Parashà 52 VaJelech

5 Mosebok 31:1-30

Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar (de år man läser denna parashà för sig):

1. 31:1-3

2. 31:4-6

3. 31:7-9

4. 31:10-13

5. 31:14-19

6. 31:20-24

7. 31:25-30

8. Maftir: 31:28-30

Haftarà: Hosea 14:2-10; Mika 7:18-20; Joel 2:15-27

Apostoliska Skrifterna för Jom Teruà: Uppenbarelseboken 19:1 – 20:10

Läsningar ur de Apostoliska Skrifterna:

1.      Uppenbarelseboken 19:1-8

2.      Uppenbarelseboken 19:9-15

3.      Uppenbarelseboken 19:16-21

4.      Uppenbarelseboken 20:1-6

5.      Uppenbarelseboken 21:7-10

Kommentarer

VaJelech

Betyder “och han gick”.

Första alijàn, 31:1-3

31:2 “Han sade till dem: "Jag är i dag etthundratjugo år. Jag kan inte längre vara ledare och anförare, och HaShem har sagt till mig: 'Du skall inte komma över denna Jarden.'” – Enligt Talmud,^[1] var detta den 7 Adar, Moshès födelsedag. Nu hade stunden kommit då han skulle dö. Därför tar han först avsked från folket, jfr. v. 1-6. Därefter insätter han Jehoshua som sin efterträdare, jfr. v. 7-8. Och slutligen befaller han att Toràn skall läsas offentligt varje sabbatsår, jfr. v. 9-13.

31:3 “Men HaShem, din Elohim, går själv framför dig. Han skall förgöra dessa folk för dig och du skall driva bort dem. Jehoshua skall anföra dig, som HaShem har sagt.” – Enligt arkeologiska upptäckter från Jericho från omkring år 1400 f.k.t., hade dödliga epidemier hemsökt Kenàans land så att befolkningen blivit kraftigt reducerad. Detta hände strax innan Israels barn intog landet. På så sätt gick den Evige framför dem och förintade en stor del av de sju nationernas befolkning.

Andra alijàn, 31:4-6

31:6 “Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty HaShem, din Elohim, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig.” – Fruktan förintas genom vissheten om att den Evige är med mig, som det står skrivet i Psalm 23:4a:

“Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig”

Tredje alijàn, 31:7-9

31:6-7 “Var starka… var stark” – Det hebreiska ord som översatts som ”stark” är “chazak”,^[2] som betyder ”stark”, ”fast”, ”hård”, ”våldsam”, ”mäktig”, ”kraftig”. Fasthet och styrka är en inre kraft som hjälper människan att inte tappa modet och dra sig tillbaka i krissituationer. Fasthet och styrka är nödvändig för att kunna hålla buden under motstånd. Fasthet och styrka är nödvändig för att kunna vinna seger i attacker. När man känner sig frestad att bli missmodig är det viktigt att stå fast för att kunna fortsätta framåt och få se den Eviges övernaturliga ingripande.

I 1 Korintierbrevet 15:58 står det skrivet:

“Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.”

I Efesierbrevet 6:10-18 står det skrivet:

“Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Elohims vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Elohims vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Elohims ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de avskilda.”

I Matteus 10:22 står det skrivet:

“Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.”

I Matteus 24:13 står det skrivet:

“Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.”

I Markus 13:13 står det skrivet:

“Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.”

Fasthet, frimodighet, motståndskraft, uthållighet, seghet, tålamod och trohet är drag som måste finnas i den som skall leda ett folk som är kallat att uppfylla den Eviges bud i en värld full av motstånd.

I Hebreerbrevet 10:35-39 står det skrivet:

“Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Elohims vilja och få vad han har lovat. Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.”

Motsatsen till tro är att dra sig undan. Den som drar sig undan förlorar sin själ.

I Lukas 9:62 står det skrivet:

“Yeshua svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Elohims rike."”

31:8  “HaShem går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.” – Jehoshúa behövde uppmuntras till att ha full övertygelse om den Eviges närvaro och ingripande i sitt uppdrag. Han fick inte förtrösta på sig själv utan på den Evige.

