Parashà 08 VaJishlach

1 Mosebok 32:3(4) – 36:43

Av S. K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toràläsningar:

1. 32:3(4 heb.) – 32:12(13 heb.)
2. 32:13(14) – 29(30)
3. 32:30(31) – 33:5
4. 33:6-20
5. 34:1 – 35:11(Ash.) 13(Sef.)
6. 35:12(A), 14(S) – 36:19
7. 36:20-43
8. Maftir: 36:40-43

Haftarà: Hosea 11:7 – 12:12 (Ashken.) Obadia 1-21 (Sefard.)

Apostoliska Skrifterna: Markus 12:1 – 12:44

Läsningar i AS:

1. 12:1-12
2. 12:13-18
3. 12:19-27
4. 12:28-34
5. 12:35-44

VaJishlach

Betyder “och han sände”.

Första alijàn, 32:3 – 32:12

Jaakov sänder budbärare till Esav för att meddela honom att han nu är på väg tillbaka med mycket rikedomar och på så sätt finna nåd för hans ögon. Esav kommer emot honom med 400 män. Jaakov får ångest och delar sitt folk i två läger för att på så sätt åtminstone kunna rädda ett av dem. Därefter ber han till sina fäders Elohim och påminner honom om att det var han som sa att han skulle resa tillbaka till sitt land och sin släkt. Han erkänner att han är ovärdig allt det han fått och ber honom befria honom från sin bror Esavs hand enligt löftet om att hans ättlingar skall bli som havets sand.

Andra alijàn, 32:13-29

Jaakov väljer ut omkring 600 djur av allt han äger, som en gåva till sin bror. Han skickar sina tjänare framför sig med de olika hjordarna med ett rejält avstånd mellan varje hjord. Denna gåva syftar till att stilla Esavs vrede. Jaakov stannar kvar den natten och sover över i lägret. Men medan det ännu är natt går han upp och tar hela sin familj och för den över Jabboks vad tillsammans med allt han äger. Så blir han ensam kvar på andra sidan bäcken. En man brottas med honom tills morgonrodnaden går upp. Men när han ser att han inte kan vinna seger över Jaakov slår han till honom på höftleden så att den går ur led. När han vill gå, släpper Jaakov honom inte om han inte välsignar honom. Mannen frågar: ”Vad heter du?”. Och han svarar: ”Jaakov”. Då säger mannen: ”Ditt namn skall inte längre vara Jaakov, utan Israel, för du har kämpat med Elohim och med människor och vunnit seger.” Mannen uppenbarar inte sitt namn. Men han välsignar Jaakov.

Tredje alijàn, 32:30 – 33:5

Jaakov ger platsen namnet Peniel, Elohims ansikte, på grund av den erfarenhet han fick där. Han haltar på höften. Därför äter inte Israels barn höftsenan. När Jaakov ser Esav delar han upp sin familj efter de olika mödrarna. De sista i ledet är Rachel med Josef. Därefter går han fram för att hälsa Esav genom att böja sig ner ända till jorden sju gånger. Esav springer honom till mötes, kramar om honom och pussar honom. De gråter. Därefter frågar Esav vilka kvinnorna och barnen är. Jaakov svarar att det är de barn som Elohim genom sin nåd har gett honom.

Fjärde alijàn, 33:6-20

Mammorna med sina barn bugar sig för Esav, som undrar vad som menas med alla dessa grupper av djur som kom framför Jaakov. Han svarar att de sändes som gåvor för att han skulle finna nåd inför sin herres ögon. Esav säger att han har nog, men Jaakov står på sig så att Esav till slut går med på att ta emot dem. Esav vill slå följe med Jaakov. Men han föredrar att gå långsammare på grund av barnen och djuren som håller på att föda. Då föreslår Esav att låta en del av sina män gå med honom. Men Jaakov ber om att bara få finna nåd inför sin herres ögon. Då går Esav sin väg till Seir och Jaakov fortsätter till Suckot där han bygger sig ett hus och hyddor till sin boskap. Därefter kommer han till Shechem i Kenàans land och slår läger utanför staden. Han köper jordstycket där han slagit upp sitt tält av Chamor för hundra kesitor. Där bygger han sitt första altare som han kallar El-Elohei-Israel, den Mäktige är Israels Elohim.

