ParashaTreenighetenEkonomiskt stödDagens mannaAudio

Parashá 42 Mattot

4 Mosebok 30:2 – 32:42

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningar (när Mattot läses separat):

  1. 30:2-17

  2. 31:1-12

  3. 31:13-24

  4. 31:25-41

  5. 31:42-54

  6. 32:1-19

  7. 32:20-42

  8. Maftir: 32:39-42

Haftará: Jeremia 1:1 – 2:3

Toráläsningar (när Mattot och Massei läses tillsammans):

  1. 30:2  – 31:12

  2. 31:13-54

  3. 32:1 – 32:19

  4. 32:20 – 33:49

  5. 33:50 – 34:15

  6. 34:16 – 35:8

  7. 35:9 – 36:13

  8. Maftir: 36:10-13

Haftará (när Mattot och Massei läses tillsammans): Jeremia 2:4 – 2:28; 3:4

Mattot

Mattot betyder “stammar”.

Första aliján, 30:2-17

30:2  ”Moshé talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: "Detta är vad HaShem har befallt” (SFB reviderad) – I denna parashá finns ett stort avsnitt som talar om vikten av att uppfylla löften. Torán lyfter här fram huvudmännen i förhållande till att uppfylla löften. Det lär oss i första hand att en huvudman har mycket större ansvar att uppfylla sina löften än resten av folket, för han representerar HaShem inför folket. Om en chef inte uppfyller sina löften kommer folket att få en felaktig bild av den Evige som har satt honom som sin representant. Det betyder också att ett samhälle måste grunda sig på trohet, speciellt hos ledarna.

En politisk ledare som ger löften under en valkampanj och när han sedan blir vald inte uppfyller sina löften, vanhedrar HaShems namn. Att inte uppfylla löften är allvarligt. Det har med HaShems heder att göra.

Denna princip gäller också för föräldrar. När man lovar sina barn något är det mycket viktigt att uppfylla det så att barnen lär känna HaShems trofasthet genom sina föräldrars exempel. Den förebild som föräldrarna ger till sina barn kommer de att projicera på den Evige. Barnen tror att HaShem är som sina föräldrar. Därför är det mycket viktigt att föräldrarna uppfyller sina löften till sina barn och inte ändrar på sina ord. Om det någon gång blir nödvändigt att ändra på ett ord som getts till barnen måste man be om förlåtelse så att de förstår att ett sådant beteende inte är rätt. Då kommer de inte att tro att HaShem bryter sina löften.

Denna text betyder också att en man har ansvaret att uppfylla sitt ord inför myndigheterna samt att myndigheterna, vid vissa tillfällen, har möjlighet att upphäva de löften som israeliterna gjort.

30:3 “Om en man ger ett löfte åt HaShem eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han skall i allt göra vad hans mun har talat.” (SFB reviderad) – Här finns två typer av löften, ”löfte” och ”ed”. Det hebreiska ord som översatts som ”löfte” är neder[1] som betyder ”löfte”, ”något man lovat”. Det har att göra med att man binder sig i förhållande till en sak, exempelvis att ge ett visst föremål eller ett djur som offer, eller att inte dricka vin. Det hebreiska ord som översatts som ”ed” är shevuá.[2] Det har att göra med att man binder sig själv till att inte göra en viss tillåten aktivitet, exempelvis att inte sova på natten. Eftersom denna text kommer efter offerlagarna tolkas det som att den som ger ett offerlöfte är tvungen att uppfylla det vid följande högtid när han besöker templet, jfr. 29:39. Den som lovar att offra ett specifikt djur genom att exempelvis säga: ”Detta djur skall jag offra åt HaShem”, ger ett neder. Men den som lovar att ge en viss typ av offer med vilket djur som helst, genom att exempelvis säga: ”Jag skall ge ett uppstigandeoffer”, ger en shevuá.

Rabbi Bechai nämner tre tillfällen då det är rekommendabelt att göra löften:

  1. När någon har ett syndigt vanemönster och önskar omvända sig från det och så ger ett löfte. Exempelvis en frossare kan lova att inte äta kött under en tid, en drinkare kan lova att inte dricka några alkoholhaltiga drycker och en fiken kan vägra att ta emot presenter.

  2. Om det ges ett tillfälle till att uppfylla ett mitsvá (bud) kan man svära en ed på att man skall uppfylla det senare, för att inte missa tillfället.

