Parashà 11 VaJigash

1 Mosebok 44:18 – 47:27

Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1. 44:18-30
2. 44:31 – 45:7
3. 45:8-18
4. 45:19-27
5. 45:28 – 46:27
6. 46:28 – 47:10
7. 47:11-24
8. Maftir: 47:25-27

Haftarà: Hesekiel 37:15-28

Apostoliska Skrifterna: Markus 14:32 – 15:5

Läsningar i AS:

1. 14:32-42
2. 14:43-52
3. 14:53-65
4. 14:66-72
5. 15:1-5

VaJigash

Betyder “och han närmade sig”.

Första alijàn, 44:18-30

Jehudà närmar sig Josef och ber om ordet. Han påminner om den konversation som de tidigare haft om deras familjesituation. Josef hade befallt dem att ta med sig Binjamin. Det var villkoret för att kunna se hans ansikte. När de åker upp till sin pappa berättar de allt detta för honom. På grund av hungersnöden tillåter han längre fram Rachels andra son att följa med dem. Men om något ont händer honom kommer han att dö med sorg. Jehudà lovar att inte komma tillbaka till sin pappa utan att ha med sig brodern.

Andra alijàn, 44:31 – 45:7

Om Jehudà, som tagit på sig ansvaret, inte tar tillbaka grabben till sin pappa, kommer han att dö i sorg. Jehudà erbjuder sig själv som slav i grabbens ställe för att han skall kunna åka upp tillsammans med sina bröder. Jehudà förmår inte se det onda som skulle komma över pappan om han inte har grabben med sig.

Då kan Josef inte hålla sig längre. Han befaller att alla utom sina bröder skall gå ut. Då ger han sig tillkänna för dem och gråter så starkt att egyptierna hör det. ”Jag är Josef!”, säger han till dem. Men på grund av en känslochock förmår de inte svara honom. Josef säger till dem att inte vara ledsna för att ha sålt honom. Allt var enligt Elohims plan för att många liv skulle räddas. Det har nu varit hungersnöd i två år. Det är fortfarande fem år kvar då man varken kan så eller skörda. ”Elohim sände mig före er för att bevara en kvarleva på jorden och hålla er levande genom en stor befrielse”.

Tredje alijàn, 45:8-18

Josef fortsätter att tala uppmuntrande ord till sina bröder och säger att Elohim var den som sände dit honom. Han har satt honom till en far för Farao, som herre över hela hans hus och härskare över hela Egyptens land. Nu måste de snabbt åka upp till sin pappa och säga till honom att Josef är herre över hela Egypten och be honom komma dit ner utan att dröja. Det finns plats för dem alla i Goshens land, till och med för boskapen. Josef kommer att försörja dem alla för det är fortfarande fem år kvar av hungersnöden. Sedan kastar han sig om sin bror Binjamins hals och båda gråter. Han pussar alla sina bröder och gråter i deras armar. Sedan samtalar de.

När nyheten om Josefs bröder når Faraos hus blir han och hans tjänare glada. Han säger till Josef att bröderna skall lasta djuren och åka till Kenàans land för att hämta sin pappa och sina familjemedlemmar. Så får de det bästa Egypten kan erbjuda.

Fjärde alijàn, 45:19-27

Farao befaller att de skall ta med sig vagnar som barnen, kvinnorna och pappan kan resa i. De kommer att få det bästa i Egypten. Så gör de och Josef ger dem reskost och kläder. Binjamin får tre hundra silverpengar och fem klädedräkter. De får tio åsnor fullastade med det bästa i Egypten och tio åsninnor med säd och reskost till sin pappa. Josef tar farväl av sina bröder och säger: ”Bråka inte på vägen”. Så åker de upp från Egypten och kommer till Jaakov. När de berättar att Josef fortfarande lever och är härskare i hela Egyptens land kan han inte tro dem. Men när de berättar allt vad Josef talat om för dem och när han ser vagnarna som Josef har sänt blir hans ande levande igen.

Femte alijàn, 45:28 – 46:27

Israel beslutar att åka och träffa Josef innan han dör. Så åker han då med allt vad han äger och kommer till Beer-Sheva. Där offrar han till sin fader Jitschaks Elohim. I en syn om natten kommer Elohim till honom och säger att han inte skall vara rädd för att åka ner till Egypten. Där kommer han att göra honom till ett stort folk. Dessutom lovar han följa med honom ner och därefter se till att han kommer tillbaka upp. Josef kommer att sluta hans ögon.

Jaakov lämnar Beer-Sheva. Hans söner kör honom, barnen och kvinnorna, i vagnarna. De tar också med sig all sin boskap och sina ägodelar och kommer till Egypten. Reuven har fyra söner. Shimon har sex söner. Levi har tre söner. Jehudà har tre söner kvar av fem, samt två barnbarn. Jisachar har åtta söner. Zvulun har tre söner. Dinà är också med. Leàs barn är sammanlagt 33 stycken.

Gad har sju söner. Asher har fyra söner, en dotter och två barnbarn. Zilpàs barn är sammanlagt 16 stycken.

Josef har två söner med Osnat. Binjamin har tio söner. Rachels barn är sammanlagt 14 stycken.

Dan har två söner. Naftali har fyra söner. Bilhàs barn är sammanlagt 7 stycken.

Om man räknar bort Jaakovs söners fruar är det totalt 66 personer från Jaakov familj som nu åker ner till Egypten. Eftersom Josef har två söner som föddes i Egypten, räknas det sammanlagda antalet själar till 70.

Sjätte alijàn, 46:28 – 47:10

Jaakov sänder Jehudà framför sig för att visa vägen till Goshen. Josef kommer med sin vagn sin pappa till mötes i Goshen. När han ser honom kastar han sig om hans hals och gråter länge. Israel säger att han nu kan dö efter att ha fått se hans ansikte. Josef säger att han måste berätta för Farao att hans syskon och pappas familj har kommit och att de är får och koskötare. Josefs bröder bör informera Farao om att de är boskapsskötare sedan flera generationer. Då kommer de att få bo i Goshens land. Fåraherdar är nämligen en styggelse för egyptierna.

