Parashà 20 Tetsavè

2 Mosebok 27:20 – 30:10

 Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1. 27:20 – 28:12

2. 28:13-30

3. 28:31-43

4. 29:1-18

5. 29:19-37

6. 29:38-46

7. 30:1-10

8. Maftir: 30:8-10

Haftarà: Hesekiel 43:10-27

De Apostoliska Skrifterna: Lukas 18:15 – 20:26

Läsningar i AS:

1. 18:15-34

2. 18:35 – 19:10

3. 19:11-28

4. 19:29-48

5. 20:1-26

Tetsaveh

Betyder “du skall befalla”.

Första alijàn, 27:20 – 28:12

Israels barn skall bära fram olja av stötta oliver till ljusstaken, som skall tändas av Aharon och hans söner från släkte till släkte och brinna från kväll till morgon. Aharon och hans söner skall komma fram till Moshè för att bli präster åt den Evige. Alla som har fått en visdomens ande skall göra avskilda kläder för Aharon så att han blir vigd till Kohen åt den Evige; en bröstsköld, en efod, en mantel, en livklädnad en hatt och en gördel. Avskilda kläder skall göras både till Aharon och hans söner. Till efoden skall man använda guld, himmelsblått yllegarn, purpurrött yllegarn, karmosinrött yllegarn och lingarn. Den skall ha två axelremmar och ett band så att den blir vacker. Den skall ha två onyxstenar med namnen på Israels söner i födelseordning ingraverade som ett sigill. Sex namn skall graveras på varje sten som skall infattas i guld. De skall tjäna som minnesstenar för Israels barn när Aharon bär dem på sina axlar.

Andra alijàn, 28:13-30

Två guldkedjor skall sättas i infattningar av guld. Man skall också göra en doms-sköld på samma sätt som efoden, kvadratisk och dubbelvikt, en hand bred och en hand lång. Den skall fyllas med steninfattningar i fyra rader med tolv olika ädelstenar. Ädelstenarna skall infattas i guld. På stenarna skall namnen på Israels tolv söner ingraveras. Bröstskölden skall ha guldkedjor vid kanten som sätts in i två ringar i dess båda hörn. Kedjornas ändar skall sättas i de två infattningarna på framkanten av efodens axelstycken. Två guldringar skall sättas på insidan av bröstsköldens nederkant som är mot efoden. Två guldringar skall sättas på efodens två axelstyckens nederdel, på framsidan, där den går ihop, på övre delen av efodens skärp. Bröstskölden med sina ringar skall förenas med efodens ringar med en himmelsblå yllesnodd, så att den inte lossnar från efoden. Så skall Aharon alltid bära Israels söners namn på sitt hjärta när han går inför den Eviges ansikte. I bröstskölden skall urim och tummim läggas. Aharon skall så bära Israels barns dom på sitt hjärta inför den Evige.

Tredje alijàn, 28:31-43

Efodens mantel skall göras av himmelsblått yllegarn. Öppningen för huvudet skall vara gjord så att den inte går sönder. I nedre delen skall det finnas granatäpplen med guldbjällror mellan dem så att det hörs när man går in och ut ur den avskilda boningen.

Man skall göra en guldplatta och gravera in orden: ”Avskildhet för den Evige”. Den skall hållas på plats med en himmelsblå ylletråd på pannan. Så skall Aharon bära på synden för de saker och offergåvor som Israels barn överlåter.

Man skall också väva en livklädnad i rutmönster av lingarn, samt göra en hatt av lin och ett bälte i broderat arbete. Till Aharons söner skall det göras livklädnader, bälten och hattar. Aharon och hans söner skall bli klädda, smorda, vigda och avskilda till att tjäna som präster inför den Evige. Man skall göra kalsonger av lin så att de kan täcka sin nakenhet när de betjänar. De skall gå från höfterna till låren.

Fjärde alijàn, 29:1-18

Invigningen till prästtjänsten skall göras på följande sätt. Man skall ta två ungtjurar och två baggar, ojästa bröd, ojästa kakor blandade med olja och ojästa tunnbröd smorda med olja. Aharon och hans söner skall närma sig ingången till mötestältet. Där skall de doppa sig i vatten. Därefter skall Aharon kläs i livklädnaden, efodens mantel, efoden, bröstskölden, hatten och diademet. Han skall smörjas med smörjelseoljan. Han söner skall också närma sig och kläs med livklädnaderna, bältena – tillsammans med Aharon – och hattarna. Ungtjuren skall föras fram. Aharon och hans söner skall lägga sina händer på tjurens huvud och sedan skall Moshè slakta den och sedan stryka dess blod på altares fyra horn och sedan hälla resten vid altarets fot. En del av inälvorna skall brännas upp på altaret och resten skall brännas upp utanför lägret. Det är ett syndoffer.

Den första baggen skall slaktas efter att Aharon och hans söner lagt sina händer på dess huvud. Blodet skall kastas på altaret runt om. Baggen skall delas i stycken. Dess inälvor och fötter skall tvättas i vatten. Allt skall brännas upp på altaret som ett uppstigandeoffer.

Femte alijàn, 29:19-37

Den andra baggen skall slaktas efter att Aharon och hans söner lagt sina händer på dess huvud. Blodet skall strykas på Aharons och hans söners högra örsnibbar som sitter vid hörselgången, tummar och stortår. Resten av blodet skall kastas på altaret runt om. Moshè skall ta av blodet som är på altaret tillsammans med en del av smörjelseoljan och stänka på Aharon och hans söner och deras kläder. Så blir de avskilda.

Vissa delar av baggen skall läggas tillsammans med några bröd på Aharons och hans söners händer till att offras som ett viftoffer inför den Evige. Därefter skall dessa delar brännas upp på altaret som ett välbehagligt offer inför den Evige. Moshè skall vifta bringan av Aharons invigningsbagge som ett viftoffer. Den delen får Moshè, men den skall från och med nu avskiljas för Aharon och hans söner från Israels barns fridsoffer. Aharons kläder skall tillhöra hans söner efter honom så att de blir smorda och invigda genom dem. Den av hans söner som får tjäna i hans ställe skall klä sig i dem under sju dagar.

Invigningsbaggen skall kokas på en avskild plats och Aharon och hans söner skall äta den tillsammans med brödet. På så sätt blir de renade när de nu vigs och avskiljs. Ingen främmande får äta av det. Om det blir något över till morgonen skall det brännas upp.

Samma sak skall man göra under sju dagar. En ungtjur per dag skall offras som syndoffer för att rena altaret. Altaret skall också smörjas och så blir det högavskilt. Allt som rör vid det blir avskilt.

Sjätte alijàn, 29:38-46

Varje dag, ständigt, skall man på altaret offra två lamm, som är i sitt första levnadsår, ett på morgonen och ett på eftermiddagen. De skall offras tillsammans med mjöl, olja och vin, som en välbehaglig lukt för den Evige. Det skall offras framför mötestältet där den Evige skall bestämma träff med Moshè och Israels barn. Den platsen skall bli avskild genom hans härlighet. Tältet, altaret, Aharon och hans söner skall bli avskilda och den Evige skall bo ibland Israels barn.

Sjunde alijàn, 30:1-10

Man skall göra ett rökelsealtare av guldövertäckt akacieträ. Det skall vara en aln långt och en aln brett samt två alnar högt. Dess horn skall vara i ett stycke med det. Det skall ha ett gulddiadem runt omkring. Man skall sätta två guldringar nedanför diademet i de båda hörnen på båda sidorna. Där skall man sätta in de guldtäckta trästängerna så att det kan förflyttas. Altaret skall ställas framför förlåten mitt emot arkens lock. Aharon skall bränna rökelse på det varje morgon när han rengör lamporna, och varje kväll när han tänder lamporna, från släkte till släkte.

På rökelsealtaret får man inte offra främmande rökelse, djur, mjöl eller vin. En gång om året skall Aharon bringa försoning för det på hornen med blodet från försoningarnas syndoffer. Det är högavskilt för den Evige.

