Parashà 46 Ekev

5 Mosebok 7:12 – 11:25

 Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1. 7:12 – 8:11

2. 8:12 – 9:3

3. 9:4-29

4. 10:1-11

5. 10:12-22

6. 11:1-9

7. 11:10-25

8. Maftir: 11:22-25

Haftarà: Jesaja 49:14 – 51:3

Apostoliska Skrifterna: Uppenbarelseboken 5:1 – 7:8

Läsningar ur de Apostoliska Skrifterna:

1. Uppenbarelseboken 5:1-7

2. Uppenbarelseboken 5:8-14

3. Uppenbarelseboken 6:1-8

4. Uppenbarelseboken 6:9-17

5. Uppenbarelseboken 7:1-8

Ekev

Betyder, bland mycket annat, “konsekvens”.

Kommentarer

Första alijàn, 7:12 – 8:11

7:12-16a “Som en konsekvens av att ni nu hör dessa föreskrifter (mishpatim) och håller fast vid dem och följer dem, skall HaShem, din Elohim, hålla sitt förbund och sin nåd så som han med ed har svurit dina fäder. Han skall älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han skall välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, din druvjuice och din olja, din nötboskaps avkomma och din småboskaps avel i det land som han med ed har svurit dina fäder att ge dig. Du skall bli välsignad framför alla andra folk. Bland dina män och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap. HaShem skall låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till skall han lägga på dig, men han skall lägga dem på alla som hatar dig. Du skall förgöra alla de folk som HaShem, din Elohim, ger dig.” – Dessa versar lär oss att det finns villkor för att HaShem skall hålla förbundet med Israels barn som han med ed svor deras fäder. De talar också om de konsekvenser som kommer av troheten till förbundet. Det finns villkor och konsekvenser. Villkoren är dessa:

-          Lyssna på och lyda (shamà) mishpat-buden (de sociala lagarna).

-          Hålla (shamar) mishpat-buden.

-          Uppfylla (asà) mishpat-buden.

Konsekvenserna är dessa:

-          HaShem håller sitt förbund med Israel.

-          HaShem håller uppe sin nåd för Israel.

-          HaShem älskar Israel.

-          HaShem välsignar Israel.

-          HaShem förökar Israel.

-          HaShem välsignar israeliternas barn.

-          HaShem välsignar israeliternas jordbruksprodukter.

-          HaShem välsignar israeliternas boskapsproduktion.

-          Israeliterna får mer välstånd än andra folk.

-          Varken Israels män, kvinnor eller boskap blir sterila.

-          Inga sjukdomar finns bland israeliterna.

-          Sjukdomarna kommer över Israels fiender.

-          Israeliterna får kraft att utrota de sju folken.

Villkoren för att få del av förbundets fördelar har i första hand att göra med att man är trogen de lagar som handlar om kärleken till nästan. Lydnad för mishpat-buden, som är sociala lagar, är ett villkor för att man skall kunna få del av HaShems kärlek. Det lär oss att den kärlek som HaShem visar oss beror på den kärlek som vi visar vår nästa. Samma princip finner vi Kungliga Koden, där vi ser att den kärlek som vi visar nästan återspeglar den kärlek som vi har gentemot Fadern, som det står skrivet i 1 Johannes 3:14, 23; 4:8, 12, 20:

“Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden… Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Yeshua Messias namn och älska varandra så som han har befallt oss... Den som inte älskar har inte lärt känna Elohim, ty Elohim är kärlek… Ingen har någonsin sett Elohim. Om vi älskar varandra förblir Elohim i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss... Om någon säger att han älskar Elohim och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Elohim som han inte har sett.”

Den relation som vi har gentemot nästan är avgörande för vår relation med Fadern. Det är omöjligt att få del av förbundets förmåner om man inte har det rätt ställt med andra.

“HaShem skall låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till skall han lägga på dig, men han skall lägga dem på alla som hatar dig.” – Himmelskt helande är en konsekvens av att man lyder sociallagarna, på hebreiska ”mishpatim”. Om vi lever i ett harmoniskt förhållande till våra förbundssyskon kommer vi att få del av förbundets alla förmåner, som även innebär ekonomisk framgång, övernaturligt helande och kraft över fienderna, inklusive demonerna. Om vi har fientliga relationer mellan varandra kan vi inte stå emot demonerna. Om vi inte behandlar varandra väl kommer vi att få sjukdomar som inte kommer att läkas, ekonomisk brist och andlig torka.

Det hebreiska ord som översatts som ”älska” är ”ahav”,[1] som betyder ”älska”, ”begära”, ”åtrå”, ”önska”, ”vilja ha”, ”bli förälskad”, ”känna ömhet, vänlighet och tillgivenhet”, ”känna passion”, ”tycka om”, ”vara lojal”, ”vara beroende”. Det finns två huvudsakliga typer av kärlek:

-          Villkorlig kärlek – som älskar beroende på attityder, sättet att vara och uppförandet hos den andre. Det finns ett exempel på det i vår Rebbes ord i Johannes 14:23 där det står skrivet:

“Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom…”

-          Ovillkorlig kärlek – som älskar oberoende av attityder, sättet att vara och uppförandet hos den andre. Ett exempel på den kärleken finns i 5 Mosebok 7:7-8 där det står skrivet:

“Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HaShem fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att HaShem älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som HaShem förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur Farao, kungen i Egyptens, hand.”

Ett annat exempel finns i Romarbrevet 5:6-10 där det står skrivet:

“Medan vi ännu var svaga dog Messias i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Elohim bevisar sin kärlek till oss genom att Messias dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Elohims fiender, blev försonade med Elohim genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.”

I texten i Devarim, som vi nu stannat vid, ser vi att förbundet är villkorligt, så att folket måste uppfylla buden för att hålla sig kvar inom förbundet. Avgudadyrkan bryter förbundet mellan den Evige och Israel på samma sätt som äktenskapsbrott bryter äktenskapsförbundet mellan två makar. Den som begår äktenskapsbrott bryter alltså ett äktenskapsförbund.

Om en jude inte uppfyller budet om att omskäras, kommer han utanför omskärelseförbundet och kan inte få del av dess förmåner. I ett förbund finns villkor för båda parter.

Det förbund som HaShem slöt med Avraham i 1 Mosebok 15 är ovillkorligt. Genom det förbundet har HaShem satt sin existens på spel. Om han inte uppfyller sina löften som gavs i det förbundet kommer han att upphöra att existera. Det är anledningen till att han själv tar initiativet till att förändra Israels folks hjärta för att de skall hålla buden, så att förbundslöftena kan uppfyllas, som det står skrivet i Hesekiel 36:22-27:

“Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HaShem: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt avskilda namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. Jag vill avskilja mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är HaShem, säger Herren, HaShem, när jag bevisar mig avskild bland er inför deras ögon. Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar (chukim) och håller mina lagar (mishpatim) och gör efter dem.”