  3. Eftersom vår fader Jaakov gjorde ett löfte när han var i nöd, kan den som har stora problem ge löften, jfr. 1 Mosebok 28:22; 31:13.

I 5 Mosebok 23:21-23 står det skrivet:

“Om du avger ett löfte åt HaShem, din Gud, skall du inte dröja att infria det, för HaShem, din Gud, skall utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig. Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig. Vad dina läppar har talat skall du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför HaShem, din Gud.” (SFB reviderad

I 1 Samuelsboken 1:11 står det skrivet:

Hon gav ett löfte och sade: "HaShem Tsevaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt HaShem för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud."” (SFB reviderad)

I Psalm 22:26 står det skrivet:

Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.” (SFB reviderad)

I Psalm 116:17-18 står det skrivet:

“Åt dig vill jag offra lovets offer, HaShems namn vill jag åkalla. Jag vill infria mina löften till HaShem inför hela hans folk” (SFB reviderad)

I Jona 2:10 står det skrivet:

Med tacksägelse vill jag offra åt dig, vad jag har lovat vill jag infria. Frälsningen är hos HaShem! (SFB reviderad)

han får inte bryta sitt ord. Han skall i allt göra vad hans mun har talat.” – Det hebreiska ord som översatts som “bryta” är jachel som kommer från chalal[3] som betyder ”perforera”, ”såra”, ”upplösa”, ”profanera”.

Torán betonar vikten av att uppfylla ett löfte. Det är intressant att se sambandet mellan att perforera, eller såra, och att inte uppfylla ett löfte. Den som inte uppfyller sitt ord orsakar ett sår, en perforering, i HaShems avbild. Om man inte uppfyller sitt ord sårar man sin funktion av att återspegla HaShems karaktär, eftersom den Evige inte kan bryta sitt ord och människan blev skapad till hans avbild.

I Predikaren 4:17 – 5:6 står det skrivet:

“Bevara din fot, när du går till Guds hus. Att komma dit för att höra är bättre än dårarnas offer. Ty de vet inte att de gör det som är ont. Var inte för snar med din mun och låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Ty Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. Ty av mycket arbete kommer drömmar och av många ord dåraktigt tal. Dröj inte att infria det löfte du har gett åt Gud, ty han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar! Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det. Låt inte din mun vara orsak till att din kropp syndar och säg inte inför sändebudet att löftet var förhastat. Vill du att Gud skall bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? Ty där drömmarna är många följer mycket fåfänglighet och många ord. Men frukta du Gud!

HaShem tar våra ord mycket mer på allvar än vad vi tror: ”Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.” Vi måste hedra de ord som kommer ut ur vår mun, på samma sätt som den Evige hedrar Sitt Ord, som det står skrivet i Psalm 138:2:

“Jag vill tillbe, vänd mot ditt avskilda tempel, och prisa ditt namn för din nåd och din sanning, ty du har gjort ditt ord stort, utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.” (SFB reviderad)

HaShem har bundit sig själv till det Ord som gått ut ur hans mun. På samma sätt binder vi oss med våra egna ord. Om vi nu inte uppfyller dem syndar vi.

Detta skriftställe lär oss om principen av auktoritet och underordnande:

  • En man står under huvudmännens auktoritet, 30:1-2.

  • En ung kvinna står under sin fars auktoritet, 30:3-5.

  • En vuxen ogift kvinna står inte under sin fars auktoritet när det gäller upphävande av löften, 30:3-5.

  • En trolovad kvinna står under sin mans auktoritet, 30:6-8.

  • En änka eller en frånskild kvinna har ingen direkt auktoritet över sig som kan upphäva hennes löften. Däremot står hon under huvudmännens auktoritet på samma sätt som männen, 30:9, jfr. v. 1-2.

  • En gift kvinna står under sin makes auktoritet, 30:10-15.

30:4  Om en kvinna ger ett löfte åt HaShem, medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något(SFB reviderad) – Det hebreiska ord som översatts som ”ännu är ung” är neurim[4] som betyder ”ungdomstid”. En kvinna har tre etapper, minderårig, (på hebreiska ketaná), ungdom, (på hebreiska neará) och vuxen, (på hebreiska bogéret). Från en judisk juridisk synvinkel gäller då följande: en kvinna som inte visar några pubertetstecken, eller som inte är tolv år gammal, är minderårig. Om hon har utvecklat pubertetstecken vid tolv års ålder blir hon en ungdom. Vid tolv och ett halvt års ålder blir hon vuxen.

