Parashà 09 VaJeshev

1 Mosebok 37:1 – 40:23

Av S. K. Blad©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1. 37:1-11

2. 37:12-22

3. 37:23-36

4. 38:1-30

5. 39:1-6

6. 39:7-23

7. 40:1-23

8. Maftir: 41:20-23

Haftarà: Amos 2:6 – 3:8

Apostoliska Skrifterna: Apostlagärningarna 7:9-16

VaJeshev

Betyder “och han bosatte sig”.

Första alijàn, 37:1-11

Jaakov bosätter sig i landet där hans pappa har bott som främling. När Josef är 17 år gammal vallar han fåren tillsammans med sina halvbröder, sönerna till sin fars bihustrur. Josef skvallrar om dem för deras pappa. Jaakov älskar Josef mer än resten av sina söner och ger honom en färggrann livklädnad. Därför hatar hans bröder honom och klarar inte av att tala vänligt med honom. Josef har två drömmar som gör att de får ännu mer hat och avundsjuka. Först drömmer han att de binder kärvar på fältet. Då böjer brödernas kärvar sig för hans kärve som har rest sig och blivit stående. Sedan drömmer han att solen, månen och elva stjärnor böjer sig inför honom. Hans pappa tillrättavisar honom för hans andra dröm, men lägger den på minnet.

Andra alijàn, 37:12-22

Bröderna håller på att valla fåren i Shechem och Josefs pappa sänder honom till dem från Chevron för att se hur de mår. En man hittar honom där han går villrådig på landet. Han säger att de har gått till Dotan. När Josef närmar sig dem i Dotan överlägger de om att döda drömmaren och slänga honom i en brunn. Sedan kan de säga att ett vilddjur har rivit ihjäl honom. Men Reuven hindrar dem från att döda honom. Han säger till dem att slänga honom i en brunn. Han tänker nämligen befria honom och skicka tillbaka honom till sin pappa.

Tredje alijàn, 37:23-36

Josefs bröder tar av honom den färggranna livklädnaden och kastar ner honom i en tom brunn. När de sätter sig ner för att äta får de syn på en karavan med jishmaeliter som håller på att frakta tre olika produkter till Egypten. Jehudà föreslår att sälja Josef som slav och de andra går med på förslaget. När några midjanitiska köpmän går förbli tar de upp Josef ur brunnen. Sedan säljer de honom till jishmaeliterna som tar ner honom till Egypten.

Reuvèn kommer tillbaka till brunnen. Och när han ser att Josef inte är där, river han sönder sina kläder och frågar sina bröder vart han nu skall ta vägen. Då doppar de Josefs livklädnad i blod från en bock och skickar den till sin pappa för att han skall undersöka den. Jaakov tror att ett vilddjur har rivit ihjäl honom. Han river sönder sina kläder, sätter på sig säcktyg och sörjer under en lång tid. Han vill inte ta emot någon tröst från sina söner och döttrar utan säger att han kommer att dö i sorg. Hans far gråter också över honom. Medaniterna säljer Josef till Potifar, som är befälhavare över Faraos livvakt.

Fjärde alijàn, 38:1-30

Jehudà drar sig undan sina syskon och gifter sig med Shuas dotter. Hon föder honom tre söner, Er, Onan och Shelah. Därefter tar han en fru till sin förstfödde son, som heter Tamar, som betyder palm. Men HaShem tar livet av Er för han är ond. Onan får order av sin far om att uppfylla sin plikt att skaffa avkomma till sin bror genom att gifta sig med hans fru. Men när han är med henne spiller han ut sädesvätskan på marken för att inte ge sin bror avkomma. Därför dödar HaShem också honom. Tamar blir hemsänd till sin pappa för att vänta tills Shelà blir vuxen.

Efter en lång tid dör Jehudàs fru. När sorgetiden är över går Jehudà upp till sina fårklippare i Timnat tillsammans med sin vän Chirà. När Tamar blir informerad om det tar hon av sig sina änkekläder och täcker över sig med en slöja och sätter sig nära vägen till Timnat. Hon har nämligen märkt att hon inte blivit given som hustru till Shelà trots att han blivit vuxen. Jehudà tror att det är en sköka och erbjuder en killing för att få komma till henne. Som pant ber hon om tre av de saker som han har på sig. Så blir hon med barn med honom. Sedan klär hon sig i sina änkekläder igen. Jehudà skickar killingen med sin vän för att få tillbaka panten, men han hittar henne inte. Männen på platsen vet inte heller något om någon sköka.

Tre månader senare blir Jehudà informerad om att Tamar har bedrivit otukt. Han befaller att hon skall brännas. Då sänder hon ett bud till sin svärfar och ber honom undersöka vem som äger de tre sakerna som hon har som pant. Jehudà erkänner att hon har rätt och att han är orsaken till att hon är med barn eftersom han inte gett henne till sin son Shelah. Men han känner henne inte fler gånger. När hon skall föda har hon tvillingar. En av dem tar ut handen och barnmorskan binder en röd tråd om den och tänker att han skall födas först. Men han drar tillbaka sin hand och hans bror föds. Därför får han heta Perets, bräcka. Brodern som har tråden får heta Zerach.

Femte alijàn, 39:1-6

Faraos befälhavare Potifar köper Josef. Den Evige är med honom så att han blir framgångsrik. Allt vad han gör lyckas väl när han tjänar i sin herres hus. Hans herre lägger märke till det och gör honom till sin personlige tjänare och sätter honom över hela sitt hus. Egyptierns hem och marker blir välsignade för Josefs skull. Han överlämnar allt vad han äger i Josefs vård och bryr sig bara om maten som han äter. Josef är mycket vacker.

Sjätte alijàn, 39:7-23

Frun till Josefs herre fäster ögonen på honom och ber honom ligga med henne. Men han svarar att han inte kan göra något så ont och synda mot Elohim. Hon står på sig dag efter dag men han vill inte ens vara med henne. En dag, när ingen av husfolket är hemma, går Josef in för att utföra sitt arbete. Hon tar då tag i hans kläder och befaller honom att ligga med henne. Men han lämnar sin mantel och flyr ut. Hon ropar då på husfolket och säger till dem att Josef kom för att ligga med henne och att hon då ropade så högt att han lämnade sin mantel för att springa ut. Hon berättar sedan samma sak för sin man. Han blir arg och kastar Josef i fängelse där han måste sitta en lång tid. Men den Evige är med Josef och ger honom nåd så att fängelsechefen ger honom förtroendet att administrera hela fängelset. Allt vad han gör låter HaShem lyckas väl.

Sjunde alijàn, 40:1-19

Faraos överhovmästare och förste bagare förolämpar honom och blir satta i fängelset där Josef befinner sig. Efter ett år får de båda samma natt en dröm. På morgonen ser Josef att de är bekymrade och frågar vad som står på. De berättar att de haft en dröm som ingen kan tyda. Josef säger att uttydningarna tillhör Elohim och ber dem berätta. Överhovmästaren drömde om en vinstock med tre rankor som sköt skott och producerade färdiga vindruvor. Han tog druvorna och pressade ut dem i Faraos bägare som han hade i handen och gav den till Farao. Josef säger att de tre rankorna betyder tre dagar och att hans huvud kommer att bli upplyft om tre dagar och han kommer att få tillbaka den position han tidigare haft. Sedan ber Josef honom att komma ihåg honom när det går bra för honom och nämna honom inför Farao så att han blir utsläppt ur fängelset. Han berättar att han blivit bortrövad och att han inte gjort något som förtjänar fängelse.

Förste bagaren drömde att han hade tre brödkorgar på sitt huvud som var fulla av läckerheter som en bagare gjort till Farao. Men de blev uppätna av fåglar. Josef säger att de tre korgarna betyder tre dagar. Om tre dagar kommer Farao att hugga huvudet av honom och hänga honom i ett träd så att fåglarna äter upp hans kött.

På tredje dagen blir det Faraos födelsedag med fest för alla hans tjänare. Överhovmästaren blir upprättad i sin tjänst och förste bagaren blir hängd. Men överhovmästaren kommer inte ihåg Josef.