31:9 “Moshè skrev denna Torà och gav den åt prästerna, Levi söner, som bar HaShems förbundsark, och åt alla de äldste i Israel.” – En Midrash^[3] berättar:

“Dagen innan den sjunde Adar, då Moshè skulle dö, hörde han en röst från himlen som gav till känna att han snart skulle dö. Han började då omedelbart att på ett övernaturligt sätt skriva tretton kopior av Toràn. Han skrev tolv kopior till de tolv stammarna plus en som han lade i den avskilda arken. För om någon tog sig friheten att förfalska den, skulle man alltid kunna kontrollera ursprungstexten som alltid skulle behållas i sitt originalskick. Moshè tänkte dessutom: "om jag ägnar mig åt Toràn under hela dagen kommer dödsängeln inte att få någon makt över mig". Men solen sken tills Moshè hade avslutat sitt arbete.”

Det mest troliga är att detta är en överdrift, som fallet är med många andra midrasher. Men detta visar oss idén om att Toràn blev given till Israels tolv stammar, för att ingen skulle kunna säga att den bara gällde Levis stam. Toràn blev inte given för att enbart vara undangömd i arken, eller given enbart till Levis stam, utan för att användas och läsas varje dag och för att hela Israel skall praktisera den i det dagliga livet. Käre israelit, läser du Toràn varje dag?

“gav den åt prästerna… och åt alla de äldste i Israel” – Toràn är inte i himlen, jfr. 30:12. Den finns i människornas händer. Man kan inte längre lägga till eller dra ifrån något. De levitiska prästerna har det största ansvaret för att hålla och lära folket Toràn. Därefter ligger ansvaret på hela Israels äldste. Det lär oss också att tolkningen av Toràn inte är en privatsak som varje medlem i Israel kan göra. Det är viktigt att rådfråga och lyssna till den tolkning som Israels visa män har gjort under historiens lopp, jfr. 1 Petrus 1:20.

I Malaki 2:4-7 står det skrivet:

“Och ni skall förstå att jag har gett er denna befallning, för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger HaShem Tsevaot. Mitt förbund med honom var liv och frid, och jag gav honom detta för att han skulle frukta mig. Och han fruktade mig och bävade för mitt namn. Sann Torà var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid och uppriktighet vandrade han med mig, och han omvände många från deras missgärningar. Ty prästens läppar skall bevara kunskap, och Torà skall man hämta från hans mun. Han är en budbärare från HaShem Tsevaot”

Fjärde alijàn, 31:10-13

31:10-11 “Och Moshè befallde dem och sade: "Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden, då hela Israel kommer för att träda fram inför HaShems, din Elohims, ansikte på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna Torà inför hela Israel, för att de skall höra den.” – Rashí lär att det var kungen som hade ansvaret att läsa inför folket från och med första versen i Devarim, 5 Mosebok. Talmud^[4] lär att man inte läste hela boken, utan bara utvalda avsnitt. Det var avsnitten 1:1 – 6:9; 11:13-21 och 14:22 – 28:69. Dessa texter handlar i huvudsak om lojaliteten till den Evige till att uppfylla hans bud och vara trogen förbundet och acceptera himmelsk belöning och straff.

Lövhyddohögtiden är en profetisk skuggbild av tiden för det messianska riket, tusenårsriket. Under den tiden kommer Toràn att gå ut ifrån Jerushalajim, inte bara till hela Israel, utan till alla nationer, som det står skrivet i Jesaja 2:2-4:

“Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där HaShems hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit. Ja, många folk skall gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till HaShems berg, till Jaakovs Elohims hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar." Ty Torà skall gå ut från Tsion, HaShems ord från Jerushalajim. Han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.” jfr. Mika 1:1-4.

I Jesaja 42:4 står det skrivet:

“Han skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans Torà.”

Denna undervisning från Toràn kommer att ges till alla nationers ledare under den årliga suckot-högtiden, då de kommer att vara tvungna att närvara i Jerushalajim, som det står skrivet i Sakarja 14:16-17:

“Det skall ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerushalajim skall dra dit upp, år efter år, för att tillbe konungen, HaShem Tsevaot, och för att fira lövhyddohögtiden. Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerushalajim för att tillbe konungen, HaShem Tsevaot, skall inget regn komma över dem.”

