklarat all mat för ren om orena djur är medräknade (jfr. Mat 5:17-19).

Den syn som Petrus såg på taket tre gånger talar inte om djur utan om människor. Den Evige visade honom på det sättet att han inte får kalla någon människa för profan eller oren (Apg 10:28). Den synen kan inte heller utgöra en grund för att ändra Toráns normer som skrevs av Moshé.

I 1 Timoteus 4:1-5 står det skrivet: ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det helgas genom Guds ord och bön.” (SFB)

Om Paulus hade sagt att det är tillåtet för en jude att äta djur som Toràn har förklarat för orena och avskyvärda, då vore han en falsk profet. Toràn är måttstocken som visar vem som är en falsk profet. Den som gör att folket går ifrån Moshés Torá är en falsk profet. Om vi därför tror att Paulus var en profet sänd från Honom som dikterade den eviga Torán för Moshé, då kan han inte tillåta något som Toràn förbjuder. Man måste då försöka förstå hans skrifter med Toràn i sinnet.

De födoämnen som den Evige har skapat för att de som äter skall kunna prisa honom skulle ju inte kunna bestå av djur som är orena för dem som tillhör omskärelseförbundet eftersom det för dem vore omöjligt att prisa den Evige när de är olydiga buden. Det vore som att säga: ”Välsignad vare den Evige för att jag kunnat mörda, råna eller begå äktenskapsbrott.” Det är absurt! Juden skulle aldrig någonsin kunna säga en tacksägelse när han äter något orent eller avskyvärt.

En förklaring skulle kunna vara att de orena och avskyvärda djuren inte blev skapade till att vara mat för människorna, och de som känner sanningen, som är Torán, bara skulle kunna prisa den Evige när de äter rena djur. I så fall skulle det generella budet som gavs till Noachs ättlingar om att äta alla djur, bara betyda rena djur (1 Mos 9:3).

En annan förklaring skulle kunna vara att denna text inte talar till judar, utan enbart till messiastroende ickejudar. De skulle kunna äta av allt och tacka den Evige för all mat, även de djur som Toràn förbjuder för omskärelsens söner. Det ord som man i så fall skulle kunna använda för att kunna avskilja de orena djuren vore det tillstånd som gavs till Noach och hans ättlingar i 1 Mosebok 9, och inte det som gavs till omskärelsens söner i 3 Mosebok 11.

En tredje förklaring skulle kunna vara en syntes av dessa två. För både judar och ickejudar finns det tillåten mat enligt Torán, där judarna har striktare regler än icke-judarna. Paulus går emot dem som förbjuder de båda grupperna att äta det som Torán tillåter dem.

Den svåraste texten finns i Romarbrevet 14 där det står skrivet i versarna 14 och 20: ”Jag vet och är i Herren Jeshua övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent... Riv inte ner Guds verk för matens skull. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som hyser betänkligheter, när hon äter.” (SFB reviderad)

Med utgångspunkt från att Paulus inte kunde säga emot Torán måste man diskvalificera idén om att all typ av kött är tillåtet från och med Messias ankomst och nu gäller inte längre den klassificering som Torán gör av rena och orena djur.

Synd är att bryta mot Moshés Torá och varken Jeshua, Petrus eller Paulus var syndens tjänare. Det som Torán lär gäller alltså tills himmel och jord förgås.

Hur kunde då Paulus lära att inget är rituellt orent i sig självt och att allt egentligen är rituellt rent när Torán säger motsatsen?

Jag tror att jag funnit ett svar i inledningsversen. Den hebreiska texten säger ordagrant i slutet: ”som jag avskilde för er till (att göra) orent” – asher hivdalti lachem letame - אשר הבדלתי לכם לטמא. På samma sätt som en metsorá (”spetälsk”) inte var oren förrän prästen förklarat honom oren, så är det också i detta fall. Det är Israels folk som gör att vissa djur blir orena för dem, enligt det som Torán föreskriver. Torán gavs till Israels söner för att kunna avgöra om ett djur är rent eller orent. Därför står det skrivet: ”Den skall vara oren för er” (3 Mos 11:4 m.fl.)

Detta skulle kunna vara en förklaring till Paulus ord. Allt är rent i sig självt, men genom Torán har Israels folk fullmakt att anse vissa djur för orena, och därför är de orena för dem, men inte för andra.

Rituell orenhet hos vissa djur är förknippat med avskiljande, inte med skapelsen i sig. Djuren blev inte skapade orena från början, utan vissa djur blev senare avskilda från andra för att skapa avskildhet.

Samma sak hände med veckodagarna. Alla dagar blev skapade lika från början, men genom en avskildhetsförklaring från Skaparen blev sabbaten avskild, helgad. Avskiljandet av vissa tider, djur och grupper av människor kommer inte från skapelsen, utan från en deklaration av separering, avskiljande.

När nu vissa djur har blivit förklarade orena av Israels söner, då är de det för dem, men inte nödvändigtvis för de andra som inte är Israels söner.

Så förstår jag Paulus undervisning och på så sätt får jag alla texterna att gå ihop.

Shabbat shalom,

Ketriel