|
Parashà 50 Ki Tavò
5 Mosebok 26:1 – 29:9(8)
Av
S. K. Blad ©
Lukrativ kopiering ej tillåten.
Toràläsningar:
-
26:1-11
-
26:12-15
-
26:16-19
-
27:1-10
-
27:11 – 28:6
-
28:7 – 29:1
(28:69 heb.)
-
29:2 (1 heb.) - 29:9 (8 heb.)
-
Maftir:
29:7(6) - 9 (8)
Haftarà:
Jesaja 60:1-22
Apostoliska Skrifterna:
Uppenbarelseboken 15:1 – 16:21
Läsningar ur KK:
1.
Uppenbarelseboken 15:1-8
2.
Uppenbarelseboken 16:1-5
3.
Uppenbarelseboken 16:6-12
4.
Uppenbarelseboken 16:13-16
5.
Uppenbarelseboken 16:17-21
Kommentarer
Ki Tavó
Betyder “när du kommer”.
Första alijàn, 26:1-11
26:1-2 “När
du kommer in i det land som HaShem, din Elohim, ger dig till arvedel
och du tar det i besittning och bor där, då skall du ta det första
av markens alla frukter, som du skördar från ditt land som HaShem,
din Elohim, ger dig, lägga detta i en korg och gå till den plats som
HaShem, din Elohim, utväljer till boning åt sitt namn.”
– Detta offer nämns även i 2 Mosebok 23:19a och 34:26a, där det står
skrivet:
“Det
första (reshit) av din marks förlingsfrukter (bikurim)
skall du föra till HaShems, din Elohims, hus...”
Det hebreiska
ord som översatts som ”det första” är ”reshit”[1]
och det förekommer i alla tre texterna. Ordet ”bikurim”,
”förstlingsfrukter” förekommer inte i texten i 5 Mosebok. Trots det
kallas detta offer för ”bikurim”. Enligt Mishnà,[2]
ges bikurim-offet bara av frukter från Israels land, närmare bestämt
de sju sorters frukter som nämns i 5 Mosebok 8:8. Som honung ger man
inte bihonung utan dadlar. Bikurim-offret ges inte av andra frukter.
Syftet med att ge de första frukterna, som är de mest uppskattade,
är att visa den Evige att Han är den förste i våra liv.
De första frukterna som började
mogna blev markerade med ett snöre. När de sedan mognat blev de
burna till helgedomen under tiden mellan shavuot och suckot. Under
templets tid brukade hela familjer och andra personer från samma
samhälle gå tillsammans. De gick till fots med sina korgar fyllda
med de sju olika sorters frukterna efter en tjur vars horn täckts
med guld och med en olivkrans runt halsen. Tjuren offrades som
fridsoffer. När de närmade sig Jerushalajim brukade folk komma ut
för att möta dem med glädjerop och flöjtspel. Leviterna sjöng Psalm
30 (som talar om Messias uppståndelse, vilket symboliseras av
förstlingsfrukterna, ”bikurim”). När de kom fram till tempelberget
lyfte de upp korgarna på sina axlar och så kom de in på förgården.
Prästen lade händerna under varje korg och tillsammans viftade
(tnufà) de den i alla väderstreck, för att på så sätt visa att detta
tillhör den Evige. Därefter ställdes korgarna vid sidan av altaret
och så citerades texten från 5 Mosebok 26:3, 5-10. Prästerna åt
sedan innehållet i korgarna.
Enligt Maimónides, består
bikurim-offret av sju saker:
1.
Man bär det till
den plats som HaShem har utvalt.
2.
Man bär det i en
korg.
3.
Man gör ett
uttalande.
4.
Man ger ett
offer.
5.
Man sjunger.
6.
Man gör
tnufà-ceremonin, viftandet.
7.
Man sover över
på platsen.
26:3 “Och
du skall gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom:
"Jag kungör i dag för HaShem, din Elohim, att jag har kommit in i
det land som HaShem med ed har lovat våra fäder att ge oss."”
– Denna text lär oss vikten av att ha en nationell och historisk
identitet med Israels folk. Ingen av dem som gjorde detta uttalande
i templet hade själv varit med om att komma in i landet. Men de
tillhörde det folk som en gång i historien kom in i landet, och
varje jude måste identifiera sig med den händelsen som om han själv
hade upplevt den.
26:5 “Inför
HaShems, din Elohims, ansikte skall du ta till orda och säga: "Min
fader var en kringvandrande aramé, som drog ner till Egypten och
bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett
stort, mäktigt och talrikt folk.”
– Aram var Shems femte son, jfr. 1 Mosebok 10:22. Han var inte
förfader till Avraham. Shems tredje son Arfachshad (Arpaxad) var
Avrahams förfader. Hur kommer det sig att det här står skrivet att
israeliternas förfader var aramé?
Lavan kallades “aramé”, jfr. 1
Mosebok 25:19-20; 28:5. Men han var inte heller ättling till Aram.
Det verkar som om de som bodde i Padan-Aram blev kallade för
araméer. Lavans fader, Betuel, och Jitschak var kusiner. Betuels
dotter var Rivkà. Jitschak gifte sig alltså med sin kusins dotter.
Lavan var Rivkàs bror och han kallades för ”araméen”. Men han kom
inte från den Aram som nämns i 1 Mosebok 10. En av Betuels bröder,
Kemuel, kallas för ”Arams fader”. Denne andre Aram var därför kusin
till Lavan. Jaakov och denne andre Aram var sysslingar.
Det är möjligt att Arams
ättlingar i 1 Mosebok 10 befolkade det land som kallades
Paddan-Aram. Det Aram som mestadels nämns i Skrifterna är det område
som idag heter Syrien. Paddan-Aram ligger däremot längre norrut, i
Mesopotamien. Troligtvis kallades Lavan för aramé eftersom han
talade arameiska och bodde i det området trots att han inte var
ättling till Shems son Aram. Enligt 1 Mosebok 31:47 talade Lavan
arameiska.
Hur kommer det sig nu att Toràn
kallar Jaakov för aramé? (Avraham kallades för ”hebré”, inte aramé.)
Hur skall vi förstå denna mening?
Peshitta-översättningen säger:
“Min fader blev sänd till Aram”, med hänsyftning till Jaakov som
blev sänd till det land där Lavan bodde. En annan översättning
lyder: ”En aramé (försökte) förstöra min fader”. En annan
översättning säger: ”En aramé ville fördärva min fader”. Ytterligare
en översättning säger: ”Min fader var en aramé som höll på att gå
under”. En annan översättning lyder: ”En aramé var min förfaders
fördärv.”
