Parashà 38 Korach

4 Mosebok 16:1 – 18:32

 Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1.      16:1-13

2.      16:14-19

3.      16:20-43 (16:20 – 17:8 heb. version)

4.      16:44-50 (17:9-15 heb.)

5.      17:1-9 (17:16-24 heb.)

6.      17:10 – 18:20 (17:25 – 18:20 heb.)

7.      18:21-32

8.      Maftir: 18:30-32

Haftarà: 1 Samuel 11:14 – 12:22

Apostoliska Skrifterna: Johannes 9:1 – 10:42

Korach

betyder “avrakad”

Första alijàn, 16:1-13

16:1  “Korach, son till Jitshar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Aviram, Eliavs söner, och On, Pelets son, av Reuvens söner” – Korach hade inte blivit utnämnd som ledare för kehatiterna, utan Elitsafan, en kusin som var yngre, jfr. kommentaren till 4 Mosebok 3:30.

Kehat var Korachs farfar, jfr. 2 Mosebok 6:18-22. Korachs pappa var Jitshar, som var bror till Uziel. Uziel var far till Eltsafan (eller Elitsafan). Korachs pappa var äldre än Elitsafans pappa. Uziel var den yngste av bröderna. Hans son blev vald att vara nassí, ledare, för Kehats släkt.

Hur känns det för de äldre syskonen och de äldre kusinerna när den yngste blir utnämnd som deras ledare? Kan det ha varit denna familjesituation som orsakat avundsjuka i Korach och som senare utvecklades till uppror?

Hur reagerade Jishmael när hans yngre bror blev utnämnd som löftesbäraren? Hur reagerade Esav när hans yngre bror fick förstfödslorätten och välsignelsen i hans ställe? De blev avundsjuka och bittra. Detta bittra avund blev sedan överförd till deras barn och barnbarn släkte efter släkte och blev huvudorsaken till motsättningarna mellan araber och judar, islam och judendom, romare och judar, kristendom och judendom.

Jishmaels ättlingar tog till sig en religion som odlar judehat. Samma sak hade hänt med kristendomen som grundades på oviljan att vara som judarna. Esavs ättlingar grundade romarriket och därför kan man finna detta judehat inom hela det romerska systemet. Romarna har alltid hatat judarna och den romerska religionen har kvar detta judehat. Roten till detta hat finns i en familjesituation.

Grogrunden för Korachs uppror var hans familjesituation där hans yngre kusin blev utnämnd som ledare över honom och där han själv inte fått någon utnämning utöver den vanliga levitiska tjänstgöringen. Vad viktigt det är att se till att avundsjukan försvinner från våra hjärtan!

Nu tycker kanske någon att HaShem borde ha gett Korach en viktig position så att han inte skulle bli arg och bli så upprorisk. Men så fungerar det inte i Riket. Problemet är inte HaShem utan avundsjuka och brist på ödmjukhet i den köttsliga människan. Lösningen ligger inte i att ge den maktgirige en ansvarspost utan att han ödmjukar sig och lär sig att underordna sig de ledare som HaShem har satt över honom. Detta var den medicin som HaShem gav till Korach, men han ville inte ta den och ta itu med synden i sin själ. I stället utvecklade han upproret så att det gick så här långt.

I Toràn finns det flera exempel på motsatsen där äldre bröder inte var avundsjuka på sina yngre bröder när de fick viktigare positioner än de själva, Moshè och Aharon, Efrajim och Menashè m.fl.

Vilken storhet som fanns i Josef som lyckades inskärpa Toràn i sina två äldsta söner så att de inte levde efter samma avundsjuka och bråk som han själv hade upplevt med sina bröder! Josef lyckades bryta släktförbannelsen och bekämpa och utplåna all form av avundsjuka från sin egen familj.

På samma sätt lyckades Korachs ättlingar bryta släktförbannelsen så att de kunde bli författare till flera Psalmer i Skrifterna. De var ju leviter och de fick viktiga positioner. Profeten Shmuel var en ättling till Korach, jfr. 1 Krönikeboken 6:33-38. Den som är nöjd och trogen i den position och den kallelse som den Evige har gett honom, får stor lön. Om vi ödmjukar oss under HaShems mäktiga hand kommer Han att upphöja oss i sin tid, som det står skrivet i 1 Petrus 5:5-6:

“Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Elohim står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. Ödmjuka er alltså under Elohims mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne.

Korach gjorde uppror och förlorade allt. Han blev uppslukad av jorden tillsammans med alla dem som hade följt honom i hans upproriska ande. Men några få av hans ättlingar lyckades rädda sina liv genom teshuvà, omvändelse.

I 4 Mosebok 26:8-9 står det skrivet:

“Pallus söner var Eliav. Eliavs söner var Nemuel, Datan och Aviram. Det var den Datan och den Aviram, som sammankallade menigheten som satte sig upp mot Moshè och Aharon tillsammans med hopen kring Korach, när dessa satte sig upp mot HaShem.”