Femte alijàn, 34:1 – 35:11

Dinà lämnar sin familj och blir kompis med flickorna i landet. Shechem, furtens son, ser henne och ligger med henne. Därefter ber han sin pappa Chamor att skaffa honom henne till hustru. Då går Chamor och talar med Jaakov för att be honom ge sin dotter till hans son. Jaakovs söner kommer från landet och när de får reda på vad som hänt, blir de mycket arga, för en sådan galenskap fick inte ske i Israel. Men Chamor ber dem att förenas med dem så att de blir ett folk genom att de låter sina döttrar gifta sig med de andras söner. Shechem talar också med dem och erbjuder vad som helst för att få gifta sig med kvinnan. Men Jaakovs söner svarar med list och säger att de inte kan ge sin syster till en oomskuren. Bara om alla männen omskär sig kan de förenas i äktenskap och bli ett folk. Chamor och Shechem går med på förslaget och lyckas övertyga alla stadens män om att omskära sig. Men på tredje dagen, när de hade smärta, går Shimon och Levi in i staden och dödar alla män med svärd. De tar ut Dinà från Shechems hus och går iväg. Därefter kommer Jaakovs andra söner och plundrar staden eftersom de hade vanhedrat deras syster. De tar allt, djur, ägodelar, barn och kvinnor. Jaakov tillrättavisar dem för att de har gjort honom förhatlig för landets invånare. Han är rädd att han och hans familj nu blir dödade. Men de svarar: ”Skulle man då få behandla vår syster som en hora?”

Elohim säger åt Jaakov att gå upp och bosätta sig i Betel och göra ett altare där. Jaakov säger åt alla att ta bort alla avgudarna, rena sig och byta kläder för att sedan gå upp till Betel och göra ett altare till Den som svarade honom när han var i nöd och flydde från sin bror, och som varit med honom på den väg han har gått. De ger de honom alla avgudarna och han gömmer dem under terebinten vid Shechem. Då kommer en förskräckelse över städerna runt omkring och de förföljer inte Jaakovs söner.

Så kommer han till Luz, som är Betel, och bygger där ett altare. Han kallar det för El-Betel, den Mäktige i Betel, eftersom änglarna och de Evige uppenbarade sig där när han flydde från sin bror. Dvorà, Rivkàs amma, dör och blir begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Alon-backut, Gråteken.

Elohim uppenbarar sig för Jaakov och säger: ”Ditt namn är Jaakov, men du skall inte längre heta Jaakov utan Israel skall vara ditt namn.” Han säger också att han är El Shaddai och befaller honom att vara fruktsam och föröka sig. Ett folk och en församling av folk skall komma från honom och kungar skall utgå från hans höfter.

Sjätte alijàn, 35:12 – 36:19

HaShem upprepar löftet om landet som skall ges både till Jaakov och till hans avkomma. Sedan far Elohim upp från honom. Jaakov reser en sten och häller ett drickoffer och olja på den och kallar platsen Betel. Därefter lämnar de Betel. Rachel börjar föda med stora svårigheter på vägen när det är ett stycke kvar till Efratah. När hennes andra son föds ger hon honom namnet Ben-oní, min sorgeson. Samtidigt far hennes själ ut. Men hans pappa ger honom namnet Binjamin, min högra hands son. Rachel blir begravd där på vägen till Efratà och Jaakov reser ett monument över hennes grav. Det finns kvar där än i dag. Israel reser därifrån och sätter upp sitt tält bortom Migdal-Eder, Flocktornet. Där går Reuven och lägger sig med Bilhah.

Jaakov har nu tolv söner. Leà fick Reuven, Shimon, Levi, Jehudà, Jisachar och Zvulun. Rachel fick Josef och Binjamín. Bilhà fick Dan y Naftali. Zilpà fick Gad och Asher.

Jaakov reser till sin far Jitschak i Mamrè i Kirjat-Arbà, som är Chevron. Jitschak dör vid 180 års ålder och blir begravd av sina söner Esav och Jaakov.

Esav, som är Edom, har tagit två fruar bland Kenàans döttrar. De har fött honom var sin son, Elifaz och Reuel. Esav har också tagit en fru bland Jishmaels döttrar. Hon har fött honom tre söner i Kenàans land. Nu tar Esav sin familj och sina ägodelar och beger sig till Seirs bergsbygd och bosätter sig där, långt från Jaakov. De kan nämligen inte bo tillsammans p.g.a. sin myckna boskap. Elifazs fru föder fem barn. Hans bihustru Timnà föder sonen Amalek. Alla dessa blir furstar. En av dem, Korach, har blivit till genom incest mellan Elifaz, Esavs förstfödde, och Esavs andra fru. Reuel får fyra söner som också blir furstar. Esavs tredje frus tre söner blir också furstar.

