|
Parashà 43
Massei
4
Mosebok
33:1 – 36:13
Av
S. K. Blad
©
Lukrativ kopiering ej tillåten.
Toràläsningar (när Massei
läses separat):
-
33:1-10
-
33:11-49
-
33:50 – 34:15
-
34:16-29
-
35:1-8
-
35:9-34
-
36:1-13
-
Maftir: 36:10-13
Haftarà:
Jeremia 2:4-2:28; 4:1-2
Apostoliska Skrifterna:
Johannes 20:1 – 21:25.
Massei
Massei är den
possessiva pluralformen av “massà” som betyder “utgång”, “resa”,
“marsch”, “utgångspunkt”, “station”, ”lägerplats”. Termen talar både
om Israels barns lägerplatser och de resor som gjordes mellan
platserna.
Första alijàn, 33:1-10
33:2
“På HaShems befallning upptecknade Moshè de platser som de på
sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de
platser som de bröt upp från” – Moshè skrev upp de 42 (7x6)
vandringar som Israels barn gjorde på stäppen. Det finns olika
anledningar till att dessa platser blev upptecknade:
1.
De skrevs upp
för att visa för de efterkommande att uttåget av miljontals
människor ur Egypten inte är en myt. Specifika fakta om platser och
händelser visar att de verkligen befann sig där. Majoriteten av de
öknar som beskrivs i listan var helt obeboeliga, för där fanns
varken vatten eller vegetation. Det var omöjligt att en så stor
mängd män, kvinnor och barn skulle kunna överleva där på ett
naturligt sätt. Bara ett himmelskt ingripande skulle kunna försörja
dem på dessa obeboeliga platser.
2.
De skrevs upp
för att visa den Eviges godhet mitt i ett straff som innebar att gå
runt under 40 år på stäppen. Under 40 år förflyttade de sig enbart
42 gånger. De gick alltså inte omkring från en plats till en annan
hela tiden, utan många gånger uppehöll de sig länge på en plats.
Rashí nämner att det bara var 20 resor under 38 år, eftersom de
gjorde 14 resor under det första året och åtta resor efter Aharons
död under det fyrtionde året. Dessutom befann de sig i Kadesh under
19 år. Under resten av tiden var de på 19 lägerplatser, under 19 år,
vilket ger ett genomsnitt av en resa per år.
3.
De skrevs upp
för att Israels barn skulle veta att deras pilgrimsfärder blev
dikterade enligt en definierad andlig plan.[1]
4.
De skrevs upp
för att vi skall komma ihåg vår ökenfärd. När vi får framgång måste
vi komma ihåg de svåra tillfällen som har varit den väg som HaShem
har använt till att leda oss dit. På så sätt hålls vi ödmjuka och
tacksamma. Om det inte hade varit för att den Evige hållit oss uppe
genom sin nåd, hade vi aldrig kunnat komma dit vi nu befinner oss.
5.
De skrevs upp
för att uppenbara att slutstationen för vandring nummer 33
innehåller en messiansk hemlighet.
33:3 “De bröt upp från Raamses i
första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter
påsken drog Israels barn ut på ett mäktigt sätt inför ögonen på alla
egyptier” – Den 15 Aviv/Nissan började de sin färd. Det står skrivet
att det var en dag efter pesach. Det lär oss att uttåget ur Egypten
skedde tidigt på morgonen den 15:e dagen i den första månaden, jfr.
5 Mosebok 16:1.
Ordet pesach hänvisar här till
lammet som offrades på eftermiddagen dagen innan, d.v.s. den 14
Nissan omkring klockan 15.
Idag kallas i Israel den 15
Nissan för första dagen i pesach, men Toràn förlägger pesach på den
14 Nissan, vilket här betyder att lammet blev offrat den dagen.
33:6
“De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen
börjar.” – Suckot är den första lägerplatsen efter uttåget från
Raamses. Det lär oss att suckot-högtiden kommer att firas strax
efter Messias andra tillkommelse då alla Israels barn som tillhör
Yeshua kommer att bli bortryckta från de olika länderna och
förflyttade i luften till Israels land. Suckot blir Lammets
bröllopsfirande, strax efter det andra exodus, som är den slutliga
återlösningen.
 33:7
“De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-HaHirot som ligger
mitt emot Baal-Tsefon, och slog läger framför Migdol.” – Det verkar
som om Baal-Tsefon låg på andra sidan Sävhavet (Röda havet). När det
talas om att de vände tillbaka, betyder det att de inte fortsatte
rakt fram på den normala vägen mot öster utan att de svängde mot
söder och kom så till Pi-HaHirot, som låg vid Akabà-viken.
Andra alijàn, 33:11-49
33:13 “De bröt
upp från Dofkà och slog läger i Alush.”
– I Alush fick vi manna för första gången.
33:14 “De bröt
upp från Alush och slog läger i Refidím, där det inte fanns vatten
för folket att dricka.”