I 5 Mosebok 7:9 står det skrivet:

“som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud.”

Detta lär oss att sinai-förbundet är villkorligt. Men, det finns en profetia som säger att Israel kommer att fortsätta att vara ett folk så länge naturlagarna existerar, som det står skrivet i Jeremia 31:35-36:

“Så säger HaShem, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, HaShem Tsevaot är hans namn: Om denna ordning inte längre består inför mig, säger HaShem, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid.”

Kommer Israel att upphöra att vara troget förbundet? Om Israels existens är beroende av troheten till förbundet, hur kan HaShem då lova att Israel aldrig kommer att upphöra att finnas till? Svaret är: på grund av kvarlevan. Det som gjorde att dessa löften kunde bli stadfästa är förekomsten av en trogen kvarleva, en begränsad grupp inom Israel. Det har alltid funnits, och kommer alltid att finnas, en kvarleva som är trogen förbundet. Denna kvarleva har varit, och fortsätter att vara, räddningen för resten av folket. Utan denna kvarleva, skulle Israel varit förintat, enligt Jesaja 1:9 där det står skrivet:

“Om HaShem Tsevaot inte hade lämnat kvar en liten återstod åt oss, då hade vi blivit som Sedom, vi hade liknat Amorà.”

I Romarbrevet 11:1-6 står det skrivet:

“Jag frågar nu: Har då Elohim förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Avrahams ätt och av Binjamins stam. Elohim har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Eljahu, hur han vänder sig till Elohim och anklagar Israel: Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda. Men vad svarar Elohim honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal. På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Elohim har utvalt av nåd. Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd.”

Kvarlevan som har funnits, och som fortfarande finns i Israel, är den som har gjort så att förbunden har kunnat hållas uppe och att HaShem kan uppfylla sina löften om Israels upprättelse i de yttersta tiderna.

7:18 “så var inte rädd för dem. Tänk endast på vad HaShem, din Elohim, gjorde med Farao och med hela Egypten” – Denna parashà talar om fem saker som man skall komma ihåg:

1.      de frälsningsunder du upplevde, 7:18.

2.      hela den väg du har gått, 8:2.

3.      varifrån du kommit, 8:14.

4.      HaShem, 8:18.

5.      det som du var, 9:7.

Dessa minnen hjälper oss att inte falla i synd och att vara tacksamma till den Evige och prisa honom så länge vi lever.

“så var inte rädd för dem. Tänk endast på vad HaShem, din Elohim, gjorde…” – Vilken är medicinen mot fruktan? Att komma ihåg det som den Evige har visat av sin kraft och lita på Hans beskyddande närvaro, som det står skrivet i Psalm 23:4a:

“Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig”

Den som är medveten om att HaShem är med honom fruktar aldrig.

7:20  “Dessutom skall HaShem, din Elohim, sända tsirà bland dem, till dess att de som är kvar och håller sig gömda för dig blir utrotade.” – Det hebreiska ord som normalt översatts som ”getingar”, och som Folkbibeln översatt som ”panik”, är ”tsirà”, som, enligt Rashí, är en typ av flygande insekt som sprutar gift på sina fiender som gör att de blir paralyserade och blinda var de än gömmer sig.

7:22 “Och HaShem, din Elohim, skall jaga i väg dessa folk för dig, undan för undan. Du får inte förgöra dem med en gång, för att inte vilddjuren på marken skall bli för många, dig till skada” – Israels barn var tvungna att uppleva många förändringar när de kom in i landet. När man skall göra stora förändringar är det bättre att göra det undan för undan, för att inte kvävas av onda känslor och annat som kan skada.

Å andra sidan, kan man inte använda uttrycken ”så småningom”, ”lite i taget”, eller något liknande, som en ursäkt för att inte lyda. En nykomling till Israels tro, kan inte ta in allt på en gång. Han behöver en inskolningstid, jfr. Apostlagärningarna 15:19-21. Men om någon har varit med oss under lång tid utan att ha gjort de nödvändiga förändringar som behövs för att integrera sig i Israels folk och dess seder, måste man fråga sig om det finns uppror i hans hjärta. I det fallet kan man inte använda uttrycket ”undan för undan”, som några gör av vana, som ursäkt för sin olydnad. Att gå ”undan för undan” betyder inte att man inte är radikal. Man måste hålla uppe samma iver trots att erövringen drar ut på tiden, och inte vänja sig vid förekomsten av avgudadyrkan och hedniska vanor, utan bekämpa dem tills de blir utrotade från vårt område.

7:25 “Deras avgudabilder skall du bränna upp i eld. Du skall inte ha begär till det silver och det guld som finns på dem och inte själv ta något av det, så att du blir snärjd av det, för det är avskyvärt för HaShem, din Elohim.” – Vi måste förinta avgudabilder inom vårt territorium. Men vi har inte rätt att göra det inom andras territorium.

7:26  “Du skall inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du drabbas av tillspillogivning. Du skall räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är tillspillogivet.” – Var noggrann med vad du tar in i ditt hem! Gå igenom alla dina barns leksaker, alla kläder du har, alla tidningar som du har, alla tavlor och kort som du har, alla prydnadsföremål, alla smycken och allt annat du har. Alla föremål som har använts i avgudakulter, exempelvis i midsommar-, lucia- och julfirande, eller som tillverkats för avgudarnas skull, exempelvis buddastatyer, katolska stearinljus, muslimska bönemattor och torshammaren, är avskyvärda föremål för den Ende. Om man tar in sådana föremål i sitt hem får man del av den dom som faller på dem, jfr. Josua 7.

I Apostlagärningarna 15:20a står det skrivet:

“de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan”

Man måste göra sig av med alla föremål som har blivit orenade genom hedendom.

8:1    “Alla de bud som jag i dag ger dig skall ni vara noga med att följa för att ni må leva och bli talrika, och för att ni må komma in i och ta i besittning det land som HaShem med ed har svurit era fäder.” – Resultatet av lydnad är liv, förökelse och rätten att bo i Israels land. Vill du vinna många själar för det tillkommande Riket? Håll buden så kommer du att förökas.

