ParashaTreenighetenEkonomiskt stödDagens manna

 

 Parashà 34 BeMidbar

4 Mosebok 1:1 – 4:20

 Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

 

Toràläsningar:

  1. 1:1-19

  2. 1:20-54

  3. 2:1-34

  4. 3:1-13

  5. 3:14-39

  6. 3:40-51

  7. 4:1-20

  8. Maftir: 4:17-20

 

Haftarà: Hosea 1:10 – 2:20 (2:1-22 hebreiska versionen)

 

Apostoliska Skrifterna: Johannes 1:1 – 2:25

 

 

BeMidbar

 

betyder “på stäppen av” eller “i öknen av”

 

 

Kommentarer

 

Första alijàn, 1:1-19

 

1:1    “HaShem talade till Moshè i Sinai öken, i uppenbarelsetältet, på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade” – Det hebreiska ord som översatts som “öken” är “midbar”[1] som betyder “stäpp”, “öken”, “samtal”, och kommer från roten “davar”[2] som betyder “tala”, “samtala”, “konversera”.

Ordet “midbar” betyder inte “öken” i den betydelse som det svenska ordet har. Ordet öken står för ett mycket torrt markområde som normalt är fullt av sand och har mycket liten eller ingen vegetation. Ordet midbar är snarare något liknande en stäpp som är ett utbrett markområde utan träd och med en vegetation som är anpassad till torka. En midbar är ett obebott markområde med få träd där det finns bete för småboskap. Det förklarar hur Israel kunde ha med sig så många djur när de drog ut ur Egypten som lyckades överleva i ”öknen”. Toràn säger inte att djuren åt manna i öknen. Det måste ha funnits betesmarker för dem under de 40 åren i öknen, jfr. 4 Mosebok 32:1.

De grottor som finns i en midbar är lämpliga för att skydda hjordarna under natten. En herde sov normalt ute under natten tillsammans med sina får. Om han hade tillgång till en grotta, lät han fåren vara inne i grottan och tog plats i ingången för att skydda dem från nattens faror. På så sätt blev herden själv förvandlad till dörren in till fåren. Därifrån kommer uttrycket: ”Jag är dörren”, som det står skrivet i Johannes 10:1-18:

 

“"Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom dörren är fårens herde. För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." Denna liknelse framställde Yeshua för dem, men de förstod inte vad det var han talade om. Då sade Yeshua än en gång. "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

 

En herde är dörren till sina får. Om någon önskar föra de får i bet som inte befinner sig under hans vård, måste han gå genom dörren, som är herden, pastorn. Om någon skall kunna hjälpa herden i sin uppgift måste han ha herdens godkännande, annars har han inte rätt att ha något att göra med fåren. Det lär oss att den som vill leda får som står under andra herdars vård, måste ha fått ett godkännande av fårens ledare. Herdarna är ansvariga för hur de får utvecklas som står under deras vård. Det är bara tjuvar som inte går genom dörren. De försöker få egen vinning av andras får utan att ha fått tillstånd från herdarna.

Yeshua är herden för Israels får, som det står skrivet i Hesekiel 34:23:

 

“Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde.”

 

I Hesekiel 37:24 står det skrivet:

 

“Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem.”

 

Yeshua är dörren till Israels får. Den som inte går genom Yeshua HaMashiach har inte rätt att undervisa fåren i Israel som Fadern har gett honom. Det lär oss att vi inte kan tillåta lärare som inte tillhör Yeshua att undervisa i våra församlingar.

Det innebär också att ingen av våra ledare har rätt att göra anspråk på fåren och säga att de tillhör honom eller är hans lärjungar. Alla får tillhör överherden och alla är lärjungar till honom. Det finns inte två eller tre texter i De Apostoliska Skrifterna som visar att den som är Messias lärjunge kan göra lärjungar till sig själv. Därför kallar vi inte våra ledare för rabbiner, för bara Yeshua har rätt att vara rabbin och ha lärjungar, jfr. Matteus 23:8. Vi har inte rätt att ha egna lärjungar. Vi gör inte alla folk till våra lärjungar utan till lärjungar till vår rabbin Yeshua HaMashiach ben David, som har fått all makt av Fadern att råda över alla levande varelser i himlen och på jorden, jfr. Matteus 28:18-20. Tecknet på falska lärare är att de drar Yeshuas lärjungar till sig själva och inte till Honom, som det står skrivet i Apostlagärningarna 20:29-30:

 

“Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall mån träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna efter sig.”