Enligt Rashí, gäller detta bud inte för en minderårig kvinna, som inte kan ge juridiskt bindande löften. Det gäller inte heller för en vuxen, för hon är inte under sin fars auktoritet, utan enbart för en ungdom. När en dotter blir tolv och ett halvt år gammal kan fadern alltså inte längre upphäva hennes löften.

30:6b, 9b, 13b “och HaShem skall förlåta henne(SFB reviderad) – För att hon inte kan uppfylla det löfte som hon gav finns en skuld som behöver förlåtas.

30:9 “Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och HaShem skall förlåta henne.” (SFB reviderad) – Det finns två anledningar till att den Evige gav denna auktoritet till mannen.

  1. Ett löfte som getts av den trolovade kvinnan innan trolovningen, eller av hustrun efter bröllopet, v. 10-12, kan påverka den framtida äktenskapsrelationen. Därför har mannen, för familjens bästa, fått auktoritet att upphäva ett sådant löfte.

  2. Mannen har ansvaret att vårda sin hustru och vaka över hennes välbefinnande. Om han ser att det löfte som hon gett i sin ungdomstid, eller efter att hon gift sig, blir till skada för henne, kan han upphäva det.

30:16 “Men om han upphäver dem efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning.” (SFB) – Det betyder att maken är ansvarig för de konsekvenser som kommer av att inte uppfylla ett löfte. Att ha auktoritet innebär att man är ansvarig. Det finns ingen auktoritet utan ansvar.

Andra aliján, 31:1-12

31:2 “Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk.” (SFB reviderad) – Hämnden kom över Midjan, inte över Moav. Varför? Rashí säger att det beror på att moaviterna handlade i fruktan eftersom de befann sig vid sidan av Israels barn, inte som midjaniterna, som ”lade näsan i blöt” vilket de inte borde.

Hämnden kom på grund av det som Midjan hade gjort mot Israels familjer. Midjans döttrar hade försökt att förstöra Israels familjemoral, så att det skulle födas barn till hedniska mödrar vilket innefattade avgudadyrkan.

På så sätt skulle nästa generation bli perverterad, som under Ezras tid, då de judiska männen gifte sig med kvinnor från andra länder och fick barn som talade dubbelspråkigt, på grund av inflytandet från en främmande kultur. Nästa generation judar skulle då löpa risken att förlora all trohet till förbundet. Därför var de tvungna att skilja sig från dessa kvinnor och barn, jfr. Esra 9-10; Nehemja 13:23ff. Det var annorlunda för Moshés midjanitiska fru, Tsipporá, som hade konverterat. Dessa kvinnor från Midjan och Moav hade inget intresse av att anamma Israels tro, som Tsipporá, utan att förstöra den genom hednisk avgudakult. Därför kom hämnden.

31:3 “Och Moshé sade till folket: "Låt några av era män beväpna sig till strid. De skall rycka ut mot Midjan och utföra HaShems hämnd på Midjan...” (SFB reviderad) – Vems är hämnden? I 5 Mosebok 32:35a står det skrivet: ”Min är hämnden och vedergällningen” (SFB). Människan har alltså inte rätt att hämnas. Om nu hämnden enbart är HaShems, hur kan då Israel hämnas på Midjan? HaShem delegerar till Israel auktoriteten att utföra SIN hämnd. Israel har inte rätt att göra det i sig själv, enbart genom en himmelsk order, som det står skrivet: ”Tag hämnd...”

I Romarbrevet 12:17-21 står det skrivet:

Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” (SFB)

Människan har inte rätt att hämnas i sig själv. Du har rätt att försvara dig, men inte hämnas. Enbart myndigheterna, som är tillsatta av den Evige, har rätt att utföra Hans hämnd. Om du har blivit orättfärdigt behandlad, lämna plats för HaShem så att han kan döma, antingen direkt eller genom myndigheterna som han har tillsatt.

I 3 Mosebok 19:18a finns bud nummer 241 som förbjuder människan att hämnas, där det står skrivet:

“Du skall inte hämnas” (SFB)

I Romarbrevet 13:1-6 står det skrivet:

“Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull. Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift.” (SFB)

HaShem har satt överheten som “en hämnare som straffar den som gör det onda”. Men om överheten inte gör det, uppfyller den inte sin uppgift.

