Parashá 50 Ki Tavó

5 Mosebok 26:1 – 29:9(8)

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningar:

1. 26:1-11

2. 26:12-15

3. 26:16-19

4. 27:1-10

5. 27:11 – 28:6

6. 28:7 – 29:1 (28:69 heb.)

7. 29:2 (1 heb.) - 29:9 (8 heb.)

8. Maftir: 29:7(6) - 9 (8)

Haftará: Jesaja 60:1-22

Kommentarer

Ki Tavó

Betyder “när du kommer”.

Första aliján, 26:1-11

26:1-2 “När du kommer in i det land som HaShem, din Gud, ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, då skall du ta det första av markens alla frukter, som du skördar från ditt land som HaShem, din Gud, ger dig, lägga detta i en korg och gå till den plats som HaShem, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn.” (SFB reviderad) – Detta offer nämns även i 2 Mosebok 23:19a och 34:26a, där det står skrivet:

“Det första (reshit) av din marks förlingsfrukter (bikurim) skall du föra till HaShems, din Guds, hus...”  (SFB reviderad)

Det hebreiska ord som översatts som ”det första” är reshit[1] och det förekommer i alla tre texterna. Ordet bikurim, ”förstlingsfrukter” förekommer inte i texten i 5 Mosebok. Trots det kallas detta offer för bikurim. Enligt Mishná,[2] ges bikurim-offet bara av frukter från Israels land, närmare bestämt de sju sorters frukter som nämns i 5 Mosebok 8:8. Honung syftar inte på bi-honung utan på dadlar. Bikurim-offret ges inte av andra frukter. Syftet med att ge de första frukterna, som är de mest uppskattade, är att visa den Evige att Han är den förste i våra liv.

De första frukterna som började mogna blev markerade med ett snöre. När de sedan mognat blev de burna till helgedomen under tiden mellan shavuot och suckot. Under templets tid brukade hela familjer och andra personer från samma samhälle gå tillsammans. De gick till fots med sina korgar fyllda med de sju olika sorters frukter efter en tjur vars horn täckts med guld och med en olivkrans runt halsen. Tjuren offrades som fridsoffer. När de närmade sig Jerushalajim brukade folk komma ut för att möta dem med glädjerop och flöjtspel. Leviterna sjöng Psalm 30 (som talar om Messias uppståndelse, vilket symboliseras av förstlingsfrukterna, bikurim). När de kom fram till tempelberget lyfte de upp korgarna på sina axlar och så kom de in på förgården. Prästen lade händerna under varje korg och tillsammans viftade (tenufá) de den i alla väderstreck, för att på så sätt visa att detta tillhör den Evige. Därefter ställdes korgarna vid sidan av altaret och så citerades texten från 5 Mosebok 26:3, 5-10. Prästerna åt sedan innehållet i korgarna.

Enligt Maimónides, består bikurim-offret av sju saker:

1.      Man bär det till den plats som HaShem har utvalt.

2.      Man bär det i en korg.

3.      Man gör ett uttalande.

4.      Man ger ett offer.

5.      Man sjunger.

6.      Man gör tenufá-ceremonin, viftandet.

7.      Man sover över på platsen.

26:3 “Och du skall gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: "Jag kungör i dag för HaShem, din Gud, att jag har kommit in i det land som HaShem med ed har lovat våra fäder att ge oss.” (SFB reviderad)” – Denna text lär oss vikten av att ha en nationell och historisk identitet med Israels folk. Ingen av dem som gjorde detta uttalande i templet hade själv varit med om att komma in i landet. Men de tillhörde det folk som en gång i historien kom in i landet, och varje jude måste identifiera sig med den händelsen som om han själv hade upplevt den.

26:5 “Inför HaShems, din Guds, ansikte skall du ta till orda och säga: "Min fader var en kringvandrande aramé, som drog ner till Egypten och bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk.” (SFB reviderad) – Aram var Shems femte son, jfr. 1 Mosebok 10:22. Han var inte förfader till Avraham. Shems tredje son Arfachshad (Arpaxad) var Avrahams förfader. Hur kommer det sig att det här står skrivet att israeliternas förfader var aramé?

Lavan kallades “aramé”, jfr. 1 Mosebok 25:19-20; 28:5. Men han var inte heller ättling till Aram. Det verkar som om de som bodde i Padan-Aram blev kallade för araméer. Lavans fader, Betuel, och Jitschak var kusiner. Betuels dotter var Rivká. Jitschak gifte sig alltså med sin kusins dotter. Lavan var Rivkás bror och han kallades för ”araméen”. Men han kom inte från den Aram som nämns i 1 Mosebok 10. En av Betuels bröder, Kemuel, kallas för ”Arams fader”. Denne andre Aram var därför kusin till Lavan. Jaakov och denne andre Aram var sysslingar.

Det är möjligt att Arams ättlingar i 1 Mosebok 10 befolkade det land som kallades Paddan-Aram. Det Aram som mestadels nämns i Skrifterna är det område som idag heter Syrien. Paddan-Aram ligger däremot längre norrut, i Mesopotamien. Troligtvis kallades Lavan för aramé eftersom han talade arameiska och bodde i det området trots att han inte var ättling till Shems son Aram. Enligt 1 Mosebok 31:47 talade Lavan arameiska.

Hur kommer det sig nu att Torán kallar Jaakov för aramé? (Avraham kallades för ”hebré”, inte aramé.) Hur skall vi förstå denna mening?