 

Eftersom en midbar finns utanför staden, är den en lämplig plats för att samtala privat utan att löpa risken att bli avlyssnad. Därför fick denna plats, där man kunde tala enskilt, namnet midbar, som ordagrant betyder ”samtal”. En midbar är alltså en plats där man kan tala om intima saker utan att bli störd av andra, som det står skrivet i Hosea 2:14:

 

“Därför skall jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta.”

 

Varför tog HaShem ut Israel till en midbar? För att där kunna tala personligt med sin brud, och ingå ett äktenskapsförbund med henne och ge henne ketuvàn, Skriften. Toràn blev inte given i ett land som ägdes av någon människa utan i ett ingenmansland. Det var för att visa att den inte bara tillhör Israels folk, utan blev given till hela mänskligheten.

När du går igenom en ökenperiod, se det då inte som något negativt, utan som en möjlighet att kunna närma dig HaShem och få ta emot ord och instruktioner från din Fader som älskar dig och tar hand om dig och för dig igenom de ökenliknande platserna där du får lära dig att vara beroende av honom och inte lita på din egen förmåga.

 

“på första dagen i andra månaden av det andra året” – Tabernaklet blev uppsatt den första dagen i den första månaden i det andra året, jfr. 2 Mosebok 40:2. En månad senare talar HaShem till Moshè de ord som finns i denna text. Enligt Gur Aryè,[3] anses man som stadigt boende på en plats när man bott där i 30 dagar. Nu hade den himmelska närvAharon bott i mishkan under en månad. Därför var det nu dags att på nytt räkna Israels barn och etablera en ren släktlinje i varje israelitisk familj så att shechinàn skulle kunna bli stadigt boende bland dem.

 

1:2    “Räkna antalet av Israels barn, hela deras menighet efter deras släkter och familjer, med uppräkning av namnen på alla män, enligt deras skallar” – Detta var den fjärde gången som Israels barn blev räknade, enligt Toràn. Första gången var när Israels barn reste ner till Egypten, jfr. 2 Mosebok 1:5. Den andra gången var när de gick ut ur Egypten, jfr. 2 Mosebok 12:37. Den tredje gången var på stäppen innan tabernaklet byggdes, jfr. 2 Mosebok 30:11-16; 38:25-26. Nu befaller HaShem åter igen att de skall räknas. Enligt Rashi gläder han sig så mycket åt Israels folk att han tycker om att räkna dem om och om igen.

På rosh chodesh, den första dagen i månaden, nymånaden, befallde HaShem att man skulle göra denna folkräkning. Enligt 4 Mosebok 10:11 bröt de upp från den plats de var den 20:e dagen i samma månad. De hade alltså mindre än 20 dagar på sig att räkna alla män som var mellan 20 och 60 år gamla. På mindre än tre veckor hade man avslutat folkräkningen. Dessutom nämner 4 Mosebok 9:11 att de som inte kunnat slakta Pesach under den första månaden kunde göra det den 14:e dagen i den andra månaden. Denna andra påsk kallas för ”pesach shení”, ”andra Pesach”. Därför är det möjligt att de hade avslutat folkräkningen innan den 14:e dagen i månaden. Det visar oss vilken omedelbar lydnad och oerhörd effektivitet som Israels ledare hade när de organiserade folket. I öknen fanns inte utrymme för slapphet, bara disciplin och ordning.

Varje stamhövding var tvungen att anstränga sig mycket för att kunna räkna medlemmarna i sin stam. Om vi antar att de var tvungna att genomföra folkräkningen under 10 dagar, då var Nachshon, som var hövding över Jehudàs stam, tvungen att räkna nästan 7.500 personer per dag för att kunna komma upp till de 74.600 män som fanns i hans stam. I Israel finns inte plats för lathet. Lättja är en grogrund för synd.

 

“enligt deras skallar” – på hebreiskan finns här ordet “legulgelotam”[4] som kommer från samma rot som Golgata, som var platsen där Mashiach Yeshua dog. Det lär oss att enbart de som är sammankopplade med Messias död slutligen kommer att bli räknade inom Israel, jfr. Apostlagärningarna 3:23.

 

1:3    “alla vapenföra i Israel som är tjugo år eller äldre. Du och Aharon skall inmönstra dem efter deras häravdelningar.” – Det hebreiska ord som översatts som “vapenföra” är “tsavà”[5] som betyder ”armé”. Detta ord innebär inte enbart att de kunde kriga utan att de var organiserade som en krigshär. Samma ord används om stjärnorna som kallas för ”himlens härskara”, jfr. 1 Mosebok 2:1; 5 Mosebok 4:19. Leviterna blev också organiserade som ”tsavà”, jfr. 4:23, trots att de inte var med i krigen. Det lär oss att tsavà har mer att göra med ordning och disciplin än om krig. En militärisk disciplin rådde inom Israels folk i öknen, som det står skrivet i 2 Mosebok 12:41 och 51:

 

“Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla HaShems härskaror ut ur Egyptens land... Just på den dagen förde HaShem Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.”