Kommentarer

Första alijàn, 37:1-11

37:1           “Men Jaakov bosatte sig i Kenàans land, där hans far hade bott som främling.” – Att bosätta sig är inte samma sak som att bo som främling och vara en pilgrim. En pilgrim anser sig inte ha en permanent boplats. Han är alltid på väg till en annan plats. Nu vill Jaakov sätta sig ner och sluta vara en pilgrim. Det var ett misstag. När en rättfärdig man vill sluta kämpa föra att kunna njuta av livet försöker han att i förväg ta ut det som han kommer att få i den tillkommande världen. Men HaShem tillät inte Jaakov det för nu hände det tråkiga med Josef.

Det är nödvändigt att ha kamp i detta livet för att kunna hålla sig andligt frisk. När det inte finns några konflikter och allt går bra är det lätt att slappna av och somna andligen. Problemen och striderna håller oss alerta och tvingar oss att ständigt söka den Evige.

Elohims Son lärde sig lydnad genom lidanden, som det står skrivet i Hebreerbrevet 5:8:

“Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.”

Den som alltså vill fly från lidandena och problemen kommer aldrig att lära sig lydnad.

De lidanden som vi går igenom i olam hazeh, denna tidsålder, producerar en härlighet som kommer att förbli i olam habà, den tillkommande tidsåldern, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 4:17:

“Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.”

I Romarbrevet 8:16-18 står det skrivet:

“Anden själv vittnar med vår ande att vi är Elohims barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Elohims arvingar och Messias’ medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom. Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.”

För att kunna bli arvtagare i den tillkommande tidsåldern måste man lida med Messias. Ju mer vi lider nu, desto större härlighet får vi då, som det står skrivet i 1 Petrus 1:7:

“Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Yeshua Messias uppenbarar sig.”

I 1 Petrus 4:13 står det skrivet:

“Nej, gläd er ju mer ni delar Messias’ lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet.”

I Hebreerbrevet 11:35b står det skrivet:

“Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse.”

I 1 Korintierbrevet 15:41 står det skrivet:

“Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans.”

37:2a “Detta är Jaakovs fortsatta historia. När Josef...” – En persons historia fortsätter i hans barn. Detta är inte Josefs historia utan Jaakovs. I kapitel 38 finner vi berättelsen om Jehudàs liv. Dessa två, Josef och Jehudà, är Israels viktigaste söner. Hela den Eviges frälsningshistoria står i förhållande till dessa. Josef blev far till Efraim, som är förfader till huvudstammen i Israels hus, som utgjordes av de tio stammarna i norr. Dessa kom senare att skilja sig från de två stammarna i söder. Jehudà är förfadern till det judiska folket och till Messias. Förstfödslorätten gick över till Josefs söner, som det står skrivet i 1 Krönikeboken 5:1-2:

“Reuven var Israels förstfödde, ty han föddes först, men därför att han orenade sin fars bädd gavs hans förstfödslorätt åt sönerna till Josef, Israels son, men inte så att Josef skulle tas upp i släktregistret som den förstfödde. Ty visserligen var Jehudà den mäktigaste bland sina bröder och en av hans ättlingar blev furste, men förstfödslorätten blev ändå Josefs.”

Detta är anledningen till att berättelserna om Josef och Jehudà flätas ihop i denna del av Skrifterna.

Genom Jaakov uppfyller den Evige sina syften i världen. Israels folk och Messias är den Eviges kanaler till att välsigna resten av mänskligheten. Alla dessa berättelser är förberedande skildringar för att kunna lansera Messias i Israel och i världen. Om vi frigör Messias från Toràns berättelser skapas en pseudomessias, en hybridvarelse som inte har någon historisk verklighet och förankring. Messias är intimt kopplad med Israels historia. Därför kan vi i berättelsen om Josef och Jehudà finna profetiska skuggbilder som visar fram mot Messias Yeshua. Dessa texter öppnar vägen för att kunna proklamera Yeshuas som Messias ”ben Josef”, Josefs son,  och Messias ”ben David”, Davids son.

37:2b “När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Han var ung och hjälpte sönerna till Bilhà och Zilpà, sin fars hustrur. Och Josef förde fram skvaller om dem till deras far.” – Bihustrurnas fyra söner uppförde sig inte bra och Josef talade illa om dem inför deras pappa. I stället för att tillrättavisa dem och göra upp eventuella missförstånd talade han med sin pappa. Det är en synd som kallas ”lashon harà”, ondskans  tunga. Rabbinerna lär att Josef var tvungen att sitta i fängelse i 10 år på grund av denna ondskans tunga.^[1]

37:3 “Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner eftersom han hade fött honom på sin ålderdom, och han lät göra en hellång livklädnad åt honom.” – Det finns flera orsaker till att Israel älskade Josef: Han hade fött honom på sin ålderdom. Han var son till favoritfrun. Han hade mycket gemensamt med honom själv. Enligt en Midrash^[2] visste Jaakov genom en profetia att Josef skulle bli en stor person. Jaakov och Josef liknade varandra på många olika sätt:

·         Både hade en ofruktsam mor och föddes genom ett gudomligt ingripande.

·         Båda blev hatade av sina bröder.

·         Båda fick uppleva hur deras bröder ville döda dem.

·         Båda blev rika.

·         Båda gifte sig utanför Landet.

·         Båda blev ledsagade av änglar.

·         Bådas svärfäder blev välsignade för deras skull.

·         Båda reste till Egypten.

·         Båda bad om att deras ben skulle bli förflyttade till det utlovade Landet.

·         Båda dog i Egypten.

37:4 “När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.” – Kampen mellan syskon beror, till en viss del, av den spänning som finns mellan föräldrarna. Barnen återspeglar sina föräldrar. Den ”lilla” avundsjuka som fanns mellan mammorna förökades i barnen och blev förvandlad till avund till döds. Anledningen till att avundsjukan gick så långt var den favoritism som Jaakov hade till en av sina söner. Erkännande av goda egenskaper är inte samma sak som favoritism. Det är viktigt att föräldrar lyfter fram de goda egenskaperna hos alla sina barn utan att jämföra dem med varandra. Jämförelser skapar många onödiga strider. Varje barn är annorlunda och har olika gåvor och egenskaper. En del har mer än andra. Men det betyder inte att den ene är bättre än den andre. Den som är mer begåvad har större ansvar och man måste kräva mer av honom, som det står skrivet i Lukas 12:48b:

“Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.”

Duktiga föräldrar behandlar sina barn på samma sätt som den himmelske Fadern behandlar sina barn, som det står skrivet i Efesierbrevet 6:4:

“Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.”

Och i Hebreerbrevet 12:7-11, där det står skrivet:

“Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Elohim handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Elohim gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans avskildhet. För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.”

Det är viktigt att lyfta fram våra barns alla goda sidor, enligt de områden där HaShem har begåvat dem.

Trots den kritiska familjesituationen som då fanns i Israel, och till och med på grund av dessa spänningar i familjen, fullföljer HaShem, genom sin oändliga vishet, sin frälsningsplan med Israel och världen. Han kan använda vår köttslighet till att uppfylla sin plan. Välsignat vare hans Namn!

Leàs barn föddes med mindervärdighetskomplex och förkastelsekänslor, som de ärvt från sin mamma. Leà kände sig mindervärdig eftersom Jaakov föredrog Rachel framför henne, och de känslorna fördes över till barnen.

När en människa har denna typ av komplex känner hon det som att andra är älskade men inte jag. Andra uppskattas men inte jag. Andra blir accepterade men inte jag. Mindervärdighetskomplex leder till självförakt. Hur mycket hon än anstränger sig blir hon aldrig nöjd med sig själv. Detta komplex kan skapas av attityder och ord från föräldrarna redan innan födelsen. Ett barn som blivit befruktat av föräldrar som inte ville ha barn har komplex redan innan det föds. Ett barn som hör orden: ”Du kan ingenting”; ”Vad dum du är”; ”Vad jobbig du är”; ”Jag vill inte se dig”; ”Nu tycker jag inte om dig” o.s.v. blir komplexfylld på grund av sina föräldrar. Föräldrarnas ord har mycket stort inflytande över bildandet av barnets karaktär, speciellt under dess första tid i livet.

