Parashá 27 Tazría

3 Mosebok 12:1 – 13:59

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten 

Toráläsningar (när Tazría läses separat):

1. 12:1 – 13:5
2. 13:6-17
3. 13:18-23
4. 13:24-28
5. 13:29-37
6. 13:38-54

7. 13:55-59

8. Maftir: 13:57-59

Haftará: 2 Kungaboken 4:42 – 5:19

Tazría

Betyder “hon blir havande”.

Kommentarer

12:2  “Säg till Israels barn: När en kvinna blir havande och föder en pojke, skall hon vara oren i sju dagar, lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren.” (SFB) – Att bli havande är inte samma sak som att föda. Befruktningen sker normalt 38 veckor innan en normal födelse. Befruktningsögonblicket är betydelsefullt för barnets framtid. Om föräldrarna har samlag i gudsfruktan och renhet kommer barnet att bli till i gudsfruktan och renhet. Om någon av föräldrarna har sexuell lusta kan den anden föras över till barnet vid befruktningsögonblicket. Det innebär att barnet senare sannolikt kommer att få svårt att kunna styra sin sexualdrift på ett rätt sätt. Därför står det skrivet i 1 Tessalonikerbrevet 4:3-5:

“Detta är Guds vilja: att ni avskiljs, att ni avhåller er från otukt, och att var och en av er vet att skaffa sig ett kärl på ett avskilt och hedervärt sätt. Det får inte ske i lidelser och begär liksom bland hedningarna som inte känner Gud” (SFB reviderad)

Ordet “kärl” syftar till kroppen. I detta fall syftar det troligtvis på hustruns kropp. Det är viktigt att behandla sin fru med avskildhet och heder, utan sexuell lusta, som hedningarna som inte förmår att kontrollera sina lägre drifter.

Ordet "lusta" har i detta sammanhang inte att göra med den naturliga rena sexuella driften som skapar upphetsning vid ett samlag. Det är något som HaShem har lagt i människan och som är en viktig ingrediens i ett normalt samliv inom de ramar som är tillåtna enligt Torán, d.v.s. inom äktenskapsförbundet. Torán är inte emot njutning i livet. Tvärtom, vi uppmanas att njuta av det som HaShem skapat och som vi har rätt att få del av inom de lagar som han satt upp, som det står skrivet i 1 Timoteus 6:17b:

"Gud som rikligt ger oss allt att njuta av." (SFB)

I Ordspråksboken 5:15-19 står det skrivet:

"Drick vatten ur din egen brunn, det vatten som rinner ur din egen källa. Skall dina källor strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen? Nej, det är dig de tillhör och ingen främmande jämte dig. Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru, den älskliga hinden, den behagfulla gasellen. Må hennes barm alltid förnöja dig, hennes kärlek ständigt berusa dig." (SFB)

Här uppmanar HaShem mannen att glädja sig över sin ungdoms hustru, förnöja sig över hennes bröst och ständigt berusa sig av hennes kärlek. Det finns inget orent eller oheligt i den sexuella glädjen och "berusningen" i ett normalt sexualliv inom ramarna för äktenskapsförbundet. Det är gott och nyttigt för människan att vara gift och njuta av samlivet, inte enbart för att få barn, utan för att få del av detta livets goda gåvor som HaShem ger åt sina älskade skapade varelser.

I Höga Visan 4:16 - 5:1 står det skrivet:

"Vakna upp, du nordanvind, kom, du sunnanvind. Blås genom min lustgård, låt dess väldoft strömma ut. Låt min vän komma till sin lustgård och äta dess utsökta frukter. Jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud. Jag hämtar min myrra och mina väldoftande kryddor, jag äter min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk. Ät, mina vänner, drick och berusa er av kärlek!" (SFB)

I denna text ser vi att hustrun har en bön om att nordan- och sunnanvindarna skall blåsa genom hennes lustgård som symboliserar hennes kropp. Sedan avslutar vers 1 med några ord som verkar komma direkt från HaShem i himlen som är ett närvarande vittne till den intima relationen mellan makarna. Han kallar dem för sina vänner och uppmuntrar dem att äta, dricka och berusa sig av kärleken.

Detta är några exempel som visar på hur positivt HaShem ser på ett sunt sexualliv inom äktenskapet. När vi nu talar om lusta har det att göra med en pervertering av kärleken, eller rättare sagt, det har inte alls med kärlek att göra, utan med egoistiska begär. Kärlek står som motsats till lusta. Kärlek är utgivande och mottagande på ett osjälviskt sätt. Lusta är ett själviskt begär som bara söker att tillfredsställa sina egna krav oberoende av vad den andre tycker eller känner. Lusta och lust är inte samma sak. Lusta och sexualdrift är inte samma sak. Lusta är en perverterad och nedsmutsad sexualdrift, en sjuklig glupskhet som roffar åt sig själv för att fylla en inre bottenlös avgrund som aldrig blir mättad. Kärleken är tacksam om den får lite eller mycket. Lustan blir aldrig nöjd, jfr. Judas 16.

I Kolosserbrevet 3:5 står det skrivet:

"Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan." (SFB)

I Titus 3:3 står det skrivet:

"Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra." (SFB)

När vi talar om att barnen blir skadade om de blir till genom lusta är det fråga om den typ av lusta som har sitt ursprung i den onda naturen, jfr. Johannes 8:44. För en oandlig människa kan det vara svårt att skilja mellan en ren "berusning" och en oren lusta, men om man är medveten om att HaShem är närvarande och ser på när man har en intim relation och om man kan prisa honom för det goda man får uppleva tillsammans, kan man vara säker på att den köttsliga lustan inte har övertaget. Om man vill gömma sig från HaShem och kopplar bort honom för att hänge sig åt sina orena sexuella begär, kan man vara säker på att man är styrd av lusta. Ett bra sätt är att be till HaShem innan en intim relation och tacka honom efteråt för allt gott man fått del av. Då uppfyller man ordet i Kolosserbrevet 3:17 som säger:

"Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Yeshuas Namn och tacka Gud, Fadern, genom honom." (SFB revidera

Om inte HaShem får vara med i samlivet är det ett tecken på att det är orent. Om man har ett samliv i renhet och avskildhet finns Faderns Ande närvarande och säger: "Ät, mina vänner, drick och berusa er av kärlek!"

