Parashà 26 Sheminí

3 Mosebok 9:1 – 11:47

Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1. 9:1-16

2. 9:17-23

3. 9:24 – 10:11

4. 10:12-15

5. 10:16-20

6. 11:1-32

7. 11:33-47

8. Maftir: 11:45-47

Haftarà: 2 Samuelsboken 6:1 – 7:17 (A); 6:1-19 (S)

Apostoliska Skrifterna: Matteus 7:1 – 9:38.

Sheminí

Betyder “åttonde”.

Kommentarer

Första alijàn, 9:1-16

9:1    “På åttonde dagen kallade Moshè till sig Aharon och hans söner och de äldste i Israel.” – Enligt Rashí och Midrash-litteraturen, sammanföll denna åttonde dag med första dagen i första månaden i det andra året, den 1 Nissan, jfr. 2 Mosebok 40:2, 17.

Den åttonde dagen, som kommer efter en period av sju dagar, är i Skriften något speciellt:

-    Dagen då gossebarnen omskärs.

-    Den åttonde dagen efter Suckot-högtiden, som kallas Shemini Atseret.

-    Yeshuas uppståndelse.

-    Eftersom en dag motsvarar tusen år, symboliserar den åttonde dagen det åttonde årtusendet efter människans skapelse. Då kommer nya himlar och ny jord att bli uppenbarade och Riket skall då överlämnas av Messias till Fadern.

9:2    “Han sade till Aharon: "Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till uppstigandeoffer, båda felfria, och för fram dem inför HaShems ansikte.” – Nu var det Aharons tur att offra för första gången i sitt liv. Det första han skulle offra var en tjurkalv som syndoffer. Normalt gav en präst en tjur som syndoffer, jfr. 3 Mosebok 4:3, men här måste Aharon offra en tjurkalv. Enligt en Midrash[1] och Rashí, var det för att hans synd vid guldkalven skulle sonas. Sifrà hävdar däremot att den synden redan hade blivit förlåten genom Moshès förbön.

9:6    “Då sade Moshè: "Detta är vad HaShem har befallt er att göra för att HaShems härlighet skall visa sig för er.” – Detta är de steg som måste tas för att man skall kunna uppleva HaShems härlighet:

·         ”Detta är vad HaShem har befallt” – vilket motsvarar Torà-studium.

·         ”att göra” – vilket motsvarar Torà-lydnad.

·         ”HaShems härlighet skall visa sig för er” – det är resultatet av de båda första.

9:7    “Och Moshè sade till Aharon: "Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt uppstigandeoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som HaShem har befallt."” – För andra gången säger Moshè till Aharon att han skall frambära sitt offer. Det gör att vi lätt kan tänka oss att Aharon tvivlade och därför inte vågade närma sig altaret. Moshè uppmuntrar honom igen för att han skall ta sin plats som den store prästen och utföra sitt arbete. Detta skriftställe lär oss att vi inte skall skämmas för mycket för de synder som blivit förlåtna. Vi vet ju att HaShem har försett oss med ett fullkomligt offer så att vi kan utföra en avskild tjänst inför Honom. HaShem hade förlåtit Aharon. Det är möjligt att han trots det hade dåligt samvete och skämdes för sin stora synd.

Denna text visar oss HaShems stora barmhärtighet när han låter en stor syndare få den högsta positionen i nationen. Aharon är ett underbart exempel på HaShems förlåtelse.

Kära läsare, om du har omvänt dig från alla dina synder, bland vilka det även kan finnas allvarliga synder inför HaShem, och om du har bekänt dina synder och bett om förlåtelse och satt din förtröstan på HaShems barmhärtighet, då kan du vara säker på att Han har förlåtit dig, som det står skrivet i 1 Johannes 1:9:

“Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”

Det står också skrivet i Jeremias 31:34b:

“Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.”

Denna text lär oss att när HaShem förlåter, gör han också så att han glömmer vår synd. Trots det, märker man, ju mer man växer andligen, allvaret i de synder som man begått i det förflutna, som det står skrivet i Psalm 25:7:

“Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HaShem.”

HaShems Ande, som lär oss allt, påminner oss också om våra ungdomssynder. När man som nybörjare omvänder sig från sina synder, är man egentligen inte medveten om hur allvarliga de verkligen var. Ju mer andlig mognad man därför har, desto större syndare anser man sig vara när man ser bakåt och skäms för det som man gjort. Detta kommer från Anden.

Men säger inte Skriften enligt den förnyade förbundet att HaShem aldrig mer kommer att komma ihåg synderna?

Jo, det är helt riktigt. Han gör så att han glömmer våra synder på så sätt att han aldrig någonsin påminner oss om dem för att vi skall känna oss förödmjukade eller skyldiga. Det är det åklagaren, hasatan, gör. När HaShem förlåter, gör han verkligen det, och ser på oss som om vi aldrig hade begått de synderna.

Trots detta, finns det ändå en mognadsprocess i den omvända syndarens medvetande om allvaret i det han har begått. Det är inte för att han skall fördömas eller skämmas, utan för att visa honom HaShems oerhörda barmhärtighet och det mäktiga resultatet av Messias återlösning. HaShems Ande gör också så att vi kommer ihåg det onda vi har gjort så att vi inte blir högmodiga utan bevaras ödmjuka. Glöm aldrig varifrån HaShem tog ut dig!

I shaliach Shauls liv kan man se denna process av tillväxt i medvetandet om allvaret i de synder han hade begått i sin ungdom, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 15:9:

“Ty jag är den ringaste av sändebuden. Jag är inte värd att kallas sändebud, eftersom jag har förföljt Elohims församling.”

Detta är ett av shaliachens (apostelns) första brev. Längre fram ser vi hur medvetandet om allvaret i synden har ökat. Nu talar han inte längre om sig själv som den ringaste av shaliacherna, utan som den minsta av alla de avskilda, som det står skrivet i Efesierbrevet 3:8:

“Jag, den ringaste av alla avskilda, har fått denna nåd att bland hedningarna predika det glada budskapet om Messias’ outgrundliga rikedom.”