Om vi förstår texten som att
Jaakov var en aramé, måste det ha att göra med det geografiska
landet Paddan-Aram, där han vistades under tjugo år av sitt liv, när
han var mellan 77 och 97 år gammal. Det är möjligt att Jaakov kallas
för aramé eftersom han bodde där så länge, på samma sätt som Lavan,
som bodde i det landet utan att vara ättling till Aram, Shems son.
Anledningen till att Jaakov inte
anses som hebré utan aramé är att visa att Avrahams och Jitschaks
ättlingar är profetiska i stället för biologiska.
Enligt Rashí, syftar ordet aramé
inte på Jaakov, utan på Lavan, som försökte förgöra Jaakov, vilket
vi också har sett i vissa översättningar.
26:6-9 “oss…
oss… oss… vi… våra… vår… vårt… oss… oss… oss…”
– Den som sade detta hade inte upplevt allt detta, utan
identifierade sig med Israels nationalkropp. Vid pesach måste varje
israelit tänka på sig själv som om han gått ut ur Egypten. Här ser
vi vikten av kollektivtänkandet i vårt folk. Vi är inte
individualister utan en del av ett kollektiv.
26:11 “Över
allt det goda som HaShem, din Elohim, har gett dig och ditt hus
skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor
hos dig.”
– Enligt Mishnà[3]
och Talmud,[4]
uttalar man bara dessa ord under tiden mellan shavuot och suckot,
eftersom det är då man har mest glädje under året. Efter suckot kan
man också bära fram bikurim-offret, men då uttalar man inte versarna
5-10. En proselyt uttalar inte detta eftersom han inte är ättling
till dem som ärvde landet.
Andra alijàn, 26:12-15
26:12 “När
du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan
hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen,
den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och
blivit mätta”
– Det tredje året kan här betyda det tredje och det sjätte året i
sjuårs-cykeln, när man gav det andra tionden till de fattiga. Detta
är den vanligaste tolkningen.
“året
för tiondegivande”
– Enligt Rashí, betyder det att man under tredje och sjätte åren
inte skall ge två tionden, (som under det första, andra, fjärde och
femte åren), ”det första tiondet” och ”det andra tiondet”, utan bara
ett tionde, ”det första tiondet”. Under det tredje och det sjätte
året blev ”det andra tiondet” ersatt av ”tiondet till de fattiga”.
På så sätt blir det också två tionden som ges under dessa år, men
man ger då inte det, som traditionellt kallas ”det andra tiondet”.
26:13 “då
skall du säga inför HaShem, din Elohims, ansikte: "Jag har fört bort
ur mitt hus det avskilda, och jag har gett det åt leviten och
främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du
har gett mig.
Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud.”
– Enligt Rashí, gjordes detta uttalande på pesach-afton. Uttalandet
om att ha uppfyllt tiondebudet och andra bud, hjälper juden att vara
noggrann med allt han gör. Eftersom han vet att han kommer att stå
inför den Evige och bekänna att han har varit trogen, hjälper det
honom att inte vara slarvig, så att han inte måste ljuga inför den
Evige. Denna praxis vart tredje år, är en förberedelse för att kunna
stå inför tronen på domens dag, när den Evige kommer att belöna var
och en efter hans gärningar. När man är medveten om att man skall
stå inför den Evige och göra räkenskap för allt man har gjort,
tänker man två gånger innan man gör saker och ting. Är du medveten
om att du kommer att stå inför tronen där allt kommer att uppdagas?
26:15 “Se
ner från din avskilda boning, från himlen, och välsigna ditt folk
Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av
mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder.”
– Efter att ha gett allt tionde ber man om en välsignelse över
Israels folk, inte över sig själv. Det lär oss att inte vara
egoister. ”Jag har uppfyllt, och därför ber jag att du välsignar
hela folket, som jag är en del av.” Vad fint det är att inte söka
sin egen framgång utan hela folkets framgång. De länder där
individerna utnyttjar kollektivet och andra människor till att söka
sin egen välfärd, blir inte framgångsrika. Bara några få individer i
de länderna blir rika. De länder där alla individer arbetar för
kollektivets bästa kommer att bli framgångsrika och då blir alla
individer också framgångsrika och rika.
Enligt traditionen bör en jude
göra uttalandet om att ha uppfyllt alla bud, med låg röst, för att
det inte skall låta som skryt och stolthet, utan som ett uttalande i
ödmjukhet.
Tredje alijàn, 26:16-19
26:17 “Du
har i dag sagt att HaShem skall vara din Elohim och att du skall
vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och
lyssna till hans röst.”
– Å ena sidan förklarar folket sin kärlek och överlåtelse till den
Evige.
26:18 “Och
HaShem har i dag gett dig sitt ord på att du skall vara hans
egendomsfolk, så som han har sagt till dig, för att du skall hålla
alla hans bud.”
– Och å andra sidan kommer HaShems svar. I dessa ord finns en
förnyelse av förbundet. Enligt r. Munk,[5]
finns det tre förbund med Israel i Chumash:
1.
Förbundet vid
berget Sinaj.
2.
Förbundet vid
tabernaklet.
3.
Förbundet på
Moavs hedar.
I denna text finns det tredje av
dessa förbund, förbundet på Moavs hedar.
“Du
skall vara hans egendomsfolk…
för att du skall hålla alla hans bud”
– En människas identitet bestämmer hennes beteendemönster. Den som
känner sig upprorisk, kommer att handla som en upprorisk. Om någon
identifierar sig som en tjuv, kommer han att stjäla. Om någon har
ett förkastelsekomplex, kommer han att förkasta andra. Om man har
identiteten av att vara ett egendomsfolk, kommer man att bete sig på
ett avskilt sätt, och hålla buden. Det är mycket viktigt att tänka
rätt om sig själv för att man skall kunna uppföra sig rätt.
I Ordspråksboken 23:7a står det
skrivet:
“Ty
som han tänker i sin själ, så är han”
(översatt från hebreiskan)
Som du tänker om dig själv,
sådan är du. Därför skapar HaShem en identitet för sitt folk, för
att det skall handla i enlighet med den identiteten. En av de första
sakerna som de onda andarna attackerar i en människas liv är
identiteten. De försöker säga till dig att du är värdelös och inte
tjänar till något, att du är ett misslyckande. Om du tar emot sådana
tankar kommer du att handla utifrån dem och fienden har då nått sitt
mål med att förstöra dig. Å andra sidan försöker demonerna att säga
till dig att du är väldigt god, väldigt viktig och den bäste, för
att du skall bli stolt och då falla, på samma sätt som satan föll.
Som en kontrast till dessa två onda ytterligheter, lär Toràn dig vem
du är enligt den Evige, för att du skall handla enligt hans synsätt,
i enlighet med den verkliga identiteten som du har som israelit.