– I Refidím blev vi attackerade av Amalek.
33:15 “De bröt upp från Refidím
och slog läger i Sináis öken.” – I Sinái gick vi in i förbund med
HaShem och fick Toràn.
33:16 “De bröt upp från Sináis
öken och slog läger i Kivrot-HaTaavà.” – Kivrot-HaTaavà betyder
”lystnadsgravar”, för där begravdes de som hade drivits av lystnad,
jfr. 4 Mosebok 11:34.
33:18 “De bröt upp från
Chatserot och slog läger i Ritmà.” – De tolv spejarna, eller
spionerna, sändes ut från Ritmà.
33:22 “De bröt
upp från Rissa och slog läger i Kehelata.”
– I Kehelata gjorde Korachs grupp uppror.
33:23 “De bröt
upp från Kehelata och slog läger vid berget Shefer.”
– Enligt Jonatans Targum var Shefer ett berg med fina frukter.
33:36 “De bröt
upp från Etsjon-Geber och slog läger i öknen Tsin, det vill säga
Kadesh.”
– De stannade 19 år i öknen Tsin, som är Kadesh. Där dog Mirjam.
Kadesh betyder ”avskild”. Enligt Jonatans Targum, blev den Eviges
Namn avskilt på den platsen när Moshè och Aharon fick budet om att
de inte fick komma in i landet.
33:37-39 “De bröt upp från
Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land. På
HaShems befallning steg prästen Aharon upp på berget Hor och dog där
i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i
femte månaden, på första dagen i månaden. Aharon var
etthundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.” – Berget Hor
ligger på östra sidan om Aravà-dalen. De är det högsta
sandstensberget i Edom och ligger i närheten av den gamla staden
Petra. Hor betyder ”berg”. Det finns en plats som traditionellt
anses som Aharons grav, på ett berg i södra Jordanien i närheten av
Petra.
33:42 “De bröt
upp från Tsalmonà och slog läger i Punon.”
– I Punon klagade Israels barn på mannat och därför kom ormarna.
33:49 “Deras
läger vid Jordan sträckte sig från Bet-HaJesimot ända till
Avel-HaShittim på Moavs hedar.” – Där dog 24.000 israeliter på grund
av Baal-Peor. Här står det skrivet att lägret sträckte sig från
Bet-HaJeshimot ända till Avel-HaShittim, vilket kan ge oss ett hum
om dess storlek. Talmud[2]
beskriver hur Rabbà bar Chanà sade att han hade sett platsen (från
Bet-Jeshimot till Avel-Shittim) och att den mäter tre gånger tre
”parsaot”. En parsà (singularformen av ”parsaot”) mäter 4 mill.
Rashí nämner att Israels barns läger mätte 12 mill. En mill
motsvarar 1080 meter. Det betyder att det handlar om en längd på
omkring 13 kilometer och en bredd på 13 kilometer, vilket motsvarar
168 km2 eller 16.800 hektar.
Tredje alijàn, 33:50 – 34:15
33:52 “ni skall
driva bort landets alla inbyggare för er och förstöra alla deras
bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder skall ni förstöra och
alla deras offerhöjder skall ni ödelägga.” – Enligt Rashí, hänvisar
det hebreiska ord som översatts som ”bildstoder”, ”maskiotam”,[3]
till hedniska tempel, som normalt hade golvet täckt med marmor där
man tillbad genom att lägga sig raklång och sträcka ut armar och
ben. Targum översätter ordet som ”deras tempel”.
Denna text lär oss att den Evige
vill att det bara skall finnas en enda religion i Israels land. Allt
hedniskt inflytande är förbjudet. Det innebär idag att Toràn
förbjuder katolska kyrkor i Israels land. HaShem förbjuder moskéer i
Sitt land. Bahaitemplet i Haifa är förbjudet enligt Toràn. Alla
Buddha-statyer, helgonbilder, alla avgudar och alla kultföremål från
andra religioner utom judendomen, är förbjudna i Israels land,
enligt Toràn. HaShem befaller att man skall förinta alla dessa
saker. Men Israels land är idag fullt av avgudadyrkan. Många judar
och araber tjänar dessutom stora pengar på turisterna som besöker
kyrkor, moskéer och museer fulla med hedniska kultföremål. Men det
är inte bara förbjudet att ha andra religioners tempel och
kultföremål, utan också att dra ekonomisk nytta av dessa. Enligt
Toràn skall alla kultplatser och alla kultföremål som inte är
tillägnade den ende sanne Elohim, Israels Elohim, utrotas ur landet.
Alla gjutna bilder skall förintas. Om inte judarna gör det innan
dess, kommer landet att renas från all hednisk religion när Messias
kommer tillbaka. Då kommer det inte att finnas, varken kristendom
eller Islam, i Israels land, eller i resten av världen, bara biblisk
judendom.