Efter att ha fött ett gossebarn förblir kvinnan rituellt oren, på hebreiska tamé, på samma sätt och lika länge som under sin menstruationstid. Det hebreiska ord som översatts som ”månadsrening” är nidá,[1] som betyder ”orenhet”, ”menstruation”, och kommer från roten nadad,[2] som betyder ”irra”, ”fela”, ”fly”, ”avlägsna sig”, ”röra sig”. Det betyder att nidá-tiden är en tid då kvinnan avlägsnar sig från sin make för att bli helad i sitt inre sår. Enligt Torán varar denna period sju dagar, jfr 3 Mosebok 15:19. Efter nidá-perioden doppar hon sig i ett reningsbad för att så åter kunna förena sig med sin man.

När en pojke föds är modern nidá under de första sju dagarna efter förlossningen. Förlossningsdagen räknas som första dagen, om det så skulle vara enbart mindre än en timma kvar innan solnedgången. I slutet av den sjunde dagen doppar hon sig i en mikvé för att bli rituellt ren. Enligt den fariseiska undervisningen kan hon därefter förenas med sin man. Sadducéerna och karaiterna håller inte med den fariseiska tolkningen. De lär att hon inte kan förenas med sin man förrän efter de följande 33 dagarna.

12:3  “På åttonde dagen skall hans förhud omskäras.” (SFB) – Omskärelsen sker alltid samma veckodag som födelsen. Om barnet föds på en sabbat omskär man det på följande sabbat. Om det föds på tredje veckodagen, tisdagen, omskär man det på tredje veckodagen, o.s.v. Omskärelsen är tecknet på förbundet mellan HaShem och all Avrahams avkomma, som det står skrivet i 1 Mosebok 17:11-13:

“Ni skall skära bort er förhud som tecken på förbundet mellan mig och er. Släkte efter släkte skall ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från något främmande folk och som inte är din ättling. Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar skall omskäras. Mitt förbund skall vara på ert kött som ett evigt förbund.” (SFB reviderad)

I 3 Mosebok 12 bekräftas alltså genom Moshé det förbund som gavs till patriarkerna, som det står skrivet i Johannes 7:22:

“Därför att Moshé har gett er omskärelsen - egentligen kommer den inte från Moshé utan från fäderna - så omskär ni en människa även på en sabbat.” (SFB reviderad)

Omskärelsen kommer inte från Moshés tid utan från patriarkerna. Moshé kunde inte upphäva något av det som tidigare hade etablerats. Omskärelseförbundet kunde inte upphävas genom Sinai-förbundet. På samma sätt kan inte det nya förbundet upphäva eller förändra tidigare förbund. Ett senare förbund grundar sig alltid på ett tidigare förbund. Varje nytt förbund som upprättas bekräftar ett tidigare förbund och lägger till något för att avskilja folket. Det lär oss att det nya förbundet i Messias blod inte kan upphäva tidigare förbund. Det nya förbundet kom med nya saker som gör så att folket kunde komma upp på en högre nivå av avskildhet och kraft.

Biologiskt sett är den åttonde dagen det bästa tillfället att omskära en pojke. På den dagen har blodet sin bästa koagulationsförmåga under hela kroppens livstid. Dessutom har varje pojke upplevt åtminstone en sabbat innan han kommer in i omskärelseförbundet. Om en judisk pojke inte omskärs bryts förbundet med Avraham. För att vara jude måste man vara omskuren i köttet.

Mannen är kallad att tjäna HaShem på ett annorlunda sätt än kvinnan. Därför är det viktigt att ett gossebarn kommer in i tjänsten inför HaShem så fort som möjligt. Genom brit milá, omskärelseförbundet, får han ett märke i sin kropp som är ett tecken på hans ansvar att träda fram inför HaShem under hela sitt liv, som det står skrivet i 2 Mosebok 23:17:

“Tre gånger om året skall alla av manligt kön träda fram inför Herren, den Evige.” (SFB reviderad)

12:4  “Sedan skall kvinnan stanna hemma i trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon får inte röra vid något som är avskilt och hon får inte heller komma till helgedomen förrän hennes reningsdagar är över.” (SFB reviderad) – Trots att hon renat sig i en mikvé i slutet av de sju dagarna, blir hon inte rituellt ren vid solnedgången samma dag utan först vid solnedgången den 40:e dagen, om hon nu har fött en pojke. Från och med den 41:a dagen får hon komma in i templet och äta eller röra avskilda saker. Här ser vi vad som är förbjudet när man är tamé. Man får inte röra vid eller äta de avskilda sakerna, som t.ex. terumá eller fridsoffer. Man får inte heller gå in i templet. Man får inte äta påskalammet i Jerushalajim när man är tamé.

Denna text lär oss att trots om det skulle komma mer blod under de 33 återstående reningsdagarna, behöver man inte lägga fler dagar till de 40 dagarna. Här gäller inte samma lag som för menstruationen, då man lägger till en vecka extra om det skulle komma blod utanför nidá-veckan. När vi kommer till kapitel 15 skall vi se på mer detaljer om detta.

12:5  “Men om det är en flicka som hon har fött, skall kvinnan vara oren i två veckor som vid sin månadsrening. Sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar under sitt reningsflöde.” (SFB) – Såväl nidá-tiden som tamé-tiden är dubbelt så lång när det föds en flicka. Torán förklarar inte orsaken till varför det är så.