De första sex åren i ett barns liv är avgörande för resten av livet. Därför är det så viktigt att föräldrarna inte låter andra ta hand om sina barn under den tiden. Det svenska samhället har lurats av den socialist-kommunistiska tanken om att barnen tillhör staten och inte föräldrarna, och lämnat bort sina barn till dagis och förskola så att de kan bli indoktrinerade under sina viktigaste år i livet. Det var så socialdemokraterna ville ha det, ock föräldrarna har gått med på det. Därför har vi nu fått fram en generation som kommer att blir ett lätt byte för anti-messias’ laglösa propaganda.

Under barnets första tid, skapar föräldrarnas, och speciellt moderns frånvaro ett känslomässigt vakuum i barnet, som inte kan fyllas med något annat i världen. Det enda som kan rätta till det är ett övernaturligt ingripande från den Evige så att den skadade själen blir helad.

Föräldrarna skapar barnens gudsbild. Barnen får sin uppfattning av den Evige i enlighet med hur deras föräldrar är mot dem. Om en förälder aldrig befinner sig hemma och tar tid med sina barn kommer de att tro att den Evige är frånvarande och inte intresserad av deras liv. Om en förälder behandlar sina barn med hårdhet och straffar dem för deras felsteg kommer barnen att tänka att den Evige straffar dem för vilket misstag som helst. Det finns föräldrar som smiskar sina barn när de begår misstag, inte för att de är upproriska. Det skapar ett trauma i barnet som är mycket svårt att få bort. Det barnet kommer att få svårt i sin relation med den Evige. Det kommer att tro att Elohim straffar honom av vilken anledning som helst. Han har inte lärt sig att det finns ett samband mellan uppror och straff, mellan olydnad och förbannelse. Han tror att allt det onda som händer med honom är för att den Evige håller på att straffa honom på ett nyckfullt sätt.

Om föräldrarna inte har klara och varaktiga normer kommer barnen att lära sig att den Evige är nyckfull och föränderlig och att han förändrar sina bud från en tid till en annan, från en tidsålder till en annan. Om föräldrarna lovar sina barn något och sedan inte håller det kommer barnen att tvivla på den himmelske Faderns löften, som inte kan ljuga. Om föräldrarna ljuger för varandra eller för sina barn kommer barnen att tro att Bibeln inte är sann och att den Evige kan lura människorna.

Om föräldrarna inte uppskattar och belönar barnens ansträngningar kommer de så småningom att förlora intresset för att gå vidare i livet. De kommer att tro att de inte har förmågan att tjäna den Evige. Om en förälder gör jämförelser och visar favoritism bland sina barn kommer de att tro att somliga av den Eviges barn får mer favör än andra och det skapar avund, stridigheter och avguderi av ledarna bland HaShems folk.

När ett barn får kärlek, uppmärksamhet, instruktion och tillrättavisning och blir stimulerat utan att jämföras med sina syskon, eller andra kompisar, och uppskattat, i första hand för vad det är och i ANDRA hand för vad det producerar, kommer det att lära sig att uppskatta sig själv. På så sätt kan det också uppskatta andra utan att känna avund när det går bättre för andra än för det själv. Lösningen för avundsjukan är kärlek, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 13:4b:

“Kärleken avundas inte”

Om någon inte älskar är det för att den inte känner sig älskad, som det står skrivet i 1 Johannes 4:19:

“Vi älskar därför att han först har älskat oss.”

Om någon ger andra kärlek är det för att den har tagit emot kärlek. Du kan inte ge något som du inte har tagit emot. Alltså är lösningen mot avund att ta emot den Eviges kärlek personligen.

För att kunna bli befriad från förkastelse- och mindervärdighetskänslor måste man kunna ta emot kärlek. Somliga har blivit så skadade i sina känslor att de inte förmår att tro på den kärlek som de får, som det står skrivet i 1 Johannes 4:16:

“Och vi har lärt känna den kärlek som Elohim har till oss och tror på den. Elohim är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Elohim, och Elohim förblir i honom.”

Enligt denna text finns det två sätt att förhålla sig till den Eviges kärlek. Det första är att lära känna den, vilket inte är något intellektuellt, utan en erfarenhet. Det andra är att tro på den kärlek som den Evige har till oss. Det finns tillfällen då vi inte känner den Eviges kärlek. Då ljuger våra känslor för oss. Vid de tillfällena måste vi ta oss ut ur våra känslors fängelse och tro på den kärlek som den Evige har visat oss genom att låta sin Son dö för var och en av oss på ett personligt sätt, som det står skrivet i Galaterbrevet 2:20b:

“Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Elohims Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig”

Men om någon är väldigt mycket skadad i sitt känsloliv har hon skapat en skyddsmur runt sitt inre som varken låter henne själv komma ut eller tillåter någon annan att komma in. Inte ens den Eviges kärlek kan nå hennes sårade hjärta. Den personen kan varken känna eller tro på den Eviges kärlek hur mycket hon än får höra att hon är älskad. Eftersom hennes känslor säger att ingen tycker om henne, tror hon inte på den som säger att han älskar henne. Hon föredrar att tro mer på sina egna känslor än på sanningen, och detta är mycket allvarligt speciellt när det gäller den Eviges Ord. HaShem har i Skrifterna visat sin kärlek för hela världen, som det står skrivet i Johannes 3:16:

“Ty så älskade Elohim världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”

Största uppenbarelsen av den Eviges kärlek är hans Sons död och uppståndelse till förmån för alla människor personligen, som det står skrivet i 1 Johannes 4:9:

“Så uppenbarades Elohims kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.”

En person som har komplex har mycket svårt att ta emot den kärleken. Det är bara en enda sak som kan komma in i hennes själ och krossa den mur som hon byggt upp runt sina lögnaktiga känslor, den Eviges Ord givet genom en uppenbarelse i Andens kraft. Med andra ord bara Yeshua Messias, som är HaShems levande Ord kan hela själen, som det står skrivet i 1 Petrus 2:25:

“Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.”

I den messianska tidsåldern, som vi nu lever i, har HaShem gett sin Son Yeshua makten och förmågan att behandla människornas själar. Yeshua är den ende som kan hela människans själ, som det står skrivet i Matteus 11:27-30:

“Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.”

Yeshua har också delegerat makten till sina tjänare att ta itu med den här typen av komplex i människorna, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 10:3-6:

“Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Elohim att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Elohim. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Messias och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.”

De tankebyggnader som det talas om här, är de psykologiska försvarsmekanismerna som en komplexfylld person har skapat i sitt inre. Dessa försvarsmekanismer har kommit till genom lögnaktiga argument, som exempelvis: ”Ingen älskar mig”, ”Jag är dum”, ”Jag är ful”, ”Jag är fattig och kommer alltid att vara det”, ”Jag misslyckas alltid”, o.s.v. Alla dessa argument är falska och står emot den gudomliga sanning som uppenbarats i Skrifterna. Förkastelse- och mindervärdighetskomplex är känslor. Dessa känslor grundar sig inte alltid på verkligheten. Genom Skrifterna och den Eviges Andes kraft är det möjligt att bryta sönder dessa argument.

Den andra saken som nämns i denna text är allt högt som reser sig. Högmod och stolthet är en psykologisk reaktion som man använder sig av för att försöka komma över förkastelse- och mindervärdighetskänslorna. Eftersom känslorna säger att jag inte är något, försöker jag göra allt som står i min makt för att bevisa för mig själv och alla andra att jag visst är något. På så sätt letar jag reda på alla mina goda sidor och lyfter fram dem för att visa dem för andra. Så försöker jag visa mig själv och andra att jag inte är så dålig som mina känslor säger. ”Titta här. JAG är faktiskt bra på detta!”. ”Kolla hur JAG lyckades klara det!”, o.s.v. Självupphöjelse och högmod är symptom på att en person är komplexfylld och att hon i sitt hjärtas inre inte känner sig riktigt älskad av någon, inte ens av den Evige.

