Parashà 29 Acharei mot

3 Mosebok 16:1 – 18:30

 Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar (när Acharei mot läses separat):

1. 16:1-17

2. 16:18-24

3. 16:25-34

4. 17:1-7

5. 17:8 – 18:5

6. 18:6-21

7. 18:22-30

8. Maftir: 18:27-30

Toràläsningar (när Acharei mot läses tillsammans med Kedoshim):

1. 16:1-24

2. 16:25 – 17:7

3. 17:8 – 18:21

4. 18:22 – 19:14

5. 19:15-32

6. 19:33 – 20:7

7. 20:8-27

8. Maftir: 20:25-27

Haftarà: Hesekiel 22:1-19 (A); 22:1-16 (S)

Apostoliska Skrifterna: Matteus 16:1 – 18:35

Acharei mot

Betyder “efter döden”.

Kommentarer

Första alijàn, 16:1-17

Vajikrà 16 är ett av Toràns viktigaste kapitel. Där finns instruktionerna om försoningsdagen, Jom HaKippurim, som infaller den 10:e dagen i den sjunde månaden, Tishrí. Detta var den enda dagen under hela året som översteprästen kunde gå in i det mest avskilda området och offra rökelse och blod inför HaShems närhet. Syftet med denna tjänst vara att grovrengöra tabernaklet från de synder som hade lagrats där under hela året genom Israels barns orenheter. Trots att HaShem hade gett klara instruktioner om hur Israels barn skulle kunna hålla sig borta från rituell orenhet, så att inte helgedomen blev besmittad, var det oundvikligt. Om någon som var oren gick in i tabernaklet blev det orenat. Någon skulle kunna ha gått in där utan att märka att han var oren. En annan kanske hade glömt att han var oren och gick därför in. Därför instiftar HaShem denna försoningsdag för att rena föremålen i det jordiska tabernaklet.

På denna dag visar HaShem människan också att hon kan försona sig med Honom. Det är den stora försoningsdagen. Försoning mellan HaShem och människan är det centrala temat i hela Skriften och i detta kapitel ser man hur den försoningen kan ske. HaShems vrede vilar över människan på grund av hennes synder. Det är en vrede som är dödlig för människan. Det enda som kan stilla den vreden är att HaShem visar barmhärtighet. Den barmhärtigheten visas för människan genom försoningen som grundar sig på blodiga offer av oskyldiga liv, som det står skrivet i 3 Mosebok 17:11:

“Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.”

Detta kapitel är även en av de bästa texterna som visar vad som hände med Messias Yeshua innan och efter hans uppståndelse då han blev införd i den översteprästerliga tjänsten enligt Malki-Tsedeks ordning. Han gick in i det himmelska tabernaklet och renade det med sitt eget blod, som det står skrivet i Hebreerbrevet 9:22-26:

“Så renas enligt Toràn nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen. Ty Messias gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Elohims ansikte för vår skull. Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det mest avskilda området med blod som inte är hans eget. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.”

Den 10:e dagen i den sjunde månaden återspeglas i den 10:e dagen i den första månaden. Den 10:e dagen i den första månaden tog man in ett lamm i varje hem i Egypten där man skulle fira Pesach för att sedan kunna lämna slaveriet under kung Farao. Pesach-lammet blev utnämnt den 10:e dagen i den första månaden för att sedan offras den 14:e dagen. Den 10:e dagen i den sjunde månaden anknyter därför till Pesach-lammet. Pesach-lammets blod beskyddade de förstfödda från döden. Lammets kött producerade livskraft och helande i de svaga och sjuka kropparna. På ett liknande sätt försonar de offer som frambärs under Jom HaKippurim Israels barns synder för att frälsa dem från döden, som det står skrivet i 3 Mosebok 16:30:

“Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er. Från alla era synder skall ni renas inför HaShems ansikte.”

Pesach är intimt sammanknutet till Jom Kippur. På samma sätt uppfyllde Messias Yeshuas död, som skedde under Pesach, en stor del av Jom Kippur-tjänsten i det himmelska tabernaklet. Han har gått in i det mest avskilda området i himlen och stannat kvar där under nästan 2000 år. Eftersom översteprästen inte bara gick in i det mest avskilda området i det jordiska tabernaklet, utan också gick ut därifrån och välsignade folket, så vet vi att Messias inte kommer att stanna i det mest avskilda området i himlen, utan gå ut därifrån för att välsigna Israels folk och hela mänskligheten. Messias har alltså uppfyllt halva Jom Kippur-tjänsten. När han kommer tillbaka till jorden kommer han att uppfylla resten. På den dagen kommer all synd att utplånas hos dem som har satt sitt hopp till honom, som det står skrivet i Hebreerbrevet 9:27-28:

“Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, så blev Messias offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”

16:1 “HaShem talade till Moshè, sedan Aharons båda söner hade dött, de som dog när de trädde fram inför HaShems ansikte.” – Enligt Nachmànides blev detta sagt dagen efter att Aharons söner gått in i tabernaklet med främmande eld och dött. Rashi, däremot, menar att det var samma dag som de dog, d.v.s. den första dagen i månaden Nissan (Aviv). Under månaden Aviv, strax innan Pesach-högtiden, gavs alltså budskapet om Jom Kippur. Också det sammanknyter Pesach-firandet med Jom HaKippurim, som det står skrivet i Johannes 1:29:

“Nästa dag såg han Yeshua komma, och han sade "Se Elohims lamm, som tar bort världens synd.”

“sedan... hade dött” – Namnet på denna parashà är just acharei mot, ”efter döden”. Det lär oss att detta budskap även talar om det som skulle hända Messias efter hans död. Efter sin död, gick Mashiach in i det mest avskilda området i den himmelska Mishkan och uppfyllde så denna profetiska skuggbild, som det står skrivet i Hebreerbrevet 9:11-12:

“Men nu har Messias kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det mest avskilda området, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.”

16:2 “Och HaShem sade till Moshè: Säg till din bror Aharon att han inte när som helst får gå in i helgedomen innanför förlåten framför nådastolen som är ovanpå arken, för att han inte skall dö. Ty jag skall uppenbara mig i molnet över nådastolen.” – Som överstepräst hade Aharon tillträde till det mest avskilda området, men enbart en gång om året. Däremot kunde Moshè gå in dit när som helst.

