Parashà 33 BeChukotai

3 Mosebok 26:3 – 27:34

Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1. 26:3-5

2. 26:6-9

3. 26:10-46

4. 27:1-15

5. 27:16-21

6. 27:22-28

7. 27:29-34

8. Maftir: 27:32-34

Haftarà: Jeremia 16:19 – 17:14

Apostoliska Skrifterna: Matteus 27:1 – 28:20

BeChukotai

Betyder “i mina stadgar”.

Kommentarer

Första alijàn, 26:3-5

26:3  “Om ni vandrar efter mina stadgar och håller mina bud och följer dem” – Det hebreiska ord som översatts som ”mina stadgar” är ”chukotai”. Som vi tidigare sagt, har den typ av bud, som kallas för chuk, inte någon logisk och lättförståelig förklaring. De är de svåraste buden för människan. De är inte enbart ansträngande att uppfylla utan också svåra att lyda p.g.a. det naturliga sinnets motstånd mot dem. Eftersom det naturliga sinnet inte har lätt att förstå anledningen till att man måste uppfylla en chuk tenderar det att förakta den, jfr. v. 15, 43. Därför hjälper inte ett sinne, som inte blivit förvandlat av Toràn, människan att hålla de bud som kallas för chuk. En chuk är ett bud som mest lyfter människan andligen, eftersom den skapar lydnad utan logik. Eftersom det naturliga sinnet inte backar upp tvingas man upp på en högre andlig nivå. Lydnaden till en chuk har att göra med Pappa-barn-relationen. Barnet förstår inte varför pappa ger order om en viss sak. Men det lyder ändå, helt enkelt därför att pappa har sagt det och inte för att det finns en förklaring till varför man måste göra det eller det. Vår lydnad till chuk-buden skapar en djup lydnadsrelation i en andlig kärleksdimension. Trots att vi inte förstår, lyder vi, helt enkelt därför att Pappa har sagt det till oss. Därför lyfter chuk-buden oss upp över det naturliga, det logiska, det som är uppenbart enligt mänskligt resonemang, och för oss upp till en andlig höjd av djup relation och uppenbarelse av vår himmelske Fader. Chuk-buden har ett intimt samband med Messias. Därför är de så viktiga.

Utöver det motstånd som finns i vår kropp och i vårt sinne mot att uppfylla en chuk, får vi dessutom utstå motstånd från dem som är fiender till Toràn. Eftersom de inte kan förstå anledningen till att dessa stadgar gavs, driver de med oss och med vår Fader som gav oss Toràn till att uppfyllas.

Den svåraste frestelsen vi därför har är att låta bli att uppfylla chuk-buden. Det är anledningen till att denna text först nämner den typen av bud. Om vi vandrar i HaShems chuk-bud och håller de andra buden, och inte bara studerar dem, eller talar om dem eller tänker på hur man skall uppfylla dem, utan verkligen omvandlar dem till ett dagligt levnadsmönster i våra liv, DÅ får vi alla de välsignelser som finns inbegripna i förbundet.

Denna vers börjar med ett av de viktigaste orden som finns i Skriften: “om”, på hebreiska “im”. Detta ord sätter människan i en maktposition där hon kan välja. När Toràn blev given upphörde människan att vara slav. Nu är hon fri. Hon är fri att välja mellan välsignelse och förbannelse. Hon har makt i sin mun och i sina händer att välja mellan liv och död. Den makten fick Israels folk genom Sinai-förbundet.

Detta lär oss att var och en av oss har kapacitet i våra munnar och i våra händer att förändra våra liv. Men vi har inte den makten i oss själva, utan HaShem har gett den till oss. Genom att ge Israels folk Toràn och förbunden har han gett oss makt att styra våra och våra barns liv. Och genom Messias, kan hedningarna komma in i Israel och få del av samma privilegier. Vi kan alltså välja hur vi vill att vår framtid skall se ut.

Det kan hända att vi befinner oss i en miserabel situation som vi fått p.g.a. våra egna, våra förfäders, våra föräldrars eller vår nations synder. Men HaShem har gett oss makt att kunna förändra framtiden för våra liv och för vår nation. Hur manifesteras den makten? Genom ett enda ord: ”om”. Om vi lyder stadgarna och resten av buden, då kommer vår egen och vår nations framtid att bli förändrad. En enda individs lydnad eller olydnad kan ändra ett helt folks framtid. I din hand finns makt att förändra din nation. Hur? Genom att du lyder buden. Vill du förbättra ditt liv? Lyd de bud som gäller för dig. Vill du förändra din nation? Håll chukarna. Om alla andra synder har du inte rätt att synda för det. Om alla andra bryter mot Toràn behöver du inte bryta den för det. Du kan gå emot strömmen och vara annorlunda, vara avskild, vara ljus och salt. Det är din kallelse. Om du vill vara lydig kommer HaShem att hjälpa dig att vara trogen mitt i en pervers och ond generation. Makten finns i din mun och i dina händer. Använd den!

