Parashà 51 Nitsavim

5 Mosebok 29:10(9) – 30:20

Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar (de år då Nitsavim läses separat):

29:10-12 (9-11 heb.)
29:13-15 (12-14 heb.)
29:16-29 (15-28 heb.)
30:1-6
30:7-10
30:11-14
30:15-20
Maftir: 30:18-20

Toràläsningar (de år då Nitsavim läses tillsammans med VaJelech):

29:10-29 (9-28 heb.)
30:1-6
30:7-14
30:15 – 31:6
31:7-13
31:14-19
31:20-30
Maftir: 31:28-30

Haftarà: Jesaja 61:10 – 63:9

Apostoliska Skrifterna: Uppenbarelseboken 17:1 – 18:24

Läsningar ur de Apostoliska Skrifterna:

Uppenbarelseboken 17:1-8
Uppenbarelseboken 17:9-18
Uppenbarelseboken 18:1-8
Uppenbarelseboken 18:9-14
Uppenbarelseboken 18:15-24

Kommentarer

Nitsavim

Betyder “(ni) står”.

Första alijàn, 29:10-12 (9-11 heb.)

29:10(9) “Ni står i dag alla inför HaShem, er Elohim: era huvudmän, era stammar, era äldste och era tillsyningsmän, alla män i Israel” – I denna sista förbundsförnyelse innan övergången till det utlovade landet, finns alla med, även de som hade gått ut ur Egypten och som inte hade fötts inom folket, som det står skrivet i 2 Mosebok 12:38a:

“Också en stor blandad folkhop drog upp med dem”

Denna blandade folkhop från andra länder, hade konverterat i Egypten innan de ätit av pesach-lammet. Ingen utlänning bland männen kunde ta del av lammet utan att vara omskuren i köttet, vilket innebär att man konverterar till judendomen, som det står skrivet i 2 Mosebok 12:48-49:

“Om en främling som bor hos dig vill fira HaShems påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. En och samma Torà skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”

Konvertiterna från andra länder som har kommit in i förbundet, bör behandlas på samma sätt som de infödda israeliterna.

Andra alijàn, 29:13-15 (12-14 heb.)

29:14-15(13-14) “Och det är inte endast med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, utan både med dem som i dag står här med oss inför HaShem, vår Elohim, och med dem som inte är här med oss i dag.” – Det lär oss att detta förbund inkluderar dem som ännu inte hade fötts, vilket kan jämföras med Jeshuas bön i Johannes 17:20-21 där det står skrivet:

“Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.”

Tredje alijàn, 29:16-29 (15-28 heb.)

29:18(17) “Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån HaShem, vår Elohim, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört” – Denna bittra rot är den avgudadyrkan som Avrahams förfäder praktiserade, vilket man kan se i Josua 24:2 där det står skrivet:

“Och Jehoshua sade till allt folket: "Så säger HaShem, Israels Elohim: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Terach, Avrahams och Nachors far. Där tjänade de andra gudar.”

I Hebreerbrevet 12:15 står det skrivet:

“Se till att ingen går miste om Elohims nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.”

Enligt pshat-nivåns andra tolkningsregel, som talar om liknande uttryck (gezerà shavà), betyder den bittra rot, som det talas om här, avgudadyrkan, på samma sätt som texten i 5 Mosebok.

29:19(18)b “Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås.” – Enligt Nachmanides, är detta den rätta översättningen. Rashí och Onkelos däremot, menar att den bör översättas: “för att lägga ihop de synder som inte begåtts med vilje med de som begåtts medvetet”.

29:28(27) “Och HaShem ryckte upp dem ur deras land med vrede och förbittring och stor förtörnelse och förkastade dem till ett annat land, så som nu har skett.” – Enligt Talmud,[1] hänvisar denna text till de tio stammarna som måste befinna sig i ett annat land tills den kommande tidsåldern börjar. Ordet ”till idag”, ordagrannt ”som denna dag”, tolkas som en hänsyftning till olam habà, den kommande tidsåldern.

29:29(28)b “Det fördolda hör HaShem, vår Elohim, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna Torà.” – Detta lär oss att vi har ansvar att förmedla till våra barn allt det som den Evige har uppenbarat för oss. Det innebär också att de synder som begås i hemlighet inte kan dömas av en mänsklig domstol, utan kommer att dömas av den himmelska domstolen, och att HaShem inte dömer folket för de synderna. Men om folkets ledare inte dömer de synder som begåtts öppet, kommer hela folket att få del av straffet för dem.

Fjärde alijàn, 30:1-6

30:1 “När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit HaShem, din Elohim, fördriver dig” – När det talas om “allt detta” syftar det till kapitel 28 där det talas om välsignelserna och förbannelserna. Allt det har redan kommit över Israels barn under historiens lopp. Denna vers för oss till den yttersta tiden, tiden efter att allt detta har kommit över Israel. Här talar Toràn om det som skulle komma efter alla välsignelser och förbannelser som står skrivna i kapitel 28. Vi lever i nu i den tiden och kraften i detta löfte har nått oss.

Den stora majoriteten av Israels ättlingar har förlorat sin identitet på grund av att de assimilerats. De få miljoner judar som finns idag, är bara en liten bråkdel av ättlingarna till de tolv stammarna. Judarna härstammar huvudsakligen från enbart tre stammar, Jehudà, Binjamin och Leví.

De tio stammarna blev förvisade till ”ett annat land ända till denna dag”, jfr. 29:28. Några judiska tolkare menar att ”ett annat land” betyder USA. I 28:64 talas det också om en förvisning till ”alla länder”. Det betyder att Israels folk, de tolv stammarna, har blivit utspridda bland alla folk som finns på jorden. I alla länder finns fysiska ättlingar till Israel, som också profeten Hosea säger i 1:10a:

“Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand, som inte kan mätas, ej heller räknas.”

Profeten Hosea blev sänd att profetera över de tio stammarna i norr.

Vår fader Avraham fick löfte om att hans barn skulle bli tre olika typer, som stoftet på marken, jfr. 1 Mosebok 13:16, som stjärnorna på himlen, jfr. 1 Mosebok 15:5; 22:17, och som sanden på havets strand, jfr. 1 Mosebok 22:17. Jitschak fick löfte om att hans ättlingar enbart skulle bli som stjärnorna, jfr. 1 Mosebok 26:4, och Jaakov fick löfte om att hans ättlingar bara skulle bli som markens stoft och havets sand, jfr 1 Mosebok 28:14; 32:12. Stjärnorna symboliserar de himmelska barnen, de troende, de andliga barnen, Elohims barn. Marken symboliserar Erets Israel, Israels land. Stoftet på marken symboliserar de fysiska ättlingar som bor i Israels land. Om vi jämför texten i 1 Mosebok 22:17 med 1 Mosebok 32:12, ser vi att löftet om sanden är tvådelat. HaShem sade till Avraham att hans ättlingar skulle bli som sanden vid havets strand, men till Jaakov sade han att den skulle bli som havets sand. Sand vid havets strand är inte samma sak som sand i havet. Havet symboliserar hednanationerna, jfr. Psalm 93:3-4; 144:7; Jesaja 17:3; Hesekiel 26:3. Det finns tre olika typer av havssand. En del av sanden befinner sig vid havets strand. Den är alltid synlig och blir aldrig övertäckt av havet. En annan del av sanden finns närmare havet. Den blir utsatt för attacker från havets vågor och tidvattnet och därför befinner den sig ibland utanför vattnet och ibland under vattnet. Den tredje delen av sanden befinner sig alltid under havets vatten. Den sand som finns vid havets strand och som aldrig kommer under vattnet symboliserar de israeliter och judar som finns bland nationerna och håller Toràn och utgör en broms mot ondskan, som det står skrivet i Jeremia 5:22:

“Skulle ni inte frukta mig, säger HaShem, skulle ni inte bäva för mig, jag som har satt sand till gräns för havet, till en evig gräns som det inte kan överskrida. Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting, och hur de än brusar kan de inte komma över den.”

Den sand som ibland är under havsvattnet och ibland utanför, är de israeliter och judar som lever ett kompromissliv, de som inte förmår stå emot hedningarnas olika attacker. Därför är de ibland under vattnet och ibland kan de leva ett judiskt liv. Sanden i havet är de israeliter och judar som har blivit assimilerade bland hedningarna och inte längre lever som judar. På samma sätt som det finns mycket mer sand på havsbottnen än vid stranden, finns det många fler ättlingar till Israel som har drunknat bland hedningarna än de som lever åtskilda från dem. Majoriteten av Avrahams ättlingar har blivit helt uppslukade av hedningarnas seder och kulturer.

Det hebreiska ord som översatts som sand är “chol”,[2] som kommer från roten ”chul” eller ”chil”[3] som betyder:

1. Kal: snurra, vrida sig, skaka, ha födslovärkar; Poel: vrida, föda; Poal darra, vara feg; Hitpael: bäva.

2. Kal: vara fast.

3. Kal, Poel och Hitpoel vänta.^{^[4]}

Det lär oss att sanden är de ättlingar till Avraham som har snurrat runt i världen, de som har skakat bland länderna, de som har haft dödliga födslovärkar, som Rachel, och väntat på Messias ankomst, de som har vridit sig och bävat på grund av kampanjer av hat, förföljelser och mord.

Det finns några få miljoner judar som aldrig förlorat sin identitet, och majoriteten av dem bor inte i Israel. De är fortfarande utspridda i hednaländerna. Men det stora flertalet av Israels ättlingar vet inte att de har israelitiska förfäder och de lever sina liv och tjänar ”andra gudar av trä (kristendomen) och sten (islam)”. Deras identitet är inte alls israelitisk utan hednisk.

När nu Toràn talar om att Israel skall komma tillbaka i den sista tiden, måste vi noggrant definiera vilken grupp av Israels ättlingar det handlar om. Vi skall därför nu göra en grundligare analys av denna text:

“När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit HaShem, din Elohim, fördriver dig”

Vi har redan sagt att alla välsignelser och förbannelser redan har uppfyllts i Israels folks historia och att vi nu lever i den tid då denna profetia håller på att uppfyllas. Nu är tiden inne då de assimilerade får kallelsen att komma tillbaka till sin israelitiska identitet.

Det hebreiska ordet “shuv”[5] förekommer sex gånger i detta kapitel, i versarna 1, 2, 3 (två gånger), 8 och 10. ”Shuv” betyder: Kal: vända(sig), repetera, förvandlas, avstå, ändra; Poel: föra tillbaka, upprätta, pervertera; Hi: föra tillbaka, lämna tillbaka, vrida, betala, ta bort, förvandla(s), lugna, ersätta, avlägsna (sig), svara, ta tillbaka; Ho: bli återlämnad.^{^[6]}

Detta skrifställe talar om ett så stort återkommande av Israels folk i den sista tiden att dess like världen aldrig sett maken till. Världen har vid ett par tillfällen beskådat hur Israel lämnat två länder, Egypten och Babylonien, men denna gång kommer världen att se Israel resas upp och komma ut ur alla världens länder. Toràn och Profeterna talar inte bara om återkomsten av de som behållit sin judiska identitet under historiens gång, eftersom de går att räkna. Skrifterna talar om ett återkommande av Israels tolv stammar som inte kan räknas på grund av dess mängd. Kära läsare, vi börjar nu se ett av världshistoriens största under, Israels barns återvändande. Återvändande till vad då? Toràn ger oss svaret. Denna text talar om fem olika typer av återvändande:

1. Hjärtats återvändande till Israels hela historia, v. 1.

2. Familjens återvändande till den Evige, Israels Elohim, och alla hans bud som står skrivna i Moshès Torà, v. 2.

3. De landsförvisades återvändande till Israels land, v. 3.

4. Återvändande till att lyssna på den Eviges röst till att hålla alla buden i Toràn, v. 8.

5. Återvändande till den Evige med hela hjärtat och hela själen, v. 10-14.

Detta är det återlösningsprogram för Israel som den Evige har för vår tid.

Om vi analyserar denna profetia ser vi att den talar till Israels ättlingar som har upplevt de förbannelser som står skrivna i kapitel 28 och som bor utanför Israels land och som inte har haft Israels historia i sina hjärtan och som inte har älskat HaShem med hela sitt hjärta och med hela sin själ, och därför har de inte lytt genom att hålla hans bud. I denna tid kommer vi mer och mer att få se hur en efter en blir berörd av Israels Messias till att komma in i denna återvändandeprocess i Israels sista återlösning innan Messias Jeshua kommer tillbaka. Denna rörelse håller på att beröra miljontals liv i hela världen just nu, enligt det ord som säger: ”i alla länder” (30:1).

Den första typen av återvändande

Det första som händer med dessa människor som i denna tid blir besökta av Messias Jeshua, är att de börjar identifiera sig som israeliter eller judar. De kommer in i en identitetskris och frågar sig: ”Vem är jag?”. De känner sig inte längre som hedningar. De känner sig inte längre utanför Israel. De känner att judarna är deras syskon. De finner svar i Skrifterna som säger att de inte längre är främlingar och gäster, utan MEDBORGARE med de avskilda och lemmar i Elohims familj, jfr Efesierbrevet 2:19. En annan text som de berörs av är den som säger att de blivit inympade i det odlade olivträdet, Romarbrevet 11.