Ett annat sätt att försöka komma över känslan av inre förkastelse är att skaffa sig vänner genom att ge gåvor. Om jag ger dem det och det kommer de att älska mig. Vi har ett gott exempel på det i Leà som sade, enligt 1 Mosebok 29:32:

“Leà blev havande och födde en son som hon gav namnet Reuven, ty hon sade: "Den Evige har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig."”

Ett annat exempel ser vi i 1 Mosebok 30:20, där det står skrivet:

“Då sade hon: "Elohim har gett mig en god gåva. Nu skall min man bo hos mig, eftersom jag har fött sex söner åt honom." Och hon gav honom namnet Zvulun.”

Leà trodde att hon genom sina egna ansträngningar kunde vinna Jaakovs kärlek. Det är inte den rätta vägen. Vägen till att bli helad från förkastelsekomplex är att ta emot den Eviges kostnadsfria kärlek. Hans kärlek beror inte på mig, utan på honom själv. Han älskar mig inte för att jag är på ett eller ett annat sätt, utan för att han har beslutat att älska mig.

Det finns två typer att kärlek hos den Evige. Den ena är ovillkorlig och den andra är villkorlig. Den ovillkorliga kärleken beror inte på människan, om hon är god eller ond, om hon uppfyller eller inte, som det står skrivet i Hosea 3:1:

“Den Evige sade till mig: "Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan och har begått äktenskapsbrott. Älska henne som jag, den Evige, älskar Israels barn, fastän de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor."”

I Matteus 5:44-45 står det skrivet:

”Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

I Romarbrevet 5:6-8 heter det:

“Medan vi ännu var svaga dog Messias i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Elohim bevisar sin kärlek till oss genom att Messias dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.”

Denna ovillkorliga kärlek är det som helar oss från våra komplex.

Den Eviges villkorliga kärlek utvecklas när människan gensvarar till den Eviges ovillkorliga kärlek, som det står skrivet i 5 Mosebok 7:11-13:

“Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa. Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, skall den Evige, din Elohim, hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder. Han skall älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han skall välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, din nötboskaps avkomma och din småboskaps avel i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig.”

Och i Johannes 14:23 står det skrivet:

“Yeshua svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.”

Jaakov älskade Josef mer än sina andra söner. Han älskade alla men han älskade Josef mer än de andra eftersom han hade en intim gemenskap med honom som bland annat berodde på den kärlek som han fått tillbaka från honom. Hans speciella kärlek grundades också på den profetiska uppenbarelsen som han hade om sonens framtid. Den villkorliga kärleken grundar sig på den ovillkorliga kärleken.

Det är mycket viktigt att som pappa säga till sin son eller sin dotter: ”Vad du än gör kommer jag att älska dig lika mycket”. På så sätt känner sig sonen eller dottern säker i faderns kärlek och kan ha ett rätt förhållande till sin himmelske Fader. Om nu sonen eller dottern uppför sig illa måste den få veta att pappan inte älskar det onda beteendet utan honom eller henne, och önskar att han eller hon skall överge sitt dåliga uppförande.

En komplexfylld person projicerar sina komplex på andra. En mamma som känner sig förkastad förkastar sina barn och kan till och med säga: ”nu tycker jag inte om dig längre”, ”jag vill inte se dig mer”. Kärleken är lösningen till att tillrättalägga och hela allt detta.

En människa som känner sig ringaktad ringaktar andra och kan inte acceptera att en annan person blir mer upphöjd än hon. Hon är full av avundsjuka,  missunnsamhet och maktkamp. Hon förmår inte erkänna sina syskons goda egenskaper för hon känner att de är ett hot mot henne själv.

Leàs söner och bihustrurnas söner förkastade sin halvbror Josef därför att hans pappa hade gett honom förstfödslorätten. Genom arkeologiska utgrävningar som gjorts i Egypten, vet man att de semitiska hövdingarna hade färggranna livklädnader som ett tecken på sitt ledarskap.^[3] Det är helt klart att fadern på så sätt visade att Josef skulle ärva förstfödslorätten, vilket vi också såg i texten i 1 Krönikeboken 5:1-2. Enligt 5 Mosebok 21:15-17 hade Jaakov inte rätt att ta förstfödslorätten från Reuven och ge till Josef. Men på grund av den synd som Reuven begick, förlorade han förstfödslorätten, jfr. 1 Mosebok 49:3-4. Den blev given till Josef, inte på grund av personlig preferens utan genom profetisk uppenbarelse. Det finns flera exempel i Skrifterna som visar hur den naturliga ordningen blir utbytt mot den profetiska ordningen, jfr. 1 Mosebok 48:17-20.

Inom judendomen talas det om två Messiasgestalter. Å ena sidan talar man om Mashiach ben Josef, som är den lidande Messias. Han är Josefs son, som inte nödvändigtvis måste tolkas litterärt och betyda att han är Josefs fysiska ättling, utan liknelsemässigt, som en efterföljare och lärjunge. Å andra sidan talas det om Mashiach ben David, som är den triumferande Messias och en direkt ättling till Davids hus.

Dan ben Avraham skriver:

“Det fanns olika perspektiv, för de gamla rabbinerna hade lagt märke till att Mashiach å ena sidan skulle bli förödmjukad, och å andra sidan bli upphöjd. Hur försökte de lösa denna konflikt?

Första teorin:

Den första tolkningsmöjligheten var att hävda att Mashiach hade existerat sedan innan världens skapelse och sedan skulle bli sänd till jorden när det andra templet skulle bli förstört. Här är ett exempel på det^[4]: “Rabbi Shmuel bar Nechmani sade: “Den dagen templet blev förstört led Israel mycket för sina synder... Och hur vet vi att Mashiach föddes den dagen? Därför att det står skrivet: ”Innan födslovärkarna kom födde hon”.

Talmud ger information om hans olika typer av verksamhet efter födelsen. Talmud Bavli fastställer att han skall sätta sig ”vid staden Roms portar” och lida svårt för sitt folk. Där väntar han tills den Evige upphöjer honom till att bli den efterlängtade Förlossaren och då ger han Israel den utlovade frälsningen.

Detta hade till en viss grad varit den uppfattning som vår Rabbis talmidim^[5] hade haft under det första århundradet. Rav Shaúl sade^[6]: ”Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom”. Med andra ord, först måste han lida för att sedan komma in i sin härlighet. Det finns emellertid en klar skillnad mellan tiden när han uppenbarades och förstörelsen av Bet Hamikdash.^[7]

På grund av likheten mellan dessa uppfattningar övergav amoraim så småningom denna teori och sökte efter en annan.

Andra Teorin:

Vilken var den andra teorin? Följande citat i Talmud^[8] är intressant:

“R. Alexandri sade att R. Joshua bar Leví kombinerade två motsägelsefulla avsnitt. Ett säger: ”och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar” (Dan. 7:13) och det andra säger: “Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.” (Zecharjà 9:9) Han förklarade dem på följande sätt: ”Om de är värdiga, kommer Mashiach på himmelens moln. Om de inte är värdiga, kommer han ödmjuk på en åsna”.

Tredje teorin:

Men man studerade också saken utifrån ett annat perspektiv, vilket Talmud^[9] talar om på ett annat ställe. Vad handlar det om? Om möjligheten av existensen av två Messiasgestalter som kommer att uppenbaras vid två olika tidpunkter för att utföra två olika uppgifter. Var och en skulle ha en anknytning till den förödmjukelse och upphöjelse som profeterna talade om.

Mashiach ben Josef anses vara den förste. Han måste kämpa mot vilddjur, bli oerhört förödmjukad och piskad och sårad på ryggen. På så sätt skulle profetian uppfyllas som säger^[10]: ”de skall se upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer den ende sonens död, och de skall lida, så som man lider över sin förstfödde.”

Mashiach ben David anse vara den andre som uppenbaras. Om honom sade den Evige^[11]:

”Jag skall säga vad som beslutats: Den Evige sade till mig: Du är min Son, jag har idag fött dig.”