Detta gäller även föräldrar och barn. Barnen har inte rätt att hämnas på varandra, men föräldrarna har skyldighet att hämnas på den av sina barn som har begått ett brott mot sitt syskon om det inte har bett om förlåtelse och gjort upp det. Om föräldrarna låter barnen skada varandra utan att skipa rätt kommer barnen inte att lära sig principen om att HaShem är den som hämnas.

I många moderna filmer lär sig publiken att heja på den som blivit orätt behandlad och söker hämnd på den som gjort honom illa. Detta är inte sunt. Sådana filmer lär folket att inte följa bud nummer 241 som säger att man inte skall hämnas. Det budet gäller för alla människor, inte bara judar.

I Ordspråksboken 20:22 står det skrivet:

“Säg inte: "Jag skall vedergälla ont med ont". Vänta på HaShem, han skall hjälpa dig.” (SFB reviderad)

I Ordspråksboken 24:29 står det skrivet:

“Säg inte: "Vad han har gjort mot mig skall jag göra mot honom, jag skall ge var och en vad han förtjänat.” (SFB)

I Psalm 94:1-3 står det skrivet:

“Du hämndens Gud, HaShem, du hämndens Gud, träd fram i glans! Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de har gjort! Hur länge skall de ogudaktiga, HaShem,
hur länge skall de ogudaktiga triumfera?” (SFB reviderad)

Denna Psalm lär oss att be HaShem träda fram och utföra hämnd på jorden, som det också står skrivet i Uppenbarelseboken 6:9-10:

“När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. De ropade med hög röst: "Herre, du som är avskild och sannfärdig, hur länge skall det dröja innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” (SFB)

I 1 Tessalonikerbrevet 4:6 står det skrivet om äktenskapsbrott:

“så att någon i denna sak går för långt och förorättar sin broder. Herren är en hämnare över allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er.” (SFB)

I Hebreerbrevet 10:30-31 står det skrivet:

“Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Guds händer.” (SFB reviderad)

Israel fick HaShems auktoritet delegerad till att utföra hans hämnd mot Midjan och döda alla.

Jeshua HaMashiach har av Gud fått auktoritet över alla människor på jorden, som det står skrivet i Matteus 28:18:

“Då trädde Jeshua fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden."” (SFB)

Därför har han inte bara rätten utan också ansvaret att utföra sin Faders hämnd på alla de människor som inte lyder honom, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 19:11-16:,

“Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord". De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre.” (SFB)”

I 2 Tessalonikerbrevet 1:6-10 står det skrivet:

“Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jeshua kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jeshuas glada budskap. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i sina avskilda och väcka förundran hos alla dem som tror. Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den dagen.” (SFB reviderad)

31:5 “Då avskiljdes ur Israels ätter ettusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid.” (SFB) – Nummer 12 har i Skrifterna att göra med regering. När nu numret 12.000 förekommer, alltid i samband med krig, har det att göra med makt och auktoritet, jfr. Josua 8:25; Domarboken 21:10; 2 Samuelsboken 17:1; 1 Kungaboken 4:26; 10:26; Psalm 60:2. De 12.000 från varje stam, som nämns om i Uppenbarelseboken 7, är de som kommer att inta världen för det tillkommande riket. Det nya Jerushalajim mäter 12.000 stadier i tre olika riktningar, jfr. Uppenbarelseboken 21:16. Det betyder att den staden kommer att ha total makt över hela den skapade världen.

31:6 “Dessa sände Moshé ut i striden, ettusen man ur varje stam, tillsammans med Pinchas, prästen Elazars son, som tog de avskilda redskapen och larmtrumpeterna i sin hand.” (SFB reviderad) – De var tvungna att ta med sig avskilda redskap i kriget. Enligt Rashí, handlade det om arken och översteprästens guldplatta tillsammans med trumpeterna. Det lär oss att det var ett andligt krig. Längre fram ser vi hur ingen av Israels barn hade dött i kriget, jfr. v. 49. De blev beskyddade på ett övernaturligt sätt

31:8b “Också Bilam, Beors son, dödade de med svärd.” (SFB reviderad) – Bilam fick del av HaShems hämnd för att ha gett råd som gjorde så att Israels barn syndade. Den som gör så att en annan syndar kommer att få sitt straff.

Tredje aliján, 31:13-24

31:16 “Ändå var det just de som på Bilams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot HaShem i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över HaShems menighet.” (SFB reviderad) – Varför säger Moshé att Midjans kvinnor hade orsakat otukt i Israel när enbart kvinnorna från Moav nämns i 25:1? Svaret är att det var både de moavitiska kvinnorna och de midjanitiska kvinnorna som hade gjort det.