Sjunde alijàn, 36:20-43

Seirs söner var urinvånarna i Seirs land innan Esav kom. Seir fick sju söner. Två av dem var Tsivón och Anah. Tsivón är också pappa till sin bror Anah. Anà var den som upptäckte sättet att få fram mulåsnor. Hans fru var mamma till Adà, som blev Esavs fru. Choréerna, som bodde i Seirs land, hade sju furstar. Därefter regerade åtta kungar i Edoms land innan Israel fick en kung. Därefter rådde elva furstar, som var ättlingar till Edom, över elva platser.

Kommentarer

Första alijàn, 32:3 – 32: 12

32:3           “Jaakov skickade budbärare framför sig till sin bror Esav i Seirs land på Edoms mark” – Det hebreiska ordet för ”budbärare” är ”malachim”^[1] som normalt översätts som ”änglar”. Rashi säger att i det här fallet var det fråga om änglar. Men eftersom en människa inte har makt att sända iväg änglar kan det inte vara möjligt. Det finns ingen grund i Skrifterna som visar att människan kan befalla över Elohims änglar.

Det finns många fall där ordet ”malachim” hänsyftar till människor, inte bara till den Eviges änglar, jfr. 4 Mosebok 20:14; Josua 6:17; Domarboken 6:35; 1 Samuelsboken 6:21. Det hebreiska ordet har översatts till grekiskans ”angelos”^[2] som har samma betydelse, jfr. Lukas 7:24; Jakob 2:25; Uppenbarelseboken 2:1 m.fl.

32:7           “Jaakov blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, nötboskapen och kamelerna i två skaror” – Detta är första gången som Israels folk delas i två grupper. Delningen av Israel i två läger har fortgått sedan dess. Under kung Davids tid fanns det en delning mellan Jehudàs hus och Israels hus. David regerade sju år enbart över Jehudàs hus och 33 år över hela Israel, jfr. 2 Samuelsboken 2:4, 11; 5:5. När kung Shlomo dog blev riket delat i två nationer och Israels hus har varit skilt från Jehudàs hus ända till idag, jfr. 1 Kungaboken 12:19; 2 Krönikeboken 10:19. Om vi inte inser att Israel består av två läger kan vi inte förstå den Eviges råd, såsom det har blivit uppenbarat i Skrifterna. De två huvudpelarna för dessa två läger är Jehudà å ena sidan och Efraim å andra sidan.

32:9-12 “Och Jaakov bad: "Evige, min fader Abrahams Elohim och min fader Isaks Elohim, Evige, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott. Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jarden hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. Rädda mig undan min bror Esavs hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig, ja, också mödrar och barn. Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna."” – Jaakovs bön grundar sig på tre huvudsaker:

1.    Tillit till löftena – “du sade till mig”

2.    Ödmjukhet – ”jag är inte värdig”

3.    Ärlighet – ”jag är rädd”

Nu hade sanningens minut kommit. Esav hade makt att döda honom. Anledningen till att Jaakov hade återvänt till det utlovade landet var att han hade fått order från himlen. Jaakov kunde inte lita på sin egen kraft eller sina egna meriter utan bara på den Eviges barmhärtighet och löften för hans liv. Han stack inte heller under stolen med sin rädsla. Med full ärlighet drog han upp i ljuset det som fanns i hans inre, utan att låtsas, utan att ge ett sken av något som inte var så. Det finns en undervisning som har gått ut i den kristna världen som säger att man bara skall bekänna Ordet hela tiden och aldrig tala om det negativa för att kunna få framgång och seger i alla omständigheter. Det är visserligen sant att det är mycket viktigt att bekänna Ordet men det är också viktigt att lyfta fram sanningen om de negativa sakerna som finns och vara ärlig inför den Evige så att det negativa kan få rätt behandling. HaShem uppskattar mer vår ärlighet än vår förfalskade tro, som det står skrivet i 1 Timoteus 1:5-6:

“Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en oförfalskad tro. Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat.”

Och i 2 Timoteus 1:5 står det skrivet:

“Jag tänker på den oförfalskade tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.”

