Parashà 28 Metsorà

3 Mosebok 14:1 – 15:33

 Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1. 14:1-12

2. 14:13-20

3. 14:21-32

4. 14:33-53

5. 14:54 – 15:15

6. 15:16-28

7. 15:29-33

8. Maftir: 15:31-33

Haftarà: 2 Kungaboken 7:3-20

Apostoliska Skrifterna: Matteus 13:1 – 15:39

Metsorà

Betyder “den som har tsaràat”.

Kommentarer

HaShem har satt sin boning bland Israels barn. Hans avskilda närvaro kräver att Israels barn lever ett avskilt liv. Den jordiska helgedomen kan bli orenad genom Israels barns rituella orenheter. För att undvika detta behöver de känna till alla de regler som visar vad som producerar orenhet och hur de skall bli fria från den. Därför utvecklar Toràn i 3 Mosebokens kapitel 11 till 15 en ingående undervisning om rituell orenhet. Så kan folket slå läger där den Eviges närvaro bor. Kapitel 11 talar om förbudet mot att äta orena djur. Den typ orenhet som produceras därav kan inte tas bort genom reningsriter och är därför allvarligare än de övriga. När man vidrör kropparna av orena djur produceras rituell orenhet i människan. Den typen av orenhet kan dock tas bort genom reningsriter. Kapitel 12 talar om den orenhet som produceras i en kvinna som föder barn. Kapitel 13 talar om den orenhet som produceras av åkomman tsaràat, som översatts som ”spetälska”. I kapitel 14 talas det om hur en människa blir renad från tsaràat och hur man skall behandla ett hus som blivit angripet av denna åkomma. I kapitel 15 finns undervisningen om den rituella orenhet som produceras av flöden som kommer från fortplantningsorganen hos mannen och kvinnan.

Alla dessa instruktioner har blivit givna för att undvika att tabernaklet blir orenat och folket skadat av HaShems närvaro. Detta gällde såväl under ökenvandringen som när de senare kom in i det utlovade landet. Reglerna om rituell orenhet har att göra med avskildhet i förhållande till HaShems fysiska närvaro inom Israels folk, i tabernaklet och i templet. Några av dessa regler går att följa trots att det inte finns något tempel, som reglerna om kashrut och niddà t.ex. Så länge vi inte har något tempel kan vi inte hålla de lagar som har att göra med offer. Däremot går det utmärkt att hålla reglerna om att inte äta orena djur och att rena våra kroppar genom en mikvè. Det judiska folket fortsätter att hålla instruktionerna om rituell renhet som gäller trots att det inte finns något tempel, för det är fortfarande ett avskilt folk.

Föreskrifterna om tsaràat gäller enbart i Israels land när det finns ett tempel. De kommer därför inte att gälla förrän det tredje templet byggs upp. Enligt profeterna kommer det att ske inom kort.

I förra Parashàn såg vi hur Talmud nämner att Messias kallas för ”den lärde spetälske”. Därför är lagarna om rening från tsaràat intimt förknippade med honom, och speciellt med hans död och uppståndelse. Det kommer vi att se längre fram i detta studium.

Första alijàn, 14:1-12

14:2  “Detta är lagen om den spetälske den dag han skall renas: Han skall föras till prästen” – Så vitt jag vet förekom inget fall av tsaràat i Israels historia innan Yeshua, som kunde uppfylla detta bud om att visa sig för prästen och ge det offer som krävs efter att man blivit helad. Det enda undantaget är Mirjam, Moshès syster. Hon blev slagen av denna åkomma och uppfyllde säkert detta bud, jfr. 4 Mosebok 12. Den syriske tjänaren Naaman blev renad från sin tsaràat när han doppade sig i ån Jarden på profeten Elishas befallning. Men eftersom han inte var israelit, gällde inte detta bud om att gå till prästen och offra. Varför har då Toràn gett dessa instruktioner om de inte har behövts under Israels långa historia? Som ett svar på denna fråga förde man fram tanken om att när Messias kommer skall han bland annat rena dem som har tsaràat. Detta är ett av de tecken som utmärker den verklige Messias. Därför står det skrivet i Lukas 7:18-23:

“Allt detta fick också Jochanan höra genom sina lärjungar. Han kallade då till sig två av dem och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?" Männen kom till Yeshua och sade: "Yochanan Döparen har sänt oss till dig för att fråga om du är den som skulle komma eller om vi skall vänta på någon annan?" Just då botade Yeshua många från sjukdomar, plågor och onda andar, och många blinda fick synen tillbaka. Han svarade dem: "Gå och berätta för Jochanan vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är den som inte kommer på fall för min skull.”

