Parashà 12 VaJechí

1 Mosebok 47:28 – 50:26

Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1. 47:28 – 48:9

2. 48:10-16

3. 48:17-22

4. 49:1-18

5. 49:19-26

6. 49:27 – 50:20

7. 50:21-26

8. Maftir: 50:23-26

Haftarà: 1 Konungaboken 2:1-12

Apostoliska Skrifterna: Markus 15:6 – 16:8

Läsningar i AS:

1. 15:6-20

2. 15:21-32

3. 15:33-41

4. 15:42-46

5. 16:1-8

VaJechí

Betyder “och han levde”.

Första alijàn, 47:28 – 48:9

Jaakov lever i Egypten under 17 år och blir 147 år gammal. Innan han dör kallar han på sin son Josef och ber honom svära en ed på att inte begrava honom i Egypten, utan i sina förfäders grav. Josef svär eden. Då böjer Israel sig ner på sängens huvudgärd. Jaakov blir sedan sjuk. När Josef får reda på det, tar han sina båda söner Menashè och Efrajim och kommer till sin pappa. Israel anstränger sig och sätter sig upp i sängen. Jaakov säger till Josef att El Shaddai uppenbarade sig för honom i Luz och välsignade honom och lovade honom att göra honom till en mängd folk. Hans avkomlingar skall få ärva Israels land som en evig arvedel. De två barn som fötts i Egypten innan Jaakov kom dit blir därför adopterade som Israels söner, med samma rättigheter som Reuven och Shimon. Resten av Josefs söner får bli uppkallade efter dessa bröder i deras arvedel. Rachel dog ifrån honom på vägen till Bet-Lechem och blev begravd där.

När Israel ser Josefs söner, säger han: ”Vilka är dessa?” Josef svarar: ”Det är mina söner som Elohim har gett mig här.” Jaakov säger: ”Tag hit dem till mig så att jag får välsigna dem.”  

Andra alijàn,  48:10-16

Israels ögon är mycket svaga av ålder. Därför för Josef fram sönerna till honom. Jaakov pussar dem, kramar om dem, och säger: ”Jan hade inte trott att jas skulle få se ditt ansikte, men nu har Elohim till och med låtit mig se avkomlingar av dig.” Då tar Josef dem från hans knän och bugar sig ner till jorden. Josef för dem sedan fram igen, Efrajim med höger hand och Menashè med vänster hand. Men Israel korsar händerna och lägger sin högra hand på Efrajims huvud, som är den yngre, och sin vänstra hand på Menashès huvud, som är den förstfödde, och välsignar dem.

Tredje alijàn, 48:17-22

Josef tar illa upp när han ser att hans pappa har lagt sin högra hand på Efrajims huvud. Han försöker flytta den till hans äldre bror. Han säger till sin pappa att han är den förstfödde och därför bör han lägga högra handen på hans huvud. Men pappan säger att han vet det. Han kommer att bli ett stort folk. Men hans yngre brors ättlingar kommer att bli till en fullhet av nationer. Israel kommer att välsigna genom dessa söner och säga: ”Elohim skall göra dig lik Efrajim och Menashè.” Israel håller på att dö men Elohim skall göra så att hans ättlingar får komma tillbaka till sina förfäders land. Josef får staden Shechem som blev tagen av amorréerna med svärd och båge.

Fjärde alijàn, 49:1-18

Jaakov samlar sina söner och uttalar över dem sådant som kommer att hända i de sista dagarna.

Reuven är den förstfödde. Men eftersom han besteg sin fars bädd får han inte bli den främste. Shimon och Levi var våldsamma och därför blir deras vrede förbannad. De kommer att bli kringspridda i Israel. Jehudà kommer att bli prisad av sina bröder. Jehudà är ett ungt lejon. Han kommer att regera tills Shiloh kommer och folken blir honom lydiga. Zvulun kommer att bo vid havets strand. Jisachar är en åsna som böjer sig ner för att tjäna. Dan kommer att döma sitt folk. Han är en orm på vägen som biter hästens fot. ”HaShem, jag väntar på din frälsning!”

Femte alijàn, 49:19-26

Från Gad skall det komma trupper. Asher får rika rätter. Naftali är en hjort som talar vackert. Josef är en nådason. Bågskyttarna sköt på honom. Men hans armar var stadiga och blev beklädda med guld av den Mäktige i Jaakov. Därifrån kommer herden, Israels klippa. Din fars Elohim skall hjälpa dig. Shaddai skall välsigna dig med välsignelser från höjd och djup, från bröst och moderliv. Din fars välsignelser når högt, högre än förfädernas välsignelser, till de jordens höjders härlighet. De skall vara över Josefs huvud, över hjässan på honom som är fursten bland sina bröder.

Sjätte alijàn, 49:27 – 50:20

Binjamin är en varg som tar rov och delar med sig. Jaakov ger var och en av Israels tolv stammar sin egen välsignelse. Därefter säger han att han nu skall bli samlad till sitt folk och ber dem begrava honom i grottan på fältet som Avraham köpte av Efron till gravplats. Där begravdes Avraham och Sarà, Jitschak och Rivkà och där begravde han Leà. Därefter drar han upp sina ben i sängen och ger upp andan. Josef faller över hans ansikte och gråter och pussar honom. Därefter befaller han sina läkare att balsamera honom. Det tar 40 dagar. Egyptierna begråter honom under 70 dagar.

Josef ber Faraos husfolk att tala med Farao och be om tillstånd så att han kan begrava sin pappa i Kenàans land, enligt den ed som han svurit, och sedan komma tillbaka. Farao ger honom tillstånd och så reser alla Faraos tjänare upp tillsammans med alla Egyptens äldste, hela Josefs hus och hans bröder. Bara de små barnen och djuren blir kvar. Även vagnar och ryttare drar upp. På Atads tröskplats håller de en stor dödsklagan. Josef sörjer djupt under sju dagar. Kananéerna kallar platsen för Avel-Egypten, Egyptens sorg. Jaakovs söner gör som han befallt dem och begraver honom i grottan vid fältet i Machpelà, som Avraham har köpt. Därefter reser de tillbaka till Egypten.

Josefs bröder är rädda för att Josef skall hysa agg mot dem och göra dem illa. Därför sänder de honom ett budskap som säger att hans pappa hade sagt innan han dog att de skulle be Josef förlåta sina bröder för att de behandlat honom illa. De ber också om förlåtelse. Då gråter Josef. Bröderna kommer och faller ner inför honom och säger att de är hans tjänare. Men Josef frågar dem om han är i Elohims ställe. ”Ni tänkte ont mot mig, men Elohim har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv.”

Sjunde alijàn, 50:21-26

Josef talar till deras hjärtan och säger att de inte skall vara rädda. Han kommer att försörja dem och deras barn.

Josef och hans pappas familj stannar i Egypten. Josef lever 110 år och får se tredje generationen av Efrajims barn. Han får också föda upp Menashès barnbarn.

Innan Josef dör säger han till sina bröder att de kommer att bli besökta av Elohim. De kommer att fara upp ur Egyptens land till det land som Elohim svor att ge Avraham, Jitschak och Jaakov. Därefter låter han Israels barn svära en ed på att ta med sig hans ben därifrån när Elohim besöker dem. Josef dör och blir balsamerad och lagd i en kista i Egypten.

Kommentarer

Första alijàn, 47:28 – 48:9

47:28 “Jaakov levde sjutton år i Egypten och han blev etthundrafyrtiosju år gammal.” – Jaakov hade tagit hand om sin son Josef under hans 17 första år, jfr. 37:2. Under samma antal år ger nu Josef sin pappa tillbaka det han fått. Det lär oss att barnen är skyldiga att ge tillbaka till sina föräldrar det de behöver när de blir gamla, som det står skrivet i 1 Timoteus 5:4:

“Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Elohim vill ha det.”

47:29 “När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten.” – Israel hade lärt sig av sin farfar Avraham vikten av att svära vid omskärelsens tecken, jfr. 24:2. Första gången handlade det om att få tag på en brud till löftessonen Jitschak. Denna gången handlade det om att inte bli begravd i Egypten. Båda dessa saker är mycket viktiga när det gäller uppfyllandet av den Eviges frälsningsplan. Varför var det så viktigt för Israel att inte bli begravd i Egypten utan i löfteslandet? Det finns flera olika skäl:

·         Han ville visa att Egypten inte är landet för Israels folk.

·         Han ville undvika att Israels barn reste tillbaka till Egypten för att besöka sin förfaders grav, jfr 5 Mosebok 17:16.

·         Han ville undvika att egyptierna dyrkade honom som en avgud.

·         Han ville vara i Israels land när uppståndelsen kommer vid Messias tillkommelse.

47:30 “När jag har gått till vila hos mina fäder skall du i stället föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav." Han svarade: "Jag skall göra som du säger."” – En rättfärdig människa som är död sover och vilar. Skrifterna ger inte ett klart budskap om vad som händer med själen efter döden. Enligt vissa texter ser det ut som om det inte finns något medvetande efter döden. Enligt andra texter ser det ut som motsatsen. Den grekiska filosofin lär att själen är odödlig och evig. Den iden har infiltrerat sig både inom judendomen som inom kristendomen. Men det är inte vad Skrifterna lär.