33:55 “Men om ni inte driver
bort landets inbyggare för er, då skall de som ni låter vara kvar
bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de skall tränga er
i landet där ni bor.” – Landets tidigare inbyggare som inte blev
utdrivna skulle förvandlas till törnen i ögonen och taggar i sidorna
på Israels barn, som det också står skrivet i Josua 23:12-13:
“Ty om ni vänder er bort och
håller er till återstoden av dessa folk som är kvar här bland er och
gifter in er med dem och har gemenskap med dem och de med er, då
skall ni veta att HaShem, er Elohim, inte mer skall fördriva dessa
folk för er. De skall då bli en snara och en fälla för er och ett
gissel för era sidor och taggar i era ögon, till dess ni blir
utrotade ur detta goda land som HaShem, er Elohim, har gett er.”
I Hesekiel 28:24-26 står det
skrivet:
“Sedan skall det för Israels hus
inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland
alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man skall inse att jag är
Herren, HaShem. Så säger Herren, HaShem: När jag samlar Israels hus
från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min
avskildhet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo
i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jaakov. De skall bo där
i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de skall bo i
trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som
föraktar dem. Och de skall inse att jag är HaShem, deras Elohim.”
När nu shaliach Shaul talar om
att han hade en törntagg i köttet som hindrade honom att utbreda
sig, handlar det om de förföljelser från de otroende som han var
tvungen att utstå, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 12:7-10:
“Och för att jag inte skall bli
för upphöjd på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har
jag fått en törntagg i köttet, en satans ängel, som slår mig i
ansiktet, för att jag inte skall upphöja mig. Tre gånger bad jag att
Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: "Min nåd är nog
för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre
berömma mig av min svaghet, för att Messias kraft skall vila över
mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över
förföljelser och ångest, eftersom det sker för Messias. Ty när jag
är svag, då är jag stark.”
Shaliach Shaul talar inte om en
fysisk sjukdom, utan snarare om de personer som blev uppviglade av
en demon som ständigt förföljde honom vart han än gick. Det finns
dessutom en Midrash, som liknar denna text, och som säger att
översteprästen Aharon blev slagen av ett satans sändebud varje gång
han skulle betjäna i tabernaklet och påminde honom om synden med
guldkalven. Alla de förföljelser och motgångar som shaliach Shaul
var tvungen att utstå gjorde att han påmindes om att han hade
orsakat de judars död som trodde på Yeshua.
34:2
“I söder skall ert land sträcka sig från öknen Sin utmed
Edom, och er södra gräns skall börja vid änden av Salthavet i
öster.” – Israels gräns blev noggrant utstakad genom en himmelsk
order. På så sätt kan ingen säga att Israel har stulit mark från
folken. HaShem, äger himmel och jord, och har rätt att ge
jordområdena till vem han vill. Kenáans land blev överlämnat åt
Israels barn på ett rättfärdigt sätt ur juridisk synvinkel. HaShem
kan inte stjäla eller begå något orättfärdigt, som det står i Psalm
145:17:
“HaShem är rättfärdig i alla
sina vägar och nådig i allt han gör.”
Alltså blev inte andra
människors mark bestulen, för det landet är den Eviges och han hade
svurit en ed på att ge det till Avraham, Jitschak, Jaakov och deras
ättlingar för evärdlig tid. När Kenáans barns synder hade rågat
måttet, förlorade de rätten att leva, som det står skrivet i 1
Mosebok 15:16:
“I fjärde släktledet skall de
återvända hit. Ty ännu har inte amoréerna fyllt sina synders mått.”
Om Kenáans barns synder hade
rågat måttet, hur skulle de då ha rätt att bo i HaShems land, där
enbart de rättfärdiga har rätt att bo? Sedom och Amoràs förstörelse
står som exempel inför hela världen om att syndare inte har rätt att
leva i HaShems land, som det också står skrivet i Matteus 5:5:
“Saliga är de ödmjuka, de skall
ärva landet (Israels land).”
Enligt Filipperbrevet 2:8
innebär ödmjukhet att göra Faderns vilja, som det står skrivet:
“ödmjukade sig och blev lydig
ända till döden – döden (genom att bli upphängd) på ett
träd.”
Ödmjukhet är alltså att vara
lydig. Lydig för vad då? Den Eviges Instruktionsbok, Toràn. Enligt
Messias undervisning har alltså enbart de ödmjuka, de som lyder
Toràn, rätt att leva i Israels land, och enbart de som lyder Toràn
kommer att få rätt att bo i Israels land under det messianska riket.
Israels barn blev utdrivna från landet under flera tillfällen under
historiens gång på grund av att de inte lydde Toràn. De enda som har
himmelskt tillstånd att bosätta sig i Israel är de som uppfyller
HaShems Torà. De judar som lever i äktenskapsbrott, rån,
homosexualitet, ockultism och gör abort, har inte rätt inför himlen
att få bo kvar i Israels land. Landet är för de rättfärdiga, inte
för syndare. De araber som hatar judarna och vill döda oss har inte
rätt att bo i Israels land, enligt de normer som den Ende sanne
Elohim, Israels Elohim, har satt upp för sitt land.