31:19 “Och ni skall vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar.” (SFB) – Enligt Rashí, betyder det att de inte kunde komma in i tabernaklets förgård under sju dagar. Både Israels barn som fångarna var tvungna att gå igenom en reningsprocess med hjälp av stänkelsevattnet, jfr. kap. 19.

31:20 “Ni skall rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av getter och alla redskap av trä.” (SFB) – När Israels barn hade varit i krig var de tvungna att rena sig genom att bli bestänkta med reningsvattnet, de och deras kläder samt andra föremål som hade blivit orena genom kontakt med döden. Ett lik är den viktigaste källan till rituell orenhet. Därför var det så viktigt att rena människorna och föremålen från all kontakt med döden, på grund av den Eviges närvaro i tabernaklet.

Enligt Rashí, betyder allt som är gjort av getter de saker som tillverkats av getters horn, klövar och ben.

31:22-23 “Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, allt som går igenom eld skall ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte går igenom eld skall ni låta gå genom vatten.” (SFB) – Även de köksredskap som blev tagna från midjaniterna behövde renas från all kontakt med lik och mat som inte var kasher.

Det finns två element som används för rening, vatten och eld. Jorden blev renad första gången genom vatten, under floden. Den andra gången kommer den att bli renad genom eld, som det står skrivet i 2 Petrus 3:6-7:

“I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.” (SFB)

Därför finns det två sätt att rena kärlen, genom eld och genom vatten. Här talas det enbart om köksredskap av metall. Torán kräver inte att man måste rena redskap av andra material, som trä, glas, lera och plast. Rabbinerna har dock stadgat att även köksredskap av glas skall renas innan de används. De redskap som använts till att värma upp mat, behöver värmas upp på samma sätt för att bli kasheriserade. Men de metallredskap som inte har använts till att värma mat behöver inte värmas upp för att kasheriseras, utan bara renas genom vatten.

“stänkelsevatten” – Här talas det i första hand om det stänkelsevatten som användes för att rena från orenheten som orsakats genom beröring av ett lik. På hebreiska heter det mei niddá, ”orenhetsvatten” eller ”separationsvatten”. Ordet niddá har både att göra med stänkelsevattnet och en kvinnas orenhet. När det så talas om niddá-vatten tolkas det som att även betyda att dessa föremål skall doppas i den typ av vatten som en kvinna doppar sig i efter sin månadsrening, d.v.s. en mikvé som innehåller minst 40 seá-mått. Enligt rabbi Aryé Coffman[5] motsvarar 40 seá-mått omkring 332 liter. Se även kommentarerna till 3 Mosebok 12 och 15, i parashá nummer 27 (Tazría) och 28 (Metsorá).

I Markus 7:4 står det skrivet:

“Och när de kommer från marknaden äter de inte utan att först ha doppat sig. Dessutom tvingade de på annat som noggrant måste iakttas, som att rena bägare, kannor och metallföremål.” (SFB reviderad)

Det lär oss att under det andra templets tid förekom praxisen att rena köksredskap, både av metall och andra material, innan de användes.

I Shulchan Aruch[6] står det skrivet:

TEVILÁ FÖR KÖKSREDSKAP

Alla köksredskap, av metall eller glas (eller Pyrex), som är ämnade att användas till mat, som inhandlats av en icke-jude eller som tillverkats av icke-judar, kräver tevilá innan de används. Tevilá innebär att man doppar dem i en mikvé (rituellt bad) för att rena dem för avskilt bruk vilket är karakteristiskt för judarna.

Denna mikvé som är ämnad för tevilá av köksredskap bör uppfylla samma krav som den mikvé som kvinnan renar sig i efter sin orenhetstid.

Innan man doppar ner köksredskapet uttalar man denna brachá: Baruch Atá Ad… El… Mélech Haolam Asher Kidshánu Bemitsvotav Vetsivánu Al Tevilát Kelim. ("Välsignad är du den Evige vår Gud som avskilt oss med sina bud och befallt oss att låta köksredskap gå genom tevilá”)

Även keramik och porslin måste gå igenom tevilá, men utan att man uttalar en berachá.

Träföremål behöver inte gå igenom tevilá.

Innan tevilán måste man rengöra köksredskapet väl och ta bort företagets etikett.