Det är mycket viktigt att
föräldrarna för över en rätt identitet i sina barn. De föräldrar som
säger till sina barn att de är upproriska, skapar uppror i sina
barn. Barnen kommer att bete sig enligt den bild och den identitet
som föräldrarna projicerar på dem, både gott och ont.
Låt inte skuldkänslor fortsätta
att plåga dig om du har omvänt dig från din synd. Du är älskad. Du
har blivit förlåten. Den Evige har lyft upp dig i Messias. Du har
blivit utvald. Du har ett arv, en framtid. Du är ett älskat barn. Du
är kung och präst. Du är en del av det avskilda folket. Du är en
israelit. Ligg därför inte kvar i din självömkan utan res dig upp
och uppför dig som den du verkligen är!
Fjärde alijàn, 27:1-10
27:2
“Den
dag ni kommer över Jarden, in i det land som HaShem, din Elohim, ger
dig, skall du resa stora stenar åt dig och bestryka dem med kalk.”
– Enligt Talmud,[6]
fanns det tre olika slags minnesstenar: Moshè reste tolv stenar i
Moavs land, jfr. 5 Mosebok 1:5, Jehoshua reste tolv stenar i floden
Jarden, jfr. Josua 4:9, samt i Gilgal, jfr. Josua 4:20, som var
samma som först restes på berget Eival.
27:4
“När
ni har gått över Jarden, skall ni på berget Eival resa dessa stenar
som jag i dag ger er befallning om, och du skall bestryka dem med
kalk.”
– Det finns två olika tolkningar av denna text. Den ena säger att
man skrev på stenarna och därefter strök man kalk ovanpå texten. Den
andra säger att man först beströk stenarna med kalk (gips) och
därefter skrevs Toràn på gipset.
Talmud[7]
säger att de översatte Toràn och skrev den på 70 språk så att alla
nationer kunde få del av uppenbarelsen från himlen. Trots att detta
inte skulle vara sant, visar det oss på tanken inom judendomen om
att Toràn inte enbart är till för Israel.
En israelisk arkeolog, Adam
Zertal, har funnit ett enormt altare på berget Eival. Det har samma
mått som altaret i templet. Det är gjort av stora stenar. Runt
omkring altaret har man funnit rester av gips på vilket Jehoshua
skrev Toràn, jfr. Josua 8:30-35.
27:9b “I
dag har du blivit HaShems, din Elohims, folk.”
– Först talas det om vem du är, identiteten med HaShems folk.
27:10 “Och du
skall lyda HaShems, din Elohims, röst och hålla hans bud och stadgar
som jag i dag ger dig.”
– Därefter ser vi hur lydnaden kommer som ett resultat av den
identiteten.
Ett av de svåraste stegen för en
pånyttfödd kristen, som fått upp ögonen för att han har blivit
avhuggen från ett vilt olivträd och inympad i det odlade olivträdet
Israel, är att lämna den hednisk-kristna identiteten. Bland annat
beror det på den katolska läran som säger att frälsningen finns inom
kyrkan och den som lämnar församlingen går förlorad. Kristendomen
har skapat en falsk folkidentitet som utmanar det enda utvalda
folket enligt Skrifterna. Identiteten som kristen måste därför bytas
ut mot en sann skriftenlig identitet, den israelitiska. Så länge en
kristen fortsätter att identifiera sig som kristen, kommer han
alltid att känna sig utanför Israel. Bara en sann uppenbarelse om
vem man är i Messias när man fötts på nytt, samt sann ödmjukhet som
erkänner det som HaShem säger, tillika med sann fruktan för Elohim
som gör att man inte låter sig styras av vad människor tycker, kan
befria den kristne från det babyloniska skökoväsendet. Du som fötts
på nytt och identifierar dig som kristen, lämna den kristna kyrkan
och kom hem till det sanna utvalda folket, som du egentligen
tillhör, trots att du blivit bedragen att tro något annat! Har du
fötts på nytt är du inte kristen, utan israelit. Den kristna kyrkan
har varit din styvmor, men din riktiga mamma är Jerushalajim, jfr.
Galaterbrevet 4:26. Hör vad hon säger i Jesaja 49:21:
“Vem har fött dessa åt mig? Jag
var ju barnlös och ofruktsam, landsflyktig och fördriven. Vem har
fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam kvar. Varifrån kommer då
dessa?”
Bli en av dem som kommer hem
till mamma i den yttersta tiden och var en viktig del av
uppfyllelsen av denna profetia!
Koranen upprepar gång på gång
vikten av att vara en sann muslim för att stadfästa en falsk
identitet i folket. På så sätt kan folket styras enligt den
identitet som blivit projicerad. För att dessa dyrbara människor
skall kunna bli fria att tjäna den ende sanne Elohim, Israels
Elohim, måste de befrias från den falska identitet de fått som
muslimer. Först när man fått en ny identitet kan man ändra sitt
beteendemönster.
Den judiska och israelitiska
identiteten är därför något som HaShem inskärper i sitt folk gång på
gång. Flera av buden gavs just för att få Israels folk att ha en
identitet som är skild från alla andra folk på jorden. Därför är
juden mycket aggressiv mot allt som går ut på att ta bort hans
identitet som jude. Den messianska kristendomen upplevs därför som
ett av de största hoten mot hans judiska existens. Juden har rätt
när han bekämpar den messianska rörelsen så länge den bedriver otukt
med den romerska skökan och lär ut hennes falska läror som står emot
Moshès Torà och en sann förståelse av den judiske Messias! Juden
kommer aldrig att böja sin nacke och bli kristen! För att Messias
bön om sann enhet bland alla hans lärjungar skall kunna uppfyllas,
är det inte juden som skall lämna sin folkidentitet utan den kristne
som måste sluta att vara kristen och bli en sann israelit i vilken
det inte finns något svek!
27:12 “När
ni har gått över Jarden skall dessa stammar stå på berget Gerizim
och välsigna folket: Shimon, Levi, Jehudà, Jisachar, Josef och
Binjamin.”
– Enligt Talmud,[8]
gick sex stammar upp på toppen av varje berg. Prästerna och
leviterna stannade kvar i dalen mitt mellan de båda bergen, runt
omkring arken. De uttalade välsignelserna mot Gerizim och därefter
de förbannelser som finns skrivna i Toràn mot Eival. Första
välsignelsen lydde då: ”Välsignad den man som inte gör en avgud...”
och så vidare. Efter varje välsignelse svarade de sex stammarna:
”Amen”. Samma sak gjorde de andra sex stammarna efter varje
förbannelse som uttalades.
Det är intressant att lägga
märke till att Shimons stam blev satt på Gerizim till att välsigna,
när hans vrede hade blivit förbannad av hans far, jfr. 1 Mosebok
49:7. Förbannelsen hade inte kommit över honom själv, utan enbart
över hans vrede. När han nu blev ställd för att välsigna var det för
att han skulle kunna göra tikun, tillrättaläggande.