I slutet av sitt liv talar han om sig själv som den största av alla syndare, inte för det som han gjorde då, som fullmogen troende, utan för det han hade gjort i sin ungdomstid, som det står skrivet i 1 Timoteus 1:15-16:

“Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Messias Yeshua har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Messias Yeshua skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv.”

Det är helt sant att våra synder har suddats bort och vi har fått förlåtelse för dem genom Messias’ död, som representeras i syndoffren. Men ju mer vi växer andligen förstår vi mer och mer allvaret i det vi har gjort. Då växer en väldig tacksamhet fram inom oss som producerar en evig lovsång till HaShem för Messias’ frälsningsverk som har nått oss.

Andra alijàn, 9:17-23

9:22 “Och Aharon lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, uppstigandeoffret och gemenskapsoffret.” – Här ser vi hur Aharon välsignade folket. Enligt Rashi gav han den prästliga välsignelsen, på hebreiska ”birkat kohanim”, som finns i 4 Mosebok 6:24-26, där det står skrivet:

“Må HaShem välsigna dig och bevara dig. Må HaShem låta sitt ansikte lysa över dig
och vara dig nådig. Må HaShem vända sitt ansikte till dig och ge dig frid.”

Däremot säger Nachmanides att det inte var samma välsignelse. Där det finns två judar finns det tre olika åsikter...

9:23  “Och Moshè och Aharon gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig HaShems härlighet för allt folket.” – HaShem hade lovat den dagen att visa sin härlighet. Men trots att Aharon hade gjort allt som låg på hans ansvar och därefter välsignat folket, kom inte HaShems härlighet. Då fanns det en stor risk att han skulle börja tvivla på HaShems förlåtelse eller på om han verkligen hade uppfyllt allt det som varje offer krävde. Han kunde också tvivla på om han verklighen kvalificerade för uppgiften att vara den store prästen över Israels folk. Varför visade sig inte härligheten nu när Aharon hade fullgjort allt, utan enbart när Moshè tillsammans med Aharon välsignade folket? Rashi ger två olika anledningar till varför Moshè gick in i det avskilda området tillsammans med Aharon:

·         De gick in i tabernaklet för att Moshè skulle visa Aharon hur man skulle tända rökelseoffret.

·         De gick in i tabernaklet för att tillsammans be HaShem sända sin shechinà, hans härlighet.

HaShems härlighet kom inte förrän de båda bröderna förenats och tillsammans välsignade folket. Först hade de studerat Toràn. Därefter hade de lytt Toràn och offrat de offer som föreskrivits. Men HaShems härlighet hade inte visats sig ännu. Det lär oss att det som slutligen gör så att HaShems härlighet kommer över oss är enheten mellan bröderna. I Psalm 133 kan man se sambandet mellan enheten och den prästerliga smörjelsen, som det står skrivet:

“Hine ma tov…”

“En vallfartssång av David. Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans. Det är som när den dyra oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Aharons skägg, och ner över kragen på hans dräkt. Det är som Chermons dagg som faller ner på Tsions berg. Ty där ger HaShem befallning om välsignelse, om liv till evig tid.”

I Skrifterna finns flera exempel på hur bröder efter köttet tjänar HaShem tillsammans på ett mäktigt sätt: Moshè och Aharon, Efrajim och Menashè, Petrus och Andreas, Jaakov och Jochanan, Jaakov och Jehudà (två av Yeshuas halvbröder).

Om Moshè och Aharon inte hade haft en sådan enhet, hade HaShems shechinà inte visat sig den dagen. Det lär oss att om vi inte lever tillsammans i enhet, kommer shechinàn inte att komma över oss.

I Jaakov 4:1 står det skrivet:

“Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar?”

Denna text ger oss nyckeln till att förstå anledningen till de strider och tvister som finns mellan syskon, begären. De egoistiska begären är de som orsakar strider mellan syskon.

I 1 Korintierbrevet 3:3 står det skrivet:

“eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?”

Vi ser att avund och strid är en produkt av köttet, jetser harà. Lösningen på den typen av konflikter är att vandra i anden, att ge anden näring så att andens frukt kan dominera över köttets onda begär.

1 Korintierbrevet 13 talar om Messias karaktär i oss. Där ser vi hur kärleken är lösningen på konflikterna, som det står skrivet i versarna 4-7:

“Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting,  den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.”

Tredje alijàn, 9:24 – 10:11

9:24  “Eld gick ut från HaShem och förtärde uppstigandeoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” – HaShems härlighet uppenbarade sig som en förtärande eld. Han visade på detta sätt att han var mycket nöjd med Aharons offer. Det lär oss att Aharons hjärta var helöverlåtet åt HaShem. Han tar inte emot ogudaktigas offer, som det står skrivet i Ordspråksboken 15:8:

“De ogudaktigas offer är avskyvärda för HaShem, de rättsinnigas bön behagar honom.”

I Ordspråksboken 21:27 står det skrivet:

“De ogudaktigas offer är avskyvärt, särskilt när det bärs fram i ont syfte.”

I Predikaren 4:17 står det skrivet:

“Bevara din fot, när du går till Elohims hus. Att komma dit för att höra är bättre än dårarnas offer. Ty de vet inte att de gör det som är ont.”

HaShems eld faller över de offer som gjorts med hjärtan som är helt överlåtna till Honom, som det står skrivet i 1 Kungaboken 18:38:

“Då föll HaShems eld ner och förtärde uppstigandeoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket.”

I 1 Krönikeboken 21:26 står det skrivet:

“Där byggde David ett altare åt HaShem och offrade uppstigandeoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till HaShem och han svarade honom med eld från himlen på uppstigandeoffersaltaret.”

I 2 Krönikeboken 7:1 står det skrivet:

“När Shlomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde uppstigandeoffret och slaktoffren, och HaShems härlighet uppfyllde huset.”

I Apostlagärningarna 2:3 står det skrivet:

“Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.”

Om vi vill uppleva härligheten av HaShems eld i våra liv måste vi ge oss själva som uppstigandeoffer med helöverlåtna hjärtan. Den himmelska elden saknas där det saknas helöverlåtelse.

