|
Parashà 36 BeHaalotchà
4 Mosebok
8:1-12:16
Av
S. K. Blad
©
Lukrativ kopiering ej tillåten.
Toràläsningar:
-
8:1-14
-
8:15-26
-
9:1-14
-
9:15–10:10
-
10:11-34
-
10:35–11:29
-
11:30 –
12:16
-
Maftir 12:14-16
Haftarà:
Sakarja 2:10 (14 heb.) – 4:7
Apostoliska Skrifterna:
Johannes 5:1 – 6:71
Kommetarer
Första alijàn, 8:1-14
8:2 “Tala
till Aharon och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna,
skall du sätta upp dem så att de lyser mot framdelen av ljusstaken.”
– Varför kommer denna text, som talar om menoràn, precis efter
berättelsen om de offer som ledarna för de olika stammarna gav? Vad
har de sakerna att göra med varandra? Levis stam hade inte deltagit
i stamledarnas offergåvor. Därför talar Toràn här om Aharons tjänst
för att också han skall bli medtagen bland de andra. En Midrash[1]
understryker faktumet att genom Aharons ättlingar, Chashmonéerna
(eller Hasmonéerna), skulle Chanuckà-undret inträffa. På grund av
det undret skulle man komma att tända ljus under den högtiden år
efter år till minne av altarets invigning under mackabéertiden. På
så sätt fick också Aharon sin del i altarets invigning och inte bara
ledarna för de andra stammarna.
BeHaalotchà betyder ordagrant “när du lyfter upp”, vilket hänvisar
till eldslågorna på ljusstaken som man var tvungna att ”göra så att
det kom upp”, d.v.s. se till att de brann. Denna text har också
tolkats som att Aharon skulle gå upp på en plattform med trappsteg
för att kunna tända lamporna.
8:7 “På
följande sätt skall du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på
dem, och låt dem raka hela sitt kött och tvätta sina kläder. Så
skall de rena sig.” – Kniven representerar Toràn som går igenom hela
köttet, jetser harà, och så förbereder oss för att kunna tjäna den
Evige på ett effektivt sätt. Har du låtit kniven gå över hela ditt
kött?
I Hebreerbrevet 4:12a står det skrivet:
“Ty Elohims ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något
tveeggat svärd...”
I 2 Timoteus 3:16-17 står det skrivet:
“All Skrift som är inspirerad av Elohim är nyttig till undervisning,
till bestraffning, till upprättelse och till fostran i
rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl
rustad för varje god gärning.”
8:9-10 “Och du skall föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet
och samla hela Israels menighet. När du har fört fram leviterna
inför HaShems ansikte, skall Israels barn lägga sina händer på dem.”
– Hela Israels församling var närvarande när leviterna blev invigda
genom handpåläggning. Men inte kunde alla 600.000 männen lägga sina
händer på leviterna. Det skulle ha blivit omkring 80 man per levit.
Ändå framställer Toràn det som om alla gjorde det. Möjligtvis var
det de äldste eller de förstfödda som fysiskt la sina händer på
leviterna som representanter för hela folket.
Handpåläggning innebär här tre olika saker:
1.
Enhet – genom handpåläggning konkretiseras enheten mellan den som
utför handpåläggningen och den som får handpåläggning. I detta fall
fanns det en enhet mellan folket och leviterna.
2.
Representantskap – handpåläggning görs för att delegera auktoritet
så att det blir ett representantskap. Denna text säger att Israels
alla barn skulle lägga händerna på leviterna. Därför representerar
leviterna alla Israels barn, inte bara de förstfödda. Eftersom de
förstfödda redan representerade hela folket blev deras
representantskap överfört till leviterna när de ersattes av dem.
I Psalm 136:10 står det skrivet: ”Han som slog Egypten i dess
förstfödda.” Det lär oss att alla egyptierna blev slagna symboliskt
i sina förstfödda. I stället för att slå alla egyptierna slog HaShem
alla de förstfödda. Det lär oss att de förstfödda representerar hela
folket. Därför representerar leviterna, som i sin tur ersatt de
förstfödda, hela Israels folk.
3.
Offer – På samma sätt som man lägger händerna på ett offerdjur innan
det blir slaktat, lägger man nu händerna på leviterna för att de
skall överlåtas åt HaShem. Versarna 16 och 19 säger att leviterna
har blivit givna som en gåva, i första hand, åt HaShem och i andra
hand åt Aharon och hans söner.
Israels barn lade sina händer på leviterna för att de skulle offras
som ett offer åt den Evige. I Malki-Tsedek-tjänsten kan alla offra
sina kroppar som ett levande offer, som det står skrivet i
Romarbrevet 12:1:
“Så förmanar jag nu er, bröder, vid Elohims barmhärtighet, att
frambära era kroppar som ett levande och avskilt offer som behagar
Elohim - er andliga tjänst.”
I Romarbrevet 15:16 står det skrivet:
“att jag skall vara Messias Yeshuas tjänare bland hedningarna, en
som i avskild prästtjänst förvaltar Elohims glada budskap, så att
hedningarna blir det offer som Elohim tar emot, avskilt genom
avskildhetens Ande.”
I Filipperbrevet 2:17 står det skrivet:
“Ja, även om mitt blod blir utgjutet då jag bär fram er tro som
offer, är jag glad och gläds med er alla.”
2 Timoteus 4:6 står det skrivet:
“Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt
uppbrott är inne.”