Josef informerar Farao om allt detta och presenterar fem av sina bröder för honom. Han frågar vad de arbetar med och de svarar att de är fåraherdar och att de har kommit för att uppehålla sig i landet eftersom det inte finns bete i Kenàans land. De ber om tillstånd att få bo i Goshens land. Farao säger till Josef att landet står till hans förfogande och att de kan bo i den bästa delen, i Goshen. Och om några av bröderna är dugliga, kan de få ta hand om Faraos djur. Josef tar med sig sin pappa inför Farao och Jaakov välsignar honom. Farao frågar honom hur gammal han är. Han svarar att hans vandringstid har varit 130 onda år. De når inte upp till hans fäders åldrar. Jaakov välsignar Farao igen och lämnar honom.

Sjunde alijàn y maftir, 47:11-27

Josef ser till att sin pappa och bröder får bo i Ramses land, som Farao har befallt. Han ger dem underhåll enligt antalet av deras barn. Hungersnöden är mycket svår i Egypten och i Kenàans land. I utbyte mot säd samlar Josef in till Farao alla pengar som finns i Egypten och Kenàans land. När folket inte längre har några pengar ger Josef dem bröd i utbyte mot all deras boskap. Följande år erbjuder folket sig själva och sina marker för bröd. Då köper Josef hela Egyptens land till Farao och allt folket blir förflyttat till städerna. Men prästernas marker blir inte köpta för de får sitt underhåll från Farao. Josef ger sedan säd till folket, som nu sålt sig till Farao, för att de skall så på marken. Femtedelen av skörden skall ges till Farao och resten skall användas till att så och äta. Folket tackar Josef för att han har räddat deras liv och går med på hans riktlinjer. Från och med nu råder lagen i Egypten om att femtedelen av markens gröda tillhör Farao. Det är bara prästernas mark som inte blir Faraos ägor.

Israel bosätter sig i Goshens land och blir markägare och förökar sig mycket.

Kommentarer

Första alijàn, 44:18-30

44:18 “Då steg Juda fram till honom och sade: "Lyssna på mig, herre! Låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte vred på din tjänare, för du är som Farao.” – Jehudà kom närmare Josef strax innan han skulle ge sig till känna. Samma sak kommer att hända i de sista tiderna strax innan Josefs Son ger sig till känna inför det judiska folket. Vi lever nu i den tid då det judiska folket håller på att närma sig Yeshua mer och mer för att få veta mer om honom som en historisk person. Inte som den kristna världen har målat honom, utan som en Torà-praktiserande jude. Jehudà håller på att närma sig Josefs Son utan att ha erkänt honom som Messias.

“du är som Farao.” – Sändebudet är som den som har sänt honom. Den som har sett sändebudet, har sett den som sände honom, som det står skrivet i Johannes 14:9:

“Yeshua svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern?”

44:21 “Då sade du till dina tjänare: För honom hit ner till mig, så att jag med egna ögon får se honom.” – Det hebreiska ordet som översatts som ”för honom hit ner” kommer från roten “jarad” ^[1] som betyder ”gå ner”. När det hebreiska folket talar om att lämna Israels land används ordet ”gå ner”. Och när man talar om att åka in i landet används uttrycket ”gå upp”. Samma sak ser vi i versarna 23, ”följer med hit ner” och 26, ”resa dit ner”. Tyvärr har vers 24 inte översatts som det står i den hebreiska texten. I stället för ”kommit hem” borde man översatt ”kommit upp”.

Det lär oss att när man lämnar Israels land blir det ett andligt nedstigande och när man kommer in i Israels land kommer man upp på en högre andlig nivå. HaShem kallar Israels land ”mitt land”, jfr. Jesaja 14:25; Jeremia 2:7; 16:18; Hesekiel 36:5; 38:16; Joel 1:6; 3:2. Därför är man närmare den Evige när man är i hans land.

I 5 Mosebok 11:12 står det skrivet:

“Det är ett land som den Evige, din Elohim, vårdar sig om. Ständigt vilar den Eviges, din Elohims, ögon på det, från årets början till årets slut.”

Farao förstod dock inte den andliga betydelsen av Israels land. Därför använde han bara ordet ”fara” när han talade om att resa till Kenàans land, jfr. 45:17.

Andra alijàn, 44:31 – 45:7

44:32 “Jag, din tjänare, har lovat min far att ansvara för pojken, och jag har sagt att om jag inte har honom med mig hem igen skall jag vara en syndare inför min far i all min tid.” – Jehudà gick in som borgesman. På hebreiska heter det “arav”^[2]. Det betydde att han var villig att lida i stället för sin bror. Vi ser än en gång hur Jehudà, förfadern till Messias, på ett profetiskt sätt, med sin attityd, uttrycker det som Messias skulle göra vid sin första ankomst. Han var villig att ta skulden på sig för evigt för att rädda sin bror. När Jochanan såg Lammet i himlen, såg han det ”som om det vore slaktat”, jfr. Uppenbarelseboken 5:6. Däremot kommer Messias´ brud att vara ”utan fläck, och skrynkla och annat sådant”, jfr. Efesierbrevet 5:27. Messias har gått in och tagit ansvar för alla människor. Han bär fortfarande märkena på sin kropp av konsekvenserna av mänsklighetens synd, som det står skrivet i Johannes 20:25-28:

“De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Toma var med bland dem. Då kom Yeshua, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Shalom aleichem!". Sedan sade han till Toma: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" Toma svarade honom: "Min Herre och min Elohim!"”