Berget Gerizim har en höjd på
880 m.ö.h. Eival är 940 m.ö.h. Förbannelsens berg är högre än
välsignelsens berg. I Toràn finns det fler förbannelser än
välsignelser. Toràn skulle skrivas på Eival, förbannelsens berg,
inte Gerizim. Det lär oss att Toràn gjorde att förbannelse kom över
Israel och nationerna, på grund av den synd som finns i oss. Toràn
uppenbarar och fördömer synden, samt visar vägen till försoning. På
så sätt kan syndaren omvända sig och komma tillbaka till den Evige
och be om hjälp. Genom Messias kan han så bli förvandlad till en ny
skapelse. Toràn förbereder vägen så att syndaren kan få del av den
nåd som ges genom Messias Yeshua, som det står skrivet i
Galaterbrevet 3:24:
“Så blev Toràn vår uppfostrare
till Messias, för att vi skall bli rättfärdiga utifrån tro.”
Synden i oss drog nytta av buden
för att orsaka vår död. Därför blev Moshès tjänst kallad ”dödens
ämbete” och ”fördömelsens ämbete”. Inte för att Toràn skulle vara
något ont, utan för att människan är en syndare.
I 2 Korintierbrevet 3:7-9 står
det skrivet:
“Redan
dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde
i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moshès ansikte
för dess strålglans, fast den glansen bleknade. Hur mycket större
härlighet skall då inte Andens ämbete ha? Om redan fördömelsens
ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte
rättfärdighetens ämbete av härlighet.”
Dessa ord skrevs
inte för att diskvalificera Moshès tjänst, utan för att visa oss de
verkliga följderna av att Toràn blev given, på grund av synden i
människan. Toràn är inte dålig eller ond. Det är synden som är ond.
Synden i människan drar nytta av Toràn för att orsaka död i
människan, jfr. Romarbrevet 7:7-14. När människan så ser sitt behov
av nåd och liv får hon del av Messias verk och får en annan relation
till Toràn. I stället för att väcka upp synden blir buden en
beskrivning av den nya natur som man fått i Messias, som uppfyller
buden med glädje, jfr. Romarbrevet 6:17-18; 8:4. Vi har inte blivit
fria från Toràn i Messias, utan enbar från Toràns fördömande
funktion.
27:15 “Förbannad
är den man som gör en utskuren eller gjuten avgud, en styggelse för
HaShem, ett verk av en konstarbetares händer, och som i hemlighet
sätter upp den. Och allt folket skall svara och säga: "Amen."”
– Alla dessa förbannelser kommer på grund av synder som begåtts i
hemlighet. När folket fick säga amen innebar att det skapades ett
beskydd mot den typen av synder. Om man fruktar för förbannelsen
aktar man sig för att göra dessa saker i hemlighet.
I 5 Mosebok 29:29a står det
skrivet:
“Det
fördolda hör HaShem, vår Elohim, till. Men det uppenbarade gäller
för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord
i denna Torà.”
De synder som man begår i
hemlighet blir dömda direkt av HaShem genom att förbannelsen drabbar
den som begår dessa synder. Men de uppenbarliga synderna måste dömas
av folkets domare. Domarna har inte rätt att döma synder som begåtts
i hemlighet, eftersom det inte finns några bevis. Men när det finns
bevis måste de fördöma den skyldige så att förbannelsen inte kommer
över dem och folket.
27:16 “Förbannad
är den som föraktar sin far eller sin mor. Och allt folket skall
säga: "Amen."”
– Förakt är en inre attityd som inte alltid syns på utsidan.
27:18 “Förbannad
är den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket skall
säga: "Amen."”
– Detta innebär också att ge ett bedrägligt råd till en okunnig.
27:24 “Förbannad
är den som i hemlighet slår sin nästa. Och allt folket skall säga:
"Amen."”
– Ett sätt att i hemlighet skada nästan är att tala illa om honom,
lashon harà.
27:26 “Förbannad
är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa
dem. Och allt folket skall säga: "Amen."”
– Här handlar det om en attityd av att ”bekräfta” eller ”hålla fast
vid” Toràns ord i hjärtat. Den som i sitt hjärta säger att buden
inte längre gäller, blir förbannad. Den som däremot håller fast vid
dem i sitt hjärta, blir välsignad. Därför säger Skrifterna i
Romarbrevet 8:3-4:
“Det
som var omöjligt för Torà, svag som den var genom den syndiga
naturen, det gjorde Elohim genom att sända sin egen Son som
syndoffer, han som var lik en syndig kropp, och i hans kropp
fördömde Elohim synden. Så skulle Toràns krav uppfyllas i oss som
inte lever efter köttet utan efter Anden.”
Toràns krav
uppfylls i oss. Det står inte av oss utan i
oss. Det är en dold sak, en attityd, en villighet, en
beredvillighet. Messias kom för att vi skulle kunna ha en rätt
attityd till buden, genom att bli uppfyllda av Anden. En ande som
leder en människa att förkasta Toràns bud kommer inte från den
Evige, det är inte Messias Ande, utan antiMessias ande, jfr. 1
Johannes 4:3; 2 Timoteus 2:7; Daniel 7:25.
I Galaterbrevet 3:10 står det
skrivet:
“Men
alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står
skrivet: Förbannad är den som inte förblir i allt som är skrivet
i lagens bok och gör därefter.”
Detta citat av 5 Mosebok 27:16
används till att beskriva resultatet av ett felaktigt sätt att
relatera till Toràn, genom att använda den som ett medel till
självrättfärdigande. Det kallas för ”laggärningar”, som är en
teologisk term som betyder ”lagiskhet”. Om Toràn används på det
sättet kommer den inte att skapa annat än förbannelse, för utan tro,
i egen kraft, är det omöjligt att uppfylla buden på ett rätt sätt.
Det vill säga, om man tror att man kan uppnå frälsning genom att
uppfylla buden på ett lagiskt, mekaniskt, sätt, kommer man att
drabbas av förbannelse, för man har inte förmågan att göra det i
egen kraft. Man behöver HaShems nåd för att kunna få förlåtelse för
misstagen. Uttrycket ”laggärningar” betyder inte att lyda Toràn,
utan ett felaktigt sätt att uppfylla buden för att få meriter och på
så sätt förtjäna ett godkännande till frälsning genom en våg där de
goda gärningarna väger mer på ena sidan än de onda på den andra.
Detta är förföriskt tankesätt. Frälsningen får man inte genom
meriter.
Om man bryter mot ett av buden
är man redan under förbannelsen och man kan inte upphäva den genom
att göra en god gärning eller genom att ge pengar till de fattiga.