Datans pappa var Eliav, son till Pallu, från Reuvens stam. Reuven hade blivit åsidosatt som förstfödd, när det gäller förstfödslorätten och det messianska löftet. Vi ser här samma mönster som i Korachs fall. Skulle det kunna vara så att Reuven inte lyckats bekämpa all avundsjuka och bitterhet för att han blev ersatt av en annan, och så förde över detta till sina ättlingar?

Upprorets ande smittar av sig och de upproriska går samman i sitt vansinne. Om vi jämför 4 Mosebok 2:10 med 3:29 lär vi oss att reuveniterna hade sitt läger söder om Mishkan, tabernaklet, och även Kehats barn. HaShem satte dem tillsammans.

I stället för att bekämpa avundsjukan utvecklade dem en upprorisk attityd. De upproriska förenades och reste sig till slut upp mot den som representerade HaShem, Moshè. De anklagade honom för att ha satt sig själv och sin bror Aharon i ledarpositioner över folket genom eget initiativ.

16:2 “och gjorde uppror mot Moshè. Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i menigheten, sammankallade till möte, ansedda män.” – De som gjorde uppror hade höga poster bland folket.

16:3  “De samlade sig mot Moshè och Aharon och sade till dem: "Det är för mycket för er! Hela menigheten är ju avskild, alla är det, och HaShem är mitt ibland dem. Varför upphäver ni er då över HaShems församling?"” – De sa till Moshè och Aharon ”Det är för mycket för er!”, på hebreiska ”rav lachem”. ”Ni har alldeles för höga positioner.” ”Ni reser er upp över församlingen.” ”Ni går emot de demokratiska principerna.” De trodde att Moshè hade gett förmåner till sina familjemedlemmar och närmaste. De tvivlade på att himlen var ursprunget till det som Moshè gjorde.

I Matteus 24:45 står det skrivet:

“Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid.”

Denna text lär oss att HaShem är den som sätter ledare ÖVER andra. Det är inte samma sak att upphäva sig själv som att bli upprest av HaShem. Moshè hade inte valt den position som han hade över folket. HaShem hade satt honom där, lika väl som Aharon. När de nu kritiserade deras positioner kritiserade de inte människor utan HaShem som hade satt dem där.

16:4 “När Moshè hörde detta föll han ner på sitt ansikte.” – Hur reagerade Moshè inför detta? I stället för att försvara sig inför folkets anklagelser föll han ner inför HaShem som hade satt honom i den positionen. Den som ödmjukar sig blir upphöjd. Moshè och Aharon böjde sig under HaShems mäktiga hand och på så sätt kunde de bekämpa upproret. De lämnade allt i den Eviges hand.

I 2 Timoteus 2:19 står det skrivet:

“Elohims fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten.”

Vid kritiska tillfällen när allt ställs mot sin spets finns det något som förblir fast utan att vackla, Elohims grund. Sigillet som finns på denna grund har två budskap:

o   HaShem känner de sina.

o   Var och en som nämner Herrens Namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten.

16:5  “Sedan talade han till Korach och hela hans hop och sade: "I morgon skall HaShem visa vem som hör honom till, vem som är avskild och vem som får komma inför honom. Den han utväljer skall få komma inför honom.” – Denna text har att göra med det första budskapet på Elohims grund: ”HaShem känner de sina.” Det andra budskapet finns i vers 21, se kommentaren nedan.

16:7 “och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför HaShems ansikte i morgon. Den man som HaShem då utväljer, han är den avskilde. Det är för mycket för er ni Levi söner!” – Leviterna hade redan en hög position, men de sökte en ännu högre position, utan att förstå vem det är som tillsätter myndigheter. Moshè säger att det är inte så man gör saker och ting i Riket. Man kan inte söka sin egen maktposition utan att ödmjuka sig inför den Evige. Posterna fås inte genom mänskliga ansträngningar och utpressningar eller genom kontakter. HaShem är den som tillsätter ledare. Han är den som reser upp och upphöjer till höga positioner. Akta dig för maktkamp! Om vi inte vet vem som är källan till all makt har vi kommit på villospår.

De upproriska gör här anspråk på folkets makt för att på så sätt stärka sin ledarposition. Det är som om de sa: “Hela folket är avskilt och har en hög position inför den Evige. Ni tar en alldeles för hög position eftersom vi alla är lika. Ingen är bättre än den andra. Därför kan också vi framföra vår åsikt. Vi kan också ha en hög position.”

Några bibeltolkare menar att det var de förstfödda av Reuvens stam som gjorde uppror tillsammans med Korach. De förstfödda hade blivit ersatta av leviterna i sin prästfunktion. De kunde nu inte kräva tillbaka en position som HaShem hade tagit ifrån dem. De förstod inte vad makt är för något. Makt kommer INTE från folket utan från Elohim, den Högste Domaren, som är den högsta Makten.