HaShem markerar skillnaden mellan man och kvinna. Den moderna människan försöker ta bort den skillnaden och tror att jämlikhet är samma sak som att ta bort skillnaderna. När nu en kvinna får längre tid på sig att ta igen sig efter att en flicka fötts, betyder inte det att kvinnan eller mannen blir diskriminerad. Det beror på andra orsaker som inte är beskrivna in Torán. Ett är då sant, att alla bud har getts för människans bästa, och då får vi bara acceptera denna sanning utan att helt förstå varför det är så.

Man kan i alla falla hitta en del förklaringar till varför denna skillnad finns som kan ge oss lite ljus över situationen. Man har i modern barnpsykologi kunna visa att en flicka har ett starkare behov än en pojke av att vara hos sin moder den första tiden efter födelsen. Detta bud är alltså givet delvis för att hjälpa en nyfödd flicka att få en god psykologisk utveckling. Möjligtvis kanske detta också gäller för modern.

En pojke och en flicka har behov av att fastställa sin könsidentitet som man och kvinna. Därför behöver en pojke sin pappa för att kunna identifiera sig med honom och utvecklas på ett rätt sätt. Samma behov har en flicka av sin mamma. Könsidentiteten bekräftas i en pojke genom att han identifierar sig med pappan och i en flicka genom att hon identifierar sig med mamman. En pojke som växer upp utan pappa löper risken att bli homosexuell. Och en flicka som växer upp utan sin mamma löper risken att bli lesbisk. Pappan bör krama sin pojke för att fylla barnets känslomässiga behov. Om en pojke inte blir kramad av sin pappa kommer han att få ett själsligt tomrum som kan leda till att han söker efter andra män för att fylla det tomrummet. På så sätt blir han frestad till att bli homosexuell. Båda föräldrarnas närvaro är avgörande för att barnets karaktär skall utvecklas på ett rätt sätt. Detta är en av orsakerna till att HaShem hatar skilsmässa, jfr Malaki 2:16.

När väl könsidentiteten blivit bekräftad i barnet, dras det till det motsatta könet, vilket är en helt normal utveckling. Därför kan man se hur en pojke som är några år gammal börjar utveckla en speciell relation till sin mamma. Likadant gör en flicka med sin pappa. Detta är ett naturligt sätt att förbereda sig för ett framtida äktenskap.

Spänningen mellan man och kvinna är en del av människan. En pojke bör lära sig att bli maskulin och en flicka att bli feminin. Om skillnaderna mellan man och kvinna suddas ut kommer människan slutligen att förintas. I dessa sista tider håller Sedom och Amorás livsstil att komma tillbaka och ta mer och mer terräng i världen, jfr Lukas 17:28-30. HaShem har skapat skillnaden mellan man och kvinna, och den spänning som uppstår därav är god och nödvändig för att en familj och ett samhälle skall må gott. En pojke måste lära sig att leva i denna spänning i förhållande till sin mamma och en flicka till sin pappa. Man och kvinna är annorlunda, men båda behöver varandra för att fungera på ett rätt sätt, för HaShem gjorde oss till man och kvinna. Förhållandet man-kvinna gör att varje individ kan fungera på ett rätt sätt.  Frånvaron av en av föräldrarna förvränger denna lärdomsprocess i barnen.

De första sex åren är grundläggande för varje persons psykologiska utveckling. Både pojkar och flickor behöver sin mamma under denna tid. Om mamman är frånvarande blir barnet skadat i själen. Om modern lämnar ifrån sig sitt barn så att det under långa tider vårdas av andra personer, blir dess själ skadat i sin utveckling. Mamman har blivit utrustad att vara den bästa personen till att ta hand om sina barn, speciellt under deras första levnadsår. Kontakten med pappan är också en viktig förutsättning för att barnet utvecklas rätt. Men speciellt under den första tiden i livet är det mammans närvaro som skapar i barnet den grundförtröstan som senare behövs för att fungera i relationen till den himmelske Fadern. Genom mamman lär sig barnet om HaShems mildhet, som det står skrivet i Jesaja 66:10-13.

“Gläd er med Jerusalem, fröjda er med henne, alla ni som har henne kär. Jubla högt med henne, alla ni som har sörjt över henne. Ty ni skall få dia er mätta vid hennes trösterika bröst, ni skall suga och njuta av hennes härlighets rikedom. Ty så säger HaShem: Se, jag leder frid till henne som en flod och folkens rikedomar som en översvämmande älv. Ni skall få dia och bli burna på höften och få sitta i knäet och bli smekta. Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er. Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.” (SFB reviderad)

Genom mammans omsorg lär barnet sig att HaShem älskar, sköter om, när, tillfredsställer det och framför allt är närvarande. En god mamma vakar hela tiden över sina barns välbefinnande. En normal moder kan inte glömma sitt barn, som det står skrivet i Jesaja 49:15:

“Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig.” (SFB)

Känslan av HaShems närvaro blir etablerad genom modern i barnets första tid i livet. Om modern inte är närvarande hela tiden kommer barnet att bli skadat i förhållande till uppfattningen om HaShems närvaro. Det är inte bra att låta ett barn gråta ensamt i sin säng tills det somnar. Barnet måste få känna att mamma eller pappa är närvarande hela tiden, även om de inte är i samma rum. Intrycket av känslan av ensamhet under de första åren av ett barns liv är förödande. Föräldrarnas närvaro gör att barnet lär sig att HaShem är närvarande hela tiden och överallt och övervakar och utforskar, som det står skrivet i Hebreerbrevet 4:13:

“Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.” (SFB)

Hagar, egyptiskan, hade inte lärt sig denna lektion i relationen till sin mamma. Därför blev hon förvånad när hon märkte att HaShem var närvarande och såg henne hela tiden, som det står skrivet i 1 Mosebok 16:13:

“Och hon gav HaShem, som hade talat med henne, ett namn. Hon sade: "Du är den Gud som ser mig", för hon tänkte: "Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig?"” (SFB reviderad)

Om mamma eller pappa är frånvarande under barnets första år blir det lätt att det får problem med medvetandet om att HaShems ögon ser det hela tiden. Under de senaste generationerna har det moderna samhällets kvinnor lämnat ifrån sig sina barn till barndaghem när de varit mycket unga, för att kunna ägna sig åt att tjäna pengar och få en massa prylar som för dem är mycket viktigare än att tillbringa tid med sina barn. Denna brist på ansvar har skapat generationer av barn som inte är medvetna om HaShems närvaro i sina liv. De är tomma. De får svårt att utveckla en personlig relation med Gud. För dem är Gud alldeles för långt borta för att kunna kommunicera med dem. Och om han så skulle kunna göra det, så är han inte intresserad av en ungdoms personliga liv. Detta är helt fel. Detta känslomässiga tomrum har skapats av frånvaron av modern under dessa ungdomars första livstid.

Vi lever nu i en tid då allt skall återupprättas och då måste vi komma tillbaka till dessa sanningar så att våra framtida barn inte blir ett lätt byte för antimessias och den falske profeten som snart kommer att resas upp på världsarenan för att bedra och dra efter sig dem som inte är medvetna om HaShems närvaro i sina liv.

Det finns många andra aspekter av HaShems karaktär som barnet lär sig som liten genom sin mamma. Genom modern, i första hand, lär barnet känna HaShems barmhärtighet. Genom fadern, i första hand, lär barnet sig om Guds rättfärdighet, hans normer, konsekvenserna av synden m.m. Båda föräldrarna är nödvändiga för att barnet skall kunna lära känna HaShem från barndomen, innan det kan förstå Skrifterna. Föräldrarna lever ut HaShems karaktär i sitt förhållande till sina barn. Föräldrarnas roll återspeglar HaShem i barnets liv, som det står skrivet i Efesierbrevet 6:4:

“Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.” (SFB)

HaShem är det exempel som föräldrarna bör efterfölja i sin barnuppfostran. Som Han gör med sina barn, så bör föräldrarna göra med sina barn, som det står skrivet i Hebreerbrevet 12:7-10.

“Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans avskildhet.” (SFB reviderad)

12:6  “När hennes reningsdagar är över, efter det hon fött son eller dotter, skall hon till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, föra fram ett årsgammalt lamm som uppstigandeoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer.” (SFB reviderad) – Modern måste komma till templet efter att hon har fött barn. Om det är en son skall det ske från och med den 41:a dagen efter födelsen. Och om det är en dotter skall det ske från och med den 81:a dagen. Hon måste då offra två djur, ett som uppstigandeoffer och ett som syndoffer, olá och chatat.

Olá-offret symboliserar helöverlåtelse. Det lär oss i första hand att modern, genom detta offer, nu har möjlighet att förnya sin överlåtelse till HaShem. Trots att det fötts ett barn måste hon fortsätta att leva för HaShem. Ett barns födelse är en av de saker som gör mest intryck i en kvinnas liv. Det är lätt att hon glömmer bort sitt förhållande till HaShem. Det är lätt att barnet får HaShems plats i hennes liv och blir det viktigaste för henne. Det är lätt för henne att glömma bort sin himmelske Fader. Hon behöver då bekräfta att födelsen är uppfyllelsen av en kallelse som hon har fått av HaShem. Det är HaShem som vill att hon får barn. I den mån hon så överlåter sig åt Honom, kan hon fostra sina barn på ett rätt sätt, enligt Hans vilja.

Å andra sidan betyder olá-offret att barnet överlämnas åt HaShem. Barnen tillhör inte föräldrarna. De tillhör andarnas Fader. Föräldrarna har fått ansvaret att lära barnen HaShems väg, för de föddes för Honom, som det står skrivet i Malaki 2:15:

“Har inte han gjort dem till ett? Det som är kvar av ande tillhör honom. Och varför ett? Han söker avkomma som hör Gud till. Så tag vård om er ande och handla inte trolöst mot er ungdoms hustru.” (SFB)

HaShem vill ha en avkomma som tillhör Honom. Han vill ha massor av barn. Föräldrarna samarbetar med Honom så att han får många barn. På så sätt uppfyller de Hans längtan. Barnen tillhör inte föräldrarna, de tillhör HaShem. Olá-offret som modern måste ge till HaShem representerar denna sanning. När hon offrar olá överlåter hon inte bara sig själv till HaShem, utan också sitt barn.

“en ung duva eller en turturduva som syndoffer” – Varför var kvinnan tvungen att ge ett syndoffer? På vilket sätt hade hon syndat? Det finns flera svar:

a.       Det är möjligt att hon kan ha uttalat fula ord under sina födslovärkar och därför behöver hon offra syndoffer. (Shimón bar Jochai)

b.      Eftersom hon gått igenom ett prov behöver hon sona sina synder. Under en prövotid syndar alla. (Abarbanel)

c.       Synden kom in i världen genom kvinnan och genom detta syndoffer sonas detta felsteg. (Bechai)

d.      Hela fortplantningsprocessen blev skadad när synden kom in i världen. En födelse efter syndafallet är inte som den skulle vara. Smärtan i födelsen är ett resultat av Chavás synd, jfr 1 Mosebok 3:16. Befruktningen och födelsen av ett barn görs i en värld som är full av synd, som det står skrivet i Psalm 51:7:

“Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv.” (SFB reviderad)

Jetser hará förs över till barnet vid befruktningsögonblicket. Det är ett syndaarv. På grund av denna överföring vilar det en skuld över modern och hon måste därför ge ett syndoffer.

e.       När barnet är i sin mammas livmoder kan komplex, förkastelse, mindervärdighet och andra känslor som har sin grund i synden, föras över till barnet. Kvinnan har inte kunnat föda fram ett fullkomligt barn, utan synd. Hon måste därför ge detta offer, för hon har gjort så att en syndig varelse fötts till denna värld, inte som HaShem gjorde det från början.