Det hebreiska ordet “im” börjar med den första bokstaven i det hebreiska alfabetet, bokstaven alef. Den sista bokstaven i detta avsnitt som talar om välsignelserna, i vers 13, är den sista bokstaven i det hebreiska alfabetet, bokstaven tav. I dessa versar finns alltså ett sammandrag av hela Skriften från början till slut, från alef till tav. Vad är det för budskap? Om du är trogen kommer du att bli välsignad på alla sätt. Lydnad ger oss välsignelser. Olydnad ger förbannelser över individen, familjen och nationen. Vill du bli välsignad med rikedom, frid och HaShems närvaro, som dessa versar utlovar? Det får du inte genom att studera Toràn. Inte heller genom att be oavlåtligen. Det är inte heller genom att ge pengar till de fattiga eller till HaShems verk. Det är inte genom lovsång eller andra offer. Det är genom lydnad. Lydnad är bättre än offer, som det står skrivet i 1 Samuelsboken 15:22:

“Då sade Shmuel: "Har HaShem samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör HaShems röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.”

Lydnad för Moshès Torà är vägen till välsignelse. När Gustav Vasa införde Moseböckerna som en viktig del av Sveriges grundlag, började landet att gå uppåt. Vägen till framgång går genom att man lyder de bud som finns i 1 Moseboken, 2 Moseboken, 3 Moseboken, 4 Moseboken och 5 Moseboken, som det står skrivet i Josua 1:7-8:

“Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer hela den Torà som min tjänare Moshè har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går. Låt inte denna Torà-rulle vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.”

Nu säger någon: ”Det är omöjligt att uppfylla alla bud.” ”HaShem gav inte Toràn för att den skulle uppfyllas för människan förmår inte att göra det.”

Då kan vi ställa en motfråga: Varför skulle den himmelske Fadern ge människan en Torà som hon omöjligt kan uppfylla? Säger inte Toràn själv att budet inte är för svårt?, som det står skrivet i 5 Mosebok 30:11-16:

“Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta. Det är inte i himlen, så att du behöver säga: "Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: "Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det. Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är, då jag i dag befaller dig att älska HaShem, din Elohim, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att HaShem, din Elohim, må välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning.”

Om det vore omöjligt att uppfylla Toràn, hur kommer det då sig att David säger om sig själv att han var rättfärdig?, som det står skrivet i 2 Samuelsboken 22:21-25:

“HaShem gjorde väl med mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig. Ty jag höll mig på HaShems vägar, jag avföll ej från min Elohim i ogudaktighet. Alla hans domslut hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag inte vika ifrån mig. Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd. Därför har HaShem lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.”

Om det vore omöjligt att uppfylla Toràn, hur kommer det då sig att Jochanan haMatbils föräldrar kunder göra det?, som det står skrivet i Lukas 1:6:

“De var båda rättfärdiga inför Elohim och levde ostraffligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.”

En annan kanske säger: “Toràn är bara för det judiska folket, inte för hedningarna”.

Om det vore så, då skulle det inte finnas någon synd bland hedningarna. Eftersom synd är brott mot Toràn, finns det ingen synd där det inte finns någon Torà, jfr. 1 Johannes 3:4; 1 Korintierbrevet 15:56; 1 Timoteus 1:8-11. Om Toràn inte är för hedningarna, har hedningarna ingen synd. Och om hedningarna inte har någon synd behöver de inte bli frälsta och då dog Messias förgäves för dem!

26:4  “skall jag ge er era regn i rätt tid, så att jorden ger sin gröda och träden på marken bär sin frukt.” – Det första resultatet av lydnaden är att regn kommer från himlen i rätt tid. I Israels land är regnet mycket viktigt. Om det inte regnar blir det ingen mat, och om det inte finns någon mat kommer svält och död. Därför är regn en livsviktig välsignelse för allt liv i Israels land.

Här talas det om regn i rätt tid. Det finns två huvudsakliga regnperioder i Israel, under hösten och under våren. I månaderna tishri och cheshvan kommer höstregnet och i nisan kommer vårregnet. Höstregnet är det starkaste och det förbereder marken för sådden. Vårregnet är mindre kraftigt men viktigare för det hjälper skörden att mogna. Dessa två regn är de viktigaste i HaShems land, som det står skrivet i 5 Mosebok 11:14:

“då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, ditt vin och din olja.”