Peshitta-översättningen säger: “Min fader blev sänd till Aram”, med hänsyftning till Jaakov som blev sänd till det land där Lavan bodde. En annan översättning lyder: ”En aramé försökte förgöra min förfader” (ArtScroll Ramban engelska). En annan översättning säger: ”En aramé ville fördärva min fader” (Jumash HaMerkaz spanska). Ytterligare en översättning säger: ”Min fader var en aramé som höll på att gå under” (The Hirsch Chumash engelska). En annan översättning lyder: ”En aramit var min förfaders fördärv.” (Torá con Rashí spanska)

Om vi förstår texten som att Jaakov var en aramé, måste det ha att göra med det geografiska landet Paddan-Aram, där han vistades under tjugo år av sitt liv, när han var mellan 77 och 97 år gammal. Det är möjligt att Jaakov kallas för aramé eftersom han bodde där så länge, på samma sätt som Lavan, som bodde i det landet utan att vara ättling till Aram, Shems son.

Enligt Rashí, syftar ordet aramé inte på Jaakov, utan på Lavan, som försökte förgöra Jaakov, vilket vi också har sett i vissa översättningar.

26:6-9 “oss… oss… oss… vi… våra… vår… vårt… oss… oss… oss…” – Den som sade detta hade inte upplevt allt detta, utan identifierade sig med Israels nationalkropp. Vid pesach måste varje israelit tänka på sig själv som om han gått ut ur Egypten. Här ser vi vikten av kollektivtänkandet i folket. Vi är inte individualister utan en del av ett kollektiv.

26:11 “Över allt det goda som HaShem, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.” (SFB reviderad) – Enligt Mishná[3] och Gemará,[4] uttalar man bara dessa ord under tiden mellan shavuot och suckot, eftersom det är då man har mest glädje under året. Efter suckot kan man också bära fram bikurim-offret, men då uttalar man inte versarna 5-10. En proselyt uttalar inte detta eftersom han inte är ättling till dem som ärvde landet.

Andra aliján, 26:12-15

26:12 “När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta” – Det tredje året kan här betyda det tredje och det sjätte året i sjuårs-cykeln, när man gav det andra tionden till de fattiga. Detta är den vanligaste tolkningen.

“året för tiondegivande” – Enligt Rashí, betyder det att man under tredje och sjätte åren inte skall ge två tionden, (som under det första, andra, fjärde och femte åren), ”det första tiondet” och ”det andra tiondet”, utan bara ett tionde, ”det första tiondet”. Under det tredje och det sjätte året blev ”det andra tiondet” ersatt av ”tiondet till de fattiga”. På så sätt blir det också två tionden som ges under dessa år, men man ger då inte det som traditionellt kallas ”det andra tiondet”.

26:13 “då skall du säga inför HaShem, din Guds, ansikte: "Jag har fört bort ur mitt hus det avskilda, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí, gjordes detta uttalande på pesach-afton. Uttalandet om att ha uppfyllt tiondebudet och andra bud, hjälper juden att vara noggrann med allt han gör. Eftersom han vet att han kommer att stå inför den Evige och bekänna att han har varit trogen, hjälper det honom att inte vara slarvig, så att han inte måste ljuga inför den Evige. Denna praxis vart tredje år, är en förberedelse för att kunna stå inför tronen på domens dag, när den Evige kommer att belöna var och en efter hans gärningar. När man är medveten om att man skall stå inför den Evige och göra räkenskap för allt man har gjort, tänker man två gånger innan man gör saker och ting. Är du medveten om att du kommer att stå inför tronen där allt kommer att uppdagas?

26:15 “Se ner från din avskilda boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder.” (SFB reviderad) – Efter att ha gett allt tionde ber man om en välsignelse över Israels folk, inte över sig själv. Det lär oss att inte vara egoister. ”Jag har uppfyllt, och därför ber jag att du välsignar hela folket, som jag är en del av.” Vad fint det är att inte söka sin egen framgång utan hela folkets framgång!

Enligt traditionen bör en jude göra uttalandet om att ha uppfyllt alla bud, med låg röst, för att det inte skall låta som skryt och stolthet, utan som ett uttalande i ödmjukhet.

Tredje aliján, 26:16-19

26:17 “Du har i dag sagt att HaShem skall vara din Gud och att du skall vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst.” (SFB reviderad) – Å ena sidan förklarar folket sin kärlek och överlåtelse till den Evige.

26:18 “Och HaShem har i dag gett dig sitt ord på att du skall vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, för att du skall hålla alla hans bud.” (SFB reviderad) – Och å andra sidan kommer HaShems svar. I dessa ord finns en förnyelse av förbundet. Enligt r. Munk,[5] finns det tre förbund med Israel i Chumash:

1.      Förbundet vid berget Sinai.

2.      Förbundet vid tabernaklet.

3.      Förbundet på Moavs hedar.

I denna text finns det tredje av dessa förbund, förbundet på Moavs hedar.

“Du skall vara hans egendomsfolk… för att du skall hålla alla hans bud” – En människas identitet bestämmer hennes beteendemönster. Den som känner sig upprorisk, kommer att handla som en upprorisk. Om någon identifierar sig som en tjuv, kommer han att stjäla. Om någon har ett förkastelsekomplex, kommer han att förkasta andra. Om man har identiteten av att vara ett egendomsfolk, kommer man att bete sig på ett avskilt sätt, och hålla buden. Det är mycket viktigt att tänka rätt om sig själv för att man skall kunna uppföra sig rätt.

I Ordspråksboken 23:7a står det skrivet:

“Ty som han tänker i sin själ, så är han” (översatt från hebreiskan)

Som du tänker om dig själv, sådan är du. Därför skapar HaShem en identitet för sitt folk, för att det skall handla i enlighet med den identiteten. En av de första sakerna som de onda andarna attackerar i en människas liv är identiteten. De försöker säga till dig att du är värdelös och inte tjänar till något, att du är ett misslyckande. Om du tar emot sådana tankar kommer du att handla utifrån dem och fienden har då nått sitt mål med att förstöra dig. Å andra sidan försöker demonerna att säga till dig att du är väldigt god, väldigt viktig och den bäste, för att du skall bli stolt och då falla, på samma sätt som satan föll. Som en kontrast till dessa två onda ytterligheter, lär Torán dig vem du är enligt den Evige, för att du skall handla enligt hans synsätt, i enlighet med den verkliga identiteten som du har som Guds barn.