8:2    “Kom ihåg hela den väg som HaShem, din Elohim, i fyrtio år ledde dig i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte.” – Mannat, på hebreiska ”man”, blev givet för att pröva Israels barn så att de inte lämnade något till nästa dag och för att de inte skulle gå ut och samla på sabbaten, jfr. 2 Mosebok 16.

“Kom ihåg hela den väg” – Det är viktigt att komma ihåg vägen som man har gått, för att inte glömma:

-          den godhet som den Evige visat mitt i problemen.

-          de straff som kommer på grund av olydnaden.

-          de ord som HaShem talade på de platserna.

-          de motgångar som man gått igenom.

Den som kommer ihåg sina tidigare problem bevaras ödmjuk. När man får framgång är det väldigt viktigt att komma ihåg de svårigheter man haft, för att bevaras ödmjuk. Det bästa sättet att inte falla i högfärdssynd är att komma ihåg varifrån hjälpen har kommit och visa tacksamhet för det.

Enligt denna text, har den Evige fyra syften med motgångarna:

1.      ödmjuka dig – människans själ är högmodig. Det första som hon måste lära sig är ödmjukhet.

2.      pröva dig – för att föra dig vidare. Alla prov har som syfte att se till att man kommer högre upp.

3.      för att veta vad som fanns i ditt hjärta – när du är under tryck visas vad som finns i hjärtat.

4.      lära dig att förstå, genom erfarenhet, att människan inte lever bara av bröd, utan av allt som utgår från HaShems mun.

8:3    “Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som varken du eller dina fäder kände till, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår från HaShems mun.” – Psalm 38 skrevs för att minnas, se introduktionen, (som Folkbibeln tyvärr inte tagit med). Den Psalmen talar om alla de lidanden som en syndare måste uppleva för sina synders skull. Varför skall man komma ihåg en sådan negativ Psalm? För att kunna stå ut med framgången. Det är mycket lättare att hålla sig andligt frisk när det finns svårigheter än när det är framgång, för då klamrar man sig fast vid den Evige. När saker och ting går bra är det lätt att bli högmodig och glömma att allt det man har beror på den Evige, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 4:7:

“Vad skiljer dig från andra? Vad äger du, som du inte har fått? Men om du har fått det, varför skryter du då, som om du inte hade fått det?”

För att HaShem skall kunna ge oss framgång och lyfta upp oss högt, måste vi vara mycket medvetna om den tid av lidande som vi har gått igenom och inte glömma att det var den Evige som drog oss ut därifrån. Det är farligt att komma upp i höjderna utan att ha gått igenom mycket nöd.

I Psalm 119:67, 71 står det skrivet:

“Innan jag fick lida for jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord... Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad, så att jag fick lära mig dina stadgar”

Till och med Yeshua Messias var tvungen att lära sig att lyda genom lidanden, som det står skrivet i Hebreerbrevet 5:8-9:

“Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom”

Vägen till höjderna går genom lidanden. Det är därför mycket viktigt att vi kommer ihåg de lidanden vi har gått igenom för att vi inte skall bli högmodiga och falla i den synd som satan föll i, jfr. Hesekiel 28:15-17; 1 Timoteus 3:6.

8:4    “Dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år.” – En Midrash[2] berättar att HaShem gav övernaturliga kläder till folket när Toràn gavs. De kläderna växte tillsammans med barnen så att de inte behövde byta kläder när de blev vuxna.

8:5    “Du skall veta i ditt hjärta att HaShem, din Elohim, fostrar dig, så som en man fostrar sin son.” – Vår himmelske Fader är ett stort exempel för oss så att vi får en rätt familjedisciplin. Vi bör behandla våra barn som HaShem behandlar oss, med mycket kärlek och mycket disciplin.

Disciplin ges aldrig med avsikt att förstöra eller skada, utan för att producera en förändring och en god frukt i ett barn. Det är avsikten med vår himmelske Faders fostran, som det står skrivet i Hebreerbrevet 12:5-11:

“Ni har glömt den uppmaning ni får som söner: Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär. Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Elohim handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Elohim gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans avskildhet. För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.”

8:6    “och du skall hålla HaShems, din Elohims, bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom.” – Att vandra på HaShems vägar innebär att man imiterar hans sätt att vara och handla.

8:7-9 “Ty HaShem, din Elohim, för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg. Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung, ett land där du inte skall äta ditt bröd i fattigdom och där ingenting skall fattas dig, ett land där stenarna är av järn och där du skall bryta koppar ur bergen.” – Toràn nämner sju sorters produkter från Israels Land:

1.      vete

2.      korn

3.      vindruvor

4.      fikon

5.      granatäpplen

6.      olivolja

7.      honung från bin eller dadlar eller en annan söt frukt

Dessa sju sorters växter är grunden för det tionde som ges på de jordbruksprodukter som framställs i Israels land. Under det andra templets tid, diskuterade fariséerna mellan sig om man behövde betala tionde på andra produkter som kom från jorden som inte är nämnda i Toràn. Vår Rebbe Yeshua kommer in i den diskussion och säger att man skall ge tionde på de örter som inte är nämnda i Toràn, som det står skrivet i Matteus 23:23:

“Ve er, ni skriftlärda och fariséer som hycklar! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i Toràn: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.”

Det finns en högtid i Israel, som infaller på vintern, där man firar trädens födelse. Den heter ”Tu bi-shvat”, den 15 i månaden shvat, omkring februari. Under modern tid är det vanligt att man firar den med ett speciellt program, en seder, som syftar till att tacka den Evige för produkterna som Israels land ger. Då uttalar man en välsignelse över var och en av dessa sju sorters gröda.

8:10 “Du skall äta och bli mätt, och du skall prisa HaShem, din Elohim, för det goda land han har gett dig.” – Här finns grunden för ”birkat ha-mazon”, välsignelsen efter maten. Det finns en enda vers i hela Toràn som uppmanar oss att tacka den Evige efter att vi ätit. Varför säger inte Toràn att man skall tacka före maten? Därför att det är lättare att glömma den Evige när magen är full. När man glömmer att tacka för maten efter att man ätit, är det som att glömma den Evige, som versen efter säger:

“Se till att du inte glömmer HaShem, din Elohim…”

VARNING! När det är framgång är man frestad att glömma den Evige.

Välsignelsen som heter “birkat ha-mazon”, som finns i bönboken, sidur, bes när man har ätit minst en ”kezajit” bröd. En kezait motsvarar en mängd så stor som en stor oliv. Rabbinerna stadfäste[3] att denna välsignelse bör innehålla fyra delar:

1.      Birkat Hazàn – Välsignelsen till Honom som ger mat till allt skapat. Enligt traditionen blev den instiftad av Moshè.