De som blivit undervisade och uppfostrade i den kristna världen märker att de blivit lurade av ett system som hade gett dem en falsk identitet, skild från Israel, hednisk och grekisk. Plötsligt känner de sig främmande med det kristna och grekiska sättet att tala, och de identifierar sig med den hebreiska vokabulären. De upplever att de judiska sångerna berör dem djupt i själen. De får lust att dansa hebreiska danser. De gråter när de hör ”haTikvà” – Israels nationalsång. De identifierar sig fullständigt med Israels folks historia och på så sätt uppfyller de texten i Devarim 30:1 som säger att “allt detta” som drabbat Israel återigen kommer att finnas i hjärtat på dem som gör teshuvà (återvändande) i den sista tiden. De identifierar sig med de judar som blev förda till nazisternas förintelseläger. Om de hade levt under den tiden skulle de också varit med och lidit bland dem. De tycker om att se judiska filmer för att kunna lära känna sin familj. De får lust att klä sig som judar, tala som judar, äta som judar, sjunga som judar, fira sabbat och alla Israels högtider och leva en judisk livsstil i hemmet. Detta är ett återkommande till den nationella identiteten. Den judiska själen håller på att uppväckas inom dem. Det finns inget som kan stoppa denna inre känsla som de har. De får uppleva religiöst motstånd, förbannelser, förkastande av sina egna familjer. Bröder, systrar, föräldrar och barn förkastar dem för att de ”blivit tokiga”. De bryr sig inte om om de blir förödmjukade, misstolkade, förföljda, misshandlade eller förtalade, para de får ”komma hem”. De vet att det som händer inom dem är ett himmelskt verk. Mitt i sin fruktan och osäkerhet finns det något inom dem som ger dem mod att gå vidare, och denna inre kraft är starkare än allt yttre motstånd. De vet att de är en del av den Eviges program för Israels upprättelse i den sista tiden, och vill inte gå miste om detta tillfället vad som än händer. De är villiga att ge sina liv i kärlek till Rabbinen Jeshua från Natseret som de har upptäckt som den verklige Israels Messias som en dag gav sitt liv för dem för att ge dem ett arv bland judarna. De har ett rop i sitt inre som säger: ”Ditt folk är mitt folk och din Elohim är min Elohim”.

Detta är uppfyllelsen av den första typen av återvändande som uttrycks i denna text, hjärtats återvändande till att identifiera sig med Israels folks historia.

Den andra typen av återvändande

30:2 “och du vänder om till HaShem, din Elohim, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ” – Den andra typen av återvändande som det talas om, är att familjen återvänder till den Evige, Israels Elohim, och till alla hans bud som finns skrivna i Moshès Torà. I första hand handlar det om att komma in i en mycket djupare relation till den Evige, att få uppenbarelse i Skrifterna från en hebreisk synvinkel, inte hednisk-grekisk. Dessa människors tankesätt förändras så att de förstår det skrivna Ordet som aldrig förr. Det är som om ett täckelse fallit från sinnet så att de nu kan se den Eviges storhet och respektera hans Ord på ett djupare sätt. De blir väl medvetna om att den Evige inte kan ändra sina ord, eller förändra eller upphäva sina förbund och sina bud. Det som var sant för 3500 år sedan fortsätter att vara sant idag. De bud som finns i Moshès Torà anses inte längre som något förflutet, utan något oerhört aktuellt och tillämpningsbart i det moderna dagliga livet. Inom dem uppstår en djup längtan att studera och lära sig hur man skall uppfylla de bud som gäller deras personliga liv, familjen och församlingsgemenskapen. De har nu förstått att kärleken till den Evige inte bara uttrycks genom extatiska känslor och kärlekssånger, utan i en daglig lydnad för de eviga stadgar som står skrivna i HaShems Torà som gavs genom Moshè.

I andra hand handlar det om en uppenbarelse om familjens betydelse. Innan var de mer intresserade av sin personliga välfärd och sökte den Evige för sin egen skull. Nu har de blivit medvetna om att det andliga livet har att göra med familjen. De ser hur Avraham blev utvald just för att vara en fader, för han hade förmågan att förmedla till sina barn det som den Evige uppenbarade för honom. De förstår att de måste leva ett Toràliv i familjen. Hemmet förvandlas till en mötesplats för Israels Elohim. Familjesabbaten blir ett möte med Evigheten. Matbordet förvandlas till ett altare där man äter inför den Evige och där man talar om andliga saker. Sexuallivet blir inte längre ett medel till att tillfredsställa sina djuriska drifter, utan det förvandlas till en himmelsk upplevelse full av avskildhet och renhet. Respekten för den auktoritetsposition som maken och pappan fått blir upprättad. En osjälvisk kärlek från maken gentemot sin hustru förvandlas både till ett starkt intresse av att tillfredsställa hennes behov och till praktisk hjälp som avlastar henne i hennes ansträngande hushållsarbete. Samtalen med barnen blir en del av den eviga plan som finns för var och en av dem. Barnen blir ansedda som himmelska gåvor som bär kallelsen av att vara en del av ett avskilt folk som tränas till att uppfylla den Eviges bud och bekämpa avgudadyrkan och kan vinna seger i den stora vedermödan som kommer och slutligen kunna se Messias återkomst på himmelens moln.

Den tredje typen av återvändande

30:3 “då skall HaShem, din Elohim, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. HaShem, din Elohim, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig.” – Här talas om den Eviges svar på dessa människors omvändande enligt de två första punkterna. Om det folk som är utspritt bland alla folk återvänder till sin israelitiska identitet och vänder tillbaka till den Evige sin Elohim och hans Torà, som gavs genom Moshè, med hela sitt hjärta och hela sin själ, då kommer HaShem att göra så att de återvänder från förskingringen för att bosätta sig i Israels land. Detta återvändande är inte samma som vi sett under de senaste två hundra åren, då judar har återvänt till Israels land från nästan alla jordens länder, trots att det visserligen är sant att vi i det återvändandet har sett en deluppfyllelse av dessa löften. Nej, denna text talar om något mycket större. Den talar först om ett återvändande till den Evige och till hans Torà, inklusive budet som talar om att tro på Jeshua, som var den profet liknande Moshè som utlovades, jfr. 5 Mosebok 18:15.

Den som vänder åter till HaShem tar honom på allvar. Och han har gett, och fortsätter att ge, vittnesbörd om sin Son Jeshua. Den som lyssnar till Fadern kommer till Jeshua. Den som inte kommer till Jeshua tar inte HaShem på allvar och lyder honom inte. Den som förkastar Jeshua som Messias, förkastar HaShem som har gjort honom till Messias och Adon i första hand för det judiska folket, men också för alla jordens invånare.

Återvändandet till HaShem i den sista tiden innebär därför att man vänder tillbaka till den levande Toràn, Jeshua HaMashiach. När det händer, kommer HaShem att göra ett stort under. Han kommer att föra oss alla till det utlovade land som gavs till Avrahams, Jitschaks och Jaakovs ättlingar, även de hedningar som konverterat genom Mashiach, som inte föddes som fysiska ättlingar, som det står skrivet i Galaterbrevet 3:7, 29:

“Därför skall ni veta att de som utgår från tro, de är Avrahams barn... Om ni nu tillhör honom är ni Avrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.”