Uttrycket “den som kommer” är ett messianskt uttryck. Messias är ”den som kommer”, på hebreiska ”habà”. Svaret som Yeshua ger till Jochanans lärjungar lär oss att det faktum att de ”spetälska” blir renade är ett av de tecken som folket väntade på för att kunna identifiera den verklige Messias, jfr, Jesaja 29:18; 35:5-6.

I Matteus 8:3-4 står det skrivet:

“Yeshua räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska. Och Yeshua sade till honom: "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Moshè har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem”

Vad var det vittnesbörd som prästerna behövde få? Vittnesbördet om att Messias nu hade kommit. Genom detta under fick alla prästerna i templet veta att Messias redan var närvarande. Detta var säkerligen en av anledningarna till att många av prästerna senare kom till tro på Yeshua, som det står skrivet i Apostlagärningarna 6:7:

“Och Elohims ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerushalajim ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.”

14:3      “och prästen skall gå ut utanför lägret och se på honom. Om han är botad från sin spetälska” – Här ser vi att ordet “helad” eller ”botad” förekommer i förhållande till åkomman tsaràat. Som vi sagt tidigare, talar Skrifterna mer om att bli renad från denna åkomma än att bli helad. Men denna text lär oss att det är uppenbart att det behövs ett helande för att en person skall kunna bli renad från denna plåga.

14:4  “skall prästen befalla att man för den som skall renas tar två levande rena fåglar, cederträ, karmosinrött yllegarn och isop” – Rabbinerna erkänner att de inte känner till djupet i förståelsen av varför man använder dessa saker till att rena en metsorà. Rashi och Midrash-litteraturen[1] associerar fåglarna med de ord av lashon harà som en metsorà har talat ut så att tsaràat har kommit över honom. De gör också en jämförelse mellan en ceder och stoltheten och mellan isopen och ödmjukheten. Eftersom stolthet och arrogans är en av orsakerna till att man får denna åkomma, måste man nu bli renad genom saker som talar om stolthet och ödmjukhet.

Å andra sidan lär oss Skrifterna att fåglar representerar människan. En av dessa två fåglar kommer att dö och den andra bli frisläppt. Detta kan symbolisera två saker. I första hand symboliserar de den som har fått tsaràat och var så gott som död, utan att få ha gemenskap med någon, utdriven utanför Israels läger. Den fågel som måste dö, representerar den spetälskes död. Den levande fågeln som blir frisläppt symboliserar den spetälske som nu blir befriad från sin dödliga plåga som band honom.

För det andra symboliserar de två fåglarna framför allt Messias, och då speciellt hans död och uppståndelse. Den fågel som dör talar profetiskt om Messias’ död och den fågel som blir frisläppt talar profetiskt om Messias’ uppståndelse. Hela reningsprocessen från tsaràat är förknippad till Messias. Därför kan vi i detta sammanhang även finna ett stycke trä som talar om att Messias’ död måste ske på ett trä. Eftersom man här använder cederträ är det möjligt att den horisontella bjälke som Yeshua spikades upp på var av cederträ.

I 4 Mosebok 19 nämns även cederträ, isop och karmosinrött yllegarn som reningsingredienser tillsammans med askan från en röd ko, som det står skrivet i vers 6:

“Och prästen skall ta cederträ, isop och karmosinrött yllegarn och kasta det i elden där kvigan bränns upp.”

Cedern är ett av de största träd som finns. Cederträ var det dyraste och mest uppskattade träslag som användes på den tiden, jfr. 2 Samuel 7:2, 7; 1 Kungaboken 6:9, 18.

Det karmosinröda yllegarnet symboliserar blodet och prästtjänsten. Yllegarnet kommer från fåret. Det färgades rött. Det talar också om Messias’ död. Messias symboliseras av den ”röda tråd” som går igenom hela Skriften, jfr. Josua 2:18, 21.

Cedern är ett av de högsta träden och isopen är en av de minsta växterna. Därför tar kung Shlomo upp dessa två växter som ytterligheter, som det står skrivet i 1 Kungaboken 4:33a:

“Han talade om träden, från cedern på Libanon till isopen som växer fram ur väggen.”

En del av isopen liknar bomull och den användes till att suga upp vätskor. Med isopen kunde man måla dörrposterna och dörrträet i husen i Egypten och även stänka vatten och blod på folket i öknen, jfr. 2 Mosebok 12:22; Hebreerbrevet 9:19. Isopen nämns första gången i samband med förlossningen från Egypten genom lammets blod. Den finns också med i reningsceremonin av att stänka det reningsvatten som producerats av den röda kon, som det står skrivet i 4 Mosebok 19:18:

“En man som är ren skall ta isop och doppa i vattnet och stänka på tältet, på alla kärlen, på de personer som varit där, på den som rört vid benen, på den dräpte och på den som dött på annat sätt eller på graven.”