Det är mycket viktigt att föräldrarna för över en rätt identitet i sina barn. De föräldrar som säger till sina barn att de är upproriska, skapar uppror i sina barn. Barnen kommer att bete sig enligt den bild och den identitet som föräldrarna projicerar på dem, både gott och ont.

Låt inte skuldkänslor fortsätta att plåga dig om du har omvänt dig från din synd. Du är älskad. Du har blivit förlåten. Den Evige har lyft upp dig i Messias. Du har blivit utvald. Du har ett arv, en framtid. Du är ett älskat barn. Du är kung och präst. Du är en del av det avskilda folket. Du är en del av det himmelska Israel. Ligg därför inte kvar i din självömkan utan res dig upp och uppför dig som den du verkligen är!

Fjärde aliján, 27:1-10

27:2  “Den dag ni kommer över Jarden, in i det land som HaShem, din Gud, ger dig, skall du resa stora stenar åt dig och bestryka dem med kalk.” (SFB reviderad) – Enligt Talmud,[6] fanns det tre olika slags minnesstenar: Moshé reste tolv stenar i Moavs land, jfr. 5 Mosebok 1:5, Jehoshua reste tolv stenar i floden Jarden, jfr. Josua 4:9, samt i Gilgal, jfr. Josua 4:20, som var samma som först restes på berget Eival.

27:4  “När ni har gått över Jarden, skall ni på berget Eival resa dessa stenar som jag i dag ger er befallning om, och du skall bestryka dem med kalk.” (SFB reviderad) – Det finns två olika tolkningar av denna text. Den ena säger att man skrev på stenarna och därefter strök man kalk ovanpå texten. Den andra säger att man först beströk stenarna med kalk (gips) och därefter skrevs Torán på gipset.

Talmud[7] säger att de översatte Torán och skrev den på 70 språk så att alla nationer kunde få del av uppenbarelsen från himlen. Trots att detta inte skulle vara sant, visar det oss på uppfattningen om att Torán inte enbart är till för Israel. Torán uppenbarar för folken vilken roll Israels har och vilka bud de själva måste uppfylla för att koppla med Himlen och behaga den Evige.

En israelisk arkeolog, Adam Zertal, har funnit ett enormt altare på berget Eival.[8] Det har samma mått som altaret i templet. Det är gjort av stora stenar. Runt omkring altaret har man funnit rester av gips på vilket Jehoshua skrev Torán, jfr. Josua 8:30-35.

27:9b “I dag har du blivit HaShems, din Guds, folk.” (SFB reviderad) – Först talas det om vem du är, identiteten med HaShems folk.

27:10 “Och du skall lyda HaShems, din Guds, röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig.” (SFB reviderad) – Därefter ser vi hur lydnaden kommer som ett resultat av den identiteten. Flera av buden gavs just för att få Israels folk att ha en identitet som är skild från alla andra folk på jorden. Därför är juden mycket aggressiv mot allt som går ut på att ta bort hans identitet som jude. Därför anses rörelser som försöker ändra hans identitet som ett av de största hoten mot hans judiska existens. Juden har rätt när han bekämpar rörelser som för fram läror som står emot Moshes Torá.

Femte aliján, 27:11 – 28:6

27:12 “När ni har gått över Jarden skall dessa stammar stå på berget Gerizim och välsigna folket: Shimon, Levi, Jehudá, Jisachar, Josef och Binjamin.” (SFB reviderad) – Enligt Talmud,[9] gick sex stammar upp på toppen av varje berg. Prästerna och leviterna stannade kvar i dalen mitt mellan de båda bergen, runt omkring arken. De uttalade välsignelserna mot Gerizim och därefter de förbannelser som finns skrivna i Torán mot Eival. Första välsignelsen lydde då: ”Välsignad den man som inte gör en avgud...” och så vidare. Efter varje välsignelse svarade de sex stammarna: ”Amen”. Samma sak gjorde de andra sex stammarna efter varje förbannelse som uttalades.

Det är intressant att lägga märke till att Shimons stam blev satt på Gerizim till att välsigna, när hans vrede hade blivit förbannad av hans far, jfr. 1 Mosebok 49:7. Förbannelsen hade inte kommit över honom själv, utan enbart över hans vrede. När han nu blev ställd för att välsigna var det för att han skulle kunna göra tikun, tillrättaläggande.

Berget Gerizim har en höjd på 880 m.ö.h. Eival är 940 m.ö.h. Förbannelsens berg är högre än välsignelsens berg. I Torán finns det fler förbannelser än välsignelser. Torán skulle skrivas på Eival, förbannelsens berg, inte Gerizim. Det lär oss att de förbannelser som finns i Torán skulle komma i överflöd över Israel och folken på grund av deras synder, d.v.s. brott mot Torán. Torán uppenbarar och fördömer synden, samt visar vägen till försoning. På så sätt kan syndaren omvända sig och komma tillbaka till den Evige och be om hjälp. Genom Messias kan han så bli förvandlad till en ny skapelse. Torán förbereder vägen så att syndaren kan få del av den nåd som ges genom Messias Jeshua, som det står skrivet i Galaterbrevet 3:24:

“Så blev Torán vår uppfostrare till Messias, för att vi skall bli rättfärdiga utifrån tro.” (SFB reviderad)

Synden i oss drog nytta av buden för att orsaka vår död. Därför blev Moshes tjänst kallad ”dödens ämbete” och ”fördömelsens ämbete”. Inte för att Torán skulle vara något ont, utan för att människan är en syndare.