I 2 Mosebok 23:31-33 står det
skrivet:
“Jag skall låta ditt lands
gränser gå från Sävhavet till filistéernas hav och från öknen till
floden (Eufrat), ty jag skall ge landets inbyggare i er hand,
och du skall driva bort dem från dig. Du skall inte sluta förbund
med dem eller deras gudar. De skall inte bo kvar i ditt land, för
att de inte skall få dig att synda mot mig. Du kunde då tjäna deras
gudar och detta skulle bli en snara för dig.”
Enligt Toràn har inte den som
tjänar andra gudar rätt att bo i Israels land. Den som tjänar Allà
har inte rätt att bo i landet, inte heller den som praktiserar
katolsk polyteism.
I Psalm 25:12-13 står det
skrivet:
“Den som fruktar HaShem får
instruktion av honom om den väg han skall välja. Hans själ skall bo
i det goda, och hans efterkommande skall ärva landet.”
I Psalm 37:22, 29 står det
skrivet:
“HaShems välsignade skall ärva
landet, men de som han förbannar kommer att utrotas... Men de
rättfärdiga skall ärva landet och bo där för evigt.”
De som inte lyder buden som
HaShem har satt upp blir förbannade av honom och förlorar rätten
till landet, jfr. 3 Mosebok 26 och 5 Mosebok 28.
I Psalm 69:36-37 står det
skrivet:
“Ty Elohim skall frälsa Tsion,
han skall bygga upp Jehudàs städer. De skall bo där och ta Tsion i
besittning. Hans tjänares barn skall få det till arv, den som älskar
hans namn skall bo där.”
Israels barn handlade i lydnad
för en himmelsk order när de intog landet och utrotade de nationer
som fanns där. Alla dessa nationer hade samma möjligheter som skökan
Rachav i Jericho att konvertera från sina avgudar och överlämna sig
till Israels Elohim, men de höll krampaktigt fast vid sin syndiga
livsstil och stod emot den Högste. Därför förlorade de rätten till
HaShems land, som blivit utvalt av den Evige på ett alldeles
speciellt sätt. Han kallar det för sitt eget land, som det står
skrivet i Jeremia 2:7:
“Jag förde er in
i det bördiga landet och ni fick äta dess frukt och dess goda. Men
när ni hade kommit dit orenade ni mitt land och gjorde min
arvedel avskyvärd.”
I 5 Mosebok 11:12 står det
skrivet:
“Det är ett land som HaShem din
Elohim, vårdar sig om. Ständigt vilar HaShems, din Elohims, ögon på
det, från årets början till årets slut.”
I Jeremia 16:18 står det
skrivet:
“Och först skall jag i dubbelt
mått vedergälla dem för deras missgärning och synd, därför att de
har orenat mitt land med sina livlösa och vedervärdiga gudar
och fyllt min arvedel med sina avskyvärdheter.”
I Hesekiel 36:5 står det
skrivet:
“Ja, så säger Herren, HaShem:
Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga
folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt
i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och
göra det till sitt byte.”
I Joel 2:18 står det skrivet:
“Då fylldes
HaShem av nitälskan för sitt land, och han förbarmade sig
över sitt folk.”
I Joel 3:1-2 står det skrivet:
“Ty se, i de dagarna och på den
tiden, när jag gör slut på Jehudàs och Jerushalajims fångenskap,
skall jag samla alla hednafolk och föra dem ner till Jehoshafats
dal. Där skall jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel
Israels, skull, som de har förskingrat bland hednafolken. De har
delat mitt land...”
Denna text lär att HaShems dom
skall komma i den sista tiden över alla de nationer som har delat
upp hans land.
34:12 “Detta skall vara ert land
med dess gränser runt omkring.” – En annan anledning till att Toràn
noggrant definierar var landets gränser går är för att man skall
veta inom vilket område de bud gäller som bara kan uppfyllas i
Israels land.
Ända från skapelsens början har
HaShem satt upp gränser som gör skillnad mellan en sak och en annan.
Redan i Edens lustgård fanns det gränser mellan olika länder.
Dessutom satte HaShem en gräns mellan det som var tillåtet att äta
och det som var förbjudet. Dessa gränser fanns innan synden kom in i
världen. Det lär oss att det inte är synden som har orsakat att
Toràn drar upp gränser mellan en sak och en annan. Gränsdragningar
är en del av själva skapelsen. Till och med i det himmelska
tabernaklet finns olika rum och nivåer som är avgränsade mellan sig.
Allt skapat behöver gränser inom vilka det kan finnas till och
fungera, som det står skrivet i Apostlagärningarna 17:26:
“Och han har av en enda människa
skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela
jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser
inom vilka de skall bo”
Syndens väsen är att gå över
eller förändra gränserna, jfr. 1 Johannes 3:4.