Förbudet om att gå in i det mest avskilda området kommer precis efter att det talas om Aharons söners död. Det ger oss en vink om att de kanske hade försökt att gå in där utan tillstånd, vilket i så fall skulle vara en av anledningarna till att de dog. För att undvika att detta skulle upprepas gav HaShem mycket klara instruktioner om hur man kan gå in där och vem som får gå in där.

Det hebreiska ordet som översatts som ”nådastol” är “kapporet”[1] som betyder “täcke”, ”täckelse”, “lock”. Det kommer från roten “kafar”[2] som betyder “täcka över (med tjära)”, “överdra”, men också “förlåta”, “frikänna”, “ersätta”, “sona”. Det är samma rot som finns i ordet försoningsdagen, Jom HaKippurim, som också kallas för Jom Kippur, jfr. 3 Mosebok 23:27; 25:9. I Septuaginta har det hebreiska ordet ”kapporet” översatts till grekiska som ”hilasterion”,[3] som betyder ”försoningsoffer”, ”försoningsplats”, ”soningsställe”. Ordet ”hilasterion” kommer från “hilaskomai”[4] som betyder ”försona”, ”förlika”, ”blidka”, ”sona”, ”gottgöra”. Nådastolen ses som HaShems tron på jorden.

Det lär oss att locket inte bara tjänade till att täcka över arken, utan också som en plats där synderna blev sonade och där HaShem uppenbarade sin barmhärtighet och sin förlåtelse. Det är platsen där HaShem och människan förlikas. Därför har det också översatts som ”nådens tron”, som det står skrivet i Hebreerbrevet 4:14-16:

“Då vi nu har en stor överstepräst, Yeshua, Elohims Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.”

Försoningsplatsen, nådastolen, locket på arken, kunde bara ses av en enda person en gång om året. När Messias kom blev han däremot uppvisad offentligt som en försoningsplats, en nådastol, som det står skrivet i Romarbrevet 3:25-26:

“Honom har Elohim, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Elohims tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Yeshua.”

Det grekiska ord som översatts som “nådastol” är “hilasterion”, som vi tidigare sett. Detta ord förekommer endast på två ställen i de grekiska texterna av de Apostoliska Skrifterna. I Hebreerbrevet 9:5 översattes det även som ”nådastolen”. Som vi tidigare sett, är ”hilasterion” den översättning som LXX gör av det hebreiska ordet ”kapporet”. Kapporet är locket som täcker vittnesbördets ark. Den grekiska texten i Romarbrevet 3:25 lär oss alltså att Messias blev uppvisad som ett soningsställe, som en nådastol, som ett lock på arken som finns i den mest avskilda platsen i det himmelska och det jordiska templet. När Yeshua dog blev han uppvisad offentligt som ett försoningsställe, vilket kopplar samman hans död med Jom Kippur. När Messias blev blodigt avrättad, kunde hela mänskligheten se att det finns rening och evig förintelse av synder, inte bara för judar, utan också för hela världen, som det står skrivet i 1 Johannes 2:2:

“Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.”

I 1 Johannes 4:10 står det skrivet:

“Kärleken består inte i att vi har älskat Elohim utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.”

Mötesplatsen mellan HaShem och människan finns ovanpå arken i templet, som det står skrivet i 2 Mosebok 25:22:

“Där skall jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om allt som jag genom dig skall befalla Israels barn.”

I 2 Mosebok 30:6 står det skrivet:

“Du skall ställa altaret framför förlåten som hänger framför vittnesbördets ark. Det skall stå framför nådastolen som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.”

Enligt den grekiska texten av Romarbrevet 3:25 blev Yeshua utställd som en nådastol inför hela världen. På samma sätt som nådastolen var en mötesplats mellan HaShem och Moshè utgör Messias offer en mötesplats mellan HaShem och mänskligheten, som det står skrivet i Johannes 12:32-33:

“Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.”

Nådastolen är en plats där HaShem visar sig på ett extraordinärt sätt. Nådastolen finns på tre olika nivåer:

1.      I tabernaklet och templet på jorden.

2.      I Messias kropp som är ett tempel.

3.      I det himmelska templet.

Eftersom HaShem uppenbarade sig på ett extraordinärt sätt genom Mashiachs död och uppståndelse, ger han därigenom till känna sina egenskaper. Vi skall här nämna fyra av dem:

1.      Hans rättfärdighet. Elohims rättfärdighet kräver att syndaren får ett dödsstraff. För att kunna förlåta syndaren måste HaShem förse henne med en ersättare. Utan en ersättare som är en broder till syndaren, är det omöjligt att skaffa förlossning. Ett djur kan inte ersätta en människa. Om HaShem hade befriat människan från synden och döden genom djuroffer, skulle han inte vara rättfärdig. Genom Yeshuas död uppenbarar han att han är rättfärdig när han förlåter syndaren, jfr. Romarbrevet 3:25-26.

2.      Hans barmhärtighet och kärlek. Genom Yeshuas död kan alla människor på jorden bli Elohims eviga barn genom syndaförlåtelsen och befrielsen från döden, jfr. Johannes 3:16; 1 Johannes 3:1.

3.      Hans trofasthet. Genom Messias död och uppståndelse på den tredje dagen uppfyller HaShem sina löften som gavs till profeterna.

4.      Hans kraft. HaShems oerhörda kraft blivit uppenbarad genom att Yeshua uppväcktes från de döda och fick sin kropp förvandlad till odödlig samt blev förhärligad då all makt blev honom underlagd, jfr. Efesierbrevet 1:19-21.

16:3 “Detta skall Aharon ha med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till uppstigandeoffer.” – Aharon kunde bara gå in i det mest avskilda området genom de ställföreträdande djur som offrades för att profetiskt peka på Messias död. Det lär oss att Yeshuas död är grunden till att människan skall kunna närma sig HaShem.

Under templets tid förberedde sig hakohen hagadol, översteprästen, en vecka innan den viktigaste dagen på året. Han lämnade sitt hem för att tillbringa sin sista vecka i helgedomen. Under sju dagar renade han sig genom reningsvattnet från den röda kon, om han skulle ha rört vid något lik utan att märka det, som det står skrivet i 4 Mosebok 19:11-13:

“Den som rör vid en död människa skall vara oren i sju dagar. Han skall rena sig med vattnet på tredje dagen och på sjunde dagen, och så blir han ren. Men om han inte renar sig på tredje dagen och på sjunde dagen, blir han inte ren. Var och en som rör vid ett lik, vid en död människa, och inte renar sig, han orenar HaShems tabernakel och skall utrotas ur Israel. Eftersom reningsvattnet inte blivit stänkt på honom är han oren. Hans orenhet är alltjämt kvar.”