Kommentarer

Första alijàn, 27:20 – 28:12

27:20         “Du skall befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver till ljusstaken, så att ljusstaken brinner ständigt.” – Olivträdet symboliserar Israels folk, som det står skrivet i Jeremia 11:16a:

“`Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter', så kallade den Evige dig.”

Ett olivträd dör aldrig. Det slutar inte heller att ge frukt. När några grenar blir gamla och slutar att ge frukt, sågas de av så att nya skott kan komma fram som ger frukt. Olivträdet behöver omkring 10 år på sig för att börja ge skörd, men sin fruktrikaste period börjar inte förrän efter 40 år. Dess blad är alltid gröna. Det behöver inte mycket vatten och kan klara sig bra i ett varmt och torrt klimat. Oliverna har tre viktiga ingredienser: olja, vatten och alpechín. Olivolja är mycket hälsosamt för kroppen. Den används bl.a. till stekning och fritering. Man kan blanda den med mjöl och baka kakor. Den går bra att användas till sallader eller direkt på bröd och kan även användas som bränsle till oljelampor, som i det här fallet i tabernaklet.

En Midrash[1] lyfter upp likheten mellan olivoljan och Israels folk. På samma sätt som olivoljan är den finaste av alla oljor är Israels folk det mest avskilda av alla nationer. Oljan produceras genom starkt tryck. På samma sätt renar Israels barn sina hjärtan och vänder tillbaka till den Evige när de är under starkt tryck från hednanationerna. Alla andra vätskor kan blandas med varandra, men olja blandas inte med de andra. På samma sätt är Israels folk den enda nation i historien som inte har blivit uppslukad av andra nationer genom att förlora sin identitet. Deras hebreiska identitet förblir i evighet. Om man häller olja i andra vätskor flyter den upp till ytan. På samma sätt lyfts de israeliter som uppfyller Elohims vilja upp över de andra folken som finns i världen. Som oljan tjänar till all lysa upp för världen, så tjänade visdomen som kom från Beit HaMikdash, det avskilda templet, till att lysa upp för hela världen.

Talmud[2] förklarar att den olja som användes till ljusstaken inte fick ha något slagg. Oliver skördas under vintern. Under det andra templets tid skördade man tre gånger per år. Först skördades de oliver som hängde längst ut på grenarna och som hade mognat först på grund av solens strålar. Därefter skördades de oliver som fanns längre in på grenarna. Den tredje skörden gjordes med de oliver som hade mognat långsamt. Först stötte man oliverna i en mortel. Den olja som man då fick var den enda som kunde användas till menoràn, ljusstaken, för den hade inget slagg. Därefter pressade man oliverna med en stock och slutligen maldes de i en kvarn. Den olja som man fick från dessa två sistnämnda metoder tjänade till matoffer men inte till menoràn.

Menoràn brann inte 24 timmar per dygn. Den tändes enbart en gång per dag, på eftermiddagen, vid samma tid som det andra dagliga lammet blev slaktat på förgården, samma tid som Messias ben Josef dog. Ordet ”ständigt”, på hebreiska ”tamid”, betyder inte att den brann hela tiden. Samma ord används i 2 Mosebok 29:42 och 4 Mosebok 28:6 där det talas om ett dagligt offer som ständigt offrades. I 2 Mosebok 25:30 betyder samma uttryck att man ständigt ställer fram bröd inför den Evige en gång i veckan.

27:21 “I uppenbarelsetältet, utanför förlåten som hänger framför vittnesbördet, skall Aharon och hans söner sköta den från kväll till morgon inför den Eviges ansikte. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.” – På morgonen rengjordes de sju lamporna och på eftermiddagen hällde man i ny olja. Menoràn tändes inte under dagen. Den brann bara under natten, från eftermiddagen till morgonen. Man räknade ut hur stor mängd olja som behövdes för att menoràn kunde brinna under årets längsta natt. Varje lampa behövde då en halv log, vilket motsvarar 1,5 dl. Man använde lika mycket olja hela året om, vilket innebar att lamporna även brann efter soluppgången under årets kortare nätter. Den längsta natten i Jerushalajim är omkring 14 timmar och den kortaste omkring 10 timmar. Oljan varade alltså alltid mer än 14 timmar.

En Midrash[3] berättar att en av de sju lamporna alltid brann när prästen kom in på morgonen för att rengöra dem, trots att den inte fått mer olja än de andra. På eftermiddagen tände prästen de andra lamporna med hjälp av den denna lampas låga som fortfarande brann. Några av de visa säger att denna lampa, som kallades ”västra ljuset”, enbart behövde tändas en gång per år. Talmud[4] berättar att detta under fortsatte ända tills Shimon HaTsadik dog, 40 år innan templet förstördes. Allt tyder på att det var det år som Yeshua dog och blev upprest. Det var år 31 enligt kristen tideräkning.

28:1           “Du skall låta din bror Aharon och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aharon själv och hans söner Nadav och Avihu, Elazar och Itamar” – Aharon är översteprästen. Hans tjänst är en skugga av den himmelska tjänsten i det sanna tabernaklet. Eftersom Moshè såg allt det som finns i det himmelska tabernaklet såg han också den evige översteprästen enligt Malki-Tsedeks orden, som det står skrivet i Psalm 110:4:

“Den evige har svurit och skall inte ångra sig: “Du är präst för evigt enligt Malki-Tsedeks orden.””

I Hebreerbrevet 5:10 står det skrivet:

“och han blev av Elohim kallad överstepräst, enligt Malki-Tsedeks orden.”

I Hebreerbrevet 6:19b-20 står det skrivet:

“innanför förlåten, dit Yeshua för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, enligt Malki-Tsedeks orden.”

I Hebreerbrevet 8:1-5 står det skrivet:

“Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv har rest och inte någon människa. En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Messias också ha något att bära fram. Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver. De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Moshè fick när han skulle bygga tabernaklet. Elohim sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.”

I 2 Mosebok 25:40 står det skrivet:

“Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.”

Det hebreiska ord som översatts som ”förebild” och “mönsterbild” är “tavnit”[5] som betyder ”form”, ”bild”, ”ritning”, ”modell”, ”kopia”, ”struktur”. Det kommer från roten “banà”,[6] “bygga”, “konstruera”, “få barn”, “reparera”, “resa upp”.

Ordet “sanna” måste vi förstå utifrån en hebreisk synvinkel. Enligt den grekiska förståelsen förstås det som kallas för ”sant” eller ”verkligt” i första hand som något som står i motsatsförhållande till det som är falskt, overkligt och påhittat. Men enligt det hebreiska tänkandet har det sanna och verkliga mer att göra med det som är säkert, stabilt, pålitligt och evigt.

Det ord för ”sanna” som användes i den grekiska översättningen av Hebreerbrevet 8, är “aletheía”.[7] Det betyder ”något som inte är gömt”, ”något som uppenbarar det osynliga”, ”något som verkligen existerar”, ”verkligheten bakom all skenbar verklighet”. Därför är det grekiska begreppet om något sant och verkligt relaterat till den filosofiska dualismen som hävdar att det som verkligen existerar är det som är osynligt för det mänskliga ögat, icke-materian, idévärlden. Enligt den grekiska filosofin är materian något overkligt, falskt och ont.

Den hebreiska förståelsen av det som är verkligt bygger inte på denna platoniska dualism, utan på det som är fast, varande och troget. Det hebreiska ordet för sant och verkligt är “emet”.[8] Det ordet kommer från “aman”,[9] “uthärda”, “bekräfta”, “vara trogen”, “tro”. Från ”aman” härleds det hebreiska ordet för tro ”emunà”. Ordet ”amen” kommer från samma rot.