8:11, 13, 15, 21 “och Aharon skall vifta leviterna inför HaShems
ansikte som ett viftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta
HaShems tjänst... Sedan skall du ställa leviterna inför Aharon och
hans söner och vifta dem som ett viftoffer åt HaShem... Sedan du har
renat leviterna och viftat dem såsom ett viftoffer, skall de gå in
och göra tjänst vid uppenbarelsetältet... Leviterna renade sig och
tvättade sina kläder, och Aharon viftade dem såsom ett viftoffer
inför HaShems ansikte, och Aharon bringade försoning för dem och
renade dem.” – Texten säger ordagrant att Aharon själv skulle vifta
leviterna. Därför säger en Midrash[2]
att Aharon på en dag lyfte upp var och en av de 22.000 leviterna och
viftade dem upp och ner och fram och tillbaka.
Vissa delar av de djuroffer som frambars när prästerna blev invigda
blev viftade inför HaShem, jfr. 2 Mosebok 29:24. På samma sätt skall
nu leviterna bli viftade inför HaShem och på så sätt blir de själva
ett offer åt den Evige.
Denna text lär oss också att för att kunna bli ledare måste man ha
erfarenhet av att ha blivit skakad. När man får uppleva den, skakar
allt man har i livet. Den som inte har gått igenom detta skakande är
inte kapabel att tjäna som ledare inför HaShem. I denna värld finns
inget som är bestående, utom den Eviges Ord. Det är därför
nödvändigt att gå igenom denna skakningsprocess för att lära sig att
lita enbart på Israels Klippas fasta Ord. En ledare måste bli
befriad från all tillit till synliga saker. Allt det synliga kommer
att skaka, som det står skrivet i Hebreerbrevet 12:26-27:
“Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och
sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också
himlen att skaka. Orden "än en gång" visar att det som skakar
skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan
skaka skall bestå.”
HaShems syfte med att låta allt skaka i ledarspekulantens tillvaro
är att det som är orubbligt skall blir kvar i honom, för att han
skall ha en fast grund att stå på.
I 1 Korintierbrevet 3:12-15 står det skrivet:
“Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar
eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har
byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld,
och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon
har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns
upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst,
men som genom eld.”
I 1 Korintierbrevet 13:13 står det skrivet:
“Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem
är kärleken.”
I Matteus 7:24-29 står det skrivet:
“"Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han
liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste
ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det
huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men
den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en
dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom
och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och
dess fall var stort." När Yeshua hade avslutat detta tal, var
människorna överväldigade av hans undervisning, ty han undervisade
dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.”
I Skrifterna symboliserar sand människor. De värderingar som
producerats av HaShems Torà är eviga och tål alla prövningar. Den
som bygger sitt liv på mänskliga opinioner kommer en dag att förlora
allt. Den som har byggt sitt liv på Messias Yeshuas
Torà-undervisning förmår att stå emot alla prövningar i livet. Den
som inte gått igenom en skakningsprocess är inte kapabel att leda.
Var inte rädd för skakningar. De är bra för genom dem lär du dig att
det bara finns en fast Klippa, HaShem och hans Ord. När vi går
igenom häftiga skakningar ramlar många onödiga saker bort från oss,
laster, önskningar som inte ger något varaktigt, köttsliga begär
m.m. Skakningarna hjälper oss att sätta saker och ting på rätt plats
så att vi lär oss vad som är viktigt och vad som inte är så viktigt,
utifrån ett evighetsperspektiv.
I den Eviges närvaro finns det mycket rörelse. Där finns en konstant
aktivitet. Där finns eld och blixtar, gnistor och färger, sånger,
röster, dunder och en oerhörd energi. När vi närmar oss den Evige
får vi del av denna himmelska energi och då reagerar våra kroppar
genom att vibrera, skaka, bli varma, falla omkull, röra sig
okontrollerat m.m. Det var denna oerhörda kraft som förlöstes över
leviterna den dagen de blev invigda och på så sätt blev de viftade
inför HaShem. Det finns en judisk sed att gunga sin kropp när man
ber inför HaShem. Kan den rörelsen ha sitt ursprung i denna händelse
när leviterna blev invigda i sin tjänst genom att viftas? Faktum är
att inför HaShem skakar hela jorden och dess invånare, som det står
skrivet i Psalm 33:8:
“Hela jorden må frukta HaShem, alla som bor i världen skall skaka
för honom.”
I Psalm 99:1 står det skrivet:
“HaShem är konung, folken darrar. Han tronar på keruberna, jorden
skälver.”
Fyra gånger talar denna text om att leviterna skulle viftas inför
den Evige, v. 11, 13, 15 och 21. Det lär oss att en ledare måste gå
igenom flera tillfällen då allt skakar i hans liv för att han skall
kunna bli fullkomnad och tjäna enbart HaShem.
8:12 “Och leviterna
skall lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena skall du
offra till syndoffer och den andra till uppstigandeoffer åt HaShem
för att bringa försoning för leviterna.” – Vi kan i denna vers finna
grunden till en rätt tjänst inför HaShem.
·
Syndoffer – en ersättare betalade för mina
synder för att jag skall kunna tjäna inför den Avskilde och vara fri
från synd. Detta offer förebildar Yeshua HaMashiachs offer på ett
profetiskt sätt. Det offret är den enda grund som finns för att
människan skall kunna närma sig HaShem, jfr.
Johannes 14:6.
·
Uppstigandeoffer – hela djuret bränns upp. Mitt liv betyder inte
längre något för mig själv. Jag har överlåtit mig fullständigt till
att tjäna Rikets syften.
8:14, 16 “På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja
leviterna, så att de tillhör mig...
ty bland Israels barn är de givna åt mig som en gåva. I stället för
allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har
jag tagit ut dem åt mig.” – Det lär oss att den som är överlåten åt
HaShem inte längre tillhör sig själv. Han har inte längre någon
rättighet att bestämma över sitt liv. Han ställdes fram inför den
Evige som ett offer för att inte längre tjäna sina egna begär, eller
människor, utan enbart den Evige, som det står skrivet i 1
Korintierbrevet 6:20:
“Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Elohim i
er kropp!”