“När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.” – Det hebreiska ord som översatts som ”jublade” är “ranan”.[2] Enligt Onkelos´ targum, som Rashi citerar, betyder det att folket sjöng lovsånger. Ibn Ezra förstår emellertid detta ord som att de ”höjde sin röst”.

Här står det skrivet att de föll ner på sina ansikten. Det lär oss att när shechinàn kommer över oss med kraft, faller vi till marken, jfr. Daniel 10:8-9; Johannes 18:6; Apostlagärningarna 26:14. I vissa fall kan man bli blind, vilket skedde med shaliach Shaul på vägen till Damesek, jfr. Apostlagärningarna 9. Därför har man som vana att täcka över ögonen med högra handen när man sjunger “shemà” i församlingen.

10:1  “Men Aharons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför HaShems ansikte, något som han inte hade befallt dem.” – Aharon hade fått domen att bli förgjord på grund av sin synd med guldkalven. Det står skrivet att HaShem ville ”förgöra” honom, jfr. 5 Mosebok 9:20, vilket innebär att hans avkomma skulle bli utplånad. När han blev förlåten, blev också hans söners liv skonade. Två av dem dog nu ändå när de tjänade i uppror med något som HaShem inte hade befallt. Här talas om främmande eld. Främmande eld kan betyda att elden hade tagits från en främmande källa. Det kan även förstås som att man offrade elden på ett felaktigt sätt, utan att lyda överheten. De tjänade utan att ha fått order, trots att det de gjorde var riktigt. Problemet var inte det de offrade, utan med vilken attityd de gjorde det och med vilken fullmakt de handlade. De hade inte får tillstånd att göra det och därför dog de. Om vi gör saker på vårt eget sätt kommer HaShem inte att finna behag i oss.

Det som var främmande med denna eld var att HaShem inte hade befallt den. Rashi citerar Midrash-litteraturens[3]  åsikt som hävdar att de utfärdade en halachà inför sin läromästare Moshè. Det var tillåtet för prästerna att tända upp eld på altaret och därför drog de en riktig slutsats. Deras fel bestod i att de gjorde det utan att rådfråga sin andliga auktoritet. Denna upproriska attityd drog med sig mycket allvarliga konsekvenser.

Rabbi Ishmael säger att de hade varit berusade av vin när de gått in i helgedomen. Därför ges senare befallningen om att prästerna inte får dricka vin när de står i tjänst, jfr. 3 Mosebok 10:9.

Det finns också en tolkning som säger att de försökte gå in i det mest avskilda området, eftersom denna händelse nämns i 3 Mosebok 16 där det talas om dagen då den store prästen får gå in i det mest avskilda området, jfr. 16:1-2.

10:3  “Och Moshè sade till Aharon: "Detta är vad HaShem har talat: På dem som står mig nära skall jag bevisa mig avskild och inför allt folket bevisa mig härlig." Och Aharon teg stilla.” – Ju närmare HaShem vi är, desto mer avskildhet krävs. Om någon i folket hade begått ett liknande misstag är det möjligt att han inte skulle ha dött för det. Men när de som står nära syndar får de lida allvarligare följder för sin synd. En ledare har mer rättigheter, men samtidigt krävs det desto mer från honom. Rättigheter och ansvar går alltid hand i hand. För att kunna få rättigheter i Riket, måste man ha högre disciplin och offra mer personliga offer.

“Detta är vad HaShem har talat” – När talade HaShem detta? Det verkar som om det Moshè säger är ett parafraserat sammandrag av 2 Mosebok 29:43-44, där det står skrivet:

“Där skall jag uppenbara mig för Israels barn och den platsen skall bli avskild genom min härlighet. Jag skall avskilja uppenbarelsetältet och altaret, och Aharon och hans söner skall jag avskilja till präster åt mig.”

Det blir ingen härlighet utan avskildhet. Härlighet utan avskildhet är dödlig. Samma eld som finns i 9:24 verkade i 10:2. De ledare som står som medlare så att folket skall kunna ta emot den Himmelska närvaron, shechinàn, måste utföra sin tjänst med stor noggrannhet.

Någon kanske tänker: ”Vilka krav HaShem ställer vid tempeltjänsten! Om man begår ett litet misstag, dör man. HaShem är verkligen grym!”

Du oförståndige! Skulle inte HaShem vara krävande när det gäller tjänsten inför Honom? Kräver inte flygresenärerna att piloten inte gör några fel som innebär att de liv som står under hans vård riskerar att förloras? Kräver inte patienterna att en kirurg som skall operera hjärnan eller ögat skall vara oerhört försiktig? Om vi kräver fullkomlighet hos de människor i vars händer människans liv står på spel, bör vi inte då kräva fullkomlighet hos de människor som närmar sig HaShem å folkets vägnar? Folkets liv och död finns i prästernas händer. Om de inte gör en fullkomlig tjänst kan inte HaShem förlåta folkets synder. Dessutom om nu HaShem är den förste och viktigaste i våra liv, hur skulle vi då kunna låta bli att ge Honom offer som förberetts med stor noggrannhet och högsta nit? I HaShems rike finns inte plats för halvhjärtenhet eller slapphet när det gäller förberedelserna. Kärleken till HaShem visar sig i vår noggrannhet i att göra saker på bästa sätt inför Honom. De som inte tar dessa saker på allvar visar att HaShem inte betyder så mycket för dem.

Finns det saker i våra liv och i våra församlingar som kan räknas som främmande eld?

Eld representerar inspiration. Kan inspirationen bakom det som offras till HaShem komma från en oren källa? Varifrån kommer inspirationen till det vi gör inför HaShem? Vad finns det för källa bakom det offer som vi ger? Dessa frågor bör man ställa till lovsångsledarna, som spelar instrument och sjunger i församlingen.

Enligt Skriften finns det en dubbel källa till inspiration för att kunna sjunga till HaShem enligt det förnyade förbundet, som det står skrivet i Efesierbrevet 5:18-20:

“Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Tacka alltid vår Elohim och Fader för allt i vår Herre Yeshua Messias namn.”