Under dessa sju dagar blev han också instruerad av visa talmider som sanhedrin, stora rådet, hade sänt till honom. Det var för att han skulle uppfylla Jom Kippur-tjänsten på ett rätt sätt. Man förberedde också en ersättare som skulle finnas till hands om kohen gadol skulle bli tamè, rituellt oren, och bli oförmögen att betjäna. De läste och repeterade Vajikrà 16 och de lagar, halachot, som handlade om försoningsdagen, ända tills översteprästen lärde sig dem ordentligt. Under den veckan offrade han också rökelse och tände menoràn.

Dagen innan Jom Kippur kom man fram till honom med de djur som hade reserverats för detta tillfälle så att han skulle kunna känna igen dem väl. De visa lärjungarna blev den sista dagen avbytta av en grupp kohanim (präster) som hjälpte översteprästen att praktisera konsten att hälla rökelse i sina händer med en sked. Detta skulle sedan göras inför HaShem i det mest avskilda området. Detta var en av de svåraste sakerna eftersom det inte fick spillas ett enda korn rökelse på jorden.

Natten innan den stora dagen sov inte översteprästen. Han läste texter ur Job, Esra, Krönikeböckerna och Daniel för att kunna hålla sig vaken. Om han somnade väckte de unga prästerna honom genom att göra oljud med sina fingrar. Om han blev dåsig kunde han ställa sig upp en stund på det kalla tempelgolvet. Det fanns också andra personer i Jerushalajim som vakade den natten. De läste och bad och förberedde sig för den stora dagen.

16:4 “Han skall ta på sig en avskild livklädnad av linne och ha benkläder av linne på sin kropp, och han skall spänna på sig ett bälte av linne och vira en huvudbonad av linne om huvudet. Detta är de avskilda kläderna, och innan han tar dem på sig skall han bada sin kropp i vatten.” – När översteprästen gick inför HaShems ansikte i det mest avskilda området hade han på sig en speciell klädedräkt som bestod av fyra linneplagg. Varje år tillverkade man nya kläder för detta speciella tillfälle. De vanliga kläderna, som bestod av åtta plagg, använde översteprästen under sin dagliga tjänstgöring. De var gjorda av en blandning av guld och ädelstenar samt tyg och färger som kom både från djurriket och från växtriket. De kläder som användes till att gå in i det mest avskilda området kom enbart från växtriket. Dessa linnekläder uttrycker ödmjukhet inför HaShems närvaro.

Lin förekommer för första gången i Skrifterna i 1 Mosebok 41:42, där det talas om Josef som blev klädd i linne av Farao när han blev upphöjd. Det lär oss att det finns ett samband mellan Josefs upphöjelse efter att ha suttit i fängelse och den prästerliga tjänsten under Jom Kippur. Allt detta leder oss till Messias ben Josef som blev klädd i linne när han dog. Det utgör ett tecken för den Malki-Tsediska prästtjänsten som han skulle inträda i efter sin uppståndelse, jfr. Johannes 19:40.

“bada sin kropp i vatten” – På Jom Kippur gjorde översteprästen tevilà med hela sin kropp sammanlagt fem gånger. Varje gång som han bytte kläder doppade han hela sin kropp i vatten samt tvättade sina händer och fötter innan och efteråt. Sammanlagt tvättade han sina händer och fötter tio gånger den dagen.

Först gjorde han ett tevilà (reningsdop) innan han satte på sig de gyllene kläderna för att kunna börja med den tjänst som han gjorde varje dag som överstepräst. Därefter hällde han vatten på sina händer och fötter och offrade det dagliga morgon-offret som bestod av ett lamm. Han brände upp rökelse på rökelsealtaret och rengjorde menoràn, ljusstaken. Därefter offrade han sitt dagliga matoffer, minchà, samt en del av de extraoffer, musaf, som hörde till Jom Kippur, som det står skrivet i 4 Mosebok 29:7-11:

“På tionde dagen i samma sjunde månad skall ni hålla en avskild sammankomst. Ni skall då fasta och inte utföra något arbete. Som uppstigandeoffer till en ljuvlig doft för HaShem skall ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efà till tjuren, två tiondels efà till baggen, och en tiondels efà till vart och ett av de sju lammen. Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer, detta förutom försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras drickoffer.”

Sedan renade han sina händer och sina fötter och tog av sig de gyllene kläderna. Han doppade sig i vatten och satte på sig kläderna som hade tillverkats av finaste linne, just för det tillfället. Han hällde ytterligare en gång vatten på sina händer och fötter och var så klar för nästa del av tjänstgöringen.

16:5  “Av israeliternas menighet skall han ta emot två bockar till syndoffer och en bagge till uppstigandeoffer.” – Dessa djur gavs för att folket skulle försonas.

16:6  “Och Aharon skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus.” – Enligt Rashi, talas det här om samma ungtjur som nämns i vers 3. Översteprästen var tvungen att betala själv för den. Nu lägger han händerna på den unga tjurens huvud och bekänner sina egna och sin familjs synder. Enligt Rashí, betyder ordet ”försoning” i denna vers en syndabekännelse. Normalt har försoning att göra med blod. Enligt Rambam[5] uttalade han dessa ord:

“HaShem, ha förbarmande. Jag har syndat utan vilje. Jag har begått överträdelser med vilje och på ett oförskämt sätt inför dig, både jag och min familj. HaShem, ha förbarmande med min familj och mig och sona de synder som vi har begått utan vilje och de överträdelser som vi har begått med vilje inför dig, som du säger i din tjänare Moshès Torà (3 Mosebok 16:30): ”På den dagen skall han bringa försoning för att rena er. Från alla era  synder skall ni renas inför HaShem”.”

Under alla de bekännelser som översteprästen uttalade under dagen talade han ut Elohims fyr-bokstavliga Namn, JHWH, sammanlagt tio gånger. När folket hörde Namnet uttalas böjde de sig ner till marken och bekände följande ord:

“Baruch shem kevod malchutó leolam vaed. (Välsignat i evighet vare hans härliga regerings Namn).”

16:7 “Sedan skall han ta de två bockarna och ställa dem inför HaShems ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.” – De två bockarna måste likna varandra, i utseende, vikt och höjd. De köptes med hjälp av församlingens gemensamma kassa.