Messias kom alltså inte för att
ta bort gränserna, eller förändra gränserna, utan för att hjälpa
människan att respektera och fungera inom de gränser som har blivit
utsatta av HaShem i Toràn. Den som predikar en Messias som kom för
att förändra eller ta bort de gränser som har blivit utsatta av den
Evige, talar om en falsk messias. Det innersta väsendet av
anti-Messias ande är att förändra de gränser som HaShem har satt upp
i Toràn, som det står skrivet i Daniel 7:25-26:
“Denne
skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes avskilda. Han
skall sätta sig i sinnet att förändra avskilda tider och lagar,
och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid.
Men dom skall hållas, och hans välde skall tas ifrån honom och hans
skall fördärvas och förgöras i grund.”
I 2 Tessalonikerbrevet 2:3-4,
7-8 står det skrivet:
“Låt
ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och
laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram,
motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller
avskilt, så att han sätter sig i Elohims templet och säger sig vara
Elohim... Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu
håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. Sedan skall den
laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Yeshua att döda
med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.”
Här talas om den laglösa
människan och laglöshetens hemlighet. Det är anti-messias ande, som
står emot den Eviges lag och försöker att förändra och avskaffa den
och dess gränser. Den laglösa människan är en människa som är totalt
köttslig, som det står skrivet i Romarbrevet 8:7-8:
“Det köttsliga sinnet är
fiendskap mot Elohim. Det underordnar sig inte Elohims lag och kan
det inte heller. De som är i köttet kan inte behaga Elohim.”
Det som kommer att utmärka den
sista generationen innan Messias, är att den inte vet var gränserna
går. De kommer inte att kunna veta skillnad mellan man och kvinna,
mellan ungdomar och äldre, mellan gott och ont, mellan rätt och
orätt, mellan ljus och mörker, mellan sanning och lögn eller mellan
det som är tillåtet och förbjudet. HaShem har i Toràn satt ut
gränserna, men en perverterad människa förvrider allt. Den
perverterade människan lär att Kristus kom för att ta bort lagen och
ändra på de gränser som Moshès lag har satt upp. Slutet för den
perverterade människan blir döden.
Denna veckas parashà lär oss att
HaShem sätter upp mycket specifika gränser för Israel och
nationerna. Lycklig den människa som respekterar de gränserna.
34:5 “Från Asmon
skall gränsen vända sig mot Egyptens bäck och gå ut vid havet.”
– Egyptens bäck är inte floden Nilen, utan en bäck som finns på
Sinaihalvön. Den heter idag Wadi el-Arish. Vid detta tillfälle fick
inte Israels folk hela det område som den Evige hade lovat
förfäderna. Vi kommer inte att få hela det utlovade landet förrän
Messias Yeshua kommer tillbaka.
34:8 “Från berget Hor skall ni
dra er gränslinje dit där vägen går till Chamat, och gränsen skall
gå ut till Sedad.” – Enligt Rashí, är staden Chamat den som senare
skulle bli den syriska staden Antiokia. I Apostlagärningarnas bok
talas det om två städer som heter Antiokia. Den ena av dem låg i den
romerska provinsen Syrien, vid kusten. Den nämns i 11:19-27 och
13:1. Den andra fanns i Mindre Asien, i Pisidien, och nämns i 13:14.
Fjärde alijàn, 34:15-29
34:15 “Dessa två
stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan
Jarden mitt emot Jerichó, österut mot solens uppgång.”
– Uttrycket ”på andra sidan Jarden” återkommer på många platser i
Skrifterna, jfr. 4 Mosebok 22:1; 35:14; 5 Mosebok 1:1, 5; 3:8, 20;
4:41, 47, 49; Josua 1:14, 15 m.m. Det är nästan alltid fråga om den
östra sidan där de två och en halva stammarna fick sitt område. Det
är intressant att se att trots att Moshè inte befann sig på den
västra sidan av floden, i Kenàans land i strikt bemärkelse, använder
Toràn detta uttryck. Det är som om Toràn kom därifrån. När HaShem
dikterade denna text för Moshè, hade Israels barn ännu inte gått
över floden Jarden. De befann sig fortfarande i det land som ligger
”på andra sidan Jarden”. Där var Moshè tillsammans med folket. Det
lär oss att Toràn kommer ut från Israels land, närmare bestämt från
Tsion, som det står skrivet i Jesaja 2:3b:
“Ty Torà skall gå ut från Tsion,
ja, HaShems ord från Jerushalajim.”
I Amos 1:2 står det skrivet:
“Han sade:
HaShem skall ryta från Tsion, från Jerushalajim skall han låta höra
sin röst. Då skall herdarnas betesmarker sörja, Karmels höjd skall
torka bort.”
I Hesekiel 5:5 och 38:12 står
det skrivet i hebreiskan att Jerushalajim är världens navel, d.v.s.
jordens centrum.
Femte alijàn, 35:1-8
35:7
“Åt leviterna skall ni ge tillsammans fyrtioåtta städer med
utmarker omkring.”