44:33 “Låt därför din tjänare stanna kvar hos min herre som slav i pojkens ställe, men låt honom fara hem med sina bröder.” – Att vara borgesman innebär att man är villig att ta den yttersta konsekvensen av sitt ansvar. Jehudà var trogen löftet som han gett till sin pappa. Nu har han inte bara visat omvändelse från sin synd, utan han var också villig att göra tickun, tillrättaläggande, för vad han gjort mot sin bror Josef. I stället för att utlämna Rachels andre son, som hans pappa älskade, gick han in i hans ställe. På så sätt fick Josef reda på att han verkligen hade omvänt sig.

Om det inte finns villighet att lägga tillrätta de fel som man begått samt att, i den mån det är möjligt, ersätta den skada som begåtts, har man inte omvänt sig. Om det finns verklig omvändelse finns det även en längtan att lägga saker och ting tillrätta, som det står skrivet i Lukas 19:8-9:

“Men Zackai stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." Yeshua sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Avrahams son.”

Frälsningen hade kommit till Zackais hem. Det fanns klara bevis för att han hade omvänt sig från sina synder. Samma sak ser vi i Jehudà. Denna gång kommer han inte att göra sin pappa besviken. Denna gång kommer han inte att tillåta sin bror att bli slav i Egypten. Det hade han gjort en gång, men det gör han inte om, för det finns omvändelse i hans hjärta.

När Jehudà visar omvändelse för att han sålt sin bror ger brodern sig tillkänna.

45:1 “Då kunde Josef inte behärska sig längre inför alla dem som stod omkring honom. Han ropade: "Gå ut härifrån alla!" Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder.” – Nu hade Jehudàs omvändelse visat sig. Nu hade den hårda behandlingen gett resultat. Nu behövde Josef inte längre behandla honom strängt. Nu kan han ge sig tillkänna. Men inte för egyptierna, utan för sina bröder. Samma sak hände när Messias hade uppstått. Bara de som hade vandrat med honom innan fick se honom uppstånden, inte världen, som det står skrivet i Apostlagärningarna 10:40-41:

“Men Elohim uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för allt folket utan för de vittnen som Elohim i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda”

“han gav sig till känna” – Det hebreiska ordet som översatts som ”gav sig till känna” är “hitvadà”, som kommer från roten “jadà”.^[3] Detta ord används i Skrifterna även i betydelsen intim relation, jfr. 1 Mosebok 4:1, 17; 1 Kungaboken 1:4.

I 1 Mosebok 45:4 ber Josef dem att närma sig honom. Han skulle ha kunnat be dem att enbart närma sig, men ordet ”elai”, ”ända till mig”, som lagts till, innebär att det nästan var fråga om en berörande närhet. Den slutsats som Rashi drar av detta är att Josef visade dem sin omskärelse.

Josef gav sig inte till känna förrän alla de tolv bröderna var tillsammans. Det syftar, som vi tidigare sagt, på att Messias inte kommer att ge sig till känna i den sista tiden förrän de tolv stammarna är inkluderade.

Detta lär oss också att det måste finnas enhet mellan trossyskon för att man skall kunna få en fullständig uppenbarelse av Josefs Son, som det står skrivet i Efesierbrevet 3:17-19:

“och att Messias genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de avskilda kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Messias´ kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Elohims fullhet.”

På samma sätt som Josefs bröder inte kände igen honom vid deras första möte utan vid det andra, blev Messias inte erkänd av de flesta judarna under sin första ankomst. Men i förhållande till hans andra tillkommelse kommer de att göra det. Med andra ord, nu är tiden inne då flertalet av judarna kommer att lära känna Yeshua. I denna tid håller han på att visa sig som den han verkligen är, den Messias som alla Skrifterna talar om.

“Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder.” – Det var ett intimt möte mellan bröder. På samma sätt håller Messias nu på att ge sig till känna på ett mycket intimt sätt för ättlingarna till Israels tolv stammar. Han uppenbaras för dem på ett hebreiskt sätt och kallar dem hem till sina hebreiska rötter. Han gör också att de blir medvetna om sitt förhållande till honom inte bara på ett andligt sätt utan även ett fysiskt. De tillhör samma folk och det är nu dags att bli upprättade som israeliter eller judar. De personer som får denna typ av uppenbarelse kommer aldrig att vara desamma efter den. Deras uppfattning om sig själva förändras radikalt och deras uppfattning om vem Yeshua är förändras radikalt. De ser honom inte längre som en hedning, utan i sitt hebreiska sammanhang. De ser honom inte längre som hedningarnas frälsare utan i första hand som Israels frälsare.

Det var Jehudà som orsakade att Josef gav sig till känna. På samma sätt kommer det att bli judarna som slutligen orsakar att Yeshua visar sig i härlighet, jfr. Matteus 23:39; Apostlagärningarna 3:19-21.

45:2 “Han började gråta så högt att egyptierna hörde det. Faraos husfolk hörde det också.” – När Josef blev uppenbarad blev det gråt, jfr. versarna 14-15. På samma sätt förlöses mycket starka känslor och tårar hos de personer som nu får uppenbarelsen om vem Yeshua verkligen är och vilka de själva är i förhållande till honom.

Yeshua grät över staden Jerushalajim, se Lukas 19:41-44. Jerushalajims invånare kommer att gråta när han ger sig till känna och visar dem sina sår, det förnyade förbundets tecken, som det står skrivet i Sakarja 12:10-14:

“Men över Davids hus och över Jerushalajims invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. På den dagen skall sorgen bli stor i Jerushalajim, som sorgen vid Hadad-Rimmon i Megiddopasset. Landet skall sörja, var släkt för sig: Davids hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig; Natans hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig; Levi hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig;
shimeiterna för sig och deras kvinnor för sig, alla övriga släkter var för sig och deras kvinnor för sig.”