16:8  “Aharon skall dra lott om de båda bockarna: en lott för HaShem och en lott för Azazel.” – Efter att ha uttalat bekännelsen över ungtjuren slaktades den inte omedelbart. Först lottade man mellan de två getterna som utgjorde en central del av dagens tjänstgöring. För denna lottning användes två plåtar med inskrift som fanns i en urna. På den ena stod det: ”För HaShem” och på den andra stod det: ”För Azazel”. Översteprästen tog de båda plåtarna med varsin hand utan att titta och lade dem på var sin bock som de stod inför honom. Man läste inskrifterna och ropade ut över den bock som hade blivit vald för HaShem: ”Detta är ett chatat-offer för HaShem!”

Man satte en scharlakansfärgad tråd på bockens huvud som skulle till Azazel och en annan röd tråd vid ingången till det avskilda området i templet. Talmud[6] lär:

“Våra rabbiner lärde: Under Shimon den Rättfärdiges[7] fyrtioåriga tjänstgöring föll alltid lotten (”För HaShem”) i hans högra hand. Efter den tiden föll den ibland i den högra handen och ibland i vänstra. Och (under samma tid) blev den scharlakansfärgade tråden alltid vit. Efter den tiden blev den ibland vit och ibland blev den inte det.”

Längre fram i samma skrift[8] står det:

“Våra rabbiner lärde: Under de sista fyrtio åren innan templet förstördes föll lotten (”För HaShem”) aldrig i högra handen och den scharlakansfärgade tråden blev aldrig vit...”

Fyrtio år innan templets förstörelse var år 31 enligt den romerska tideräkningen. Enligt mina beräkningar var det samma år som Messias Yeshua dog. Efter hans död gjordes inte Jom Kippur-tjänsten på ett sätt som blev välbehaglig för HaShem.

Vad är Azazel?[9]

Enligt Talmud[10] är Azazel sammansatt av Aza och Azael som var två änglar som innan floden bad om tillstånd att få leva bland människorna med mänskligt utseende för att bevisa att de inte skulle synda som de andra människorna. Men när de fick tillstånd till att göra det syndade de mer än de människor hade gjort som levde innan floden. Rashí[11] kommenterar denna utsaga och säger att geten kallades för Azazel för att det innebar att han sonade för synder, bl.a. Aza och Azazels omoraliska handlingar.

I sin kommentar till Vajikrà säger dock Rashi att ordet Azazel betecknar ett kargt och hårt berg, ett mycket högt stup. I Gur Arijè, som är en kommentar till Rashi, står det skrivet att Azazel är en term som är sammansatt av orden ”az”, ”sträv”, ”sträng”, och ”el”, ”stark”, ”hård”. Att det förekommer ett zajin extra ändrar inte på något sätt det faktum att det härleds ur ”az” och ”el”.  Det är vanligt i hebreiskan att av stilistiska skäl lägga till en extra bokstav i ett ord som bildats genom en eller flera rötter. Nachmanides säger att när det står skrivet att djuret blev sänt till Azazel, betyder det helt enkelt att det sändes till en karg och obeboelig plats.

En Midrash[12] tolkar ordet Azazel som satan eller en shed, en ond ande. Men eftersom det senare talas om att det är strängeligen förbjudet att offra till demonerna, måste den tolkningen ifrågasättas, jfr. 3 Mosebok 17:7.

16:9  “Den bock som lotten bestämmer åt HaShem skall Aharon föra fram och göra till ett syndoffer.” – Geten blev inte slaktad ännu. Den bara fördes fram för att utses som ett syndoffer.

16:10 “Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför HaShems ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden.” – Rashi säger att när det här talas om att geten måste ställas levande inför HaShem, innebär det att den senare kommer att sändas iväg till att dö. Tanken är att sända den till ett stup och därifrån kasta ner den så att den blir krossad.

De två getterna talar om två olika synvinklar av Messias död. Blodet från en av dem förs in i det mest avskilda området, v. 15-16, och dess kropp bränns upp utanför lägret, v. 27-28. Den andra blir sänd ut i öknen, v. 21-22. En av dem ger försoning för synden, d.v.s. den tillfredsställer HaShems rättfärdighet, som kräver syndarens död. Den andra avlägsnar synden långt bort för att den skall tas bort från Israels barn.

16:11 “Aharon skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur.” – Ordet ”bringa försoning” förstås här som en muntlig bekännelse över översteprästens personliga djur. Kohen gadol uttalade alltså här en andra bekännelse av alla sina synder och alla prästernas synder. Prästerna kallas i Psalm 135:19 för ”Aharons hus”. Därefter slaktade han ungtjuren och lät blodet rinna ner i en bägare som gavs till en annan präst.

16:12 “Sedan skall han ta ett fyrfat, fullt med glöd från altaret som står inför HaShems ansikte, och han skall fylla sina händer med krossad, väldoftande rökelse, och han skall bära in detta innanför förlåten.” – Nu kom den känsligaste delen tjänsten, för nu skulle han gå in i det mest avskilda området. Kohen gadol tog glödande kol från förgårdens altare och la dem i en guldskål. Man gav honom sedan en skål med rökelse som hade malts extrafint för detta tillfälle. Han tog rökelsen med sina båda händer och la den i en sked. Han tog skeden i sin vänstra hand och skålen med kolen i sin högra hand och gick in i det mest avskilda området. Där ställde han skålen med kolen mellan arkens båda stänger. Under det andra templets tid, när det inte fanns någon ark, ställde han den på den sten där arken hade stått. Därefter tog han skeden med sina fingertoppar eller med tänderna, för att kunna få båda händerna fria, och hällde över rökelsen i de båda händerna. Detta var mycket svårt för det fick inte spillas någon rökelse på marken.

16:13 “Han skall lägga rökelsen på elden inför HaShem, så att ett moln av rökelse täcker nådastolen ovanpå vittnesbördet, detta för att han inte skall dö.” – Översteprästen la nu all rökelse i guldskålen med de glödande kolen så att det bildades ett rökmoln mellan sig och nådastolen, där HaShems shechinà, härliga närvaro, uppenbarades. Röken som producerades av att rökelsen brändes upp på kolen som hade ryckts ur den yttre elden, symboliserar det tillfälle då Messias Yeshua kom inför HaShem efter att ha uppväckts, som det står skrivet i Sakarja 3:2b:

“Är då inte denne en brand ryckt ur elden?”

För att Aharon skulle kunna vara på den mest avskilda platsen när shechinàn visade sig, måste han bränna upp rökelse som bildade ett moln som kunde skydda honom från döden. Genom detta moln kunde han närma sig HaShem utan fara. Detta moln symboliserar Mashiach. Genom honom kan vi närma oss HaShem utan fara. Utan Mashiachs offer dör syndaren i den Rättfärdige Elohims närhet.