I 1 Timoteus 3:1-7 står det skrivet:

“Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Elohims församling? Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.”

Det är inte fel att önska en ledarposition om man har rena motiv. En ledarkallelse uttrycker sig normalt först som en längtan. Det som krävs av en ledare är att han underordnar sig HaShem genom att lyda hans bud och utvecklar en beprövad karaktär.

16:9-10 “Är det inte nog för er att Israels Elohim har avskilt er från Israels menighet för att låta er komma inför sig och göra tjänst i HaShems tabernakel och stå inför menigheten och betjäna den. Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet!” – Moshè påminner dem om deras förmånliga ställning som leviter och ledare. För dem var det inte tillräckligt att tjäna HaShem på det sättet. I sina onda begär, som grundade sig på avundsjuka och rivalitet, gjorde de anspråk på något större, som det står skrivet i Jakob 3:14-16:

“Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont.”

16:11 “Det är därför som du och hela din hop har rotat er samman mot HaShem. Vem är Aharon att ni skulle protestera mot honom?” – Den som står emot myndigheterna gör uppror mot HaShem som har tillsatt dem. Det finns ingen myndighet som inte har blivit tillsatt av Honom, enligt Romarbrevet 13:1-6 där det står skrivet:

“Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Elohim, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Elohim har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Elohims tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Elohims tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull. Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Elohims tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift.”

16:13 “Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Nu vill du också göra dig till herre över oss!” – Här ser vi att det finns ett öppet uppror mot den delegerade auktoriteten. Moshè hade rätt att regera över dem inte genom egen vilja, utan för att uppfylla en kallelse från HaShem.

Andra alijàn, 16:14-19

16:15 “Då blev Moshè mycket vred och sade till HaShem: "Se inte till deras offergåva. Inte en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont."” – Moshè blev mycket arg för de tvivlade på hans motiv som ledare. De trodde att det var köttsliga begär som låg bakom Moshès ledarskap, eftersom de själva var sådana. De längtade efter att vara herrar och de kunde inte förstå de rena motiv som fanns i en man av Elohim. De trodde att han regerade med samma motiv som de hade i sitt maktbegär. Det misstog sig fullständigt. Den som har en sådan attityd kommer aldrig att bli kvalificerad för att kunna få en ledarposition i Riket.

När Moshè blev sänd från sin svärfars hem för att föra Israels barn ut ur Egypten, hade han rätt att få reseersättning. Israels barn borde ha betalat den åsna som han reste med, jfr. 2 Mosebok 4:20. Men eftersom Moshè var en god ledare krävde han inte det av folket, trots att han hade rätt till det. Han offrade i stället sina egna ägodelar för att betjäna folket, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 9:11-12:

“När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda? Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat denna rättighet utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för Messias glada budskap.”

“ingen av dem har jag gjort något ont” – Dessa ord kan bara uttalas av en verklig ledare. En ledare som inte drar personlig nytta eller skadar folket är en perfekt ledare. Först säger Moshè att han inte har tagit ekonomisk vinning av folket och sedan säger han att han inte har gjort någon illa. Han visste profetiskt vad som behövde göras vid varje tillfälle för att inte skada någon i folket. Vilket exempel på ledare!

En ledare måste gå igenom många kritiska tillfällen. Vid de tillfällena är det väldigt vanligt att man måste välja mellan två eller flera negativa alternativ. Om man väljer ett alternativ blir det förlust å ena sidan och om man väljer det andra alternativet blir det förlust å andra sidan. Beroende på hur han handlar vid ett sådant tillfälle kan man se om han är en bra eller dålig ledare. Den som tar ett beslut som gör att han får egen förlust till förmån för folket är en bra ledare. Den som tar ett beslut som orsakar förlust för folket till förmån för sig själv är en usel ledare. Moshè drog inte nytta av sin ledarposition och skadade inte någon. Må den Evige hjälpa oss att vara som han!

I Johannes 10:11b står det skrivet:

“en god herde ger sitt liv för fåren”

I 2 Korintierbrevet 7:2 står det skrivet:

“Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon.”

Det är ett vittnesbörd från en god ledare.

Tredje alijàn, 16:20-43 (16:20 – 17:8 heb. version)

16:21, 26 “Skilj er från denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem… Moshè talade till menigheten. Han sade: "Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder."” – Här finns det andra budskapet som står skrivet på sigillet på Elohims grund: ”Skilj er från denna menighet... Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem...”

Den som åkallar HaShems Namn måste hålla sig borta från ondskan. Utan avskildhet får ingen se HaShem, jfr. Hebreerbrevet 12:14. Dessa två saker är grundläggande:

o   HaShem känner de sina – En personlig relation med HaShem och hans Son Yeshua HaMashiach, jfr. Johannes 17:3.

o   Var och en som nämner Herrens Namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten – Ett liv i avskildhet och lydnad för Toràns bud.