I Psalm 51:9 står det skrivet:

“Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig så att jag blir vitare än snö.”

Utan tvivel fanns reningen av tsaràat med som bakgrund av kung Davids bön i denna Psalm. Efter att ha syndat med Urias hustru ber han om att få bli renad med isop för att kunna bli av med syndens och dödens ”spetälska”. När det talas om att bli vitare än snö innebär det att komma upp på ett renare tillstånd än den som är helt täckt av tsaràat så att han blivit helt vit, som det står skrivet i 3 Mosebok 13:13:

“Då skall prästen undersöka honom. Om han då finner att spetälska täcker hela hans kropp, skall han förklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit, han är ren.”

I Johannes 19:29 står det skrivet:

“Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun”

Det är mycket intressant att se att isopen kommer in på Skrifternas arena igen i samband med Yeshuas död. Det lär oss att Messias’ död har att göra med reningsceremonin för tsaràat.

14:5 “Prästen skall befalla att man skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten.” – Lerkärlet representerar människokroppen, som togs ur jorden, jfr. 2 Korintierbrevet 4:7. Det rinnande vattnet kan representera Toràn och den Högstes Ande. Vattnet kan också symbolisera döden, jfr. 2 Samuelsboken 14:14; Johannes 19:34.

14:6  “Sedan skall han ta den levande fågeln, cederträet, det karmosinröda yllegarnet och isopen och doppa allt detta tillsammans med den levande fågeln i blodet från den fågel som blev slaktad över det friska vattnet.” – Den levande fågeln som förs samman med cederträet symboliserar Messias som blev hängd på trä för att på så sätt rena människan från syndens spetälska. Den levande fågeln doppas i blodet från den döda fågeln. Det symboliserar Yeshuas dödsögonblick. Den levande fågeln lämnas inte i blodet i vattnet tills den dör, utan dras upp därifrån. Det symboliserar Messias’ uppståndelse.

De två fåglarna kan också symbolisera de två drifterna som finns i människan, jetser harà och jetser hatov, den onda driften och den goda driften. Den första av dessa måste dö och den andra får leva. Detta är också ett direkt resultat av Messias Yeshuas återlösningsverk.

14:7  “Han skall stänka sju gånger på den som skall renas från spetälskan, och när han på detta sätt har renat honom, skall han släppa den levande fågeln fri ute på marken.” – Den fågel som släpps fri symboliserar den frihet som den som renas nu får uppleva. Den symboliserar också det uppståndelseliv som människan kommer att få del av när hon slutligen blir befriad från synden och döden.

14:10 “På åttonde dagen skall han ta två felfria lamm av hankön, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön och tre tiondels efà fint mjöl, blandat med olja, till matoffer, och vidare en log olja.” – Den slutliga reningen utförs på den åttonde dagen. Den åttonde dagen förebildar två saker: Messias’ uppståndelsedag, (dagen efter en hel vecka), som är grunden för att människan skall kunna bli befriad från syndens spetälska. Den åttonde dagen talar också om det åttonde tusenårsperioden efter Adam, då alla överlevande, som inte deltog i den första uppståndelsen, slutligen kommer att bli befriade från synden. Under tusenårsriket kommer de som överlevt det sista kriget mot Jerushalajim att vara närvarande, jfr. Sakarja 14; Uppenbarelseboken 19. Under det messianska riket kommer det att finnas två typer av människor, de återlösta och de överlevande. De som tidigare satt sin tro till Messias Yeshua kommer att uppväckas och förvandlas så att de får förhärligade kroppar. Dessa är de återlösta. De kommer att delta i den första uppståndelsen.

Men inte alla kommer att bli förvandlade när Messias kommer igen. De som inte blir dödade av glansen av hans återkomst, kommer att ha kvar sina dödliga kroppar och kommer att leva i fred under det messianska riket. Dessa är de överlevande. Dessa dödliga människor kommer att få möjlighet att få komma in i den tillkommande tidsåldern, i det åttonde tusenåret efter Adam. Men för dem kommer det att bli andra villkor än för de återlösta som deltagit i den första uppståndelsen. De kommer också att bli befriade från synden, som de haft kvar under det messianska tusenårsriket, för det står skrivet i 2 Petrus 3:13:

“Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.”