Här handlar det om fysiskt regn, men också om ett regn på ett allegoriskt sätt. Regn symboliserar Toràn, jfr. 5 Mosebok 32:2. Under suckot-högtiden kommer Messias Yeshua att ge hela Israel och hedningarnas regenter ett årlig Torà-seminarium. Det kommer då att bli helt annorlunda mot idag, då världens högsta politiska ledare samlas för att försöka få ordning på världen och lösa dess problem utan att underordna sig Israels Elohim, hans Messias och hans Instruktionsbok. Först när Messias upprättar Toràn bland jordens alla länder kommer det att bli fred i världen.

31:12 “Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta HaShem, er Elohim, och noggrant följer alla ord i denna Torà.” – Detta lär oss att man måste lära ut Toràns bud till alla, utan att diskriminera kvinnor och barn.

“främlingen som är hos dig… noggrant följer alla ord i denna Torà” – Dessa främlingar är proselyter, de som har konverterat till att bli judar. De är pliktiga att leva som judar och uppfylla Toràns alla bud, som det står skrivet i Galaterbrevet 5:3:

“Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela Toràn.”

De hedningar som konverterat och kommit in i Israel genom Messias Yeshua har inte samma plikt att uppfylla Toràns alla bud.

31:13 “Också deras barn, som ännu inte känner den, skall höra och lära sig den så att de fruktar HaShem, er Elohim, så länge ni lever i det land dit ni drar över Jarden för att ta det i besittning.” – Fruktan för HaShem är en av de viktigaste ingredienserna i vårt förhållande till Honom. Denna fruktan skapas av att man läser Toràn. De barn som lyssnar på sina föräldrar när de läser Torà hemma, kommer att lära sig att frukta den Evige, som det också står skrivet i Psalm 78:5-7:

“Han upprättade ett vittnesbörd i Jaakov, sin undervisning gav han i Israel. Han fastställde den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. Så skulle det bli känt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och de skulle berätta det för sina barn. De skulle då hoppas på Elohim och inte glömma hans verk utan följa hans bud.”

Femte alijàn, 31:14-19

31:14, 16 “du skall dö… gått till vila… skall stå upp” – Den rättfärdiges död anses som en sömn. När Toràn använder uttrycket ”skall stå upp” precis efter att den tillkännagivit Moshès död, tolkas det i Talmud^[5] som en hänvisning till uppståndelsen. Detta är ett av de avsnitt där Moshès Torà talar om de dödas uppståndelse, jfr. 32:39. När Messias Yeshua kommer tillbaka kommer Moshè att bli uppväckt.

I Daniel 12:2 står det skrivet:

“De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam.”

31:17 “Min vrede skall den dagen upptändas mot dem, och jag skall överge dem och dölja mitt ansikte för dem, så att de förgås. Olyckor och lidande i mängd skall drabba dem. Då skall de säga: Är det inte därför att vår Elohim inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss?” – Detta är en hänvisning till den babyloniska exilen.

31:18 “Den dagen skall jag helt dölja mitt ansikte på grund av allt det onda som de har gjort genom att vända sig till andra gudar.” – Detta syftar till förskingringen under romarna (Edom).

31:19 “Skriv nu upp åt er denna sång, lär Israels barn den och lägg den i deras mun. Den skall så bli för mig ett vittne mot Israels barn.” – Denna sång skrevs som ett vittnesbörd mot Israels barn för att lära dem allvaret i att avfalla och dyrka avgudarna. Den finns nedskriven i kapitel 32. Det är en profetisk sång som uppenbarar hela Israels framtida historia. Slutet är härligt, med fullständig seger över fienderna.

Sjätte alijàn, 31:20-24

31:21 “När då olyckor och lidande i mängd drabbar dem, skall denna sång vara ett vittnesbörd mot dem, ty deras efterkommande skall inte glömma den. Ty jag vet vilka tankar de umgås med redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.” – Rashí tolkar detta ord till att hänsyfta på hela Toràn, inte enbart Moshès sång. Han menar då att Toràn inte kommer att bli helt bortglömd hos Israels ättlingar.