Den som inte bygger på denna grund kommer att falla i livets djupa kriser.

16:30 “Men om HaShem gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och uppslukar dem med allt vad de äger så att de far levande ner i dödsriket, då skall ni förstå att dessa människor har föraktat HaShem.” – De hebreiska ord som översatts som ”gör något nytt” är ”brià”^[1] och ”barà” ^[2] som betyder ”skapelse” och ”skapar”. Ordet ”barà” är samma ord som används i 1 Mosebok 1 där det talar om hur Elohim skapade världen. Det lär oss att det här var fråga om något helt nytt, som inte förekommit någon gång i världshistorien. På så sätt blev flera saker uppenbara:

1.      Moshè hade inte talat eller handlat i egen kraft.

2.      Upproret mot en ledare uttrycker förakt mot HaShem.

3.      Konsekvenserna av uppror är förödande.

16:32 “Jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem och deras hus, allt Korachs folk och alla deras ägodelar.” – Korachs söner blev inte uppslukade av jorden, jfr. 4 Mosebok 26:11. När de såg syndens konsekvenser i sin pappa omvände de sig och blev frälsta. Elva Psalmer blev skrivna av Korachs söner, jfr. Psalm 42:1; 44:1; 45:1; 46:1; 47:1; 48:1; 49:1; 84:1; 85:1; 87:1; 88:1.

16:41 (17:6 i heb.) “Men dagen efter klagade hela Israels menighet mot Moshè och Aharon och sade: "Det är ni som har dödat HaShems folk!"” – När hela församlingen klagade blev Fördärvaren lössläppt, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 10:10:

“Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av Fördärvaren.”

Det lär oss att lashon harà, den onda tungan, förlöser förödande krafter. En fördärvets ängel får laglig rätt att handla där man klagar. Låt oss inte klaga så att vi inte blir skadade av Fördärvaren!

Upproret fördes nu över till hela församlingen. Trots att de hade sett resultaten av Korachs uppror, när jorden öppnade sin mun, var de inte rädda för att göra uppror. Det var för att de i sitt inre redan hade en dödsdom som gjorde att de redan kände sig förtappade. HaShem hade sagt till dem att de skulle dö i öknen och därför tyckte de att de inte hade något att förlora.

Den som inte känner sig förlorad är rädd för att förlora sitt liv. Men den som redan känner sig markerad som förkastad och förlorad bryr sig inte om han använder självförstörande medel och metoder. Den som har ett förkastelsekomplex eller som känner sig förlorad, i bemärkelsen att han har förlorat människovärdet, är farlig för andra. För honom kvittar det om han skadar andra. För honom har det ingen betydelse. Det bästa sättet att hela en kriminell person är att ge tillbaka hans människovärde, att han får känna sig värdefull.

Det finns två typer av uppror:

o   Dolt uppror.

o   Öppet uppror.

I Matteus 21:28-31a står det skrivet:

“Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste."”

I denna liknelse som vår Rebbe Yeshua ger finner vi exempel på de två olika typer av uppror som finns. Den som lovar utan att hålla är upprorisk. Han visar ett dolt uppror och gör inte Faderns vilja. Den som har öppet uppror visar det med ord och gärningar. Men i detta fall ser vi hur den son som hade öppet uppror omvände sig. Den andre gjorde det inte.

Lathet är en bedräglig form av dolt uppror.

Det öppna upproret i folket förlöste en hemsökelse som var så stor att Moshès förbön inte kunde stoppa den som vid andra tillfällen. Det enda som kunde hindra att folket förgicks var att den som representerade folket var villig att dö i folkets ställe.

Fjärde alijàn, 16:44-50 (17:9-15 heb.)

16:46 (17:11) “Och Moshè sade till Aharon: "Tag ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till menigheten och bringa försoning för dem, ty vrede har gått ut från HaShems ansikte, hemsökelsen har börjat."” – Det lär oss att det enda sättet att hindra hemsökelsen var att folkets högsta representant var villig att ge sitt liv i stället för folket. Översteprästen Aharon, som förebildar Yeshua HaMashiach, tog eld från altaret, som symboliserar helöverlåtelse, och rökelse, som symboliserar förbön, och sprang till folket där hemsökelsen höll på att drabba dem och riskerade sitt liv. Det verkar som om hemsökelsen började i ytterkanterna av lägret, bland dem som befann sig längst bort från den Evige. När Aharon står ansikte mot ansikte med döden upphör hemsökelsen.

16:48 (17:13) “Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde.” – Om hemsökelsen inte hade upphört skulle Aharon dött. Det lär oss att han var villig att ge sitt liv för att rädda folket. Fördärvets ängel kunde inte fortsätta att döda för Aharon stod där och hindrade honom. På ett liknande sätt gav Yeshua HaMashiach sitt liv som ett offer på altaret och som ett rökelseoffer för att hemsökelsen över Israel och nationerna skulle upphöra. Genom hans offer är vi alla levande här idag.