Och i Kolosserbrevet 3:16 står det skrivet:

“Låt Messias ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Elohims lov i era hjärtan.”

Dessa två texter visar oss att den dubbla källan som utgör inspirationen för att kunna offra lovsång inför Fadern, består av Messias Ande och Ord.

Man kan diskutera om vilken typ av sånger som skall användas till att lovsjunga HaShem i församlingen. Är det tillåtet att ta sånger från världen och offra dem inför Fadern? Kan vi komma till Honom med rock’n roll, salsa, meränge och hipp hopp? Kan vi spela hårdrock och heavy metal inför Israels Avskilde? Är han tillfreds med den typen av instrumentering och sång? För att kunna svara på dessa frågor måste vi ställa frågan: Varifrån kommer inspirationen? Från världen eller från himlen? Från orena människor eller från Messias Ande och Ord?

Finns det en längtan att bli berömd? Producerar den sexuella begär? Finns det bakomliggande vrede, uppror eller skriande? I så fall är det förkastligt. Om det producerar harmoni, kärlek, respekt, beundran av det sköna o.s.v. kan det vara något gott. Källan bakom rock´n roll, hårdrock och heavy metal är ond. Det är en källa full med uppror, vrede, skriande, sex, maktbegär och ockult manipulation.

“På dem som står mig nära skall jag bevisa mig avskild” – Avskildhet har att göra med närhet. Ju högre man kommer i avskildhet, desto närmare HaShem kan man komma. Avskildhetens väg går på höjderna. Dit kan inga vildjur komma upp, som det står skrivet i Jesaja 35:8-9:

“En banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas "den avskilda vägen". Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem. De som vandrar den vägen skall inte gå vilse, även om de är dårar. Lejon skall inte finnas där, rovdjur skall inte komma dit upp. De skall inte finnas där, men de återlösta skall färdas på den.”

Demonerna kan inte nå en avskild människa. Tvärt om, de onda andarna flyr en avskild person. De står inte ut med honom, som det står skrivet i Lukas 4:34:

“Vad har vi med dig att göra, Yeshua från Netsaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Elohims Avskilde.”

Demonen var rädd för Yeshuas avskildhet. Han talar inte om Yeshuas kraft utan om hans avskildhet. Avskildhet är det som mest stör de onda andarna. Hasatan erbjuder kraft utan avskildhet. Men det är en självförstörande kraft, som det står skrivet i Hesekiel 28:18:

“Genom dina många missgärningar och din oärliga handel profanerade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig.”

Det finns en typ av övernaturlig kraft som verkar utan avskildhet. Men det finns ingen avskildhet utan övernaturlig kraft. Kraft utan avskildhet bränner sönder människan. Men avskildhetens kraft förintar det ondas makt, både inom oss och genom oss. Låt oss söka avskildhet i första hand. Då blir vi kapabla att använda HaShems kraft på ett rätt sätt.

Vajikrà är en bok som handlar om avskildhet. En HaShems tjänare som har blivit satt som ledare måste ha en högre nivå av avskildhet än resten av folket.

“Och Aharon teg stilla” – När man frambär ett offer får man inte vara ledsen eller melankolisk. Om man är det blir inte offren välbehagliga. Aharon visade med sin tystnad att han älskade HaShem mer än sina egna söner. Familjen får inte vara ett hinder för att tjäna HaShem, som det står skrivet i Matteus 10:37:

“Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.”

10:4          “Moshè kallade till sig Misael och Eltsafan, söner till Uziel, Aharons farbror, och sade till dem: "Kom fram och bär era släktingar bort från helgedomen, utanför lägret."” – En präst har rätt att bli rituellt oren genom sju typer av närmaste släktingar, far, mor, hustru, bröder, systrar, söner och döttrar. Men i detta fall höll de på att invigas till präster och då var det inte tillåtet att röra vid någon död. Då hade deras tjänst blivit diskvalificerad. Därför kallades kusinerna in.

10:6 “Sedan sade Moshè till Aharon och till hans söner Elazar och Itamar: "Ni skall inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder, för att ni inte skall dö och vrede drabba hela menigheten. Men era bröder, hela Israels hus, må gråta över den brand som HaShem har tänt.” – Det hebreiska ord som översatts som “oordnat” är “tifraú”, som kommer från roten ”parà”,[4] som betyder ”blotta”, ”avtäcka”, jfr. 4 Mosebok 5:18, samt “besvära”, “distrahera”, jfr. 2 Mosebok 5:4. Men i detta sammanhang förstås ordet som att inte låta håret växa, liksom i 3 Mosebok 13:45. I 4 Mosebok 6:5 och Hesekiel 44:20 förekommer ordet “pera”,[5] som kommer från samma rot, och som betyder ”hår”, ”lock”. Detta är ett av de 613 buden. Prästerna får inte låta sitt hår växa mer än 30 dagar, för det är ett tecken på sorg. Att klippa håret är ett tecken på glädje. En präst får inte se ut som en som sörjer. Enligt Talmud[6] är det förbjudet att klippa hår och skägg när man har sorg.

Å andra sidan är det förbjudet att raka av sig håret och skägget. Toràn lär oss att leva en diskret livsstil och då är det inte bra att vara extrem varken åt det ena eller det andra hållet.

10:7  “Ni skall inte gå bort från ingången till uppenbarelsetältet, för att ni inte skall dö, ty HaShems smörjelseolja är på er." Och de gjorde enligt Moshès ord.” – Detta lär oss att smörjelsen bara gavs till att tjäna HaShem. Om den används till något annat blir det dödsstraff. Hasatan försökte få Yeshua att använda sin smörjelse för egen vinning. Men han blev omedelbart avvisad av vår rebbe, jfr. Matteus 4:3-10.