– Leviterna fick 48 städer inom hela Israels område. Sex av dem
tjänade som fristäder. Runt var och en av dessa städer fanns ett
område på två tusen alnar i varje riktning. Vers 4 talar om tusen
alnar och vers 5 talar om två tusen alnar. Talmud[4]
löser detta problem, som ser ut som en motsättning, genom att säga
att de första tusen alnarna lämnades som ett öppet område och de
andra tusen alnarna tjänade som åkrar och vingårdar.
Sjätte alijàn, 35:9-34
35:11 “skall ni
utse åt er städer som skall vara fristäder för er, dit en dråpare
som av misstag dödat någon skall kunna fly.”
– Om någon dödade en annan ofrivilligt hade han möjlighet att fly
till en av de sex fristäderna, på hebreiska ”arei miklat”. Vid ett
dråp hade en av de närmsta släktingarna makt att vara ”blodshämnare”
för den dödes blod, på hebreiska ”goel[5]
hadam”, ”blodsförsonare”. Han skulle alltså utföra HaShems hämnd och
utgjuta blodet av den som hade dödat hans släkting, för att uppfylla
1 Mosebok 9:6 där det står skrivet:
“Den som utgjuter människoblod,
hans blod skall utgjutas av människor, ty Elohim har gjort människan
till sin avbild.”
35:25
“Menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända
honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där skall han
stanna till dess att översteprästen, som är smord med den avskilda
oljan, är död.” – Här syftar ”menigheten” på domstolen, Beit Din.
Talmud[6]
lär att om den döde inte hade någon släkting som kunde bli ”goel
hadam”, såg Beit Din till att någon tog det ansvaret. Denne goel
hade makt att döda dråparen överallt där han fann honom. Men om Beit
Din hade dömt att dråparen inte handlat med flit, var det förbjudet
för goel att hämnas inom fristadens område. Den som hade flytt till
en fristad var alltså dömd att lämna sitt hem under så lång tid som
översteprästen levde som var verksam när olyckan skedde. Till och
med den som genom en olycka gör så att en annan dör måste alltså få
en viss typ av fängelsestraff. Det lär oss hur högt HaShem värderar
ett människoliv. Däremot var denna typ av fängelse en andlig plats
där leviterna bodde, som ägnade mesta delen av sin tid till att
studera Torà. Men när översteprästen dör blir dråparen fri att åka
hem till sitt eget hus och sin egen mark. Då har blodshämnaren inte
längre någon rätt att avrätta honom.
Sjunde alijàn, 36:1-13
36:6
“Detta är vad HaShem befaller angående Tselofchads döttrar:
De må gifta sig med dem som de anser är bra, men de skall gifta sig
inom en släkt i sin egen fädernestam.” – Sönerna var de som i första
hand fick ärva mark i Israel. När en dotter gifte sig fick hon mark
och hus inom hennes makes stam. Här finns dock ett fall där några
döttrar får sin fars mark, eftersom de inte har några bröder. Därför
får de inte gifta sig med någon från en annan stam, så att marken
från deras fars stam inte skall gå över till den andra stammen.
“De må gifta sig med dem som de
anser är bra” – Detta lär oss att HaShem inte har förutbestämt bara
en enda person som man kan gifta sig med. Det finns inte bara en som
passar. HaShem ger frihet att gifta sig med den som man tycker är
bra, förutsett att det är inom stammen. Samma tanke finns i 1
Korintierbrevet 7:39:
“En hustru är
bunden så länge hennes make lever. Men om maken dör, är hon fri att
gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.”
Denna text säger att en änka har
rätt att gifta sig med vem hon vill, bara det sker i Herren, d.v.s.
med en som har Yeshuas tro. Naturligtvis har hon inte rätt att önska
sig en som står i ett äktenskapsförbund med en annan, hon kan ju
inte ha begärelse till sin nästas make. En frånskild kvinna har
samma status som en änka, för hon har inte heller längre någon make.
Genom skilsmässan blev hon fri från den man som tidigare var hennes
make. Denna text kan man alltså inte använda till att hindra
frånskilda att gifta om sig. Om den frånskilde maken däremot är en
troende, har hon inte rätt att gifta om sig, enligt 1
Korintierbrevet 7:10-11, utan bör söka förlikning med honom. Men om
trots allt den frånskilde troende maken ingår ett nytt
äktenskapsförbund med en annan, är den frånskilda kvinnan fri att
gifta sig med vem hon vill, på samma sätt som en änka.
En troende har inte rätt att
gifta sig med en som inte tror på Yeshua, som det står skrivet i 2
Korintierbrevet 6:14-18:
“Gå inte
som omaka par i ok med dem som inte tror (på Yeshua). Vad har
väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus
gemensamt med mörker? Hur kan Messias och Beliar komma överens?
Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett
Elohims tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande
Elohims tempel, ty Elohim har sagt: Jag skall bo hos dem och
vandra med dem, och jag skall vara deras Elohim, och de skall vara
mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er
från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och
jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar,
säger Herren, den Allsmäktige.”
Mashiach i denna parashà
33:37-39 “De
bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till
Edoms land. På HaShems befallning steg prästen Aharon upp på berget
Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur
Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden. Aharon
var etthundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.”
– Översteprästen Aharon dog på lägerplats nummer 33 från uttåget ur
Egypten, på ett berg som heter Hor, som betyder ”berg”. Han var en
mashiach, en smord, den förste som kallas mashiach i Skrifterna,
jfr. 3 Mosebok 4:3, 5, 16. Denna händelse är en profetisk förebild
på Yeshua HaMashiach, som också dog på ett berg, vid 33 års ålder,
vilket stämmer överens med Israels lägerplats nummer 33 räknat från
uttåget.
“Aharon... dog där i det
fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land.” – Här
finns en hänsyftning till Mashiachs död och uppståndelse 4000 år
efter Adams skapelse. I 1 Mosebok 13:10 jämförs Egypten med Edens
lustgård. På samma sätt finns det ett samband mellan att Adam och
Chavà blev utdrivna ur paradiset och Israels barns uttåg ur Egypten.
På samma sätt som Aharon, den smorde, dog 40 år efter uttåget ur
Egypten, dog Yeshua Messias 4000 (100 x 40) år efter de första
människornas uttåg ur Edens lustgård.
Dessutom dog Aharon den första
dagen i den 5:e månaden, exakt 3 ½ månader efter det datum som
uttåget skedde, den 15 dagen i den första månaden. De 3 ½ månaderna
hänsyftar till Messias tjänst som varade i 3 ½ år. På liknande sätt
som Aharon dog 3 ½ månader efter datumet för uttåget, dog Yeshua 3 ½
år efter att han börjat sin offentliga tjänst.
Aharon blev tre år äldre än sin
bror Moshè, som var 120 när han dog. Dessa tre år talar också om
Messias, hans dryga 3 års tjänst, hans dryga 30 års ålder när han
dog och de 3 dagarna som han befann sig i jordens inre innan han
uppstod. Berget Hor nämns tre gånger i denna text.
35:19
“Blodshämnaren (goel hadam) skall döda mördaren. Varhelst han
träffar på honom skall han döda honom.”
– Det lär oss att det finns en som kallas ”goel hadam”,
”blodsbefriare” eller ”blodshämnare”, som har ansvaret att söka upp
och avrätta mördaren. Vem var det som dödade den förste människan
och som vår Rebbe därför kallar för mördare i Johannes 8:44 och
10:10? Svaret är: satan.
Vem är den närmaste släktingen
till Adam och Chavà? Svaret är: Messias ben Adam, Människosonen, som
var prototypen för Adams skapelse.
Vem har ansvaret att söka upp
och avrätta mänsklighetens mördare? Svaret är: Yeshua HaMashiach,
som det står skrivet i Johannes 12:31:
“Nu går en dom över världen. Nu
skall denna världens furste kastas ut.”
I Johannes 16:11 står det
skrivet:
“om dom, ty
denna världens furste är dömd.”
I 1 Johannes 3:8b står det
skrivet:
“Och Elohims Son uppenbarades
för att han skulle tillintetgöra satans gärningar.”
35:25, 28 “Menigheten skall
rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till
fristaden dit han hade flytt. Där skall han stanna till dess att
översteprästen, som är smord med den avskilda oljan, är död... Ty en
dråpare skall stanna kvar i sin fristad till dess översteprästen
dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till
den ort där han har sin besittning.” – Tre gånger nämns här
översteprästens död. Här har vi också nummer tre i samband med
översteprästens död som hänvisar till Messias död. Det enda som
kunde befria den som dödat en människa genom en olyckshändelse från
sitt ”fängelse” är översteprästens död, han ”som är smort med den
avskilda oljan”. Toràn påpekar att översteprästen hade blivit smord,
för att hänvisa till Yeshua, den Smorde, på hebreiska ”HaMashiach”.
Genom hans död blir vi befriade från de konsekvenser som kommit av
de synder vi begått genom misstag. Kära läsare, om du lider i ett
”fängelse” för att du gjort hemska saker av misstag, skall du veta
att Yeshuas död också har betalat för att du skall bli fri från de
konsekvenserna så att de inte kommer att tas upp emot dig vid den
yttersta domen.
35:33 “Ni skall inte pervertera
det land där ni bor. Genom blod perverteras landet, och försoning
kan inte bringas för landet för det blod som blivit utgjutet där,
utom genom blodet från den som har utgjutit det.” – Här ser vi hur
allvarligt ett mord är. En mördare måste dömas av myndigheterna i
varje land för att den Eviges rättfärdighet skall etableras i
världen. Enligt judisk lag kan inte någon dömas till döden om han
inte först blivit varnad av två eller tre vittnen innan han mördade.