I Hesekiel 18:4 står det skrivet:

“Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den själ som syndar skall dö.”

I Psalm 22:30 står det skrivet:

“Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä, alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv.”

I Matteus 10:28 står det skrivet:

“Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.”

I Hebreerbrevet 10:39 står det skrivet:

“Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och bevarar sina själar.”

47:31 “Men Jaakov sade: "Ge mig din ed på det!" Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudgärd.” – Jaakov bad Josef svära en ed för att det skulle bli lättare för honom att be Farao om att begrava honom i Kenàans land. Då skulle Farao se att initiativet inte kom från Josef utan från Jaakov själv. Det skulle ge ett större intryck, och speciellt när det hade gjorts genom en ed.

I Hebreerbrevet 11:21 står det skrivet:

“I tron välsignade den döende Jaakov var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav.”

Det ser i Hebreerbrevet ut som om Jaakov först välsignade Josefs söner och sedan tillbad, lutad mot sin stav. I Toràn står det emellertid ingenting om att Jaakov skulle ha tillbett efter att ha välsignat Josefs söner, jfr. 1 Mosebok 48. Toràn säger inte heller att han böjde sig över ändan på sin stav utan mot bäddens huvudgärd. Hur skall vi kunna förstå detta som ser ut som en motsägelse? Vi skall här ge två tolkningsmöjligheter:

·         Det hebreiska ordet som skrivs med de tre bokstäverna mem, tet och he, har två betydelser, ”säng”^[1] och ”stav”^[2]. Det fanns från början inte några vokaler i den hebreiska texten. Toràn gavs på Sinai utan vokaler. Vokalerna blev tillagda av de skriftlärda under 800-talet enligt kristen tideräkning. Det fanns dock en muntlig tradition som mycket noggrant förde vidare det rätta uttalet. På så sätt visste man hur man skulle uttala vokalerna i varje ord utan att de fanns nerskrivna. Detta öppnar dock upp för olika tolkningsmöjligheter av ett och samma hebreiska ord som går att uttalas på olika sätt. Ordet ”mità”, ”säng”, och ordet ”mateh”, ”stav”, skrivs på samma sätt i den hebreiska grundtexten, med de tre konsonanter som motsvarar mth. I den tredje tolkningsnivån, drash, använder man sig av denna möjlighet att förstå ett ord på olika sätt beroende på hur det uttalas med olika vokaler. På så sätt berikas innehållet i bibeltexten. På så sätt kan ordet vi nu stannat vid både översättas som ”säng” och ”stav”, vilket är riktigt enligt drash-nivån. Septuaginta översatte ordet till ”stav”, och den grekiska texten av Hebreerbrevet citerar Septuaginta. Däremot säger Klemens av Alexandria,^[3] Eusebius^[4] och Jerome,^[5] att Hebreerbrevet blev skrivet på hebreiska och sedan översatt till grekiska och då är frågan om det inte stod ”säng” i den hebreiska originaltexten av Hebreerbrevet. Det skulle i så fall stämma med den masoretiska (vokaliserade) texten av 1 Mosebok.

·         Man kan också tänka sig att det talas om två olika tillfällen. Ett då Jaakov tillbad på huvudgärden av sin säng, enligt 1 Mosebok 47:31 och ett annat då han välsignat Josefs söner, enligt 1 Mosebok 48:22. I Hebreerbrevet 11:21 står det skrivet att Jaakov tillbad lutad över ändan på sin stav efter att han välsignat Josefs söner. Enligt Jashars bok,^[6] gav Jaakov Josef i 1 Mosebok 48:22 den safirstav som ända från Adam hade förts vidare från generation till generation. Det skulle kunna vara möjligt att Jaakov skulle ha lutat sig över den staven och tillbett i 1 Mosebok 48:22.

48:1 “En tid därefter sade man till Josef: "Din far är sjuk." Då tog han med sig sina båda söner Menashè och Efrajim.” – Detta tillfälle representerar slutet på den messianska tidsåldern när Israel kommer att gå igenom den stora vedermödan. Under den tiden kommer nya barn att komma in i Israel, som fötts av ickejudiska mödrar.

48:2 “Och man sade till Jaakov: "Din son Josef har kommit till dig." Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen.” – När Jaakov går igenom en stor vedermöda kommer Josef. På samma sätt kommer Israel att bli upplyft i och med Messias´ Josefs Sons återkomst.

48:3-4 “Han sade till Josef: "El Shaddai uppenbarade sig för mig i Luz i Kenàans land. Han välsignade mig och sade till mig: Jag skall göra dig fruktsam och föröka dig och låta skaror av folk komma av dig, och åt dina efterkommande skall jag ge detta land till egendom för evigt.” – När detta hände hade Jaakov redan elva söner och en dotter. Jaakov förstod budskapet från den Evige så att han måste få fler barn.

I 1 Mosebok 35:11 står det:

“Elohim sade till honom: "Jag är El Shaddai. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skall komma från dig, och kungar skall utgå från dig.”

Ett folk talar om Binjamin som Rachel skulle föda. Men eftersom hon dog ifrån honom kunde han inte få fler barn genom henne. Sättet att kunna uppfylla den andra delen av den himmelska befallningen om att bli skaror av folk, var att adoptera Josefs söner.

48:5 “Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, skall nu vara mina. Efrajim och Menashè skall vara mina liksom Reuven och Shimon.” – Som vi tidigare sagt, Josefs båda söner representerar Messias Yeshuas andliga barn som fötts bland hedningarna under de två tusen åren av messiansk tidsålder, räknat från uppståndelsen tills idag. Josefs söner föddes bland hedningarna av en icke-israelitisk mor. Under sin sjukdomstid adopterar Jaakov dem så att de blir hans egna söner, med samma rättigheter som Reuven och Shimon. Tre saker får den som är förstfödd:^[7]

·         En dubbel arvslott – vilket blev givet till Josefs stam.

·         Prästerskapet – vilket blev givet till Levi stam.

·         Regeringsrätten – vilken blev given till Jehudà stam.

Förstfödslorätten till den dubbla arvslotten gavs alltså till Josefs söner, enligt 1 Krönikeboken 5:1-2. Därför får dessa två var sitt område i det utlovade landet. Josef får på så sätt, genom sina söner, den dubbla arvslotten enligt förstfödslorätten.

48:6 “Men de barn som du har fött efter dem skall vara dina. De skall bära sina bröders namn i deras arvedel.” – Resten av Josefs söner fick sin arvedel inom någon av sina äldre bröders stammar, Efrajim och Menashè.

48:7 “När det gäller mig, när jag kom från Paddan dog Rachel i Kenàans land under resan, medan det ännu var ett stycke kvar till Efrat, och jag begravde henne där vid vägen till Efrat." - Platsen heter nu Bet-Lechem.” – Utrycket “när det gäller mig” betyder, enligt Rashi, att trots att Yaakov inte hade begravt Rachel i patriarkernas grav, utan på vägen, borde han inte bli begravd i Egypten, trots att det blev komplicerat för Josef.

48:8 “När Israel fick se Josefs söner frågade han: "Vilka är dessa?"” – Jaakov var så gott som blind, se vers 10. Trots det säger Toràn att han såg Josef söner. Det lär oss att han såg dem på ett profetiskt sätt.

Enligt en Midrash^[8] ville Jaakov välsigna dem båda. Men han kunde inte det på grund av att Ruach haKodesh (Avskildhetens Ande, den himmelska Närvaron) drog sig undan från honom när han såg en profetisk syn. Två onda kungar skulle födas som deras ättlingar. Den onde kungen Jehu skulle komma från Menashè, och den hemske kungen Achav från Efrajim. Frågan ”Vilka är dessa?” skulle då uttrycka tvivel på deras ursprung. Josef var då tvungen att visa upp ett äktenskapskontrakt, (som ordet ”här” hänsyftar på, enligt Rashi). Då kunde Jaakov välsigna dem.

Men det är föga troligt att man på den tiden använde sig av äktenskapskontrakt. Det är ett senare påfund inom Israels folks historia. Det handlar snarare om att Jaakov ville försäkra sig om att de verkligen var Josefs två äldsta söner så att det inte skulle hända samma sak för honom som för hans far Jitschak när han välsignade Jaakov och trodde att det var Esav.

I dessa ord finns dock en profetisk uppenbarelse om de sista tiderna.

I Jesaja 49:18-22 står det skrivet:

“Lyft upp dina ögon och se dig omkring, alla samlas de hos dig. Så sant jag lever, säger den Evige, du skall få klä dig i dem alla som en skrud och lik en brud fästa dem omkring dig. Ty om du tidigare låg i ruiner och var ödelagd och ditt land var förött, skall det nu bli för trångt att bo där, och de som fördärvar dig skall vara långt borta. Du skall få höra barnen säga, de som föddes under din barnlöshet: "Platsen är för trång för mig, gör plats för mig, så att jag kan bo här." Då skall du säga i ditt hjärta: "Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, landsflyktig och fördriven. Vem har fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam kvar. Varifrån kommer då dessa?" Så säger Herren den Evige: Se, jag skall lyfta min hand mot folken, resa mitt baner för hednafolken. Då skall de komma med dina söner i sin famn och bära dina döttrar på sina axlar.”