 

Ordning och disciplin är grundläggande saker för att Israels folk skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt och gå framåt. Bamidbar, 4 Mosebok, lär oss vikten av att ha noggrann kontroll på medlemmarna och ekonomin inom våra församlingar för att de skall fungera ordentligt. Oordning och anarki kommer från synden. HaShem är en ordningens Elohim, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 14:33, 40:

 

“Ty Elohim är inte oordningens Elohim utan fridens... Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.”

 

I Israel räknas enbart de som är disciplinerade. De som inte är villiga att underordna sig HaShems disciplin, hans Torà och hans ledarskap, duger inte till att räknas. HaShem räknar inte med de odisciplinerade.

Vi lär oss också av denna text att bara de som är villiga att gå ut i krig räknas inom Israel, vars namn betyder ”den som strider tillsammans med Elohim”. Bara den som är beredd att strida för att segra blir räknad i Israel, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 2:7b, 11b, 17b, 26-28; 3:5, 12, 21:

 

“Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Elohims paradis... Den som segrar skall inte skadas av den andra döden... Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det... Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl, såsom jag har fått den makten av min Fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan... Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar... Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Elohims tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Elohims namn och namnet på min Elohims stad, det nya Jerushalajim, som kommer ner från himlen, från min Elohim, och mitt eget nya namn... Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.”

 

Här ser vi hur viktigt det är för en Israelit att strida. Bara de som strider kan segra. Strid är en del av Israel. HaShem räknar enbart de som är villiga att disciplinera sig själva och strida mot alla fiender som reser sig upp mot Honom, hans Torà och hans Mashiach.

 

1:4    “En man från varje stam skall vara med er, den som är huvudman för sin stams familjer.” – Det hebreiska ord som översatts som ”huvudman” är “rosh”,[6] som betyder ”huvud”. Huvudet befinner sig över resten av kroppen. Det har uppgiften att ge order och ha kontroll över hela kroppen. Ledarna är satta över folket för att leda det, som det står skrivet i Matteus 24:45-47:

 

“Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger.”

 

Tanken om att alla är lika är felaktig och den strider mot skapelsen och mot Skaparen. Det är väldigt stor skillnad mellan värde och ställning. Det är mycket viktigt att vi förstår denna skillnad. Alla människor har samma värde. Var och en är mycket värdefull. Värdet på ett människoliv beror inte på människans förmåga, utan för att hon har blivit skapad till Elohims avbild, oberoende av hur mycket den bilden blivit skadad. HaShem visade genom Yeshuas död hur mycket en människa är värd.

Trots detta bör den som intar en hög position få mer respekt än andra, just p.g.a. den höga position som han har. Han bör få dubbel heder. Han bör både bli hedrad som människa, vilket alla människor bör bli, och för den funktion som han har, för den funktionen återspeglar HaShems makt.

 

1:5    “Detta är namnen på de män som skall bistå er: Av Reuven: Elitsur, Shedeurs son” – Här ser vi hur huvudmännen blir nämnda vid namn för att hela folket skall veta vilka som har blivit utvalda att leda. Det fanns bara en huvudledare för varje stam. Det kan inte finnas två chefer i en fungerande administration. En kropp med två huvuden är sjuk. Alla var tvungna att veta vem som var deras ledare. Är du medveten om vem som är din andliga ledare?

När vi utnämner någon eller lägger händerna på någon som blir utsedd som ledare, gör vi alltid det offentligen. Då ser folket vem som bestämmer i det ansvarsområde som var och en har fått sig tilldelat.

 

1:10  “av Josefs barn: av Efrajim: Elishamà, Ammihuds son; av Menashè: Gamliel, Pedatsurs son” – Elishama var farfar till Jehoshua (Josua), enligt 1 Krönikeboken 7:26.

 

Andra alijàn, 1:20-54

 

1:20  “Avkomlingarna till Reuven, Israels förstföddes, söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, var skalle för sig, samtliga vapenföra män som var tjugo år eller äldre” – Reuven är först nämnd i listan, som om han vore förstfödd, trots att han hade förlorat sin förstfödslorätt, enligt 1 Krökikeboken 5:1. Hans omvändelse gav honom rätten tillbaka att bli nämnd först i släktregistren.

Man blir civilt myndig vid 20 års ålder. Pojkar blir moraliskt myndiga vid 13 års ålder och flickor vid 12 års ålder.