I de nya himlarna och den nya jorden, som kommer efter det messianska tusenårsriket, kommer enbart rättfärdighet att bo. Synden kommer alltså att bli fullständigt utplånad. Under det åttonde tusenåret efter Adam, d.v.s. under den tidsålder som kommer efter det messianska riket, kommer det inte att finnas någon synd, och människans ”synda-spetälska” kommer slutligen att bli utplånad. Detta är också ett resultat av Messias Yeshuas död och uppståndelse.

Andra alijàn, 14:13-20

14:14 “Och prästen skall ta något av skuldoffrets blod och stryka det på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå.” – Det är möjligt att denna vers visar att han som blir renad behöver blod på tre områden som representerar den synd som gjorde att han fick tsaràat. Om han lät sina öron lyssna på lashon harà, om han lät sin hand vara med i ett spel den inte skulle vara med i och om han lät sin fot gå där den inte skulle gå blev han slagen av tsaràat. Därför blir han renad på dessa tre områden av sin kropp.

Denna rit liknar på många sätt prästinvigningsceremonin, som det står skrivet i 2 Mosebok 29:20:

“Och du skall slakta baggen och ta litet av blodet och stryka på Aharons högra örsnibb, på hans söners högra örsnibb, på tummen på deras högra hand och på stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet skall du stänka runt omkring på altaret.”

Hur skall vi förstå detta rätt? Både prästerna och den som renas från tsaràat går igenom en liknande ceremoni. Å ena sidan skulle vi kunna förstå det som att den som blir renad nu kan närma sig tabernaklet. På så sätt liknar det prästtjänsten som ger rättighet att komma nära HaShem.

Här finns å andra sidan även något djupare i denna text. Eftersom Messias förknippas med en ”spetälsk”, som i Talmud kallas för ”den lärde spetälske”, talar hela denna reningsprocess av en metsorà om det som Messias var tvungen att gå igenom för att kunna komma in i sin härlighet. Eftersom han inte hade någon egen synd, kunde han bära på sig hela världens synd. På så sätt kom människans synda-spetälska på honom, som det står skrivet i Jesaja 53:4-6:

“Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Elohim och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HaShem på honom.”

Efter uppståndelsen blev Yeshua renad från den orenhet som han hade fått genom synda-spetälskan, som det står skrivet i Sakarja 3:2b-5:

“Är då inte denne en brand ryckt ur elden?" Jehoshua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. Och ängeln sade till dem som stod inför honom: "Tag av honom de orena kläderna." Sedan sade han till Jehoshua: "Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder." Då sade jag: "Sätt också en ren bindel på hans huvud." Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan HaShems ängel stod där.”

Genom reningsceremonin blev Yeshua införd i den himmelska prästtjänsten enligt Malki-Tsedeks sätt. Därför finns det en likhet mellan den ceremoni som renar från tsaràat och prästinvigningsceremonin, jfr. 2 Mosebok 29:7, 20-21; 3 Mosebok 14:14, 17-18.

Tredje alijàn, 14:21-32

14:21 “Men om han är fattig och inte har råd med så mycket, skall han ta endast ett lamm till skuldoffer och vifta det för att bringa försoning för sig, och endast en tiondels efà fint mjöl, blandat med olja, till matoffer samt en log olja” – Om någon är fattig blir det ändå inte någon rea på det djur som skall offras som skuldoffer. Såväl den rike som den fattige är tvungna att ge ett lamm för sin skuld. Det lär oss att priset för att befria människan inte kan sänkas. Det är samma pris för den rike som för den fattige. Priset är Elohims Lamms död. Genom Lammets död kan både rik och fattig bli befriade från synden och renade så att de kan komma in i det himmelska templet och vara nära HaShem och tjäna i Malki-Tsedeks prästtjänst.

Fjärde alijàn, 14:33-53

14:34 “När ni kommer in i Kenaans land, som jag ger er till arvedel, och jag låter något hus i landet ni får till arvedel bli angripet av spetälska,” – Denna lag gäller enbart de hus som finns i Israels land. Men de hus som finns i staden Jerushalajim kan aldrig förklaras orena. Dessutom gäller denna lag enbart de hus som är tillverkade på ett speciellt sätt. Enbart hus vars väggar var gjorda av sten, trä och jord kunde bli förklarade tamè, jfr. 14:45.