Enligt rabbi Bar Shalom finns det ett samband mellan Jesaja 49:21 och 1 Mosebok 48:8. Enligt den andra tolkningsregeln, (gezerà shavà, liknande uttryck), kan man se denna relation.

I den sista tiden kommer Israel att ställa samma fråga igen: ”Vilka är dessa, och varifrån har de kommit?”. Människor kommer från alla jordens länder för att förena sig med Israels folk. Dessa människor är Ben Josefs söner. De är lärjungar till Yeshua Messias. Ordet ”son” betyder också ”efterföljare” och ”lärjunge”, jfr. Johannes 21:5. I de sista tiderna närmar sig Yeshua Israel med sina barn som fötts på nytt bland hedningarna. De kommer från alla länder, stammar, folk och språk för att totalt förenas med Israels folk. Israel som nation kommer att ställa samma fråga: ”Vilka är dessa och varifrån har de kommit?”. De kommer inte att kunna tro sina ögon. Så mycket barn bland hednignarna!

I Jesaja 49:5-6 står det skrivet:

“Och nu säger den Evige, han som från moderlivet danade mig till sin tjänare, för att föra Jaakov tillbaka till honom, så att Israel samlas hos honom - ty jag är ärad i den Eviges ögon, och min Elohim är min starkhet - han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jaakovs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.”

Enligt denna text har Messias ett dubbelt uppdrag, upprätta Israels tolv stammar och föra ut den Eviges frälsning till jordens alla folk. Om Yeshua inte upprättar de tolv stammarna är han en falsk Messias! Var finns majoriteten av de tolv stammarna? Bland hedningarna. Vilka är ättlingar till Efrajims hus? Hedningar. Messias har alltså verkat, under de senaste 2000 åren, för att söka reda på och frälsa de förlorade fåren av Israels hus, som det står skrivet i Matteus 15:24:

“Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus."”

I samma profetia i Jesaja 49:12 står det skrivet:

“Se, där kommer de fjärran ifrån, somliga från norr och andra från väster, somliga från shineernas land.”

Majoriteten av de förlorade tio stammarna finns i de länder som ligger nordväst om Israels land.

I Jesaja 49:18a står det skrivet:

“Lyft upp dina ögon och se dig omkring, alla samlas de hos dig.”

Detta överensstämmer med det som hände med Jaakov när Josef kom till honom med sina två söner. Han lyfte upp sina andliga ögon och såg. I den sista tiden kommer Israel att se, erkänna och ta emot Ben Josefs söner som äkta. Israel var blint och kunde inte se dessa söner under lång tid. Men nu, när Messias är på väg att komma tillbaka, kommer Israels profetiska ögon att öppnas till att se sina barn som fötts av Mashiach bland hedningarna.

I Uppenbarelseboken 7:9, 13-14 står det skrivet:

“Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna... En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.”

Vi kan i denna text finna fyra saker som överensstämmer med det sammanhang vi studerar i Bereshit:

·         Såg jag, och se – Israel såg, jfr. 1 Mosebok 48:8a.

·         Av alla folkslag – Mina söner som Elohim har gett mig här, jfr. 1 Mosebok 48:9.

·         Vilka är de och varifrån har de kommit? – Vilka är dessa?, jfr. 1 Mosebok 48:8b.

·         Dessa är de som kommer ur den stora nöden – Din far är sjuk, jfr. 1 Mosebok 48:1.

48:9 “Josef svarade sin far: "Det är mina söner som Elohim har gett mig här." Då sade han: "Tag hit dem till mig så att jag får välsigna dem."” – Messias ben Josef kommer själv att bekänna att före detta hedningarna är hans söner. Han kommer att övertyga Israel om att de är äkta trots att det föddes i en hednisk värld och av ickejudiska mödrar, som det står skrivet i Lukas 12:8:

“Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Elohims änglar.”

“Tag hit dem till mig” – I den sista tiden kommer Ben Josef att mer och mer göra så att hans söner närmar sig Israel. Den messianska rörelsen bland hedningarna är påbörjad av Messias Yeshua för att låta sina barn komma närmare Israel.

“så att jag får välsigna dem” – Det finns en mycket stor välsignelse för Ben Josefs söner, som fötts bland hedningarna, när de närmar sig Israel.

Andra alijàn, 48:10-16

48:10 “Israels ögon var svaga av ålder så att han inte kunde se. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i famn.” – När den Evige låter Tsions fördrivna komma tillbaka, kommer Israel att vara som drömmande, utan att kunna se klart, jfr. Psalm 126.

“Josef förde fram dem till honom” – Det är inte de rabbiner som förnekar Yeshua som har rätt att leda den rörelse som gör att Ben Josefs söner närmar sig judendomen och Israel i den sista tiden. Det är Yeshua HaMashiach som leder den rörelsen. Det finns personer som förnekar Yeshua för att kunna bli accepterade inom den traditionella judendomen och så kunna göra alijà till Israel. De har då gått utanför det som Toràn lär om dessa tider. Enligt Toràn är det Josef som för sina barn till Israel i den yttersta tiden, inte Jehudà. Enbart den rörelse som leds av Yeshua kan uppfylla dessa profetior. De som söker erkännande bland människorna kommer att skämmas. Den som söker efter att vara ledd av Yeshua kommer att komma till Israel och bli omkramad och kysst.

Det finns två huvudaxlar inom Israel, Jehudà och Efrajim. Runt dessa två rör sig hela frälsningshistorien. Inte bara runt judarna, utan också runt Efrajims ättlingar som blev totalt assimilerade bland hedningarna efter den assyriska invasionen år 722 f.K.t. Efrajim är den viktigaste stammen bland de tio stammarna som utgjorde det norra riket, Israels hus. Därför representerar Efrajim resten av de tio stammarna. I den sista tiden kommer Efrajim att bli förenad med Jehudà och så blir det ett enda folk under Messias´ styre, som det står skrivet i Hesekiel 37:15-28:

“Den Eviges ord kom till mig. Han sade: "Du människobarn, tag en trästav och skriv på den: För Jehudà och Israels barn, hans medbröder. Tag sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efrajim och alla av Israels hus, hans medbröder. Foga sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de förenas till ett i din hand.
När dina landsmän då säger till dig: Förklara för oss vad du menar med detta, då skall du svara dem: Så säger Herren, den Evige: Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efrajims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag skall foga ihop dem med Jehudà, med Jehudàs stav, och göra dem till en enda stav, så att de blir ett i min hand. Stavarna som du har skrivit på, skall du hålla i din hand inför deras ögon. Säg sedan till dem: Så säger Herren, den Evige: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En och samma kung skall de alla ha. De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken. Och de skall inte mer orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla slags överträdelser. Jag skall rädda dem från alla orter, där de har syndat, och skall rena dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Elohim. Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem. De skall bo i det land som jag gav åt min tjänare Jaakov, det land där era fäder bodde. De skall själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall för evigt vara deras furste. Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Det skall vara ett evigt förbund med dem. Jag skall bereda plats för dem och föröka dem och låta min helgedom stå ibland dem för evigt. Min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Elohim, och de skall vara mitt folk. Och folken skall inse att jag är den Evige som avskiljer Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt."”

I Lukas 15 talas det om en far som har två söner. Den äldre sonen representerar de judar som är nära den himmelske Fadern, men som inte har en personlig intim relation med honom, utan enbart en lagisk relation, eftersom de inte erkänner Yeshua. Den yngre sonen representerar Efrajim, Jaakovs yngste son. Han som var huvudet för de tio stammarna som gick ut till hedningarna och förslösade sitt israelitiska arv. Nu håller han på att komma hem igen. Men den äldre sonen, juden, vill inte ta emot honom för han bekänner att Yeshua är Israels Messias. Dessutom har han en massa hedna-kristna vanor som luktar gris. Den äldre sonen vill inte gå in på den fest som Fadern har ordnat för den nyligen hemkomna sonen.

Men den viktigaste punkten som jag vill komma till är denna: Det är inte den yngre sonen som går ut till den äldre sonen för att försöka förlika sig med honom. Den yngre sonen förlikar sig med Fadern. Det är fadern som går ut och talar den äldre sonen till rätta. Vi behöver inte gå till judarna och underordna oss deras anti-messianska läror för att bli erkända inom Israel. Den himmelske Fadern är Israels Elohim. Om vi är medlemmar i hans familj är vi med i Israel. Om vi är med honom kommer han att ordna upp allting enligt sin egen plan. Hur skulle vi kunna lämna Yeshua för att bli erkända av människor? Hur skulle vi kunna låta bli att bekänna honom inför människorna? Den som inte bekänner Sonen, har heller inte Fadern, som det står skrivet i 1 Johannes 2:23:

“Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.”