2.      Birkat Haarets – Välsignelsen över landet. Enligt traditionen, instiftades den av Jehoshua efter att man kommit in i det utlovade landet. I denna välsignelse tackar vi även för omskärelsens förbund och Toràn.

3.      Birkat Jerushalajim – Välsignelsen av frid över den avskilda staden och templet. Kungarna David och Shlomó införde denna välsignelse. Efter templets förstörelse blev den modifierad till att be om stadens och templets återuppbyggnad.

4.      Hatov Vehametiv – Välsignelsen till Honom som är god och gör gott. Denna välsignelse blev tillagd efter det andra templets förstörelse och Bar Kochbà-upproret mot romarna krossades och staden Betar blev förödd, vilket markerar slutet av den judiska nationens förstörelse. Välsignelsen blev skriven av Beit Din i Javnè, som leddes av rabbí Gamliel, till minne av det som hände i Betar och med hopp om att Messias snart skall komma och Elohim skall hela alla de sår som vårt folk har fått.

Andra alijàn, 8:12 – 9:3

8:18 “Du skall komma ihåg HaShem, din Elohim, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har svurit dina fäder, så som det är i dag.” – Rikedomar är ett resultat av förbundet. HaShem gör dig rik för att bekräfta förbundet. Om du befinner dig inom ett förbund har du rätt att få del av förbundets rättigheter. Enligt förbundet, har vi rätt att njuta av de materiella välsignelserna, som det står skrivet i 1 Timoteus 6:17b:

“Elohim som rikligt ger oss allt att njuta av.”

Om vi har brist måste vi fråga oss: Om de materiella tillgångarna är en del av det förbund vi har med den Evige, varför har vi då inte mer rikedomar? Vi ger här åtta möjliga orsaker som kan ge svar på den frågan:

1.      Förbannelser

1. Släktförbannelser – Vi får lida konsekvenserna av våra förfäders olydnad. Om vi bekänner våra förfäders synder och ber om förlåtelse för dem, och ändrar vår livsstil så att vi inte längre gör som de gjorde och lyder buden, kan vi bryta den förbannelsen.

2. Regionala och nationella förbannelser – När man bor i ett fattigt land är det lätt att bli offer för den fattiga miljön som där finns. Förbannelserna som har orsakat fattigdomen bryts inte förrän folket omvänder sig från de synder som orsakade förbannelserna. Det är speciellt tre huvudsynder som orsakar denna typ av förbannelse bland folken: avgudadyrkan och ockultism, utgjutande av oskyldigt blod och fri sex. Det är möjligt att bryta denna förbannelse över ett begränsat område av ett land, vilket vi kan se i Jitschaks liv i 1 Moseboken 26.

3. Uttalade förbannelser – Genom din tunga kan du dra fattigdom eller överflöd över ditt liv. Säg inte: ”Jar har inte”, eller ”jag är fattig”. Säg: ”Den Evige kommer att ge mig allt jag behöver.” Bekänn orden: ”Jag har aldrig sett den rättfärdige övergiven, eller hans barn tigga bröd”, Psalm 37:25. “HaShem är min herde, jag skall inte sakna något”, Psalm 23:1. I Romarbrevet 10:10 står det skrivet: “Med munnen bekänner man till frälsning.” Frälsning innebär att en människa blir räddad från en situation där hon är begränsad så att hon inte kan uppfylla den Eviges syften. Frälsning innebär då också att man blir befriad från fattigdom. För att få del av frälsningen måste man bekänna Toràn med munnen. När du bekänner den Eviges Ord kommer du att bli frälst från fattigdom.

2.      Olydnad för buden, jfr. 5 Mosebok 28, 3 Mosebok 26.

3.      Tillbakahållande av tiondet, jfr. Malaki 3:9.

4.      Stöld som inte lämnats tillbaka, jfr. Sakarja 5:1-3.

5.      Felaktiga prioriteringar, jfr. Haggai 1. HaShems prioriteringar måste vara mina prioriteringar. Det som han anser viktigt måste vara viktigt för mig. Om jag kan lägga mer pengar på ett mål mat i en restaurang än i en kollekt till förmån för dem som undervisar Toràn, har jag visat att min mage är viktigare än min kärlek till HaShem. Då är jag mer intresserad av att tillfredsställa mina egna naturliga begär än att söka den Eviges Rike.

6.      Felaktiga motiv, jfr. Jakob 4:2-4; Ordspråksboken 22:4.

7.      Brist på bön, jfr. Jakob 4:2.

8.      Dålig förvaltning – När vi har lärt oss att förvalta det vi har på ett rätt sätt, ger HaShem oss mycket mer. Om vi inte administrerar de materiella ägodelarna på ett rätt sätt, håller den Evige sin hand tillbaka, för han litar inte på oss. Om vi inte är trogna i det lilla, hur skall han kunna anförtro mycket åt oss?

9:1-2 “Hör, Israel! Du går i dag över Jarden för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen. Du känner jättarnas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: "Vem kan stå emot jättarnas barn?"” – Om Israels befolkning var större än 2.000.000 och var och en av de sju nationerna var större, måste det ha funnits minst 15.000.000 invånare i Kenàans land.

9:3    “Därför skall du i dag veta att HaShem, din Elohim, är den som går framför dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem och kuva dem för dig, och du skall driva bort dem och utrota dem snabbt, så som HaShem har lovat dig.” – En Midrash berättar att de sju nationernas befolkning minskade till en tiondel innan Israels barns erövring, på grund av hemsökelser och sjukdomar.

Tredje alijàn, 9:4-29

9:4-6 “När HaShem, din Elohim, driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: "För min rättfärdighets skull har HaShem låtit mig komma in i detta land för att ta det i besittning." Ty det är ogudaktigheten hos dessa folk som gör att HaShem driver bort dem för dig. Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som HaShem, din Elohim, driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har svurit dina fäder Avraham, Jitschak och Jaakov. Du skall veta att det inte är för din rättfärdighets skull som HaShem, din Elohim, har gett dig detta goda land till besittning, ty du är ett hårdnackat folk.” – I 1 Mosebok 15:16b står det skrivet:

“Ty ännu har inte emoréerna fyllt sina synders mått”

“får du inte säga i ditt hjärta: "För min rättfärdighets skull..." Ty det är ogudaktigheten hos dessa folk... Det är inte genom din rättfärdighet... utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk... och så uppfyller vad han med ed har svurit... det inte är för din rättfärdighets skull...” – Tre gånger betonar Toràn att det inte är Israels rättfärdighet som gör att de kan få landet. Dessa tre hänsyftar också på de tre gångerna som Israels folk skulle komma tillbaka till landet.