14:45 “Och man skall riva ner huset med dess stenar och trävirke och allt murbruk på huset och föra bort alltsammans utanför staden till någon oren plats.” – Världen är ett hus. HaShem har sänt sina änglar för att undersöka om huset är fritt från besmittelse. Men trots att det en gång blivit skrapat, genom floden, visade sig ondskan igen och den håller på att sprida sig. Därför finns det inget annat att göra än att riva huset. Denna värld kommer att förintas efter det messianska tusenårsriket, som det står skrivet i 2 Petrus 3:10-13:

“Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur avskilt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Elohims dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.”

Femte alijàn, 14:54 – 15:15

15:3a             “Om någon får flytning från sin kropp, är hans flytning oren.” – Det hebreiska ord som översatts som “flytning” är “zav”,[2] som betyder ”utgjutning”, ”flytning”, ”ström”, ”utflöde”. Här är det inte fråga om sädesuttömning, utan om en annan typ av flytning. Eftersom ordet flytning upprepas två gånger betyder det att den rituella orenheten börjar från och med ett andra flöde. Denna typ av rituell orenhet är allvarligare än den som orsakas av sädesuttömning och kräver offer för att kunna renas, jfr. v. 14-15.

15:4  “Allt som den sjuke ligger på blir orent, och allt som han sitter på blir orent.” – Rashi hävdar att verben “ligger på” och “sitter på” är skrivna på ett sätt som gör att det inte kan betyda föremål som används till något annat än att ligga eller sitta på. Med andra ord är det i denna text enbart fråga om sängar och stolar.

15:5      “Den som rör vid något som han legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.” – En säng som har rörts av en zav, den som lider av flytning, har förvandlats till en primär källa till orenhet, på hebreiska ”av hatumà”. Därför har den förmågan att förmedla orenhet till andra personer. Den som har rört vid en säng som rörts av en zav förmedlar dessutom orenhet till sina egna kläder. Därför måste han låta både sina kläder och hela sin kropp gå igenom en mikvè för att kunna bli tahor, rituellt ren. Reningen träder inte i kraft förrän solen går ner.

Om den som är zav rör vid andra föremål blir inte de förvandlade till primära källor till orenhet, utan till resultat av orenhet, på hebreiska ”velad hatumà”, och kan enbart överföra rituell orenhet till livsmedel.

Eftersom en person inte blir ren förrän kvällen kommer trots att han doppat sig i en mikvè bevisar det att det som verkligen gör att reningen blir effektiv är Messias död, som skedde på eftermiddagen.

15:9  “Varje sadel som den sjuke sitter på när han rider blir oren.” – En sadel blir oren, men inte med samma nivå som en säng och en stol som en zav har suttit på. Det betyder att den som rör vid en sadel där en zav har ridit inte behöver doppa sina kläder i en mikvè, utan bara sin kropp. Enligt Rashi gäller detta bara de delar av sadeln som inte är själva sitsen. Själva sitsen får samma nivå av orenhet som en stol.

15:13 “När den som har flytning blir fri från sin flytning, skall han räkna sju dagar för att förklaras ren. Därefter skall han tvätta sina kläder och bada sin kropp i rinnande vatten. Då blir han ren.” – Det hebreiska ord som översatts med “rinnande” är “chai”,[3] som betyder ”levande”, ”rå”, ”färsk”. Det lär oss att bara levande vatten, från en källa, har förmågan att rena en kropp som är rituellt oren. För att en mikvè därför skall kunna rena måste det ha vatten som runnit till på ett naturligt sätt, inte genom mänskligt ingrepp. Med andra ord, en bassäng som blivit fylld med vatten genom mänsklig kraft, genom en vattenpump eller som gått genom metallrör (som kan bli rituellt orena), kan inte tjäna som ett reningsbad. Vattnet måste ha kommit dit på ett naturligt sätt.

Sjätte alijàn, 15:16-28

15:16 “Om en man har haft sädesuttömning, skall han bada hela sin kropp i vatten och vara oren ända till kvällen.” – Versarna 2-15 behandlar ett fall med en zav, en man som blivit oren genom flytning ur penisen, utan att han har sädesuttömning. Från och med vers 16 ger Toràn instruktioner för den som har sädesuttömning. Sädesuttömning orsakar tamè, men med en lägre nivå än den som orsakas av zav. Toràn säger att den som har sädesuttömning måste ”bada” hela sin kropp i vatten för att kunna bli ren vid solnedgången. Det hebreiska ord som översatts som ”bada” är ”rachats” [4], som betyder ”tvätta”, ”bada”, ”rengöra”, ”rena sig i vatten”, jfr. 2 Kungaboken 5:10, 14.