Om man har köpt begagnade köksredskap av en icke-jude, bör tevilán föregås av hag'alá eller libbún beroende på vilken typ av redskap det gäller.

KASHERISERING AV KÖKSREDSKAP

Köksredskap av metall som använts till att laga mat som inte är kasher kan användas om de först ”kasheriseras”. ”Kasheriseringen” innebär att man utför hag'alá eller libbún, beroende på vilken typ av redskap det gäller, för att förlösa saften av de förbjudna matrester som absorberats.

KÖKSREDSKAP TILL PESACH – DERAS KASHERISERING

Det är förbjudet att under pésach bruka de köksredskap som används under resten av året till att steka, fritera, ugnsbaka, äta eller dricka i dem varmt eller kallt. Därför brukar man ha en serie kastruller, en servis och speciella bestick till pésach. Om man inte har möjlighet till det, kan man för pésach använda speciella köksredskap som man använt under resten av året, efter att man ”kasheriserat” dem. Det finns två ”kasheriserings”-sätt som renar dem från den chamets som de absorberat.

  1. Hag’alá – som innebär att man doppar föremålet i kokande vatten.

  2. Libbún – som innebär att man glödgar det i eld tills det ger gnistor ifrån sig.

Dessa metoder kan förklaras genom principen: “på samma sätt som redskapet absorberar maten ger den ifrån sig den”.

  1. Det köksredskap som absorberat chamets (eller all annan typ av förbjuden mat) genom kokning, d.v.s. genom påverkan av en kokande vätska, ger ifrån sig det genom kokande vatten, genom hag’alá. Så är fallet med kastruller.

  2. Ett köksredskap som fått chamets på sig genom direkt verkan från eld, kan bara ge ifrån sig det genom eldens verkan, genom libún. Så är fallet med grillen i ugnen.

Hur gör man hag'alá

Man rengör först köksredskapet grundligt. Därefter doppar man det helt, med handtag (och även lock) i en kittel med kokande vatten som står på värme.

  1. Hag’alán måste föregås av att köksredskapet rengörs ordentligt.

  2.  Ett köksredskap kan enbart utsättas för hag’alá om det har gått 24 timmar sedan det använts.

  3. Hag’alán görs på följande sätt: man kokar vatten i en stor gryta. Därefter för man in ett glödande järnspett tills vattnet rinner över. Sedan doppar man de köksredskap som kräver rening.

  4. Sedan man gjort hag’alá eller libbún, sköljer man av köksredskapet i kallt vatten.

Olika typer av köksredskap och apparater

  1. De köksredskap som man använder under resten av året och som inte kommer att användas under pésach skall rengöras och därefter förvaras på en plats som är utan räckhåll så att de inte används av misstag.

  2. Köksredskap av metall kan “kasheriseras”.

  3. Det är omöjligt att ”kasherisera” köksredskap av keramik, porslin eller plast.

  4. Köksredskap av metall, porslin eller trä, som används mest kalla och ibland varma, kan användas under pésach om de först blivit rejält rengjorda.

  5. Köksredskap av glas (eller Pyrex) kan användas under pésach, trots att de använts varma, eftersom de inte absorberar matrester. Det räcker med att först skölja av dem.

  6. Tryckkokare, eftersom de har gummidelar, kan inte “kasheriseras” på rätt sätt och därför måste man använda en som är avsedd bara för pésach.

  7. Knivar brukar inte ”kasheriseras” genom hag'alá utan man bör använda knivar som reserverats för att användas enbart under pésach.

  8. Kylskåp: rengörs grundligt så att alla matrester försvinner.

  9. Bord som man brukar äta på utan duk: man måste hälla kokande vatten på dem och täcka över dem med en duk till pésach.

  10. Spisen, gas eller el: rengörs väl. Det är lämpligt att inför pésach byta trefötterna på spisen som kastrullerna stått på, om inte, rengörs de väl och utsätts för hag'alá (enligt en annan striktare mening kräver de libbún).

  11. Löständer: rengörs ordentligt från alla matrester och utsätts för hag'alá före tidpunkten då man eliminerar chamets på pésach-afton.

Fjärde aliján, 31:25-41

31:35 “och av människor, sådana kvinnor som inte hade känt någon man genom att ligga med honom, tillsammans 32.000.” (SFB) – Ett stort antal kvinnor skonades, 32.000 som inte hade legat med någon man. Det lär oss att de måste ha dödat ett väldigt stort antal vuxna män och kvinnor.