Jeshuas födelse

• Omskärelsen, på den åttonde dagen.

I Lukas 2:21 står det skrivet:

“När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jeshua, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.” (SFB reviderad)

Jeshua blev omskuren på den åttonde dagen. Här ser vi att han fick namnet Jeshua i samband med omskärelsen, jfr 1 Mosebok 17:5, 10. Denna judiska sed, som fortfarande följs, nämns inte i Talmud. Däremot nämns den i de Messianska Texterna, jfr Lukas 1:59.

• Återlösningen av den förstfödde sonen, efter en månad, jfr 2 Mosebok 13:1, 12; 22:29; 34:19-20; 4 Mosebok 3:12-13; 18:15-16.

I Lukas 2:22b-23 står det skrivet:

“de förde honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det var befallt i Herrens lag: "Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som avskild åt Herren.” (SFB reviderad)

Lösepenningen för en förstfödd pojke är fem shekel. Den kunde man betala från att barnet blivit 30 dagar gammalt. Det är möjligt att Josef betalade denna lösepenning 30 dagar efter Jeshuas födelse. Men det mest troliga är att de gjorde båda sakerna samtidigt, 41 dagar efter födelsen: återlösningen av den förstfödde sonen, på hebreiska pidjon haben, samt moderns offer.

Tanken bakom lösepenningen är att varje förstfödd son tillhör HaShem till att vara präst. Dessutom blev de förstfödda avskilda när alla de förstfödda egyptierna dödades av fördärvets ängel. Ett lamm blev slaktat just innan man tågade ut ur slaveriet så att de förstfödda bland Israels folk kunde skonas. Vid det tillfället avskilde HaShem för sig själv alla Israels förstfödda. Men på grund av synden med guldkalven förlorade de förstfödda rätten att vara präster. Den rättigheten gick över till leviterna. Trots detta tillhör de förstfödda pojkarna fortfarande HaShem på ett speciellt sätt. Därför måste de lämnas fram till Honom i templet en månad efter födelsen. Då kan de bli återlösta för att få komma tillbaka till sina föräldrar.

Om Israel inte hade syndat med guldkalven hade Jeshua varit en av prästerna i Jerusalems tempel.

• Moderns rening, efter 40 dagar.

I Lukas 2:22 står det skrivet:

“När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Moshés lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren” (SFB reviderad)

Efter 40 dagar var Mirjam rituellt ren och kunde så komma in i templet. Här talas det om ”deras” rening. Torán lär inte att barnet behöver renas efter sin födelse. Det var bara modern som behövde renas. Varför talar texten då om ”deras” rening?

Lukas skulle kunna ha inkluderat riten om den förstfödde sonens återlösning i detta uttryck. Men det är också möjligt att det inte handlar om barnet utan om Josef. Han måste ha renat sig i Jerushalajim. För att kunna komma in i templet måste alla rena sig. Det är möjligt att denna text refererar till det faktum att Josef och Mirjam renade sig innan de gick in i templet för att lämna fram sin son inför HaShem.

• Moderns offer ges, efter 40 dagar.

Det normala var att en kvinna gav ett lamm som olá och en fågel som chatat. Men om hon inte hade tillräckliga medel för att ge ett lamm, kunde hon ge två fåglar, som det står skrivet i 3 Mosebok 12:8:

“Men om hon inte har råd med ett får, skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Prästen skall så bringa försoning för henne och hon blir ren.” (SFB)

I Lukas 2:24 står det skrivet:

“De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.” (SFB)

Denna text visar oss att Josef och Mirjam inte hade tillräckligt med pengar för att offra ett lamm. Det underbara med detta är att de redan hade ett ”Lamm”. Det Lammet blev nu överlämnat åt HaShem och återlöst. Därför behövde de inte något annat lamm, utan bara en fågel, som symboliserade helöverlåtelsen av modern och sonen till HaShem.

Enligt vad jag förstår förde Mirjam inte över någon jetser hará till Jeshua på vanligt sätt, som det står skrivet i Romarbrevet 8:3:

“Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom köttet, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son i syndigt kötts likhet, som ett syndoffer, och han fördömde synden i köttet.” (SFB, 1917 reviderade) 

Jeshua hade inget “syndigt kött”. Han hade inte någon synd, någon aktiverad jetser hará, i sitt kött. Mirjam födde fram en kropp som var ”i syndigt kötts likhet”. Det var inget ”syndigt kött”, bara dess likhet. Jeshua hade inte en härlighetskropp som Adam hade innan han föll.

I Matteus 13:43 står det skrivet:

“Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!” (SFB)

Jeshua lyste inte när han föddes, trots att han var Rättfärdig.

12:8  “Men om hon inte har råd med ett får, skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor, en till uppstigandeoffer och en till syndoffer. Prästen skall så bringa försoning för henne och hon blir ren.” (SFB reviderad) – Denna text lär oss att Mirjam, Jeshuas moder, hade synd. Myten om det obefläckade avlandet hos den som kallas ”jungfru Maria” har ingen grund i Skrifterna. Vi kan här nämna en del andra texter som talar om att Jeshuas moder hade synder och behövde få förlåtelse för dem:

I Lukas 1:47 står det skrivet:

“och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.” (SFB)

Hon behövde en frälsare för att inte dö i sina synder. Hon hade behov av att den himmelske Fadern frälste henne. Skrifterna lär att ”jungfru Maria” behövde frälsning. Om hon hade avlats obefläckat hade hon inte behövt någon Frälsare, för då skulle hon vara fullkomlig, utan synd.