 

1:23 “de som inmönstrades av Shimons stam, utgjorde 59.300.” – Om vi jämför denna siffra med den folkräkning som gjordes 38 år senare ser vi att Shimons stam hade förlorat 63 % av sin befolkning, jfr. 4 Mosebok 26. Huvudorsaken till denna förlust var att så många dog på grund av den synd som de begått med de midjanitiska kvinnorna, när de följde en ledares dåliga exempel, jfr. 4 Mosebok 25:6-14. Det lär oss vilket intryck en ledares exempel gör på andra. Genom ledarens synd kom en dödlig plåga över hela stammen eftersom de följde sin ledares dåliga exempel. Exemplets makt är stor, speciellt hos ledarna.

 

1:51  “När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han dödas.” – Det hebreiska ord som översatts som “någon annan” är “zar”[7] som betyder ”främling”, ”utlänning”, ”profan”, ”oäkting”. Det lär oss att från och med det andliga äktenskapsbrott som Israels barn begick med guldkalven, blev de ansedda som oäkta barn, alla utom leviterna, eftersom de inte hade orenat sig med den synden.

 

1:52  “Israels barn skall resa sina tält var och en i sitt läger och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar.” – Varje stams baner representerar identitet. Varje person identifierade sig med sin flagga och var och en var tvungen att relatera till den. Man slog ju läger mitt emot och runt omkring sin flagga. Flaggorna befann sig därför i mitten av varje stams läger. Enligt Jonatans Targum, var flaggorna gjorda av silke och hade olika färger som motsvarade de tolv stenarna som fanns på domsskölden som bars av Kohen HaGadol, översteprästen.

Inom den övergripande folkidentiteten som var och en har är det också bra att ha en stamidentitet. En stam utgör en begränsad grupp inom nationen men är större än släkten. Vi skulle kunna jämföra stammarna med de olika messianska och netsareiska församlingar eller organisationer som vi utgör. Denna text lär oss hur viktigt det är att varje medlem i det messianska Israel identifierar sig med sin egen organisation eller församling. Var och en bör vara en del av en församling där man identifierar sig, där man känner sig hemma och där man befinner sig bland människor som man kan kalla ”sina egna”, som det står skrivet i Apostlagärningarna 4:23:

 

“Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.”

 

Har du någon grupp människor eller en församling som du känner dig ett med, där dina egna finns? Om du inte har det bör du bedja Fadern om att kunna bli införlivad med och utgöra en del av en andlig grupp som kan bli din stamidentitet inom den generella identiteten som du har inom Israels folk. Det är viktigt att vara en del av en församling för att kunna fungera på ett rätt sätt som israeliter, som det står skrivet i Hebreerbrevet 10:25:

 

“Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”

 

Enligt en Midrash,[8] var färgerna och illustrationerna, som de olika stammarnas flaggor hade, något liknande detta:

 
Jehudà – himmelsblå färg, techelet, med bilden av ett lejon.		  
Reuvèn – röd färg med en kärleksäppelblomma som liknar en människa.
 
Jisachar – svart färg med solen och månen.		  
Shimón – grön färg med en stad (Shechem).
 
Zvulún – vit färg med ett skepp.		  

Gad – svarta och vita trådar med en trupp soldater.
 
Efrajim – svart färg med en ungtjur (Jehoshua).		  
Dan – opal färg med en orm (Shimshón).

Menashè – svart färg med en oxe (Gid´ón).
Asher – pärlfärg med ett olivträd.

Binjamín – färger från alla de andra stammarna med en varg.		  
Naftalí – färgen av utspätt rödvin med en hjort.

 

Levis flagga var gjord av tre färger: vit, svart och röd och hade översteprästens domssköld  påbroderad.

 

Hur kan vi hitta balans i spänningen som finns mellan individualism och kollektivism?

En människa som är andligt omogen tänker bara på sig själv. Hon ser inte längre än sin egen näsa. Hon har ingen kärlek, för kärleken söker inte sitt. En andligt omogen människa söker bara sin egen lycka. Hon har gemenskap med andra enbart med syftet att tillfredsställa sina egna begär. Hon söker kontakt med andra och kan till och med bli medlem i en församling, men det gör hon för att hennes egna behov skall fyllas. Det kan vara andliga, själsliga, kroppsliga eller ekonomiska behov. Den som enbart söker efter att fylla sina egna behov i en församling är ett andligt barn. Den som är andligt mogen söker också att tillfredsställa behoven i alla de människor som omger honom eftersom han älskar sin nästa som sig själv. Han är villig att offra sina egna rättigheter för att fylla andras behov.