Rökelsen som blev mald symboliserar Messias. Rökelsen som blev lagd på kolen symboliserar det tillfälle då Messias dog och gick igenom elden. Genom denna död bildades ett skyddande moln i himlen. Genom detta moln kan människan närma sig nådens tron, som det står skrivet i Hebreerbrevet 4:14-16:

“Då vi nu har en stor överstepräst, Yeshua, Elohims Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.”

I Hebreerbrevet 10:19-22 står det skrivet:

“Bröder, genom Yeshuas blod kan vi nu frimodigt gå in i det mest avskilda området på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött. Vi har en stor präst över Elohims hus. Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten.”

Efter att ha lagt rökelsen på de brinnande kolen gick översteprästen ut baklänges, utan att släppa blicken från nådastolen. Folket stod och bad för honom så att hela tjänsten i det mest avskilda området skulle bli lyckad. Om det begicks ett misstag dog översteprästen och folket kunde inte få förlåtelse från sina synder. Enligt en Midrash,[13] dog majoriteten av översteprästerna under andra templets tid samma år som de hade tjänstgjort under Jom Kippur eftersom de var korrumperade och hade köpt sin position med pengar.

När översteprästen kom in i det avskilda området, gick de andra prästerna ut därifrån, jfr. v. 17. Där stannade han en stund och bad en kort bön för att sedan gå ut till förgården där folket stod och väntade på honom med oro.

16:14 “Och han skall ta av tjurens blod och stänka det med sitt finger framtill på nådastolen. Sju gånger skall han stänka blodet framför nådastolen med sitt finger.” – Detta blod kom från Aharons personliga offerdjur. Den andra prästen hade vajat bägaren med blodet under tiden så att det inte skulle koagulera. Nu tar översteprästen detta blod och går in i det mest avskilda området för andra gången. Där stänker han blodet mot den östra sidan av nådastolen, en gång uppåt och sju gånger neråt utan att blodet kommer fram till arken. Han räknar högt under tiden han stänker: ”En (uppåt), en och en (neråt), en och två, en och tre... en och sju. På detta sätt gör han inte fel.

16:15 “Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen.” – Nu offras den bock för folket som hade utpekats för HaShem under lottningen. Blodet lät man rinna ner i en bägare och därefter togs det innanför förlåten och stänktes på samma sätt som blodet från den personliga ungtjuren, en gång uppåt och sju gånger neråt. Därefter gick översteprästen ut baklänges till det avskilda området.

16:16 “Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter.” – Genom att blodet från bocken stänks inför HaShem skapas försoning för det mest avskilda området och det avskilda området för de orenheter som Israels barn hade besudlat tabernaklet med. Rashi säger att den försoning som bringades genom blodet från översteprästens personliga ungtjur, (v. 11), endast täckte de orenheter som översteprästen och de andra prästerna orsakat helgedomen eller de avskilda offren. Med andra ord, bestänkelsen sonade enbart för de synder som begåtts genom att man gått in i helgedomens område när man varit oren, tamè, eller genom att man ätit kött från offren när man varit tamè, eller genom att ha ätit offer som blivit besmittade trots att man varit tahor. Bestänkelsen av ungtjurens blod renade tabernaklet från de orenheter som orsakats av prästerna och bestänkelsen av getens blod renade tabernaklet från de orenheter som orsakats av Israels barn.

“På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet” – På samma sätt som blodet från de båda djuren stänktes i det mest avskilda området, en uppåt och sju neråt, så skulle det nu stänkas på förlåten från det avskilda området. Först stänktes blodet från ungtjuren och därefter stänktes blodet från geten, en gång uppåt och sju gånger neråt vid varje bestänkelse.

Andra alijàn, 16:18-24

16:18 “Sedan skall han gå ut till altaret som står inför HaShems ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring.” – Här talas det om guldaltaret i det avskilda området, som det står skrivet i 2 Mosebok 30:9-10:

“Ni skall inte låta någon främmande rökelse komma på det och inte heller uppstigandeoffer eller matoffer och ni skall inte utgjuta något drickoffer på det. En gång om året skall Aharon bringa försoning för altarets horn. Med blod från försoningssyndoffret skall han en gång om året bringa försoning för det, släkte efter släkte. Det är högavskilt för HaShem.”

Blodet från båda djuren, översteprästens personliga ungtjur och folkets bock, blandades och ströks på guldaltarets fyra hörn.

16:19 “och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och avskilja det från Israels barns orenheter.” – Översteprästen renade platsen ovanpå altaret och stänkte blodet sju gånger på den. Sammanlagt stänktes blod 43 gånger i helgedomen, 2 x (1+7) gånger i det mest avskilda området, 2 x (1+7) gånger på förlåten från det avskilda området, 4 gånger på hornen och 7 gånger på altaret (16+16+4+7=43). Det blod som blev över hälldes ut vid foten av förgårdens altare.

I Hebreerbrevet 9:11-14, 24-26 står det skrivet:

“Men nu har Messias kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det mest avskilda området, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, avskiljer till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Messias blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Elohim. Ty Messias har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Elohim... Ty Messias gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Elohims ansikte för vår skull. Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det mest avskilda området med blod som inte är hans eget. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.”

I Hebreerbrevet 10:19-20 står det skrivet:

“Bröder, i kraft av Yeshuas blod kan vi nu frimodigt gå in i det mest avskilda området på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött.”

Här står det att Yeshuas blod är som en väg som vi kan gå på för att komma till det mest avskilda området i himlen. Det lär oss att när översteprästen stänkte sju gånger neråt ”målades” en blodväg som går ända in till platsen där HaShem uppenbarar sig. Det är platsen för intimitet med den himmelske Fadern, jfr. 2 Mosebok 30:36b “där jag skall uppenbara mig för dig”. De sju blodfläckarna på marken är som sju steg som leder till mötesplatsen. Talet sju talar om att det finns en blodsbestänkelse för vart och ett av de sju tusenåren av den syndiga mänsklighetens historia på jorden. På samma sätt som det stänktes sju gånger på jorden kommer det att vara 7000 år av synd på jorden som behöver bli bestänkta med Messias blod i det himmelska templet. Under det åttonde årtusendet kommer det inte att finnas någon synd. Därför stänktes det enbart sju gånger på jorden. Efter det sjunde tusenårsperioden kommer vi att leva i en tidsålder av rättfärdighet, som är ett resultat av Messias död och uppståndelse.