Det är som en som mördar sin granne och följande dag ger alla sina
ägodelar till änkan till den mördade och tror att han på så sätt
skall bli av med skulden för det han gjort. Skulden försvinner inte
genom goda gärningar. Rättfärdighet måste skipas, det måste bli en
dom och en uppgörelse.
Det enda sättet att bli av med
fördömelsen över din synd är att någon tar din plats. I
offersystemet som beskrivs i Vajikrà (3 Mosebok) ser vi hur
oskyldiga djur var tvungna att bära på människans skuld. På så sätt
gav den Evige, genom sin stora barmhärtighet, förlåtelse till ett
folk som ångrat sig.
Djuren kan emellertid inte
ersätta människan. De är alla skuggbilder av det verkliga offret som
gavs en gång för alla, som en ersättning, för att vi skall få
förlåtelse på en juridiskt rättfärdig grund. HaShem är rättfärdig
och han förlåter oss på grund av Messias Yeshuas död.
De som fick förlåtelse för sina
synder genom att offra i templet, gjorde det på grund av effekterna
av Messias offer, som återspeglas i offrena i templet. Utan Messias
offer, skulle tempeloffren inte ha någon verkan, jfr. Romarbrevet
3:25.
Om en människa försöker ersätta
sina onda gärningar genom goda gärningar, trots att de är enligt
Toràn, kan hon inte ta bort förbannelsen som orsakats genom olydnad,
om det än skulle vara mot ett enda bud. Hon behöver komma till den
Evige för att få förlåtelse, och erkänna att hon inte kan frälsa sig
själv.
Enligt r. Munk,[9]
innebär uttrycket ”amen” tre saker:
1.
En ed över sig
själv, 4 Mosebok 5:22.
2.
Ett accepterande
av ett faktum, 5 Mosebok 27:26.
3.
En bekräftelse
av en handling, 1 Kungaboken 1:36.
Vi kan nämna tre exempel från
Skrifterna som talar om synder som begicks i hemlighet. I dessa fall
är det synderna att stjäla och ljuga. Det första är Akan, i Josua 7,
som stal från de saker som var överlämnade åt den Evige, och gömde
undan dem i sitt tält. HaShem sade att hela Israel hade stulit och
ljugit. På grund av detta dog 36 man i kriget mot Ai. Därefter
uppenbarade den profetiska anden att det förekommit stöld och lögn.
Och eftersom Akan inte visade någon form av omvändelse i tid, blev
han stenad till döds tillsammans med sina barn.
Det andra fallet är Gechazi,
profeten Elishàs tjänare, i 2 Kungaboken 5, som ljög för att få
mycket pengar och dyrbara kläder från en generös man som hade blivit
helad från en dödlig plåga. Eftersom han ljög och stal kom samma
plåga över honom.
Det tredje fallet finns i
Apostlagärningarna kapitel 5, där vi ser hur ett par, Chananjà och
Shapirà, hade kommit överens om att ljuga om en summa pengar. De
hade dragit ifrån en del av en betalning och sa att det var allt,
uppenbarligen för att få mer heder i sin kehilà (församling). Den
profetiska anden uppenbarade synden och de föll ner döda inför alla.
I Sakarja 5:1-4 står det
skrivet:
“Jag
lyfte åter upp ögonen och såg, och se, en bokrulle flög fram. Ängeln
sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en bokrulle flyga
fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred." Då sade han till
mig: "Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en
som stjäl skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och
var och en som svär skall från och med nu bli utrotad enligt denna
skrift. Jag har låtit den gå ut, säger HaShem Tsevaot, för att den
skall komma in i tjuvens hus och in i huset hos den som svär falskt
vid mitt namn. Den skall stanna där i huset och fräta upp det med
trävirke och stenar."”
Denna text lär oss att
förbannelsen kommer in och förstör hemmet hos den som stjäl och
ljuger.
I Uppenbarelseboken 21:8b står
det skrivet:
“alla
lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta
är den andra döden.”
Det står inte en del lögnare,
utan alla lögnare.
I Uppenbarelseboken 21:27 står
det skrivet:
“Aldrig
någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som
handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i
livets bok som tillhör Lammet.”
Den som praktiserar lögnen har
inte rätt att komma in i det nya Jerushalajim.
I Johannes 8:44 står det
skrivet:
“Ni
har satan till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill
ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått
på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han
talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja,
lögnens fader.”
Satan är lögnens fader. Det
innebär att han är upphovet till lögnen. Lögn kommer inte från
HaShem. Det resulterar således i att var och en som ljuger förenar
sig med satan och öppnar dörrar i sitt liv så att de onda andarna
kan verka. Lögn är en öppen dörr för fienden. Den som inte omvänder
sig från lögnen kommer att få lida samma öde som lögnens fader.
Lögn är inte bara att tala
osanning, utan också att ge sken av något som inte är på det sättet.
Hyckleri är en typ av lögn och det blev strängt fördömt av rabbi
Yeshua HaMashiach.
I Titus 1:2 står det skrivet:
“...Elohim,
som inte kan ljuga...”
HaShem ljuger aldrig. Lögnen
kommer inte från honom och används inte av honom vid något
tillfälle.
I Hebreerbrevet 6:18 står det
skrivet:
“…Elohim
omöjligt kan ljuga…”
Det är omöjligt att Elohim kan
ljuga för lögn är en del av satans natur.
I Johannes 14:6 står det
skrivet:
“Jag
är sanningen…”
Yeshua är sanningen och därför
ljuger han aldrig och kan inte ljuga. Därför ljuger inte heller hans
lärjungar. Satans barn ljuger för de tillhör lögnens fader. Den
Eviges barn ljuger inte för de tillhör sanningen och är ljus.
I 1 Johannes 1:5-10 står det
skrivet:
“Detta
är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för
er, att Elohim är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi
säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så
ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i
ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra,
och Yeshuas, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger
att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte
i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så
att han förlåter oss våra synder och renar oss från all
orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom
till en lögnare, och hans ord är inte i oss.”
Enda sättet att bli befriad från
lögnen är att omvända sig och leva i ljuset, vilket betyder att man
alltid säger sanningen, när man måste tala, och alltid lever i
sanningen.
Kapitel 28 talar om välsignelser
och förbannelser. Det är en förlängning av kapitel 26 i Vajikrà. Den
största skillnaden mellan dessa två texter, om man bortser från
textens längd, är användandet av pluralformer i 3 Mosebok 26, som
talar till kollektivet, och singularformer i 5 Mosebok 28, som talar
till individen och till kollektivet som ett enat folk.
En annan
skillnad är att i slutet av 3 Mosebok 26 finns ett villkorligt löfte
om Israels upprättelse, v. 40-43. Det finns också ett ovillkorligt
löfte om att inte hela Israels kvarleva skall bli förkastad, v.