I 2 Korintierbrevet 3:7-9 står det skrivet:

“Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moshes ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet.” (SFB reviderad)

Dessa ord skrevs inte för att diskvalificera Moshes tjänst, utan för att visa oss de verkliga följderna av att Torán blev given, på grund av synden i människan. Torán är given till välsignelse och liv. Men synden gör att Torán producerar förbannelse och död. Synden i människan drar nytta av Torán för att orsaka död i människan, jfr. Romarbrevet 7:7-14. När människan så ser sitt behov av nåd och liv får hon del av Messias verk och får en annan relation till Torán. I stället för att väcka upp synden blir buden en beskrivning av Messias natur, som uppfyller buden med glädje, jfr. Romarbrevet 6:17-18; 8:4. Vi har inte blivit fria från Torán i Messias, utan enbart från Toráns fördömande funktion eftersom vi i Honom kan leva i seger över synden.

27:15 “Förbannad är den man som gör en utskuren eller gjuten avgud, en styggelse för HaShem, ett verk av en konstarbetares händer, och som i hemlighet sätter upp den. Och allt folket skall svara och säga: "Amen.” (SFB reviderad)” – Alla dessa förbannelser kommer på grund av synder som begåtts i hemlighet. När folket fick säga amen innebar att det skapades ett beskydd mot den typen av synder. Om man fruktar för förbannelsen aktar man sig för att göra dessa saker i hemlighet.

I 5 Mosebok 29:29a står det skrivet:

“Det fördolda hör HaShem, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna Torá.” (SFB reviderad)

De synder som man begår i hemlighet blir dömda direkt av HaShem genom att förbannelsen drabbar den som begår dessa synder. Men de uppenbarliga synderna måste dömas av folkets domare. Domarna har inte rätt att döma synder som begåtts i hemlighet, eftersom det inte finns några bevis. Men när det finns bevis måste de fördöma den skyldige så att förbannelsen inte kommer över dem och folket.

27:16 “Förbannad är den som föraktar sin far eller sin mor. Och allt folket skall säga: "Amen.” (SFB)” – Förakt är en inre attityd som inte alltid syns på utsidan.

27:18 “Förbannad är den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket skall säga: "Amen.” (SFB)” – Detta innebär också att ge ett bedrägligt råd till en okunnig.

27:24 “Förbannad är den som i hemlighet slår sin nästa. Och allt folket skall säga: "Amen.” (SFB)” – Ett sätt att i hemlighet skada nästan är att tala illa om honom, lashon hará.

27:26 “Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: "Amen.” (SFB)” – Här handlar det om en attityd av att ”bekräfta” eller ”hålla fast vid” Toráns ord i hjärtat. Den som i sitt hjärta säger att buden inte längre gäller, blir förbannad. Den som däremot håller fast vid dem i sitt hjärta, blir välsignad. Därför säger Romarbrevet 8:3-4:

“Det som var omöjligt för Torá, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som var lik en syndig kropp, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle Toráns krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.” (SFB reviderad)

Toráns krav uppfylls i oss. Det står inte av oss utan i oss. Det är en dold sak, en attityd, en villighet, en beredvillighet. Messias kom för att ge oss en rätt attityd till buden, genom att fyllda oss med Anden. En ande som leder en människa att förkasta Toráns bud kommer inte från den Evige, det är inte Messias Ande, utan anti-Messias ande, jfr. 1 Johannes 4:3; 2 Timoteus 2:7; Daniel 7:25.

I Galaterbrevet 3:10 står det skrivet:

“Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte förblir i allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.” (SFB reviderad)

Detta citat av 5 Mosebok 27:16 används till att beskriva resultatet av ett felaktigt sätt att relatera till Torán, genom att använda den som ett medel till självrättfärdigande. Det kallas för ”laggärningar”, som är en teologisk term som betyder ”lagiskhet”. Om Torán används på det sättet kommer den inte att skapa annat än förbannelse, för utan tro, i egen kraft, är det omöjligt att uppfylla buden på ett rätt sätt. Det vill säga, om man tror att man kan uppnå frälsning genom att uppfylla buden på ett lagiskt, mekaniskt, sätt, kommer man att drabbas av förbannelse, för man har inte förmågan att göra det i egen kraft. Man behöver HaShems nåd för att kunna få förlåtelse för misstagen. Uttrycket ”laggärningar” betyder inte att lyda Torán, utan ett felaktigt sätt att uppfylla buden för att få meriter och på så sätt förtjäna ett godkännande till frälsning genom en våg där de goda gärningarna väger mer på ena sidan än de onda på den andra. Detta är förföriskt tankesätt. Frälsningen får man inte genom gärningar.

Om man bryter vissa bud kommer man under en förbannelse som inte går att upphäva helt genom att göra en god gärning eller genom att ge pengar till de fattiga. Det är som en som mördar sin granne och följande dag ger alla sina ägodelar till änkan till den mördade och tror att han på så sätt skall bli av med skulden för det han gjort. Den skulden försvinner inte genom goda gärningar. Rättfärdighet måste skipas, det måste bli en dom och en uppgörelse.

Det enda sättet att helt bli av med fördömelsen över din synd är att någon tar din plats. I offersystemet som beskrivs i Vajikrá (3 Mosebok) ser vi hur oskyldiga djur var tvungna att bära på människans skuld. På så sätt gav den Evige, genom sin stora barmhärtighet, förlåtelse till ett folk som ångrat sig.

Djuren kan emellertid inte ersätta människan fullständigt. De är alla skuggbilder av det verkliga offret som gavs en gång för alla, som en ersättning, för att vi skall få förlåtelse på en juridiskt rättfärdig grund. HaShem är rättfärdig och han förlåter oss på grund av Messias Jeshuas död. Djuroffren aktiverar effekten av Messias död.