16:21 “Och Aharon skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta.” – Detta är den tredje syndabekännelsen som översteprästen gör. Denna gång är det för hela folkets synder.

16:22 “Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.” – Översteprästen fick inte lämna förgården tills mannen med bocken hade kommit ut i öknen. För att kunna veta att han kommit dit hade man byggt upp plattformer som man ställde sig på. När mannen kom till öknen med geten, viftade en man en halsduk från den sista plattformen så att den syntes till den plattform som var före o.s.v. tills man kom fram till templet i Jerushalajim.

När folket levde i avskildhet och rättfärdighet kunde man se hur den scharlakansfärgade tråden som var uppsatt vid ingången till helgedomen blev vit när geten som fördes ut i öknen dog. Men, som vi såg tidigare i det vittnesbörd som finns i Talmud, hände detta mirakel inte alltid längre fram. Och efter Yeshuas död fram till templet förstördes, hände det aldrig. Därför satte till slut de visa männen inte längre upp tråden vid ingången till det avskilda området. En Midrash[14] berättar att sändebudet skulle binda halva snöret vid stupet och den andra halvan i getens horn.

Denna text säger att geten bär på sig Israels barns missgärningar. Detta är en skuggbild av det som skulle hända med Messias ben Josef, som det står skrivet i Jesaja 53:4, 11-12:

“Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Elohim och pinad... Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär. Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.”

16:23 “Sedan skall Aharon gå in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna, som han hade klätt sig i när han gick in i helgedomen, och han skall lämna dem där.” – Detta är tredje gången som översteprästen byter kläder. De kläder som användes under Jom Kippur var tvungna att sparas och de kunde inte användas under en annan Jom Kippur.

16:24 “Han skall bada sin kropp i vatten på en avskild plats och ta på sig sina vanliga kläder. Sedan skall han gå ut och offra sitt eget uppstigandeoffer och folkets uppstigandeoffer och bringa försoning för sig och för folket.” – Denna vers lär oss att han behövde rena sig i en mikvè när han bytte kläder. Nu satte han på sig sina gyllene kläder för att offra de två baggar som nämns i versarna 3 och 5. Han offrade också några av de extra offer, musaf, som nämns i 4 Mosebok 29:7-11.

Tredje alijàn, 16:25-34

16:25 “Fettet av syndoffersdjuret skall han bränna på altaret.” – Efter att ha gjort det bytte han sina kläder igen för fjärde gången för att kunna gå in i det mest avskilda området och ta ut skeden och rökelseskålen. Hebreerbrevet 9:4 talar inte om rökelsealtaret som om det stod i det mest avskilda området, utan om denna rökelseskål som stod där under hela Jom Kippur-tjänsten. Ordet ”altare” förekommer inte i den grekiska texten i Hebreerbrevet 9:4.

Efter att ha tagit ut skeden och rökelseskålen bytte översteprästen om sina kläder igen för att offra dagens sista extra-offer, musaf, och frambära det dagliga eftermiddagsoffrerlammet och bränna upp det dagliga rökelseoffret på guldaltaret. Därefter offrade han resten av översteprästens dagliga matoffer på altaret. Sedan tog han av sig de gyllene kläderna och klädde sig i sina egna kläder för att kunna gå hem. Folket följde med honom ända hem med glädje eftersom han hade haft framgång i sin tjänst.

16:27 “Syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skall föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud, kött och orenhet.” – Ungtjuren och geten bränns upp utanför lägret för att vara en profetisk skuggbild av det som skulle hända med Messias Yeshua, som det står skrivet i Hebreerbrevet 13:11-12

“Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det mest avskilda området som syndoffer, bränns upp utanför lägret. Därför har också Yeshua lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle avskilja folket.”

16:29 “Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er.” – Ordagrant står det att vi skall pressa eller tukta våra själar. Det uttrycket har alltid tolkats som att fasta, d.v.s. inte varken äta eller dricka någonting under 25 timmar. 

16:30 “Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er. Från alla era synder skall ni renas inför HaShems ansikte.” – Den hebreiska texten säger att HAN skall bringa försoning för er inför HaShem. Vem talar det om här? Det talar om Mashiach ben Josef, den lidande Messias, som skulle komma och bringa försoning för Israels barn och rena dem från alla deras syner inför HaShem.

Om nu Yeshua dog den 14 Nissan, hur kunde han då uppfylla Jom Kippur som infaller ett halvår senare? Svaret är att Mashiachs verk inte ännu har fullbordats. Han har gått in i det mest avskilda området i himlen, men han har inte kommit ut därifrån till folket. Hälften återstår att uppfyllas. När han kommer ut från den platsen kommer synden att utplånas för evigt hos var och en som har tagit emot hans offer på ett personligt sätt. Då kommer vi att bli totalförvandlade och befriade från jetser harà. När Messias kommer tillbaka blir Jom Kippur den dag då hela Israels lands missgärningar utplånas, som det står skrivet i Sakarja 3:9:

“Se den sten som jag har lagt inför Jehoshua! Över denna enda sten vakar sju ögon, och se, jag skall gravera in en inskrift på den, säger HaShem Tsevaot. Och jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag.”

I Malaki 3:1-3 står det skrivet:

“Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig. Och den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger HaShem Tsevaot. Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en guldsmeds eld och som en tvättares såpa. Likt en guldsmed skall han sätta sig ner och rena silvret. Han skall rena Levi söner, luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram åt HaShem en offergåva i rättfärdighet.”

16:31 “En sabbat med fullständig vila skall den vara för er, och ni skall fasta. Detta skall vara en evig stadga.” – Här förekommer uttrycket “sabbat sabbaton”. Detta uttryck förekommer enbart när det talas om vecko-sabbaten och Jom Kippur. Sabbaterna i de årliga högtiderna nämns inte på detta sätt, som ”sabbat sabbaton”. Jom Kippur är de årliga extra-sabbaternas sabbat på samma sätt som vecko-sabbaten är veckodagarnas sabbat. Det finns sju extra årliga sabbater vid sidan av vecko-sabbaterna. Bland dem är Jom Kippur en speciell sabbat, på samma sätt som vecko-sabbaten för veckodagarna, jfr. 3 Mosebok 23. På samma sätt förhåller det sig med Jovel, jubelåret, i samband med de sju shmità-åren, friåren, jfr. 3 Mosebok 25.