Enligt Talmud^[12], hänvisar denna Psalm till Mashiach. Så här säger man:

“Våra visa män lärde: HaKadosh^[13] sade till Mashiach ben David: “Du är min son, be och jag skall ge dig nationerna till arvedel och till dina domäner kommer att nå ända till jordens yttersta gräns”.

David sa till den Evige eftersom han visste att Mashiach ben Josef var förutbestämd till att dö: ”Universums Herre, det enda jag ber dig om är liv”. ”Liv?”, svarade HaShem, ”innan du talade om din förfader David hade jag redan bestämt det, som det står skrivet (Psalm 21:5) ”Liv bad han om, och du gav honom det, långa dagar, för alltid och i evighet”.

Rabbinerna såg alltså två möjligheter. Den ena var enligt Rabbi Yehoshua bar Levis teori. Och den andra var enligt en grupp visa talmud-mäns teori om två olika Messiasgestalter.

Fjärde Teorin:

Det finns ett sätt att förena det som verkar vara motsättningar mellan en pasuk^[14] som presenterar en lidande Messias, och en annan, som talar om en upphöjd Messias. Denna teori är det som vi håller fast vid.

Vad handlar den om? Svaret är: en enda Mashiach som först uppenbaras som en lidande tjänare (Mashiach ben Josef) och dör för att kunna uppstå och bli klädd med odödlighet, d.v.s. långa dagar, för alltid och i evighet, för att på så sätt kunna vara i stånd att uppfylla det som krävs för den slutliga förlossningen enligt Toràn och Profeterna.

Det finns bara en enda människa som kan kvalificera för denna möjlighet: Yeshua. Bara i Yeshua kan de pasukim i Skrifterna, som verkar motsägelsefulla, få sin verklika lösning.”

Slut på citat.

37:2a         “När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder” – Som vi tidigare sagt betyder namnet Josef “han skall ta bort” och “han skall lägga till”. Det hänvisar till Messias som kom för att dö för att ta bort Israels och världens synd och dess konsekvenser, samt för att uppväckas från de döda för att hedningar skulle kunna bli lagda till det utvalda folket.

”vallade han fåren” – Som Josef var en herde var också Messias det, enligt Johannes 10:11 där han sade:

“Jag är den skicklige herden. En skicklig herde ger sitt liv för fåren.”

37:3-4 “Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner... deras far älskade honom mer än alla hans bröder” – Den himmelske Fadern säger om Yeshua i Matteus 3:17b:

“Denne är min älskade son i vilken jag har funnit mitt behag”.

37:7  “Vi band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.” – Kärvarna talar om den skörd som har mycket att göra med både Josef och Messias.

“Då reste sig min kärve upp” – Det hänsyftar på Josefs uppresande och Messias’ uppväckande från de döda. Skörd är en produkt av att kornen först har dött för att det skall kunna bli nytt liv.

“era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig” – Det visar att Josef skulle regera efter att ha blivit upprest och att Messias skulle regera efter sin uppståndelse. Det visar också att alla Israels stammar kommer att samlas runt Mashiach och i vördnad lyda honom.

37:8  “Men hans bröder sade till honom: "Skulle du bli vår kung och härska över oss?" Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för det han hade sagt.” – Yeshua blev också hatad för sina ords skull. I Johannes 15:22-25; 17:14 står det skrivet:

“Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. Den som hatar mig hatar också min Fader. Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader. Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning... Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen.”

37:9 “Sedan fick han ännu en dröm som han berättade för sina bröder. "Lyssna", sade han, "jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig."” – Solen talar om Jaakov, månen talar om Josefs mamma och de elva stjärnorna talar om israels barn, jfr. 1 Mosebok 15:5; 22:17; 26:4.

Denna dröm har inte uppfyllts i Josef. I första hand levde inte hans mamma Rachel längre. Bilhà hade tagit hand om honom och hans bror Binjamin efter Rachels död.

Pappan säger att det är omöjligt att han och hans mamma skall kunna buga sig inför honom. Det betyder två saker. Å ena sidan var Rachel redan död och hon kunde därför inte buga sig inför Josef. Å andra sidan var det en absurd tanke att en fader skulle buga sin inför sin son, vilket inte skedde i Egypten. Denna dröm utgör alltså ett bevis för att Josef är en profetisk förebild för en framtida Messias.

Detta budskap visar att alla Israels ättlingar som är stjärnor kommer att buga sig för Messias, till och med patriarkerna, Avraham, Jitschak och Jaakov. Toràn visar här att Messias är större än fäderna.

Denna profetiska dröm är också ett bevis på de dödas uppståndelse. Om inte Jaakov och Bilhà, och ännu mindre Rachel, kunde buga sig för Josef i Egypten, måste det finnas en uppståndelse från de döda för att denna profetia skall kunna uppfyllas. Då kommer Josefs mamma Rachel att buga sig inför Mashiach ben Josef, som är Yeshua Josefs son.

Uppståndelsen är förknippad med solen, månen och stjärnorna enligt 1 Korintierbrevet 15:41-42a, där det står skrivet:

“Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans. Så är det också med de dödas uppståndelse.”

I Uppenbarelseboken 12:1-2, 5-6 står det skrivet:

“Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda... Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Elohim och hans tron. Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Elohim har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.”

Kvinnan symboliserar Israels folk som födde Yeshua som blev uppryckt till Elohims tron strax innan det judiska folket blev fördrivet genom romarnas invasion under åren 70 och 135.

37:11a “Bröderna blev avundsjuka på honom” – Matteus 27:18 säger:

“Han (Pilatus) visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.”

Andra alijàn, 37:12-22

37:13 “Då sade Israel till Josef: "Se, dina bröder vaktar fåren i Shechem. Jag vill skicka dig till dem." Han svarade: "Jag är beredd."” – Josef blev sänd av sin pappa till Israels barn. Han var villig att lyda sin pappa trots att det skulle innebära lidande och förkastelse. Samma sak hände med Yeshua, som det står skrivet i Lukas 20:13-15a:

“Då sade vingårdens herre: Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son. Honom skall de väl ha respekt för. Men när vingårdsarbetarna fick se honom, överlade de med varandra och sade: Här har vi arvtagaren! Låt oss döda honom, så får vi arvet. Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.”

37:14 “Israel sade till honom: "Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked." Så sände han i väg honom från Chevrons dal, och han kom till Shechem.” – Det hebreiska ordet som översatts till ”allt är väl med” är “shalom”^[15] som betyder ”frid”, ”fred”, ”välstånd”, ”framgång”, ”hälsa” m.m. Messias söker efter Israels shalom, dess frid, fred, välstånd, framgång och hälsa. Messias är budbäraren som kommer med shalom till Israels barn som är nära, som det står skrivet i Efesierbrevet 2:17:

“Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.”

”han kom till Shechem” – Shechem betyder ”axel” och symboliserar tillfället när träbjälken som blev lagd på Yeshuas axlar. När han sökte efter sina israelitiska bröder i shalom-uppdraget var han tvungen att gå till Shechem, han var tvungen att dö på trä.

37:16 “Han svarade: "Jag söker efter mina bröder.– Mashiach kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat, de förlorade fåren av Israels hus. I Matteus 15:24 säger han:

“Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus."”

37:17b “Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem” – Efter att ha varit i Shechem, som representerar döden och uppståndelsen, går Messias och söker efter Israels barn tills han finner dem. Vi är ett resultat av hans sökande.

       “och fann dem” – Alla Israels barn kommer att bli funna av Mashiach i de sista dagarna.

37:18 “Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, överlade de om att döda honom.” – Samma sak gjorde man med Yeshua.

I Matteus 26:4 står det skrivet:

“De planerade att gripa Yeshua med list och döda honom”

Tredje alijàn, 37:23-36

37:23 “När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga livklädnaden som han hade på sig.” – Livklädnaden representerar kunglighet och auktoritet. De erkände honom inte som den chef som fadern hade satt över dem. Yeshuas bröder, hans ledarkompanjoner, erkände inte heller den auktoritet som Fadern hade gett honom, som det står skrivet i Matteus 21:23:

“Yeshua gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?"”