När det alltså nu talas om det himmelska ”sanna tabernaklet”, är det inte fråga om att det jordiska tabernaklet är något falskt eller overkligt. Man måste snarare förstå det himmelska som ett stabilt, varaktigt och evigt tabernakel. När de himmelska sakerna jämförs med de jordiska, kallas de ”sanna” eller ”verkliga”. Det betyder alltså inte att de jordiska är falska, obetydliga eller dåliga. Det betyder att de himmelska sakerna är FASTA och VARAKTIGA. De osynliga sakerna är eviga, men de synliga är tidsbegränsade, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 4:18:

“Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”

I Jeremia 10:10 står det skrivet:

“Men den Evige är den sanne (emet) Elohim, han är den levande Elohim, den evige Konungen”

Lägg märke till jämförelsen mellan orden ”sanne” och ”evige”.

I Johannes 1:9 står det skrivet:

“Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.”

I Johannes 6:32 står det skrivet:

“Då sade Yeshua till dem: "Amen, amen säger jag er: Det är inte Moshè som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.”

I Johannes 6:55 står det skrivet:

“Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck.”

I Johannes 15:1 står det skrivet:

“Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen.”

I Hebreerbrevet 9:24a står det skrivet:

“Ty Messias gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen.”

Vi kan då dra slutsatsen att när det talas om det “sanna” tabernaklet står det inte som en motsats till det jordiska. Ordet ”sann” eller ”verklig” refererar till det himmelska tabernaklet, och det står inte där för att förakta eller förringa tabernaklet i öknen och de två tempel som fanns i Jerushalajim, utan för att lyfta fram dess storhet, dess fullkomlighet och dess eviga struktur. Det sanna tabernaklet är förebilden till det jordiska tabernaklet och de jordiska templen.

I Hebreerbrevet 9:11b står det skrivet:

“det större och fullkomligare tabernakel”

Det ”sanna” är det större och fullkomligare och det mer varaktiga, som en kontrast till det jordiska som är mindre, inte så fullkomligt och förgängligt. Eftersom det nu finns ett sant och evigt himmelskt tabernakel, finns det också ett sant, evigt och himmelskt prästerskap, som det står skrivet i Hebreerbrevet 5:5-10:

“Och på samma sätt var det med Messias. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig (det talar om uppståndelsen). Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, enligt Malki-Tsedeks orden. Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, och han blev av Elohim kallad överstepräst, en sådan präst enligt Malki-Tsedeks orden.”

Denna text lär oss att efter uppståndelsen blev Messias Yeshua införd i det himmelska prästerskapet enligt Malki-Tsedeks orden.

I Hebreerbrevet 4:14 står det skrivet:

“Då vi nu har en stor överstepräst, Yeshua, Elohims Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse.”

Uttrycket ”stigit upp genom himlarna” hänvisar till det prästerliga iklädandet, på samma sätt som översteprästen kom in i sin tjänst genom en invigning genom ett iklädande. Skrifterna jämför människans kläder med himlarna. Himlarna är Messias kläder, som det står skrivet i Psalm 102:26-27:

“För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk. De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad, du skall förvandla dem som man byter kläder, och de försvinner.”

Vi kan alltså då säga att Aharons invigning var en profetisk förebild av Messias framtida himmelska invigning.

I 2 Mosebok 28:31-32 står det skrivet:

“Efodkåpan skall du göra helt och hållet i blått. Öppningen för huvudet skall vara inåtvikt, och öppningen skall omges med en vävd kant som på en pansarskjorta. Den skall inte gå sönder.”

När Aharon blev iklädd den blåa efodskåpan, utförde han en profetisk handling som visade att Messias skulle stiga upp genom himlarna efter uppståndelsen. Aharons huvud var över den blåa kåpan och hans kropp under. På samma sätt sitter Messias, som är sin kropps huvud, ovanför himlarna, medan hans kropp finns under himlarna.

“Den skall inte gå sönder” – Det lär oss att Messias himmelska tjänst enligt Malki-Tsedeks orden, inte kommer att gå sönder, den är evig. Den levitiska tjänsten grundar sig på dödliga människor, men Malki-Tsedeks-tjänsten grundar sig på ett oförstörbart liv, som det står skrivet i Hebreerbrevet 7:15-17:

“Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Malki-Tsedek uppstår. Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt enligt Malki-Tsedeks orden.”

Eftersom Malki-Tsedek presenteras i 1 Mosebok 14 utan släktregister, är det som om han vore evig. Därför svär HaShem att Messias prästtjänst skall vara enligt Malki-Tsedeks orden, som är evig i sitt väsen. Det lär oss att Yeshua inte kunde komma in i den tjänsten förrän efter uppståndelsen, eftersom han inte var odödlig innan han dog. Malki-Tsedeks tjänst började när Messias blev uppväckt från döden och sedan upplyft högt över himlarna.

Hela översteprästen Aharons tjänst, vilket också inkluderar hans kläder, talar om den tjänst som Messias har från och med sin uppståndelse fram till denna dag. Det är anledningen till att Toràn går in i alla detaljer för översteprästens kläder. När Toràn lyfter fram och upprepar ett ämne är det för att det är viktigt för den Evige. Och det som är viktigt för den Evige är viktigt för hans barn!

Översteprästen Aharon symboliserar Mashiach i hans himmelska tjänst. Aharons söner symboliserar Mashiachs söner, d.v.s. hans talmider, hans lärjungar. De fick också en prästtjänst enligt Malki-Tsedeks orden, i och med Messias uppståndelse och förhärligande. Det är viktigt att vi studerar och förstår dessa skuggbilder för att kunna förstå vår nuvarande funktion i det himmelska tabernaklet.

28:2-3 “Och du skall göra avskilda kläder åt din bror Aharon till ära och prydnad. Säg till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med vishetens ande, att de skall göra kläder åt Aharon för hans vigning till präst åt mig.” – Kläderna tjänade till tre saker: ära, (på hebreiska “kavod”,)[10] prydnad, (på hebreiska “tiferet”,)[11] och till att avskiljas, (på hebreiska “kadash”,)[12] för prästtjänsten.

28:4 “Detta är de kläder de skall göra: bröstsköld, efod, kåpa, livklädnad i mönstervävnad, huvudbonad och bälte. De skall göra dessa avskilda kläder åt din bror Aharon och hans söner för att Aharon skall tjäna som präst åt mig.” – Alla präster som tjänade i helgedomen hade dessa fyra klädesplagg:

·         Ketónet – kåpan.

·         Michnasàjim – kalsongerna.

·         Avnèt – skärpet, som var 32 alnar långt (16 meter).

·         Migbàat – huvudbonaden, ett långt band som blev rullat.

Alla dessa kläder var gjorda av vitt linne. Översteprästen hade också dessa fyra plagg. Men enligt en Midrash[13] var den vanliga prästens hatt kantig medan översteprästens hatt var rund och kallades för ”mitsnefet”. Utöver dessa fyra hade översteprästen fyra plagg till, sammanlagt åtta. Nummer åtta står i Skrifterna för det övernaturliga som kommer in i det naturliga. Det betyder också frälsning. Den åttonde dagen var Messias uppståndelsedag, dagen efter den sjunde dagen. På den åttonde tusenårsdagen efter Adam kommer nya himlar och ny jord. På åttonde dagen kommer en judisk pojke in i förbundet genom sitt kötts omskärelse. Åtta personer blev frälsta genom vatten när floden kom o.s.v.

De fyra extra plagg som översteprästen bär är:

·         Meil – den blåa kåpan.

·         Efod – förklädet.

·         Choshen – bröstskölden.

·         Tsits – diademet.

 28:6          “Efoden skall göras i konstvävnad av guld och av blått yllegarn, purpurrött yllegarn och karmosinrött yllegarn och tvinnat lingarn.” – Enligt Rashí, var efoden gjord som ett slags förkläde som översteprästen fäste på ryggen i höjd med hjärtat, under armbågarna. Dess bredd var något större än ryggens bredd och den gick ner till hälarna. Den hade ett skärp som var invävt i dess övre kant och följde hela bredden samt gick utanför på båda sidor så att prästen kunde knyta det om sig. Axelremmarna var förenade med skärpet, på baksidan, och räckte lite längre än till axlarna så att de vek sig framåt och neråt. Onyxstenarna var infattade i var sitt axelstycke. De två guldkedjorna blev insatta i de två ringar som fanns på bröstsköldens båda övre hörn, en på högra sidan och en på vänstra. Ändarna på varje kedja blev satta i var sitt fäste som fanns i de båda axelremmarna. Bröstskölden hängde så i efodens fästen i höjd med hjärtat. De två ringar som fanns i bröstsköldens nedre båda hörn passade ihop med de två ringar som satt i övre delen av efodens skärp så att de låg över varandra. Dessa ringar bands ihop med en blå yllesnodd så att bröstskölden satt fast i efodens skärp och inte rörde sig.