Den som nu använder vilket vatten som helst blir inte ren, eftersom det vatten som rör vid den som är tamè också blir orent. Vi såg i 3 Mosebok 11:36 att det enda vatten som inte kan bli orent är det som finns i en mikvè som består av en naturlig källa och en grop, eller en brunn. Det enda vatten som då tjänar till att rengöra sig från orenhet är det vatten som finns i en mikvè som har dessa egenskaper. Många floder och sjöar är lämpade för rening, jfr. Johannes 3:22-23.

Denna vers säger att hela kroppen, ordagrant “hela hans kött”, måste badas i vatten.

3 Mosebok 11:32 lär att de föremål som blir nedsänkta i vattnet i en mikvè blir renade. Av det kan vi så dra slutsatsen att den som skall renas måste doppa sig i vattnet. Han måste dessutom vara utan kläder och andra föremål som kan hindra att vattnet får direkt kontakt med hela hans kött. Med andra ord, han måste vara helt naken för att hans rening skall kunna vara giltig.

Av denna vers kan vi också dra slutsatsen att storleken på en mikvè måste vara tillräcklig för att en man skall kunna doppa hela sin kropp i det. Talmud säger att det måste innehålla 40 seà-mått, vilket motsvarar omkring 700 liter.

15:18 “När en man har legat med en kvinna och sädesuttömning har skett, skall de båda bada i vatten och vara orena ända till kvällen.” – Den enda plats där sädesvätskan inte orsakar orenhet är när den är i kvinnan. Den orsakar enbart rituell orenhet när den rör vid en kropps yttre delar. Kvinnan blir alltså inte oren när hon kommer i kontakt med sädesvätskan genom ett samlag. Vi såg tidigare att en man som har sädesuttömning blir oren av det. Men varför blir kvinnan oren genom att ha samlag med sin man? Rashi säger att det är ett påbud från den Suveräne. Med andra ord, det finns ingen logisk förklaring till varför en kvinna blir oren när hon har samlag och det blir sädesuttömning i hennes inre.

Efter tre dagar kan spermierna inte längre befrukta ett ägg, eftersom de har dött. Därför producerar sädesvätskan inte orenhet den fjärde dagen.

Tillståndet av tamè, rituell orenhet, orsakas när människan har någon typ av kontakt med döden. Människokroppen är den viktigaste källan till rituell orenhet. Därför har det sexuella samlivet att göra med död, eftersom miljoner av spermier dör utan att producera mänskligt liv. Samma tanke finns bakom menstruationen hos kvinnan. Eftersom hon inte blev med barn avlägsnas nu det ägg, som var ett potentiellt barn, utan att det har skapats ett nytt mänskligt liv. Detta har till viss grad också att göra med döden och därför orsakar det rituell orenhet i kvinnan.

De sjukdomar som påverkar fortplantningssystemen i mannen och kvinnan orsakar rituell orenhet för de är ett hot mot mänsklighetens överlevnad.

Israels Elohim är en levande Elohim och en Elohim för de levande. Därför är det nödvändigt att avlägsna all kontakt med döden i förhållande till tjänsten inför honom. När man nu för in lik i en kyrka, som anses tjäna till en gudstjänstplats för den Högste, utgör det en förolämpning och ett motsatsförhållande till de instruktioner som Han har gett när det gäller avskildhet.

15:19 “När en kvinna har sin flytning och det kommer blod från hennes kropp, skall hon vara tillbakadragen i sju dagar, och var och en som rör vid henne skall vara oren ända till kvällen.” – I versarna 19-24 finns instruktionerna för en kvinnas månatliga tid av tillbakadragande, på hebreiska ”niddà”. Denna vers säger att niddà-tiden varar sju dagar.

Den första dagen räknas när hon börjar få blodfläckar. Oberoende av vilken timme detta händer under dygnet, så räknas det dygnet som den första dagen, om det så skulle vara bara några minuter kvar tills de tre första stjärnorna blir synliga. Vi måste komma ihåg att dygnet börjar efter solnedgången, när man kan se två eller tre stjärnor. Det dygn under vilket blodflödet börjar räknas alltså som ett helt dygn. Därefter räknar hon dagarna tills hon kommer fram till den sjunde dagen, strax innan solnedgången. Då doppar hon sig i en mikvè för att rena sig. När solen går ner blir hon så rituellt renad och kan åter förena sig med sin make under natten till den åttonde dagen. Detta är vad Toràn lär. Dessutom har rabbinerna satt ett skyddsstaket runt detta bud och lagt till sju extra dagar efter den sista dagens flytning.

I Mishnà[5] står det skrivet att Hillels skola lär att kvinnan inte behöver genomgå något rituellt bad i slutet av sina reningsdagar för att bli ren. Shamais skola lär tvärt om, att det visst är nödvändigt. Dagens judendom följer Shamais halachà i detta fall.