Andra alijàn, 8:15-26
8:15 “Sedan du har renat
leviterna och fört fram dem såsom ett viftoffer, skall de gå in och
göra tjänst vid uppenbarelsetältet” – Leviterna var tvungna att
doppa sig i en mikvè, ett rituellt bad, för att komma in i sin
tjänst. Som vi sagt tidigare, symboliserar mikven att man dör från
sitt gamla liv för att uppstå renad till ett nytt liv. Från och med
nu kunde leviterna inte längre leva som tidigare. De har dött och
deras liv gick nu bara ut på att tjäna HaShem.
8:19 “Och jag har bland
Israels barn givit leviterna som gåva åt Aharon och hans söner, till
att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa
försoning för Israels barn, för att ingen plåga skall drabba dem när
de kommer nära helgedomen.” – De ledare som HaShem har tillsatt är
gåvor till de andra troende. I detta fall var leviterna gåvor till
sina överhuvud, prästerna. De ledare som Messias Yeshua tillsätter i
sin församling är gåvor, som det står skrivet i Efesierbrevet
4:7-12:
“Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Messias
mätte ut. Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar
och gav människorna gåvor. Detta ord "han steg upp" vad
betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? Han som
steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla
allt. Och han gav några till sändebud, andra till profeter,
andra till förkunnare av goda nyheter och andra till herdar och
lärare. De skulle utrusta de avskilda till att utföra sin tjänst att
bygga upp Messias kropp”
Denna text talar om de fem tjänstegåvor som Messias ger till
människorna. Var och en av dem utgör en del av Messias totala
tjänst, v. 7. Ingen av ledarna har hela Messias tjänst, utan enbart
en del. Men tillsammans bildar de Mashiach som tjänstegåvor. Varje
tjänst är en gåva som har getts till folket och var och en av dem
har en del av Messias tjänst, enligt den nåd de har fått. Yeshua har
allt, men ingen av oss har blivit lika utrustad som han, utan har
bara fått en del av honom.
Tjänstegåvorna ges för att fullkomna de avskilda för att de skall
utföra sin tjänst och så uppbygga Messias kropp. Lägg märke till att
det är de avskilda som gör verket, ledda och fullkomnade av de fem
tjänstegåvorna.
“för att ingen plåga skall drabba dem när de kommer nära
helgedomen.” – Om leviterna inte utför sin tjänst måste israeliterna
eller de förstfödda göra det. Men på grund av synden med guldkalven
är det omöjligt för dem. Det skulle då komma plåga över dem. När nu
leviterna tjänar i Israels barns ställe kommer det ingen plåga över
dem.
I denna vers finns uttrycket “Israels barn” fem gånger. HaShem visar
på så sätt sin kärlek till sitt folk.
8:24 “Detta gäller angående leviterna: De som är tjugofem år eller
äldre skall infinna sig och göra tjänst med arbete vid
uppenbarelsetältet.” – I 4 Mosebok 4:3 talas det om att de var 30
år. Rashí säger att de höll på i fem år att förbereda sig för att
kunna komma in helt i tjänst. Det var en femårs-yeshivà.
Tredje alijàn, 9:1-14
9:1 “HaShem
talade till Moshè i Sinai öken i första månaden av det andra året
efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade” – I den första versen
i 4 Mosebok står det skrivet att HaShem talade till Moshè den första
dagen i den andra månaden i det andra året efter uttåget ur Egypten.
Här står det att HaShem talade i den första månaden av det andra
året. Det lär oss att Toràn inte alltid berättar händelserna i dess
rätta ordning. Om den hade skrivits i rätt tidsföljd borde kapitel 1
ha kommit efter kapitel 9.
9:2 “Israels
barn skall fira påskhögtid på den bestämda tiden.” – Enligt Rashi,
betyder det att Pesach-offret har företräde till och med över
sabbaten. Om den 14 nissan infaller på en sabbat offrar man ändå
Pesach-offret den dagen.
9:5 “De
offrade det på fjortonde dagen i första månaden, på eftermiddagen, i
Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som HaShem hade befallt
Moshè.” – Detta var den enda gången som de firade Pesach i öknen.
Rashi anser att det var en skam för Israels barn att inte fira
Pesach mer än en gång under de 40 åren. Men Israels barn kunde inte
omskära sina barn i öknen och därför kunde de inte fira Pesach mer
än en gång. En fader som har en oomskuren son har inte rätt att
offra Pesach-offret, jfr. 2 Mosebok 12:48.
I Josua 5:2-10 står det skrivet:
“Vid den tiden sade HaShem till Jehoshua: "Gör dig flintknivar och
omskär Israels barn för andra gången." Då tillverkade Jehoshua
flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. Orsaken till
att Jehoshua omskar dem var denna: Alla män som dragit ut ur
Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen
efter uttåget ur Egypten. Visserligen hade alla de som kommit ut
blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter
uttåget ur Egypten var alla oomskurna. Ty Israels barn vandrade i
öknen i fyrtio år, till dess hela folket - alla stridsdugliga män -
som dragit ut ur Egypten var döda eftersom de inte lyssnade till
HaShems röst. Därför svor HaShem att han inte skulle låta dem se det
land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som
flödar av mjölk och honung. Men deras söner, som han lät komma i
deras ställe, dem omskar nu Jehoshua, ty de var oomskurna, eftersom
de inte hade blivit omskurna under vandringen. När allt folket hade
blivit omskuret, stannade de kvar i lägret, till dess de hade
återhämtat sig. Och HaShem sade till Jehoshua: "I dag har jag
vältrat av Egyptens vanära från er." Platsen fick namnet Gilgal, som
den heter än i dag. På eftermiddagen den fjortonde dagen i månaden,
medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, slaktade de
Pesach-offret på Jerichos hedmarker.”