44-45. Men i 5 Mosebok 28 finns inget löfte om Israels upprättelse.
Kapitel 28 slutar med deportationen till Egypten, vilket är det mest
tragiska av allt, att vara tvungen att komma tillbaka till det land
där man varit slavar och som man blivit befriad ifrån. Däremot finns
det ett villkorligt löfte om upprättelse i kapitel 30: ”och
du vänder om... då skall HaShem... åter samla dig...”,
v. 2-3.
Enligt Nachmanides, talar 3
Mosebok 26 om det första templets förstörelse och deportationen till
Babylon, och kapitel 28 i 5 Mosebok om det andra templets
förstörelse och dess konsekvenser. Det är visserligen sant att man
kan finna saker som kan ligga till grund för denna tolkning, men
andra tolkare, som exempelvis Jitschak Abarbanel, delar inte
Nachmanides idé, eftersom man i 5 Mosebok 28 också kan finna
hänvisningar till den första exilen och det första templets
förstörelse, jfr. v. 25, 29, 36, 68.
28:1-2 “Om
du lyssnar till HaShems, din Elohims, röst, genom att noggrant följa
alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall HaShem, din Elohim,
upphöja dig över alla folk på jorden. Och alla dessa välsignelser
skall komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till
HaShems, din Elohims, röst.”
– Välsignelserna är ett resultat av att lyda buden och
förbannelserna är ett resultat av att inte lyda buden.
28:3 “Välsignad
skall du vara i staden, och välsignad ute på marken.”
– Först kommer en personlig välsignelse.
28:4a “Välsignad
skall ditt moderlivs frukt vara”
– Därefter kommer en välsignelse över familjen. Det är den Eviges
andra prioritering, din familj.
28:4b “och
din marks gröda, det din boskap föder, din nötboskaps kalvar och
lammen i din hjord.”
– Välsignelsen över arbetet kommer i tredje hand.
28:5 “Välsignad
skall din korg vara och välsignat ditt baktråg.”
– Maten kommer på fjärde plats.
28:6 “Välsignad
skall du vara när du kommer in, och välsignad skall du vara när du
går ut.”
– Enligt Talmud,[10]
talar detta om att komma in i världen och lämna denna världen. Det
kan också förstås som resor, när man rör sig från en plats till en
annan. Enligt Jonatans targum betyder det välsignelse när man går in
i Beit HaMikdash, templet, och när man går ut för att göra affärer.
Det går också att tolka som en
hänvisning till den prästerliga tjänsten av att gå in i den Eviges
närvaro och den kungliga tjänsten som regerar över omständigheterna.
Femte alijàn, 28:7 –
29:1(28:69 heb.)
28:7 “När
dina fiender reser sig upp mot dig, skall HaShem låta dem bli slagna
inför dig. På en väg skall de dra ut mot dig, men på sju vägar skall
de fly för dig.”
– Lydnadens välsignelser inbegriper också seger i krig.
28:9 “HaShem
skall upphöja dig till ett avskilt folk åt sig, så som han med ed
har lovat dig, om du håller HaShems, din Elohims, bud och vandrar på
hans vägar.”
– Den största välsignelsen är att vara nära HaShem.
28:10 “Och
alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter HaShems namn
och de skall frukta för dig.”
– Det bästa intryck som kan göras på hednanationerna sker när
Israels folk lyder. Denna text lär oss att Israel har blivit satt
att göra intryck på nationerna. HaShem vill att hans frälsning skall
nå jordens yttersta gräns. Därför har han skapat Israels folk, för
att det skall vara en kanal för det, som det står skrivet i Jesaja
49:5-6:
“Och nu säger HaShem, han som
från moderlivet danade mig till sin tjänare, för att föra Jaakov
tillbaka till honom, så att Israel samlas hos honom - ty jag är ärad
i HaShems ögon, och min Elohim är min starkhet - han säger: Det är
för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jaakovs
stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig
till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning
intill jordens yttersta gräns.”
28:13 “HaShem
skall göra dig till huvud och inte till svans. Du skall endast vara
över och aldrig vara under, om du lyssnar till HaShems, din Elohims,
bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och följa dem.“
– Det enda sätt man kan vinna seger över satan och vara i en
maktposition över de onda andarna, är att underordna sig den Evige i
ödmjukhet och lyda hans bud, jfr. Jakob 4:7; 1 Petrus 5:6, 9. Den
som inte lyder underordnar sig inte och kan inte stå emot fienderna.
Vi kan bara vara över om vi lyder buden. Det finns ingen verklig och
varaktig framgång utan lydnad.
28:14 “Vik
inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de
bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar
dem.” –
Här står ordet idag. Om du kan lyda idag och lämnar det till i
morgon, har du inte uppfyllt buden. Buden är till för att uppfyllas
idag, inte i morgon eller igår. Nu är tillfället vi har att lyda. Om
du inte lyder idag, kommer du inte heller att göra det i morgon. Låt
dig inte luras!
HaShem arbetar med oss idag och
vi måste ha gemenskap med honom idag, inte igår eller imorgon, utan
just nu. Gör upp med HaShem idag och lämna inte det tills imorgon.
I denna text nämns omkring 12
positiva resultat av lydnaden, men omkring 98 olyckor som resultat
av att inte lyda buden. Varför finns det så många fler ord som talar
om förbannelser än om välsignelser?
Å ena sidan är det för att det
skall skapas fruktan för syndens konsekvenser och att man därför
undviker synden. Å andra sidan kan vi i detta kapitel, tillsammans
med kapitel 30, se hela Israels historia på ett profetiskt sätt.
Israels historia började med uppgång, till tiden för kung Shlomoh,
när alla dessa välsignelser nådde folket. Därefter började både
kungen och folket att gå vid sidan av lydnadens väg och då gick det
nedför. En efter en av alla dessa förbannelser uppfylldes tills
tiden kom för återupprättelsen, som de första versarna i kapitel 30
talar om. Vi lever nu i tiden för kapitel 30.
I 5 Mosebok 30:1-2 står det
skrivet:
“När
allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag
har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de
hednafolk dit HaShem, din Elohim, fördriver dig, och du vänder om
till HaShem, din Elohim, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag
befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din
själ”
Nu lever vi i detta. Den
hebreiska väckelsen bland assimilerade judar, förlorade israeliter
och hedningar är uppfyllelsen av just dessa ord i Toràn. Denna text
lär oss att återkomsten till Moshès Torà är resultatet av att komma
tillbaka till den Evige i de sista tiderna, efter att alla dessa
välsignelser och förbannelser kommit över Israel under historiens
lopp.
Du är en del av något väldigt
viktigt. När du kommer med i denna rörelse av upprättelse, har du
förenats med det återlösningsprogram som den Evige har för den sista
tiden.