I Markus 3:21, 31-35 står det skrivet:

“När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet... Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. Folkhopen som satt omkring honom sade: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: "Här ser ni min mor och mina bröder! Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.” (SFB)”

Vid detta tillfälle ansåg Mirjam att Jeshua var tokig. Därför kom hon med sina andra söner för att ”ta hand om honom”. Vid det tillfället erkänner därför inte Jeshua henne som sin moder. Han säger också att hon inte gör Guds vilja. Det är ett klart bevis för att hon en tid i sitt liv hade tagit miste när det gällde uppfattningen om sin sons kallelse, som det står skrivet i Psalm 69:9:

“Främmande har jag blivit för mina bröder, en främling för min moders barn.” (SFB)

Denna Psalm är en messiansk profetia, vilket vi ser i vers 10, där det står skrivet:

“Ty brinnande iver för ditt hus har förtärt mig, dina smädares smädelser har fallit över mig.” (SFB)

Denna vers hänvisar till Messias enligt Johannes 2:17 och Romarbrevet 15:3 där det står skrivet:

“Hans lärjungar kom då ihåg att det stod skrivet: Iver för ditt hus skall förtära mig... Messias tjänade inte sig själv utan bar våra svagheter, så som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig.” (SFB reviderad)

Det lär oss att under en tid i Jeshuas liv trodde varken hans mor eller bröder på honom, jfr Johannes 7:5.

Denna Psalm lär oss också att hans bröder var fysiska söner till sin moder, vilket var ett resultat av föreningen mellan Josef och Mirjam.

13:2  “När någon får på huden en ljus fläck, en vit fläck eller en glansig fläck och detta utvecklas till ett utslag av tsaraat på hans hud, skall han föras till prästen Aharon, eller till en av hans söner, prästerna.” (SFB reviderad) – Nu för Torán in temat om orenhet som orsakas av en åkomma som kallas för tsaraat. Denna åkomma har inte samma symptom som sjukdomen som kallas för spetälska eller lepra. När man därför översätter ordet tsaraat med ”spetälska” gör läsaren sig en felaktig idé av vad det handlar om. Här är det inte fråga om sjukdomen spetälska utan om något helt annat.

Det finns två huvudtankar när det gäller denna åkomma. Somliga hävdar att det är fråga om en sjukdom som har blivit utrotad. Men majoriteten av de judiska bibeltolkarna anser att det är en övernaturlig åkomma som HaShem lägger på dem som begår vissa synder, speciellt synden av att tala lashon hará, förtal. Tsaraat beskrivs i två långa kapitel. Det lär oss att detta ämne är mycket viktigt. Det finns några andra texter i Skrifterna som också talar om denna åkomma. Dessa texter kan lära oss lite mer om anledningen till att den förekommer.

I 2 Mosebok 4:6-7 står det skrivet:

“HaShem sade ytterligare till honom: "Stick in handen i barmen!" Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska. Sedan sade Gud: "Stick tillbaka handen i barmen!" Moshé gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp.” (SFB reviderad)

Moshé fick tsaraat på sin hand som ett tecken. Han hade tidigare talat lashon hará mot Israels folk och sagt att de inte skulle tro på honom, jfr 2 Mosebok 4:1.

I 4 Mosebok 12:1-10 står det skrivet:

“Mirjam och Aharon talade illa om Moshé på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru. De sade: "Är då Moshé den ende som HaShem talar genom? Talar han inte också genom oss?" Och HaShem hörde detta. Moshé var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. Genast sade HaShem till Moshé, Aharon och Mirjam: "Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.” (SFB reviderad) Och de gick dit ut alla tre. Då steg HaShem ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aharon och Mirjam, och de gick båda dit. Och han sade: "Hör nu mina ord. Om det finns en HaShems profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm. Men så gör jag inte med min tjänare Moshé. I hela mitt hus är han betrodd. Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i gåtor, och han får se HaShems gestalt. Fruktar ni då inte att tala illa om min tjänare Moshé?" Och HaShems vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem. När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aharon vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk.” (SFB reviderad)

Den hebreiska texten visar att det var samma åkomma som kom över Mirjam som den som det talas om i 3 Mosebok 13. Mirjam blev slagen av HaShem med denna åkomma för att hon hade talat illa om Moshé. Vi ser här hur lashon hará orsakade detta himmelska ingripande.

I 5 Mosebok 24:8-9 står det skrivet:

“När någon blir angripen av spetälska, skall du vara mycket noga med att göra allt som de levitiska prästerna lär er. Vad jag har befallt dem skall ni noggrant följa. Kom ihåg vad HaShem, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när ni drog ut ur Egypten.” (SFB reviderad)

Denna text uppfordrar oss att vara mycket noggranna med denna åkomma och att minnas det som hände med Mirjam.

I 2 Krönikeboken 26:16-19 står det skrivet:

“Men när Uzija hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot HaShem, sin Gud, genom att gå in i HaShems tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. Då gick prästen Azarja dit in efter honom med åttio av HaShems präster, modiga män. Dessa trädde fram mot kung Uzija och sade till honom: "Det är inte din sak, Uzija, att tända rökelse åt HaShem, utan det tillhör prästerna, Aharons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och detta skall inte ge dig ära från HaShem Gud.” Då blev Uzija ursinnig, där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna, slog spetälska ut på hans panna, inför prästerna, inne i HaShems hus bredvid rökelsealtaret.” (SFB reviderad)

Kung Uzija blev straffad för att han gick in i prästtjänsten som inte var för honom. Det lär oss att denna åkomma inte bara kommer över den som har begått synd med lashon hará, utan den kan även bero på andra saker.