Individualismen visar sig genom en längtan att tillfredsställa egot. Däremot isolerar den inte sig från andra utan har ett visst förhållande till kollektivet, men alltid med egoistiska motiv som bara vill tillfredsställa sig själv.

Kommunismen drog nytta av en del av en princip som finns i Toràn för att driva igenom sin egen snedvridna vision. Principen är att kollektivet har företräde framför individen. Kollektivet är viktigare än individen och individen slutar upp med att söka sitt eget för att kunna gynna kollektivet. Med den anden blev rörelsen stark och kommunismen hade mycket makt under en tid. Men det var inte för att den kommunistiska visionen var rätt utan för att de drev igenom visionen genom att grunda sig på en del av en himmelsk princip.

Om jag lär mig att anse att kollektivet är viktigare än jag själv, kan jag, tillsammans med andra likasinnade, bli delaktig i en väldigt mäktig rörelse. Det är väldigt viktigt att lära sig att arbeta i grupp för att Riket skall gå framåt. Den principen finns väldigt starkt markerad i Apostlagärningarna.

I denna veckans parashà finner vi den perfekta balansen mellan individen och kollektivet, mellan individualismen och kollektivismen. Varje individ blev räknad, vilket visar att varje individ är mycket viktig och värd att ta med i beräkningen. Men individen befinner sig inom ett mycket stort kollektiv som är viktigare än han själv. Individen bör söka kollektivets bästa och kollektivet bör söka individens bästa. För att Israel skall kunna fortsätta som folk måste individerna lära sig att bidra till kollektivet med allt det som behövs för att det skall bevaras enigt och bli framgångsrikt. Kollektivet å sin sida är intresserad av individerna som det består av, som det står skrivet i Apostlagärningarna 2:44-45:

 

“Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde.”

 

I Apostlagärningarna 4:32-35 står det skrivet:

 

“Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar sändebuden vittnesbördet om Herren Yeshuas uppståndelse, och stor nåd var över alla. Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för sändebudens fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde.”

 

I 1 Korintierbrevet 14:12 står det skrivet:

 

“Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få andliga manifestationer, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen.”

 

Vi ser här att de andliga manifestationerna inte är till för att upphöja en människa utan för att kollektivet, den Eviges församling, skall bli gynnad. Ve den som söker Andens gåvor för att upphöja sig själv eller för att bli rik!

Vi behöver odla vårt kollektiva tänkande utan att förlora blicken på individen. Jag förnekar mig själv för den kollektiva Rikets skull för att Riket skall få framgång genom mitt bidrag. På så sätt blir även jag framgångsrik, inte för att jag söker mitt eget, utan Rikets bästa. På detta sätt kommer min framgång att vara beroende av Rikets framgång. I Himmelriket blir ingen rik på andras bekostnad. Där blir alla rika för att de har del i ett rikt kollektiv som har lärt sig att gynna individerna enligt var och ens behov.

En ledare måste söka välfärden hos alla dem som står under honom. Om han gynnar en begränsad del av sitt folk, är han inte en bra ledare.

 

Tredje alijàn, 2:1-34

 

2:3    “På framsidan, österut, skall Jehudà slå läger under sitt baner efter sina häravdelningar. Ledare för Jehudàs barn skall vara Nachshon, Amminadavs son.” – Jehudà fick sin lägerplats öster om tabernaklet, tillsammans med Jisachar och Zvulun. Solen går upp i öster framför ingången till mishkan. Jehudà var den ledande stammen av de tre. Här ser vi att det finns en gruppindelning av tre stammar och att en av dem leder över de andra två. Den himmelska ordningen innebär att det finns en ledare för varje gruppering. Det fanns tre ledare över tre stammar, men en av dem blev utsedd att stå över de andra två. Samma organisationsmönster finner vi även i de andra grupperna.

I detta kapitel lyfter Toràn fram ledarnas vikt, jfr. v. 3, 5, 7, 10, 12, 14, 18, 20, 22, 25, 27, 29. Om de inte finns ledare kommer folket att gå under.

 

2:10 “Reuven skall slå läger under sitt baner söderut efter sina häravdelningar. Ledare för Reuvens barn skall vara Elitsur, Shedeurs son” – Reuven fick slå läger på södra sidan tillsammans med Shimon och Gad.

 

2:18  “Efrajim skall slå läger under sitt baner västerut, efter sina häravdelningar. Ledare för Efrajims barn skall vara Elishamà, Ammihuds son”– Efrajim fick slå läger på den västra sidan, tillsammans med Menashè och Binjamin.