I Joel 2:23 står det skrivet:

“Fröjda er, ni Tsions barn, var glada i HaShem, er Elohim, ty han har givit er höstregn i rätt mängd. Han skall låta rikligt med regn komma ner över er, både höstregn och vårregn som tidigare.”

I Jakob 5:7 står det skrivet:

“Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn.”

Andra alijàn, 26:6-9

26:6  “Och jag skall ge frid i landet, ni skall få ro och ingen skall förskräcka er. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, och inget svärd skall gå fram genom ert land.” – Säkerhet, jfr. v. 5, och frid är sådant som kommer när man lyder buden. Där man inte lyder buden finns det ingen säkerhet och ingen frid, som det står skrivet i 1 Tessalonikerbrevet 5:3:

“När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan.”

Det är inte de politiska freds- och säkerhetsfördragen som ger fred och säkerhet i världen, utan lydnad för de bud som står skrivna i Moseböckerna, först och främst för det judiska folket, men också för hedningarna.

26:9  “Jag skall vända mig till er och göra er fruktsamma och föröka er, och jag skall resa upp mitt förbund med er.” – Enligt Rashí, talas det här om det nya förbundet som HaShem skulle etablera och som aldrig kommer att upplösas, som det står skrivet i Jeremia 31:31-34:

“Se, dagar skall komma, säger HaShem, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Jehudàs hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land - det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte make - säger HaShem. Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HaShem: Jag skall lägga min Torà i deras inre
och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Elohim och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna HaShem!" Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HaShem. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.”

Tredje alijàn, 26:10-46

26:11 “Och jag skall sätta min boning mitt ibland er, och min själ skall inte avsky er.” – Den boning det här talas om är templet, för tabernaklet fanns redan bland dem. Det förebildar också Messias Yeshuas kropp, som är HaShems boning, som det står skrivet i Johannes 1:14:

“Och Ordet blev kött och satte upp sin boning bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.”

För det tredje refererar det till det nya Jerushalajim som skall komma ner till jorden efter det messianska riket, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 21:1-4:

“Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den avskilda staden, det nya Jerushalajim, komma ner från himlen, från Elohim, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Elohims tabernakel (boning) bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Elohim själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."”

“och min själ skall inte avsky er” – När HaShems själ avskyr folket innebär det att det blir utdrivet ur landet.

26:12 “Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Elohim, och ni skall vara mitt folk.” –Den största välsignelsen som finns, är att ha Elohims närvaro mitt ibland oss. Denna text lär oss att Elohims närvaro uppenbarar sig när vi lyder buden.

Yeshua Messias närvaro på jorden är uttrycket för Fadern bland människorna. När han därför gick bland människorna, gick HaShem bland människorna, i sin ambassadör, som det står skrivet i Jesaja 7:14:

“Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.”

I Matteus 1:22-23 står det skrivet:

“Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Elohim med oss.”

I Johannes 14:9b-11 står det skrivet:

“Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.”

26:14-15 “Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud, om ni föraktar mina stadgar (chukotai) och er själ avskyr mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund” – Denna text talar om konsekvenserna av att vara olydig förbundet. Eftersom det finns ett förbund mellan HaShem och Israel, finns det villkor och konsekvenser för att de skall kunna leva tillsammans. Villkoret för att kunna hålla sig kvar i förbundet, och få del av förbundets privilegier, är att man lyder buden. Konsekvenserna av lydnaden är att man får välsignelser och konsekvenserna av olydnaden är att man får förbannelser.

Det finns sammanlagt 49 kalamiteter i detta kapitel vilket är sju gånger sju. Texten är skriven så att man lätt kan dela in den i sju delar där man kan finna sju kalamiteter i varje del, i versarna 16-17; 19-20; 22; 25-26; 29-31; 32-33 och 36-39.

Enligt en Midrash,[1] som Rashí citerar, kan man i versarna 14-15 finna sju steg till avfall, som gör att det blir sju tillrättavisningar varje gång. De sju stegen är:

1.      Ni hör inte på mig – Inte studera Toràn.

2.      Ni gör inte efter alla dessa bud – Inte lyda buden.

3.      Ni föraktar mina stadgar – Förakta dem som lyder.

4.      Er själ avskyr mina lagar – Hata de Torà-lärda.

5.      Så att ni inte följer – Försöka få andra att inte uppfylla Toràn.

6.      Alla mina bud – Förneka att Elohim gav buden.

7.      Bryter mitt förbund – Förneka Elohims existens.

26:16 “då skall också jag handla på samma sätt mot er. Jag skall straffa er med förtärelse, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort. Och ni skall så er säd förgäves, ty era fiender skall äta den.” – Enligt Rashí, är förtärelse en sjukdom som förtär köttet efter att det blivit uppsvullet.