16:32 “Den präst som har blivit smord och invigd till att vara präst i sin fars ställe skall bringa försoning. Han skall ta på sig linnekläderna, de avskilda kläderna.” – Denna text ger en vink om att Yeshua handlade i sin himmelske Faders ställe när han bringade försoning för våra synder, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 5:18-21:

“Allt kommer från Elohim, som har försonat oss med sig själv genom Messias och gett oss försoningens tjänst. Ty Elohim var i Messias och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Messias. Det är Elohim som förmanar genom oss. Vi ber å Messias vägnar: låt försona er med Elohim. Den som inte visste av synd, honom har Elohim i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle bli gjorda till Elohims rättfärdighet.”

16:33 “och han skall bringa försoning för det mest avskilda området och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.” – Alla de offer som frambars under Jom Kippur åstadkommer denna totala rening en gång om året. De är däremot inte kapabla att eliminera synden inom människan. De kan bara bringa försoning för de orenheter och synder som begåtts under året. Hebreerbrevet 9:1 – 10:25 ger en djupgående messiansk undervisning om Jom Kippur-tjänsten. Där lär vi oss bl.a:

1.      Jom Kippur-tjänsten på jorden gör inte människan fullkomlig genom att ta bort jetser harà, synden. Den bara förlåter och täcker över, men tar inte bort den.

2.      Jom Kippur-tjänsten i himlen gör att den människa blir fullkomlig som tar emot det eviga och fullkomliga offer som Mashiach Yeshua frambar.

3.      Det ena utesluter inte det andra, utan det ena är en skuggbild av det andra.

4.      Det ena kommer inte att tas bort förrän det fullkomliga har trätt in. För somliga blir det när Messias kommer tillbaka och för andra blir det när himmel och jord förgås.

Fjärde alijàn, 17:1-7

17:3-4 “Om någon av Israels hus slaktar ett nötkreatur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att bära fram det som en offergåva åt HaShem framför hans tabernakel, skall detta tillräknas den mannen som blodskuld. Han har utgjutit blod, och han skall utrotas ur sitt folk” – Det finns två tolkningar av denna text:

1.      Det syftar bara till de djur som blivit avskilda till att offras (Akivà och Rashí).

2.      Det syftar till djur som inte blivit avskilda. Under ökentiden var det förbjudet att offra utanför tabernaklet (Talmud Chulín 17a), jfr. 5 Mosebok 12:15, 21.

Tillståndet att äta kött gavs efter floden. Tidigare var det förbjudet.

17:7 “De skall inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta skall vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.” – Det hebreiska ord som översatts som ”ond ande” är “sair”.[15] Det ordet tolkas här på olika sätt:

1.      Ond ande, demon, en kroppslös varelse som anses driva omkring på ödelagda och obebodda platser, jfr. Jesaja 13:21; 34:14.

2.      Enligt en kommentar av Ibn Ezrà får dessa varelser samma namn som getterna eftersom det är det utseende som de får av de som tror på dem.

3.      Enligt Jonatan ben Uziels Targum handlar denna vers om avgudarna som liknas vid seirim (plural av sair).

I 2 Krönikeboken 11:15 står det skrivet:

“och anställde åt sig andra präster för offerhöjderna och för de onda andarna och för kalvarna som han hade gjort.”

I 1 Korintierbrevet 10:19-20 står det skrivet:

“Vad menar jag då med detta? Att kött från avgudaoffer skulle betyda något eller att en avgud skulle betyda något? Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Elohim, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna.”

Femte alijàn, 17:8 – 18:5

17:11 “Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.” – Blodet representerar livet. Det är inte så att själen befinner sig i blodet, utan livet är beroende av blodet. Genom att Yeshua dog och utgöt sitt blod bringades försoning för människans liv. HaShem har instiftat blodet som ett försoningsmedel på grund av livet, själen, som är beroende av blodet.

Det finns ingen grund i Skrifterna till att inte tillåta blodtransfusion för att rädda människoliv. Själen blir inte överförd från en människa till en annan människa när man för över en del av blodet. Inte heller blir en del av själen överförd, (känslor, förstånd och vilja). Själen hålls uppe genom blodet, men den är inte i blodet.

18:3  “Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kenàans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar.” – Denna text visar att Israels barn har blivit kallade att vara olika de andra folken i världen, och speciellt så omoraliska folk som mistrierna och kenaaniterna. Vi har blivit kallade att äta annorlunda, klä oss annorlunda, tala annorlunda o.s.v. Kan vi då se på andra folks sätt att leva och göra motsatsen? Är det detta som HaShem vill lära oss med detta ord? Till en viss del kan det vara rätt, men om vi skall låta det som hedningarna praktiserar vara orsaken till att vi tar beslut om att leva på ett visst sätt, då kanske vi underlåter att göra något som HaShem har erkänd och till och med befallt. Vi skall inte låta bli att göra saker som är bra bara för att de andra gör det! Därför står det skrivet i vers 4:

“MINA domslut skall ni följa och MINA stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är HaShem, er Elohim.”

Det är inte hedningarna som avgör hur vi skall bete oss, utan HaShems Torà. Det finns många före detta kristna som nu går på upprättelsens väg och förkastar allt som de kristna gör, som att be spontana böner, lyfta händerna mot himlen över huvudet, tala och sjunga i tungor, böja knä inför Fadern, använda uttryck som ”broder”, ”syster” och ”pastor” m.m. Att man gör detta i den kristna världen är ingen tillräcklig anledning till att förkasta det. Allt det som vi nämnt här är judiskt och finns i de hebreiska Skrifterna. Det är inte kristet att praktiserar dessa saker, det är judiskt. Det som har hänt är att kristendomen har tagit efter många judiska beteendemönster och när judarna har sett detta har de tagit avstånd från sin egen kultur, bara för att de kristna praktiserar det. Detta är inte rätt sätt att handla! Det är HaShems Torà som är måttstocken för vår livsstil. Allt som HaShem godkänner, godkänner också vi, trots att det praktiseras av personer som inte är med oss. Vi kan ju inte låta bli att läsa Skrifterna bara för att satanisterna gör det. Den inställningen är osund och leder till slut till att man går vid sidan av den raka vägen.