I Psalm 22:19 står det:

“De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.”

I Matteus 27:35 står det skrivet:

“När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.”

37:24 “Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den.” – Brunnen symboliserar döden, avgrunden, jfr. Psalm 30:4 där samma hebreiska ord förekommer, “bor”.^[16] Enligt Rashi, fanns det skorpioner och ormar i brunnen.

Två gånger förekommer ordet ”brunn” i historien om Josef, här och i 41:14 där det översatts till ”fängelset”. Toràn visar alltså på två brunnar i Josefshistorien. Den första befann sig i Israels land och den andra i Egyptens land. Det lär oss att Messias ben Josefs död var både för Israels folk och för hela världen, som är representerad i Mitzrajim.

37:25a “Sedan satte de sig ner för att äta bröd” – Just när de hade kastat Josef i brunnen satte de sig ner för att äta bröd. De judar som hade överlämnat Yeshua till att dödas åt påskmåltiden på kvällen strax efter att han blivit begraven, som det står skrivet i Johannes 18:28:

“Från Kajfas förde de sedan Yeshua till pretoriet. Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna äta påskalammet.”

37:26-27 “Då sade Jehudà till sina bröder: "Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod? Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna! Låt inte vår hand komma vid honom, han är i alla fall vår bror, vårt eget kött och blod." Och bröderna följde hans råd.” – Jehudà var initiativtagaren till att Josef blev såld. Samma sak hände med Yeshuas lärjunge Jehudà, som det står skrivet i Matteus 26:14-16:

“Sedan gick en av de tolv, han som hette Jehudà Ishkrioti, till översteprästerna och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom. Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Yeshua.”

37:28 “När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.”

“drog de upp Josef” – Det talar om uppståndelsen.

“De sålde honom” – Josef såldes minst tre gånger innan han kom till Egypten. Midjaniterna, jishmaeliterna och senare medaniterna, v. 36, representerar de hedningar som kom in på scenen i den Eviges frälsningsprogram i samband med Yeshuas uppståndelse. Och på samma sätt som hedningarna gjorde kommers med Josef gör man idag mycket pengar i världen på Jesus Kristus. ¨

Mashiach blev först såld av Jehudà (Judas) och sedan av sanhedrin, stora rådet, till hedningarna. Och på samma sätt som hedningarna tog emot Josef tog hedningarna emot budskapet om den uppståndne Messias.

“till Egypten” – Mashiach blev förd till hedningarna för att bli kung över många av dem.

37:31 “Men de slaktade en bock och tog Josefs livklädnad och doppade den i blodet.” – Eftersom Jaakov hade lurat sin pappa med getskinn lurade hans barn honom nu med samma sak.

Här ser vi att det talas om en ställföreträdande död i samband med att Josef försvinner. På samma sätt är Messias’ död en ställföreträdande död.

“bock” – Det är det djur som utvaldes av Elohim till alla syndoffer. Bockblod är det som mest liknar människoblod, enligt Rashi. Det talar också om det djur som används under Yom Kippur, jfr. 3 Mosebok 16.

       “doppade livklädnaden i blodet” – Det talar om två saker:

-          Mashiach var tvungen att dö på grund av att han blev förkastad av sina bröder.

-          Mashiachs död är grunden för hans herradöme, som representeras av livklädnaden.

Det finns ett samband mellan blod och en mantel i 1 Mosebok 49:11; Jesaja 63:2-3 och Uppenbarelseboken 19:13. Blodet talar om prästtjänst och manteln talar om kunglighet. Messias har båda tjänsterna, jfr. Psalm 110:4; Hebreerbrevet 7:1.

Fjärde alijàn, 38:1-30

38:1-2        “Vid den tiden gick Jehudà ner från sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Chirah. Där fick Jehudà se dottern till en kenaanitisk man som hette Shuà. Han tog henne till sig och gick in till henne.” – Jehudà hade blivit utvald till att bli förfader till Israels kungar, inklusive Messias. Därför var det mycket viktigt att hans familjesituation godkändes av den Evige. Nu drar han sig undan sina bröder och får en andlig nedgång. Han gifter sig med en kvinna med tvivelaktigt ursprung. Rashi citerar Targum som säger att hon var dotter till en köpman, eftersom ordet ”köpman” har samma rot som ”kenaanitisk”. Men rabbi Ibn Ezrà säger att han gifte sig med en kenaanitisk kvinna. Det kenaanitiska folket hade ju blivit förbannat av Noach och därför var det inte lämpligt att gifta in sig i det.

38:7-10 “Men Er, Jehudàs förstfödde, var ond i den Eviges ögon och den Evige dödade honom. Då sade Jehudà till Onan: "Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe och skaffa avkomma åt din bror." Men eftersom Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, lät han säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. Det Onan gjorde var ont i den Eviges ögon, och han dödade också honom.” – Enligt Rashi visar ordet ”också” i vers 10 att de dog av samma anledning. Båda spillde ut sin säd på marken för att hustrun inte skulle bli med barn. Enligt Rashi gjorde Er det för att Tamar inte skulle förlora sin skönhet. HaShem dödade båda två. Vi måste förstå att allt detta står i förhållande till Messias. Dessa två söner kvalificerade inte till att bli Messias’ förfäder och därför var de tvungna att bli avlägsnade från världens frälsningsprogram.

På samma sätt som Jehudà hade gjort så att hans pappa fick lida av att förlora en son, eftersom han hade föreslagit att Josef skulle säljas, fick han nu själv upplev konsekvensen av att förlora två söner och så känna den smärta som han hade orsakat sin pappa.

Det är intressant att se att lagen om att upprätta en död svågers namn praktiserades redan innan Toràn blev given på Sinai. I 5 Mosebok 25:5-6 står det skrivet:

“När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger. Och den förste son hon föder skall få den döde broderns namn, för att dennes namn inte skall utplånas ur Israel.”

Här har vi ett exempel på hur Israels folk praktiserade buden innan Sinai.

38:17a “Han sade: "Jag skickar dig en killing ur min hjord."” – Nu blir Jehudà lurad med samma djur som han själv använde sig av för att lura sin far när han var med och blodade ner Josefs livklädnad,^[17] jfr. 37:31.

38:18 “Han sade: "Vad skall jag då ge dig i pant?" Hon svarade: "Din signetring med kedja och staven som du har i handen." Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom.” – Rashi citerar Targum som skriver att de tre sakerna var: hans sigill, mantel och stav. Sigillet talar om personlighet. Manteln talar om utmärkelse och staven talar om position. Överlåtelsen av dessa tre saker är väldigt likt det som görs i ett bröllop, och därför finns det en Midrash^[18] som säger att de gifte sig vid det tillfället inför vittnen. En annan Midrash^[19] berättar att signetringen profeterar om kungarna som skulle komma från denna förening. Manteln symboliserar sanhedrin som alltid hade tallit och tefillin på sig. Herdestaven symboliserar Messias som skulle födas ur Jehudàs stam. Toràn ger senare en profetia om en härskarspira i förhållande till Jehudà, jfr. 49:10.

Tamar handlade med syftet att få barn så att Messias skulle kunna födas. Hennes motiv var rent men hennes handlingssätt var inte rätt. Trots detta använde HaShem situationen för att genomföra sina planer, som alltid.

38:24 “Ungefär tre månader senare fick Jehudà höra: "Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt och hon har också blivit havande genom sin otukt." Då sade Jehudà: "För ut henne och bränn henne!"” – Enligt Jashars bok var Tamar dotter till Elam som var son till Shem, Noachs son. Efterson Shem var präst och hade titeln Malki-Tsedek, var domen över otukten som Tamar praktiserat i överensstämmelse med Israels lag, som det står skrivet i 3 Mosebok 21:9:

“Om en dotter till en präst vanärar sig genom att bedriva otukt, vanärar hon sin far. Hon skall brännas upp i eld.”