Enligt Talmud,[14] flätades de fem olika materialen ihop i varje tråd. Guldet plattades ut i smala bleck som sedan skars till fina trådar. Därefter tvinnade man ihop en guldtråd med sex blåa ylletrådar, en guldtråd med sex purpurröda ylletrådar och på samma sätt med det karmosinröda yllegarnet och linet. Slutligen tvinnades de fyra trådarna ihop till en större tråd med 28 olika småtrådar.

28:9 “Du skall sedan ta två onyxstenar och på dem gravera in namnen på Israels söner” – Onyxstenen är svart. Det är den första ädelsten som nämns i Toràn, som det står skrivet i 1 Mosebok 2:12:

“Guldet i det landet är gott och där finns också bdelliumharts och onyxsten.”

28:10 “sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den andra, i födelseordning.” – På ena stenen stod Reuven, Shimon, Levi, Jehudà Dan och Naftali. På den andra stod Gad, Asher, Jisachar, Zvulun, Josef och Binjamin. Det innebär att det fanns 25 bokstäver på varje sten, sammanlagt 50 bokstäver.

28:11 “Som när en juvelerare graverar sigill skall du rista in namnen på Israels söner på de båda stenarna och infatta dem i ett flätverk av guld.” – En Midrash[15] berättar hur stenarna blev graverade. Israels barns namn blev först skrivna med bläck. Därefter tog man en larv, som var så liten som ett korn och som hette shamir. Denne shamir hade förmågan att krossa den hårdaste sten. När shamiren åt upp bläcket blev varje namn graverad i stenarna på ett perfekt sätt.

28:12 “Du skall sätta de båda stenarna på efodens axelstycken, stenar till påminnelse för Israels barn. Aharon skall bära deras namn på sina axlar inför den Eviges ansikte till en påminnelse.” – Aharon representerar Messias. Det innebär att på Messias axlar finns namnen på Israels tolv stammar, graverade på två svarta stenar.  Det lär oss att när Messias bar trästocken på sina axlar från staden till platsen där han skulle hängas, tog han Israels tolv stammars synd och död. Eftersom Israel är en prästnation, representerar den alla nationer. På Messias axlar hängde därför hela världens synd, som det står skrivet i Jesaja 53:11:

“Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.”

I Johannes 19:17 står det skrivet:

“Och han bar själv sin bjälke på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Gulgolta”

I 1 Johannes 2:2 står det skrivet:

“Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.”

De två onyxstenarna som satt på axlarna talar inte bara om Israels barns syndabörda, utan om den börda som det innebär att ha ansvar för andras andliga utveckling, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 11:28:

“Förutom allt detta har jag det som kommer över mig dagligen, omsorgen om alla församlingarna.”

Det är denna börda som en förebedjare känner. Förbön är en prästtjänst, jfr. Lukas 22:32; Johannes 17:9. På axlarna finns tyngden av de namn som också finns i hjärtat. Man måste ständigt bära dem inför den Evige och nämna deras namn hela tiden, som det står skrivet i Filipperbrevet 1:4:

“Jag ber alltid med glädje för er alla i alla mina böner.”

I Efesierbrevet 1:16 står det skrivet:

“Jag upphör inte att tacka Elohim för er när jag nämner er i mina böner.”

I 2 Timoteus 1:3b står det skrivet:

“Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.”

I Filemon 4 står det skrivet:

“Jag tackar alltid Elohim när jag nämner dig i mina böner”

I Romarbrevet 8:34 står det skrivet:

“Vem är den som fördömer? Messias Yeshua är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Elohims högra sida och ber för oss.”

Messias tjänst enligt Malki-Tsedeks orden blev också given till hans talmider 50 dagar efter hans uppståndelse, på shavuot, när Anden blev utgjuten, som vi ser i Apostlagärningarna kapitel 2. De 50 dagarna motsvarar Israels söners 50 bokstäver som finns på Messias axlar. Yeshua var 40 dagar med sina lärjungar efter uppståndelsen, jfr Apostlagärningarna 1:3. De tio sista dagarna innan shavuot var han i himlen. Om varje bokstav motsvarar en dag, ser vi att bokstaven nummer 41 är hans första dag i himlen. Den bokstaven är den första i namnet Josef, bokstaven jod, som har nummer 10. På den dagen började Mashiach ben Josef bli förhärligad och sedan avskild som överstepräst. Yeshua blev i himlen klädd med de verkliga kläderna som också har Israels söners namn på sina axlar. På så sätt kan han ständigt bära minnet av Israels barn inför Fadern, som det står skrivet i Hebreerbrevet 7:25:

“Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Elohim, ty han lever alltid för att mana gott för dem.”

Eftersom Messias bär Israels barns namn på sina axlar, finns det en ständig påminnelse inför Fadern om hans död till förmån för oss alla.

Andra alijàn, 28:13-30

28:15 “Du skall göra en doms-sköld i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av guld och av blått yllegarn, purpurrött yllegarn och karmosinrött yllegarn och tvinnat lingarn skall du göra den.” – Det finns två tolkningar till varför bröstskölden heter ”doms-skölden”. Den ena finns i Talmud.[16] Den säger att den hette så för att den bringar försoning för de civila lagar som inte följdes.

Den andra tolkningen presenteras av Rashi. Han säger att den heter ”doms-sköld” för att den bekräftar de budskap som ges genom urim och tummim, och för att dess löften är sanna, jfr. 4 Mosebok 27:21. När det fanns tvivel om hur man skulle handla i en fråga som gällde hela nationen, kunde man komma till översteprästen som då vände sig mot den Eviges, shechinà härlighet. Den som behövde råd, ställde sig bakom översteprästen och ställde frågan. På bröstskölden fanns alla bokstäverna i det hebreiska alfabetet. Därför hävdar rabbi Shabtai Bass[17] att bokstäverna lystes upp och bildade det svar som behövdes. På så sätt förklarade bröstskölden sina budskap och blev kallad ”doms-skölden”. Rashi lär att det hebreiska ordet för ”dom”, “mishpat”[18] har tre olika betydelser:

·         De ord som förs fram av de olika parterna i en rättegång.

·         Domslutet

·         Genomförandet av ett straff, antingen dödsstraff, piskslag eller böter.

Enligt Rashi betyder “mishpat” i detta fall “bekräfta en utsaga”.

28:17 “Du skall förse den med infattade stenar, ordnade i fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd” – Man vet idag inte exakt identiteten på alla dessa tolv stenar.

28:20 “och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De skall vara infattade i flätverk av guld.” – Dessa dyrbara stenar som var infattade i guld lär oss vilket värde var och en av Israels barn har inför den Evige. Men det talar inte bara om varje individs värde och betydelse, utan också om att var och en finns i Messias hjärta för att ständigt bli förda inför den Evige. Kära läsare som är ett Israels barn. Du finns i Messias hjärta just nu. Han nämner ständigt ditt namn inför Fadern. Han har hållit på i nästan 2000 år och tjänat som en förebedjare inför tronen, och bett för var och en av Israels barn. Välsignad vare den Evige för Messias tjänst!

28:21 “Stenarna skall vara tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat som på ett sigill.” – Israels tolv söners namn fanns på dessa tolv stenar. Sten nummer elva var av onyx, jfr. v. 20. På den stenen står namnet Josef. Mashiach ben Josef, Messias Josefs son, är det namn som man har gett till den lidande Messias. Josefs sten, onyxstenen, fanns även på axlarna. Det lär oss att Messias, som den lidande tjänaren, Josefs son, bar de tolv stammarna på sina axlar. 