10:9-11 “För att ni inte skall dö får varken du själv eller dina söner dricka berusande vin när ni skall gå in i uppenbarelsetältet. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. Ni skall skilja mellan avskilt och profant, mellan orent och rent. Och ni skall lära Israels barn alla de stadgar som HaShem har kungjort för dem genom Moshè.” – Bruk av alkohol är förbjudet inom prästtjänsten. Berusning orsakar på kort sikt i första hand tre saker: yrsel, för mycket självförtroende och minskning av hjärnans aktivitet. Anledningen till att alkoholen förbjuds är att den försämrar den intellektuella kapaciteten till att skilja en sak från en annan. Den som dricker alkohol har inte sinnet skärpt att kunna undervisa Torà för folket. Detta stämmer väl överens med Efesierbrevet 5:18, där det står skrivet:

“Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden”

En berusning av alkohol ger motsatt effekt mot av att vara full av Anden. I stället för att minska sinnets förmåga ökar Anden den betydligen.

Den rabbinska halachàn stadgar att en kohen, präst, inte får dricka mer än en reviít vin innan han utför sin avodà, tjänstgöring. Om han gör det kommer himlen att se till att han dör. En reviít motsvarar omkring 86 milliliter.

Fjärde alijàn, 10:12-15

10:14 “Viftoffersbringan och offergärdslåret skall ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig, ty du har fått dem som din och dina söners lagliga rätt av Israels barns gemenskapsoffer.” – Prästernas döttrar kan äta vissa offer på en ”ren plats”. Det innebär att de inte måste ätas enbart i förgården, utan får även ätas utanför den. Enligt Rashi, utgjorde den rena platsen hela Israels läger, eftersom en person med ”tsaràat” (som översatts som ”spetälska”) inte fick komma in där. Då hade lägret blivit orent. Vid den tiden då templen fanns, ansågs staden Jerushalajim som en ren plats inom murarna. Det lär oss att de offer som har en lägre nivå av avskildhet, på hebreiska ”kodashim kalim”, kan ätas utanför templet, inom Jerushalajims murar.

Femte alijàn, 10:16-20

10:16 “Moshè frågade efter syndoffersbocken, och se, den var uppbränd. Då blev Moshè vred på Elazar och Itamar, Aharons kvarvarande söner, och sade…” – Moshè var mycket intresserad av att den himmelska befallningen fullföljdes till punkt och pricka. På grund av den attityden blev han kallad för en trogen tjänare, som det står skrivet i 4 Mosebok 12:7:

“Men så gör jag inte med min tjänare Moshè. I hela mitt hus är han trogen.”

Enligt Rashi, hade man offrat tre syndoffersbockar den dagen: syndoffersbocken för prästinvigningen, jfr. 3 Mosebok 9:3; syndoffersbocken som bars fram av Nachshon, hövdingen över Jehudàs stam, jfr. 4 Mosebok 7:16; och syndoffersbocken för rosh chodesh-offret, nymånadsoffret, jfr. 4 Mosebok 28:15. Här var det alltså fråga om syndoffersbocken för den första dagen i månaden Nissan. Av någon anledning hade prästerna inte ätit upp den. De lärde ger olika åsikter om varför detta hade hänt. Den första tolkningen säger att offret hade blivit orent genom att röra vid en källa av orenhet. I så fall fick man inte äta det. Den andra tolkningen lär att hela offret brändes upp eftersom Aharon och hans överlevande söner hade sorg. Eftersom det var ett offer som alltid skulle offras i framtiden på rosh chodesh, hade det inte samma prioritet som prästinvignings-offren. Därför tog de beslut om att inte äta det. De offer som inte hör till prästinvigningen äts inte av en sörjande präst på första dagen i en sorgetid.

10:19 “Men Aharon sade till Moshè: "Se, de har i dag offrat sitt syndoffer och uppstigandeoffer inför HaShems ansikte och du vet vad som har hänt mig. Om jag nu i dag hade ätit syndofferskött, skulle det ha varit välbehagligt för HaShem?"” – Enbart en kohen hagadol, stor präst, överstepräst, har rätt att äta offerkött när han har sorg, utan att offren blir diskvalificerade. (En som har sorg heter ”onen” på hebreiska). Här ser vi trots det att Aharon inte ville äta syndoffersköttet för han ansåg att det inte var välbehagligt inför HaShem.

Sjätte alijàn, 11:1-32

11:2  “Säg till Israels barn: Detta är de djur som ni får äta bland alla fyrfotadjur på jorden” – Detta kapitel definierar vilka djur som är ätbara och vilka som är förbjudna för Israels barn. Israels barn har blivit avskilda från de andra folken för vara annorlunda. Dessa lagar gäller alltså för alla dem som tillhör Israels folk, både infödda och dem som har adopterats genom konvertering i Yeshua Messias Namn.

Kosten är en av de viktigaste saker som markerar skillnaden mellan Israels barn och andra folk. Detta kapitel lär oss att för HaShem är det viktigt vad människan äter. Från början har Han varit mycket intresserad av människans kost. Det första budet som gavs till mannen hade att göra med maten. Synden kom in i världen genom förbjuden mat. Om nu HaShem tycker att det är viktigt vad människan äter, bör det också vara det för människan. HaShem är den som bestämmer vad som är viktig och vad som är mindre viktigt för människan. Skrifterna lär att kosten är mycket viktig. Kosten har mycket att göra med avskildhet och synd.

De bud som visar vilka djur som är ätbara och vilka som inte är det, anses som ”chukim”. Det innebär att de inte har någon logisk förklaring.

En maträtt eller ett objekt som anses som lämplig för judiskt eller israelitiskt bruk kallas för “kasher”,[7] som betyder ”korrekt”, ”rätt”, ”acceptabel”, ”lämplig”. Ordet förekommer tre gånger i Skrifterna, jfr. Predikaren 10:10; 11:6; Ester 8:5.

Man har försökt att ge många olika förklaringar till varför vissa djur anses som orena och andra som rena. Men till slut måste människan erkänna att hon inte förstår den fulla anledningen till varför HaShem gav dessa instruktioner. Det är mycket troligt att vi aldrig kommer att få en tillfredsställande förklaring till orsaken varför HaShem anser att vissa djur är orena. Anledningen till att vi bör anse dessa djur som orena, är att Toràn säger att de är orena, och sedan är det inget mer med det. Om vi sedan vill fördjupa oss utöver det skrivna, löper vi alltid risken att ta miste i våra utvärderingar.