Någon säger då: “Jag kan konvertera under en rabbin och behöver inte bekänna Yeshua. Jag kan tro på Yeshua i mitt hjärta och fortsätta att vara hans lärjunge i hemlighet. Så kan jag bli erkänd i den judiska världen.”

Vad dåraktig du är! Hur kan du låta bli att bekänna namnet av honom som inte skämdes för dig när han led och dog naken offentligt på träet och som på så sätt bekände offentligen att han älskar dig? Hur kan du låta bli att vara trogen honom som snart kommer tillbaka för att regera i Israel? Hur tror du att du skall kunna leva din tro i hemlighet? Hur kan du gömma ditt ljus och sluta att lysa för alla? Yeshua sade i Matteus 10:32-33:

“Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.”

Frälsningen finns i BEKÄNNELSEN av Yeshuas namn, som det står skrivet i Romarbrevet 10:9-10:

“Om du därför med din mun bekänner att Yeshua är Herre och i ditt hjärta tror att Elohim har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”

I 1 Johannes 4:1-3 står det skrivet:

“Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Elohim. Ty många falska profeter har gått ut i världen. Så känner ni igen Elohims Ande: varje ande, som bekänner att Yeshua är Messias, som kommit i köttet, han är från Elohim, och varje ande som inte bekänner Yeshua, han är inte från Elohim. Det är Anti-Messias ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.”

I 1 Johannes 4:15 står det skrivet:

“Den som bekänner att Yeshua är Elohims Son, i honom förblir Elohim och han själv förblir i Elohim.”

Kära du, som just nu håller på att komma hem igen, lyssna noga på mig: Du kan inte sluta att bekänna Yeshua om du vill förbli i Israels Elohim! I din bekännelse finns kraften. I bekännelsen av Yeshuas namn finns din frälsning och det eviga livet. Förneka honom inte eller dölj honom inte för allt i världen. Denna värld kommer att förgå, men Yeshua är Herre i evighet. Snart kommer han att sätta sig på Davids tron och döma Israels tolv stammar. Svik honom inte nu när du behöver bekänna hans namn mer än någonsin!

I den midrash som vår Rebbe berättar i Lukas 15, ser vi hur fadern får sista ordet i diskussionen med den äldre sonen. På samma sätt kommer den himmelske Fadern att ta itu med de judar som inte förstår att det som vi lever i den messianska rörelsen är en del av en himmelsk plan för Israels upprättelse. Den yngre brodern, Efrajim, håller på att komma hem och juden är inte glad för det. Men till slut kommer Fadern att få sista ordet i denna historia som vi lever! Då kommer vi att ha fest, Suckot under tusen år. Om du förnekar Yeshua för att behaga den äldre sonen, kommer du inte att få del i denna högtid! Du kommer att bli kastad i den sjö som brinner av eld och svavel.

48:11 “Och Israel sade till Josef: "Jag hade inte trott att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Elohim till och med låtit mig se avkomlingar av dig."” – Israel har inte trott att hon skall få se Yeshuas ansikte igen. Majoriteten av judarna tror fortfarande att Yeshua är död. Men han inte bara lever, utan han regerar och har barn bland hedningarna. Och nu håller han på med att närma dessa barn till Israel. Den som inte närmar sig Israel i denna tid är inte ledd av Messias´ ande.

48:12 “Och Josef tog dem från hans knän och bugade sig till jorden.” – Josefs två söner, som då var över 25 år, blev införda mellan Jaakovs knän och därefter uttagna. Det var en officiell adoptionshandling. Det är som om de hade kommit ut från hans höfter. Så blev de hans lagliga barn med fulla rättigheter inom Israel, lika väl som Reuven och Shimon. Denna handling gjorde så starkt intryck på Josef att han böjde sig ner och tillbad den himmelske Fadern. Versarna 9-12 visar hur pojkarna blev adopterade och versarna 13-22 talar om den välsignelse som dessa två får av sin pappa.

Ben Josefs barn som i denna tid, ledda av Messias, håller på att föras närmare Israel, kommer att bli införda i Israel och återupprättade som söner med fulla arvsrättigheter inom Israels land. Välsignad vare den Evige!

48:13 “Sedan tog Josef dem båda, Efrajim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Menashè i sin vänstra hand till höger framför Israel, och förde fram dem till honom.” – Ordet ”tog” hänvisar till det andra steget i den judiska bröllopstraditionen, då brudgummen går till brudens hem och ”tar” henne och för henne till hans pappas hem där bröllopsakten fullföljs. Här syftar det till bröllopet mellan Messias och hans brud.

48:14 “Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efrajims huvud fastän han var den yngre, och sin vänstra hand på Menashès huvud trots att Menashè var den förstfödde. Han lade händerna i kors.” – Den högra handen representerar Messias, som är på Faderns högra sida i höjden. Messias hand är på Efrajim trots att han blivit utspridd bland nationerna. Den handen håller nu på att föra honom tillbaka.

Jaakov korsade händerna med vilje, i vetskap om att den yngre skulle bli satt över den äldre. De korsade armarna bildar bokstaven X, som är bokstaven Tav i det arkaiska hebreiska alfabetet. Det var med det alfabetet som Moshè skev Toràn. Bokstaven Tav är den sista i det hebreiska alfabetet, och betyder ”tecken”, ”sigill”, ”förbund”. Yeshua sade att han är Alef och Tav, jfr. Uppenbarelseboken 22:13. Det betyder att Messias är början och slutet på den himlagivna Skriften. Messias är Tav. Det innebär att han kommer att fullborda den Eviges verk. Han själv är tecknet. Han har med sitt eget blod satt ett sigill på förbundet mellan den Evige och Israel.  Mellan Israel och Josefs barn finns alltså tecknet som symboliserar Messias fullbordade verk, bokstaven X, Tav. Messias Yeshua är orsaken till att de barn som är födda i den hedniska världen kan komma hem och bli välsignade av Israel.

Bokstaven X är också en symbol på det träd där Josefs Son var tvungen att dö för att försona världen med Fadern. Vi ser på samma sätt att Messias´ död finns mellan Fadern och Ben Josefs söner. Det är på den platsen som världen blir välsignad. Det är på den platsen som det finns försoning mellan Israels barn och den Evige. Det är på den platsen där människan kan försona sig med Elohim, som det står skrivet i Efesierbrevet 2:16-18:

“Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Elohim genom träet, sedan han där hade dödat fiendskapen. Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.”

I Kolosserbrevet 1:20-22 står det skrivet:

“och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans trä - frid genom honom både på jorden och i himlen. Också ni som en gång var främmande för Elohim och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig avskilda, fläckfria och oförvitliga,”

48:15-16 “Och han välsignade Josef och sade: "Den Elohim som mina fäder Avraham och Jitschak har vandrat inför, den Elohim som har varit min herde från min födelse ända till i dag,
den ängel som har förlossat mig från allt ont, han skall välsigna pojkarna. De skall uppkallas efter mitt och mina fäders, Avrahams och Jitschaks, namn och de skall föröka sig och bli talrika på jorden."” – Denna välsignelse, tillsammans med tillbedjan över staven, är de enda saker som lyftes fram i patriarkens liv i troshjältarnas kapitel, Hebreerbrevet 11. Vad var det som var så speciellt med denna välsignelse? Varför är det en av de största trosgärningar som gjorts i hela mänsklighetens historia?

Hela Jaakovs liv hade varit en hård kamp. 37 år av sitt liv vistades han utanför löfteslandet. Där föddes alla hans barn, utom ett. Jaakov var utsatt för många livshotande faror. Men han blev räddad ur alla dessa faror och välsignad mitt i all sin kamp. Denna bevarande och beskyddande kraft från HaShem förs nu över till de adopterade barnen. Trots att de har fötts i Egypten av en icke-israelitisk kvinna. Trots att de växer upp i en miljö av hedendom och magi. Trots att de blir utsatta för påfrestningar från sina icke-israelitiska vänner, kommer HaShem att bevara dem så att de inte förlorar sin hebreiska identitet och kan uppkallas efter mitt namn, Israel.

Denna bön uppfylldes i Egypten och de två stammarna Efrajim och Menashè hade vuxit mycket och bevarat sin stamidentitet ända till det stora uttåget.

Det finns också kraft i denna välsignelse för den sista tiden. Trots att stammarna har gått förlorade bland hedningarna, finns det en ängel som kommer att befria dem i denna tid så att de kan komma tillbaka och identifiera sig som israeliter igen.

Tredje alijàn, 48:17-22

48:17 “Men när Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efrajims huvud, tyckte han inte om det. Han tog sin fars hand och ville flytta den från Efrajims till Menashès huvud.” – Den profetiska ordningen har företräde framför den naturliga.