Enligt en Midrash[19] blev inte bara de tolv namnen ingraverade, utan även de tre patriarkernas namn, samt orden ”shivtei Jeshurun”, som betyder ”Jeshuruns stammar” (se bild). Namnet Jeshurun är det ädlaste namnet som folket har, av dess tre namn, Jaakov, Israel och Jeshurun, jfr. 5 Mosebok 32:15; 33:5, 26; Jesaja 44:2.

På detta sätt blev det sex bokstäver på varje sten, totalt 72 bokstäver. Där fanns alfabetets alla 22 bokstäver. Det var nödvändigt för att ett domslutet skulle kunna bildas genom att bokstäverna blev sammansatta till ett budskap genom urim och tummim.

De typer av bokstäver som finns på bilden är inte samma som graverades på doms-skölden. Där fanns de hebreiska originalbokstäverna. De bokstäver som idag kallas ”hebreiska” är egentligen hämtade från de arameiska bokstäverna. Efter den babyloniska fångenskapen blev de hebreiska originalbokstäverna ersatta av de arameiska. Till och med den avskilda texten i Toràrullarna blev ersatt med nya bokstäver. Idag läser vi alltså hebreiska med arameiska, eller ”judiska” bokstäver, på samma sätt som vi läser svenska med latinska bokstäver.

28:29         “Aharon skall bära namnen på Israels söner i doms-skölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en ständig påminnelse inför den Eviges ansikte.” – Som vi sagt tidigare lär det oss att Messias bär var och en av Israels barn i sitt hjärta och nämner dem inför Fadern. Malki-Tsedeks tjänst blev även given till Messias söner 50 dagar efter uppståndelsen. Då hade de redan fått del av uppståndelsekraften och det oförstörbara livet, som det står skrivet i Johannes 20:22:

“Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot avskildhetens Ande!"”

När Messias blåste på sina talmider, gav han dem det oförstörbara livet som han själv hade fått genom uppståndelsen. Han gjorde något som liknade det som HaShem gjorde när han blåste in livsande i Adams näsa, jfr. 1 Mosebok 2:7. Vid uppståndelsen hade den andra nya människan skapats, jfr. 1 Korintierbrevet 15:47; 2 Korintierbrevet 5:17; Efesierbrevet 4:24. Denna nya människa har ett oförstörbart liv och därför kan hon tjäna enligt Malki-Tsedeks orden. Det är alltså inte bara Messias som har denna tjänst, utan också de som genom honom tar emot det livet i Anden. Dopet i Anden utrustar den messianska lärjungen att kunna betjäna i det himmelska templet, i ande och sanning, som det står skrivet i Johannes 4:21-24:

“Yeshua svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerushalajim som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Elohim är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."”

I detta sammanhang är ordet tillbe sammanknutet med offer i templet. Att tillbe i ande och sanning innebär att tjäna i det himmelska templet genom anden, enligt Malki-Tsedeks orden. För att börja den tjänsten måste man först gå igenom det messianska vattendopet som förenar människan med Messias död och uppståndelse, som det står skrivet i Lukas 12:50:

“Men jag har ett dop (tevilà) som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat!”

I Romarbrevet 6:3-11 står det skrivet:

“Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Messias Yeshua har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Messias uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit upphängd på trä med Messias, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Messias, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Messias aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Elohim. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Elohim i Messias Yeshua.”

Det andra steget för att komma in i den himmelska och oförstörbara Malki-Tsedek-tjänsten är att bli döpt i avskildhetens Ande, på hebreiska ”Ruach ha-Kódesh”, som det står skrivet i Matteus 3:11:

“Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i avskildhetens  Ande och i eld.”

Denna prästerliga smörjelse blev inte given till de trogna i Israel förrän efter Messias uppståndelse och förhärligande, d.v.s. efter att han blivit insatt i den översteprästerliga tjänsten i det himmelska tabernaklet, som det står skrivet i Johannes 7:37-39:

“På den sista dagen, den största i högtiden, stod Yeshua och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig som Skriften säger, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Yeshua ännu inte hade blivit förhärligad.”

Fyrtio dagar efter uppståndelsen hade Yeshua fortfarande inte blivit förhärligad. Det var fortfarande tio dagar kvar innan omer-räkningen, mellan pesach och shavuot, hade fullkomnats och man skulle få Faderns löfte, som det står skrivet i Apostlagärningarna 1:5:

“Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i avskildhetens Ande.”

I Lukas 24:45-49 står det skrivet:

“Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerushalajim. Ni är själva vittnen om detta. Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden."”

Efter uppståndelsen undervisade Messias sina lärjungar om vad som stod skrivet om honom i Skrifterna. Deras sinnen blev öppnade genom att han andades på dem och gav dem det oförstörbara livet. Då kunde de tro på Yeshua såsom Skriften säger. Men än var inte tiden inne för uppfyllandet av Faderns löfte, som innebar ett iklädande av kraft från höjden. Det beklädande som det är fråga om är iklädandet av Malki-Tsedek-tjänsten som har sin profetiska förebild i Aharon och hans söners iklädande, enligt de kapitel vi studerar i denna parashà. Den 50:e dagen efter uppståndelsen, på shavuot-högtiden, blev Yeshua i himlen iklädd de översteprästerliga kläderna och smord med den himmelska oljan, som det står skrivet i Psalm 133:

“En vallfartssång av David. Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans (jfr. Apostlagärningarna 2:1). Det är som när den dyra oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Aharons skägg, och ner över kragen på hans dräkt. Det är som Chermons dagg som faller ner på Tsions berg. Ty där ger den Evige befallning om välsignelse, om liv till evig tid.”

Här står det skrivet att den messianska oljan skulle falla på Tsion, i Jerushalajim, på de bröder som skulle leva tillsammans i enhet. Det var exakt det som hände 50 dagar efter Messias uppståndelse. Yeshua blev, som sagt, klädd och smord i himlen på samma sätt som Aharon. Oljan rann så ner på hans skägg och vidare ner på kläderna ända ner till templet på jorden där talmiderna deltog i morgonoffret och väntade på Faderns löfte. Det lär oss att det jordiska templet befann sig precis under det himmelska templet, som det står skrivet i Apostlagärningarna 2:1-4:

“När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset (templet) där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av avskildhetens Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.”

I Apostlagärningarna 2:33 står det skrivet:

“Sedan han nu genom Elohims högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade avskildhetens Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör.”

När man talar ett övernaturligt språk som inspirerats av Anden kommer man in genom dörren till det himmelska tabernaklet, vilket motsvaras av det draperi som fanns vid ingången i tabernaklet i öknen. Att tala övernaturligt i främmande språk är ett sätt att offra en av sina lemmar på det himmelska kopparaltaret. Det offret motsvarar det dagliga offret som prästerna gjorde på altaret som fanns i tabernaklets förgård.

För Messias apostlar, (på hebreiska “shlichim”, och på svenska “sändebud”), var det mycket viktigt att de som kommit in i det nya oförstörbara livet i Messias fick ta emot smörjelsen från Ruach Ha-Kodesh. Det var enda sättet de kunde fungera bra i Malki-Tsedek-tjänsten, som det står skrivet i Apostlagärningarna 8:14-17:

“Då sändebuden i Jerushalajim fick höra att Shomron hade tagit emot Elohims ord, sände de dit Kefa och Jochanan. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få avskildhetens Ande, eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Yeshuas namn. Sändebuden lade då händerna på dem, och de tog emot avskildhetens Ande.”

Denna text talar om tevilà dop, i vatten i Yeshuas namn. Det är fösta steget som en jude måste ta för att komma in i Malki-Tsedek-tjänsten och kunna tillbe Fadern i det himmelska tabernaklet i ande och sanning, i de andliga sfärerna med varaktiga eviga saker.