30:4 “ Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle HaShem, din Elohim, samla dig därifrån och ta dig därifrån.” – Denna text lär oss att rörelsen av upprättelse av den israelitiska identiteten bland Israels ättlingar, måste börja i de länder som ligger längst bort från Israels land. Därför är den messianismen, ”hebreiska rötter” och den netsaritiska rörelsen starkast i de länder som ligger längst bort från Israel, för ”därifrån” börjar den Evige sitt upprättelseverk i den sista tiden. Eftersom sådden av Israels barn gjordes från Israels land ut till världens yttersta gränser, och stunden nu har kommit att bärga in den stora skörden, som profeterna talar om, börjar därför återvändandet i de länder som ligger längst bort från Israel och fortsätter med de länder som ligger närmare. På så sätt kommer hela världen att bli varse om att han som spred ut Israels barn också samlar ihop dem utan att lämna en enda utanför.

“ta dig” – Detta uttryck hänvisar till det andra steget i den hebreiska bröllopsceremonien, själva bröllopet, som kallas nisuin (upplyftanden) och lakach (ta), när bruden blir tagen och förd in under chupàn (bröllopstaket) i brudgummens pappas hem. Här ser vi hur lammets bröllop blir annonserat i Moshès Torà. Det kommer att ske i Jerushalajim och firas under tusen år.

30:5 “HaShem, din Elohim, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder.” – Enligt r. Munk,^{^[7]} kan detta betyda att Israels land blir utvidgat.

30:6 “HaShem, din Elohim, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar HaShem, din Elohim, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då skall du få leva.” – I 5 Mosebok 10:16 finns en uppmaning till folket till att omskära sitt hjärtas förhud. Men här lovar den Evige själv att han skall omskära de föräldrars och barns hjärtan som har gjort teshuvà. Eftersom vi redan har talat om detta tidigare kommer vi här bara att betona att det här är fråga om att jetser harà, det onda begäret, originalsynden som finns i människan, totalt kommer att utplånas. Det kommer slutligen att ske när Israels folk blir besökt av Messias Jeshua för andra gången.

“Då skall du få leva.” – Här talas om det eviga livet, som är resultatet av hjärtats slutliga omskärelse.

Femte alijàn, 30:7-10

30:7 “Och HaShem, din Elohim, skall lägga alla dessa förbannelser på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig.” – Detta talar om stunden då Messias kommer tillbaka då alla de arméer som krigar mot Jerushalajim kommer att krossas, jfr. Sakarja 14.

Den fjärde typen av återvändande

30:8-9 “Du skall på nytt lyssna till HaShems röst och följa alla hans bud som jag i dag ger dig. HaShem, din Elohim, skall ge dig överflöd i allt vad du företar dig och då det gäller dina barn, avkomman från din boskap och grödan från din mark. Ty så som HaShem fröjdade sig över dina fäder, skall han åter fröjda sig över dig och göra dig gott” – Jag vet inte om man skall förstå denna text som en förstärkande upprepning av det som sagts tidigare eller som ett referat till en annan grupp människor inom Israel. Om man förstår det som en annan grupp inom Israel, som inte är samma som den som presenteras i versarna 1-7, kan man tänka sig att det inte handlar om dem som tidigare tagit emot Jeshua som Messias och som därför blev upptagna som brud eller bröllopsgäster och förvandlade till odödliga, utan om de Israels barn som tar emot Jeshua som sin frälsare just när han kommer tillbaka. Dessa kommer att få Israels land som sitt fysiska arv medan de som blir en del av Messias brud kommer att regera med honom från Jerushalajim i det messianska riket under tusen år.

De ättlingar som är enbart är stoft på jorden kommer att ha sin lust i den Eviges Toràn under det tusenåriga messianska riket.

Den femte typen av återvändande

30:8b, 10 “följa alla hans bud… när du lyssnar till HaShems, din Elohims, röst och håller hans bud och stadgar som är skrivna i denna Toràrulle, och vänder om till HaShem, din Elohim, av hela ditt hjärta och av hela din själ.” – Här talas det om de 613 buden som kommer att hållas under det messianska riket, inklusive de bud som talar som templet och djuroffer. Det lär oss att templet måste byggas igen i samband med sista tidens återvändande och Messias återkomst, jfr. Hesekiel 40-48.

Sjätte alijàn, 30:11-14

30:11-14 “Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta. Det är inte i himlen, så att du behöver säga: "Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: "Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.” – Enligt Nachmanides talar denna text om budet att göra teshuvà (vända tillbaka, omvända sig), vilket det talas om tidigare i detta textsammanhang. Majoriteten av rabbinerna, bland annat Rashí, hävdar däremot att det talar om Toràn på ett generellt sätt. Shaliach Shaúl ben Gamliel ger texten en speciell messiansk tillämpning, utifrån drash-nivån, och visar att det bud det talar om hänvisar till Messias, den levande Toràn, som det står skrivet i Romarbretet 10:6-10

“Men den rättfärdighet som kommer av tron säger. Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? – det vill säga för att hämta ner Messias – eller: Vem skall fara ner i avgrunden? – det vill säga för att hämta upp Messias från de döda. Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. Om du därför med din mun bekänner att Jeshua är Adon och i ditt hjärta tror att Elohim har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”

Lägg märke till sambandet mellan att hålla buden och bli frälst genom att erkänna den Jeshua som upprestes från de döda, som Adon. Det finns ett bud som ger frälsning mer än något annat bud, det som talar om att lyssna på och lyda den profet som är som Moshè, jfr. 5 Mosebok 18:15. Den som uppfyller detta bud blir evigt frälst, som det står skrivet i Apostlagärningarna 16:31:

“De svarade: "Tro på Adon Jeshua så blir du frälst, du och din familj."”

Den som uppfyller det budet blir räddad för evigheten.

Dessutom kan vi förstå dessa texter som att frälsningen genom Jeshua är dörren som leder till ett liv i lydnad för resten av buden.

Sjunde alijàn , 30:15-20

30:15 “Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är” – Den Evige tvingar ingen att gå på den rätta vägen. Han informerar oss om båda vägarna, livets väg och dödens väg, och vi är fria att välja. Vi kan inte tvinga någon att älska HaShem och tro på Jeshua. Var och en måste välja det. Däremot måste vi informera alla människor att vars och ens val drar med sig eviga konsekvenser. Det blir mycket allvarliga konsekvenser när man inte lyder HaShem som befaller oss att välja livets väg och som befaller alla människor att omvända oss från sina onda vägar och lämna avgudarna, som det står skrivet i Apostlagärningarna 17:30

“Elohim har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

I Apostlagärningarna 13:38-41 står det skrivet.

“Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Moshès Torà. Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er: Se, ni föraktare, häpna och gå under: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er."”

Frihet innebär ansvar. Det finns ingen frihet utan ansvar.

30:19 “Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva” – Människan har förmågan att välja mellan livets väg och dödens väg. Men HaShem befaller henne att välja livets väg. Den som inte gör det gör uppror mot den Evige och kommer att lida dödens kval för sitt uppror.