De som fick förlåtelse för sina synder genom att offra i templet, gjorde det på grund av effekterna av Messias eviga offer i den himmelska världen, som återspeglas i offren i templet i denna värld. Utan Messias offer, skulle tempeloffren inte ha någon verkan, jfr. Romarbrevet 3:25.

Om en människa försöker ersätta sina onda gärningar genom goda gärningar, trots att de är enligt Torán, kan hon inte ta bort all förbannelse som orsakats genom olydnad. Hon behöver komma till den Evige för att få förlåtelse.

Enligt R. Munk,[10] innebär uttrycket ”amen” tre saker:

1.      En ed över sig själv, 4 Mosebok 5:22.

2.      Ett accepterande av ett faktum, 5 Mosebok 27:26.

3.      En bekräftelse av en handling, 1 Kungaboken 1:36.

Vi kan nämna tre exempel som talar om synder som begicks i hemlighet. I dessa fall är det synderna att stjäla och ljuga. Det första är Akan, i Josua 7, som stal från de saker som var överlämnade åt den Evige, och gömde undan dem i sitt tält. HaShem sade att hela Israel hade stulit och ljugit. På grund av detta dog 36 man i kriget mot Ai. Därefter uppenbarade den profetiska anden att det förekommit stöld och lögn. Och eftersom Akan inte visade någon form av omvändelse i tid, blev han stenad till döds tillsammans med sina barn.

Det andra fallet är Gechazi, profeten Elishás tjänare, i 2 Kungaboken 5, som ljög för att få mycket pengar och dyrbara kläder från en generös man som hade blivit helad från en dödlig plåga. Eftersom han ljög och stal kom samma plåga över honom.

Det tredje fallet finns i Apostlagärningarna kapitel 5, där vi ser hur ett par, Chananjá och Shapirá, hade kommit överens om att ljuga om en summa pengar. De hade dragit ifrån en del av en betalning och sa att det var allt, uppenbarligen för att få mer heder i sin församling. Den profetiska anden uppenbarade synden och de föll ner döda inför alla.

I Sakarja 5:1-4 står det skrivet:

“Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, en bokrulle flög fram. Ängeln sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred.” Då sade han till mig: "Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift. Jag har låtit den gå ut, säger HaShem Tsevaot, för att den skall komma in i tjuvens hus och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn. Den skall stanna där i huset och fräta upp det med trävirke och stenar.” (SFB reviderad)”

Denna text lär oss att förbannelsen kommer in och förstör hemmet hos den som stjäl och ljuger.

I Uppenbarelseboken 21:8b står det skrivet:

“alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.” (SFB reviderad)

Det står inte en del lögnare, utan alla lögnare.

I Uppenbarelseboken 21:27 står det skrivet:

“Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.” (SFB)

Den som praktiserar lögnen har inte rätt att komma in i det nya Jerushalajim.

I Johannes 8:44 står det skrivet:

“Ni har satan till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.” (SFB reviderad)

Satan är lögnens fader. Det innebär att han är upphovet till lögnen. Lögn är en öppen dörr för fienden. Den som inte omvänder sig från lögnen kommer att få lida samma öde som lögnens fader.

I Titus 1:2 står det skrivet:

“...Gud, som inte kan ljuga...” (SFB)

I Hebreerbrevet 6:18 står det skrivet:

“…Gud omöjligt kan ljuga…” (SFB)

I Johannes 14:6 står det skrivet

“Jag är sanningen…” (SFB)

Jeshua är sanningen och därför ljuger han aldrig och kan inte ljuga. Därför ljuger inte heller hans lärjungar. Satans barn ljuger för de tillhör lögnens fader. Den Eviges barn ljuger inte för de tillhör sanningen och är ljus.

I 1 Johannes 1:5-10 står det skrivet:

“Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jeshuas, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.” (SFB reviderad)

Enda sättet att bli befriad från lögnen är att omvända sig och leva i ljuset, vilket betyder att man alltid säger sanningen, när man måste tala, och alltid lever i sanningen. Men det betyder inte att man alltid säger hela sanningen, jfr Ester 2:10.

Kapitel 28 talar om välsignelser och förbannelser. Det är en förlängning av kapitel 26 i 3 Mosebok. Den största skillnaden mellan dessa två texter, om man bortser från textens längd, är användandet av pluralformer i 3 Mosebok 26, som talar till kollektivet, och singularformer i 5 Mosebok 28, som talar till individen och till kollektivet som ett enat folk.

En annan skillnad är att i slutet av 3 Mosebok 26 finns ett villkorligt löfte om Israels upprättelse, v. 40-43. Det finns också ett ovillkorligt löfte om att inte hela Israels kvarleva skall bli förkastad, v. 44-45. Men i 5 Mosebok 28 finns inget löfte om Israels upprättelse. Kapitel 28 slutar med deportationen till Egypten, vilket är det mest tragiska av allt, att vara tvungen att komma tillbaka till det land där man varit slavar och som man blivit befriad ifrån. Däremot finns det ett villkorligt löfte om upprättelse i kapitel 30: ”och du vänder om... då skall HaShem... åter samla dig...”, v. 2-3.

Enligt Nachmanides, talar 3 Mosebok 26 om det första templets förstörelse och deportationen till Babylon, och kapitel 28 i 5 Mosebok om det andra templets förstörelse och dess konsekvenser. Det är visserligen sant att man kan finna saker som kan ligga till grund för denna tolkning, men andra tolkare, som exempelvis Jitschak Abarbanel, delar inte Nachmanides idé, eftersom man i 5 Mosebok 28 också kan finna hänvisningar till den första exilen och det första templets förstörelse, jfr. v. 25, 29, 36, 68.