16:49 (17:14) “De som hade dött genom hemsökelsen utgjorde 14.700 förutom dem som dog för Koras skull.” – 14.700 människor dödades av en enda ängel på mycket kort tid. Det lär oss vilken kraft en enda ängel har. Om vi gör en överslagsberäkning kan vi dra slutsatsen att ängeln skulle kunna ha dödat mellan 25-40 människor per sekund. Vad mäktiga änglarna är!

Femte alijàn, 17:1-9 (17:16-24 heb.)

17:2 (17:17 heb.) “Tala till Israels barn och tag av dem en stav för varje stam. Av alla deras stamhövdingar skall du ta tolv stavar, och vars och ens namn skall du skriva på hans stav.” – HaShem beslutade att genom ett mirakel visa vem som var utvald att stå inför Hans ansikte. På så sätt skulle Israels barn klaga mindre på sitt ledarskap. Genom detta under visade HaShem att Aharon inte hade blivit insatt i sin post som överstepräst av Moshè utan genom en order från Honom. Ledarskapets makt bekräftas genom att en död käpp, som använts som en stav, får nytt liv. Det som slutligen avgör om en andlig ledare har blivit tillsatt och är uppbackad av HaShem är om uppståndelsekraften verkar i hans tjänst. På samma sätt är uppståndelsen beviset för att Yeshua HaMashiach har blivit insatt av den Evige som den himmelske översteprästen och domare över levande och döda, som det står skrivet i Apostlagärningarna 2:36:

“Därför skall hela Israels folk veta att denne Yeshua som ni korsfäste, honom har Elohim gjort både till Herre och Messias.”

I Apostlagärningarna 17:31 står det skrivet:

“Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”

När denna uppståndelse har blivit uppenbarad för hela Israels folk, kommer knotandet mot Yeshua att upphöra.

Sjätte alijàn, 17:10 – 18:20 (17:25 – 18:20 heb.)

18:1  “HaShem sade till Aharon: "Du och dina söner och din fars hus med dig skall bära den missgärning som hör till helgedomen, och du och dina söner med dig skall bära den missgärning som hör till ert prästämbete."” – I kapitel 18 blir prästämbetet bekräftat som ett svar på folkets fruktan när det sa: ”vi kommer alla att dö när vi närmar oss tabernaklet”, jfr. 17:12-13. Enbart prästerna och leviterna kan utföra tjänst i helgedomen. Folket fick komma in på förgården men inte närma sig altaret eller komma in i det avskilda området. Prästerna måste bära på skulden av Israels barns synder i förhållande till helgedomen. Prästen är ansvarig för folkets synder, både när det gäller att undervisa dem så att de inte syndar och försona för dem när de syndar. Enligt Rashi, betyder denna vers att prästerna har ansvaret att varna alla lekmän som skulle kunna röra vid de avskilda föremålen.

18:12 “Allt det bästa av oljan och det bästa av det nya vinet och av säden, det första av det som de ger åt HaShem, ger jag åt dig.” – Man ger det bästa till prästen som representerar HaShem. Ett rätt offer ges alltid från det bästa. För att ett offer skall vara välbehagligt måste det kosta på. Det hebreiska ord som översatts som ”det första” är ”reshit”.^[3] Det är samma ord som förekommer i 1 Mosebok 1:1 som Toràns första ord. Messias är ”Reshit”, förstlingen av hela skapelsen, jfr. Johannes 1:1-3; 1 Johannes 1:1; Kolosserbrevet 1:15-16; Uppenbarelseboken 3:14.

18:13 “De första frukterna av allt som växer i deras land och som de bär fram åt HaShem skall tillhöra dig. Var och en i ditt hus som är ren må äta av det.” – Det hebreiska ord som översatts som ”de första frukterna” är ”bikurim”,^[4] som betyder “förstlingarna”.

I 1 Korintierbrevet 15:20 står det skrivet:

“Men nu har Messias upprests från de döda som förstlingen av de insomnade.”

Här talas det om Yeshuas uppståndelse som ”förstlingen”, vilket är en hänsyftning till ”bikurim”, första produkterna av Israels land. Det lär oss att genom uppståndelsen gav Yeshua sig själv som ett offer till Fadern och till människorna.

18:14 “Allt i Israel som är givet till spillo skall tillhöra dig.” – I Talmud^[5] nämns 24 offergåvor som israeliterna avskiljer för prästerna, tio av dem äter prästerna på templets förgård, fyra äter de i Jerushalajim och tio äter de i vilken stad som helst i Israels land.