48:19 “Men hans far ville inte det. Han sade: "Jag vet, min son, jag vet. Också från honom skall det komma ett folk, också han skall bli stor. Men hans yngre bror skall ändå bli större än han, och han skall bli till folkens fullhet."” – Menashè blev till ett folk, en stor stam inom Israel, med ett enormt område på båda sidor om floden Jarden. I folkräkningen i 4 Mosebok 1 är Menashè den minsta stammen. Men enligt 4 Mosebok 26:34 har dess befolkning ökat med 64 % under de 38 åren i öknen. Det var den stam som växte mest under den tiden. Menashès stam blev också stor på grund av domaren Gidon, som kom därifrån, jfr. Domarboken 7-8. Men Efrajim skulle bli större. Från honom kom Yehoshua, Moshès efterträdare. Efrajim får också ordet om att bli till ”folkens fullhet”, på hebreiska ”meloh ha-gojim”. Rashi grundar sig på midrash-litteraturen^[9] och hävdar att betydelsen är att hans ättlingar kommer att fylla folken, i betydelsen att Yehoshua kommer att göra ett oerhört intryck på dem när han ser till att solen stannar i Givon och månen i Ajalons dal, jfr. Josua 10:12.

Den hebreiska texten inbjuder emellertid till ett djupare besinnande. Det står ordagrant: ”och hans ättlingar kommer att bli (hedna)folkens fullhet”. Det finns ett ställe till i Skrifterna där samma uttryck förekommer, i Romarbrevet 11:25-26, där det står skrivet:

“Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarnas fullhet har kommit in. Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Tsion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jaakov.”

Vi kan av denna text dra flera viktiga slutsatser:

·         Enbart en del av Israel har blivit förstockat under en begränsad tid. Det är inte fråga om hela Israel och inte heller för evigt.

·         Detta är en hemlighet, d.v.s. en del av en himmelsk plan för världens frälsning som är svår att förstå.

·         Folkens fullhet måste komma in i den frälsning som enbart tillhör Israel.

·         Hela Israels frälsning är beroende av hednafolkens fullhet.

·         Hela Israel innefattas inte bara det judiska folket, utan också hednafolkens fullhet.

·         Ogudaktigheten kommer att tas bort från Jaakov, som är Israels tolv stammar, inte bara judarna, som representerar två av Israels stammar, Jehudà och Binjamin samt möjligtvis Levi.

Denna HaShems frälsningsplan är en av de underbaraste hemligheterna som finns. Jag skall försöka skissa upp den med några få ord.

I 1 Kungaboken 12 ser vi hur riket delade sig i två nationer. Detta hände i Efrajims område, närmare bestämt i staden Shechem, som hade blivit överlämnat till Josef enligt 1 Mosebok 48:22. Efrajim blev den viktigaste stammen i det norra riket. Jeravam (Jerobeam) blev den förste kungen över de tio stammarna i norr. Han var från Efrajims stam, 1 Kungaboken 11:26, 28. Från den tiden och framåt har Israels två hus varit delade, 1 Kungaboken 12:19; 2 Krönikeboken 10:19. Denna delning kom från den Evige, 1 Kungaboken 12:24; 2 Krönikeboken 10:15. Detta var hemligheten som var en del av den himmelska frälsningsplanen för hela världens folk. Nordriket blev snabbt hednaiserat genom att man införde en synkretistisk religion, 1 Kungaboken 12:28-33. Profeterna Amos och Hoshea blev sända till det norra riket för att förutsäga dess snara förstörelse. Israels hus skulle bli utsänt till nationerna och bli uppblandade bland dem, som det står skrivet i Hosea 7:8a:

“Efrajim blandar sig med andra folk.”

I 3 Mosebok 26:33a står det skrivet:

“Men er skall jag sprida ut bland hednafolken”

I Psalm 106:26-27 står det skrivet:

“Då lyfte han sin hand mot dem och svor att slå ner dem i öknen, att slå ner deras barn bland hednafolken och skingra dem i länderna.”

I Hosea 1:4-5 står det skrivet:

“Den Evige sade till honom: "Ge honom namnet Jizreel, ty när ännu en liten tid har gått skall jag straffa Jizreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på kungadömet i Israel. Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder Israels båge i Jizreels dal."”

Denne Jizreel var profetens förste son som föddes av hans fru som var prostituerad. Äktenskapet mellan profeten och denna kvinna återspeglar förbundet mellan Israels hus, de tio stammarna i norr, och den Evige. Den första sonen fick heta Jizreel, som betyder ”Elohim skall så ut”.^[10] Barnen i Efrajims hus var alltså sädeskorn till den sådd som Elohim skulle strö ut bland nationerna, som Matteus 13:3b säger:

“En såningsman gick ut för att så”

Denna sådd kommer att ge skörd i den sista tiden, som det står skrivet i Matteus 13:39b:

“Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.”

I Hosea 1:6-11 står det skrivet:

“Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom: "Ge henne namnet Lo-Ruchama, (inget förbarmande) ty jag skall inte mer förbarma mig över Israels hus, utan jag skall förkasta dem. Men över Jehudàs hus (det judiska folket) skall jag förbarma mig och jag skall frälsa dem genom den Evige, deras Elohim. Men jag skall inte frälsa dem genom båge och svärd eller krig och inte genom hästar och ryttare."

Sedan Gomer hade avvant Lo-Ruchama blev hon åter havande och födde en son. Då sade han: "Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er." Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand, som inte kan mätas, ej heller räknas. Och det skall ske att på den plats där det sades till dem: "Ni är inte mitt folk", skall det sägas till dem: "Ni är den levande Elohims barn". Jehudà barn och Israels barn skall förenas och sätta ett enda huvud över sig och de skall dra upp ur landet. Ty stor skall Jizreels dag vara.”

Profeten målar upp den Eviges plan för Israels hus med få penseldrag. Först kommer Israels hus att bli förkastat. Därefter kommer det att bli så stort att ingen kan räkna det, som havets sand. Det betyder att de då befinner sig bland världens nationer. Därefter kommer det att bli en upprättelse av den israelitiska identiteten på samma plats där de blev förkastade, d.v.s. i Israels land. Detta blir resultatet av en återförening mellan Jehudàs barn, judarna, som aldrig förlorat sin identitet, och Israels barn som har lämnat sin hedniska identitet i den sista tiden. Tillsammans kommer de att erkänna Yeshua som Messias. Därefter kommer de att dra upp från jorden, eller ur landet, vilket hänsyftar till uppryckandet av alla dem som tillhör Messias. Eftersom Jizreels dag, Elohims såningsdag, var stor, kommer Israels barn att befinna sig bland alla hednanationer. Därifrån kommer de så att bli uppryckta för att möta Messias när han kommer tillbaka till jorden.

I Hosea 2:14-23 talas det om händelseförloppen från bortförandet till Assyrien till återkomsten till landet under Messias, enligt vad som står skrivet:

“Därför skall jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta. Sedan skall jag ge henne tillbaka hennes vingårdar och göra Achors dal till en hoppets port. Där skall hon sjunga som i sin ungdoms dagar, som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land. Det skall ske på den dagen, säger den Evige, att du skall kalla mig: "Min man." och inte mer kalla mig: "Min Baal." Baalernas namn skall jag ta bort ur hennes mun, så att man inte mer skall komma ihåg deras namn. På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken, med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden. Båge och svärd och vad som hör till kriget skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo i trygghet. Jag skall trolova dig med mig för evig tid, ja, jag skall trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och barmhärtighet. Jag skall trolova dig med mig i trohet, och du skall så känna den Evige. Och det skall ske på den dagen, att jag skall bönhöra, säger den Evige, jag skall bönhöra himlen, och den skall bönhöra jorden, och jorden skall bönhöra säden, vinet och oljan, och de skall bönhöra Jizreel. Jag skall plantera henne åt mig i landet. Jag skall förbarma mig över Lo-Ruchama och säga till Lo-Ammi: "Du är mitt folk." Och de skall svara: "Du är min Elohim."”

I Amos 5:1-2 står det skrivet om Israel hus som nation:

“Hör följande ord som jag vill stämma upp likt en klagosång över er, ni av Israels hus (det gäller inte judarna): "Fallen är hon  och kan inte mer stiga upp, jungfrun Israel!  Hon ligger övergiven  på sin egen mark. Ingen finns som reser henne upp."”

I Amos 8:2 står det skrivet:

“Han sade: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "En korg med mogen frukt." Då sade den Evige till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel. Jag skall inte ytterligare en gång skona dem.”

I Amos 9:8-15 står det skrivet:

“Se, Herrens, den Eviges ögon är emot detta syndiga rike (det norra riket), och jag skall utplåna det från jordens yta. Ändå vill jag inte alldeles utplåna Jaakovs hus (det syftar på det judiska folket), säger den Evige. Ty se, jag befaller att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken, som om det siktades i ett såll. Inte det minsta korn skall falla på jorden. Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd, de som nu säger: "Oss skall olyckan inte komma nära, över oss skall den inte komma."

På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp det som är nerrivet. Jag skall bygga upp den som i forna dagar, så att de kan ta i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts, säger den Evige, han som gör detta. Se, dagar skall komma, säger den Evige, då plöjaren skall följa skördemannen i spåren och druvtramparen såningsmannen, då bergen skall drypa av druvsaft och alla höjder flöda över. Jag skall göra slut på mitt folk Israels (de tolv stammarnas) fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger den Evige, din Elohim.”