28:1-2 “Om du lyssnar till HaShems, din Guds, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall HaShem, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden. Och alla dessa välsignelser skall komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till HaShems, din Guds, röst.” (SFB reviderad) – Välsignelserna är ett resultat av att lyda buden och förbannelserna är ett resultat av att inte lyda buden.

28:3 “Välsignad skall du vara i staden, och välsignad ute på marken.” (SFB) – Först kommer en personlig välsignelse.

28:4a “Välsignad skall ditt moderlivs frukt vara” (SFB) – Därefter kommer en välsignelse över familjen. Det är den Eviges andra prioritering, din familj.

28:4b “och din marks gröda, det din boskap föder, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord.” (SFB) – Välsignelsen över arbetet kommer i tredje hand.

28:5 “Välsignad skall din korg vara och välsignat ditt baktråg.” (SFB) – Maten kommer på fjärde plats.

28:6 “Välsignad skall du vara när du kommer in, och välsignad skall du vara när du går ut.” (SFB) – Enligt Talmud,[11] talar detta om att komma in i världen och lämna denna världen. Det kan också förstås som resor, när man rör sig från en plats till en annan. Enligt Jonatans targum betyder det välsignelse när man går in i Beit HaMikdash, Templet, och när man går ut för att göra affärer.

Det går också att tolka som en hänvisning till den prästerliga tjänsten av att gå in i den Eviges närvaro och den kungliga tjänsten som regerar över omständigheterna.

Sjätte aliján, 28:7 – 29:1(28:69 heb.)

28:7 “När dina fiender reser sig upp mot dig, skall HaShem låta dem bli slagna inför dig. På en väg skall de dra ut mot dig, men på sju vägar skall de fly för dig.” (SFB reviderad) – Lydnadens välsignelser inbegriper också seger i krig.

28:9 “HaShem skall upphöja dig till ett avskilt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller HaShems, din Guds, bud och vandrar på hans vägar.” (SFB reviderad) – Den största välsignelsen är att vara nära HaShem.

28:10 “Och alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter HaShems namn och de skall frukta för dig.” (SFB reviderad) – Det bästa intryck som kan göras på hedna-nationerna sker när Israels folk lyder. Denna text lär oss att Israel har blivit satt att göra intryck på nationerna. HaShem vill att hans frälsning skall nå jordens yttersta gräns. Därför har han skapat Israels folk, för att det skall vara en kanal för det, som det står skrivet i Jesaja 49:5-6:

“Och nu säger HaShem, han som från moderlivet danade mig till sin tjänare, för att föra Jaakov tillbaka till honom, så att Israel samlas hos honom - ty jag är ärad i HaShems ögon, och min Gud är min starkhet - han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare,
att endast upprätta Jaakovs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.” (SFB reviderad)

28:13 “HaShem skall göra dig till huvud och inte till svans. Du skall endast vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till HaShems, din Guds, bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och följa dem.” (SFB reviderad) – Det enda sätt man kan vinna seger över satan och vara i en maktposition över de onda andarna, är att underordna sig den Evige i ödmjukhet och lyda hans bud, jfr. Jakob 4:7; 1 Petrus 5:6, 9. Den som inte lyder underordnar sig inte och kan inte stå emot fienderna. Vi kan bara vara över om vi lyder buden. Det finns ingen verklig och varaktig framgång utan lydnad.

28:14 “Vik inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.” (SFB reviderad) – Här står ordet idag. Om du kan lyda idag och lämnar det till i morgon, har du inte uppfyllt buden. Buden är till för att uppfyllas idag, inte i morgon eller igår. Nu är tillfället vi har att lyda. Om du inte lyder idag, kommer du inte heller att göra det i morgon. Låt dig inte luras!

HaShem arbetar med oss idag och vi måste ha gemenskap med honom idag, inte igår eller imorgon, utan just nu. Gör upp med HaShem idag och lämna inte det tills imorgon.

I denna text nämns omkring 12 positiva resultat av lydnaden, men omkring 98 olyckor som resultat av att inte lyda buden.

Varför finns det så många fler ord som talar om förbannelser än om välsignelser?

Å ena sidan är det för att det skall skapas fruktan för syndens konsekvenser och att man därför undviker synden. Å andra sidan kan vi i detta kapitel, tillsammans med kapitel 30, se hela Israels historia på ett profetiskt sätt. Israels historia började med uppgång, till tiden för kung Shelomó, när alla dessa välsignelser nådde folket. Därefter började både kungen och folket att gå vid sidan av lydnadens väg och då gick det nedför. En efter en av alla dessa förbannelser uppfylldes tills tiden kom för återupprättelsen, som de första versarna i kapitel 30 talar om. Vi lever nu i tiden för kapitel 30.

I 5 Mosebok 30:1-2 står det skrivet:

“När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit HaShem, din Gud, fördriver dig, och du vänder om till HaShem, din Gud, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ.” (SFB reviderad)

Nu lever vi i detta. Den hebreiska väckelsen bland assimilerade judar, förlorade israeliter och hedningar är en deluppfyllelse av dessa ord i Torán. Denna text lär oss att återkomsten till Moshes Torá är resultatet av att komma tillbaka till den Evige i de sista tiderna, efter att alla dessa välsignelser och förbannelser kommit över Israel under historiens lopp.

Du är en del av något väldigt viktigt. När du kommer med i denna rörelse av upprättelse, har du förenats med det återlösningsprogram som den Evige har för den sista tiden.

28:16 “Förbannad skall du vara i staden, och förbannad ute på marken.” (SFB) – Första förbannelsen är personlig.

28:17 “Förbannad skall din korg vara och förbannat ditt baktråg.” (SFB) – Maten kommer på andra plats.

28:18 “Förbannad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord.” (SFB) – Familjen är det tredje och arbetet är det fjärde. Ordningen på förbannelserna är inte samma som för välsignelserna.