Fjärde alijàn, 9:15 – 10:10
9:17-20 “Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn
upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger.
På HaShems befallning bröt Israels barn upp, och på HaShems
befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet
låg de kvar i lägret. Om molnskyn stannade en längre tid över
tabernaklet, iakttog Israels barn det HaShem befallde dem och bröt
inte upp. Ibland stannade molnskyn över tabernaklet endast några få
dagar. På HaShems befallning låg de då kvar i lägret, och på HaShems
befallning bröt de sedan upp.” – Molnet var det medel som HaShem
använde sig av till att leda folket. Genom att titta på molnet kunde
folket veta när de skulle bryta upp och när, och var, de skulle slå
läger. Så skapades ett totalt beroende av molnet, för de visste inte
när de skulle fortsätta sin vandring eller när de skulle slå läger.
På samma sätt lever den som leds av den Eviges Ande. Man vet inte
varifrån han kommer eller vart han tar vägen, som det står skrivet i
Johannes 3:8:
“Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte
varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som
är född av Anden.”
Den som är född av Anden är som vinden som leds av den Eviges
befallning.
9:21-22 “Ibland stannade molnskyn endast från kvällen till morgonen.
När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade
en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. Om molnskyn
stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en
längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och
bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp.” – Israels barn
visste inte hur lång tid de skulle campa på varje plats, om det
skulle bli en natt eller tio år. De var alltid tvungna att vara
beredda på att gå vidare. Det lär oss hur viktigt det är att vara
beroende av HaShem. De impulser som han ger oss är till för att
följas. Den som är lyhörd för dessa impulser kommer alltid att
befinna sig under det himmelska beskyddet, på samma sätt som Israels
barn var beskyddade under molnet i öknen. Den som inte bryr sig om
den Eviges impulser kommer att förlora beskyddet som finns för dem
som vandrar med Honom. Detta beroende av HaShem var något mycket
värdefullt för Honom, som det står skrivet i Jeremia 2:2-3:
“Gå och predika för Jerushalajim. Säg: Så säger HaShem: Jag minns
din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din trolovningstid
och följde mig i öknen, i landet där man inte sår. Israel var
avskilt för HaShem, den första frukten av hans skörd. Alla som äter
av den drar på sig skuld, olycka drabbar dem, säger HaShem.”
Är du villig att alltid leva på ett sådant sätt tillsammans med din
himmelske Fader? Är du villig att ha ett liv som inte är välplanerat
i förväg? Är du villig att ständigt ledas av den Eviges närvaro? Är
du villig att flytta från en plats till en annan enligt shechinàns
befallning? Den som går med HaShem har ett rörligt liv som inte är
bekvämt. Så länge vi väntar på det messianska riket kan vi inte
stanna, utan alltid vara beredda att anpassa oss till vilken
förändring som helst för att kunna fortsätta att vara under HaShems
närvaro.
9:23 “På HaShems
befallning slog de läger, och på HaShems befallning bröt de upp. De
följde HaShems påbud i enlighet med HaShems befallning genom Moshè.”
– Denna text lär oss att HaShem ledde sitt folk genom en befallning
som manifesterade sig genom molnet och genom profeten. HaShem gav
befallningen genom att molnet rörde på sig och Moshè gav en order.
Det lär oss att vi bör följa HaShems ord som ges genom Hans Ande och
genom hans profeter så att vi inte blir efter och missar HaShems
rörelse i denna tid. Den som tror att han kan tjäna HaShem som man
gjorde för flera år sedan tar miste. Eftersom HaShem rör sig hela
tiden måste man vara villig att lämna en plats och gå vidare för att
kunna gå med Honom i stället för att stanna i de mänskliga
strukturer som kristalliserats, trots att de kanske varit mycket
använda under den tid som varit. Om den organisation eller den
församling som man tillhör inte går med HaShem och inte följer Honom
i det som Han gör idag är det bättre att lämna det sammanhanget för
att inte bli efter. Jag vill hellre vara under HaShems beskyddande
molnsky än under en organisation som inte längre vill vara lydig och
känsligt för Andens nya svängningar i denna tid. En av de viktigaste
farorna som en människa kan utsättas för är att hon blir fast på en
plats eller i ett tankesystem. Om vi förlorar vår villighet att
förändras kan vi inte längre gå med den Evige och så blir vi efter.
Den som blir efter löper risken att till och med förlora sin själ,
som det står skrivet i Hebreerbrevet 10:38-39:
“Min
rättfärdige skall leva av tro.
Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen
glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och
går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina
själar.”
De som tror, d.v.s. de som är trogna och de som förtröstar, är de
som går framåt, för HaShem håller hela tiden sitt folk i rörelse och
leder det fram till olam habà, den kommande tidsåldern. Men den som
föredrar att vara trogen de människor som inte längre vill vandra
med HaShem, kommer att lida stor förlust.
Följ bara de ledare som vandrar med HaShem. Du är inte skyldig att
följa de ledare som inte följer HaShem, som det står skrivet i Josua
1:16-17:
“De svarade Jehoshua: "Allt som du har befallt oss skall vi göra,
och vart du än sänder oss skall vi gå. Som vi har lytt Moshè i allt,
skall vi också lyda dig. Må endast HaShem, din Elohim, vara med dig,
så som han var med Moshè."”
Följ bara din ledare så länge HaShem är med honom!
10:2 “Gör dig två
silvertrumpeter, i hamrat arbete skall du göra dem. Du skall använda
dem när menigheten skall sammankallas och när lägren skall bryta
upp.” – Det finns två olika typer av trumpeter i Israel:
1.
Shofaren – ett vädurshorn som den Evige har tillverkat och som
människan har bearbetat en del. Man kan också använda horn från get,
antilop eller ett annat rent djur.
2.