Men det är inte tillräckligt att gå igenom vattendop. Det är bara första steget. Man måste också bli beklädd med den himmelska dräkten genom dop i Anden. Det står skrivet att ”Anden ännu inte hade fallit på någon av dem” vilket talar om det himmelska prästerliga iklädandet.

Det hebreiska uttrycket ”Ruach ha-Kódesh” betyder inte bara ”avskildhetens Ande” (”helighetens Ande”), utan också ”helgedomens Ande”. Ordet ”ha-kodesh” finns i denna veckas parashà-text med betydelsen ”helgedom” eller något av de saker som finns där. I 2 Mosebok 28:29, 35 blev ordet “ha-kodesh” översatt som “helgedomen”. I 2 Mosebok 28:43 finns ordet “ba-kodesh”, som är en variant av “ha-kodesh” och betyder “i helgedomen”. I 2 Mosebok 29:6 talas det om “avskildhetens diadem” eller ”helgedomens diadem”, ”et-nezer ha-kodesh”. I 2 Mosebok 29:29 förekommer ordet “u-vigdei ha-kodesh”, “och avskildhetens kläder”, eller “helgedomens kläder”. I 4 Mosebok 28:7 finns uttrycket “ba-kodesh”, ordagrant “i avskildheten”, som en referens till altaret där drickoffret hälldes.

Alla dessa texter lär oss att när en människa blir döpt i Ruach ha-Kodesh, får hon inte bara avskildhetens Ande som ger kraft att leva ett överlåtet liv åt den Evige i lydnad för hans bud, jfr. Apostlagärningarna 1:8, 5:32, det innebär också att hon blir klädd med helgedomens Ande för att i den messianska tidsålder som nu är, kunna tjäna som präst vid de himmelska avskilda sakerna.

I Apostlagärningarna 10:43-48 står det skrivet:

“Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn." Medan Kefas ännu talade föll avskildhetens (eller helgedomens) Ande över alla som hörde ordet. Alla troende judar som hade följt med Kefas häpnade över att avskildhetens Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Elohim. Då frågade Kefas: "Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot avskildhetens Ande?" Och han befallde att de skulle döpas i Yeshuas Messias namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.”

När Kefas predikade om Yeshua enligt de profetiska Skrifterna, trodde hedningarna på honom som Skriften säger. Då uppfylldes den profetia som Messias hade gett judarna i Johannes 7:37-39. Judarna som var närvarande blev mycket förvånade över att hedningarna kunde bli iklädda Malki-Tsedeks kläder och gå in i det himmelska tabernaklet genom att övernaturligt tala andra språk och offra på det himmelska kopparaltaret. Den Evige visade på detta sätt att genom Messias uppståndelse, blev hedningarna erbjudna det oförstörbara livet utan att bli judar i traditionell bemärkelse. Hur var det möjligt att dessa som inte hade något förbund kunde ta emot förbundsrättigheterna från det förnyade förbundet med Israel och övernaturligt tala andra språk? Det är uppenbart att den Evige har renat deras hjärtan genom deras omvändelse och tro, som det står skrivet i Apostlagärningarna 15:8-9:

“Och Elohim som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge avskildhetens Ande åt dem likaväl som åt oss. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan.”

Det innebär att den Evige nu lät de hedningar, som tog emot Yeshua som sin herre och frälsare, komma in i det förnyade förbundet med Israel genom Messias blod. Det var därför som Kefa befallde att de skulle döpas i vatten i Yeshuas Namn. På så sätt kunde de på ett yttre sätt bekräfta det som redan hade hänt i deras inre. De hade vänt om från avgudarna till Israels Elohim och till den judiska tron på Messias Yeshua.

Hedningarnas tevilà innebar två saker: avslutningen av den messianska konverteringsprocessen och första steget till att invigas till den prästerliga Malki-Tsekeks-tjänsten.

De judar och hedningar som har döpts i vatten och Ande, får del av den tjänst som Yeshua har i himlen, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 1:6-7a:

“eftersom vittnesbördet om Messias har fått stadigt fäste hos er. Därför saknar ni inte någon nådegåva.”

Eftersom den messianska troende har blivit utrustad med samma översteprästerliga kläder som Messias har på sig, innebär det att den Evige lägger namn på den troendes axlar och hjärta, för att han skall bära dem i förbön inför tronen, jfr. Kolosserbrevet 1:24; Galaterbrevet 4:19; Romarbrevet 8:26 – 9:5.

28:30 “I domsskölden skall du lägga urim och tummim, så att de ligger på Aharons hjärta när han går inför den Evige. Aharon skall på detta sätt alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför den Eviges ansikte.” – Det hebreiska ordet ”urim”, pluralformen av ”ur”,[20] betyder ”lågor”, ”ljus”. Det hebreiska ordet ”tummim”,[21] pluralformen av “tam”,[22] betyder ”uppfyllelser”, ”fullkomligheter”. Talmud[23] säger:

“Varför blev de kallade ”urim och tummim”? ”Urim” för de gjorde så att orden lyste, och ”tummim” eftersom orden uppfylldes.”

Enligt Rashi är “urim ve-tummim” namnet på ett pergamentblad där den Eviges Namn stod skrivet. Bladet lades i den dubbelvikta bröstskölden och gjorde så att bokstäverna lystes upp och blev fullkomliga när det gavs ett himmelskt svar. Under det andra templets tid hade urim och tummim försvunnit. Urim och tummim användes till att rådfråga den Evige om viktiga saker som gällde hela nationen, jfr. Domarboken 20:27-28; 1 Samuelsboken 23:9-12.

Urim och tummim representerar alltså uppenbarelsen av den Eviges vilja. Urim – ljus – uppenbarar vad som är hans vilja. Tummim – fullkomligheter – gör att man kan uppfylla hans vilja. I Malki-Tsedek-tjänsten finns urim och tummim i prästens hjärta. Hans enda längtan är att den Eviges vilja skall uppfyllas. Han har en ständig bön: ”Herre, uppenbara för mig vad som är din vilja och hjälp mig att uppfylla den på ett fullkomligt sätt”.

Stenarna med namnen på Israels barn befinner längre ut från hjärtat än urim och tummim. Det lär oss att för en präst är den Eviges vilja viktigare än människorna, och det som ligger en varmast om hjärtat. Det är ett resultat av det förnyade förbundet, som det står skrivet i Hebreerbrevet 10:14-17:

“Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som avskiljs fullkomliga (tummim). Om detta vittnar också avskildhetens Ande för oss. Först säger han: Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren. Och sedan: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen (urim), och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg (tummim).”

I Romarbrevet 8:27 står det skrivet:

“och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de avskilda så som Elohim vill.”

När en messiansk präst ber för sina dyrbara trossyskon som finns i hans hjärta, har han urim och tummim som utgångspunkt. Han ber att den Eviges vilja skall uppenbaras för dem och att de skall kunna uppfylla den och bli fullkomliga, som det står skrivet i Filipperbrevet 1:3-7:

“Jag tackar min Elohim var gång jag tänker på er. Så ofta jag ber för er alla (alla deras namn på axlarna) gör jag det alltid med glädje, eftersom ni har varit med i arbetet för det glada budskapet från första dagen ända till nu. Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er (urim) också skall fullborda det (tummim) intill Messias Yeshuas dag. Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta (bröstskölden). Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster det glada budskapet delar ni allesammans nåden med mig.”

I 2 Korintierbrevet 13:9 står det skrivet:

“Vi är glada, när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni skall nå fram till allt större mognad (tummim).”

I Kolosserbrevet 1:9-12 står det skrivet:

“Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er (alla deras namn på axlarna). Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt (urim), så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom (tummim), när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Elohim (urim). Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt (tummim). Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de avskilda har i ljuset (urim).”

I Kolosserbrevet 4:12 står det skrivet:

“Epafras, som är en av er, hälsar. Han är en Messias Yeshuas tjänare som alltid kämpar för er i sina böner (alla deras namn på axlarna), för att ni skall stå fasta (tummim), fullkomliga (tummim) och helt övertygade om allt vad Elohim vill (urim).”