1.      Första återkomsten under Jehoshua – på grund dessa folks ondska, vers 4.

2.      Andra återkomsten från Babylon under Ezrà och Nechemjà – på grund av dessa folks ondska, och för att bekräfta det ovillkorliga förbund som slöts med Avraham, vers 5.

3.      Tredje återkomsten från alla länder i den sista tiden – inte för Israels folks rättfärdighets skull, folkens ondska nämns inte här, vers 6.

9:7-8 “Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte HaShems, din Elohims, vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land, till dess ni kom till denna plats, har ni varit upproriska mot HaShem. Också vid Chorev väckte ni HaShems vrede, och HaShem blev förbittrad på er, så att han ville förgöra er.” – Denna text lär oss vikten av att se Israel som en kollektiv kropp. De som nu var närvarande hade inte tillverkat guldkalven. Trots det, blev de utpekade som att ha orsakats HaShems vrede i öknen och de var tvungna att bära på sina föräldrars skuldabörda. Det lär oss att barnen har ansvar för att bära konsekvenserna av de felsteg som föräldrarna tagit. Men huvudsyftet för Moshè med att framhäva de tillfällen då folket var upproriskt var att barnen inte skulle göra samma saker.

9:9    “När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som HaShem hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka.” – Nummer 40 symboliserar en prövotid och en förberedelsetid till att kunna gå från en nivå till en annan. En äldste i Israel bör vara minst 40 år gammal. Det är inte bra att ungdomar får viktiga ledarpositioner.

9:15 “Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer.” – Här står det skrivet att berget brann i eld. Berget Jebel el-Luz i Saudiarabien är bränt i toppen. Där finns arkeologiska rester som visar att det var platsen där Toràn blev given, jfr. Galaterbrevet 4:25.

9:18  “Och jag föll ner inför HaShems ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i HaShems ögon så att han blev vred.” – Enligt Rashí, var detta den andra gången som Moshè var fyrtio dagar på berget inför HaShem, från den 19:e dagen i den 4:e månaden till den 29:e dagen i den 5:e månaden.

9:19 “Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot er som HaShem blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men HaShem lyssnade till mig även den gången.” – Efter dessa fyrtio dagar sade HaShem att han skulle göra två nya stentavlor. Därefter förblev han på berget ytterligare fyrtio dagar.

9:25  “Och jag föll ner inför HaShems ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för HaShem hade sagt att han ville förgöra er.” – Detta är en upprepning av tiden för den andra gången som Moshè var på berget.

Fjärde alijàn, 10:1-11

10:1  “På den tiden sade HaShem till mig: "Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du skall också göra dig en ark av trä.” – Här ser vi hur den Evige förnyar förbundet på grund av Moshès förbön, när han hade gett sitt eget liv för att rädda folket. På samma sätt blev förbundet förnyat med Israel genom Yeshuas blod som sade: ”Denna bägare är det förnyade förbundet i mitt blod.”

10:2  “Och jag skall skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du skall lägga dem i arken.” – Enligt Rashí, var denna ark inte samma som Betsalel gjorde, jfr. 2 Mosebok 37:1, utan en annan, som Moshè hade gjort enbart för att förvara stentavlorna tills den nya arken tillverkades. I denna ark blev sedan de sönderbrutna tavlorna förvarade. När Israels barn gick ut i krig, hade de inte med sig tabernaklets ark, utan denna som Moshè hade gjort, utom när de slogs mot filistéerna och arken blev tagen, jfr. 1 Samuelsboken 4-5.

10:8 “På den tiden avskilde HaShem Levi stam till att bära HaShems förbundsark, till att stå inför HaShems ansikte och göra tjänst inför honom och till att välsigna i hans namn, så som de gör än i dag.” – Levis stam blev utvald till att göra fyra saker:

1 – bära arken

2 – stå inför den Evige

3 – tjäna den Evige

4 – välsigna i den Eviges Namn

Enbart leviterna kunde bära arken, och enbart prästerna blev utvalda till att välsigna i HaShems Namn. En sak är beroende av den andra. Den som tjänar i det praktiska kan få en viktig ställning inför den Evige. Ett rätt förhållande till HaShem skapar en rätt tjänst. En rätt tjänst utrustar oss till att förmedla till folket det som kommer från HaShem. En präst kan inte välsigna folket utan att först ha betjänat den Evige.

“så som de gör än i dag.” – Idag fortsätter kohanim, prästerna, sin tjänst att välsigna folket i Israel, genom att uttala den aharoniska välsignelsen över folket i synagogorna under amidà-bönen.

10:10 “Jag stannade på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter som förra gången, och HaShem lyssnade till mig också denna gång. HaShem ville inte förgöra dig.” – Enligt Rashí, slutade dessa fyrtio dagar på Jom Kippur, den 10:e dagen i den 7:e månaden. Därför instiftades den dagen som en förlåtelsedag.

Femte alijàn, 10:12-22

10:12a “Och nu Israel, vad begär HaShem, din Elohim, av dig” – Vad begär den Evige av Israel? Versarna 12, 20 och 21 ger oss svaret:

1.      Frukta HaShem

2.      Gå på hans vägar

3.      Älska honom

4.      Tjäna honom

5.      Hålla hans bud

6.      Hålla sig till honom

7.      Svära i hans Namn

8.      Prisa honom

Det viktigaste är att frukta honom. Därför kommer det först. Utan fruktan för HaShem kommer inte de andra sakerna att uppfyllas på rätt sätt.

10:16 “Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade.” – Varje förbund har ett eller flera förbundstecken. De förbund som HaShem har slutit under historiens lopp, har var och ett något speciellt tecken:

· Förbundet med Noach - regnbågen, 1 Mosebok 9:12-13.

· Förbundet med Avraham – omskärelsen i köttet, 1 Mosebok 17:11.

· Förbundet med Israel vid Sinai – sabbaten och Toràn, 2 Mosebok 31:16-17; 34:28.

· Förnyade förbundet med Israel – givandet av Anden, hjärtats omskärelse, Romarbrevet 8:16; Efesierbrevet 1:13-14; Kolosserbrevet 2:11.

När Anden kommer in i en människa, som ett resultat av att Yeshua blev uppväckt från de döda, sker en operation i hennes inre. Det är hjärtats omskärelse, som det står skrivet i Kolosserbrevet 2:11:

“I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Messias omskärelse, då ni avkläddes köttets syndakropp.”