Silvertrumpeten – som tillverkats av människorna.
Stötarna är samma för båda trumpeterna. De två viktigaste stötarna
är:
o
Tekía – ett långt ljud med två på varandra följande toner som spelas
i samma andetag. Detta ljud proklamerar Skaparens makt över
skapelsen.
o
Teruà – ett alarmljud med många korta stötar som upprepas efter
varandra med samma ton. Enligt traditionen skall det vara minst nio
korta stötar. Det är ett varningsljud som tjänar till att väcka och
kalla på uppmärksamhet m.m.
Syftet med att tillverka silvertrumpeterna var att:
1.
Samla församlingen eller ledarna – med ett tekía-ljud, v. 3-4, 7.
2.
Göra så att lägren bröt upp – med stötarna tekía – teruà – tekía, v.
5-6.
3.
Påminna HaShem om folket under krigstid, v. 9.
4.
Påminna HaShem om folket under högtiderna och nymånaderna vid de
gemensamma offren, v. 10.
 I
templet i Jerushalajim stötte prästerna i silvertrumpeterna alla
dagar när de gemensamma offrena frambars. De stötte åtminstone 21
gånger per dag. När portarna öppnades på morgonen stötte de tre
gånger. Under det dagliga morgonoffret stötte de nio gånger. Under
det dagliga eftermiddagsoffret stötte de nio gånger och om det
förekom ett extraoffer, ett s.k. ”musaf”, stötte de ytterligare nio
gånger. På erev sabbat, sabbatsaftonen, stötte de tre gånger på
eftermiddagen för att påminna folket om att sluta arbeta. När
sabbaten just skulle börja stötte de åter igen tre gånger till för
att markera sabbatens början.
Femte alijàn, 10:11-34
10:11 “Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen, höjde sig
molnskyn från vittnesbördets tabernakel.” – Som vi tidigare sagt lär
detta oss hur snabb man var att genomföra folkräkningen.
Toràn har olika sätt att ge datum:
·
År / månad / dag 1 Mosebok 7:11; 4 Mosebok 10:11; 33:38; 5 Mosebok
1:3.
·
År / dag / månad, 1 Mosebok 8:13.
·
Månad / år / dag, 2 Mosebok 40:17.
·
Dag / månad / år, 4 Mosebok 1:1.
10:12-13 “Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från
plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran. När de nu
första gången bröt upp efter HaShems befallning genom Moshè.” – Det
lär oss att vi inte bör bryta upp från en plats tills vi har fått en
befallning från den Evige genom en antydan från Andens närvaro i
oss. Ibland blir Andens antydan bekräftad genom ett profetiskt ord,
men inte tvärt om. Rör dig inte förrän HaShem med sitt moln visar
dig att du skall göra det. Lär dig att vara ledd av Anden, inklusive
i de små detaljerna.
“efter HaShems befallning genom Moshè” – Ordagrant står det: ”vid
HaShems mun genom Moshès hand”, på hebreiska: ”al pi Adonai be jad
Moshè”. Rashi säger att molnstoden inte började att gå iväg förrän
Moshè uttalade de ord som står skrivna i 4 Mosebok 10:35b:
“Stå upp, HaShem! Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig
fly för ditt ansikte.”
Samma sak hände när de skulle slå läger. Molnstoden ställde sig
upprätt ovanför Jehudàs läger tills Moshè uttalade orden som står
skrivna i 4 Mosebok 10:36:
“Vänd åter, HaShem, till Israels ätters många tusenden.”
Här ser vi att det fanns ett samarbete mellan HaShem och profeten
Moshè. Därför talar texten om att de bröt upp vid HaShems mun genom
Moshès hand.
10:28 “Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning
efter häravdelning.” – Israels barn hade en strikt ordning när de
gick genom öknen. Där det är ordning finns frid. Men där det är
oordning finns förvirring.
10:29 “Moshè sade till Chovav, som var son till midjaniten Reuel,
Moshès svärfar: "Vi bryter nu upp och går till det land om vilket
HaShem har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi
göra gott mot dig, ty HaShem har lovat Israel gott."” – Enligt
Ramban fick Jitró namnet Chovav efter att ha gjort sin konvertering
till judendomen. Enligt Rashi blev Reuel, som var farfar, kallad för
”fader” i 2 Mosebok 2:18.
“HaShem
har lovat Israel gott”
– Detta är ett evigt löfte.
10:32 “Om du följer med oss skall vi låta dig få del av det goda som
HaShem gör med oss.” – Här finner vi åter igen syftet med att
Israels folk bildades, ”i dig skall alla släkter på jorden bli
välsignade”. Alla de som förenar sig med Israel får välsignelser
från himlen.
Några kommentatorer kopplar samman denna text med 2 Mosebok 18:27
och säger att Jitró lämnade Israel vid detta tillfälle. Ramban säger
dock att texten i 2 Mosebok 18 visar att Jitró lämnade folket innan
Toràn blev given för att senare komma tillbaka vid något tillfälle
som Toràn inte berättar om. Vid detta tillfälle stannar han kvar hos
folket och går tillsammans med dem in i landet. Enligt denna text,
fick Moshè sista ordet, vilket ger en vink om att hans svärfar
lyssnade på honom. Enligt traditionen fick Jitròs ättlingar den
bördigaste delen av Jericho, som det står skrivet i Domarboken 1:16:
“Barn till keniten, Moshès svärfar, hade dragit upp från Palmstaden
med Jehudàs barn till Jehudàs öken söder om Arad. Där bosatte de sig
bland folket.”
Enligt Rashi bodde Jitròs ättlingar i Jericho, ”Palmstaden”, under
400 år, tills templet blev byggt.
Sjätte alijàn, 10:35 – 11:29
10:35-36 “Och så ofta arken bröt upp, sade Moshè: "Stå upp, HaShem!
Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig fly för ditt
ansikte." Och när den sattes ner, sade han: "Vänd åter, HaShem, till
Israels ätters många tusenden."” – Den hebreiska meningen ”Kuma
Adonai” kan också översättas som: ”uppenbara dig HaShem”. När han
uppenbarar sig finns det ingen fiende som kan motstå honom.
I de hebreiska manuskripten finns ett tecken som ser ut som ett
bakvänt nun före och efter dessa båda versar. Rabbinerna har
förstått det som en parentes. Denna text befinner sig inte på sin
”rätta” plats om man skall gå efter händelsernas ordning. Den borde
ha kommit i kapitel 2. Talmud[3]
citerar Jehudà haNassis uppfattning om att dessa versar utgör en bok
för sig. På så sätt blir det egentligen sju moseböcker, i
överensstämmelse med det som står skrivet i Ordspråksboken 9:1:
“Visheten har byggt sig ett hus. Hon har huggit ut sina sju pelare.”
11:1 “Folket var som om
de sökte onda ursäkter inför HaShem. Då HaShem hörde det, upptändes
hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem
som var ytterst i lägret.” – Enligt Rashí, sökte de ursäkter för att
kunna avfalla från den allestädes Närvarande. De hade ju redan kött
som de kunde äta i öknen, jfr. 2 Mosebok 12:38 och 4 Mosebok 32:1.
“hans eld började... förtärde... ytterst i lägret” – Ordet “ytterst”
kan tolkas som en hänvisning både till dem som befann sig längst
bort från HaShem och till dem som var förnäma.
Genom Israels barns tungor tändes en förtärande eld, som det står
skrivet i Jakob 3:5-6:
“Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting.
Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är
tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela
vår kropp och sätter tillvAharons hjul i brand och är själv antänd
av Gehenna.”
11:5 “Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten,
och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.” –
Vanligtvis glömmer man bort de negativa känslor man haft och enbart
de positiva känslorna blir kvar i minnet. Israels barn kom inte
längre ihåg hur slaveriet varit. Om de hade arbetat hårt som slavar,
hur kommer det sig att de nu säger att de hade ätit gratis? Rashi
tolkar det som att det här är fråga om att de kunde äta gratis i
Egypten när det gäller att inte behöva uppfylla några bud i samband
med maten.
11:6 “Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom
detta manna.” – Människan behöver variera smaken på maten för att
inte bli uttröttad. Nu var ju Israels barn i en övergångssituation
där himlen försåg dem med nödkost, för att de skulle kunna överleva
vandringen på stäpp-öknen, som inte borde ha tagit så lång tid.
Trots att en Midrash[4]
säger att mannat ändrade smak enligt vars och ens önskemål, säger
Toràn hur mannat smakade, som det står skrivet i 2 Mosebok 16:31b:
“och smakade som tunna kakor med honung.”
I 4 Mosebok 11:8 står det skrivet:
“det smakade som fint bakverk med olja.”
Den som inte visar tacksamhet för maten som han får, förlöser
förbannelser över sitt liv. Genom att vi välsignar HaShem före och
efter våra måltider, tjänar vi honom genom de materiella sakerna och
blir samtidigt befriade från lystnad.
I 1 Korintierbrevet 10:1-6 står det skrivet:
“Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under
molnskyn och att alla gick genom havet. Alla blev i molnskyn och i
havet döpta till Moshè. Alla åt samma andliga mat och alla drack
samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem,
och den klippan var Messias. Men de flesta av dem hade Elohim inte
behag till. De föll och låg kringspridda i öknen. Det som hände dem
har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de
skall ha begär till det onda.”
I denna text talas det om “andlig mat”, “andlig dryck” och “en
andlig klippa”. Mannat och vattnet som gavs i öknen vara alltså
anlig mat och dryck. Hur kan Skrifterna kalla dessa materiella saker
för ”andliga”? Enligt den grekiska filosofin kan det som är andligt
inte vara fysiskt. Men mannat var ju fysiskt. Vattnet var fysiskt
och klippan var fysisk. Uttrycket ”andlig” bör alltså inte förstås
utifrån ett filosofiskt perspektiv, utan måste förstås utifrån ett
hebreiskt tänkande. Enligt det hebreiska synsättet är det som är
andligt något som kommer från andevärlden eller som har blivit
godkänt av Himlen eller som har en anknytning till andevärlden.
Andlig mat är mat som blivit godkänd, välsignad och avskild av den
Evige. Judendomen har bland annat funktionen att lyfta upp de
naturliga elementen till en andlig nivå så att de kan tjäna till att
hylla den Evige. Maten förvandlas till något andligt när den blir
mottaget med en välsignelse som är grundad på HaShems Ord, som det
står skrivet i 1 Timoteus 4:4-5:
“Ty allt som Elohim har skapat är gott, och inget är förkastligt när
det tas emot med tacksägelse. Det avskiljs genom Elohims Ord och
bön.”
11:9 “När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över
det.” – Det ser ut som om det finns en motsägelse mellan denna text
och 2 Mosebok 16:14 där det står skrivet:
“När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen
något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost.”
Dessa två versar visar oss att det fanns något som liknade en vit
duk både under och över mannat. Mannat skyddades från markens smuts
och var dessutom övertäckt med ett lager för att bevaras tills det
blev plockat. Därav uppkom seden att lägga en vit duk på
sabbatsbordet och dessutom täcka över sabbatsbröden med en vit duk.
Dessa två dukar påminner om mannaundret.
11:14 “Jag orkar inte ensam bära hela detta folk, det är för tungt
för mig.” – Moshè kände att han inte längre kunde bära bördan av
folket. Samma upplevelse har alla ledare med stort ansvar. HaShems
svar på de två problemen, folkets klagan och Moshès utmattning, var
att han först fyllde ledarens behov och sedan tog han itu med
folkets behov.