Jehudàs beslut var inte grundat på nyckfullhet utan enligt de normer som den Evige gav till sina barn. Han gav ett domslut som domare i Israel. Här har vi ytterligare ett exempel på ett bud som praktiserades innan Toràn blev given.

Det finns olika åsikter bland rabbinerna när det gäller förståelsen av om Tamars handling skall ses om äktenskapsbrott, eftersom hon var förlovad med Shelà, Jehudàs yngste son, eller som en otuktshandling som en prästdotter. Straffet för äktenskapsbrott är stening och om en prästdotter begår otukt är straffet att hon bränns upp i eld.

Det finns även en tolkning^[20] som säger att det här inte är fråga om att bränna upp Tamar i eld utan att ge henne ett skamligt brännmärke med hjälp av ett glödande järn. Vi kan lägga märke till att det hebreiska ordet ”baesh”, ”i eld”, inte förekommer i denna text.  Det förekommer i alla de andra texterna som talar om avrättning genom eld, jfr. 3 Mosebok 20:14; 21:9. Denna tolkning stämmer överens med Hamurabis^[21] lag där det står i avdelning 126:^[22]

“befall att de otrogna hustrurna skall bli märkta i pannan med ett glödande järn”.

38:25 “Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: "Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven."” – Hon offentliggjorde inte sin svärfars namn. Inte heller anklagade hon honom direkt så att han inte skulle bli förödmjukad. Talmud^[23] säger:

”Rabbi Jochanan sade i Rabbi Shimon bar Jochais namn: Det är bättre att man kastar sig i en brinnande ugn än att skämma ut sin nästa offentligen, och det lär vi oss av Tamar.”

38:26 “Och Jehudà kände igen dem och sade: "Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela." Men han låg aldrig mer med henne.” – Enligt Rashi, skall den hebreiska texten förstås på följande sätt: ”Hon har rätt, det kommer från mig”. Den sista meningen betyder: ”hon är gravid genom mig”.

38:29 “Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: "Varför har du trängt dig fram?" Och han fick namnet Perets.^[24]” – Perets^[25] betydet ”bräcka”. En Midrash^[26] lär:

“Han är frälsaren, Kungen Messias... Jehudà vann till slut för från honom kom Perets och Chetsron, från vilka David senare skulle komma och Kung Messias som kommer att frälsa Israel.”

I Rut 4:18-22 står det skrivet:

“Detta är Perets’ fortsatta historia: Perets’ blev far till Chetsron, Chetsron blev far till Ram, Ram blev far till Amminadav, Amminadab blev far till Nachson, Nachson blev far till Salmà, Salmon blev far till Boaz, Boaz blev far till Oved, Oved blev far till Jishai och Jishai blev far till David.”

En annan Midrash^[27] säger:

”Denne är större än alla dem som gör bräckor och inför vilken du skall resas upp och om vilken det står skrivet: ‘en vägbrytare skall gå upp framför dem’”^[28]

I Mika 2:13 står det skrivet:

“En som banar väg drar ut framför dem, de bryter sig igenom och tågar fram, genom porten vandrar de ut. Deras kung tågar framför dem, den Evige går i spetsen för dem.”

Perets födelse talar om Messias som skulle födas till att öppna en bräcka. I första hand betyder det att han kom för att bräcka sönder döden och synden.

Dan ben Avraham skriver:

“När det gäller Adam, betyder att göra “tikun” att inte falla där Adam föll och på så sätt rätta till Adams felsteg. Det innebär också, i sin förlängning, att där döden kom in i världen genom Adams synd, när det väl har gjorts tikun, kommer döden att bli förintad.

Allt detta är intimt sammanknutet med Mashiach enligt hur judendomen såg på honom i förhållande till 1 Mosebok 38:29 och Mika 2:13. Vi kan visa på det exempel av detta Mashiachs verk av tickun som blivit uppenbarat i 1 Mosebok 38:29 och dess like Mika 2:13 och som säger oss att Messias är en som skulle genomföra det. Detta har man kommit fram till utifrån våra läromästares åsikter.

Vi finner exempelvis följande lärdom i Shemot Rabbà 30. Denna judiska kommentar säger om 1 Mosebok 38:29:

“Detta är historien om Perets och dess djupa betydelse... När den Välsignade skapade världen, fanns det ännu ingen dödsängel... men när Adam och Eva föll i synd blev alla framtida generationer fördärvade. Men när PERETS föddes, började historien att uppfyllas genom honom, för genom honom kommer Messias att resas upp. Och i hans dagar kommer den Välsignade att göra så att döden blir uppslukad, som det står skrivet: ”Han skall förinta döden för evigt” (Jesaja 25:8).”

När vi läser detta kommer vi omedelbart ihåg det som Rav Shaul skrev. I Romarbrevet 5:12 säger Paulus:

”Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden (förgängelsen) över alla människor”.

Men senare skriver Paulus i 1 Korintierbrevet 15:21, 22, 26, 54:

”Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Messias alla göras levande... Som den siste fienden berövas döden all makt... Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.”

Jag vill här ställa en fråga: Var i Skriften står det skrivet: ”Döden är uppslukad och segern vunnen” som Paulus citerar som ett ”skrivet ord”? Det enda referat som finns är Jesaja 25:8 som säger:

”Han skall för alltid göra döden om intet.”

Profeterna och rabbinerna tolkade dock detta ord till att betyda att genom Messias, som skulle bli upprest genom Perets, skulle profetian uppfyllas om att ”Döden skall för alltid bli förintad” och att den texten kan tolkas som: ”Döden skall bli uppslukad”, vilket innebär uppäten, sönderbiten och borttagen.

Vem skulle göra detta tillrättaläggande, denna tikun? Svaret är: Mashiach.

Därför finns det ett intimt samband mellan Mashiach och Perets när det gäller tillrättaläggandet av Adams synd och dess konsekvenser, förgängelsens och dödens intrång... Mashiach har uppdraget att förinta förgängelsen och döden...”

Slut på citat.

Det andra som Messias skulle komma för att göra var att öppna en bräcka i muren som hindrade andra folka att komma in i Israel, som det står skrivet i Efesierbrevet 2:14:

“Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod mellan oss, nämligen ovänskapen.”

Messias kom för att göra en bräcka i muren som skilde jude och hedning åt för att frälsningen skulle kunna nå ut till jordens yttersta gränser och för att det profetiska ordet skulle kunna uppfyllas om att alla jordens nationer skall bli välsignade genom Avrahams, Jitschaks och Jaakovs ättling, jfr. 1 Mosebok 22:18; 16:4; 28:14.

Messias förmår också bryta sönder de inre murar som hindrar en människas känsloliv att bli berört av Elohims kärlek.

Femte alijàn, 39:1-6

39:2a         “Den Evige var med Josef” – På samma sätt talas det om Yeshua i Apostlagärningarna 10:38 där det står skrivet:

“(Ni vet) hur Elohim smorde Yeshua från Natseret med avskildhetens Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Elohim var med honom.”

I Johannes 3:2 står det skrivet:

“Han kom till Yeshua om natten och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Elohim du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Elohim är med honom."”

39:4 “Josef fann nåd för Potifars ögon och fick betjäna honom. Potifar satte honom över hela sitt hus, och allt han ägde lämnade han åt Josef att sköta om.” – På samma sätt har den Evige överlämnat hela sitt hus i Messias’ hand, som det står skrivet i Hebreerbrevet 3:5-6:

“Mose var betrodd som tjänare i hela Elohims hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. Men Messias är betrodd som Son att råda över Elohims hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av.”

39:5 “Från den stund han hade satt honom över sitt hus och alla sina ägodelar, välsignade den Evige egyptierns hus för Josefs skull. Den Evige välsignelse vilade över allt han ägde, både hemma och ute på marken.” – Som en hedning blev välsignad för Josefs skull, så blir hedningarna välsignade för Yeshua Messias’ skull, trots att de inte alltid identifierar honom med Israels Messias, utan kallar honom för “Jesus Kristus”.

39:6 “Och han lämnade allt i Josefs vård och sedan han hade fått honom till sin hjälp bekymrade han sig inte om något annat än brödet som han åt. Josef var välskapt och såg bra ut.” – Detta överensstämmer med Matteus 28:18-20 där det står skrivet:

“Då trädde Yeshua fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i mitt namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidsåldern slut.”