26:18 “Om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag tukta er sju gånger för era synders skull.” – Det hebreiska ord som översatts som “tukta” är “jasar”,[2] som betyder ”tillrättavisa”, ”korrigera”, ”tukta”, ”disciplinera”, ”lida”. Denna text lär oss att HaShem sänder dessa lidanden för att skapa teshuvà, omvändelse, i folket så att det lyder. Det är samma syfte som en pappa har när han tillrättavisar sitt barn så att det lär sig att uppföra sig ordentligt, som det står skrivet i Hebreerbrevet 12:5-11:

“Ni har glömt den uppmaning ni får som barn: Min son, förakta inte Herrens tuktan
och tappa inte modet när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar tuktar han,
och han agar vart barn som han har kär. Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Elohim handlar med er som med barn. Och var finns väl ett barn som inte tuktas av sin pappa? Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga barn. Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Elohim gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans avskildhet. För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.”

HaShems syfte med att sända förbannelserna, som är konsekvenserna av olydnaden, är att korrigera folkets livsföring.

“skall jag tukta er sju gånger för era synders skull” – Eftersom det var sju synder som ledde till avfall, finns det sju svåra tillrättavisningar.

26:23 “Om ni trots detta inte låter varna er av mig utan står mig emot” – Samma ord ”jasar”, som finns i vers 18 förekommer även i denna vers. Här översattes det som ”låter varna”. Samma ord förekommer även i vers 28. Det lär oss att syftet med dessa förbannelser inte är att straffa, fördöma eller förkasta dem som är olydiga i HaShems folk, utan tillrättavisa dem så att de vänder om från sina onda vägar till sin himmelske Fader och lyder Toràn.

26:24 “skall också jag stå er emot och slå er sju gånger för era synders skull.” – Fadern i himlen ökar trycket på tillrättavisningen mer och mer om folket fortsätter att synda. Det är ett gott exempel för de föräldrar som har upproriska barn. Om upproret i barnet inte blir kuvat måste man öka tillrättavisningen tills barnet ödmjukar sig. Ju tidigare man gör det i barnet desto lättare är det att tygla dess uppror. Så som HaShem fostrar sina barn, så fostrar vi våra barn.

26:25a “Jag skall låta er drabbas av ett hämndens svärd som skall hämnas mitt förbund” – Alla dessa olyckor har kommit över Israels barn just på grund av det förbund som finns. Att vara privilegierad innebär också att man har större ansvar. Av den som har fått mycket krävs det mycket, som det står skrivet i Romarbrevet 2:9-11:

“Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ty Elohim är inte partisk.”

26:28 “skall också jag i vrede stå er emot och tukta er sju gånger för era synders skull.” – Uttrycket ”sju gånger” förekommer fyra gånger i detta kapitel. Om vi multiplicerar sju gånger fyra får vi 28. Det kan ge oss en vink om att Israels folk, eller delar av det, skulle få utstå exil under hednanationernas förtryck under 28 sekler. Den första invasionen som orsakade att två och en halv stammar, Reuven, Gad och halva Menashè, blev landsförvisade skedde år 733-732 f.k.t.[3] Den leddes av den assyriske kungen Tilgat-Pileser, jfr 1 Krönikeboken 5:26. Det lär oss att Israels folk har lidit under landsförvisning under 28 sekler från den tiden fram till nu.

26:31 “Jag skall göra era städer till ruiner och ödelägga era helgedomar, och jag skall inte mer med välbehag känna doften av era offer.” – Här talas det om båda templenas förstörelse samt andra avskiljda platser, som synagogor och studiehus. Begreppet om templets förstörelse förekommer inte för första gången i profetböckerna utan här i Moshès Torà, som ett litet frö, jfr. Hosea 8:1; Mika 3:12; Jesaja 64:10-11; Jeremia 26:18; 30:18; Daniel 9:26. Profeterna inför inte nya grundläggande tankar, utan utvecklar de koncept som redan finns i Toràn. En del av dem är gömda.

26:33 “Men er skall jag sprida ut bland hednafolken och jag skall förfölja er med draget svärd. Så skall ert land bli en ödemark och era städer ruiner.” – Här förutsäger Toràn folkets exil. Exil är ett resultat av att man varit olydig mot buden, speciellt buden om sabbatsåren och avgudadyrkan. Om den traditionella judendomen hade varit acceptabel för HaShem, hade exilen upphört för länge sedan.