Femte aliján, 31:42-54

31:50 “Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt HaShem burit fram det som han har kommit över av guldsmycken: armband, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför HaShems ansikte.” (SFB reviderad) – Enligt en Midrash,[7] gav dessa soldater, som var tsadikim, rättfärdiga, dessa föremål för att få försoning eftersom de inte hade kunnat undvika att se på de midjanitiska kvinnorna vilket skapade syndiga tankar inom dem, jfr. Matteus 5:28.

En annan tolkning säger att de på detta sätt bad om förlåtelse för att de inte lytt hela den befallning som HaShem hade gett genom Moshé, när de lät alla kvinnor leva, jfr. 31:14.

31:52 “Guldet som gavs som gåva åt HaShem, från överbefälen och underbefälen, utgjorde sammanlagt 16.750 siklar.” (SFB reviderad) – Krigsbefälen var mycket tacksamma för att ingen av Israels barn hade dött och kom med ett offer av guld och alla slags klenoder. Enbart guldet vägde omkring 200 kilogram.

Anledningen till att det moderna Israels armé förlorar soldater i krig är att det finns så mycket laglöshet bland dem och i resten av Israels folk. Den höga moraliska och rituella standarden som Israels soldater hade under Moshés och Jehoshuas tid gav dem ett speciellt beskydd i krigstid. På så sätt förlorade de inte en enda man i de krig de stred i enlighet med den Eviges syften.

Sjätte aliján, 32:1-19

32:4 “det land som HaShem har vunnit åt Israels menighet, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap.” (SFB reviderad) – Reuvens barn sade att de hade mycket boskap. Men de nämner inte sina barn. I vers 16 ser vi att boskapen nämns före barnen. Det verkar som om barnen inte speciellt uppskattades av Reuvens ättlingar. De var mer intresserade av sina affärer än av sina familjer. Detta är det eviga problemet för mannen, att han bekymrar sig mer för sitt arbetsliv än för sina egna barn. Moshé tillrättavisade den attityden i vers 24 där det står skrivet: "Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap...” (SFB reviderad). Han satte så barnen före boskapen.

I 1 Mosebok 42:37 står det skrivet:

“Reuven sade då till sin far: "Båda mina söner får du döda om jag inte för Binjamin tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig. Jag skall föra honom tillbaka till dig".” (SFB reviderad)

Reuvens attityd till sina barn är sorglig. Han värderade inte sina barns liv. En människas värde är mycket högre än affärernas värde. Ett samhälle där karriär och anställning går före barnuppfostran är ett sjukt samhälle, dömt att gå under. Ett samhälle där kvinnan tvingas ut i arbetslivet för att så lämna ifrån sig sina barn till andra är ett samhälle som producerar kriminalitet. Ett samhälle där kvinnorna väljer att göra abort för att inte förlora sin anställning är ett samhälle som inte förstår de principer som leder till framgång. Ett samhälle där man mördar en människa för att kunna stjäla några kronor är nära att förintas.

I Hosea 6:8 står det skrivet:

“Gilad är en stad av ogärningsmän, den är full av blodspår.” (SFB reviderad)

Det område som låg öster om Jarden, där de två och en halv stammarna bosatte sig, var ett mycket konfliktfullt område, där människan nedvärderades avsevärt. Därför behövdes tre fristäder för två och en halv stammar, i motsats till tre fristäder för nio och en halv stammar på andra sidan Jarden. Det lär oss att våld och lågt människovärde dominerade området för de två och en halv stammarna.

Detta område blev mest utsatt för krig från Israels fiender. De som bodde där var de första som bortfördes i fångenskap under assyrierna och andra folk.

Det är intressant att lägga märke till att Reuvén, som förlorade sin förstfödslorätt, inte fick någon arvslott i Kenáans land, utan på östra sidan om Jarden.

32:5 “De sade vidare: "Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa gå över Jarden.” (SFB reviderad)” – Först sade de att de inte ville gå över Jarden, men sedan, efter att ha blivit tillrättavisade av Moshé, ändrade de på sig och sökte efter andra argument.