Offer som konsumeras på tempelområdet:

1.  Delar av ett boskapsdjur som offras som syndoffer.

2.  Delar av en fågel som offras som syndoffer.

3.  Skuldoffer.

4.  Avvaktande skuldoffer.

5.  Delar av församlingens fridsoffer under shavuot, jfr. 3 Mosebok 23:19.

6.        Resten av oljan som används för att rena en spetälsk, jfr. 3 Mosebok 14:10ff.

7.  De två bröd som offras under shavuot, , jfr. 3 Mosebok 23:17.

8.  Skådebröden, jfr. 2 Mosebok 25:30; 3 Mosebok 24:5-9.

9.  Resten av mjöloffren.

10.  Resten av omeroffret, jfr. 3 Mosebok 23:10.

Offer som konsumeras i Jerushalajim:

11.        Resten av ett förstfött boskapsdjur av hankön som är kasher och som offrats på altaret.

12.        Förstlingsfrukten (bikurim).

13.        Delar av tackoffret och nasirens bagge, jfr. 3 Mosebok 7:11-14; 4 Mosebok 6:19.

14.        Skinnen från offren, jfr. 3 Mosebok 7:8.

Offer som konsumeras i vilken stad som helst i Erets Israel:

15.        Den avskilda delen av skörden (trumà).

16.        Leviternas tionde (som ges till prästen av det tionde de tagit emot).

17.        Kakan som avskiljs från degen (challà).

18.        Fårklippningens första ull.

19.        Bringan, käkarna och magen på varje djur som arbetat (trots att det inte är ett offerdjur)

20.        Lösepenningen för en förstfödd son (pidjón habèn), jfr. 4 Mosebok 18:15-16.

21.        Lösepenningen för en förstfödd åsna, jfr. 2 Mosebok 13:13.

22.        En åker som blivit överlåten åt HaShem och som inte blivit återlöst inom utsatt tid, jfr. 3 Mosebok 27:16-21.

23.        En åker som överlåtits som “cherem”, av prästernas egendom, jfr. 4 Mosebok 18:14.

24.        Tillgångar som stulits av en konvertit och som blivit tillbakalämnade av tjuven efter att konvertiten dött utan arvtagare, jfr. 4 Mosebok 5:7-8.

18:15-16 “Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till HaShem skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa. När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera.” – Den förstfödde bland människor måste återlösas med pengar, från och med att han är 30 dagar gammal. I Lukas 2:22 står det att Yeshuas föräldrar uppfyllde detta bud, efter att barnet var 40 dagar gammalt.

18:19 “Alla avskilda delar (trumà) av de överlåtna saker som Israels barn offrar åt HaShem ger jag åt dig och dina söner och döttrar med dig som en evig rätt. Detta skall vara ett evigt saltförbund inför HaShems ansikte, för dig och för dina avkomlingar.” – Salt förlorar aldrig sin sälta och används därför som ett tecken på förbundet.

I Matteus 5:13 står det skrivet:

“Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.”

Salt kan aldrig förlora sin sälta men det kan blandas upp med sand och på så sätt förlora sin kraft. Sanden symboliserar människomeningar. Saltet symboliserar evig frid, enligt Markus 9:50, där det står skrivet:

“Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!”

Sjunde alijàn, 18:21-32

18:21 “Se, jag ger åt Levi barn allt tionde i Israel till arvedel, som lön för den tjänst de utför, tjänsten vid uppenbarelsetältet.” – Tiondet, på hebreiska “maaser”, är den del av jordbruktsprodukterna som avskiljs en gång per år och överlämnas till sin respektive destination. Det finns tre olika tionden: första tiondet, på hebreiska ”maaser rishón”, andra tiondet, på hebreiska ”maaser shení”, och tiondet till de fattiga, ”maaser aní”.

1.      I första hand åsidosätts trumàn, ”den avskilda delen”, som överlämnas direkt till prästen. Det rör sig om 1,7 – 2,5 % (1/60 – 1/40) av produkten.

2.      I andra hand sätter man åt sidan maaser rishón, som är 10 % av det som finns kvar av produkten, och överlämnar den åt leviten. Leviten åsidosätter tiondet av det han får, vilket kallas ”trumat maaser”, och överlämnar det åt prästen, jfr. 4 Mosebok 18:26.

3.      I tredje hand, åsidosätter man maaser shení, som är 10 % av det som finns kvar av produkten, och fraktar det till Jerushalajim för att äta det där. Det gör man det första, andra, fjärde och femte åren i den sjuåriga jordbrukscykeln, jfr. 5 Mosebok 14:22-26. Under de tredje och sjätte åren ger man maaser aní i stället för maaser shení. Det överlämnas till de fattiga, 5 Mosebok 14:28-29. Under det sjunde året ger man inte tionde på jordbruksprodukter.[6]

De arbetare som tjänar pengar på sådant som inte har att göra med jordbruk, ex. vis fiskare och köpmän, ger tionde även under det sjunde året.

I Matteus 23:23 står det skrivet:

“Ve er, skriftlärda och fariséer som är hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.”

I detta fall backade Messias upp fariséernas halachà som lär att man måste ge tionde även på örter och grönsaker, inte bara landets sju frukter som nämns i Toran, jfr. 5 Mosebok 8:8.