26:40-41 “De skall bekänna den missgärning de själva har begått och den deras fäder har begått, att de har handlat trolöst mot mig och stått mig emot, så att också jag måste stå dem emot och föra dem bort till deras fienders land. Ja, då skall deras oomskurna hjärtan tvingas att ödmjuka sig, och de skall få lida för sin missgärning.” – För att en full upprättelse skall kunna ske bland Israels folk, är det nödvändigt att man omvänder sig och bekänner, inte bara de egna synderna, utan också de synder som förfäderna begått, som det står skrivet i Daniel 9:1-19:

“I Ahashverosh son Darejavesh första regeringsår - han som var av medisk släkt men som hade blivit upphöjd till kung över kaldeernas rike - i hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jirmejahu skulle fullbordas angående Jerushalajims ödeläggelse, nämligen sjuttio år. Jag vände då mitt ansikte till Herren Elohim med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska. Jag bad till HaShem, min Elohim, och bekände: "O Herre, du store Elohim som inger fruktan, du som bevarar förbund och nåd mot dem som älskar dig och håller dina bud. Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter. Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet. Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerushalajims invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla andra länder, dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig. Ja, Herre, vi med våra kungar, furstar och fäder måste gömma våra ansikten i skam därför att vi har syndat mot dig. Men hos Herren, vår Elohim, finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom och lydde inte HaShems, vår Elohims, röst. Vi vandrade inte efter de lagar som han förelade oss genom sina tjänare profeterna. Hela Israel överträdde din lag och vek av utan att höra din röst. Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Elohims tjänare Moshès Torà. Vi hade ju syndat mot honom. Han höll sina ord som han hade talat mot oss och mot våra domare som dömde oss. Han lät en så stor olycka komma över oss att något liknande det som nu skett i Jerushalajim inte har hänt någon annanstans under himlen. I enlighet med det som står skrivet i Moshès Torà kom all denna olycka över oss. Men ändå sökte vi inte blidka HaShem, vår Elohim, genom att vända om från våra missgärningar och ge akt på din sanning. Därför vakade HaShem över olyckan och lät den drabba oss, ty HaShem, vår Elohim, är rättfärdig i alla de gärningar han gör. Men vi hörde inte hans röst. Och nu, Herre, vår Elohim, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och förbittring från din stad Jerushalajim, ditt avskilda berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar har Jerushalajim och ditt folk blivit till smälek för alla som bor omkring oss. Hör nu, du vår Elohim, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. Böj, min Elohim, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja - för din egen skull, min Elohim, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn."”

Profeten Daniel hade läst i profeten Jirmejahus bok att den babyloniska exilen skulle vara i 70 år. Därför klamrade han sig fast vid det löfte som finns i 3 Mosebok 26:40-45 och bekände sina egna, sina föräldrars och folkets synder. Samma sak gjorde Nechemjà, som det står skrivet i Nehemja 1:5-6:

“Jag sade: "O, HaShem, himmelens Elohim, du store och fruktansvärde Elohim, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud. Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi, Israels barn, har begått mot dig. Också jag och min faders hus har syndat.”

Om den generationens rättfärdiga män, som orsakade att 10% av den judiska befolkningen kom tillbaka och blev upprättade från den babyloniska exilen, behövde bekänna på detta sätt, hur mycket mer behöver då vi bekänna våra och våra föräldrars synder i denna sista generation så att den slutgiltiga förlossningen kommer för alla Israels barn så att de får komma tillbaka till våra fäders land?

“Ja, då skall deras oomskurna hjärtan tvingas att ödmjuka sig, och de skall få lida för sin missgärning” – För första gången förekommer här begreppet oomskuret hjärta. Sammanhanget visar oss att ett oomskuret hjärta är det hjärta som en person har som inte lever i förbundet i lydnad. Det talar också om att det är ett hjärta som inte ödmjukat sig. Att vara oomskuren i hjärtat innebär också att man är okänslig för de himmelska impulserna så att man inte kan älska HaShem tillbaka. Vi lär oss dessutom att ett oomskuret hjärta inte vill lyda Toràn. Ett omskuret hjärta är därför ett hjärta som en person har som lever i förbundet i lydnad. Det är ett hjärta som är ödmjukt och underordnar sig. Det är ett hjärta som är känsligt för de impulser som kommer från Anden och älskar HaShem tillbaka. Det är också ett hjärta som är villigt att lyda Toràn.

26:42 “Då skall jag tänka på mitt förbund med Jaakov och jag skall också tänka på mitt förbund med Jitschak och på mitt förbund med Avraham. Och jag skall tänka på landet.” – Förbundet med de tre patriarkerna är grunden för det som HaShem gör med deras ättlingar.