Israels hus fick inget förbarmande när vid den assyriska invasionen år 722 f.K.t. Nationen blev fullständigt utplånad. De tio stammarna blev bortförda till de länder som ligger norr om Israel, jfr. 2 Kungaboken 17:6. Därifrån spreds de ut över hela jorden. Man kan dock finna klara spår av de olika stammarna i de nordvästra länderna, i Europa och Nordamerika.

I Sakarja 10:3-12 står det skrivet:

“Mot herdarna (ledarna i Israel under det andra templets tid) är min vrede upptänd, och getterna (de mäktiga judarna som tryckte ner de fattiga) skall jag straffa. Den Evige Tsevaot skall besöka (genom Yeshua) sin hjord, Jehudà hus (enbart det judiska folket, inte Efrajims hus), och skall göra den till en stolt stridshäst åt sig. Från Jehudà skall hörnstenen komma, från honom stödjepelaren, från honom bågen till striden, från honom allt vad styresman heter (Messias). De skall likna hjältar som under striden trampar ner smuts på gatan. Ja, de skall strida, ty den Evige är med dem, och ryttarna på sina hästar skall komma på skam. Jag skall ge styrka åt Jehudàs hus (genom staten Israels återbildande år 1948) och Josefs hus (utspritt bland hedningarna) skall jag frälsa. Jag skall föra dem tillbaka (till Messias, Toràn och Israels land), ty jag skall förbarma mig över dem (de tio förlorade stammarna), och de skall vara som om jag aldrig hade förkastat dem (upprättade inom Israel). Ty jag är den Evige, deras Elohim, jag skall bönhöra dem. Efrajims män (de tio stammarna) skall bli som hjältar, deras hjärtan skall glädja sig som av vin (jfr. 1 Mosebok 43:34). Deras barn (de framtida generationerna) skall se det och bli glada, deras hjärtan skall fröjda sig i den Evige. Jag skall vissla på dem (den messianska rörelsen bland icke-judar) och föra dem samman, ty jag har befriat dem (genom Yeshua Messias). De skall bli lika talrika som förut. När jag planterar dem bland folken skall de tänka på mig i fjärran land. De skall få leva med sina barn och komma åter. Jag skall föra dem tillbaka från Egyptens (Egyptens) land, och från Ashur (Assyrien) skall jag samla dem. Till Gilads land (Jordanien) och till Levanon (Libanon) skall jag föra dem, och där skall inte finnas utrymme nog för dem (de tio hemkomna stammarna). Han skall dra fram genom ett hav av nöd, havets vågor skall han näpsa, och alla Nilflodens djup skall torka ut. Ahsurs stolthet skall brytas ner och spiran tas ifrån Egypten. Jag skall göra dem starka i den Evige, och i hans namn skall de gå fram, säger den Evige.”

I Romarbrevet 9:23-26 står det skrivet:

“Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken. Så säger han genom Hoshea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade. Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Elohims barn.”

Shaliach (apostel) Shaul använder texterna i Hosea 2:23 och 1:10 som en hänsyftning till hedningarna. Dessa texter blev givna till Israels hus. De som alltså tidigare var Israels hus är nu hedningar. Genom att hedningarna blir frälsta kommer Israels hus hem igen från alla nationer, och på så sätt kommer hela Israel att bli frälst, som vi läser i Romarbrevet 11:26.

Genom att hedningarna blir frälsta uppfyller Efrajim sin profetiska roll.

I Hosea 11:8-10 står det skrivet:

“Hur skall jag kunna överge dig, Efrajim? Skall jag lämna dig, Israel? Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma och låta det gå dig som Tsevojim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar. Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede, jag vill inte på nytt ödelägga Efrajim. Ty jag är Elohim och inte en människa, avskild är jag ibland er, och med vrede vill jag ej komma. Den Evige skall de följa, och han skall ryta som ett lejon, ja, han skall ryta och barnen skall med bävan samlas västerifrån.”

Eftersom den Evige är intresserad av att frälsa Efrajims barn, frälser han samtidigt de hedningar som inte är ättlingar till Israel. Det är detta som är hemligheten som Romarbrevet 11:25 talar om. Hedningarnas fullhet är Efrajims barn, enligt 1 Mosebok 48:19. Genom att de kommer in kommer HELA Israel att bli frälst, all de tolv stammarna, vilket också innefattar de judar som aldrig förlorade sin israelitiska identitet.

“O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Elohim! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.” (Romarbrevet 11:33)

48:20 “Och han välsignade dem på den dagen och sade: "I dig skall Israel välsigna och säga: Elohim skall göra dig lik Efrajim och Menashè." Och han satte Efrajim före Menashè.” – Denna välsignelse uttalas varje Kabbalat Shabbat, sabbatsmottagande, då de judiska papporna välsignar sina pojkar vid sabbatsbordet. Han lägger sin högra hand på deras huvuden och uttalar dessa ord: ”Jesimchà Elohim ke-Efrajim ve-chi-Menashè”.

Varför är dessa båda Josefs söner satta som exempel för alla Israels söner? Vi kan nämna flera orsaker:

·         Trots att den yngre blev satt över den äldre bråkade de aldrig.

·         Trots att de växte upp i en miljö av hedendom och magi förlorade de aldrig sin tro på Israels Elohim, sin israelitiska identitet eller den undervisning de fått från sina förfäder.

·         Trots att de hade fötts i och hela sitt liv levt utanför Israels land, förlorade de aldrig hoppet om att få komma tillbaka till sina förfäders land.

Dessa båda blev satta som exempel för alla Israels barn.

48:22 “Och utöver vad jag ger dina bröder, ger jag dig en bergsrygg som jag har tagit från amoreerna med mitt svärd och min båge.” – Det hebreiska ord som översatts som ”bergsrygg” är ”shechem”. Det är fråga om den mark som Jaakov köpte mitt emot staden Shechem, jfr. 1 Mosebok 33:19, samt själva staden som blev intagen av Shimon och Levi, jfr 1 Mosebok 34. Den platsen blev given till Josef, som det också står skrivet i Johannes 4:5-6a:

“och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jaakov hade gett åt sin son Josef. Där fanns Jaakovs brunn.”

I Josua 24:32 står det skrivet:

“Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Shechem, på det jordstycke som Jaakov hade köpt av barnen till Chamor, Shechems far, för hundra kesitor. Josefs barn fick detta till arvedel.”

Messias har, alltifrån sin första ankomst, sökt efter de förlorade fåren från de två husen. Det var anledningen till att han var tvungen att gå till Shomron (Samarien), som det står skrivet i Johannes 4:4:

“Han måste då ta vägen genom Shomron.”

Messias gick då till en nyckelplats i Israels historia och den Eviges frälsningsplan, området av Sykar, som är samma sak som Shechem. Shechem var en fristad inom Efrajims stamområde, jfr. Josua 20:7; 21:21; 1 Krönikeboken 6:67. Där delades riket. Shechem var den första huvudstaden i nordriket, 1 Kungaboken 12:25. Där bodde samariterna, som är en blandning mellan de få överlevande av de norra stammarna och de hedniska folk som den assyriske kungen tog till landet efter Israels rikes fall, jfr. 2 Kungaboken 17:24, 29. Samariterna är de enda ättlingar till Efrajims hus som inte förlorat sin israelitiska identitet, som det står skrivet i Johannes 4:12:

“Inte är väl du förmer än vår fader Jaakov, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?”

Den samaritiska kvinnan kallade Jaakov ”vår fader”. Det folket var en del i den Eviges frälsningsplan eftersom de var ättlingar till Jaakov. Det var därför som Messias måste gå dit för att söka reda på och frälsa det som hade gått förlorat.

I Johannes 4:6-7 står det skrivet:

“Där fanns Jaakovs brunn. Eftersom Yeshua var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Yeshua sade till henne: "Ge mig att dricka."”

Denna skildring påminner om 1 Mosebok 24 där Avrahams tjänare sökte efter en brud till Jitschak. Vid detta tillfälle sätter Messias sig vid brunnen för han söker efter sin brud även bland samariterna. Dessa samariter väntade på frälsningen genom Messias, som det står skrivet i Johannes 4:22, 25-26:

“Ni (samariter) tillber (med era offer) vad ni inte känner (Israels Elohim). Vi (judar) tillber (genom våra offer i templet) vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna... Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss." Yeshua sade till henne: "Det är jag den som talar med dig."

I Johannes 4:35 står det skrivet:

“Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.”

Här finns en likhet i uttryck med 1 Mosebok 48:8 där det står att Jaakov såg Josefs söner. Samariterna är ättlingar till Josef och Messias ser dem som en skörd för det tillkommande riket, som det står skrivet i Johannes 4:39-42:

“Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: "Han har sagt mig allt vad jag har gjort." När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. Och många fler kom till tro på grund av hans ord, och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare."”