Toràn framhäver vikten av att inte låta en dråpare leva, när han
blivit dödsdömd, för att inte Israels land skall bli perverterat.
Utgjutelse av oskyldigt blod är en av de saker som orsakar att
vredesdom kommer över Israel och nationerna. Ett sätt att hindra
vredesdomen är att avrätta mördarna. Om inte mördarna döms
ordentligt kommer hela folket att få del av domen för det oskyldiga
blod som utgjutits i landet, jfr. 2 Kungaboken 24:4.
Men om mördaren omvänder sig
faller inte lagens hela tyngd på den skyldige och han bör då bli
frikänd från dödsstraff och få ett mindre strängt straff. Men om det
inte finns omvändelse måste lagens stränghet tillämpas för att inte
landet skall bli besmittat och förbannat.
Hur kan den Evige förlåta en
syndare som omvänder sig om det enda sättet att bringa försoning för
ett mord är att den skyldige betalar med sitt eget blod, enligt
denna text? Hur kan den Evige förlåta och frikänna den skyldige och
samtidigt fortsätta att vara rättfärdig?
I Ordspråksboken 17:15 står det
skrivet:
“Den som
frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda
styggelser för HaShem.”
Om en domare frikänner en
brottsling begår han en vedervärdig handling i den Eviges ögon. Hur
kan då den rättfärdige himmelske Domaren fortsätta att vara
rättfärdig när han frikänner en brottsling som omvänder sig? Det
enda svaret är: Genom en ersättare.
De djur som slaktades i templet
kunde inte representera människan fullständigt. De var inga riktiga
ersättare. De utgör enbart en skuggbild av det enda och verkliga
offret för alla människors synder genom hela historien, offret av
Elohims Lamm som tar bort världens synd. Yeshua HaMashiachs död är
den enda lagligt rättfärdiga grund som den Evige har för att kunna
förlåta och frikänna en syndare som omvänder sig från sin synd, och
samtidigt fortsätta att vara rättfärdig, som det står skrivet i
Romarbrevet 3:24b-26:
“Honom har Elohim, genom hans
blod, ställt fram som en nådastol, genom tron. Så ville han visa sin
rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som
förut hade blivit begångna, under tiden för Elohims tålamod. I den
tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är
rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som är av Yeshuas tro.”
Det enda sätt som den Evige kan
visa för världen att han är fullständigt rättfärdig när han förlåter
de omvända syndarna, är genom en offentlig utställning av en blodig
död av den man som dog i människans ställe, som det står skrivet i 2
Korintierbrevet 5:21:
“Den som inte visste av synd,
honom har Elohim i vårt ställe gjort till ett syndoffer, för att vi
i honom skulle bli rättfärdiga inför Elohim.”
När du nu känner dig anklagad av
ditt samvete som väckts upp genom Toràns budskap och genom
överbevisning i avskildhetens Ande som blivit sänd för att
överbevisa världen om synd rättfärdighet och dom, måste du veta,
kära läsare, att det finns en ersättare som led i ditt ställe för
att inte alla dina synders dödliga konsekvenser skall drabba dig.
Genom din omvändelse flyttar HaShem över den yttersta konsekvensen
av din synd till Ersättaren, så att du inte behöver dö för dina
synder, utan blir förlåten och frikänd. Rättfärdiggörandet genom
tron på Yeshuas blod sätter dig i en position av oskuld inför den
Himmelska Domstolen och du får så frid med Elohim, som det står
skrivet i Romarbrevet 5:1-2:
“Då vi alltså har förklarats
rättfärdiga av tro, har vi frid med Elohim genom vår Herre Yeshua
Messias. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu
står i, och vi är stolta över hoppet om Elohims härlighet.”
Välsignad vare den Evige för
denna underbara Ersättare!
I denna parashà finns bud nummer
408 – 413 av de 613:
408.
Påbud om att ge leviterna städer att bosätta sig i samt fristäder, 4
Mosebok 35:2.
409.
Förbud mot att
avrätta någon som är skyldig innan han blivit dömd i en domstol, 4
Mosebok 35:12.
410.
Påbud för domstolen att se till att en dråpare tar sig till en
fristad, och ett påbud för dråparen att ta sig dit,
4 Mosebok 35:25.
411.
Förbud mot att
ett vittne i ett mordfall deltar i rättegången, förutom att vara ett
vittne, 4 Mosebok 35:30.
412.
Förbud mot att
ta lösepenning för en mördare, 4 Mosebok 35:31.
413.
Förbud mot att
ta lösepenning från en som dräpt av misstag så att han kan bo
utanför fristaden, 4 Mosebok 35:32.
Nu har vi avslutat Moshès fjärde
bok. När vi nu avslutat att läsa en bok i Toràn säger vi
traditionsenligt:
”Chazak,
chazak, ve-nitchazek!” – Var stark, var stark, och låt oss bli
styrkta!
| 