26:44 “Men, medan de är i sina fienders land, skall jag trots detta inte så förkasta eller avsky dem så, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är HaShem, deras Elohim.” – Här ser vi att HaShem inte kan bryta det förbund som ingåtts med förfäderna hur olydiga Israels barn än är. Trots att många av dem har brutit förbundet har Han varit trogen och kommer inte att bryta förbundet.

26:45 “Nej, dem till godo skall jag tänka på förbundet med fäderna, som jag förde ut ur Egyptens land inför hednafolkens ögon, för att jag skulle vara deras Elohim. Jag är HaShem.” – När Israels barn befinner sig i sina fienders länder har HaShem lovat att komma ihåg det förbund som ingicks med förfäderna när de gick ut ur Egypten.

Denna text lär oss att alla dessa kalamiteter skulle komma över Israels barn på grund av att de inte lydde buden. Detta var ju de villkor och konsekvenser som blev nedtecknade i det kontrakt som slöts mellan HaShem och folket. Men kontraktet slutar inte där. Det finns en paragraf som talar om upprättelse efter alla tillrättavisningar. Den paragrafen är också en del av förbundets löften. HaShem har uppfyllt sin del av förbundet och drivit ut Israels barn ur landet på grund av deras olydnad. Han kommer också att uppfylla sin del av kontraktet som säger att han skall upprätta dem igen. I 5 Mosebok 30 finns det fler detaljer om hur denna upprättelse kommer att ske, som det står skrivet i versarna 1-10:

“När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit HaShem, din Elohim, fördriver dig, och du vänder om till HaShem, din Elohim, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ, då skall HaShem, din Elohim, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. HaShem, din Elohim, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig. Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skall HaShem, din Elohim, samla dig därifrån och hämta dig därifrån. HaShem, din Elohim, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder. HaShem, din Elohim, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar HaShem, din Elohim, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då skall du få leva. Och HaShem, din Elohim, skall lägga alla dessa förbannelser på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig. Du skall på nytt lyssna till HaShems röst och följa alla hans bud som jag i dag ger dig. HaShem, din Elohim, skall ge dig överflöd i allt vad du företar dig och då det gäller dina barn, avkomman från din boskap och grödan från din mark. Ty så som HaShem fröjdade sig över dina fäder, skall han åter fröjda sig över dig och göra dig gott, när du lyssnar till HaShems, din Elohims, röst och håller hans bud och stadgar som är skrivna i denna Torà-bok, och vänder om till HaShem, din Elohim, av hela ditt hjärta och av hela din själ.”

Om HaShem uppfyllde första delen av förbundet, kommer han då att bryta den sista delen av det? Absolut inte!

De som nu lär att förbundet mellan HaShem och Israel har blivit brutet eller har fallit till historien eller blivit ersatt av ett nytt förbund i Yeshuas blod, känner inte trofastheten hos Honom som lovar och håller det han lovat. Han har hittills uppfyllt allt det som han har lovat, och han kommer också att uppfylla resten. Amen ve-amen!

Om Israels barn fick dessa förbannelser för att de hade en föraktfull attityd mot de bud som finns i Moshès Torà, hur kan de som gör anspråk på Skrifternas välsignelser i Messias namn, kunna bli välsignade om de fortsätter att ha en attityd av förakt mot de 613 buden? Det finns ingen välsignelse utan lydnad för buden! Messias kom inte för att befria oss från Toràn utan från Toràns förbannelse, som det står skrivet i Galaterbrevet 3:13:

“Messias friköpte oss från förbannelsen i Toràn, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.”

Toràns förbannelse är den som faller på var och en som inte lyder Toràns bud. För att Messias skulle kunna befria människan från den förbannelse som Toràn uttalat över dem som är olydiga, måste han ta vår förbannelse på sig. Men där slutar inte det hela. För att välsignelsen skulle kunna komma över oss var det nödvändigt att förändra våra hjärtan så att de blir lydiga buden. Genom att vi omvänder oss från olydnaden blir vi så befriade från Toràns förbannelser och får ta emot Toràns välsignelser genom den lydnad som Messias skapar i oss, som det står skrivet i Romarbrevet 1:5:

“Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till (den bibliska, hebreiska, judiska) trons lydnad för hans namns skull.”

I Romarbrevet 6:17-18 står det skrivet:

“Men Elohim vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära (Torà) som ni blivit överlämnade åt. Nu är ni slavar under rättfärdigheten (som är uttryckt i buden), sedan ni har befriats från synden (överträdelse av Toràn).”

I Hesekiel 36:26-27 står det skrivet:

“Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.”