Yeshua stannade två dagar i Shechem. Dessa två dagar motsvarar de två tusen år som Messias har hållit på med att i hednavärlden söka efter de tolv stammarnas ättlingar såväl som de andra hedningarna, för att frälsa dem.

I Apostlagärningarna 15:14-18 står det skrivet:

“Shimon har berättat om hur Elohim först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen, för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren, som gör detta, det som är känt från evighet.”

Nassi Jaakov citerar här från Amos 9:11-12. Återuppbyggandet av Davids hydda hänsyftar till återupprättandet av Davis hus´ regering. När Yeshua kom för första gången påbörjades detta verk, som det står skrivet i Lukas 1:32-33:

“Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Elohim skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jaakovs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.”

I och med Messias ankomst öppnades dörren så att hedningarna skulle kunna bli en del av det folk som är skapat åt den Eviges Namn. Det grekiska ord som i Apostlagärningarna 15:14 översatts som ”bland”, och i vers 23 ”av... härkomst”, är ”ex”,^[11] som betyder ”ut ur”, ”bort från”, ”före detta”, ”ex”. Det handlar om att de hedningar som har satt sin förtröstan på Messias är föredettingar, före detta hedningar. Nu är de ett ”folk åt hans Namn”, d.v.s. nu är de inte längre hedningar utan en del av Israels folk, jfr. Efesierbrevet 2:11-22; 3:4-8; 4:17; 1 Korintierbrevet 5:1; 12:2; Uppenbarelseboken 5:9-10.

Fjärde alijàn, 49:1-18

49:1 “Och Jaakov kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar.” – Det hebreiska ord som översatts som ”kommande” är ”acharit”^[12], som betyder ”sista”, ”slutliga”, ”yttersta”. Rashi baserar sig på Talmud och hävdar att Jaakov ville uppenbara för dem de sista tiderna, men vid det ögonblicket drog sig Ruach HaKodesh undan. Då började han säga andra saker. En Midrash^[13] berättar följande:

“Jaakov ville uppenbara för sina söner tidpunkten för Mashiachs ankomst. Han fick veta att de skulle vara trogna HaShem trots att de skulle få reda på att förlossningens tid låg långt borta. Men den Allsmäktige beslutade att hemlighålla tidpunkten för förlossningen för Jaakovs barn p.g.a. de framtida generationer som inte skulle vara så storslagna som Jaakovs söner. De framtida generationerna skulle ha blivit förtvivlade i exilen om de hade fått reda på att tidpunkten skulle ligga så långt bort i framtiden.”

I Jaakovs välsignelse finner vi dock profetiska budskap som uppenbarar framtiden för varje stam, ända fram till tidpunkten för Messias ankomst. Det finns tre viktiga saker i de budskap som Jaakov ger till var och en av sina söner:

·         Vars och ens identitet och karaktär.

·         Vars och ens historiska utveckling.

·         Händelserna vid de sista tiderna.

49:3-4 “Reuven, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt. Du sjuder över som vatten, du skall inte bli den främste, ty du besteg din fars bädd. Då vanhelgade du den, ja, min bädd besteg han.” – Reuven fortsatte att vara förstfödd när det gällde släktregisterna. Den lär oss att han hade omvänt sig från att ha syndat med sin fars bihustru. Han förlorade dock förstfödslorätten, som innebar dubbel arvslott, prästerskap och regeringsrätt. Det lär oss att den som inte kontrollerar sin sexuella drift aldrig kan få viktiga poster inom Riket.

Enligt Rashi och andra, befolkade Reuvens ättlingar Frankrike. Frankrike har varit en framträdande nation under mycket lång tid. Men innan Messias´ andra tillkommelse kommer det att förlora den positionen. Frankrike har på senare tid tagit en mycket negativ ställning mot det judiska folket och det kommer att bli till ett bakslag för landet.

49:5-7 “Shimon och Levi är bröder. Våldet är deras vapen. Min själ skall inte ta del i deras råd, min själ skall inte umgås med dem, ty i sin vrede dödade de män och i sitt övermod stympade de oxar. Förbannad är deras vrede som är så våldsam och deras grymhet som är så stor! Jag skall strö ut dem i Jakob, jag skall skingra dem i Israel.” – Shimon och Levi blev inte förbannade utan deras vrede. Våld drar förbannelse över ett land. Shimons stam gick i bräschen för synden med Baal-Peor, jfr. 4 Mosebok 25:6-14; 26:1. Därför förlorade den stammen 63 % av sin befolkning, från 59.300 till 22.200 enligt de två folkräkningarna i 4 Mosebok 1 och 26. Shimon fick inget eget område i landet. Hans marker blev uppdelade i Jehudàs område, jfr. Josua 19:1. Levi fick inte heller ett eget stamområde, utan blev utspridd i 48 städet i hela landet, jfr. Josua 18:7. Shimon blev en fattig stam. Men bland dem fanns många skriftlärda, jfr. Sakarja 12:13. Det finns källor som visar att kelterna var ättlingar till Shimons stam.

49:8-12 “Dig Jehudà, skall dina bröder prisa. Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig. Ett ungt lejon är Jehudà. Från rivet byte har du rest dig, min son. Han böjer sig, han lägger sig ner som ett lejon, som en lejoninna - vem får honom att resa sig? Spiran skall inte vika från Jehudà, inte härskarstaven från hans fötter, förrän Shiloh kommer och folken blir honom lydiga. Han binder sin ungåsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den ädla rankan. Han tvättar sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod. Hans ögon är dunkla av vin, hans tänder vita av mjölk.” – Det finns flera nyckelord i denna profetia som hänsyftar till Messias, exempelvis: “Dig Jehudà”, ”min son”, ”har du rest dig”, ”binder”, ”ungåsna”, ”vinstocken”, ”sina kläder”, ”blod”, ”vin”. Allt detta talar om Messias´ första ankomst. Han kom ju från Jehudàs stam.

Jehudàs hand har varit på hans fienders nacke genom kung David, enligt 2 Samuel 22:38-41 där det står skrivet:

“Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem. Jag vände inte tillbaka, förrän jag hade gjort slut på dem. Jag gjorde slut på dem, jag slog dem, och de reste sig inte, de föll under mina fötter. Du utrustade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.”

Denna profetia uppfylldes också genom Messias´ första ankoms när alla onda andar och själve satan blev nedgjorda, som det står skrivet i Kolosserbrevet 2:15:

“Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.”

Jaakovs ord över Jehudà kommer slutligen att uppfyllas vid Messias´ andra tillkommelse. Då kommer alla fiender att läggas under hans fötter, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 15:25:

“Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.”

“din fars söner skall buga sig för dig” – Det uppfylldes genom kungarna David och Shlomo. Men det kommer slutligen att uppfyllas vid Messias´ andra tillkommelse.

“Ett ungt lejon är Jehudà... som ett lejon.” – Yeshua är Lejonet av Jehudàs stam, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 5:5:

“Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Jehudà stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."”

“Spiran skall inte vika från Jehudà, inte härskarstaven från hans fötter, förrän Shiloh kommer och folken blir honom lydiga.” – Shiloh är en hänvisning till Messias, enligt Onkelos, Midrash Rabbà, Rashi och många andra. Enligt Nachmanides betyder ordet ”hans son”. En av Talmuds^[14] visa anser att Shiloh betyder ”hans”, som en hänsyftning till den kungliga makt som tillhör Messias. Rashi säger att det betyder ”skatter till honom”, i förhållande till de gåvor som folken kommer att ge honom när de accepterar hans makt.

Enligt Rashi uppfylldes denna profetia från David och framåt, även genom judarnas ledare i Babylon. Det var de som kallades ”exilarker” och som härstammade från kung David. Enligt profetian skall inte spiran och härskarstaven lämna Jehudà förrän Messias kommer.

Enligt Dan ben Avraham uppfattades denna profetia under det andra templets tid som en hänsyftning till Stora Rådets makt i Jerushalajim. Spiran och härskarstaven ansågs betyda rätten att ha tillgång till Israels folks släktarkiv och rätten att verkställa domar, inklusive dödsstraff. Dessa två rättigheter tog den romerska ockupationsmakten bort från Stora Rådet en tid innan Yeshuas död, jfr. Johannes 18:31. När alltså dessa två saker vek bort från Jehudà hade Messias redan kommit. Så uppfylldes den profetian.

49:13 “Zvulun skall bo vid havets strand och bli en hamn för skepp. Hans gräns skall gå ända till Sidon.” – Zvuluns område låg inte vid havet, jfr. Josua 19:10-16. Det verkar som om han senare drog sig mot Sidon. Zvulun ägnade sig åt att tjäna pengar så att hans bror Jisachar kunde syssla med Toràstudier, som det står skrivet i 5 Mosebok 33:18:

“Om Zvulun sade han: "Gläd dig, Zvulun, när du drar ut, och du Jisachar, i dina tält.”

Det finns källor som visar att Zvuluns ättlingar befolkade Holland, som ligger vid havet och som har världens största hamn.