I de första versarna i 12:e kapitlet i profeten Zecharjàs (Sakarjas) bok talas det om ett krig som kommer att orsakas av arabstaterna. Det kriget kommer även att uppbackas av en internationell koalition. Motivet bakom detta krig är staden Jerushalajim. Vi lever nu i den tid då HaShem håller på att göra sin stad till en ”berusningens bägare för alla hednafolk runtomkring”. Snart kommer det att bli krig. Det judiska folket kommer att vinna detta krig och staden kommer att bli bebodd igen på den plats där den nu befinner sig. Efter detta krig kommer det att bli en utgjutelse av nådens och bönens ande över Jerushalajims invånare. De kommer då att få en uppenbarelse om det de tidigare inte sett, att den Yeshua, som blev uppspikad på trä för nästan två tusen år sedan, är den utlovade Messias ben Josef. Då kommer det att bli ett otroligt gråtande, speciellt bland de ortodoxa. Det är ju de som delar på män och kvinnor under bönerna, som vi ser i denna text.

I kapitel 13, i samma profetbok, kan vi se hur denna messianska väckelse bland de ortodoxa i Jerushalajim kommer att orsaka rening från synd och orenhet. All falsk religion kommer att rensas ut ur landet. Bahai-templet i Haifa kommer att bli förstört. Alla moskéer kommer att bli rivna. Alla katolska kyrkor kommer att bli ödelagda. Diskoteken kommer att stängas. Platser för ockultism och kabbalà kommer att försvinna och den orene anden kommer att försvinna ur landet. Då kommer offertjänsten att upprättas på tempelplatsen. När detta sker kommer alla världens nationer att bli så arga att de förenas igen för att kriga mot Jerushalajim, som det står skrivet i Sakarja 14:1-5:

“Se, den Eviges dag kommer! Då skall man dela bytet bland er. Ty jag skall samla alla hednafolk till strid mot Jerushalajim. Staden kommer att intas, husen plundras och kvinnorna våldtas. Halva staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden skall inte bli utrotad. Sedan skall den Evige gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag. På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerushalajim, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder. Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall sträcka sig till Atsel. Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen på Uziàs, Jehudà kungs, tid. Då skall den Evige, min Elohim, komma och alla avskilda med dig.”

Detta kommer att bli det sista kriget innan Messias ben David kommer. I detta krig kommer staten Israels armé att förintas och den avskilda staden att intagas, som det står skrivet i Daniel 9:26b-27:

“Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten. Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren.”

I Daniel 12:6-7 står det skrivet:

“En av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten: "Hur länge dröjer det innan änden kommer med dessa märkliga ting?" Jag lyssnade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand upp mot himlen och svor vid honom som lever för evigt att efter en tid och tider och en halv tid och när det avskilda folkets makt är krossad, då skall allt detta vara fullbordat.”

Detta krig kommer alltså att krossa det judiska folkets armé. Det kommer att orsaka ett mycket starkt rop bland Jerushalajims invånare. De kommer att ropa till den Evige och be honom sända Messias. Då kommer de att säga med hela sitt hjärta och med hela sin kraft: “BARUCH HABÀ BESHEM JHWH”. Då kommer Messias tillbaka och sätter sina fötter på Oljeberget. Med sin muns svärd kommer han då att döda alla de arméer som leds av anti-messias, som det står skrivet i Jesaja 11:4:

“utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga, med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han skall slå jorden med sin muns stav, med sina läppars andedräkt döda den ogudaktige.”

I Uppenbarelseboken 19:15 står det skrivet:

“Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar El Shaddais, stränga vredes vinpress.”

I 2 Tessalonikerbrevet 2:8 står det skrivet:

“Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Yeshua att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.”

“egyptierna hörde det. Faraos husfolk hörde det också.” – Egyptierna, som förebildar alla hedningar, kommer att få höra om uppenbarelsen som judarna har fått om Israels Messias och hans stora gråt för sina judiska syskon. Faraos husfolk symboliserar jordens kungar i den sista tiden. De kommer också att bli informerade om att Josefs Son har gett sig tillkänna för sina israelitiska bröder.

45:3 “Och Josef sade till sina bröder: "Jag är Josef. Lever far än?" Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom.” – Nu talar Josef på hebreiska och ger sig till känna med sitt hebreiska namn. Han sade inte: ”Jag är Tsafnat-Paneach”. På samma sätt var det när Josefs Son uppenbarades för rabbi Shaul ben Gamliel i Apostlagärningarna 9:5. Han sade inte: ”Jag är Jesus Kristus”, utan: ”Jag är Yeshua”. Hans namn är inte Jesus, utan Yeshua. När han talar med sina judiska bröder talar han på hebreiska, som det står skrivet i Apostlagärningarna 26:14:

“Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Shaul, Shaul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.”

45:4    “Då sade Josef till dem: "Kom hit till mig." När de kom fram sade han: "Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten.” – Detta lär oss att det israelitiska folket kommer att närma sig Yeshua mer och mer under den sista tiden.

45:5 “Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att bevara liv som Elohim sände mig hit före er.” – Messias blev sänd till hedningarna för att frälsa liv, som det står skrivet i Apostlagärningarna 28:28:

“Därför skall ni veta att denna Elohims frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna.”

I Romarbrevet 11:11 står det skrivet:

“Jag frågar nu: Inte har de (judarna) väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.”

Detta var den Eviges plan, att hedningarna skulle få frälsning genom Josefs Son, på grund av att judarna förkastade Yeshua, såsom bröderna gjorde med Josef.

45:6 “I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det återstår fem år då man varken skall plöja eller skörda.” – På samma sätt som Josefs bröder lärde känna honom under det andra året i hungersnöden, är det troligt att utgjutelsen av nådens och bönens ande över judarna kommer att ske under det andra av de sju sista åren innan Messias kommer tillbaka.

“det återstår fem år då man varken skall plöja eller skörda.” – Josef visste genom Faraos drömmar och profetisk ande att det var fem hungerår kvar. Rashi säger att när Jaakov kom till Egypten tog torkan slut. Men i så fall var Josef en falsk profet. I vers 11 upprepas budskapet om de återstående fem åren av torka.