Tiondet har blivit instiftat från skapelsen av Elohim som en princip för människan lika väl som sabbaten. Adam var tvungen att bruka alla träd som fanns i lustgården, men han fick inte äta av dem alla. Kunskapens träd på gott och ont skulle brukas men inte ätas. Tiondeprincipen innebär att man arbetar en viss tid med något som man inte kan dra nytta av. Den som arbetar 40 timmar i veckan arbetar 4 timmar för sitt tionde utan att kunna “äta” av de timmarna. Med andra ord motsvarar tiondet 4 timmars arbete. Arbetaren kan inte dra egen nytta av det. Samma princip blev etablerad i Edens lustgård. Adam var tvungen att arbeta med kunskapens träd på gott och ont utan att kunna dra egen nytta av det. Han kunde bara dra nytta av arbetet med de andra träden. Tiondeprincipen blev alltså etablerad redan från början och är en del av de ursprungliga normerna för människan.

I Skrifterna representerar nummer 10 alltet. Den som därför ger tionde erkänner att han inte äger sina ägodelar utan enbart administrerar den Eviges ägodelar. Den som inte ger tionde erkänner inte universums Ägare i sin privatekonomi. På samma sätt är det med sabbaten. Den som inte håller sabbaten, som också den gavs från skapelsen, erkänner inte Skaparen över sin tid. Tiondet är en sabbat för ekonomin. Tiondeprincipen beror inte på tempeltjänsten. Den första människan, Adam, gav tionde ända tills den dag han åt av det! Den som äter av tiondet begår samma synd som Adam när han åt av det förbjudna trädet. Avraham gav tionde till Malki-Tsedek som, enligt traditionen, var hans Torà-lärare. Jaakov gav tionde när han kom tillbaka från Paddan-Aram. Det lär oss att templet inte är avgörande för om man skall ge tionde eller inte, bara vart man skall ge det.

Leviterna har ansvaret att undervisa folket Torà. En Toràlärare utför en del av levittjänsten och därför är han värd att få ekonomisk ersättning för sitt arbete, som det står skrivet i 1 Timoteus 5:17-18:

“Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar och: Arbetaren är värd sin lön.”

I Matteus 10:10b står det skrivet:

“inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat.”

I 2 Korintierbrevet 11:8 står det skrivet:

“Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna tjäna er.”

Yeshua HaMashiach tar emot tiondet som överstepräst enligt Malki-Tsedeks orden, som det står skrivet i Hebreerbrevet 7:8

“I det ena fallet tar dödliga människor emot tionde, men i det andra fallet är det en som får vittnesbördet att han lever.”

Från och med Yeshuas uppståndelse blir det på så sätt etablerat att tiondet även kan ges till dem som tjänar heltid i Malki-Tsekek-tjänsten.

I 1 Korintierbrevet 9:1-14 står det skrivet:

“Är jag inte fri? Är jag inte ett sändebud? Har jag inte sett Yeshua, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren? Om jag inte är sändebud för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni själva är i Herren sigillet på mitt ämbete. Mitt försvar mot dem som anklagar mig är detta: Har vi inte rätt till mat och dryck? Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? Vem gör väl krigstjänst och betalar själv sina utgifter? Vem planterar en vingård utan att äta frukten från den? Eller vem vallar en hjord utan att få sin mjölk av den? Är det bara som folk säger? Säger inte lagen samma sak? Det står skrivet i Moshès lag: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Elohim bekymrar sig om? Säger han det inte för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det i hopp om att få sin del. När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda? Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat denna rättighet utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för Messias glada budskap. Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret? Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av det glada budskapet.”

På samma sätt som de som tjänade i templet åt av tiondet, offergåvorna och offren, har de som tjänar heltid med predikan och undervisning i Messias församling rätt att leva av tionden och offren. Det är deras rättighet. Men den som vill, kan också avstå från den rättigheten, vilket sändebuden Shaul och Barnabas gjorde.

I Galaterbrevet 6:6 står det skrivet:

“Men den som får undervisning i ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom.”

I Filipperbrevet 4:17 står det skrivet:

“så att jag söker gåvan som sådan, utan vad jag söker är att ni skall få en riklig frukt av den gåva ni ger.”

Shaliach Shaul var mer intresserad av att givarna skulle få riklig frukt av gåvan än av själva gåvan. Han var jätteglad att de hade gett pengar till honom för att han visste att när de uppfyllde detta mitsvà skulle de bli rikligen välsignade, som det står skrivet i vers 19:

“Så skall min Elohim, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Messias Yeshuas ge er allt vad ni behöver.”

En ledare måste vara mer intresserad av folkets vinning än av sin egen vinning.

I 4 Mosebok 18:21, 24 står det skrivet:

“Se, jag ger åt Levi barn allt tionde i Israel till arvedel, som lön för den tjänst de utför, tjänsten vid uppenbarelsetältet... Ty det tionde som Israels barn offrar som gåva åt HaShem ger jag som arvedel åt leviterna. Det är därför jag säger om dem: De skall inte ha någon arvedel bland Israels barn.”