Det är också möjligt att Moshè grundade sig på den hebreiska skalan när han sjöng denna sång, och på så sätt lärde han ut denna skala till Israel så att den aldrig mer blev glömd. Den har inte glömts bort av Israels ättlingar. Den som sjunger Tsions sånger bör lära sig att använda den hebreiska skalan. Den lyder så här:

Den populära sången Hava Nagila är byggd på denna skala.

31:24 “Sedan Moshè till alla delar hade skrivit ner orden i denna Torà i en bokrulle” – Detta lär oss att Moshè, ingen annan, skrev hela texten i de fem Moseböckerna, Chumash. I Talmud^[6] finns en diskussion om den sista delen av Toràn, som talar om Moshès död och begravning. Skrevs den verkligen av Moshè? Somliga menar att Jehoshua skrev den och andra hävdar att HaShem dikterade allt för Moshè som på så sätt skrev ner denna del innan det hade hänt.

Sjunde alijàn , 31:25-30

31:26 “Tag denna Torà-rulle och lägg den vid sidan av HaShems, er Elohims, förbundsark, och den skall ligga där som ett vittnesbörd mot dig.” –Talmud^[7] skriver om en diskussion som fanns mellan de vise i Israel om arken hade en bräda som stack ut och där man lade Sefer Torà, Torà-rullen, eller om Toàn placerades inne i arken. Texten lyder ordagrant: ”jämte arken”.

Mashiach i denna parashà

31:2-3 “Du skall inte komma över denna Jarden… Jehoshua kommer att gå över” – Både Moshè och Jehoshua är profetiska skuggbilder till Messias. Moshès död och hans efterträdare Jehoshua förebildar Messias död och uppståndelse.

Moshè skulle också kunna vara en förebild till den första människan och Jehoshua till den andra människan. Den första människan dog och den andra människan fick ett oförstörbart liv.

I 1 Korintierbrevet 15:22, 47-50 står det skrivet:

“Liksom i Adam alla dör, så skall också i Messias alla göras levande... Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan är av himlen. Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild. Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Elohims rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga.”

I Romarbrevet 6:5-11 står det skrivet:

“Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit upphängd på trä med Messias, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Messias, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Messias aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Elohim. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Elohim i Messias Yeshua.”

31:7 “Sedan kallade Moshè till sig Jehoshua och sade till honom inför hela Israel: "Var stark och frimodig, ty du skall med detta folk gå in i det land som HaShem med ed har svurit deras fäder att ge dem och du skall utskifta det åt dem som arv."” – Jehoshua, som har samma namn som Yeshua, i dess långa form, var den som skulle se till att de 12 stammarna kom in i löfteslandet. Det är också Messias Yeshuas uppgift, att göra så att Israels alla stammar kommer in i landet som blev utlovat deras förfäder.

I Jesaja 49:6 står det skrivet:

“han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jaakovs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.”

Ända sedan Messias Yeshua föddes i Beit Lechem, som Skrifterna talar om, ända tills denna dag, har han arbetat med sin uppgift att söka upp och upprätta de tolv stammarna. Väldigt många av dem som har blivit pånyttfödda bland hedningarna är fysiska ättlingar till Israels förlorade stammar. Genom den nya födelsen har de fått andlig kontakt med Israel, men fortfarande återstår upprättandet av deras folkidentitet. Den upprättelsen är på gång för fullt just nu. När Yeshua kommer tillbaka kommer han även att tala om för var och en vilken stam han tillhör för att sedan föra in dem i landet som utlovades till Avrahams ättlingar för alltid.

För att kunna komma in i det nya Jerushalajim måste man gå in genom en av de tolv portarna. Varje port har ett namn på en av Israels tolv stammar. Stammarna är alltså portarna in i den himmelska staden, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 21:10-13:

“Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den avskilda staden Jerushalajim, som kom ner från himlen, från Elohim, och som ägde Elohims härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. Staden hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.”

Det enda sättet att komma in i staden är att gå igenom en av Israels stammar. Det lär oss vikten av att Israel blir upprättat av Messias.

I denna parashà finns bud nummer 612 – 613 av de 613:

612. Påbud om att samla hela folket och se till att det lyssnar på Toràn (hakhel), 5 Mosebok 31:12.

613. Påbud om att skaffa en Torà-rulle (Sefer Torà), 5 Mosebok 31:19.