49:14-15 “Jisachar är en stark åsna, som ligger i ro i sitt hägn. Han såg att viloplatsen var god och att landet var ljuvligt. Då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig slav.” – I Jisachars stam fanns det högt utbildade människor som bar Toràns ok, som det står skrivet i 1 Krönikeboken 12:32:

“av Jisachar söner kom män, som väl förstod tidstecknen och insåg vad Israel borde göra, 200 huvudmän, därtill alla deras stamfränder under deras befäl;”

Från Jisachar kom det 200 ledare till Stora Rådet, Sanhedrin. Det finns källor som visar att Jisachars ättlingar befolkade Schweiz. Det är ett av jordens ljuvligaste länder. Schweizarna är mycket duktiga arbetare.

49:16-18 “Dan skall skaffa rätt åt sitt folk som en av Israels stammar. Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges. Evige, jag väntar på din frälsning!” – Domaren Shimshon kom från Dans stam, jfr. Domarboken 13:2. Denna profetia uppfylldes genom honom.

Dans ättlingar befolkade Danmark. Danmark betyder just ”Dans mark”. Dans ättlingar satte sin stamfaders namn på många platser dit de kom under historiens lopp. Därav namnet på floden Donau, jfr. Domarboken 18:29. Enligt en undersökning som gjordes för några år sedan, visade det sig att det danska folket är det ärligaste bland alla folk på jorden. De har en hög rättfärdighetskänsla.

“Evige, jag väntar på din frälsning!” – Shimshon var inte den som förde med sig den slutliga förlossningen för Israel. Man måste fortsätt att vänta på en annan Messias.

Femte alijàn, 49:19-26

49:19 “Från Gad skall en trupp rustas, som skall gå i sina egna fotspår.” – Gads stam gick över Jarden tillsammans med sina bröder för att kriga mot kenaaneerna under 14 år till dess att landet blev intaget. När de så gick tillbaka till sitt stamområde på andra sidan floden, gick de i sina egna fotspår.

Det finns källor som visar att Sverige blev befolkat av Gads ättlingar. Från Sverige kom de trupper som bekämpade den katolska armén som drog sig mot norr i Europa under det 30-åriga kriget. Sverige sände sina trupper sommaren 1630 och år 1648 slöt man fred. Om inte svenskarna, tillsammans med andra länders stöd, hade sänt sina trupper för att kämpa mot Esav, Roms förfader, och besegra honom, hade Europa och hela världen sett helt annorlunda ut idag.

49:20 “Från Asher kommer utsökta rätter. Kungliga läckerheter skall han ge.” – Ashers mark var utmärkt till att odla. Där fanns även många olivträd.

49:21 “Naftali är en snabb hind, som talar vackra ord.” – I Naftalis område finns Ginosars dal (nordväst om galileiska sjön). Där produceras frukterna väldigt snabbt. Eftersom hans mark var väldigt produktiv fick han tid över att studera Torà. Targum översatte på följande sätt: ”(Hans mark skall producera frukter) som man kommer att tacka och välsigna (Elohim) för”. Profetissan Dvorà kom från Naftali.^[15] Hon sjöng en mycket vacker sång, jfr. Domarboken 5.

Det finns källor som visar att Naftalis ättlingar befolkade Norge. Det norska språket är väldigt melodiöst.

49:22-26 “En nådason är Josef, en vacker son för ögat. De unga kvinnorna gick upp på muren för att se. Bågskyttar oroar honom, de skjuter på honom och ansätter honom. Men hans båge förblir fast och hans armar blev beklädda med guld, genom dens händer som är den Starke i Jaakov, genom honom som är Herden, Israels Klippa, genom din fars Elohim, han skall hjälpa dig, genom El Shaddai, han skall välsigna dig med välsignelser ovanifrån, från himlen, välsignelser från djupet som ruvar där nere, välsignelser från bröst och moderliv. Din fars välsignelser når högt, högre än mina fäders välsignelser, till jordens höjders härlighet. De skall vara över Josefs huvud, över hjässan på honom som är avskild bland sina bröder.”

“välsignelser från bröst och moderliv” – Enligt Rashi, bör ordet ”shadajim”, som översatts som ”bröst”, översättas ”kastning” i betydelsen sädesutlösning som befruktar. Targum översatte texten: ”välsignelser för fader och moder”.

Jaakov hade blivit mer välsignad än hans förfäder. De fick löfte om ett begränsat område. Men inte Jaakov, som det står skrivet i 1 Mosebok 28:14a:

“Din avkomma skall bli som stoftet på jorden och du skall utbreda dig åt väster och öster, norr och söder.

Det finns källor som visar att Josef ättlingar befolkade England och USA.

Sjätte alijàn, 49:27 – 50:20

49:27 “Binjamin är en glupsk varg. På morgonen äter han rov, på kvällen fördelar han byte.” – Domaren Echud handlade som en varg, jfr. Domarboken 3. Kung Shaul kom från Binjamin. Han slukade mycket rov i början av Israels historia, jfr. 1 Samuelsboken 14:47. Mordechaj och Ester utdelade mycket byte på eftermiddagen av Israels historia, jfr. Ester 8:7. Shaliach Shaul kom från Binjamins stam, jfr. Romarbvevet 11:1; Filipperbrevet 3:5. Många av Binjamins ättlingar bland de sefardiska judarna har tagit efternamnet Lopez, som betyder vargens son. Det utgår från denna profetia. De som heter Lopez är alltså ättlingar till Binjamins stam.

50:16 “Därför sände de detta bud till Josef: "Din far sade till oss före sin död” – Här använder sig Israels söner sig av lögnen för att skapa frid och fred. Gjorde de rätt? Nej, det var inte rätt. Lögnen har sitt ursprung i lögnens fader, som det står skrivet i Johannes 8:44:

“Ni har satan till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.”

Ljus är i Skriften synonymt med sanning. Vår himmelske Fader är ljus och det finns inget mörker i honom, enligt 1 Johannes 1:5 där det står:

“Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Elohim är ljus och att inget mörker finns i honom.”

I Johannes 14:6 står det skrivet:

“Yeshua sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Det är omöjligt att ha relation till Fadern på lögnens grund. Han vill ha sanning i det innersta av vår varelse, som det står skrivet i Psalm 51:8:

“Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.”

Det lär oss att varje gång någon använder sig av lögner, hur små de än är, kommer han bort från Elohim och öppnar dörren till hasatan.

I Efesierbrevet 4:25 står det skrivet:

“Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar.”

Det finns inga gudfruktiga lögner, enligt vad som står skrivet i 1 Johannes 2:21:

“Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.”

Alla lögnare kommer att få sin del i eldsjön, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 21:8:

“Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

50:20 “Ni tänkte ont mot mig, men Elohim har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv.” – Vad som än som händer oss kan av den Evige vändas till något gott, som det står skrivet i Romarbrevet 8:28:

“Vi vet att för dem som älskar Elohim samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.”

De som överlämnade Yeshua till att bli upphängd på trä visste inte vad de gjorde. De tänkte göra honom illa. Men Elohim vände det till något gott för att hela världen skulle bli frälst. Det lär oss att vilken förbannelse som helst som kommer över oss, kan förvandlas till välsignelse av den Evige. Välsignat vare hans Namn!

Sjunde alijàn, 50:21-26

50:24-25 “Och Josef sade till sina bröder: "Jag dör, men Elohim skall se till er och föra er upp från det här landet till det land som han med ed har lovat åt Avraham, Jitschak och Jaakov." Och Josef tog ed av Israels söner och sade: "När Elohim ser till er, för då mina ben härifrån."” – Detta är den enda trosgärning i Josefs liv som nämns i Hebreerbrevet 11, där det står skrivet i vers 22:

“I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.”

Han visste att uttåget skulle komma och därför tog han en ed av Israels söner så att hans ben skulle kunna tas ut ur Egypten och föras till Kenàans land. Tron vet att den vet att den vet att den vet att det är så, därför att den Evige är trogen sina löften och han kan inte ljuga, som det står skrivet i 4 Mosebok 23:19:

“Elohim är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det?”

I Hebreerbrevet 6:18b står det skrivet:

“det är omöjligt att Elohim kan ljuga”

I 2 Mosebok 13:19 står det skrivet:

“Och Moshè tog med sig Josefs ben, ty Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Elohim ser till er, tag då med mina ben härifrån."”

I Josua 24:32 står det skrivet:

“Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Shechem, på det jordstycke som Jaakov hade köpt av barnen till Chamor, Shechems far, för hundra kesitor. Josefs barn fick detta till arvedel.”

Josef fick komma tillbaka till den plats där han hade sökt efter sina bröder. Det skedde i enlighet med hans tro, 373 år efter hans död. Hans grav står kvar än i dag som ett vittnesbörd om att Messias ben Yosef var tvungen att dö för att kunna föra tillbaka Israels förlorade får. Den vittnar också om att en dag kommer Messias att väcka upp honom till liv igen så att han får bli beklädd med odödlighet och få lön för att han varit trogen.

Och efter att ha läst en av Toràns böcker säger vi:

”Chazak, chazak, ve-nitchazek!” – Var stark, var stark, och låt oss bli styrkta!