Tiondet ges till den Evige. Därefter ger Han det till leviterna. Ingen kan därför säga att han ger tionde till människor, trots att det i praktiken är människor som tar emot det, jfr. Hebreerbrevet 7:5. Tiondet ges som lön för den levitiska tjänsten. En del av den tjänsten innebär att undervisa Torà, som det står skrivet i 5 Mosebok 17:9-11:

“och gå till de levitiska prästerna och till den som på den tiden är domare. Dem skall du fråga till råds och de skall meddela dig vad som är rätt. Du skall göra det de meddelar dig på den plats som HaShem utväljer, och du skall noggrant följa allt som de lär dig. Efter den Torà de undervisar dig i och efter den dom de avkunnar för dig skall du handla. Du skall inte vika av från de ord de meddelar, vare sig till höger eller vänster.”

I 5 Mosebok 33:8-10 står det skrivet:

“Om Levi sade han: "Dina tummim och dina urim tillhör din fromme, som du prövade i Massà, som du kämpade med vid Merivàs vatten, han som sade om sin fader och sin moder: 'Jag ser dem inte', och som inte ville kännas vid sina bröder, ej heller veta av sina barn. Ty de tog vara på ditt ord, och ditt förbund höll de. De skall lära Jaakov dina förordningar och Israel din Torà. De skall bära fram rökelse för din näsa, och heloffer på ditt altare.”

I Malaki 2:4-7 står det skrivet:

“Och ni skall förstå att jag har gett er denna befallning, för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger HaShem Tsevaot. Mitt förbund med honom var liv och frid, och jag gav honom detta för att han skulle frukta mig. Och han fruktade mig och bävade för mitt namn. Sann undervisning var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid och uppriktighet vandrade han med mig, och han omvände många från deras missgärningar. Ty prästens läppar skall bevara kunskap, och Torà skall man hämta från hans mun. Han är en budbärare från HaShem Tsevaot.”

Eftersom en del av prästernas och leviternas tjänstgöring innebär att undervisa Torà är det helt i sin ordning att ge tionde till de organisationer som sprider Toràundervisning så att de kan ge löner till dem som är lärare i Skrifterna.

18:29 “Av alla gåvor ni får skall ni ge åt HaShem alla avskilda delar (trumà), det bästa av gåvorna, den del som är avskild.” – Enligt Rashi, betyder det att leviterna först måste ge en avskild del till prästerna av det som de tagit emot av folket. På hebreiska kallas denna del ”trumà gedolà”, och motsvarar omkring en femtiondel av alltihop. Därefter ger han prästen tiondet, på hebreiska ”trumat maaser”.

I Ordspråksboken 3:9-10 står det skrivet:

“Ära HaShem med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda. Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin.”

Den som ger tionde ärar HaShem. Den som inte ger tionde ignorerar och vanärar honom.

I Malaki 3:8-12 står det skrivet:

“Får en människa stjäla från Elohim? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: "Vad har vi stulit från dig?" Tionde och offergåvor. Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl ifrån mig. För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HaShem Tsevaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger HaShem Tsevaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger HaShem Tsevaot.”

HaShem välsignar rikligen den som ger tionde. Himlen kommer alltid att vara öppen över tiondegivarens ekonomi. Då kan hans offer, som ges utöver tiondet, alltid ge riklig skörd. Tionde är inte samma sak som offer. Tiondet är obligatoriskt. Offren är frivilliga. Den som inte ger tionde är en tjuv och om vi har tjuvar i våra församlingar kommer vi att drabbas av förbannelse. Den som ger tionde håller himlen öppen över sig. Den som offrar efter att ha gett tionde kommer att skörda riklig välsignelse när han sår i god jord.

I denna parashà finns bud nummer 388 – 396 av de 613:

388.    Påbud om att ta hand om mötestältet, 4 Mosebok 18:4.

389.    Förbud för prästerna mot att utföra leviternas tjänst och för leviterna mot att utföra prästernas tjänst, 4 Mosebok 18:3.

390.    Förbud för den som inte är kohen att gå in i Helgedomen, 4 Mosebok 18:4.

391.    Förbud mot att missköta uppgiften vid Helgedomen och vid Altaret, 4 Mosebok 18:5.

392.    Påbud om att återlösa en förstfödd son, 4 Mosebok 18:15.

393.    Förbud mot att återlösa ett rent boskapsdjur, 4 Mosebok 18:15.

394.    Påbud för leviterna om att tjänstgöra i Helgedomen, 4 Mosebok 18:23.

395.    Påbud om att ge tionde till leviterna, 4 Mosebok 18:24.

396.    Påbud för leviterna om att ge tionde på det mottagna tiondet, 4 Mosebok 18:26.