Den som får denna upplevelse känner en stor förändring i sitt inre. Det är den nya födelsen som vår Rebbe talar om i Johannes 3. Köttets omskärelse är en skuggbild av hjärtats omskärelse. Den som är omskuren i köttet behöver också hjärtats omskärelse. Hjärtats omskärelse har att göra med att bli av med allt som hindrar hjärtat att vara känsligt. Det är relaterat till kärleken till den Evige och lydnaden för Toràn, enligt 5 Mosebok 30:6, där det står skrivet:

“HaShem, din Elohim, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar HaShem, din Elohim, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då skall du få leva.”

I Romarbrevet 2:25-26 står det skrivet:

“Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller Toràn. Men bryter du mot Toràn har du trots din omskärelse blivit oomskuren. Om nu en oomskuren uppfyller Toràns krav, skall han då inte räknas som omskuren?”

“Omskär därför ert hjärtas förhud” – Detta står som en kontrast till 5 Mosebok 30:6 där det står skrivet: “ HaShem, din Elohim, skall omskära”. Å ena sidan talas det om att människan måste göra denna operation och å andra sidan ser vi att den Evige gör den. Det lär oss att det finns en del som människan måste uppfylla och en annan som HaShem står för när det gäller hjärtats omskärelse.

Med detta uttryck, sade Moshè till Israels barn att de var tvungna att avlägsna allt som hindrade känsligheten i hjärtat. Det gör man genom Teshuvà, Torà och Tefilà, omvändelse, Torà-studier och bön.

Människan kan emellertid inte totalt avlägsna sin jetser harà, sin onda böjelse, synden, som finns inom henne. Hon kan bara bekänna den och omvända sig från synderna som skapades av den syndiga naturen. Den Evige kan ta bort synden fullständigt inom oss och han kommer slutligen att göra det genom Messias Yeshua. Därför kallas den omskärelse som den Evige gör ”Messias omskärelse”, jfr. Kolosserbrevet 2:11. Denna omskärelse blev annonserad av profeterna, som det står skrivet i Hesekiel 36:26-27:

“Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.”

“Jag skall ta bort stenhjärtat” – Här talas det om en inre operation i människan.

“Jag skall låta min Ande komma in i er” – Detta är en verklig erfarenhet som man får genom tro på Yeshua Messias, jfr. Apostlagärningarna 19:1ff; Galaterbrevet 3:14. Ett stenhjärta är ett okänsligt hjärta. På ett allegoriskt sätt talar det om människans ande som inte blivit omskapad, d.v.s. född på nytt. Löftet som gavs genom profeten visar hur den Evige beslutar att förvandla själva det inre av Israels barn i den sista tiden så att de noggrant lyder buden. En annan profetisk text som talar om denna verklighet är Jeremia 31:33-34 där det står skrivet:

“Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HaShem: Jag skall lägga min Torà i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Elohim och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna HaShem!" Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HaShem. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.”

Det lär oss att den upplevelse som man får genom den förnyade förbundet, genom Messias blod, påverkar en människas hela inre, så att Toràn skrivs i hjärtat.

I 5 Mosebok 5:29 står det skrivet:

“Vem skall ge dem sådana hjärtan att de fruktar mig och alltid håller alla mina bud! Då skall det alltid gå väl för dem och deras barn.”

Svaret på detta rop är: Yeshua HaMashiach är den som slutligen kommer att göra så att Israels barn får ett omskuret hjärta så att de kan frukta den Evige och alla dagar hålla alla hans bud.

I Kolosserbrevet 2:11 står det skrivet:

“I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Messias omskärelse, då ni avkläddes köttets syndakropp.”

“Köttets syndakropp” – hänvisar till jetser harà, den onda böjelsen, som i Hesekiel 36 kallas ”stenhjärta”, som finns inom var och en av oss. När denna köttets syndakropp blir avlägsnad får människan en större känslighet att kunna ta emot impulserna och ledas av den Eviges Ande och Toràn. Därför är resultatet av Messias omskärelse att man lyder buden. Det stämmer med texten i Apostlagärningarna 5:32b där det står skrivet:

“Avskildhetens Ande, som Elohim har gett åt dem som lyder honom.”

Den som tar emot Yeshua som sin personlige Frälsare, får uppleva en ny födelse i sitt inre. Med denna shechinà, himmelska närvaro, kan den troende få seger över den onda böjelsen som fortfarande finns in hans inre och som ännu inte blivit helt borttagen. Enbart dess makt har blivit borttagen inom honom. Men när Messias kommer tillbaka kommer jetser harà slutligen att bli förintad så att vi kan vara fullständigt trogna Toràns bud i evighet.

Sammanfattning:

1.      Köttets omskärelse – är en skuggbild av hjärtats omskärelse.

2.      Hjärtats omskärelse görs i två plan – människan gör sin del och HaShem gör sin.

3.      HaShems del har två steg –

a.       det första är när han för in sin Ande i vårt inre för att ta bort syndens makt inom oss.

b.      Det andra steget blir när den Evige fullständigt förintar jetser harà inom oss, i samband med Messias andra tillkommelse.

10:18 “Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder.” – Kärleken till främlingen visas genom att man ger honom mat och kläder, vilket är människans mest grundläggande behov.

10:19 “Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” – Det hebreiska ord som översatts som ”främling” är ”ger”. Som vi tidigare sett finns det olika typer av ”ger”. De som konverterat till judendomen kallas också för ”ger”. Det är den betydelsen som rabbinerna ger ordet i denna text, för att lära ut att man måste behandla konvertiterna med mycket kärlek och respekt eftersom de gjort en stor uppoffring för att kunna konvertera till judendomen. Men i denna text, betyder ordet ”ger” inte i första hand en proselyt, eftersom texten också talar om att Israels barn var ”gerim” (plural av ”ger”) i Egypten, och israeliterna var inga konvertiter i Egypten. Om ordet ”ger” betyder främling i andra delen av versen, borde det ha samma betydelse i den första delen av samma vers. Det lär oss att vi inte kan begränsa vår kärlek till enbart dem som befinner sig inom förbundet med Avraham. Vi måste älska alla, judar och icke-judar, israeliter och icke-israeliter. I liknelsen om den gode samariern, talar Yeshua om att vi måste älska alla utlänningar, jfr. Lukas 10.