28:16 “Förbannad
skall du vara i staden, och förbannad ute på marken.”
– Första förbannelsen är personlig.
28:17 “Förbannad
skall din korg vara och förbannat ditt baktråg.”
– Maten kommer på andra plats.
28:18 “Förbannad
skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, din nötboskaps
kalvar och lammen i din hjord.”
– Familjen är det tredje och arbetet är det fjärde. Ordningen på
förbannelserna är inte samma som för välsignelserna.
28:19 “Förbannad
skall du vara när du kommer in, och förbannad skall du vara när du
går ut.”
– Jonatans targum översatte såhär: ”Förbannad skall du vara när du
går in på teatrarna och cirkusarna och förbannad skall du vara när
du går ut för att göra affärer.”
28:21-22a “HaShem
skall låta pesten drabba dig, till dess han har utrotat dig ur det
land dit du nu kommer för att ta det i besittning. HaShem skall slå
dig med tärande sjukdom, feber och hetta”
– Alla sjukdomar är förbannelser, jfr. 27-28, 34-35, 59-61.
Sjukdomar är inga välsignelser. HaShem kan däremot använda
förbannelserna till att orsaka ett positivt resultat i människor.
Vilken förbannelse som helst kan förvandlas till välsignelse, men
förbannelserna är inte goda i sig. Sjukdomarna är inte goda i sig.
De attackerar människans liv. Vår attityd gentemot sjukdomar bör
vara fientlig. Sjukdomar är inte våra vänner, vi vill inte ha dem
och vi accepterar dem inte i våra kroppar. Vi står emot dem både
fysiskt, genom kroppens immunförsvar, och psykologiskt, genom en
attityd av förkastelse, och andligt, genom att proklamera de
Skriftord som talar om himmelskt helande, och genom att be om
helande och genom att hela i Yeshuas namn.
I 5 Mosebok 28:61 står det
skrivet:
“Också
många andra sjukdomar och plågor, som inte är nerskrivna i denna
Toràrulle, skall HaShem låta komma över dig till dess att du går
under.”
Om Messias Yeshua tog Toràns
förbannelser, enligt 5 Mosebok 21:23 och Galaterbrevet 3:13, tog han
också alla sjukdomar, som är förbannelser. Sjukdomar är
förbannelser! De nämns inte bland välsignelserna. Yeshua tog alla
sjukdomar för att ge helande till dem som tror på honom, jfr. Jesaja
53:4-5; Matteus 12:15.
28:29 “Du
skall famla mitt på ljusa dagen, så som en blind famlar i mörker,
och du skall inte ha framgång på dina vägar. Du skall bli förtryckt
och plundrad i alla dina dagar utan att någon räddar dig.”
– Stölder är ett resultat av förbannelsen. Om man har blivit
bestulen har man blivit drabbad av en förbannelse. Om vi lever i
lydnad för buden finns det beskydd även mot stöld. Om alla lyder
buden blir det inga stölder.
28:30 “Du
skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall ligga med
henne. Du skall bygga ett hus, men inte få bo i det. Du skall
plantera en vingård, men inte få skörda någon frukt från den.”
– Här finner vi dessa tre saker i omvänd ordning, kvinna, hus,
vingård, jfr. 20:5-7. Förbannelsen kommer först över hustrun,
därefter över huset och sist över vingården.
28:36 “HaShem
skall föra dig och den kung som du sätter över dig bort till ett
folk som varken du eller dina fäder har känt, och där skall du tjäna
andra gudar, gudar av trä och sten.”
– Denna text lär oss, i första hand, att Toràn förutser att en kung
kommer att finnas i Israel. Den visar oss också profetiskt vad som
skulle hända med en speciell kung, jfr 2 Kungaboken 24:15 och 2
Krönikeboken 36:5-6; se Talmud Joma 52b.
“ett
folk.” –
Här talas det om ett folk, inte flera. Det hänsyftar till
deportationen till Babylon, som var till en enda nation. Längre
fram, när det andra templet förstördes, blev judarna förskingrade
till alla jordens länder.
“trä”
– Det kan också hänsyfta till korset som tillbeds och äras i den
kristna världen. Det kan också hänsyfta till julgranen.
“sten”
– Det kan också hänsyfta till Qaba, den svarta stenen i Mecca, som
tillbeds av muslimerna. Judarna har under historiens gång blivit
tvingade att tillbedja, bland annat, de kristna och muslimska
avgudarna.
28:37 “Du
skall bli till häpnad och ett ordspråk och en nidvisa bland alla de
hednafolk som HaShem skall föra dig till.”
– Detta har uppfyllts i alla länder där man driver med och föraktar
judarna.
28:39 “Vingårdar
skall du plantera och bruka, men inget vin skall du få att dricka
och inget skall du få samla in, ty maskar skall äta upp allt.”
– Maskar som äter upp grönsaker och frukter är ett resultat av
förbannelsen som kommer när man inte lyder buden.
28:47-48 “Eftersom
du inte tjänade HaShem, din Elohim, med glädje och av hjärtans lust,
medan du hade överflöd på allt, skall du komma att tjäna fiender som
HaShem skall sända mot dig, under hunger, törst och nakenhet och
brist på allt. Och han skall lägga ett järnok på din nacke till dess
att han har utrotat dig.”
– Om vi inte tjänar den Evige med glädje och hjärtats lust, kommer
vi att få brist på allt och få ett järnok lagt på oss.
Detta leder oss till att ställa
frågan om vi verkligen visar mycket tacksamhet när vi har överflöd
på allt. Eller klagar vi på det som vi inte har? Om vi klagar på
maten, kläderna, och annat som den Evige ger oss, kommer vi att bli
av med det. När vi har brist, kan det kanske bero på att vi missat
denna lektion? Ber vi birkat hamazon med glädje och hjärtats lust
efter vi har ätit eller går vi ifrån bordet utan att tacka?
Enligt
Jerushalajims Talmud,[11]
betyder järnoket mörka tankar och bekymmer. Oket kan alltså betyda
andligt förtryck och psykisk depression. Ett sätt att vinna seger
över det betrycket är att prisa den Evige med glädje. Om du är
frestad att komma in i depression, bör du dansa inför den Evige och
sjunga med hög röst, så att detta betryck inte kommer över dig. Om
du är inne i en depression kan du använda samma medicin så kommer du
att komma ut med seger.
28:49-50 “HaShem
skall sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände, likt
örnen i sin flykt, ett folk vars språk du inte förstår, ett folk med
bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar
förbarmande med de unga.”