28:19 “Förbannad skall du vara när du kommer in, och förbannad skall du vara när du går ut.” (SFB) – Jonatans targum översatte såhär: ”Förbannad skall du vara när du går in på teatrarna och cirkusarna och förbannad skall du vara när du går ut för att göra affärer.”

28:21-22a “HaShem skall låta pesten drabba dig, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning. HaShem skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta” (SFB reviderad) – Sjukdomar beskrivs som resultatet av olika förbannelser, jfr. 27-28, 34-35, 59-61. Sjukdomar är inga välsignelser. HaShem kan däremot använda förbannelserna till att orsaka ett positivt resultat i människor. Vilken förbannelse som helst kan förvandlas till välsignelse, men förbannelserna är inte goda i sig. Sjukdomarna är inte goda i sig. De attackerar människans liv. Vår attityd gentemot sjukdomar bör vara fientlig. Sjukdomar är inte våra vänner, vi vill inte ha dem och vi accepterar dem inte i våra kroppar. Vi står emot dem både fysiskt, genom kroppens immunförsvar, och psykologiskt, genom en attityd av förkastelse, och andligt, genom att proklamera de Skriftord som talar om himmelskt helande, och genom att be om helande och genom att hela i Jeshuas namn.

I 5 Mosebok 28:61 står det skrivet:

“Också många andra sjukdomar och plågor, som inte är nerskrivna i denna Torárulle, skall HaShem låta komma över dig till dess att du går under.” (SFB reviderad)

Om Messias Jeshua tog Toráns förbannelser, enligt 5 Mosebok 21:23 och Galaterbrevet 3:13, tog han också alla sjukdomar, som är förbannelser. Sjukdomar är förbannelser! De nämns inte bland välsignelserna. Jeshua tog alla sjukdomar för att ge helande till dem som är trogna den Evige, jfr. Jesaja 53:4-5; Matteus 12:15.

28:29 “Du skall famla mitt på ljusa dagen, så som en blind famlar i mörker, och du skall inte ha framgång på dina vägar. Du skall bli förtryckt och plundrad i alla dina dagar utan att någon räddar dig.” (SFB) – Stölder är ett resultat av förbannelsen. Om man har blivit bestulen har man blivit drabbad av en förbannelse. Om vi lever i lydnad för buden finns det beskydd även mot stöld. Om alla lyder buden blir det inga stölder.

28:30 “Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall ligga med henne. Du skall bygga ett hus, men inte få bo i det. Du skall plantera en vingård, men inte få skörda någon frukt från den.” (SFB) – Här finner vi dessa tre saker i omvänd ordning, kvinna, hus, vingård, jfr. 20:5-7. Förbannelsen kommer först över hustrun, därefter över huset och sist över vingården.

28:36 “HaShem skall föra dig och den kung som du sätter över dig bort till ett folk som varken du eller dina fäder har känt, och där skall du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten.” (SFB) – Denna text lär oss, i första hand, att Torán förutser att en kung kommer att finnas i Israel. Den visar oss också profetiskt vad som skulle hända med en speciell kung, jfr 2 Kungaboken 24:15 och 2 Krönikeboken 36:5-6; se Talmud Joma 52b.

“ett folk.” (SFB reviderad) – Här talas det om ett folk, inte flera. Det hänsyftar till deportationen till Babylon, som var till en enda nation. Längre fram, när det andra templet förstördes, blev judarna förskingrade till alla jordens länder.

“trä” – Det kan också hänsyfta till korset som tillbeds av många kristna.

“sten” – Det kan också hänsyfta till Qaba, den svarta stenen i Mecca.

28:37 “Du skall bli till häpnad och ett ordspråk och en nidvisa bland alla de hednafolk som HaShem skall föra dig till.” (SFB reviderad) – Detta har uppfyllts i alla länder där man driver med och föraktar judarna.

28:39 “Vingårdar skall du plantera och bruka, men inget vin skall du få att dricka och inget skall du få samla in, ty maskar skall äta upp allt.” (SFB) – Maskar som äter upp grönsaker och frukter är ett resultat av förbannelsen som kommer när man inte lyder buden.

28:47-48 “Eftersom du inte tjänade HaShem, din Gud, med glädje och av hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt, skall du komma att tjäna fiender som HaShem skall sända mot dig, under hunger, törst och nakenhet och brist på allt. Och han skall lägga ett järnok på din nacke till dess att han har utrotat dig.” (SFB reviderad) – Om vi inte tjänar den Evige med glädje och hjärtats lust, kommer vi att få brist på allt och få ett järnok lagt på oss.

Detta leder oss till att ställa frågan om vi verkligen visar mycket tacksamhet när vi har överflöd på allt. Eller klagar vi på det som vi inte har? Om vi klagar på maten, kläderna, och annat som den Evige ger oss, kommer vi att bli av med det. När vi har brist, kan det kanske bero på att vi missat denna lektion? Prisar vi den Evige med glädje och hjärtats lust efter vi har ätit eller går vi ifrån bordet utan att tacka?

Enligt Jerushalajims Talmud,[12] betyder järnoket mörka tankar och bekymmer. Oket kan alltså betyda andligt förtryck och psykisk depression. Ett sätt att vinna seger över det betrycket är att prisa den Evige med glädje. Om du är frestad att komma in i depression, bör du dansa inför den Evige och sjunga med hög röst, så att detta betryck inte kommer över dig. Om du är inne i en depression kan du använda samma medicin så kommer du att komma ut med seger.