Himmel och jord står som vittnen mot Israels folks alla synder. Därför måste både den nuvarande himlen och jorden förgås efter tusenårsriket för att det inte skall finnas några vittnen som påminner om Israels synder, jfr. Jesaja 65:17; 66:22; Matteus 5:18; 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:1.

30:20 “genom att du älskar HaShem, din Elohim, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty han är ditt liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som HaShem med ed har lovat att ge dina fäder, Avraham, Jitschak och Jaakov.” – Kärleken till den Evige är livets väg. Kärlek till den Evige visar sig i att lyda hans röst i en mycket intim relation med honom.

“Ty han är ditt liv” – Han själv är det eviga livet, som det står skrivet i 1 Johannes 5:20:

“Vi vet att Elohims Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jeshua Messias. Han är den sanne Elohim och det eviga livet.”

Ordet “Han” syftar till Fadern, inte till Jeshua. Fadern är den sanne Elohim och det eviga livet, och detta eviga livet har han lagt i sin Son Jeshua, som det står skrivet i 1 Johannes 5:12:

“Den som har Sonen har livet. Den som inte har Elohims Son har inte livet.”

Käre läsare, har du valt livets väg? HaShem befaller dig att vända om från den onda vägen och välja den goda vägen som leder till livet. Om du väljer livets väg nu, och litar på försoningen genom Jeshua, blir du frälst.

[1] Sanhedrin 110b.

[2] Strong H2344 chôl, khole, From H2342; sand (as round or whirling particles): - sand.

[3] Strong H2342 chûl chîyl, khool, kheel, A primitive root; properly to twist or whirl (in a circular or spiral manner), that is, (specifically) to dance, to writhe in pain (especially of parturition) or fear; figuratively to wait, to pervert: - bear, (make to) bring forth, (make to) calve, dance, drive away, fall grievously (with pain), fear, form, great, grieve, (be) grievous, hope, look, make, be in pain, be much (sore) pained, rest, shake, shapen, (be) sorrow (-ful), stay, tarry, travail (with pain), tremble, trust, wait carefully (patiently), be wounded.

^{^[4]} Ortiz V., Pedro, Léxico Hebreo-Español y Arameo-Español, (Santa Engracia, Madrid: Sociedad Bíblica) 2000. Översatt från spanska av artikelförfattaren.

[5] Strong H7725 shûb, shoob, A primitive root; to turn back (hence, away) transitively or intransitively, literally or figuratively (not necessarily with the idea of return to the starting point); generally to retreat; often adverbially again: - ([break, build, circumcise, dig, do anything, do evil, feed, lay down, lie down, lodge, make, rejoice, send, take, weep]) X again, (cause to) answer (+ again), X in any case (wise), X at all, averse, bring (again, back, home again), call [to mind], carry again (back), cease, X certainly, come again (back) X consider, + continually, convert, deliver (again), + deny, draw back, fetch home again, X fro, get [oneself] (back) again, X give (again), go again (back, home), [go] out, hinder, let, [see] more, X needs, be past, X pay, pervert, pull in again, put (again, up again), recall, recompense, recover, refresh, relieve, render (again), X repent, requite, rescue, restore, retrieve, (cause to, make to) return, reverse, reward, + say nay, send back, set again, slide back, still, X surely, take back (off), (cause to, make to) turn (again, self again, away, back, back again, backward, from, off), withdraw.

^{^[6]} Ortiz V., Pedro, Léxico Hebreo-Español y Arameo-Español, (Santa Engracia, Madrid: Sociedad Bíblica) 2000. Översatt från spanska av artikelförfattaren.

^{^[7]} La Voz de la Torá, sidan 1793.

<p class="style75">Your browser does not support inline frames or is currently configured not to display inline frames. </p>

“Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.”

“Ni har satan till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.”

Satan är lögnens fader. Det innebär att han är upphovet till lögnen. Lögn kommer inte från HaShem. Det resulterar således i att var och en som ljuger förenar sig med satan och öppnar dörrar i sitt liv så att de onda andarna kan verka. Lögn är en öppen dörr för fienden. Den som inte omvänder sig från lögnen kommer att få lida samma öde som lögnens fader.

Lögn är inte bara att tala osanning, utan också att ge sken av något som inte är på det sättet. Hyckleri är en typ av lögn och det blev strängt fördömt av rabbi Jeshua HaMashiach.

HaShem ljuger aldrig. Lögnen kommer inte från honom och används inte av honom vid något tillfälle.

Jeshua är sanningen och därför ljuger han aldrig och kan inte ljuga. Därför ljuger inte heller hans lärjungar. Satans barn ljuger för de tillhör lögnens fader. Den Eviges barn ljuger inte för de tillhör sanningen och är ljus.

“Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Elohim är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jeshuas, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.”

Enda sättet att bli befriad från lögnen är att omvända sig och leva i ljuset, vilket betyder att man alltid säger sanningen, när man måste tala, och alltid lever i sanningen.

Kapitel 28 talar om välsignelser och förbannelser. Det är en förlängning av kapitel 26 i Vajikrà. Den största skillnaden mellan dessa två texter, om man bortser från textens längd, är användandet av pluralformer i 3 Mosebok 26, som talar till kollektivet, och singularformer i 5 Mosebok 28, som talar till individen och till kollektivet som ett enat folk.

En annan skillnad är att i slutet av 3 Mosebok 26 finns ett villkorligt löfte om Israels upprättelse, v. 40-43. Det finns också ett ovillkorligt löfte om att inte hela Israels kvarleva skall bli förkastad, v. 44-45. Men i 5 Mosebok 28 finns inget löfte om Israels upprättelse. Kapitel 28 slutar med deportationen till Egypten, vilket är det mest tragiska av allt, att vara tvungen att komma tillbaka till det land där man varit slavar och som man blivit befriad ifrån. Däremot finns det ett villkorligt löfte om upprättelse i kapitel 30: ”och du vänder om... då skall HaShem... åter samla dig...”, v. 2-3.

Enligt Nachmanides, talar 3 Mosebok 26 om det första templets förstörelse och deportationen till Babylon, och kapitel 28 i 5 Mosebok om det andra templets förstörelse och dess konsekvenser. Det är visserligen sant att man kan finna saker som kan ligga till grund för denna tolkning, men andra tolkare, som exempelvis Jitschak Abarbanel, delar inte Nachmanides idé, eftersom man i 5 Mosebok 28 också kan finna hänvisningar till den första exilen och det första templets förstörelse, jfr. v. 25, 29, 36, 68.

28:1-2 “Om du lyssnar till HaShems, din Elohims, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall HaShem, din Elohim, upphöja dig över alla folk på jorden. Och alla dessa välsignelser skall komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till HaShems, din Elohims, röst.” – Välsignelserna är ett resultat av att lyda buden och förbannelserna är ett resultat av att inte lyda buden.

28:3 “Välsignad skall du vara i staden, och välsignad ute på marken.” – Först kommer en personlig välsignelse.