10:21 “Han är din lovsång, han är din Elohim, med dig har han gjort de stora gärningar som inger fruktan och som du med egna ögon har sett.” – Här förekommer det hebreiska ordet ”tehilà”[4] som betyder ”lovsång”, ”sång”, ”rykte”, ”berömmelse”. Alla har en lovsång i sitt liv. Lovsången som vi har visar vem som är vår Elohim. Vem sjunger du om i dina sånger? Om HaShem är temat i våra lovsånger är det ett bevis för att han är vår Elohim. Om vi byter ut HaShem mot Messias följer vi inte Skrifterna. Det finns bara en enda vers i hela Psaltaren som uppmanar oss att hylla Sonen. Ett hundra femtio Psalmer talar om att upphöja Fadern. Så om vi lovsjunger Yeshua i stället för Fadern har vi ersättningsteologi i stället för skriftenlig teologi. Vi kan dock prisa Yeshua så som han prisas i himlen, jfr. Uppenbarelseboken, men aldrig sätta honom på hans Faders plats i vår lovprisning.

Sjätte alijàn, 11:1-9

11:1 “Du skall älska HaShem, din Elohim, och alla dagar iaktta vad han ålagt dig, hans stadgar, domslut och bud.” – Alla dagar skall man lyda, även under Purim. Det är inte tillåtet att dricka sig full under Purim eller klä sig i kläder från det motsatta könet. Alla dagar skall man lyda. Det finns inte en enda dag under året då buden inte gäller.

11:2 “Ni skall i dag besinna - det gäller inte era barn som ej har erfarit eller sett det - hur HaShem, er Elohim, har fostrat er, besinna hans storhet, hans starka hand och uträckta arm” – Det hebreiska ord som översatts som ”fostra” är “musar”,[5] som betyder ”instruktion”, ”fostran”, ”bestraffning”, ”tillrättavisning”. Det är enda gången som ordet förekommer i Chumash (Pentateuken). Termen förekommer 50 gånger i hela Tanach, huvudsakligen i Ordspråksboken, där det används 31 gånger. Ordet används i modern hebreiska i betydelsen etik eller moral.

11:7 “Ni har med egna ögon sett alla de stora gärningar som HaShem har gjort.” – Kärleken till den Evige grundar sig inte på abstrakta idéer, utan på upplevda verkligheter. Bibelns religion är inget påhitt. Vår tro är inte grundad på mänsklig visdom, utan på Elohims kraft, jfr. 1 Korintierbrevet 2:5. Om din tro enbart befinner sig på ett intellektuellt plan, kommer du att vackla när du får gå igenom kriser. Se till att du får verkliga upplevelser med Elohim och hans Mashiach.

I Apostlagärningarna 4:20 står det skrivet:

“Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört.”

I 1 Johannes 1:1-3 står det skrivet:

“Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Yeshua Messias.”

I Johannes 1:14 står det skrivet:

“Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning”

I Johannes 1:46 står det skrivet:

“Natanel sade till honom: "Kan något gott komma från Natseret?" Filippus svarade: "Kom och se!"”

Vi proklamerar inte idéer, utan verkligheter, erfarenheter som vi haft, tagit på, sett och hört. Om du inte har upplevt sanningen i det du proklamerar, kommer ditt budskap att vara utan kraft, det blir tomt. Toràn är upplevd historia.

11:8 “Håll därför alla de bud som jag i dag ger dig, så att ni blir starka och kan gå in i och inta det land dit ni nu drar vidare för att ta det i besittning” – Lydnad för buden ger oss kraft att stå emot fienden och inta den mark som tillhör oss. Å andra sidan skapar olydnaden svaghet i oss. Vill du vara stark? Lyd buden när ingen ser dig.

Sjunde alijàn, 11:10-25

11:10-11 “Ty det land som du nu kommer till för att ta det i besittning är inte som Egyptens land som ni drog ut ifrån, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, så som man gör i en köksträdgård. Nej, det land dit ni nu drar för att ta det i besittning är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himlens regn.” – Det finns stora skillnader mellan Egyptens land och Israels land. I Egypten var man tvungen att vattna åkrarna manuellt. Men i Israels land behövs inte det. Egypten är uppbyggt runt floden. Hela samhällssystemet är byggt runt floden. I Israel måste folket vara beroende av HaShem för att få regn. På så sätt är det nödvändigt att ha en god relation till Honom som sänder regn, för att det inte skall bli hungersnöd i Israels land.

En annan viktig skillnad mellan de båda länderna är att i Egypten finns det inga naturliga stenar. Därför var man tvungen att tillverka tegelstenar för att kunna bygga hus.

11:12b,14b “från årets början till årets slut… din säd, din druvjuice och din olja.” – Säden skördas på våren, i nissan (mars-april), vindruvorna skördas i slutet av sommaren och början på hösten (agusti-september), precis innan Suckot, och oliverna skördas på vintern (december-januari). Det lär oss att slutet på året inte är innan Jom Teruà, första dagen på den sjunde månaden. Enligt Toràn infaller nyår på våren, den första dagen i första månaden, och inte den första dagen i den sjunde månaden.

11:13-21 Denna text är den andra shemà-texten. Inom judendomen talar vi om två ok, Rikets ok och Toràns ok. Dessa två ok finns uttryckta i de två första shemà-texterna.

I 5 Mosebok 6:4-9 står det skrivet:

“Hör, Israel! HaShem är vår Elohim, HaShem är en. Och du skall älska HaShem, din Elohim, av hela ditt hjärta och av hela din själ och med all din förmåga. Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på ditt hjärta. Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett diadem mellan dina ögon. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”

Denna text talar om Rikets ok, som innebär att man frivilligt accepterar den Evige som sin ende Elohim på ett personligt plan. Därför står texten i singularform: ”du skall älska... ditt hjärta... ditt... din... din... o.s.v.” Det andra oket, Toràns ok, finns i 5 Mosebok 11:13-21:

“Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar HaShem, er Elohim, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, din druvjuice och din olja. Jag skall ge din boskap gräs på din mark, och du skall äta och bli mätt. Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem, ty då skall HaShems vrede upptändas mot er, och han skall tillsluta himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som HaShem ger er. Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på er panna. Ni skall lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar, för att ni och era barn länge må få leva i det land som HaShem med ed har svurit era fäder att ge dem, så länge som himlen är över jorden.”

I denna text som talar om Toràns ok, kan man se hur pronomenet ändras från plural till singularform. I det första oket, Rikets ok, finns bara den personliga singularformen. Men när Toràn talar om Toràns ok ser vi att pluralformerna används i början, ”ni... er... er... ert... er...” för att i vers 14 gå över till singularformerna: ”du... din... din...”. Sedan går den över till pluralformerna i versarna 16-19a och tillbaka till singularformerna i versarna 19b-20, för att avsluta med pluralformerna i vers 21. Det lär oss att vi tar på oss Toràns ok för att vi skall leva vårt privata liv i lydnad i förhållande till Israels folk som finns på den plats där vi bor. Därför räcker det inte att leva ensam inför den Evige. Vi behöver vara en del av ett kollektiv, vilket är ett direkt resultat av Toràns verkan i våra liv. Man kan inte älska den Evige och avsky sin broder, det är omöjligt, för den Eviges kärlek leder ovillkorligen till att älska din nästa, i första hand de närmaste och sedan dem som är utanför vänskapskretsen.