18:5 “Ja, ni skall hålla fast vid mina stadgar och lagar, ty den människa som följer dem skall leva genom dem. Jag är HaShem.” – Denna text visar oss att det finns liv i lydnaden för buden. Frågan kommer då: Får man evigt liv när man uppfyller Toràns bud eller ett långt liv på jorden? Svaret är: båda delarna. Det finns bud som ger ett långt liv under solen och det finns bud som gavs för att ge evigt liv till världen. Exempelvis budet som befaller oss att tro på den profet som Moshè som skulle komma, jfr. 5 Mosebok 18:15. Det är ett av de bud som ger evigt liv, som det står skrivet i Apostlagärningarna 16:31:

“De svarade: "Tro på Herren Yeshua så blir du frälst, du och din familj."”

I Romarbrevet 10:3-10 står det skrivet:

“De känner inte rättfärdigheten från Elohim utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Elohim. Ty Toràns målsättning är Messias, till rättfärdighet för var och en som tror. Moshè skriver ju om den rättfärdighet som kommer av Toràn: Den människa som håller dessa saker skall leva genom dem. Dessutom säger den rättfärdighet som kommer av tron: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill säga för att hämta ner Messias - eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Messias från de döda. Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. Om du därför med din mun bekänner att Yeshua är Herre och i ditt hjärta tror att Elohim har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”

Det finns ingen motsättning mellan Moshè och Yeshua. Om det vore så, skulle Yeshua vara en falsk messias. Det som Romarbrevet 10 lär är samma sak som 3 Mosebok 18:5 lär, att det finns liv för den som praktiserar Toràn, eftersom Toràn leder fram till Messias och till den rättfärdighet som kommer av tron, vilket finns citerat i Toràn, jfr. 5 Mosebok 30:12-14. Problemet uppstår när en människa försöker att använda de bud som inte är givna till evigt liv och i egen kraft uppfylla dem och så tro att hon skall kunna frälsa sin själ genom egna meriter. En annan falsk lära som finns inom den avfälliga judendomen är att man blir frälst genom att ha övervägande goda gärningar i förhållanden till de onda. Dessa två vägar är vanskliga och bedrägliga och Messias sändebud bekämpar dem mycket i de Apostoliska Skrifterna.

I dr. David H. Sterns[16] översättning av Galaterbrevet 3:12 står det skrivet:

“Men lagiskheten grundar sig inte på förtröstan och trohet, utan på ett felaktigt sätt att använda texten som säger den som håller dessa bud skall leva genom dem.”

Sjätte och sjunde alijàn, 18:6-30

18:24 “Ni skall inte orena er med något av detta, ty med allt sådant har de hednafolk orenat sig som jag driver bort för er.” – Alla dessa saker, jfr. v. 6-23, gjorde man i Egypten och i Kenàans land. Här ser vi att det finns många bud i Toràn som gäller för hedningarna. Bara denna text har 24 bud som gäller för nationerna av de 613 bud som gavs till Israel. Hedningarna som hade brutit mot dessa bud blev dömda för det. Nästan alla dem som räknas upp här är sexuella synder. Men det talas också om att bränna upp sina barn till en hednisk avgud, avgudadyrkan och att utgjuta oskyldigt blod. Vi kan därför i denna text hitta de tre viktigaste synderna, sex, avgudadyrkan och våld. Genom dessa synder kommer HaShems dom över alla människor, benei Noach, Noas söner, som det står skrivet i Efesierbrevet 5:3-7:

“Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de avskilda. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Elohim. Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Messias och Elohims rike. Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Elohims vrede över olydnadens barn. Ha därför ingenting med dem att göra.”

Hednafolken har ansvar inför HaShem att uppfylla hans bud. Om de inte gör det kommer förr eller senare dom över dem. Denna text lär oss dessutom att eftersom Israels land är en avskild mark, kommer de synder som begås där att dömas strängare än om de hade begåtts på en annan plats.

18:28 “Gör inte något sådant, så att landet spyr ut er, liksom det har spytt ut det folk som har bott där före er.” – Israels land spyr ut de invånare som begår dessa omoraliska synder. Eftersom Kenaans barn praktiserade dessa synder, fick Israels barn order om att utrota dem från det avskilda landet.

I denna parashà förekommer bud nummer 184-211 av de 613.

184.     Förbud för kohanim (präster) att gå in i helgedomen när som helst, 3 Mosebok 16:2.

185.     Påbud att frambära offer under Jom Kippur-dagen, 3 Mosebok 16:3.

186.     Förbud mot att slakta ett offer utanför templets förgård, 3 Mosebok 17:3-4.

187.     Påbud om att täcka över blodet efter att ett djur blivit slaktat, 3 Mosebok 17:13.

188.     Förbud mot att njuta köttsligt av en kvinna som är en ervà (”förbjuden kvinna”), 3 Mosebok 18:6.

189.     Förbud mot att blotta sin faders nakenhet, 3 Mosebok 18:7.

190.     Förbud mott att blotta sin moders nakenhet, 3 Mosebok 18:7.

191.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin fars hustru trots att det inte är ens moder, 3 Mosebok 18:8.

192.     Förbud mot att blotta sin systers nakenhet, 3 Mosebok 18:9.

193.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin sondotter, 3 Mosebok 18:10.

194.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin dotterdotter, 3 Mosebok 18:10.

195.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin dotter, 3 Mosebok 18:10.

196.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin fars dotter, 3 Mosebok 18:11.

197.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin faster, 3 Mosebok 18:12.

198.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin moster, 3 Mosebok 18:13.

199.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin farbror, 3 Mosebok 18:14.

200.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin farbrors hustru, 3 Mosebok 18:14.

201.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin svärdotter, 3 Mosebok 18:15.

202.     Förbud mot att ha sexuella relationer med sin brors hustru, 3 Mosebok 18:16.

203.     Förbud mot att ha sexuella relationer med en kvinna och hennes dotter, 3 Mosebok 18:17.

204.     Förbud mot att ha sexuella relationer med en kvinna och hennes sons dotter, 3 Mosebok 18:17.

205.     Förbud mot att ha sexuella relationer med en kvinna och hennes dotterdotter, 3 Mosebok 18:17.

206.     Förbud mot att ha sexuella relationer med två systrar när båda lever, 3 Mosebok 18:18.

207.     Förbud mot att ha sexuella relationer med en kvinna när hon har sin månadsrening (niddah), 3 Mosebok 18:19.

208.     Förbud mot att ge sin son till Molech, 3 Mosebok 18:21.

209.     Förbud mot att ha homosexuella relationer, 3 Mosebok 18:22.

210.     Förbud för en man att ha sexuella relationer med djur, 3 Mosebok 18:23.

211.     Förbud för en kvinna att ha sexuella relationer med djur, 3 Mosebok 18:23.