Det är en grundprincip att vår lydnad för dessa bud i första hand inte har att göra med hygien, eller respekt för naturen, eller vår identifiering med vissa djur, eller risken att bli förgiftad, eller biverkningar i människokroppen. Det har att göra med vår relation till HaShem. Vi lyder honom helt enkelt för att han har sagt dessa saker. Det är visserligen sant att när vi lyder buden får vi ett långt liv och hälsa i våra kroppar. Det är också sant att flera av de orena djuren är skadliga och kan innehålla farliga saker för människan. Det är även sant att djurens natur finns i blodet och om man äter en del av dess blod, vilket är oundvikligt när man äter kött, är det troligt att djurens natur påverkar karaktären hos den som äter. Men alla dessa saker är sekundära och Toràn fokuserar inte på dem. Toràn säger att den som låter bli att äta vissa djur som av himlen blivit klassade som orena, blir avskild. Dessa regler har i första hand att göra med avskildhet, och avskildhet har mycket att göra med kosten. Lydnad för dessa bud ger också läkedom. En biprodukt av lydnaden är hälsa och framgång i allt. Men huvudsyftet för dessa bud är, som sagt, inte människans hälsa, utan hennes avskildhet.

Det finns ett uttryck som säger: “Säg mig vem du umgås med så skall jag säga dig vem du är.” Vi skulle här kunna säga: ”Säg mig vad du äter så skall jag säga dig vem du är.”

I detta kapitel ser vi hur djuren har delats in i fyra huvudgrupper, jfr. 3 Mosebok 11:46:

o   Djur som går på jorden, 11:2-8

o   Djur som finns i vattnet, 11:9-12

o   Fåglar och andra djur som flyger, 11:13-23

o   Djur som rör sig på marken, 11:29-43

11:3  “Alla de djur som har helt kluvna klövar och som idisslar får ni äta.” – Dessa två karaktärsdrag ges av Toràn för att kunna skilja mellan de fyrfotadjur som är kasher och de som inte är det. Sedan fortsätter den med att beskriva fyra djur som har vissa drag av att vara kasher, men som inte är det. Om något av dessa två tecken saknas är djuret inte lämpat för att ätas av en avskild människa.

De djur som är kasher måste också tillagas på ett rätt sätt för att de skall fortsätta att vara lämpade för konsumtion efter att de slaktats. Den muntliga traditionen har etablerat strikta normer för judar så att inte Toràns bud skall brytas när det gäller kashrut. Ett djur får inte ha dödats på ett våldsamt sätt om det skall vara kasher. Man måste döda det på ett sätt så att så mycket blod som möjligt rinner ut. Ett sjukt djur är inte lämpat för att ätas. Innan man äter ett rent djur måste man ta bort tre saker: ischiasnerven, inälvsfettet och blodet, inklusive vissa viktiga blodkärl. Blodet får man bort genom att använda salt. Först sköljer man av köttet i vatten. Därefter låter man det ligga i kallt vatten en halvtimme. Därefter häller man halvgrovt salt på båda sidor av köttbitarna och lägger dem på ett galler så att blodet kan droppa av. Detta bör inte göras i köket, utan på ett annat ställe. Efter omkring en timme sköljer man av köttet i en balja med vatten. Vattnet skall bytas tre gånger. Det går också att skölja av köttet under kranen. Men om man vill avsalta det bör det ligga i vatten en stund. Därefter är köttet klart till att lagas efter behag. Om man grillar kött över eld behöver man inte kasherisera det med hjälp av salt. Elden ger samma effekt på köttet som saltet och driver ut resten av blodet som finns inuti. Levern kan inte saltas, den måste grillas för att bli kasher.

Det finns många andra detaljer när det gäller kashrut, men vi skall inte gå in på dem här.

11:4  “Men av de djur som idisslar och av dem som har kluvna klövar skall ni inte äta dessa: kamelen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er” – Kamelen har inte helt kluvna klövar. Därför är den inte kasher. Man får varken äta dess kött eller dricka dess mjölk. Det ord som överstatts som ”oren” är “tamè”,[8] som betyder “oren”, “befläckad”, “profan”. Motsatsen till ”tamè” är ”tahor”,[9] “ren”, “ärlig”, jfr. 11:47. Det är viktigt att förstå att det finns tre olika typer av orenhet i Skrifterna:

·         Hygienisk orenhet

·         Rituell orenhet

·         Moralisk orenhet

Om vi inte skiljer mellan dessa tre, kan vi inte förstå det som Skriften talar om vid de olika tillfällena. I detta fall har klassificeringen av djuren i ”tamè” och ”tahor” inte något att göra med hygien. De orena djuren har inte en hygien som skiljer dem från de rena djuren. Det har inte heller att göra med moralisk orenhet. Några av de djur som är lämpliga att äta har inte någon speciellt hög moral. Här är det fråga om rituell orenhet.

När man äter ett orent djur blir man rituellt oren och skulle inte kunna gå in i templets förgård eller äta av offren. Med andra ord, rituell orenhet gör att man inte kan komma för nära HaShem. HaShem tillåter inte en människa som är “tamè” att vara i hans omedelbara närhet. Tamè-stadiet gör att en människa måste hålla sig på avstånd från HaShem. Avskildhet har att göra med närhet. För att kunna vara avskild måste man avlägsna rituell orenhet från sig. Därför har dessa kashrut-regler givits.

11:5  “klippgrävlingen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er” – Det hebreiska ord som översatts som ”idisslar”, är ”maalat”, som kommer från roten “alà” [10], “stiga”. ”Maalat” betyder ordagrant ”som lyfter (maten)”. Dessa djur rapar upp maten från magen och tuggar den väldigt väl. De idisslande djuren har tre eller fyra magar. När de äter sväljer de ner maten i den första magen. Därefter förs den över till den andra magen. Därifrån ”lyfter” de upp maten igen till munnen. Slutligen sväljer de ner den i den tredje magen. Detta kallas för att idissla.