Rashí säger att ordet “bröd”, som också står för mat i allmänhet, är ett uttryck som i detta fall betyder hustru, jfr. 39:9.

Sjätte alijàn, 39:7-23

39:9           “Här i huset har han inte större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Elohim?"” – Josef stod emot frestelserna därför att han levde inför HaShem. Josef står som en  kontrast till Jehudà i kapitel 38 som inte kunde motstå sina frestelser. På samma sätt blev Messias frestad i allt men utan synd, som det står skrivet i Hebreerbrevet 4:15:

“Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.”

I Apostlagärningarna 2:25 står det skrivet:

“David säger med tanke på honom: Jag har alltid Herren för ögonen, han står på min högra sida för att jag inte skall vackla.”

I Psalm 16:8 står det skrivet:

“Jag har alltid haft den Evige för ögonen, han är på min högra sida, jag skall inte vackla”

39:17 “Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: "Den hebreiske slaven, som du har fört hit till oss, kom in till mig och ville locka mig till lättsinne.” – Josef blev kallad ”hebreisk slav”. Yeshua var också en hebreisk slav, som det står skrivet i Filipperbrevet 2:7:

“utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa”

I Markus 10:42-45 står det skrivet:

“Då kallade Yeshua dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."”

39:20b “och satte Josef i det fängelse där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef som fånge.” – På samma sätt som Josef blev falskt anklagad och satt i fängelse, blev Messias’ dödsdömd på ett orättfärdigt sätt.

39:23b “den Evige var med honom och lät honom lyckas i allt han gjorde.” – På samma sätt får den Eviges vilja framgång genom den Rättfärdige Messias’ död, som det står skrivet i Jesaja 53:10:

“Det var den Eviges vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och den Eviges vilja skall ha framgång genom honom.”

Sjunde alijàn, 40:1-19

40:6-7 “När Josef på morgonen kom in till dem, såg han att de var upprörda. Han frågade Faraos hovmän, som satt i förvar med honom i hans herres hus: "Varför ser ni så sorgsna ut i dag?"” – På samma sätt som Josef var intresserad av egyptiernas välstånd, är Messias intresserad av hedningarnas väl. Först söker han efter sina israelitiska syskons välbefinnande, i 37:14, och här även hedningarnas välgång, som det står skrivet i Romarbrevet 1:16:

“Jag skäms inte för det goda budskapet. Det är en Elohims kraft som frälser var och en som tror, i första hand för juden men också för greken.”

40:8 “De svarade honom: "Vi har haft en dröm och det finns ingen som kan uttyda den." Josef sade till dem: "Att ge uttydningen är Elohims sak. Berätta drömmen för mig."” – Lägg märke till att de inte säger att de har haft två drömmar utan en enda dröm. Det ger oss en vink om att båda drömmarna leder oss fram till samma profetiska budskap. Det handlar om Messias’ död och uppståndelse.

40:9  “Då berättade överhovmästaren sin dröm för Josef och sade: "Jag drömde att jag såg en vinstock framför mig.” – Yeshua sade att han är den sanna vinstocken i Johannes 15:1.

40:10a, 12 “På vinstocken fanns tre rankor... Josef sade till honom: "Detta är uttydningen: De tre rankorna betyder tre dagar.” – De tre dagarna talar om Messias’ uppståndelse efter tre dagar.

40:11 “Jag hade Faraos bägare i handen, och jag tog druvorna och pressade dem i Faraos bägare. Sedan satte jag bägaren i Faraos hand."” – Tre gånger nämns här ordet ”bägare”. I vers 13 finns den fjärde. Dessa fyra bägare för tankarna till Pesach-måltiden som äts till minne av befrielsen från döden genom Lammets blod. Namnen på de fyra bägarna är: Kiddush (avskiljande), dom, förlossning och lovprisning. Druvornas blod talar om Messias’ död, jfr. 1 Mosebok 49:11. Mashiach var tvungen att dricka den andra bägaren, domen, enligt Matteus 26:39; 20:22; Johannes 18:11. Den tredje bägaren på Pesach-bordet, tar man efter att ha ätit måltiden som, när templet fanns, lagades till av grillat lamm. Det var den bägaren som blev införd till ett minne av Yeshua, som det står skrivet i Lukas 22:20:

“På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det förnyade förbundet i mitt blod, som utgjuts för er’.”

40:13 “Om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och ge dig tillbaka din plats. Du skall få ge Farao bägaren i handen som förut då du var hans hovmästare.” – Messias blev upprest från de döda efter tre dagar och insatt i den position som han hade innan världens grund var lagd, som det står skrivet i Johannes 17:5:

“Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.”

Denna text lär oss att Mashiach är den Högste Kungens tjänare i himlen just nu. Han håller på att pressa ut sitt blod som överstepräst inför Fadern, som det står skrivet i Hebreerbrevet 9:23-26:

“Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen. Ty Messias gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Elohims ansikte för vår skull. Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det mest avskilda med blod som inte är hans eget. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.”

40:14 “Men tänk på mig när det går bra för dig, så att du visar barmhärtighet mot mig och nämner om mig för Farao och hjälper mig ut ur det här huset.” – Eftersom han satte sin tillit till en människa var han tvungen att sitta två år till i fängelse. Denna typ av korruption är inte tillåten för Rikets tjänare. Den typ av manipulation som använder sig av ”kontakter” för att gå förbi de lagliga vägarna förtjänar två års fängelse. Om du inte går den lagliga vägen förtjänar du att sitta i fängelse två år enligt den gudomliga rättfärdigheten.

Å andra sidan kan vi här finna en likhet med de ord som finns i sammanhanget runt Messias’ död i Lukas 23:42, där det står skrivet:

“Och han sade: "Yeshua, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Yeshua svarade: "Amen säger jag dig idag: Du skall vara med mig i paradiset."”

40:16 “När förste bagaren såg att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: "Jag hade också en dröm, och se, jag bar tre korgar med vetebröd på huvudet.” – Brödet symboliserar Messias som föddes i Bet-Lechem, ”brödhuset”.

I Johannes 6:35, 51, 58 står det:

“Jag är livets bröd.”

40:18 “Då sade Josef: "Detta är uttydningen: De tre korgarna betyder tre dagar.” – De tre dagarna talar om Messias’ uppståndelse.

40:19 “Om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och ta det av dig. Han skall hänga upp dig på trä och fåglarna skall äta ditt kött."” – Här talar Toràn om hur Messias skulle dö, han skulle hängas upp på ett träd.

40:20-22 “Tre dagar därefter var det Faraos födelsedag och han gjorde en fest för alla sina tjänare. Då upphöjde han bland sina tjänare både överhovmästarens huvud och förste bagarens. Han satte överhovmästaren tillbaka i tjänst så att denne åter fick sätta bägaren i Faraos hand, men förste bagaren lät han hänga, så som Josef hade uttytt för dem.” – Profetian som Josef hade gett dem uppfylldes. På samma sätt uppfylldes den profetia som Yeshua sade i Markus 9:31, där det står skrivet:

“Han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."”

Bagaren dog, vilket talar om Messias död, och hovmästaren fick nytt liv, vilket talar om Messias’ uppståndelse. Dessa två drömmar, som räknas som en enda, blev uttydda av Josef som själv är en profetisk förebild av Mashiach ben Josef, den lidande Messias.

Den som inte ser att Moshè talar om Yeshua som Messias är blind, som det står skrivet i Johannes 5:46:

“Om ni trodde Moshè, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.”

Och i 2 Korintierbrevet 3:14-16 står det skrivet:

“Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Messias försvinner den. Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Moshè föreläses. Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.”

I Lukas 24:44-47 står det skrivet:

“Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Moshès lag, hos profeterna och i psalmerna." Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerushalajim.”

I Johannes 1:45b står det skrivet:

“Den som Moshè har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Yeshua, Josefs son, från Natseret.”

Käre läsare: Har du också funnit honom?