I 2 Kungaboken 5:1-27 står det skrivet:

“Naaman, den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, ty genom honom hade HaShem givit seger åt Aram. Han var en modig stridsman men spetälsk. Araméerna hade en gång dragit ut på strövtåg och som fånge från Israels land fört med sig en ung flicka, som kom i tjänst hos Naamans hustru. Flickan sade till sin matmor: "Tänk om min herre vore hos profeten i Shomron, då skulle han befria honom från hans spetälska.” Då gick Naaman och berättade detta för sin herre och sade: "Så och så har flickan från Israels land sagt.” Kungen i Aram svarade: "Res du dit, så skall jag skicka brev till kungen i Israel.” Så for Naaman i väg och tog med sig tio talenter silver och 6.000 siklar guld och dessutom tio högtidsdräkter. Han överlämnade brevet till Israels kung och där stod: "Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du skall befria honom från hans spetälska.” När Israels kung hade läst brevet, rev han sönder sina kläder och sade: "Är jag då Gud, så att jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska? Lägg nu märke till och se hur han söker strid med mig.” När gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han bud till kungen och lät säga: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så skall han förstå att det finns en profet i Israel.” Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elishas hus. Då sände Elisha ut ett bud till honom och lät säga: "Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jarden, så skall ditt kött bli friskt igen och du bli ren.”

Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: "Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HaShems, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Dameseks floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren.” Så vände han om och for sin väg i vrede. Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: "Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!" Då for han ner och doppade sig i Jarden sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren. Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe och gick in och kom fram till honom och sade: "Se, nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel. Tag nu emot en gåva av din tjänare.”

Men han svarade: "Så sant HaShem lever, han som jag tjänar, jag vill inte ta emot något.” Fastän han om och om igen bad honom att ta emot, så ville han inte. Då sade Naaman: "Om du inte vill det, så låt din tjänare få så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära. Ty din tjänare vill inte mer offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar, utan endast åt HaShem. Detta må dock HaShem förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons tempel för att där böja knä och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då HaShem förlåta din tjänare när jag böjer knä i Rimmons tempel.” Elisha sade till honom: "Gå i frid.” Men när Naaman hade lämnat honom och hunnit ett stycke på väg, tänkte Gechazi, gudsmannen Elishas tjänare: Se, min herre har släppt i väg denne Naaman från Aram utan att ta emot vad han hade fört med sig. Så sant HaShem lever, jag skall springa efter honom och försöka få något av honom. Och Gechazi gav sig i väg efter Naaman.

När Naaman såg någon komma springande efter sig, steg han genast ner från vagnen och gick emot honom och sade: "Allt står väl rätt till?" Han svarade: "Ja, men min herre har sänt mig och låter säga: Just nu har två unga män, två profetlärjungar, kommit till mig från Efrajims bergsbygd. Ge dem en talent silver och två högtidsdräkter.” Naaman svarade: "Var snäll och tag två talenter.” Och han bad honom enträget och knöt in två talenter silver i två penningpåsar och tog fram två högtidsdräkter och lämnade detta åt två av sina tjänare. Och dessa bar alltsammans framför honom. Men när Gechazi kom upp på höjden, tog han gåvorna ur deras hand och lade dem i förvar i huset. Sedan lät han männen gå sin väg. Därefter gick han och trädde fram inför sin herre. Då frågade Elisha honom: "Varifrån kommer du, Gechazi?" Han svarade: "Din tjänare har inte varit någonstans.” Då sade han till honom: "Menar du att jag i min ande inte var med när en man vände om från sin vagn och gick emot dig? Är det dags att du skaffar dig silver och kläder, olivplanteringar, vingårdar, får och nötboskap, tjänare och tjänarinnor, nu när Naamans spetälska kommer att drabba dig och dina efterkommande för evigt?" Så gick Gechazi ut från honom, vit som snö av spetälska.” (SFB reviderad)

Denna text lär oss att Naaman, en hedning, hade fått tsaraat. Denna åkomma drabbar alltså inte enbart Israels barn, utan även hedningar. Elishas tjänare Gechazi ljög och stal. För de två synderna kom tsaraat över honom och hans barn. Det lär oss att den inte bara kommer över dem som talar lashon hará, utan även för andra brott. Talmud[3] nämner sju synder som drar tsaraat över den som inte omvänder sig: lashon hará, mord, otukt, falsk ed, arrogans, stöld och girighet.

13:3  “Prästen skall se på det angripna stället på huden. Om han då finner att håret på det angripna stället har vitnat och att det angripna stället visar sig djupare än den övriga huden på kroppen, då är det spetälska. När prästen ser det, skall han förklara honom oren.” (SFB) – Denna åkomma har tre symptom:

1.      Håren är vita och det angripna området verkar djupare än den övriga huden, vers 3.

2.      Utslaget breder ut sig på huden, vers 7.

3.      Det finns svallkött på utslaget, vers 10.

Prästerna har fullmakt att förklara någon för tamé eller tahor, oren eller ren. När någon har denna åkomma, blir han inte oren förrän prästen har förklarat honom för oren. Han blir inte heller ren förrän prästen har förklarat honom för ren. Det är alltså prästens ord som slutligen avgör när någon är tamé eller tahor. Prästens uttalande innebar viktiga sociala följder. Den som blivit utsatt kunde inte bo bland de andra. Han var tvungen att bo ensam, utanför lägret eller utanför en stad om den var omhägnad.

Enligt Maimónides, var syftet med tamé-förkaringen att:

• Avlägsna allt ohygieniskt.

• Bevara helgedomen.

• Förebygga mot de hedniska seder som sabéerna praktiserade vid dessa fall av orenhet.

• Lätta på bördan och göra så att det som var rent och orent inte hindrade människan i hennes vardagliga sysselsättning, eftersom detta enbart har att göra med helgedomen och avskilda saker.