För Israels folk blev det dock enbart två års allvarlig hungersnöd, eftersom Josef därefter försåg dem under resten av tiden. Det lär oss att de som är trogna, och som inte kommer att kunna varken köpa eller sälja under den stora vedermödan, kommer att bli försörjda på ett övernaturligt sätt, på samma sätt som Elijahu under de torra åren, jfr. Uppenbarelseboken 13:17; 1 Kungaboken 17:4, 14,

45:7 “Men Elohim sände mig hit före er, för att ni skulle få bli kvar på jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning.” – Josefs Son blev sänd till hedningarna för att reta judarna till avund, för att de i sin tur blir frälsta genom denna provokation, som det står skrivet i Romarbrevet 11:14:

“i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem.”

I Romarbrevet 11:24-27 står det skrivet:

“Ty om du (hedning) har blivit borthuggen från det vilda olivträd (hednafolk) som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd (Israel), hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar (judarna) att ympas in på sitt eget olivträd. Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Tsion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jaakov. Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.”

Tredje alijàn, 45:8-18

45:8           “Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Elohim. Han har gjort mig till en fader åt Farao och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land.” – Josef lägger inte skulden på sina bröder. Dessa ord kommer från en andligt mogen person. De omogna ser inte längre än sin egen näsa och skyller allt ont som händer dem på omgivningen. De förstår inte att bakom det som händer finns andliga lagar och himmelska planer. Den som samarbetar med dessa planer kommer att få framgång, som Josef. Josef befriade sina bröder från skuld. På samma sätt tar Josefs Son bort skulden från judarna som omvänder sig från synden av att ha överlämnade honom till hedningarna. HaShem hade en plan med att Messias blev såld, en plan som innefattade hela världens, och speciellt Israels, frälsning.

       “Han har gjort mig till en fader åt Farao och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land.” – Enligt Rashi, betyder det hebreiska ordet för ”fader”, ”av”, inte bara fader, utan också ”rådgivare”, ”vän” och ”förvaltare”. På samma sätt som Josef blev satt som fader till Farao, utan att ha en högre position eller samma position som han, så har Yeshua av HaShem fått titeln ”av” utan att ha en högre position eller samma position som Han, som det står skrivet i Jesaja 9:6:

“Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig, Elohim, Evig, Fader (“av”), Frid, Furste.”

Josef fick tre uppdrag av Farao som motsvarar tre uppdrag som Messias fått:

o   Han blev satt som ”av”, vän och förvaltare, Jesaja 9:6.

o   Han blev satt som herre över hela hans hus, Hebreerbrevet 3:6.

o   Han blev satt som regent över hela världen, Matteus 28:18.

45:9           “Skynda er upp till far och säg till honom: Så säger din son Josef: Elohim har satt mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig. Dröj inte!.” – I den sista tiden kommer saker och ting att hända väldigt fort.

“Skynda er upp till far” – Detta är en hänvisning till uppryckandet. Då kommer alla de som tillhör Messias att från jordens fyra hörn fara upp till Israels land, som det står skrivet i Jesaja 11:12:

“Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Jehudà från jordens fyra hörn.”

I Matteus 24:29-31 står det skrivet:

“Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Med starkt shofar-ljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.”

Denna text lär oss att uppryckandet kommer att ske efter den stora vedermödan. Liksom det i Elijahus tid var torka under 3 ½ år, verkar det som om tiden för den stora vedermödan kommer att vara 3 ½ år, som då skulle motsvara den senare delen av Daniels 70:e årsvecka. Under den tiden kommer förföljelsen av de trogna att bli värre än tidigare, jfr. Daniel 9:27.

I Matteus 24 finns det flera olika tidsepoker i den sista tiden som vi bör ha med i beräkningen:

1.    Början till födslovärkarna, Matteus 24:5-8

2.    Födslovärkarna, Matteus 24:9-14

3.    Den stora vedermödan, Matteus 24:15-28

4.    Människosonens tillkommelse och Elohims vrede, Matteus 24:29-31

Den stora vedermödan är inte samma sak som Elohims vrede. Den stora vedermödan kommer att bli för Jaakov, enligt Jeremia 30:7 där det står skrivet:

“Ve! Detta är en stor dag, ingen är den lik. En tid av nöd är detta för Jaakov, men han skall bli räddad ur den.”

Den stora vedermödan blir för dem som bevarar Elohims bud och har Yeshuas vittnesbörd, enligt Uppenbarelseboken 12:17, där det står skrivet:

“I sitt raseri mot kvinnan (Israel=Jaakov) gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Elohims bud och håller fast vid Yeshuas vittnesbörd.”

Den stora vedermödan orsakas av ett ont världssystem, som leds av syndens man, anti-messias, enligt 2 Tessalonikerbrevet 2:3-4, där det står skrivet:

“Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller avskilt, så att han sätter sig i Elohims tempel och säger sig vara Elohim.”

Den stora vedermödan börjar när förödelsens styggelse blir uppsatt i templet i Jerushalajim, som det står skrivet i Daniel 9:27;  11:31 och 12:11:

“Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren... Härar från honom skall komma, och de skall orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse... Från den tid då det dagliga offret blir avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skall det gå 1290 dagar.”

I Matteus 24:15 står det skrivet:

“När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på avskild plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det”

Här ser vi att Messias ger undervisning till dem som tror på honom, hans talmider, lärjungar. Det är de som kommer att se förödelsens styggelse sättas upp på en avskild plats. Det finns ingen skillnad i Skrifterna mellan det som kallas ”församlingen” och de judar som tror på Yeshua. Församlingen består i första hand av judar men också av hedningar som konverterat till den judendom som Messias praktiserar. De har konverterat genom andens pånyttfödelse genom tron på Israels Messias´ död och uppståndelse. Det finns bara en församling och den församlingen är en del av Israel, inte ett separat folk. Med andra ord, det finns ingen delning mellan Israel och församlingen. De judar som tror är en del av Israel och en del av församlingen. De hedningar som tror är också en del av församlingen och en del av Israel. Både de judar och de hedningar, som är en del av församlingen, kommer att gå igenom den stora vedermödan. Idén om att hedningar som tror på Messias kommer att bli uppryckta till himlen för att bli befriade från den stora vedermödan, så att judarna blir kvarlämnade till att gå igenom den stora vedermödan, grundar sig på ersättningsteologi och antijudendom.