28:4a “Välsignad skall ditt moderlivs frukt vara” – Därefter kommer en välsignelse över familjen. Det är den Eviges andra prioritering, din familj.

28:4b “och din marks gröda, det din boskap föder, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord.” – Välsignelsen över arbetet kommer i tredje hand.

28:5 “Välsignad skall din korg vara och välsignat ditt baktråg.” – Maten kommer på fjärde plats.

28:6 “Välsignad skall du vara när du kommer in, och välsignad skall du vara när du går ut.” – Enligt Talmud,[10] talar detta om att komma in i världen och lämna denna världen. Det kan också förstås som resor, när man rör sig från en plats till en annan. Enligt Jonatans targum betyder det välsignelse när man går in i Beit HaMikdash, templet, och när man går ut för att göra affärer.

Det går också att tolka som en hänvisning till den prästerliga tjänsten av att gå in i den Eviges närvaro och den kungliga tjänsten som regerar över omständigheterna.

28:7 “När dina fiender reser sig upp mot dig, skall HaShem låta dem bli slagna inför dig. På en väg skall de dra ut mot dig, men på sju vägar skall de fly för dig.” – Lydnadens välsignelser inbegriper också seger i krig.

28:9 “HaShem skall upphöja dig till ett avskilt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller HaShems, din Elohims, bud och vandrar på hans vägar.” – Den största välsignelsen är att vara nära HaShem.

28:10 “Och alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter HaShems namn och de skall frukta för dig.” – Det bästa intryck som kan göras på hednanationerna sker när Israels folk lyder. Denna text lär oss att Israel har blivit satt att göra intryck på nationerna. HaShem vill att hans frälsning skall nå jordens yttersta gräns. Därför har han skapat Israels folk, för att det skall vara en kanal för det, som det står skrivet i Jesaja 49:5-6:

“Och nu säger HaShem, han som från moderlivet danade mig till sin tjänare, för att föra Jaakov tillbaka till honom, så att Israel samlas hos honom - ty jag är ärad i HaShems ögon, och min Elohim är min starkhet - han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jaakovs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.”

28:13 “HaShem skall göra dig till huvud och inte till svans. Du skall endast vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till HaShems, din Elohims, bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och följa dem.“ – Det enda sätt man kan vinna seger över satan och vara i en maktposition över de onda andarna, är att underordna sig den Evige i ödmjukhet och lyda hans bud, jfr. Jakob 4:7; 1 Petrus 5:6, 9. Den som inte lyder underordnar sig inte och kan inte stå emot fienderna. Vi kan bara vara över om vi lyder buden. Det finns ingen verklig och varaktig framgång utan lydnad.

28:14 “Vik inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.” – Här står ordet idag. Om du kan lyda idag och lämnar det till i morgon, har du inte uppfyllt buden. Buden är till för att uppfyllas idag, inte i morgon eller igår. Nu är tillfället vi har att lyda. Om du inte lyder idag, kommer du inte heller att göra det i morgon. Låt dig inte luras!

HaShem arbetar med oss idag och vi måste ha gemenskap med honom idag, inte igår eller imorgon, utan just nu. Gör upp med HaShem idag och lämna inte det tills imorgon.

I denna text nämns omkring 12 positiva resultat av lydnaden, men omkring 98 olyckor som resultat av att inte lyda buden. Varför finns det så många fler ord som talar om förbannelser än om välsignelser?

Å ena sidan är det för att det skall skapas fruktan för syndens konsekvenser och att man därför undviker synden. Å andra sidan kan vi i detta kapitel, tillsammans med kapitel 30, se hela Israels historia på ett profetiskt sätt. Israels historia började med uppgång, till tiden för kung Shlomoh, när alla dessa välsignelser nådde folket. Därefter började både kungen och folket att gå vid sidan av lydnadens väg och då gick det nedför. En efter en av alla dessa förbannelser uppfylldes tills tiden kom för återupprättelsen, som de första versarna i kapitel 30 talar om. Vi lever nu i tiden för kapitel 30.

“När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit HaShem, din Elohim, fördriver dig, och du vänder om till HaShem, din Elohim, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ”

Nu lever vi i detta. Den hebreiska väckelsen bland assimilerade judar, förlorade israeliter och hedningar är uppfyllelsen av just dessa ord i Toràn. Denna text lär oss att återkomsten till Moshès Torà är resultatet av att komma tillbaka till den Evige i de sista tiderna, efter att alla dessa välsignelser och förbannelser kommit över Israel under historiens lopp.

Du är en del av något väldigt viktigt. När du kommer med i denna rörelse av upprättelse, har du förenats med det återlösningsprogram som den Evige har för den sista tiden.

28:16 “Förbannad skall du vara i staden, och förbannad ute på marken.” – Första förbannelsen är personlig.

28:17 “Förbannad skall din korg vara och förbannat ditt baktråg.” – Maten kommer på andra plats.

28:18 “Förbannad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord.” – Familjen är det tredje och arbetet är det fjärde. Ordningen på förbannelserna är inte samma som för välsignelserna.

28:19 “Förbannad skall du vara när du kommer in, och förbannad skall du vara när du går ut.” – Jonatans targum översatte såhär: ”Förbannad skall du vara när du går in på teatrarna och cirkusarna och förbannad skall du vara när du går ut för att göra affärer.”

28:21-22a “HaShem skall låta pesten drabba dig, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning. HaShem skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta” – Alla sjukdomar är förbannelser, jfr. 27-28, 34-35, 59-61. Sjukdomar är inga välsignelser. HaShem kan däremot använda förbannelserna till att orsaka ett positivt resultat i människor. Vilken förbannelse som helst kan förvandlas till välsignelse, men förbannelserna är inte goda i sig. Sjukdomarna är inte goda i sig. De attackerar människans liv. Vår attityd gentemot sjukdomar bör vara fientlig. Sjukdomar är inte våra vänner, vi vill inte ha dem och vi accepterar dem inte i våra kroppar. Vi står emot dem både fysiskt, genom kroppens immunförsvar, och psykologiskt, genom en attityd av förkastelse, och andligt, genom att proklamera de Skriftord som talar om himmelskt helande, och genom att be om helande och genom att hela i Jeshuas namn.

“Också många andra sjukdomar och plågor, som inte är nerskrivna i denna Toràrulle, skall HaShem låta komma över dig till dess att du går under.”

Om Messias Jeshua tog Toràns förbannelser, enligt 5 Mosebok 21:23 och Galaterbrevet 3:13, tog han också alla sjukdomar, som är förbannelser. Sjukdomar är förbannelser! De nämns inte bland välsignelserna. Jeshua tog alla sjukdomar för att ge helande till dem som tror på honom, jfr. Jesaja 53:4-5; Matteus 12:15.