11:6  “haren, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den är oren för er” – Det hebreiska ord som översatts som “hare”, är “arnevet”. I bland översätts det som kanin. Kaniner äter sin egen avföring.

11:7  “svinet, ty det har visserligen klövar som är helt kluvna, men det idisslar inte. Det är orent för er.” – Grisen är oren för Israels barn. Det är den självklart också för hedningarna. Men eftersom hedningarna är långt bort från Israels Elohim, är detta inte något viktig ämne för dem. Tyvärr finns det många av Israels barn, både infödda och adopterade från hedningarna som konverterat genom den återlösning som finns i Messias Yeshua, som äter dessa orena djur. De måste sluta med det för att kunna komma upp till en högre nivå av avskildhet och på så sätt kunna komma närmare HaShem. Israels Elohim har sagt att dessa djur är tamè. De är inte lämpliga att ätas av ett folk som står honom nära. Så länge himmel och jord förblir, kommer Han inte att ändra sina normer, jfr. Matteus 5:18. Grisen blev inte ren när Messias dog. De som predikar sådant känner inte Faderns sinne. Han ändrar inte på sina normer. Det som var vitt igår fortsätter att vara vitt idag. Om Han har sagt att grisen är oren och att Israels barn inte har rätt att äta gris, så är det så. Om vi äter av dessa djur och sedan ber om helande för våra sjuka kroppar, frestar vi vår Fader.

11:8  “Köttet av dessa djur skall ni inte äta, och ni skall inte heller röra vid deras döda kroppar. De skall vara orena för er.” – Om det är förbjudet att äta köttet av dessa fyra djur som inte är kasher, men som har vissa drag som ser ut som om de vore det, hur mycket mer förbjudet är det då inte att äta de andra djuren som inte har något drag som påminner om kasher!

Det är tillåtet att röra vid djur som är tamè så länge de lever, t.ex. hundar, katter, grisar, hästar och åsnor. Det är även tillåtet att röra deras döda kroppar vid många tillfällen. Om det är tillåtet att röra vid en död människokropp för att kunna begrava den, hur mycket mer tillåtet är det då inte att röra vid ett dött orent djur! En död kropp av ett orent djur har inte samma nivå av orenhet som ett lik. En död människokropp är den största källan till rituell orenhet.

Vi måste förstå denna text på så sätt att det är förbjudet att röra vid kropparna av dessa döda djur innan man går in i templet eller äter av offren. Rashi säger att budet om att inte röra vid de döda kropparna av dessa orena djur, är begränsat till högtiderna. Under högtiderna skall alla män komma inför HaShem i Jerushalajim och då får man inte vara rituellt oren.

11:9  “Detta får ni äta av det som är i vattnet: Allt i vattnet, i sjöarna och floderna, som har fenor och fjäll, det får ni äta.” – Detta är de två tecknen på fiskar som är kasher. De måste ha fenor och fjäll när de befinner sig i vattnet. Somliga fiskar tappar sina fjäll när de kommer ut ur vattnet, t.ex. makrillen. Dessa fiskar är också kasher. Det är tillåtet att äta allt på en fisk som är kasher, till och med blodet. Fisk är det renaste djur som finns. Det behöver inte tillredas för att bli lämpligt att ätas. Det är tillåtet att äta rå fisk, men inte levande.

11:10-12 “Men allt i sjöarna och floderna som inte har fenor och fjäll, allt som rör sig i vattnet, ja, alla levande varelser som finns i vattnet, det skall ni anse som något avskyvärt. Ja, de skall vara en styggelse för er. Av deras kött skall ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni avsky. Allt i vattnet som inte har fenor och fjäll skall vara något avskyvärt för er.” – Ordet ”avskyvärt” är väldigt starkt. Detta är den attityd som en israelit bör ha, antingen han är infödd eller inympad, när det gäller skaldjur och andra vattendjur som inte har fenor och fjäll. Tre gånger upprepas ordet ”avskyvärt”. Det lär oss att det är viktigt. En kräftskiva är avskyvärd för HaShem. Räkor är avskyvärda. Det är så HaShem lär oss att tänka. Så tänker Yeshua.

11:13 “Dessa är de fåglar som ni skall räkna som en styggelse, de skall inte ätas, de är en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen” – Bland fåglarna finns 24 orena arter. Resten är rena. Det finns en generell regel som erfarenheten har lärt oss: ett helrunt fågelägg kommer från en oren fågel, och ett ovalt ägg kommer från en ren fågel. Om man följer denna regel kan man veta vilka fåglar som är orena och som är nämnda i Toràn, och vilka som är rena, lämpliga att ätas av människan.

11:14 “gladan, falken med dess arter” – Enligt Rashi, så finns det under-arter till flera av de fåglar som räknas upp i listan. Dessa under-arter liknar inte varandra varken till utseende eller namn trots att de tillhör samma art.

11:22 “Dessa får ni äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, salam med dess arter, chargol med dess arter och chagab med dess arter.” – Dessa fyra är de enda gräshoppstyper som Toràn tillåter, jfr. Matteus 3:4. Idag har vi förlorat kunskapen om vilka de är. Så för tillfället är inga gräshoppor tillåtna. Den som äter utan att vara säker, syndar, som det står skrivet i Romarbrevet 14:23:

“Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro (övertygelse om vad Toràn lär). Ty allt som inte sker av tro är synd.”

11:24 “Var och en som rör vid den döda kroppen av något av följande djur ådrar sig orenhet och skall vara oren ända till kvällen” – Ett orents djurs döda kropp sänder ut orenhet. För en människa fortsätter orenheten, tamè-stadiet, ända till solnedgången. När solen går ner blir man ren, förutsatt att man doppat hela kroppen i en mikvè, en samling reningsvatten, jfr vers 32.

11:25 “och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen.” – Om man rör vid en död kropp av dessa djur behöver man bara doppa sig i en mikvè och vänta tills solen går ner för att bli rituellt ren igen. Men om man bär bort någon del av en sådan död kropp, behöver man dessutom tvätta sina kläder.