Enligt Matteus 24:21-22 börjar den stora vedermödan, den stora nöden, när förödelsens styggelse sätts upp, som det står skrivet:

“Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.”

Enligt vår Mästares undervisning, kommer de utvalda att gå igenom denna stora vedermöda. Messias kommer inte att komma tillbaka på ett hemligt eller osynligt sätt, som det står skrivet i Matteus 24:27:

“Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara.”

Vredens tid orsakas av den Evige. Det är tiden för Elohims vrede. Vreden är straffet som kommer över dem som inte tror på frälsningsbudskapet och dem som gör uppror mot den Eviges Torà och hans Messias, som det står skrivet i 2 Tessalonikerbrevet 2:11-13:

“Därför sänder Elohim en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten. Men vi är skyldiga att alltid tacka Elohim för er bröder, Herrens älskade, eftersom Elohim från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden avskiljer er och ni tror sanningen.”

Och i 2 Tessalonikerbrevet 1:6-10 står det skrivet:

“Elohim är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Yeshua kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Elohim och dem som inte lyder vår Herre Yeshuas glada budskap. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i sina avskilda och väcka förundran hos alla dem som tror. Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den dagen.”

De rättfärdiga kommer att gå igenom den stora vedermödan men de kommer inte att lida under Elohims vrede, enligt 1 Tessalonikerbrevet 1:10 där det står skrivet:

“och vänta på hans Son från himlen, honom som Elohim har uppväckt från de döda, Yeshua, som befriar oss från den kommande vreden.”

I Romarbrevet 5:9 står det skrivet:

“När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli räddade från vreden.”

I 1 Tessalonikerbrevet 4:15-17 står det skrivet:

“Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Elohims shofar, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Messias Yeshua uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i luften. Och så skall vi alltid vara hos Herren.”

När Messias kommer till jorden för att verkställa den Eviges vrede kommer de avskilda att vara med honom, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 19:11-15:

“Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Elohims Ord". De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar El Shaddais, stränga vredes vinpress.”

Denna text talar om härarna i plural. Den består av änglar och, enligt vad jag förstår, även människor som har blivit förvandlade till odödliga genom uppståndelsekraften, jfr. Sakarja, 14:5; Judas v. 14-15; 1 Tessalonikerbrevet 3:13; 2 Tessalonikerbrevet 1:7.

Några versar tidigare, i den text vi just citerat, i Uppenbarelseboken 19:8, står det skrivet:

“Åt henne (bruden) har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg." Linnetyget är de avskildas rättfärdighet.”

I Uppenbarelseboken 2:26-27 står det skrivet:

“Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl”

Det ser alltså ut som om även människor kommer att vara med Messias och änglarna och slå den multinationella koalitionens arméer som går mot Jerushalajim i det sista kriget innan Messias kommer tillbaka.

45:14 “Sedan föll han sin bror Binjamin om halsen och grät, och Binjamin grät vid hans hals.” – Det hebreiska ordet som översatts som ”hals” står i pluralis i relation till Binjamin, ”halsar”. Utifrån detta har talar rabbinerna om båda templena som fanns i Binjamins stamområde. Josefs gråt skulle då vara profetisk eftersom han också såg att båda templena skulle bli förstörda på sin brors område. Binjamins gråt skulle också vara profetisk i förhållande till sista platsen där tabernaklet stod, i Shiloh, som tillhör Josefs stamområde, på Efrajims mark.

Binjamins gråt motsvarar även den tidpunkt då det judiska folket kommer att erkänna Yeshua, enligt profetian i Sakarja 12.

Fjärde alijàn, 45:19-27

45:26 “De berättade för honom: "Josef lever än och han är härskare över hela Egyptens land!" Då blev han alldeles lamslagen, han kunde inte tro dem.” – Yeshúa lever fortfarande och är härskare över många hedningar som har tagit emot honom som sin Frälsare och Herre.

45:27 “Men när de talade om för honom allt vad Josef hade sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick deras fader Jaakovs ande nytt liv.” – Israel kunde först inte tro på budskapet om att Josef levde. Men sedan gjorde han det. Samma sak håller på att ske med det judiska folket idag. Först kan de inte tro att den som man kallar för Jesus Kristus är Israels Messias. Men sedan kommer de att göra det och då kommer Israels ande att få liv igen.

Mashiach ben Josef är den ende som kan uppliva Israels ande. Det kommer han att göra genom sina sändebud som kommer med gåvor och klara bevis. Han kommer att ge sig till känna för Israel genom israeliterna.

Enligt Rashi försvann Shechinàn, Elohims närvaro, avskildhetens Ande, när Jaakov fick sorg när Josef försvann. Men nu kommer den tillbaka till patriarken.

Femte alijàn, 45:28 – 46:27

45:28 “Och Israel sade: "Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör."” – Toràn ändrar namnet på Jaakov från en vers till en annan. När Jaakovs ande får nytt liv blir han plötsligt kallad för Israel. Snart kommer det historiska ögonblick när Israel som nation erkänner att Yeshua fortfarande lever.

46:1 “Israel bröt upp med allt han ägde. När han kom till Beer-Sheva offrade han slaktoffer åt sin fader Jitschaks Elohim.” – Toràn säger att Jaakov offrade åt sin fader Jitschaks Elohim, och nämner inte hans farfar Avraham. Enligt Rashi lär det oss att man bör ge mer respekt till sin pappa än till sin farfar.

Jaakov kopplade nu ihop med uppenbarelseplatsen Beer-Sheva, där hans pappa Jitschak hade fötts. Där uppenbarade sig den Evige för honom igen.