11:17 “Där skall jag då stiga ner och tala med dig, och jag skall
föröka den ande som är över dig och låta den komma över dem. De
skall tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper
bära den ensam.” – Den ande som finns över en smord ledare gör att
han får en tung börda för folket. Det är en börda av omsorg som
liknar den som en mamma känner för sina barn. Det är en börda av
ansvar som många gånger blir väldigt tung.
Shaliach Shaul sa att det största lidandet han hade var omsorgen om
alla församlingarna, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet
11:23-28:
“Är de Messias tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala likt en
dåre. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag
i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fem gånger
fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit
piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag
lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag
har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland
rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i
öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och
slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat,
frusen och naken. Förutom allt detta har jag det som dagligen kommer
över mig, omsorgen om alla församlingarna.”
Omsorgen om alla de messianska församlingarna vägde tyngre än alla
de andra lidanden som shaliach Shaul fick genomgå. Det lär oss att
en god ledare har stor nöd av omsorg om dem som är under hans vård.
Moshè kände att denna börda var för tung och därför blev den
fördelad på 70 äldste till. Dessa 70 äldste utgjorde den första
Sanhedrin, Stora Rådet.
11:23 “HaShem svarade Moshè: "Är då HaShems arm för kort? Du skall
nu få se om det jag sagt skall hända dig eller inte."” – Moshè kunde
inte tänka sig hur den Evige skulle göra för att förse hela folket
med kött.
I 1 Mosebok 18:14 står det skrivet:
“Skulle något vara omöjligt för HaShem? Vid den bestämda tiden nästa
år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son.”
I Jeremia 32:27 står det skrivet:
“Se, jag är HaShem, allt kötts Elohim. Skulle något vara omöjligt
för mig?”
I Sakarja 8:6 står det skrivet:
“Så säger HaShem Tsevaot: Även om det kan te sig alltför underbart
för kvarlevan av detta folk i de dagarna, skall det därför te sig
alltför underbart också för mig?
säger HaShem Tsevaot.”
I Matteus 19:26 står det skrivet:
“Yeshua såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för
Elohim är allting möjligt."”
I Markus 10:27 står det skrivet:
“Yeshua såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men
inte för Elohim. Ty för Elohim är allting möjligt."”
I Lukas 1:37 står det skrivet:
“Ty för Elohim är ingenting omöjligt.”
I Lukas 18:27 står det skrivet:
“Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för
Elohim."”
I Romarbrevet 4:21 står det skrivet:
“Han var övertygad om att vad Elohim hade lovat, det var han också
mäktig att hålla.”
11:25 “Då steg HaShem ner i molnskyn och talade till honom, och
förökade den ande som var över honom och lät den komma över de
sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera,
men det gjorde de sedan inte mer.” – Den ande som var över Moshè
gjorde så att de utvalda äldste profeterade. Profetians ande
producerar en börda av ansvar och omsorg i en andlig ledare eftersom
den anden förmår att föra över den börda som HaShem känner för
människor till hans representanters hjärtan. Nu fick de andra äldste
dela denna börda tillsammans med Moshè och så kunde de hjälpa honom
i hans svåra uppgift. Denna text lär oss att ett sant ledarskap i
första hand är något andligt, något övernaturligt.
11:29 “Men Moshè sade till honom: "Nitälskar du för mig? Om ändå
allt HaShems folk blev profeter genom att HaShem lät sin Ande komma
över dem!"” – Moshè önskade att allt folket finge profetians ande,
vilket liknar det som står skrivet i 1 Korintierbrevet 14:1:
“Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också att få tag på de
andliga manifestationerna, framför allt profetia.”
I 1 Korintierbrevet 14:5a står det skrivet:
“Jag önskar att ni alla talade andra språk på ett övernaturligt sätt
men hellre att ni profeterade.”
I 1 Korintierbrevet 14:39 står det skrivet:
“Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte någon
att tala andra språk övernaturligt.”
Efter Messias ankomst blev profetia inte bara given till några få i
folket. Den Eviges önskan, som uttrycktes genom Moshè och Shaul, är
att alla profeterar under HaShems Andes inspiration.
11:34 “Platsen fick namnet Kivrot-Hattaavà, ty där begravde man dem
av folket som hade gripits av lystnad.” – Kivrot-Hattaavà betyder
”lystnadens gravar”. Här står det att de som hade gripits av lystnad
blev begravda. Men inte bara det, här blev också lystnaden begravd.
Lystnad är inte samma sak som att ha begär. Lystnad är något som
inte går att tillfredsställa, något djuriskt och demoniskt, som inte
grundar sig på ett naturligt behov. Lystnad är ett förvridet begär
som kräver utan tacksamhet, utan ödmjukhet och utan erkännande och
är värre än djurens begär. Akta dig för lystnaden. Begrav den!
I Jakob 4:1-3 står det skrivet:
“Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från
begären, som för krig i era lemmar? Ni vill ha men får inget, ni
dödar och är ivrare men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider
men har inget, därför att ni inte ber. Ni ber men får inget, därför
att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar.”
Sjunde alijàn, 11:30 – 12:16
12:1 “Mirjam och Aharon talade illa om Moshè på grund av den nubiska
kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk
kvinna till hustru.” – Den hebreiska texten säger att det i första
hand var Mirjam som talade. Det lär oss att hon tog initiativet till
att tala mot Moshè. Därför blev enbart hon slagen med tsaràat.
Aharon handlade som en nickedocka, på samma sätt som han gjorde med
guldkalven, och följde med den som var starkast för tillfället.
Aharon hade inte stål i sin ryggrad. I sin längtan efter frid med
alla lät han sig dras med av vissa onda strömmar. Han saknade
karaktär för att kunna stå emot det onda. Men han var också snabb
med att ödmjuka sig och be om förlåtelse.