I Romarbrevet 16:25-27 står det skrivet:

“Honom som förmår styrka er genom mitt glada budskap, min förkunnelse om Yeshua Messias, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad - Elohim, den ende vise, tillhör äran, genom Yeshua Messias, i all evighet, amen.”

Fjärde alijàn, 27:1-15

27:2  “Säg till Israels barn: Om någon uttalar ett löfte inför HaShem i förhållande till värderingen av en själ.” – Efter ett långt kapitel som talar om de kalamiteter som skulle komma över Israels barn på grund av deras förakt mot buden, kommer nu instruktioner om löften. När Israels barn befinner sig i mycket svåra situationer kommer många av dem att vilja göra löften om överlåtelse åt HaShem. Det är lättare att vara överlåten den Evige när man har problem än när allt går väl. Människan har en tendens att glömma HaShem när magen är full. Men när man är sjuk och fattig ropar man till himlen och ger löften. Detta kapitel sätter upp vissa regler för vissa löften som en person kan göra vid vissa tillfällen i livet, från löften om att ge pengar som representerar värdet av en själ, till löften om att ge hus.

I stället för att överlämna själen, som är icke-materiell, kan man ge pengar som symboliserar själens värde. Men, som vi sagt tidigare, värdet på en människas själ är för högt för att kunna återlösas så att den aldrig får se döden, jfr Psalm 49:8-9. Därför handlar det här om ett symboliskt pris som Toràn sätter på en människas själ. Om någon vill ge sitt liv till templet, kan han göra det på ett representativt sätt i form av pengar. En Midrash[4] säger: “Om du ger värdet av en själ, anser jag det som om du hade offrat den.”

27:3-4 “Om det gäller en man som är mellan tjugo och sextio år gammal, skall du bestämma det till femtio siklar silver efter helgedomssikelns vikt. Om det är fråga om en kvinna, skall du fastställa värdet till trettio siklar.” – Värdet som här fastställs har inget att göra med det pris som skulle ges för en människa om hon skulle säljas på slavmarknaden. Här är det fråga om ett fast pris som Toràn sätter upp enligt kön och ålder. Vi bör inte heller förstå detta som om vissa personer skulle vara mer värda än andra, eller som om mannen skulle vara mer värd än kvinnan, för alla människor har samma värde inför HaShem.

För att någon skall kunna ge pengar som representerar hans själ måste han göra det enligt den förmåga han har att generera materiella ägodelar. De som har mer fysisk kraft har större möjlighet att producera rikedom genom sitt fysiska arbete. En man mellan 20 och 60 år måste därför betala mer än någon annan, för vid den åldern har han sin högsta kapacitet att producera pengar genom fysikt arbete. En kvinna med samma ålder har normalt inte samma fysiska kapacitet. Därför kräver Toràn inte så mycket av henne, för att hon inte skall känna sig underlägsen mannen om hon inte kan komma upp till samma produktionsnivå. Toràn accepterar offren enligt vars och ens förmåga, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 8:12:

“Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har.”

Denna text lär oss också att när det gäller värderingen av en själ ses den fattige inte som underlägsen den rike, utan alla som befinner sig i en viss ålder och har ett visst kön blir värderade på samma sätt. Om någon, som är fattig, nu önskar ge pengar enligt värderingen av hans själ, kan han göra det för en mindre summa pengar, enligt prästens bedömning, och i det fallet räknas det inför HaShem som om han hade gett hela summan, jfr. v. 8.

Enligt Rambam,[5] användes alla pengar som gavs som värde för personer, till att reparera templet.

27:5  “Om det är fråga om någon som är mellan fem och tjugo år gammal, skall det värde du fastställer vara tjugo siklar för en pojke och tio siklar för en flicka.” – Ett barn som är fem år gammalt kan inte uttala ett löfte om att ge pengar till templet enligt värderingen av hans själ. Dessa värden är satta så att en vuxen kan ge pengar för ett minderårigt barns själ. Samma sak gäller för barn mellan en månad och fem år.

Om nu en själ kan ersättas med pengar hade Jiftach kunnat ge pengar i stället för sin dotter, när han begick misstaget att ge ett felaktigt löfte inför HaShem, jfr. Domarboken 11. Eftersom han inte kände väl till Toràn förstörde han ett människoliv i onödan. De vise diskuterar om han borde ha tvingats, eller inte, till att ge priset som skulle motsvara hans dotters själ. Eftersom han gjorde ett löfte som var emot Toràn, skulle det kunna anses som fåfängt utan att han ens skulle behöva betala den summa pengar som representerade hennes själ.