Bara vi krigsmän kommer att gå framför armén och sedan skall vi komma tillbaka till våra familjer, jfr. v. 16-19. De uppfyllde sina löften och krigade under 14 år tillsammans med Jehoshua tills hela landet blev intaget. Först efter 14 år åkte de hem till sina familjer. Det var inte ett bra val. När man och hustru varit ifrån varandra under ett par år förlorar man känslan för varandra. De som lämnar sina familjer och åker till andra länder för att tjäna pengar handlar inte rätt. Hur kändes det för dessa fruar att vara utan sina män under 14 långa år? Hur kändes det för barnen att inte ha sina pappor under fjorton långa år? Familjen hade verkligen inte någon hög post på dessa stammars prioriteringslista. Därför kunde de inte heller stå emot sina fiender längre fram, utan var de första som gick under i Israel.

Sjunde aliján, 32:20-42

32:25-26 “Gads barn och Reuvens barn sade till Moshé: "Dina tjänare skall göra så som min herre befaller. Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur skall bli kvar här i Gilads städer.” (SFB reviderad) – Gads och Reuvens ättlingar tillrättalägger här sitt sätt att tala och nämner barnen och fruarna före boskapen. Det var en bättre prioritering än tidigare, jfr. v. 16, där familjen sätts före näringslivet, men det var inte den bästa, för barnen nämns före fruarna. En god make sätter sin fru framför barnen.

32:33 “Moshé gav åt dem, åt Gads barn och Reuvens barn och ena hälften av Menashé, Josefs sons, stam: amoréernas kung Sichons rike, och Bashans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna.” (SFB reviderad) – Menashés halva stam bad inte om detta område, utan det blev beordrat av Moshé. Vilken stam fick störst område i landet? Menashé, den stam som hade växt mest mellan de två sista folkräkningarna. Han hade en stor tillväxtpotential genom det ord som Jaakov hade uttalat och som står skrivet i 1 Mosebok 48:19:

“Men hans far ville inte det: Han sade: "Jag vet, min son, jag vet. Också från honom skall det komma ett folk, också han skall bli stor. Men hans yngre bror (Efraim) skall ändå bli större än han, och flera folk skall härstamma från honom.” (SFB reviderad)”

Varför delade HaShem på en stam? Var det för att skapa splittring i en stam i Israel eller för att behålla enheten? Jag tror att delningen av Menashés stam var ett strategiskt drag från HaShems sida för att hålla kvar enheten i folket. På så sätt gick Menashés ättlingar från den ena sidan av floden till den andra sidan för att hälsa på sina släktingar och då höll de kontakten. Historien visar att Israel inte upplevde någon delning mellan öster och väster, utan mellan norr och söder. Delningen av riket berodde inte på denna fördelning av stammarna, utan på andra orsaker.

I denna parashá finns bud nummer 406 och 407 av de 613:

  1. Påbud om att upphäva eder eller löften, 4 Mosebok 30:3

  2. Förbud mot att inte uppfylla ett ord när man ger en ed eller ett löfte, 4 Mosebok 30:3

 


[1]       Strong H5087 neder  nêder, neh'-der, nay'-der, From H5087; a promise (to God); also (concretely) a thing promised: - vow ([-ed]).

[2]       Strong H7621 shebû‛âh, sheb-oo-aw', Feminine passive participle of H7650; properly something sworn, that is, an oath: - curse, oath, X sworn.

[3]       Strong H2490 châlal, khaw-lal', A primitive root (compare H2470); properly to bore, that is, (by implication) to wound, to dissolve; figuratively to profane (a person, place or thing), to break (one’s word), to begin (as if by an opening-wedge); denominatively (from H2485) to play (the flute): - begin (X men began), defile, X break, defile, X eat (as common things), X first, X gather the grape thereof, X take inheritance, pipe, player on instruments, pollute, (cast as) profane (self), prostitute, slay (slain), sorrow, stain, wound.

[4]       Strong H5271 nâ‛ûr  nâ‛ûr  ne‛ûrâh, naw-oor', naw-oor', neh-oo-raw', Properly passive participle from H5288 as denominative; (only in plural collectively or emphatically) youth, the state (juvenility) or the persons (young people): - childhood, youth.

[5]       La Torá con Rashí, Bemidbar, Editorial Jerusalén de México, sid. 546, not 182.

[6]       Ursprungligen av r. Yosef Caro. Detta citat kommer från en samling av de praktiska lagar och deras kommentarer fram till nutidens vise enligt den sefardiska traditionen, av r. Abraham M. Hassan. Utgiven av stiftelsen “Hasdé Lea” 3e utgåvan © 1995, sid. 334-335, 179-182. Översatt från spanska av artikelförfattaren.

[7]       Rokeach.