28:29 “Du skall famla mitt på ljusa dagen, så som en blind famlar i mörker, och du skall inte ha framgång på dina vägar. Du skall bli förtryckt och plundrad i alla dina dagar utan att någon räddar dig.” – Stölder är ett resultat av förbannelsen. Om man har blivit bestulen har man blivit drabbad av en förbannelse. Om vi lever i lydnad för buden finns det beskydd även mot stöld. Om alla lyder buden blir det inga stölder.

28:30 “Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall ligga med henne. Du skall bygga ett hus, men inte få bo i det. Du skall plantera en vingård, men inte få skörda någon frukt från den.” – Här finner vi dessa tre saker i omvänd ordning, kvinna, hus, vingård, jfr. 20:5-7. Förbannelsen kommer först över hustrun, därefter över huset och sist över vingården.

28:36 “HaShem skall föra dig och den kung som du sätter över dig bort till ett folk som varken du eller dina fäder har känt, och där skall du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten.” – Denna text lär oss, i första hand, att Toràn förutser att en kung kommer att finnas i Israel. Den visar oss också profetiskt vad som skulle hända med en speciell kung, jfr 2 Kungaboken 24:15 och 2 Krönikeboken 36:5-6; se Talmud Joma 52b.

“ett folk.” – Här talas det om ett folk, inte flera. Det hänsyftar till deportationen till Babylon, som var till en enda nation. Längre fram, när det andra templet förstördes, blev judarna förskingrade till alla jordens länder.

“trä” – Det kan också hänsyfta till korset som tillbeds och äras i den kristna världen. Det kan också hänsyfta till julgranen.

“sten” – Det kan också hänsyfta till Qaba, den svarta stenen i Mecca, som tillbeds av muslimerna. Judarna har under historiens gång blivit tvingade att tillbedja, bland annat, de kristna och muslimska avgudarna.

28:37 “Du skall bli till häpnad och ett ordspråk och en nidvisa bland alla de hednafolk som HaShem skall föra dig till.” – Detta har uppfyllts i alla länder där man driver med och föraktar judarna.

28:39 “Vingårdar skall du plantera och bruka, men inget vin skall du få att dricka och inget skall du få samla in, ty maskar skall äta upp allt.” – Maskar som äter upp grönsaker och frukter är ett resultat av förbannelsen som kommer när man inte lyder buden.

28:47-48 “Eftersom du inte tjänade HaShem, din Elohim, med glädje och av hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt, skall du komma att tjäna fiender som HaShem skall sända mot dig, under hunger, törst och nakenhet och brist på allt. Och han skall lägga ett järnok på din nacke till dess att han har utrotat dig.” – Om vi inte tjänar den Evige med glädje och hjärtats lust, kommer vi att få brist på allt och få ett järnok lagt på oss.

Detta leder oss till att ställa frågan om vi verkligen visar mycket tacksamhet när vi har överflöd på allt. Eller klagar vi på det som vi inte har? Om vi klagar på maten, kläderna, och annat som den Evige ger oss, kommer vi att bli av med det. När vi har brist, kan det kanske bero på att vi missat denna lektion? Ber vi birkat hamazon med glädje och hjärtats lust efter vi har ätit eller går vi ifrån bordet utan att tacka?

Enligt Jerushalajims Talmud,[11] betyder järnoket mörka tankar och bekymmer. Oket kan alltså betyda andligt förtryck och psykisk depression. Ett sätt att vinna seger över det betrycket är att prisa den Evige med glädje. Om du är frestad att komma in i depression, bör du dansa inför den Evige och sjunga med hög röst, så att detta betryck inte kommer över dig. Om du är inne i en depression kan du använda samma medicin så kommer du att komma ut med seger.

28:49-50 “HaShem skall sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände, likt örnen i sin flykt, ett folk vars språk du inte förstår, ett folk med bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar förbarmande med de unga.” – Denna text talar, bland annat, om romarriket, som hade örnen som sin symbol, jfr. Jeremia 49:14-16; Obadja, (en ättling till Edom grundade Rom). Nachmanides påpekar att ordet ”goj”, som betyder ”nation”, nämns tre gånger i dessa versar. Det syftar till de tre avgörande krigen mellan Rom och Israel. Det första kriget var när Pompejus intog Jerushalajim och gjorde slut på Chashmonéernas rike. Det andra kriget var när Herodes bekämpade Aristobolus' son, Antigonus, som var den siste Chashmonesiska regenten. Herodes kallade på kejsar Antonio, som intog Jerushalajim. Det tredje kriget var då Vespasianus och Titus förstörde det judiska riket. Konsekvenserna av det kriget finns profeterade i resten av den text som vi nu studerar.

28:58 “Om du inte noggrant följer alla ord i denna Torà som är skrivna i denna bokrulle, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn "HaShem, din Elohim"” – Förbannelserna drabbar den som inte fruktar den Evige, eftersom fruktan för den Evige leder oss till att lyda honom. Vår fruktan för den Evige är en mycket viktig del av vår kärlek till honom. Den som fruktar för syndens konsekvenser, som är HaShems vrede, avhåller sig från många onda saker. Det eviga evangelium som alltid har predikats och som alltid kommer att predikas ända till slutet, uppmanar till att frukta, ära och tillbe den Evige, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 14:6-7:

“Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: "Frukta Elohim och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."”

28:64 “HaShem skall sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra, och där skall du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten.” – Detta har redan uppfyllts. Det finns ättlingar till de 12 stammarna bland jordens alla folk. Detta är en sådd från den Evige som nu i våra dagar börjar ge skörd. Den rörelse som kallas ”messiansk” ”hebreiska rötter” och ”netsaritisk” är början till denna stora skörd bland ättlingarna till stammarna som blev utsådda bland alla nationer. Det är nu tid för dem att bli handplockade en efter en, som det står skrivet i Amos 9:9:

“Ty se, jag befaller att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken, som om det siktades i ett såll. Inte det minsta korn skall falla på jorden.”

“Det skall ske på den dagen att HaShem inbärgar frukten från den strida floden till Egyptens bäck, och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.”

28:68 “Och HaShem skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade till dig: "Du skall inte se den mer." Där skall ni bjuda ut er till salu som slavar och slavinnor åt era fiender. Men ingen skall vilja köpa.” – Detta gjordes av romarna efter Jerushalajims fall. Man tog judiska slavar till Gaza som sedan fördes med skepp till Egypten och såldes för usla priser.

29:9(8) “Ni skall därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni må ha framgång i allt vad ni gör.” – Framgången beror på förbundslydnad. Dessa ord upprepas i Josua 1:8 där det står skrivet:

“Låt inte denna Toràrulle vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.”

Vad skall man göra för att få framgång och lyckas väl i allt? Låt oss då göra det med glädje!

Utöver de texter som vi redan nämnt, (26:2; 28:30), kan man i denna parashà finna en anspelning på Messias i 29:4-6 där det står skrivet:

“Men ännu till denna dag har HaShem inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra. Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller sandalerna på dina fötter. Bröd fick ni inte att äta och inte vin eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är HaShem, er Elohim.”