Jaakov tvivlar på om han kan åka ner till Egypten eller inte. Han känner nämligen till profetian som gavs till Avraham i 15:13-16 som säger att hans ättlingar kommer att bli förtryckta under 400 år i ett främmande land. En av anledningarna till att han fick tvivel var också för att hans pappa Jitschak hade fått budskapet om att inte åka till Egypten under hungersnöden, jfr. 1 Mosebok 26:2.

46:2 “Och Elohim talade till Israel i en syn om natten och sade: "Jaakov! Jaakov!" Han svarade: "Här är jag."” – Vid sju tillfällen i Skrifterna, kallar den Evige på en persons namn två gånger, 1 Mosebok 22:11; 46:2; 2 Mosebok 3:4; 1 Samuel 3:10; Lukas 10:41; 22:31 och Apostlagärningarna 9:4. Detta tilltal används vid väldigt viktiga ögonblick i dessa människors liv. Enligt Rashi innebär det vänskap. Midrashen säger att det också innebär att det är bråttom.

Vi lär oss också av detta att de Apostoliska Skrifterna (NT) är en del av de inspirerade Skrifterna. Utan den blir det inte antalet komplett.

46:3 “Då sade han: "Jag är Elohim, din faders Elohim. Var inte rädd för att resa till Egypten, ty jag skall där göra dig till ett stort folk.” – Israel blev till ett stort folk i hednalandet. Så kommer det också att bli i de sista tiderna. De konverterade hedningarna kommer att komma in i Israel som på så sätt kommer att bli till en stor nation, tusen gånger fler än de som lämnade Egypten för första gången, enligt 5 Mosebok 1:10-11, där det står skrivet:

“Den Evige, er Elohim, har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. Må den Evige, era fäders Elohim, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er.”

Mer än två miljoner israeliter tågade ut ur Egypten första gången. Vid den slutliga befrielsen kommer det att bli tusen gånger fler!

46:4 “Jag skall själv följa med dig till Egypten och jag skall också föra dig upp därifrån. Och Josefs hand skall tillsluta dina ögon."” – Den Eviges närvaro gick med Jaakov till Egypten. Han fick också ett löfte om att få komma upp igen. Det löftet innebär tre saker:

1.  Jaakov skulle inte bli begravd i Egypten utan i Israels land. Det lär oss att en död kropp fortsätter att vara en person. Det var Jaakov som skulle få komma upp ur Egypten, inte hans ”dödliga efterlämningar”.

2.  Jaakovs ättlingar skulle komma upp ur Egypten till Israels land.

3.  Jaakovs och hans ättlingars kroppar kommer att resas upp igen. Ordet som översatts som ”föra åter/tillbaka” är ”alà”, som betyder gå upp, vilket vi talat om tidigare.

46:7 “Sina söner och sonsöner, sina döttrar och sondöttrar, alla sina ättlingar förde han med sig till Egypten.” – Här talas det om Jaakovs sondöttrar. Men om man går igenom namnen finner man bara en sondotter, Serach, i vers 17. Om man dessutom räknar namnen som nämns i detta kapitel finner man bara 69 själar.

46:15 “Detta var Leàs söner som hon födde åt Jaakov i Paddan-Aram. Dessutom födde hon åt honom dottern Dinah. Sönerna och döttrarna var sammanlagt trettiotre personer.” – Men det finns bara 32 namn. Det lär oss att en sondotter föddes under resan. Bara 69 lämnade Kenàans land, men 70 kom till Egypten, jfr. vers 27. Enligt Rashi var det Jocheved, Moshès mamma, som födes ”mellan murarna”. Men den teorin är föga troligt på grund av den otroligt höga ålder som hon då skulle haft när Moshè föddes.

46:27 “Och Josefs söner, som föddes åt honom i Egypten, var två. De personer av Jaakovs hus som kom till Egypten var sammanlagt sjuttio.” – I Apostlagärningarna 7:14 står det skrivet:

“Josef skickade då bud och kallade till sig sin far Jaakov och hela sin släkt, sjuttiofem personer.”

Septuaginta nämner 75 personer, men den masoretiska texten säger att det var 70, jfr. 2 Mosebok 1:5. Skillnaden finns i 1 Mosebok 46:20 där Septuaginta dessutom nämner fyra barnbarn och ett barnbarnsbarn till Josef.^[4]

Enligt 1 Mosebok 10, fanns det 70 hednanationer från början. Detta stämmer överens med antalet av Israels barn som reste ner till Egypten, som det står skrivet i 5 Mosebok 32:8:

“När den Högste gav arvslotter åt folken, när han spred ut människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.”

Det är troligt att de 70 nationerna kommer att bli återupprättade under det messianska riket, som det står skrivet i Psalm 87:4-6:

“"Rachav och Bavel skall jag räkna bland mina bekännare, likaså Peleshet och Tsor tillsammans med Kush, dessa är födda där." Om Tsion skall det sägas: "Var och en är född där." Och han, den Högste, håller det vid makt. När den Evige upptecknar folken, skall han räkna så: "Dessa är födda där." Sela.”

I Matteus 25:31-32 står det skrivet:

“När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna.”

I Uppenbarelseboken 22:2 står det skrivet:

“Mitt på stadens gata, på varje sida om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken.”

Sjätte alijàn, 46:28 – 47:10

46:28 “Jaakov skickade Jehudà i förväg till Josef för att denne skulle visa honom vägen till Goshen. Och de kom till landet Goshen” – Det hebreiska ord som översatts som “vägen till Goshen” är ”goshna”. Det förekommer även i nästa vers. Det är sammansatt av fyra hebreiska bokstäver, Gimmel (G), Shin (Sh), Nun (N) och He (H). Det är det enda ord i hela Skriften som är sammansatt av dessa fyra bokstäver. De är samma bokstäver som finns på snurrorna som man använder i diasporan för att leka under Chanuckah. De fyra bokstäver som används under Chanuckà talar om det stora undret som skedde där. På hebreiska lyder det: ”Nes Gadol Hajà Sham”, ”Ett stort under skedde där!”. Summan av dessa bokstävers nummer blir 358. Nun = 50, Gimmel = 3, He = 5, Shin = 300. 50 + 3 + 5 + 300 = 358.