13:6 “Sedan skall prästen se på honom igen på sjunde dagen, och om det angripna stället har avtagit och det onda inte har brett ut sig på huden, skall han förklara honom ren, ty då är det ett vanligt utslag, och när han har tvättat sina kläder är han ren.” (SFB) – En sjukdom behöver helande, men den som blivit angripen av tsaraat behöver renas. Trots att Moshé ber att HaShem skall hela Mirjam från denna åkomma, jfr 4 Mosebok 12:13, talar det stora flertalet av texterna inte om helande utan om att bli ren, på hebreiska tahor, jfr 2 Kungaboken 5:10.

I Matteus 8:2-4 står det skrivet:

“Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, kan du göra mig ren.” (SFB) Jeshua räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska. Och Jeshua sade till honom: "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Moshé har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem.” (SFB reviderad)”

Denna text talar inte om att bli helad från en sjukdom utan om att bli renad från åkomman som heter tsaraat. Jeshua sade inte: ”Bli frisk!”, utan ”Bli ren!” Jeshua helade inte honom utan han renade honom. Detta ger oss en vink om att det inte är fråga om en sjukdom som andra sjukdomar, utan om en övernaturlig åkomma, en plåga sänd från himlen över dem som inte omvänder sig från sin synd i tid.

13:12-13 “Men om spetälskan har brutit ut så att hela huden är täckt av spetälska på den angripne, från huvud till fot, överallt där prästen ser, då skall prästen undersöka honom. Om han då finner att spetälska täcker hela hans kropp, skall han förklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit, han är ren.” (SFB) – I Jesaja 1:18 kan man finna en text som hänvisar till denna vers, som det står skrivet:

“Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HaShem. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” (SFB reviderad)

Det lär oss att tsaraat symboliserar synden. Synden är spetälska för själen, den är själens tsaraat.

13:45-46 “Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna kläder. Han skall ha sitt hår ovårdat och skyla sin mustasch och ropa: "Oren! Oren!" Så länge han är angripen av spetälska skall han vara oren. Han är oren och skall bo avskilt. Han skall ha sin bostad utanför lägret.” (SFB) – Den som blivit angripen av denna åkomma kunde inte bo bland de andra. Om hans synd nu hade varit lashon hará, som har att göra med sociala relationer, kunde han inte längre ha kontakt med de andra. Han var tvungen att bo ensam. Han hade inte ens rätt att ha gemenskap med andra orena personer. På så sätt kunde han inte längre synda med sin tunga.

I Matteus 26:6 står det skrivet:

“När Jeshua befann sig i Shimon den spetälskes hus i Beit-Anjá” (SFB reviderad)

Om en ”spetälsk” inte kunde bo bland folk, hur kommer det då sig att det här talas om att Jeshua var i Shimon den ”spetälskes” hus, en som hade tsaraat? Vi skall här ge några tolkningsmöjligheter:

• Shimon hade haft tsaraat och blivit renad.

• Shimon bodde inte i sitt hus vid det tillfället, utan ensam, utanför staden.

• Översättningen är inte rätt. I den arameiska Bibeln används ordet garabá, som betyder ”krukmakare”, ”hantverkare”. Det arameiska ordet garbá betyder ”spetälsk”. Därför ser vi här att de som översatte texten till grekiska från arameiskan begick ett misstag när de förstod ordet garabá som garbá, krukmakare som spetälsk. En rätt översättning från arameiskan skulle i stället bli: Shimon krukmakarens hus. Detta är ett av bevisen för att originaltexterna av Matteus och Markus (se 14:3) inte skrevs på grekiska.

Texten i Torán tar mycket plats till att förklara alla detaljer som har att göra med tsaraat, “spetälska”. Detta har gjort att de visa bland vårt folk har sett ett samband mellan denna åkomma och Messias. I Talmud[4] står det skrivet:

“Rab sade: Världen blev skapad bara för Davids skull.[5] Shmuel sade: För Moshés skull;[6] R. Jochanan sade: För Messias skull. Vad är hans namn? – R. Shilas skola sade: Hans namn är Shiloh, för det står skrivet, Tills dess att Shiloh kommer.[7] R. Jannais skola sade: Hans namn är Jinnon, för det står skrivet, Hans namn skall vara i evighet,[8] så länge solen varar, är hans namn Jinnon.[9] R. Chaninás skola höll fast: Hans namn är Chaniná, som det står skrivet, Där jag inte kommer att visa er Chaniná (nåd).[10] Andra säger: Hans namn är Menachem Chizkijás son, för det står skrivet, för Menachem (tröstaren) är långt ifrån mig, han som vederkvicker min själ.[11] Rabbinerna sade: Hans namn är ”den lärde spetälske”, som det står skrivet, Han bar sannerligen våra smärtor, och tog på sig våra sorger; men vi ansåg att han var spetälsk, slagen av Gud och pinad.[12]”

När uttrycket “rabbinerna säger” förekommer i Talmud betyder det att det är en officiell tolkningslinje inom den rabbinska judendomen vid den tiden. Det lär oss i första hand att Talmud identifierar den lidande tjänaren i Jesaja 53 med Messias. I andra hand framhävs det faktum att Messias skulle vara “spetälsk”, på så sätt att han var tvungen att bära folkets sjukdomar och synder.

Vem är denne Messias?

Hans namn är Jeshua!

I denna parashá finns bud 166-172 av de 613.

166. Påbud om en kvinnas rituella orenhet efter att ha fött barn, 3 Mosebok 12:2, 5.

167. Förbud mot att äta av ett offer när man är oren, 3 Mosebok 12:4.

168. Påbud för en kvinna att offra efter att ha fött barn, 3 Mosebok 12:6.

169. Påbud om orenheten hos en som fått åkomman tsaraat (metsorah), 3 Mosebok 13:2.

170. Förbud mot att klippa håret på ett angripet område på en som har nétek (oren flint), 3 Mosebok 13:33.

171. Påbud om att riva sönder kläderna på en person som har tsaraat eller någon annan form av orenhet, 3 Mosebok 13:45.

172. Påbud om tsaraat på kläder, 3 Mosebok 13:47.