I Kolosserbrevet 1:28 står det skrivet:

“Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet (urim), för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Messias (tummim).”

I 1 Korintierbrevet 1:5, 8 står det skrivet:

“Ty i honom har ni blivit rika på allt, i fråga om allt tal och all insikt (urim)... Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Yeshuas Messias dag (tummim).”

I Efesierbrevet 4:11-13 står det skrivet:

“Och han gav några till sändebud, andra till profeter, andra till goda nyhetsbärare och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de avskilda (tummim) till att utföra sin tjänst att bygga upp Messias kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen (urim) om Elohims Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi når Messias fullhet (tummim).”

Tredje alijàn, 28:31-43

28:31 “Efodkåpan skall du göra helt och hållet i blått yllegarn.” – Hela kåpan blev gjord av blått ylle. Den blåa färgen tas fram ur ett skaldjur i havet som i Talmud[24] kallas för ”chilazon”. Det är samma färg som används för den blåa tråden i manteltofsarna som alla lydiga judar har på sig, jfr. 4 Mosebok 15:37-41. Under lång tid visste man inte exakt vilket djur det gällde. Men under de senaste åren har man gjort djupa undersökningar som har bidragit till att man nu vet vilket djur det är. På latin heter det “murex trunculus”. Därför kan man nu få tag på den blåa tråd som skall vara i talitternas hörntofsar i vilken judisk butik som helst i Israel som säljer religiösa produkter. Det hebreiska namnet på det blåa yllegarnet är ”techelet”. Den blåa färgen symboliserar himlen.

28:32 “Öppningen för huvudet skall vara inåtvikt, och öppningen skall omges med en vävd kant som på en pansarskjorta. Den skall inte gå sönder.” – Som vi sagt tidigare, denna himmelsblåa kåpa visar hur Messias, som är huvudet, gick igenom himlarna. Hans tjänst kommer att vara evig, den skall inte gå sönder. Messias kropp består av hans barn som har tagit emot hans oförstörbara liv genom hans uppståndelse, som det står skrivet i Kolosserbrevet 1:18a:

“Han är huvudet för sin kropp, församlingen.”

I 1 Korintierbrevet 10:17 står det skrivet:

“Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.”

I Efesierbrevet 1:18-23 står det skrivet:

“Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de avskilda, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Messias, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.”

Malki-Tsedeks tjänst utförs genom ett intimt samarbete mellan huvudet och kroppen, mellan Messias och hans kropp, hans Kehilà församling. Hans kropp består av alla dem som gått igenom vattendopet och andedopet, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 12:13:

“I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.”

28:33 “Runt kåpans nedre fåll skall du sätta granatäpplen av blått yllegarn, purpurrött yllegarn och karmosinrött yllegarn, och bjällror av guld mellan dem runt om” – Dessa granatäpplen symboliserar Andens frukt, som är uttrycket av den uppståndne Messias oförstörbara liv och karaktär, som det står skrivet i Galaterbrevet 5:22-23a:

“Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.”

Guldbjällrorna symboliserar de övernaturliga andliga manifestationerna, som är Messias gärningar, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 14:7-10:

“Men var och en får Andens manifestation så att det blir till nytta. Den ene får genom Anden ord av vishet, den andre[25] ord av kunskap enligt samme Ande. En annan[26] får tro genom samme Ande, någon[27] får gåvor av helanden genom samme Ande, någon får krafthandlingar. Någon får profetia, någon får andebedömningar. En annan[28] får olika slags tungotal, någon kan uttyda tungotal.”

I en kommande lektion skall vi med den Eviges hjälp gå lite djupare i var och en av dessa manifestationer.[29]

28:34 “en bjällra av guld och ett granatäpple och åter en bjällra av guld och ett granatäpple runt hela fållen av kåpan.” – Båda dessa saker är nödvändiga för den översteprästerliga tjänsten. Frukten är kärlek. Bjällrorna är de övernaturliga manifestationerna. Om det finns manifestationer utan kärlek är man bara som klingande metall, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 13:1:

“Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en klingande cymbal.”

“en bjällra av guld och ett granatäpple och åter en bjällra av guld och ett granatäpple” – Den första guldbjällran motsvarar 1 Korintierbrevet kapitel 12 som talar om Andens övernaturliga manifestationer. Granatäpplet som kommer därefter motsvarar 1 Korintierbrevet 13 som talar om Andens frukt, kärleken. Därefter kommer en guldbjällra igen, vilken motsvarar 1 Korintierbrevet 14 som fortsätter att tala om Andens manifestationer.

28:35 “Aharon skall bära denna kåpa när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i helgedomen inför den Eviges ansikte och när han går ut, detta för att han inte skall dö.” – Granatäpplena, Andens frukt, som är Messias karaktär, måste vara närvarande i tjänsten. Bjällrornas ljud, Andens manifestationer, som är Messias tjänst, måste också höras. Om vi bara lyfter fram kärleken i församlingen utan att söka de övernaturliga manifestationerna, lever vi inte enligt Messias. Om vi enbart söker de andliga manifestationerna utan att älska nästan som oss själva, lever vi inte heller enligt Messias. Om vi inte har dessa två ingredienser i vår prästliga tjänst, i ande och sanning, kommer vår tjänst att dö.

Vi behöver såväl frukterna som bjällrorna när vi går inför den Eviges närvaro. Vi behöver även dessa båda när vi går ut till medmänniskorna. Det står först skrivet att vi skall gå in, och sedan gå ut. Vår rörelse mot den Evige är viktigare än vår rörelse mot andra. Först älskar vi den Evige och betjänar honom varje dag, och sedan betjänar vi vår medmänniska i kärlek. På så sätt kommer inte vår messianska tjänst att dö, jfr. 1 Johannes 3:14-24.

28:38 “Den skall sitta på Aharons panna och Aharon skall bära den skuld som häftar vid de avskilda offer som Israels barn bär fram, alla deras avskilda gåvor. Den skall ständigt sitta på hans panna så att den Evige kan ta emot dem med glädje.” – Talmud[30] skrivet att det fanns ett avstånd mellan hatten och diademet. Där sattes tefillinen på huvudet. Detta gulddiadem var till för att bringa försoning för de offer som inte gjordes perfekt enligt alla regler. Detta stämmer överens med 1 Petrus brev 2:5 där det står skrivet:

“Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett avskilt prästerskap, son skall frambära offer som Elohim tar emot med glädje genom Yeshua Messias.”

Genom Yeshua blir våra offer välbehagliga inför Fadern.

28:41         “Och du skall smörja dem och viga dem till präster och avskilja dem, så att de kan tjäna som präster åt mig.” – Allt detta hände med Messias och allt detta händer med dem som följer honom troget.

Fjärde alijàn, 29:1-18

29:2 “osyrat bröd och osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. Av fint vetemjöl skall du baka dem.” – Det fanns tre typer av osyrade bröd. De var alla gjorda av vete men bakades på olika sätt. Det första som nämns här är ”lechem matsot”. Det gjordes genom att koka degen i vatten tills den blev ätbar. Därefter bakades det i ung en aning och sedan friterades det i olivolja. Det andra brödet heter ”chalot matsot”. Det gjordes av mjöl som knådats med olivolja och därefter bakades i ugn utan att kokas eller friteras. Det tredje är ”rekikei matsot”. Det gjordes genom att degen bakades i ugn utan olja. Därefter strök man olja ovanpå.

29:4 “Sedan skall du föra fram Aharon och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten.” – Ordet för tvätta, “rachats”[31] betyder i detta fall ett dop av hela kroppen i renande vatten, jfr. 3 Mosebok 15:16; 2 Kungaboken 5:10, 14. Detta är det dop som krävs för all prästtjänst. När templet stod i Jerushalajim kunde ingen gå in utan att ha doppat sin nakna kropp i ett ”mikvè”, samling av naturligt, renande, vatten, jfr. 1 Mosebok 1:10.