– Denna text talar, bland annat, om romarriket, som hade örnen som
sin symbol, jfr. Jeremia 49:14-16; Obadja, (en ättling till Edom
grundade Rom). Nachmanides påpekar att ordet ”goj”, som betyder
”nation”, nämns tre gånger i dessa versar. Det syftar till de tre
avgörande krigen mellan Rom och Israel. Det första kriget var när
Pompejus intog Jerushalajim och gjorde slut på Chashmonéernas rike.
Det andra kriget var när Herodes bekämpade Aristobolus'
son, Antigonus, som var den siste Chashmonesiska regenten. Herodes
kallade på kejsar Antonio, som intog Jerushalajim. Det tredje kriget
var då Vespasianus och Titus förstörde det judiska riket.
Konsekvenserna av det kriget finns profeterade i resten av den text
som vi nu studerar.
Sjätte alijàn, 28:58 – 29:1
(28:69 heb.)
28:58 “Om
du inte noggrant följer alla ord i denna Torà som är skrivna i denna
bokrulle, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn
"HaShem, din Elohim"”
– Förbannelserna drabbar den som inte fruktar den Evige, eftersom
fruktan för den Evige leder oss till att lyda honom. Vår fruktan för
den Evige är en mycket viktig del av vår kärlek till honom. Den som
fruktar för syndens konsekvenser, som är HaShems vrede, avhåller sig
från många onda saker. Det eviga evangelium som alltid har predikats
och som alltid kommer att predikas ända till slutet, uppmanar till
att frukta, ära och tillbe den Evige, som det står skrivet i
Uppenbarelseboken 14:6-7:
“Och
jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett
evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla
folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: "Frukta
Elohim och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit.
Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och
vattenkällorna."”
28:64 “HaShem
skall sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den
andra, och där skall du tjäna andra gudar som varken du eller dina
fäder har känt, gudar av trä och sten.”
– Detta har redan uppfyllts. Det finns ättlingar till de 12
stammarna bland jordens alla folk. Detta är en sådd från den Evige
som nu i våra dagar börjar ge skörd. Den rörelse som kallas
”messiansk” ”hebreiska rötter” och ”netsaritisk” är början till
denna stora skörd bland ättlingarna till stammarna som blev utsådda
bland alla nationer. Det är nu tid för dem att bli handplockade en
efter en, som det står skrivet i Amos 9:9:
“Ty
se, jag befaller att Israels hus skall sållas bland alla
hednafolken, som om det siktades i ett såll. Inte det minsta korn
skall falla på jorden.”
I Jesaja 27:12 står det skrivet:
“Det
skall ske på den dagen att HaShem inbärgar frukten från den strida
floden till Egyptens bäck, och ni skall samlas in en och en, ni
Israels barn.”
28:68 “Och
HaShem skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om
vilken jag sade till dig: "Du skall inte se den mer." Där skall ni
bjuda ut er till salu som slavar och slavinnor åt era fiender. Men
ingen skall vilja köpa.”
– Detta gjordes av romarna efter Jerushalajims fall. Man tog judiska
slavar till Gaza som sedan fördes med skepp till Egypten och såldes
för usla priser.
Sjunde alijàn ,
29:2(1 heb.) – 29:9(8 heb.)
29:9(8) “Ni
skall därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni må
ha framgång i allt vad ni gör.”
– Framgången beror på förbundslydnad. Dessa ord upprepas i Josua 1:8
där det står skrivet:
“Låt
inte denna Toràrulle vara skild från din mun. Tänk på den både dag
och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i
den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha
framgång.”
Vad skall man göra för att få
framgång och lyckas väl i allt? Låt oss då göra det med glädje!
Mashiach i denna parashà
Utöver de texter som vi redan
nämnt, (26:2; 28:30), kan man i denna parashà finna en anspelning på
Messias i 29:4-6 där det står skrivet:
“Men
ännu till denna dag har HaShem inte gett er hjärtan till att förstå,
ögon till att se och öron till att höra. Jag ledde er i öknen i
fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller
sandalerna på dina fötter. Bröd fick ni inte att äta och inte vin
eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är
HaShem, er Elohim.”
I sinajförbundet fanns det inte
tillräckligt med kraft till att förvandla människans inre. Det
symboliseras av bristen på bröd och vin i öknen.
Denna text talar om att den
Evige en dag kommer att ge Israels folk ett hjärta till att förstå,
ögon till att se och öron till att höra. Det sker när de kommer in i
det förnyade förbundet.
När man firar judiska högtider
har man alltid samma ordning, först tar man vin och sedan bröd. Men
här talas det först om bröd och sedan vin. Det är en hänsyftning
till det tillfälle då Messias tog matsà-bröd (utan jäst) vid
pesach-bordet, och sade att det brödet representerar hans kropp som
skulle bli given för alla. Därefter tog han den tredje vinbägaren
under sedermåltiden och sade att den bägaren var det förnyade
förbundet i hans blod. Först bröd och sedan vin.
Denna förnyelse av
sinajförbundet, som gjordes genom Yeshua, har tillräckligt med kraft
till att förvandla människan så att hon får ett hjärta till att
förstå, med andliga ögon och öron som kan uppfatta och ledas av den
Avskildes Ande, som det står skrivet i Jeremia 31:33-34:
“Nej,
detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels
hus, säger HaShem: Jag skall lägga min Torà i deras inre och skriva
den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Elohim och de skall vara
mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin
broder och säga: "Lär känna HaShem!" Ty alla skall känna mig från
den minste bland dem till den störste, säger HaShem. Ty jag skall
förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer
komma ihåg.”
I 1 Korintierbrevet 2:9-10, 15
står det skrivet:
“Men
vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat
inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Elohim har berett
åt dem som älskar honom. Ty för oss har Elohim uppenbarat det
genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Elohim... Den
andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte
bedömas av någon.”
Om en ande gör att du går vid
sidan av den skrivna Toràn, som gavs genom Moshè, och att du drar
dig undan Messias Yeshua, den levande Toràn, är det en falsk ande.
Elohims Ande leder alltid till Torà-lydnad så som den blivit
uttryckt genom Moshè och förklarad av Messias Yeshua.
I denna parashà förekommer bud
nummer 606 – 611 av de 613:
606. Bud om att göra ett
uttalande över förstlingsfrukterna (bikurim), 5 Mosebok 26:5.
607. Bud om att göra ett
uttalande över tiondet (maaser), 5 Mosebok 26:13.
608. Bud om att bete sig som
Elohim, 5 Mosebok 28:9.
609. Förbud mot att äta det
andra tiondet (maaser shení) under sorgetid, 5 Mosebok 26:14.
610. Förbud mot att äta det
andra tiondet när man är oren, 5 Mosebok 26:14.
611. Förbud mot att lägga
pengarna från det andra tiondet på annat än mat och dryck, 5 Mosebok
26:14.
| 