27:12 “och han skall fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som du, prästen, fastställer det, så skall det vara.” – Denna text lär oss att Vajikrà, 3 Moseboken, blev skriven i första hand för prästerna. Därför har denna bok också fått namnet ”Torat Kohanim”, ”prästernas Torà”.

Femte alijàn, 27:16-21

27:21 “utan när den frånträds på jubelåret, skall den vara avskild åt HaShem som en åker som avskilts för tillspillogivning. Hans egendom tillfaller då prästen.” – De saker som avskiljs åt HaShem överlämnas till templet eller till prästerna.

Sjätte alijàn, 27:22-28

27:28 “Om det är fråga om något överlåtet, som någon har överlåtit åt HaShem av allt han äger, det må vara en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som han har fått i arv, får detta varken säljas eller lösas. Allt överlåtet är extra avskilt och tillhör HaShem.” – HaShem värderar väldigt mycket de saker och personer som överlåts åt honom, när de kommer från ett hängivet hjärta. Därför blir de upplyfta till den högsta nivån av avskildhet och får enbart användas av prästerna, jfr. 1 Samuel 1:24-28.

Sjunde alijàn, 27:29-34

27:30 “All tionde av jorden, både av säden på jorden och av trädens frukt, tillhör HaShem. Den är avskild åt HaShem.” – Detta är den första gången som tiondegivandet nämns som ett direkt bud. Principen om tiondet finns dock redan sedan skapelsens början, när mannen inte fick äta av alla träd som han brukade. En del av arbetet får inte ätas utan ges till HaShem. Denna text visar oss att tiondet tillhör HaShem. Människan ger inte tiondet som ett offer, utan ger helt enkelt HaShem det som är hans. Denna text lär oss att tiondet av allt som marken producerar tillhör HaShem. Det betyder inte att man måste ge tionde på allt som finns på marken utan på allt som man skördar från marken och från träden. Tiondet ges på det som man tar hem till förrådshuset.

27:32 “Beträffande tionde av nötboskap eller småboskap gäller följande: Av allt som går under herdestaven skall vart tionde djur vara avskilt åt HaShem.” – Man ger också tiondet från boskapen. Tiondet från djuren avskiljs en gång om året för att sedan tas till Jerushalajim och offras på altaret. Enbart blodet och de delar som behövs för offret överlämnas, och resten av köttet äts upp av ägaren och hans familj.

Dessa två näringsgrenar, markens frukt och djurens tillväxt, representerar allt människans förvärvsarbete. Därför bör man ge tionde åt HaShem på allt man tjänar, som det står skrivet i Lukas 18:12b:

“jag ger tionde av allt jag tjänar.”

I Matteus 23:23 står det skrivet:

“Ve er, ni hycklare bland de skriftlärda och fariséerna! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i Toràn: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.”

Messias lär att man bör ge tionde t.o.m. på örter som inte produceras i stora mängder.

I denna parashà finns buden 350 – 361 av de 613

350.    Bud om att den som gjort ett löfte om att överlåta värderingen av hans själ bör ge den summa som fastställs, 3 Mosebok 27:2.

351.    Förbud mot att byta ut djur som är utsedda som offer, 3 Mosebok 27:10.

352.    Bud om att båda djur blir avskilda om man byter ut ett offerdjur mot ett annat, 3 Mosebok 27:10.

353.    Bud om att den som gjort ett löfte om att överlåta värderingen av ett djur bör ge den summa som prästen fastställer, 3 Mosebok 27:11-12.

354.    Bud om att den som gjort ett löfte om att överlåta värderingen av ett hus bör ge den summa som prästen fastställer plus en femtedel, om han önskar återlösa den, 3 Mosebok 27:14.

355.    Bud om att den som gjort ett löfte om att överlåta värderingen av en mark bör ge den summa som prästen fastställer, 3 Mosebok 27:16.

356.    Förbud mot att byta djur som avskilts, mellan olika offer, 3 Mosebok 27:26.

357.    Bud om att det som är förklarat som cherem (förbjuden ägodel) bör överlåtas till prästen, 3 Mosebok 27:28.

358.    Förbud mot att sälja en mark som förklarats som cherem, den måste överlåtas till prästen, 3 Mosebok 27:28.

359.    Förbud mot att återlösa en mark som blivit cherem-förklarad, 3 Mosebok 27:28.

360.    Bud om att varje år ge tionde av tillåtna husdjur, 3 Mosebok 27:32.

361.    Förbud mot att sälja tiondet av de tillåtna husdjuren, det måste ätas i Jerushalajim, 3 Mosebok 27:33.

Och efter att ha avslutat en bok i Toràn säger vi:

“Chazak, chazak, ve-nitchazek!” – Var stark, var stark och må vi bli styrkta!