Den person som rör vid en kvinna som är niddà blir rituellt oren och kan inte gå in i templet eller äta av de avskilda sakerna eller offren under hela den dagen.

Det lär oss att en man inte bör röra vid sin fru under tiden hon är niddà. Om han skall komma inför HaShem i bön med avskilda händer bör han inte ha rört vid sin fru om hon befinner sig i niddà-stadiet, som det står skrivet i Psalm 24:3-4:

“Vem får gå upp på HaShems berg? Vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.”

Denna text lär oss att man inte kan komma inför HaShems närvaro med orena händer. Det hebreiska ord som översatts som “oskyldiga” är “nakí”[6] som betyder ”ren”, ”oskyldig”, ”utan skuld”, ”fri”. I första hand handlar det om att man har sina händer rena från sådana handlingar som producerar moralisk orenhet, som våld, rån och otukt, m.m. Men det betyder också att händerna bör vara rituellt rena för att kunna presenteras inför HaShem. De bör dessutom också vara tvättade i vatten för att vara hygieniskt rena.

I 1 Timoteus 2:8 står det skrivet:

“Jag vill nu att männen på varje ort skall be med avskilda, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande.”

I Hebreerbrevet 10:22 står det skrivet:

“Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten.”

Det är en god regel att män aldrig rör vid kvinnor, utom sina fruar, döttrar och mödrar. Det är vist att undvika beröring mellan män och kvinnor, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 7:1:

“I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna.”

15:21 “Var och en som rör vid det som hon legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.” – Den säng och den stol som en niddà-kvinna sätter sig på förmedlar mer orenhet än själva kvinnan. Den som rör vid en säng eller stol som hon har legat eller suttit på blir inte bara oren, vilket sker när han rör vid henne, utan överför också orenhet till sina egna kläder och behöver därför inte bara doppa sig i en mikvè utan också doppa sina kläder i ett mikvè-bad.

15:24 “Om en man ligger med henne och något av hennes månadsblödning kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt som han ligger på blir orent.” – Toràn förbjuder samlag under niddà-tiden, som det står skrivet i 3 Mosebok 18:19:

“Du skall inte röra en kvinna och blotta hennes nakenhet, när hon är oren under sin månadsrening (niddah).”

I 3 Mosebok 20:18 står det skrivet:

“Om någon ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet, blottar han hennes blodflöde. De skall båda utrotas ur sitt folk.”

I Hesekiel 18:5-6 står det skrivet:

“Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, om han inte håller offermåltid på bergen och inte upplyfter sina ögon till Israels hus avgudar, om han inte kränker sin nästas hustru eller kommer vid en kvinna som har sin månadsblödning”

I Hesekiel 22:10 står det skrivet:

“Man blottar sin fars kön hos dig, och man kränker kvinnan hos dig när hon har sin månadsblödning.”

Hur är det möjligt att 3 Mosebok 15:24 talar om att en man kan ligga med en kvinna så att han blir nedfläckad av orenheten från hennes mens om det är totalt förbjudet att ha samlag under de sju dagarna som kvinnan är niddà? Den logiska förklaringen ligger i att det här inte är fråga om att mannen ligger med sin fru under niddà-veckan, utan precis när den veckan börjar. Utan att lägga märke till det hade de samlag av misstag precis när hon började blöda. I detta fall blir mannen oren under en vecka, precis som kvinnan. I annat fall blir båda straffade med karet, när den andliga roten klipps av och man dör andligen.

15:25 “Om en kvinna har blödningar under en längre tid, utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har blödningar utöver tiden för sin månadsrening, skall samma regler gälla för henne som under tiden för hennes månadsrening. Hon är oren.” – Nu behandlar Toràn zavà-stadiet, som inte är samma sak som en normal menstruation. Det är fråga om att ha blodflöde utanför de sju niddà-dagarna. Om kvinnan blöder en eller två dagar extra, d.v.s. sammanlagt åtta eller nio dagar, kommer hon inte in i zavà-stadiet. Det står nämligen skrivet ”under flera dagar utöver hennes period av tillbakadragande.” Det behöver vara minst tre dagars blodflöde utöver mensperioden, för att det skall räknas som ”flera dagar”. När detta onormala blodflöde är begränsat till en eller två dagar, kan hon bada sig dagen efter att blodflödet slutat och vänta till kvällen. Om det inte finns blod på eftermiddagen blir hon ren och kan förena sig på nytt med sin make.