11:26 “Alla de fyrfotadjur som har klövar, men inte helt kluvna, och som inte idisslar, de skall vara orena för er. Var och en som rör vid dem blir oren.” – Dessa kroppar sänder bara ut orenhet när de är döda, jfr. vers 31.

Sjunde alijàn, 11:33-47

11:36 “Enbart en källa och en brunn, en plats dit vatten samlas, skall förbli ren. Men om någon rör vid själva den döda kroppen blir han oren.” – I denna vers finns grunden till att förstå mikvè-systemet. Denna text säger att ett system med en källa och en brunn där vatten samlas är det enda som förblir rent, oavsett vad som kommer in i det. Följden därav blir då att allt som kommer in i det vattnet blir renat. Om mikvèn har tillräckligt med vatten anses varje kropp som kommer in i den som tillintetgjord. Det betyder att om en oren kropp kommer in i en mikvè som har de rätta förutsättningarna blir den symboliskt förintad tillsammans med orenheten. När sedan kroppen kommer upp ur vattnet är det som om den fötts på nytt, och är då ren.

För att kunna komma in i templet i Jerushalajim var alla tvungna att gå igenom en mikvè, en bassäng med renande vatten.

11:42a “Allt som går på buken” – Enligt Rashi syftar detta på ormen. Det hebreiska ord som översatts som ”buken” är ”gachon”. I det ordet finns bokstaven vav som är mittenbokstaven i Chumash, de fem moseböckerna. Betydelsen av bokstaven vav är ”spik” eller ”tecken”. Hela Toràn snurrar alltså runt detta vav. Vav är den sjätte bokstaven i det hebreiska alfabetet. Nummer sex är människan och den fria viljans tal, jfr. Uppenbarelseboken 13:18. Dessa saker för oss fram till något mycket viktigt: Hela Toràn rör sig runt en man som blev fastspikad som ett tecken. Vem kan det vara?

I det kapitel som handlar om tillåten och förbjuden mat talas om ett djur som går på buken. I denna buk finns tecknet. Det påminner om den gamle ormen, som blev förbannad och måste gå på sin buk. Det var den som gjorde så att synden kom in i världen. Genom förbjuden mat kom synden in i människans buk och spreds i hela hennes varelse. Frälsningen ur denna situation är att den människa, som hela universum rör sig runt, blir fylld med synd, förbannad och uppspikad på trä. Detta är tecknet, det centrala budskapet i hela Toràn, för att var och en som genom fri vilja tar beslut om att tro och lita på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Baruch HaShem!

11:43 “Gör inte era själar avskyvärda genom något av dessa kryp. Ådrag er inte orenhet genom sådana, så att ni blir orena genom dem.” – Om någon äter något av dessa avskyvärda kryp blir hans själ avskyvärd för HaShem.

11:44 “Ty jag är HaShem, er Elohim. Ni skall hålla er avskilda och vara avskilda, ty jag är avskild. Orena er inte genom något av de smådjur som rör sig på jorden.” – Detta är första gången som detta uttryck förekommer i Skriften: ”Ni skall vara avskilda, för jag är avskild”, och det står i förhållande till kosten. Det lär oss att avskildhet i stor del beror på vilken typ av föda vi äter.

11:45 “Ty jag är HaShem, som för er upp ur Egyptens land, för att jag skall vara er Elohim. Så skall ni nu vara avskilda, ty jag är avskild.” – Den hebreiska texten säger att HaShem för Israels bar ut ur Egypten. Det är inte något som enbart tillhör det förflutna utan också den nuvarande tiden. Genom att vi lyder buden upphör vi att leva som vi levde i Egypten, där vi åt alla möjliga saker som orsakade att våra själar blev avskyvärda. Tack vare Toràn och Messias Ande som motiverar oss, kan vi lämna slaveriet i Egypten och ta vara på dessa kashrut-regler som gör att vi blir ett avskilt folk, helöverlåtet åt HaShem, våran Fader.

I denna parashà finns buden nummer 149-165 av de 613.

149.    Förbud för prästerna att gå in i templet med långt hår, 3 Mosebok 10:6.

150.    Förbud för prästerna att gå in i templet med sönderrivna kläder, 3 Mosebok 10:6.

151.    Förbud för prästerna att lämna mötestältet under offertjänsten, 3 Mosebok 10: 7.

152.    Förbud för prästerna att gå in berusade i templet, och förbud för vem det vara må att utfärda ett domslut under samma påverkan, 3 Mosebok 10:9.

153.    Påbud om att undersöka djuren för att se om de har de kännetecken som gör att de är kasher, 3 Mosebok 11:2-3.

154.    Förbud mot att äta ett djur som inte är kasher, 3 Mosebok 11:4-7.

155.    Påbud om att undersöka fiskarna för att se om de har de kännetecken som gör att de är kasher, 3 Mosebok 11:9.

156.    Förbud mot att äta fiskar som inte är kasher, 3 Mosebok 11: 11.

157.    Förbud mot att äta fåglar som inte är kasher, 3 Mosebok 11:13.

158.    Påbud om att undersöka gräshopporna för att se om de har de kännetecken som gör att de är kasher, 3 Mosebok 11:21.

159.    Påbud om orenhet (tumah) hos de åtta djur som rör sig (sherets) på marken och som blivit beskrivna i Toràn, 3 Mosebok 11:29.

160.    Påbud om att skydda sig från drycker och maträtter som är orena (tamè), 3 Mosebok 11:34.

161.    Påbud om ett djur vars hals inte blivit skuren (nevelah), 3 Mosebok 11:39.

162.    Förbud mot att äta ett djur som rör sig (sherets) på marken, 3 Mosebok 11:41.

163.    Förbud mot att äta små insekter i frön och frukter, 3 Mosebok 11:42.

164.    Förbud mot att äta orena djur som vattnet vimlar av, 3 Mosebok 11:43.

165.    Förbud mot att äta insekter som uppkommit när mat eller andra saker förmultnat eller ruttnat, 3 Mosebok 11:44.