28:49-50 “HaShem skall sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände, likt örnen i sin flykt, ett folk vars språk du inte förstår, ett folk med bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar förbarmande med de unga.” (SFB reviderad) – Denna text talar, bland annat, om romarriket, som hade örnen som sin symbol, jfr. Jeremia 49:14-16; Obadja, (en ättling till Edom grundade Rom). Nachmanides påpekar att ordet goi, som betyder ”nation”, nämns tre gånger i dessa versar. Det syftar till de tre avgörande krigen mellan Rom och Israel. Det första kriget var när Pompejus intog Jerushalajim och gjorde slut på Chashmonéernas rike. Det andra kriget var när Herodes bekämpade Aristobolus' son, Antigonus, som var den siste Chashmonesiska regenten. Herodes kallade på kejsar Antonio, som intog Jerushalajim. Det tredje kriget var då Vespasianus och Titus förstörde det judiska riket. Konsekvenserna av det kriget finns profeterade i resten av den text som vi nu studerar.

Sjätte aliján, 28:58 – 29:1 (28:69 heb.)

28:58 “Om du inte noggrant följer alla ord i denna Torá som är skrivna i denna bokrulle, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn "HaShem, din Gud"” – Förbannelserna drabbar den som inte fruktar den Evige, eftersom fruktan för den Evige leder oss till att lyda honom. Vår fruktan för den Evige är en mycket viktig del av vår kärlek till honom. Den som fruktar för syndens konsekvenser, som är HaShems förtret, avhåller sig från många onda saker. Det eviga evangelium som alltid har predikats och som alltid kommer att predikas ända till slutet, uppmanar till att frukta, ära och tillbe den Evige, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 14:6-7:

“Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.” (SFB)”

28:64 “HaShem skall sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra, och där skall du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten.” (SFB reviderad) – Detta har redan uppfyllts. Det finns ättlingar till de 12 stammarna bland jordens alla folk. Detta är en sådd från den Evige som nu i våra dagar börjar ge skörd. Den rörelse som kallas ”messiansk” ”hebreiska rötter” och ”netsaritisk” är början till denna stora skörd bland ättlingarna till stammarna som blev utsådda bland alla nationer. Det är nu tid för dem att bli handplockade en efter en, som det står skrivet i Amos 9:9:

“Ty se, jag befaller att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken, som om det siktades i ett såll. Inte det minsta korn skall falla på jorden.” (SFB)

I Jesaja 27:12 står det skrivet:

“Det skall ske på den dagen att HaShem inbärgar frukten från den strida floden till Egyptens bäck, och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.” (SFB reviderad)

28:68 “Och HaShem skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade till dig: "Du skall inte se den mer.” Där skall ni bjuda ut er till salu som slavar och slavinnor åt era fiender. Men ingen skall vilja köpa.” (SFB reviderad) – Detta gjordes av romarna efter Jerushalajims fall. Man tog judiska slavar till Gaza som sedan fördes med skepp till Egypten och såldes för usla priser.

Sjunde aliján, 29:2(1 heb.) – 29:9(8 heb.)

29:9(8) “Ni skall därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni må ha framgång i allt vad ni gör.” (SFB) – Framgången beror på förbundslydnad. Dessa ord upprepas i Josua 1:8 där det står skrivet:

“Låt inte denna Torárulle vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.” (SFB reviderad)

Vad skall man göra för att få framgång och lyckas väl i allt? Låt oss då göra det med glädje!

Mashiach i denna parashá

Utöver de texter som vi redan nämnt, (26:2; 28:30), kan man i denna parashá finna en anspelning på Messias i 29:4-6 där det står skrivet:

“Men ännu till denna dag har HaShem inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra. Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller sandalerna på dina fötter. Bröd fick ni inte att äta och inte vin eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är HaShem, er Gud.” (SFB reviderad)

I Sinaiförbundet fanns det inte tillräckligt med kraft till att förvandla människans inre. Det symboliseras av bristen på bröd och vin i öknen.

Denna text talar om att den Evige en dag kommer att ge Israels folk ett hjärta till att förstå, ögon till att se och öron till att höra. Det sker när de kommer in i det förnyade förbundet.

När man firar judiska högtider har man alltid samma ordning, först tar man vin och sedan bröd. Men här talas det först om bröd och sedan vin. Det är en hänsyftning till det tillfälle då Messias tog matsá-bröd (utan jäst) vid pesach-bordet, och sade att det brödet representerar hans kropp som skulle bli given för alla. Därefter tog han den tredje vinbägaren under seder-måltiden och sade att den bägaren var det förnyade förbundet i hans blod. Först bröd och sedan vin.

Denna förnyelse av Sinaiförbundet, som gjordes genom Jeshua, har tillräckligt med kraft till att förvandla människan så att hon får ett hjärta till att förstå, med andliga ögon och öron som kan uppfatta och ledas av den Avskildes Ande, som det står skrivet i Jeremia 31:33-34:

“Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HaShem: Jag skall lägga min Torá i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna HaShem!" Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HaShem. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.” (SFB reviderad)

I 1 Korintierbrevet 2:9-10, 15 står det skrivet:

“Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud... Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.” (SFB)

Om en ande gör att du går vid sidan av den skrivna Torán, som gavs genom Moshé, och att du drar dig undan Messias Jeshua, den levande Torán, är det en falsk ande. Guds Ande leder alltid till Torá-lydnad så som den blivit uttryckt genom Moshé och uppfylld av Messias Jeshua.

I denna Parashá förekommer bud nummer 606 – 611 av de 613:

606. Bud om att göra ett uttalande över förstlingsfrukterna (bikurim), 5 Mosebok 26:5.

607. Bud om att göra ett uttalande över tiondet (maaser), 5 Mosebok 26:13.

608. Bud om att bete sig som Gud, 5 Mosebok 28:9.

609. Förbud mot att äta det andra tiondet (maaser shení) under sorgetid, 5 Mosebok 26:14.

610. Förbud mot att äta det andra tiondet när man är oren, 5 Mosebok 26:14.

611. Förbud mot att lägga pengarna från det andra tiondet på annat än mat och dryck, 5 Mosebok 26:14.