 

2:25  “Dan skall slå läger under sitt baner norrut, efter sina häravdelningar. Ledare för Dans barn skall vara Achiezer, Ammishaddajs son” – Dan fick slå läger på den norra sidan, tillsammans med Asher och Naftalí. Man räknade inte bara antalet i varje stam och summan av hela folket, utan också antalet av dem som var med i de fyra grupperingarna som hade tre stammar i varje. Det lär oss hur viktigt det är att organisera, skriva upp och hålla ordning på saker och ting.

 

 

Jehudà, Reuven, Efrajim och Dan motsvaras av de fyra ansikten som änglaväsendena har som står inför Tronen, som det står skrivet i Hesekiel 1:10:

 

“Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjuransikten, och alla fyra hade örnansikten.”

 

Människa – Revuen, jfr. 1 Mosebok 29:32.

Lejon (högra sidan) – Jehudà, jfr. 1 Mosebok 49:9.

Oxe (vänster) – Efrajim, cf. 5 Mosebok 33:16-17.

Örn – Dan “en orm med vingar”, cf. 1 Mosebok 49:17.

 

Det finns en likhet mellan det som finns i himlen och Israels folk på jorden. Israel återspeglar det himmelska.

 

Fjärde alijàn, 3:1-13

 

3:9    “Du skall ge leviterna åt Aharon och hans söner. De skall ges åt honom som en gåva från Israels barn” – Leviterna blev, å ena sidan, givna till Aharon och hans söner. De var tvungna att tjäna prästerna, jfr. 3:6. Men å andra sidan blev de givna till den Evige, jfr. 3:12. Den som överlåter sig till den Evige överlåter sig samtidigt till ledarskapet. Om någon säger att han är överlåten till den Evige utan att underordna sig det ledarskap som Han har tillsatt, ljuger han.

 

3:12  “Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig.” – Leviterna representerar de förstfödda och blev tagna i deras ställe. Från början hade de förstfödda blivit utsedda att bli präster. Men p.g.a. guldkalven förlorade de rätten att tjäna i helgedomen. Eftersom leviterna inte deltog i den synden kunde de ta de förstföddas plats som tjänare i mishkan.

 

3:13 “ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land avskilde jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är HaShem.” – De förstfödda tillhör HaShem på ett alldeles speciellt sätt trots att de inte kan tjäna som präster i templet.

 

Femte alijàn, 3:14-39

 

3:17  “Och detta är Levis söner, de hette: Gershom, Kehat och Merari.” – Från dessa Levis tre söner föddes tre stora familjer, tre släkter. Varje släkt blev räknad var för sig och fick en speciell uppgift i mishkan, tabernaklet. Kehats släkt hade den högsta andliga nivån och fick därför bära de mest avskilda föremålen. Moshè och Aharon var ättlingar till Kehat.

 

Släktnamn
Text
Antal

Gershon

4 Mosebok 3:22

  7.500

Kehat

4 Mosebok 3:28

  8.600

Merari

4 Mosebok 3:34

  6.200

SUMMA

 

22.300

 

3:30 “Ledare för de kehatitiska släkternas stamfamilj var Elitsafan, Uziels son.” – Denne Elitsafan, som också kallades Eltsafan, var ledare för kehatiternas släkt. I 2 Mosebok 6:18 nämns Kehats fyra söner i följande ordning: Amram, Jitshar, Chevron och Uziel. Det är mycket möjligt att detta var deras födelseordning. I 2 Mosebok 6:21 står det skrivet att Jitshar, som var Kehats andre son, fick Korach. Denne Korach var den som senare ledde upproret mot Moshè och Aharon. I 2 Mosebok 6:22 står det skrivet att Uziel, som var Kehats fjärde son, fick Mishael, Eltsafan och Sitrí. Jitshar var Uziels äldre bror. Jitshars förstfödde var Korach. Uziel var den yngste brodern. Hans son Eltsafan blev ledaren för Kehats söner. Den yngste brodern fick alltså den högsta positionen i släkten. Normalt är det de äldre som leder de yngre och inte tvärt om. Men i detta fall ändrade HaShem den naturliga ordningen och ersatte den med en profetisk ordning. Därför blev kusinen Korach avundsjuk. Han var troligen äldre än Eltsafan eftersom hans pappa var äldre än Eltsafans pappa. Han kanske tänkte: ”Varför skall min kusin vara ledare över oss? Han är ju yngre än jag och son till den yngsta brodern i familjen.”

Skrifterna lär oss hur den avundsjukan och rivaliteten som inte blev tillrättavisade i tid orsakade det uppror som senare fick katastrofala följder. Jorden öppnade sin mun och slukade upp Korach och hans följeslagare, jfr 4 Mosebok 16:32.