Som vi sagt tidigare, Yeshua var tvungen att gå igenom ett dop, ett tevilà i dödens vatten för att kunna ingå i sin prästtjänst, jfr. Lukas 12:50. Först kom han som profet, jfr. 5 Mosebok 18:15, 18; Hebreerbrevet 1:2. Efter uppståndelsen kom han in i sin prästtjänst, jfr. Psalm 110:4; Hebreerbrevet 6:20. Vid sin andra ankomst kommer han som kung, 1 Kungaboken 2:45; Jesaja 9:7; Lukas 1:32.

Alla de som skall gå in i den messianska prästtjänsten i ande och sanning, måste gå igenom ett reningsbad i vatten i Yeshuas namn.

29:5 “Du skall ta kläderna och sätta på Aharon livklädnaden, efodkåpan, själva efoden och bröstskölden och fästa ihop efoden på honom med efodens skärp” – Det andra steget till att kunna bli präst är att bli iklädd de avskilda kläderna. Detta överrensstämmer med det som hände med Messias, som det står skrivet i Sakarja 3:1-5:

“Sedan lät han mig se översteprästen Jehoshua (längre form av namnet Yeshua) stå inför den Eviges ängel, och satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom. Men den Evige sade till satan: "den Evige skall straffa dig, satan. Ja, den Evige skall straffa dig, han som har utvalt Jerushalajim. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?" (talar om uppståndelsen) Jehoshua var klädd i orena kläder (p.g.a. våra synder), där han stod inför ängeln. Och ängeln sade till dem som stod inför honom: "Tag av honom de orena kläderna (den gamla människan)." Sedan sade han till Jehoshua: "Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder." Då sade jag: "Sätt också en ren huvudbonad på hans huvud." Och de satte en ren huvudbonad på hans huvud och tog på honom (präst-) kläderna, medan den Eviges ängel stod där.”

29:7 “Och du skall ta smörjelseoljan och hälla på hans huvud och smörja honom.” – Detta är det tredje steget. Det hände när Yeshua blev gjord till Mashiach, Den Smorde, som det står skrivet i Apostlagärningarna 2:36:

“Därför skall hela Israels folk veta att denne Yeshua som ni hängde upp på trä, honom har Elohim gjort både till Herre och Messias.”

De som tror på honom, såsom Skriften säger, får del av samma smörjelse, som det står skrivet i 1 Johannes 2:20, 27; 3:24; 4:13:

“Ni har en smörjelse från den Avskilde och känner alla sanningen... Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er... Den som håller fast vid hans budskap förblir i Elohim och Elohim i honom. Och att Elohim förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss... Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande.”

29:11 “Sedan skall du slakta tjuren inför den Eviges ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet.” – Det fjärde steget i prästinvigningen är att ge offer till den Evige. Dessa offer är något annorlunda jämfört med de som finns i 3 Moseboken. Eftersom de är offer till att börja prästtjänsten är de speciella och görs inte exakt som andra offer. Messias offer är grunden för Malki-Tsedeks prästtjänst. Genom hans offer kan vi ge andliga offer.

Femte alijàn, 29:19-37

29:21 “Och du skall ta något av blodet på altaret och av smörjelseoljan och stänka på Aharon och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Då blir Aharon själv och hans kläder avskilda, och även hans söner och deras kläder blir avskilda.” – Detta är det femte steget i prästinvigningen, avskiljandet. Denna text stämmer överens med 1 Petrus brev 1:2 där det står skrivet:

“Ni är av Elohim, Fadern, förutbestämda till att avskiljas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Yeshuas Messias blod. Må nåd och frid i allt rikligare mått komma er till del.”

29:29 “Aharons avskilda kläder skall hans söner ha efter honom. Klädda i dem skall de bli smorda och vigda till sin tjänst.” – Själva kläderna blev avskilda. Det innebar att följande överstepräster inte behövde samma offer eller samma smörjande. Man hällde inte olja över Aharons son när han tog över sin pappas tjänst. När han tog på sig kläderna blev han automatisk smord och avskild, jfr. 4 Mosebok 20:25-28.

29:35 “I allt skall du göra med Aharon och hans söner så som jag har befallt dig. I sju dagar skall deras prästvigning vara.” – Samma offer gavs under de sju dagarna. Det var den tid som krävdes för att komma in i den levitiska prästtjänsten.

Sjätte alijàn, 29:38-46

29:38 “Detta är vad du ständigt skall offra på altaret varje dag: två årsgamla lamm.” – Enligt Rashí, fick lammen inte ha fyllt ett år. De var tvungna att offras under sitt första levnadsår.

29:39 “Det ena lammet skall du offra på morgonen och det andra i skymningen.” – Detta offer kallas “tamid”, “ständigt”, därför att det gjordes varje dag, t.o.m. under högtider. I Hesekiels bok där det talas om tiden för det messianska riket då templet skall återupprättas, kan man hitta alla offrena som Moshès Torà talar om utom eftermiddagsoffret. Det är troligt att det inte kommer att ges, för vid den tidpunkten dog Yeshua, jfr. Hesekiel 46:13-15.

Sjunde alijàn, 30:1-10

30:3 “Du skall överdra det med rent guld, både ovansidan och väggarna runt omkring, likaså hornen. Du skall också göra ett diadem av guld runt altaret.” – Detta altare hade ett tak, en ovansida. Det hade inte kopparaltaret. Det var ihåligt och fylldes med jord.

30:6 “Du skall ställa altaret framför förlåten som hänger framför vittnesbördets ark. Det skall stå framför nådastolen som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.” – Altaret var inte närmare förlåten än bordet och ljusstaken. Uttrycket ”framför” innebär, enligt Rashi, att det stod på linjen mitt framför arken utan att dra sig mot varken norr eller söder.

30:7 “Aharon skall tända väldoftande rökelse på altaret. Varje morgon när han gör i ordning lamporna skall han tända rökelse.” – Rökelsen symboliserar i Skrifterna kunskap, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 2:14-15:

“Men vi tackar Elohim, som alltid för oss fram i Messias segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. Ty vi är en Messias rökelse inför Elohim bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade.”

Att offra rökelse symboliserar bön med förståndet, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 14:15:

“Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet.”

I Uppenbarelseboken 5:8; 8:3-4 står det skrivet:

“Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de avskildas böner... Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de avskildas böner på guldaltaret framför tronen. Och röken från rökelsen tillsammans med de avskildas böner steg från ängelns hand upp inför Elohim.”

30:8 “Aharon skall också tända rökelse när han sätter upp lamporna i skymningen. Detta skall vara det dagliga rökelseoffret inför den Eviges ansikte från släkte till släkte. ” – Offret på kopparaltaret symboliserar bön i anden. Rökelseoffret varje morgon och varje eftermiddag symboliserar bön med förståndet. Det lär oss vikten av att be både med anden och med förståndet varje morgon och varje eftermiddag i vår messianska prästtjänst. Bönboken, sidur, har blivit gjord för att vi lättare skall kunna be med förståndet på morgon och eftermiddag, vid de tidpunkter då offren frambars i templet, samma tid som när Yeshua hängdes upp och som när han gav upp andan, , jfr. Psalm 141:2; Daniel 6:10-13.

I denna parashà finns buden nummer 98 till 104 av de 613.

98.      Påbud om att tända ljusstaken i helgedomen, 2 Mosebok 27:21.

99.      Påbud för prästerna att sätta på sig kläderna (när de tjänar i templet), 2 Mosebok 28:4.

100.   Påbud för prästerna att bröstskölden inte får säras från efoden, 2 Mosebok 28:28.

101.   Förbud mot att ta sönder översteprästens kåpa (meil), 2 Mosebok 28:32.

102.   Påbud om att äta syndoffersköttet (chatat) och skuldoffersköttet (asham), 2 Mosebok 29:33.

103.   Påbud om att bränna rökelse, 2 Mosebok 30:7.

104.  Förbud mot att bränna eller offra något annat på guldaltaret, 2 Mosebok 30:9.