Det är mycket allvarligt att tala illa om dem som har fått stort
förtroende av den Evige. Det blir katastrofala konsekvenser. Tala
inte illa om dem som står i ledarskapsställning i HaShems folk.
HaShem kommer att döma den som begår en sådan synd med sin tunga.
Här ser vi hur lashon harà blev straffad med tsaràat.
12:6 “Och han sade: "Hör nu mina ord. Om det finns en HaShems profet
ibland er,
ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en
dröm."” – Normala profeter får budskap genom synder och drömmar. Men
den nivån av profetia som Moshè hade låg högre än de andra. Han var
den störste profeten tills Elohims Son, Yeshua HaMashiach, kom.
Yeshua är på en ännu högre nivå än Moshè, som det står skrivet i
Hebreerbrevet 1:1-2; 3:3:
“Sedan Elohim i forna tider många gånger och på många sätt hade
talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden
talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva
allting, och genom honom har han också skapat världen… Men Yeshua är
värd mycket större ära än Moshè, liksom byggmästaren är värd större
heder än själva huset.”
Mashiach i denna Parashà
8:7b “låt dem raka hela
sin kropp och tvätta sina kläder. Så skall de rena sig” – Detta
talar om döden och uppståndelsen.
8:21b “Aharon bringade försoning för dem och renade dem.” –
Översteprästen i himlen är den som bringat försoning för oss för att
rena oss.
9:12a
“Inget av det skall lämnas kvar till morgonen, och inget ben
på det skall slås sönder.” – Inget ben på Yeshua blev sönderslaget
när han dog, jfr. Johannes 19:36.
9:13 “Men den som är ren och inte är på resa, men ändå underlåter
att slakta Pesach-offret, han skall utrotas ur sitt folk, därför att
han inte har burit fram HaShems offergåva på bestämd tid. Den mannen
får själv svara för sin synd.” – En jude som inte deltar i Påsken
förlorar sin rätt att vara en del av folket. Det lär oss att den som
inte har del i Lammet som Elohim gav för att ta bort Israels och
världens synd, slutligen kommer att bli utrotad ur folket, jfr.
Apostlagärningarna 3:22-23; 4:12; 5 Mosebok 18:19.
10:3 “När man stöter i dem båda skall hela menigheten samlas hos dig
vid ingången till uppenbarelsetältet.” – De fyra olika tillfällen
som trumpeterna skall stötas talar om fyra händelser som kommer att
ske i samband med Messias andra tillkommelse. När hela församlingen
samlas genom en stöt talar det om att de döda i Messias skall
uppväckas först och de levande som tillhör Messias kommer att bli
uppryckta tillsammans med dem i molnen för att samlas med honom vid
hans andra tillkommelse.
10:5 “När ni blåser en larmsignal, skall de läger som ligger österut
bryta upp.” – När man spelar teruà måste lägren bryta upp. Det talar
om dem som blivit uppryckta som kommer att transporteras till det
utlovade landet för att vara med Messias under hans tusenåriga
regering på jorden.
10:9 “När ni i ert land drar ut till strid mot någon fiende som
angriper er, skall ni blåsa larmsignal i trumpeterna. Då skall ni
bli ihågkomna inför HaShems, er Elohims, ansikte, och bli räddade
från era fiender.” – För att bli ihågkomna i krig spelade man teruà.
Det talar om att när Messias kommer till Jerushalajim kommer han att
kriga mot de multinationella härar som rest sig upp mot Israel för
att inta den store Konungens Stad, jfr. Sakarja 14. Anti-messias
kommer att bli dödad av det svärd som utgår från Yeshuas mun, jfr.
Jesaja 11:4; 2 Tessalonikerbrevet 2:8.
10:10 “Och i dagar av glädje, vid era högtider och nymånader, skall
ni stöta i trumpeterna vid era uppstigandeoffer och gemenskapsoffer.
De skall göra att ni blir ihågkomna inför er Elohim. Jag är HaShem,
er Elohim.” – Efter att de onda blivit utrotade från jorden kommer
Sukot, som är Lammets bröllop, att firas under tusen år.
10:14 “var det Jehudà barns läger under sitt baner som först bröt
upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var
Nachshon, Amminadavs son.” – Jehudà går alltid först. Mashiach går
alltid först.
10:33 “Och de bröt upp från HaShems berg och vandrade tre dagsresor.
HaShems förbundsark gick framför dem på ett avstånd av tre dagsresor
för att utse viloplats åt dem.” – Arken, som symboliserar Mashiach,
gick tre dagsresor framför folket. Det talar om hans död och
uppståndelse som öppnade upp för oss så att vi kan komma till en
viloplats.
12:8a “Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i
gåtor, och han får se HaShems gestalt.” – Det uttryck som översatts
som ”ansikte mot ansikte” betyder ordagrant ”mun mot mun”. Yeshua
har sett Fadern, som det står skrivet i Johannes 6:46:
“Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från
Elohim. Han har sett Fadern.”
I denna parashà finns bunden 380 – 384 av de 613:
380.
Påbud om att den som inte kunde offra det Pesach-offret den 14
nissan skall göra det den 14 ijar, 4 Mosebok 9:11.
381.
Påbud om att äta det andra Pesach-offret med matsà och bittra örter,
4 Mosebok 9:11.
382.
Förbud mot att låta kött från det andra Pesach-offret vara kvar till
nästa dag, 4 Mosebok 9:12.
383.
Förbud mot att slå sönder benen på det andra Pesach-offret, 4
Mosebok 9:12.
384.
Påbud om att stöta i trumpeterna i helgedomen och under krig, 4
Mosebok 10:9.
[1]
Tanchumà 5; Bereshit Rabbà
15:6.
| 