I Efesierbrevet 4:1-6 står det skrivet:

“Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett tevilà (till att tillhöra Messias), en Elohim som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.”

I Filipperbrevet 2:1-4 står det skrivet:

“Om ni nu har tröst hos Messias, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.”

I Kolosserbrevet 1:3-4; 3:12-15 står det skrivet:

“Vi tackar alltid Elohim, vår Herre Yeshua Messias Fader, när vi ber för er. Vi har hört om er tro i Yeshua Messias och om den kärlek ni har till alla de avskilda... Klä er därför som Elohims utvalda, avskilda och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. Låt Messias frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma.”

I 1 Tessalonikerbrevet 4:9-10 står det skrivet:

“Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Elohim att älska varandra. Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den”

I 1 Petrus 4:8 står det skrivet:

“Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.”

I Johannes 15:12-13 står det skrivet:

“Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.”

I 1 Johannes 3:10-18, 22-23; 4:7-12, 4:19-5:2 står det skrivet:

“På samma sätt är det uppenbart vilka som är Elohims barn och vilka som är satans barn: den som inte gör det rätta, är inte av Elohim, ej heller den som inte älskar sin broder. Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra och inte likna Kajin, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kajin honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Elohims kärlek förbli i honom? Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning... och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom. Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Yeshua Messias namn och älska varandra så som han har befallt oss... Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Elohim, och var och en som älskar är född av Elohim och känner Elohim. Den som inte älskar har inte lärt känna Elohim, ty Elohim är kärlek. Så uppenbarades Elohims kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Elohim utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Elohim älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Elohim. Om vi älskar varandra förblir Elohim i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss… Vi älskar därför att han först har älskat oss. Om någon säger att han älskar Elohim och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Elohim som han inte har sett. Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Elohim också skall älska sin broder. Var och en som tror att Yeshua är Messias, han är född av Elohim, och var och en som älskar Elohim som har fött, älskar också den som är född av honom. När vi älskar Elohim och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Elohims barn.”

Erfarenheten av frälsningen, när man tar på sig de båda oken, Rikets ok och Toràns ok, är underbar, och förvandlar vårt personliga liv. Men det finns mer. Ju mer vi växer i kunskapen om den Evige genom Hans Torà, som den blivit uppenbarad genom Moshè och Messias Yeshua, kommer vi in i en ny dimension i vårt andliga liv, kollektivismens dimension. Det är sant att vi har ett personligt ansvar för våra liv inför den Evige. Var och en kommer att bli dömd för sitt eget verk, i tankar, ord och gärningar. Men våra liv skapades inte för att vara åtskilda öar i en ocean, utan lemmar i en kropp, ett kollektiv, en stor familj, Avrahams barns stora familj, Israels folk.

11:13 “Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar HaShem, er Elohim, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ” – Rashí nämner att tjänsten inför den Evige som det här talar om syftar på bön, som det står skrivet i Daniel 6:13, 20:

“Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus där han i sin övre sal hade fönster öppna i riktning mot Jerushalajim. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Elohim, så som han tidigare hade brukat göra... När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: "Daniel, du den levande Elohims tjänare, har din Elohim, som du så oavbrutet tjänar, kunnat rädda dig från lejonen?"”

11:14 “då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, din druvjuice och din olja.” – Denna text talar om regn i rätt tid som ett resultat av att lyda. Fem synder håller regnet tillbaka: avgudadyrkan, omoral, våld, offentliga insamlingar för välgörenhet som inte nått fram och brister i tiondegivandet.

Om man tolkar texten i remez-nivån, allegoriskt, kan vi också säga att lydnaden för Toràn drar ner Andens regn över folket, jfr. Joel 2:23, 28; Jakob 5:7.

11:15 “Jag skall ge din boskap gräs på din mark, och du skall äta och bli mätt.” – Det lär oss, som Talmud[6]  undervisar, att man bör ge husdjuren mat innan människorna äter.

11:21 “för att ni och era barn länge må få leva i det land som HaShem med ed har lovat era fäder att ge dem, så länge som himlen varar över jorden.” – HaShem svor att han skulle ge Kenàans land till patriarkerna. Detta är således en text i Chumash som visar att en uppståndelse måste ske, annars kan detta löfte inte uppfyllas. Det lär oss också att Avraham, Jitschak och Jaakov inte kommer att flyga upp till himlen efter uppståndelsen, utan att de kommer att ärva Israels land.

11:22 “Ty om ni noga håller alla dessa bud som jag ger er att följa, så att ni älskar HaShem, er Elohim, och vandrar på alla hans vägar och håller er till honom” – Rashí nämner att det är omöjligt att hålla sig till Honom för han är en förtärande eld, jfr 10:20. Sättet man kan hålla sig till HaShem är att hålla sig till dem som är Torà-kunniga. Det räknas då som om man hållit sig till Honom.

Genom andens nya födelse, i den förnyade förbundet, finns det dock ett sätt att komma inför HaShems tron i anden och hålla sig till honom dag och natt. Kära läsare, missa inte den möjligheten!

11:24 “Varje ort där ni sätter er fot skall bli er. Från öknen till Levanon och från floden, floden Prat (Eufrat), ända till Västra havet skall ert område sträcka sig.” – Detta är det område som Israel slutligen kommer att ha i och med Messias andra tillkommelse.

I denna parashà finns bud nummer 428 – 435 av de 613:

414.      Påbud om att välsigna Elohim för maten, 5 Mosebok 8:10.

415.      Påbud om att älska den som konverterat, 5 Mosebok 10:19.

416.      Påbud om att frukta Elohim, 5 Mosebok 10:20.

417.      Påbud om att be till Elohim, 5 Mosebok 10:20.

418.      Påbud om att förena sig med och hålla fast vid dem som är kunniga i Torà, 5 Mosebok 10:20.

419.      Påbud om att svära i Elohims Namn för dem som behöver svära en ed, 5 Mosebok 10:20.

420.      Förbud mot att dra nytta av en avguds utsmyckning, 5 Mosebok 7:25.

421.      Förbud mot att lägga till sina ägodelar något föremål, som används i avgudadyrkan, för att få ut vinning av det, 5 Mosebok 7:26.