Det är samma summa som man får av de fyra hebreiska bokstäver som finns i ordet Mashiach, Mem (40) + Shin (300) + Jud (10) + Chet (8) = 358.

Det lär oss att det stora under som skedde under Chanuckà inte bara var judendomens seger över hedendomen, eller undret med oljan till menoràn, som kan ha inträffat, utan när Yeshuas mor Mirjam blev övernaturligt befruktad. Det hände under nymånadshögtiden under Chanuckà-firandet. Enligt mina beräkningar var det vid nymånadsdagen till den tionde månaden Tevet, den 19 eller 20 december år 4 f.K.t. Han föddes så 38 veckor senare, på Yom Teruà, första dagen i den sjunde månaden Tishri, den 12 september år 3 f.K.t.

47:6a “Egyptens land ligger öppet för dig. I den bästa delen av landet skall du låta din far och dina bröder bo. Låt dem bo i landet Goshen” – Josef ville att Israels barn skulle bo i en separat kommun i landet Goshen av flera anledningar:

o   För att undvika assimilering.

o   För att undvika att Israels barn blev tillsatta på poster i kungliga huset eller bli rekryterade som soldater.

o   För att kunna föda upp småboskap utan att störa egyptierna som föraktade fåraherdar eftersom fåret var en av deras falska gudar.

o   För att kunna få goda betesmarker till sin boskap.

Agronomingenjören Rodolfo Olivares från El Salvador gav mig en del fakta om Goshens land. Det är en av världens bästa odlingsmarker, kanske den bästa på jorden. Där är det aldrig brist på vatten. Där finns ingen ohyra. Där är det aldrig kallt. Där finns inga starka vindar. Landet är plant och har en fuktig jord. Marken har blivit berikad av flod-översvämningar som tillfört organiska material och mineraler. Jorden har mycket selen, koppar och järn som gör att moderkakor på djur och människor alltid blir fruktbara.

I 2 Mosebok 1:19 står det skrivet:

“Barnmorskorna svarade Farao: "Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, och innan barnmorskan kommer till dem har de fött."”

47:7 “Sedan hämtade Josef sin fader Jaakov och förde honom fram inför Farao, och Jaakov välsignade Farao.” – Den som befinner sig på en högre andlig nivå välsignar den som befinner sig på en lägre andlig nivå, som det står skrivet i Hebreerbrevet 7:7:

“Ingen kan förneka att det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer.”

47:8-9        “Och Farao frågade Jaakov: "Vad är din ålder?" Jaakov svarade Farao: "Min vandringstid har varat i etthundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid."” – I stället för att välsigna den Evige inför denne kung, för att han hade befriad honom från allt ont, använder Jaakov sin tunga till att tala negativt. I den hebreiska texten finns det 33 ord i samtalet mellan Farao och Jaakov. En Midrash^[5] säger att dessa 33 ord av klagomål gjorde att Jaakovs liv blev förkortat med 33 år, 180 – 33 = 147. Längre fram ser vi dock hur Jaakov hade gjort teshuvà och tickun (omvändelse och tillrättaläggande) när han uttalar välsignelsen över Josef, som det står skrivet i 1 Mosebok 49:26a:

“Din fars välsignelser når högt, högre än mina fäders välsignelser, till de eviga höjdernas härlighet.”

Sjunde alijàn och maftir, 47:11-27

47:14 “För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kenàan och förde dem in i Faraos palats.” – Syftet med att samla ihop alla pengar var att de i framtiden skulle kunna ges till Israels barn.^[6] De behövde ju mycket guld, silver, brons och dyrbara stenar för att kunna bygga mishkan, tabernaklet, i öknen, som det står skrivet i 2 Mosebok 12:36:

“Och den Evige hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte från egyptierna.”

47:20 “Då köpte Josef all jord i Egypten åt Farao. Egyptierna sålde var och en sin åker eftersom hungersnöden var så svår. Och åkerjorden blev så Faraos egendom.” – På samma sätt köpte Messias hela jorden åt den himmelske Fadern när han utgav sig själv för att världen skulle få liv.

47:25 “De svarade: "Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, så skall vi bli Faraos slavar."” – Josef räddade egyptiernas liv. På samma sätt har Yeshua berett en frälsning för alla människor på jorden under alla tider i historien, som det står skrivet i 1 Johannes 2:2:

“Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.”

I 2 Korintierbrevet 5:19-21 står det skrivet:

“Ty Elohim var i Messias och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Messias. Det är Elohim som förmanar genom oss. Vi ber å Messias´ vägnar: låt försona er med Elohim. Den som inte visste av synd, honom har Elohim i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Elohim.”

Egyptierna var tacksamma över att ha blivit frälsta. Det gjorde att de gav sig frivilligt som kungens tjänare. På samma sätt förväntar sig den Evige att vi skall ge hela vårt liv till honom i tacksamhet för vad Messias har gjort för oss genom att frälsa våra själar från den eviga döden.

I Johannes 17:9-10 står det skrivet:

“Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem.”

Käre läsare: Har du gett ditt liv till den Evige? Om du inte har gjort det än, eller om du inte har gjort det helt och fullt, bjuder jag dig att be denna bön:

Himmelske Fader. Jag erkänner att jag är en syndare. Jag har brutit mot dina bud och därför förtjänar jag en evig död långt borta från dig. Men du har sänt din son Yeshua i mitt ställe. Genom hans död tog du bort mina synder. Och genom att du uppreste honom från döden har jag blivit frikänd. Jag tackar dig för att du har gjort detta för mig. Jag gör Messias Yeshuas offer till en del av mig själv och jag tar just nu emot honom som min frälsare och bekänner honom som min Herre. Från och med nu skall jag inte längre leva för mig själv. Nu ger jag dig rätten att regera mitt liv genom din Son Yeshua. Från detta ögonblick och i all evighet är Yeshua min Herre. Tack, tack och åter tack! Amen och amen.