I sinajförbundet fanns det inte tillräckligt med kraft till att förvandla människans inre. Det symboliseras av bristen på bröd och vin i öknen.

Denna text talar om att den Evige en dag kommer att ge Israels folk ett hjärta till att förstå, ögon till att se och öron till att höra. Det sker när de kommer in i det förnyade förbundet.

När man firar judiska högtider har man alltid samma ordning, först tar man vin och sedan bröd. Men här talas det först om bröd och sedan vin. Det är en hänsyftning till det tillfälle då Messias tog matsà-bröd (utan jäst) vid pesach-bordet, och sade att det brödet representerar hans kropp som skulle bli given för alla. Därefter tog han den tredje vinbägaren under sedermåltiden och sade att den bägaren var det förnyade förbundet i hans blod. Först bröd och sedan vin.

Denna förnyelse av sinajförbundet, som gjordes genom Jeshua, har tillräckligt med kraft till att förvandla människan så att hon får ett hjärta till att förstå, med andliga ögon och öron som kan uppfatta och ledas av den Avskildes Ande, som det står skrivet i Jeremia 31:33-34:

“Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HaShem: Jag skall lägga min Torà i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Elohim och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna HaShem!" Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HaShem. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.”

“Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Elohim har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Elohim uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Elohim... Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.”

Om en ande gör att du går vid sidan av den skrivna Toràn, som gavs genom Moshè, och att du drar dig undan Messias Jeshua, den levande Toràn, är det en falsk ande. Elohims Ande leder alltid till Torà-lydnad så som den blivit uttryckt genom Moshè och förklarad av Messias Jeshua.

606. Bud om att göra ett uttalande över förstlingsfrukterna (bikurim), 5 Mosebok 26:5.

609. Förbud mot att äta det andra tiondet (maaser shení) under sorgetid, 5 Mosebok 26:14.

611. Förbud mot att lägga pengarna från det andra tiondet på annat än mat och dryck, 5 Mosebok 26:14.

[1] Strong H7225 rê'shîyth, ray-sheeth', From the same as H7218; the first, in place, time, order or rank (specifically a firstfruit): - beginning, chief (-est), first (-fruits, part, time), principal thing.

[9] La voz de la Torá (Toràns röst).

583. Förbud mot att plåga en slav som flytt från sin ägare till Israels land, 5 Mosebok 23:16(17).

584. Förbud för en kvinna att ha äktenskapliga relationer utanför äktenskapet, 5 Mosebok 23:17(18).

585. Förbud mot att offra lönen som en lösaktig kvinna eller man fått för sin tjänst, 5 Mosebok 23:18(19).

587. Förbud mot att dröja med att ge ett offer som lovats eller som är frivilligt, 5 Mosebok 23:21(22).

588. Förbud för en arbetare att ta mer än vad han behöver äta, 5 Mosebok 23:24(25).

590. Förbud mot att gifta sig med sin förra fru efter att hon gift sig med en annan, 5 Mosebok 24:4.

591. Förbud mot att låta en brudgum vara borta från sitt hem under lång tid under första äktenskapsåret, 5 Mosebok 24:5.

592. Förbud mot att ta föremål som är nödvändiga till matlagning som pant, 5 Mosebok 24:6.

595. Förbud mot att behålla ett pantsatt föremål om ägaren behöver det, 5 Mosebok 24:12.

597. Förbud mot att vränga rätten till förmån för en föräldralös eller en änka, 5 Mosebok 24:17.

600. Förbud mot att ge för många slag till den som dömts till att piskas, 5 Mosebok 25:39.

601. Förbud mot att sätta munkorg på ett djur när det arbetar, 5 Mosebok 25:4.

602. Förbud för en kvinna som är jebamà att gifta sig med någon som inte är jebam, 5 Mosebok 25:5.

603. Förbud mot att ha förbarmande med den som förföljer en annan för att döda honom, 5 Mosebok 25:12.

[3] La voz de la Torá. Översatt av spanska av artikelförfattaren.

[4] Strong H5637 sârar, saw-rar', A primitive root; to turn away, that is, (morally) be refractory: - X away, backsliding, rebellious, revolter (-ing), slide back, stubborn, withdrew.

[5] Strong H4784 mârâh, maw-raw', A primitive root; to be (causatively make) bitter (or unpleasant); (figuratively) to rebel (or resist; causatively to provoke): - bitter, change, be disobedient, disobey, grievously, provocation, provoke (-ing), (be) rebel (against, -lious).

[7] Strong H6086 ‛êts, ates, From H6095; a tree (from its firmness); hence wood (plural sticks): - + carpenter, gallows, helve, + pine, plank, staff, stalk, stick, stock, timber, tree, wood.

[12] “Tszitzit – un hilo de luz”, sid. 14-16. Översatt från spanska av artikelförfattaren.

[13] Strong H4464 mamzêr, mam-zare', From an unused root mian. to alienate; a mongrel, that is, born of a Jewish father and a heathen mother: - bastard.

[15] Strong H6948 q^edêshâh, ked-ay-shaw', Feminine of H6945; a female devotee (that is, prostitute): - harlot, whore.

[16] Strong H6945 qâdêsh, kaw-dashe', From H6942; a (quasi) sacred person, that is, (technically) a (male) devotee (by prostitution) to licentious idolatry: - sodomite, unclean.

[17] Strong H2181 zânâh, zaw-naw', A primitive root (highly fed and therefore wanton); to commit adultery (usually of the female, and less often of simple forniciation, rarely of involuntary ravishment); figuratively to commit idolatry (the Jewish people being regarded as the spouse of Jehovà): - (cause to) commit fornication, X continually, X great, (be an, play the) harlot, (cause to be, play the) whore, (commit, fall to) whoredom, (cause to) go a-whoring, whorish.

[19] Strong H6172 ‛ervâh, er-vaw', From H6168; nudity, literally (especially the pudenda) or figuratively (disgrace, blemish): - nakedness, shame, unclean (-ness).

[20] Strong G4202 πορνεία, porneia, por-ni'-à, From G4203; harlotry (including adultery and incest); figuratively idolatry: - fornication.

[9] Strong H7225, rê'shîyth, ray-sheeth', From the same as H7218; the first, in place, time, order or rank (specifically a firstfruit): - beginning, chief (-est), first (-fruits, part, time), principal thing.

[10] Strong H5030 nâbîy', naw-bee', From H5012; a prophet or (generally) inspired man: - prophecy, that prophesy, prophet.

[11] Strong H4872 môsheh, mo-sheh', From H4871; drawing out (of the water), that is, rescued; Mosheh, the Israelitish lawgiver: - Moses.

[12] Strong H4871 mâshâh, maw-shaw', A primitive root; to pull out (literally or figuratively): - draw (out).

[13] Vi föredrar att importera till det svenska språket ett av de hebreiska orden för den Allsmäktige, “Elohim”, för att inte behöva använda ordet Gud som troligtvis är av hedniskt ursprung.