Å andra sidan, har vi i Skrifterna två goda exempel på ödmjukhet, i Aharon och Menashè. De var inte avundsjuka på sina yngre bröder som fick en högre position än de själva.

 

3:39 “De inmönstrade leviterna, som Moshè och Aharon på HaShems befallning inmönstrade efter deras släkter, alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde tillsammans 22.000.” – Det finns en skillnad på 300 män mellan summan av de tre antal som nämns för varje släkt (se tabell). Dessa 300 är leviternas förstfödda. Eftersom de var förstfödda skulle de ju tjäna i tabernaklet som förstfödda och kunde därför inte representera de andra förstfödda. Därför blev det 22.000 kvar av leviterna som kunde ersätta de förstfödda bland resten av Israel, som det står skrivet i 3:41, 45:

 

“Och tag ut åt mig leviterna - ty jag är HaShem - i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap... Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är HaShem.”

 

Sjätte alijàn, 3:40-51

 

3:43  “Och de förstfödda av manligt kön, varje namn räknat av de inmönstrade som var en månad eller äldre, utgjorde 22.273.” – Eftersom leviterna representerade de förstfödda måste det vara lika stort antal leviter som förstfödda. Om man bortser från leviternas förstfödda, utgjorde de förstfödda i Israel 22.273. Eftersom det fanns 22.000 leviter som inte var förstfödda, blev det 273 förstfödda bland Israels barn som inte hade någon levit som ersatte dem. Därför fick 273 israeliter betala en lösepenning på fem shekel var och överlämna dem till översteprästen Aharon och hans söner, jfr. v. 48. Det lär oss att det finns tillfällen då man kan ge pengar i stället för en tjänst som man inte kan utföra p.g.a. en giltig anledning. De 273 förstfödda kunde inte tjäna i tabernaklet, men de kunde ersätta sin tjänst med pengar.

 

Sjunde alijàn, 4:1-20

 

4:4    “Detta är den tjänst som kehatiterna skall ha vid uppenbarelsetältet: att ta vård om de mest avskilda föremålen.” – Kehatiterna blev utvalda till att bära de mest avskilda föremålen på sina axlar.

 

4:6    “Över förlåten skall de lägga ett överdrag av tachash-skinn och över det breda ut en vävnad, helt himmelsblå. Sedan skall de sätta in stängerna.” – Man vet inte vilket djur tachash var. Enligt Talmud[9] var det en enhörning som enbart fanns under Moshès tid.

 

“en vävnad, helt himmelsblå” – Arken var det enda föremålet som hade blå färg när den transporterades. På så sätt var den utmärkande och kunde så leda Israels barn, som det står skrivet i Josua 3:3-4:

 

“och befallde folket och sade: "Så snart ni får de HaShems, er Elohims, förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, skall också ni bryta upp från er plats och följa den, men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar mellan den och er. Närmare bör i inte komma den, för att ni skall veta vilken väg ni skall gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut.”

 

Arken symboliserar Mashiach. Han går alltid framför folket. Arken gick före Israels barn genom floden Jarden, Jordan, som representerar döden och uppståndelsen. Det lär oss att Israels folk kan gå igenom döden och komma levande ur den genom Mashiach Yeshua som gick före och öppnade vägen.

 

4:13  “De skall också ta bort askan från altaret och breda en purpurröd vävnad över det.” – Enligt en Midrash,[10] täckte man under vandringen över altarets eld med en kopparkittel för att den inte skulle släckas eller sprida sig.

 

4:15 “När lägret skall bryta upp och Aharon och hans söner har täckt över de avskilda föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de avskilda föremålen, ty då skall de dö. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.”– Om Uzza hade läst Toràn väl skulle han inte ha rört vid arken och hade kunnat rädda sitt liv, som det står skrivet i 2 Samuelsboken 6:6-7:

 

“Men när de kom till Nachons tröskplats, räckte Uzza ut handen mot Elohims ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. Då upptändes HaShems vrede mot Uzza, och Elohim slog honom där för hans försyndelse. Och han dog där vid Elohims ark.”

 

Leviternas folkräkning i 4 Mosebok 26:62 visar att stammen bara hade ökat med 700 man under 38 år. Menashès stam hade ökat 64 % under samma tid. Skulle inte Levi kunna gjort samma sak? Kan det vara så att många leviter dog under sin tjänstgöring?