Det kan hända att mensen fortsätter att blöda under tre dagar utöver de sju dagarna. Det kan också hända att det kommer blod under tre dagar eller mer under den första elvadagars-period som kommer direkt efter de sju niddà-dagarna. I dessa båda fall kommer hon in i stadiet av zavà och behöver en period av sju rena dagar för att kunna bli rituellt ren igen. I slutet av de sju rena dagarna doppar hon sig i en mikvè och vid solnedgången blir hon ren. På åttonde dagen behöver hon ge offer i templet för att få försoning, på samma sätt som mannen som blir renad från sitt stadium av zav, som vi såg i 3 Mosebok 15:2-15.

Rabbinerna har förenat lagarna om niddà och zavà för att beskydda folket. Man har satt upp ett skydds-staket runt Toràn med anledning av de faror av förvirring som kan uppstå när man skall sätta dessa föreskrifter i praktik. De har också satt upp detta staket med anledning av faran för karet-straffet som kommer när man bryter mot dessa bud.  Rabbi Jaakov Ben Asher skriver:[7]

“När problemen i exilen ökade, när vedermödorna förökades och hjärtana på nytt blev plågade, fruktade de Vise att det skulle bli fel i beräkningarna av de dagar som ansågs som rena, när de i verkligheten var orena. Eftersom vilket fel som helst i detta fall kan leda till ”isur karet”, straffet att bli avklippt, stadgade de, på ett generellt sätt, att den minsta förlust av blod kräver, för att man skall kunna komma tillbaka till stadiet av renhet, att man uppfyller en period av sju rena dagar, som föregår neddoppningen.”

Det betyder att rabbinerna idag lär att efter sista blodfläcken på den trasa som används vid undersökningen, måste man räkna sju rena dagar, som kallas ”den vita veckan”. I slutet av dessa sju dagar doppar sig kvinnan i en mikvè för att sedan kunna förena sig med sin man efter solnedgången. Dessa regler gör att perioden då makarna är åtskilda blir längre än den som Toràn föreskriver. Resultatet av en längre tid av avhållsamhet och väntan innebär en månatlig förnyelse av de sexuella känslorna. Talmud[8] citerar rabbi Meirs ord:

“Varför befaller Toràn att menstruationens orenhet skall fortsätta under sju dagar? Därför att när (maken) är i ständig kontakt med sin fru kan han utveckla ovilja mot henne. Toràn befaller därför: Låt henne vara oren i sju dagar för att hon skall bli älskad av sin make på samma sätt som när hon kom till bröllopsbädden.”

Det är här på sin plats att påpeka att Toràn inte lär att kvinnan bör räkna sju dagar efter att ha haft sitt normala menstruationsflöde. Den lär att hon skall räkna sju dagar från första dagen som mensen börjar. Om hon slutade att fläcka under dessa sju dagar blir hon ren efter solnedgången i slutet av den sjunde dagen.

Befallningen om ”en vit vecka” efter ett normalt menstruationsflöde är rabbinskt. Resultatet av en längre tids väntan efter niddà-tiden, är dock, som vi sett, positivt för samlevnaden i äktenskapet.

I denna parashà finns buden nummer 173-183 av de 613.

173.    Påbud om att reningen från åkomman tsaràat bör göras med vissa speciella komponenter, 3 Mosebok 14:2.

174.    Påbud för den som haft tsaràat (den som är metsorà) om att raka hela sin kropp den sjunde dagen av sin rening, 3 Mosebok 14:9.

175.    Påbud om att doppa sig i en mikvè när man är i ett stadium av orenhet, 3 Mosebok 14:9.

176.    Påbud för den som fick åkomman tsaràat (den som är metsorà) att frambära ett offer till att slutföra sin rening, 3 Mosebok 14:10.

177.    Påbud om att förklara orent ett hus som blivit påverkat av tsaràat, 3 Mosebok 14:35.

178.    Påbud om att en man med flytning från sitt sexuella organ (zav) är oren, 3 Mosebok 15:2-3.

179.    Påbud för den som haft flytning från sitt sexuella organ (zav) att frambära ett offer efter att ha blivit botad, 3 Mosebok 15:13-14.

180.    Påbud om att en man som får sädesuttömning är oren, 3 Mosebok 15:16.

181.    Påbud om att en kvinna med menstruationsflöde är oren, 3 Mosebok 15:19.

182.    Påbud om att en kvinna med flytning (zavah) är oren, 3 Mosebok 15:25.

183.    Påbud för en kvinna med flytning (zavah) att frambära ett offer efter att ha blivit botad från sin flytning, 3 Mosebok 15:28-29.