 

4:16 “Elazar, prästen Aharons son, skall ha ansvar för oljan till ljusstaken, den väldoftande rökelsen, det dagliga matoffret och smörjelseoljan. Han har ansvaret för hela tabernaklet och för allt som finns i det, de avskilda föremålen och deras tillbehör.” – Elazar som var Aharons son, hade ansvaret att vara tillsyningsman, huvudadministratör, för de mest avskilda föremålen och det arbete som Kehats barn utförde. Ansvaret för att se över Gershons och Meraris tjänst, låg på Itamar, jfr. 4:28, 33. Enligt Jerushalajims Talmud,[11] bar Elazar, under hela ökenvandringen, oljan till ljusstaken i sin högra hand och rökelsen i sin vänstra hand, samt mjöl för det dagliga offret i en hink som hängde på vänstra handen och en liten flaska med smörjelseolja som satt i hans bälte. Dessa föremål var tunga.

 

4:19  “utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer in i det mest avskilda området: Aharon och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära” – Leviterna fick inte se de mest avskilda föremålen. Däremot kunde prästerna det eftersom de befann sig på en högre nivå av avskildhet.

 

Mashiach i denna parashà

 

1:2    “enligt deras skallar” – Bara de som är kopplade till Golgata, platsen där Yeshua dog, räknas inom Israel.

2:3    Jehudà slog läger på den östra sidan, där solen stiger upp, mitt emot tabernaklets ingång. Messias kommer från Jehudàs stam. Han kallas för ”rättfärdighetens sol” i Malaki 4:2, (som motsvarar 3:20 i den hebreiska texten). Han kommer att gå in i templet från öster när han nu kommer för andra gången.

2:9    Jehudà går först. Messias går före.

3:12-13 “alla som öppnar moderlivet” – Yeshua öppnade Mirjams moderliv, jfr. Lukas 2:22ff. Eftersom han var förstfödd tillhör han HaShem på ett speciellt sätt.

3:47  Det fanns en lösepenning för varje huvud, på hebreiska “la-gulgolet”, som har samma rot som Golgata. Det finns en lösepenning för varje människa, som betalades på Golgata, genom Messias Yeshuas död.

4:3    “från trettio år eller äldre” – Yeshua började sin offentliga tjänst vid 30 års ålder, jfr. Lukas 3:23.

4:5    Förlåten som symboliserar Mashiachs kropp, jfr. Hebreerbrevet 10:20, var det första som togs ner när lägret skulle flytta från en plats till en annan. Yeshuas död har gjort så att Israel kan gå från en lägre andlig nivå till en högre.

4:16  Elazar, som symboliserar den himmelska Malki-Tsedek-tjänsten, har ansvaret för de mest avskilda föremålen i tabernaklet. På samma sätt ansvarar Yeshua för de mest avskilda sakerna i det himmelska tabernaklet.

 

I denna parashà finns inget av de 613 buden.



[1]     Strong H4057 midbâr, mid-bawr', From H1696 in the sense of driving; a pasture (that is, open field, whither cattle are driven); by implication a desert; also speech (including its organs): - desert, south, speech, wilderness.

[2]     Strong H1696 dâbar, daw-bar', A primitive root; perhaps properly to arrange; but used figuratively (of words) to speak; rarely (in a destructive sense) to subdue: - answer, appoint, bid, command, commune, declare, destroy, give, name, promise, pronounce, rehearse, say, speak, be spokesman, subdue, talk, teach, tell, think, use [entreaties], utter, X well, X work.

[3]       R. Jehudà Loewe ben Betzalel (1525-1609), mer känd som Maharal från Praga.

[4]     Strong H1538 gûlgôleth, gul-go'-leth, By reduplication from H1556; a skull (as round); by implication a head (in enumeration of persons): - head, every man, poll, skull.

[5]     Strong H6635 tsâbâ' tsebâ'âh, tsaw-baw', tseb-aw-aw', From H6633; a mass of persons (or figurative things), especially regularly organized for war (an army); by implication a campaign, literally or figuratively (specifically hardship, worship): - appointed time, (+) army, (+) battle, company, host, service, soldiers, waiting upon, war (-fare).

[6]     Strong H7218 rô'sh, roshe, From an unused root apparently meaning to shake; the head (as most easily shaken), whether literally or figuratively (in many applications, of place, time, rank, etc.): - band, beginning, captain, chapiter, chief (-est place, man, things), company, end, X every [man], excellent, first, forefront, ([be-]) head, height, (on) high (-est part, [priest]), X lead, X poor, principal, ruler, sum, top.

[7]       Strong H2114 zûr, zoor, A primitive root; to turn aside (especially for lodging); hence to be a foreigner, strange, profane; specifically (active participle) to commit adultery: - (come from) another (man, place), fanner, go away, (e-) strange (-r, thing, woman).

[8]       Bamidbar Rabbà 2:6.

[9]       Sabbat 28b.

[10]      Bamidbar Rabbà 1:17.

[11]      Sabbat 10:3.