Det är ingen ide att låtsas inför den Evige. Om vi är rädda är det bättre att inte försöka dölja det utan vara ärliga inför Honom och berätta allt. I ljuset finns styrkan. I sanningen finns segern. I krissituationer kan vi inte använda oss av religiösa fraser för att ge ett sken av något som inte är så. Låt oss vara ärliga och be den Evige att hjälpa oss i vår svaghet, som det står skrivet i Romarbrevet 8:26:

“Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord”

I 2 Korintierbrevet 12:10 står det skrivet:

“Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Messias. Ty när jag är svag, då är jag stark.”

I Matteus 6:30 står det skrivet:

”Om nu Elohim ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er ni som har lite tro?!”

Här står det inte att Elohim skall klä dem som har mycket tro utan dem som har lite tro. Det är bättre att ha lite tro på en stor Elohim än mycket tro på en liten Elohim. I vår svaghet finns styrkan för där utvecklar vi en beroenderelation av förtröstan på den Allsmäktige som är med oss.

HaShem hade satt Jaakov i en krissituation. Lavan var bakom honom och framför honom fanns ett löfte tillsammans med en dödsfara, hans bror Esav. Han hade inget annat val än att förena sig med den som kunde hjälpa honom och rädda honom ur prövningen, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 10:13:

“Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Elohim är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.”

“Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott.” – Detta budskap står som kontrast till det som vår far Avraham fick i 12:1a där det står:

“Gå ut ur ditt land och från din släkt...”

Nu när tiden är inne för att återvända från gallut, exilen, ger den Evige båda dessa budskap till alla dem som är Jaakovs ättlingar men vilkas förfäder assimilerades bland hednanationerna. Det är nu dags för dem att lämna sin nationella identitet i de länder de föddes och komma tillbaka till den israelitiska nationalitetsidentiteten trots att det ännu inte går att få israeliskt medborgarskap. Nu är tiden inne att sluta upp att identifiera sig med den hedniska familjen och komma tillbaka till Israels familj. Om de inte gör båda dessa saker kommer de inte att kunna ta emot allt det goda som den Evige önskar ge dem i denna profetiska tid som vi lever i, som det står skrivet i Hebreerbrevet 11:24-26

“I tron vägrade Moshè som vuxen att låta sig kallas Paros dotterson. Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Elohims folk än att en kort tid leva i syndig njutning. Han räknade Messias’ smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.”

I Matteus 5:11-12 står det skrivet:

“Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.”

“Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna.” – I Jaakovs bön finns ett sammandrag av de profetiska ord som tidigare blivit uttalade över Avraham och Jaakov, jfr 22:17; 28:13-15; 31:3. Vi kan dock se att de inte är exakt lika. Den Evige hade talat saker med Jaakov som inte blivit nedskrivna förrän vid detta tillfälle. Han sade till Avraham att hans säd skulle bli som sanden vid havets strand, men här nämns bara havets sand. Sanden vid havets strand är inte samma sak som sanden som är i havet. Sanden vid stranden representerar Avrahams och Jaakovs fysiska ättlingar som inte blivit assimilerade bland hednanationerna. Sanden i havet är alla de av Jaakovs ättlingar som har förlorat sin identitet i nationernas hav.

Det är intressant att lägga märke till att när nu Jaakov håller på att vända tillbaka från sin diaspora, lyfts sanningen om ättlingarna som havets sand fram på ett speciellt sätt. Det lär oss att i de sista tiderna, just när Israels barn återvänder till landet, blir Jaakovs säd, som blandats upp bland nationerna, nämnd på ett speciellt sätt inför den Evige. Jaakov ber för sin avkomma som skulle bli som havets sand. Det innebär att han bad för alla dem som skulle blandas upp bland hedningarna men som på nytt skulle framträda och komma tillbaka till sin verkliga familj, Israels familj, under den tid som judarna skulle återvända till Israels land. Och på samma sätt som Jaakovs ättlingar var utrotningshotade vid mötet med Esav, är Jaakovs barn, som har varit uppblandade bland hedningarna men som nu är på väg att återupptäcka sin verkliga identitet, i stor fara vid mötet med det falska romersk-kristna systemet,^[3] som kommer från Esav. De löper risken att inte komma välbehållna hem. Men skriften ger besked om hur det kommer att bli. På samma sätt som Jaakovs familj klarade sig då, på grund av hans bön för dem, kommer hans barn nu att klara sig genom den stora vedermödan, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 7:9-10, 14b-15:

“Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna.^[4] Och de ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Elohim, honom som sitter på tronen, och Lammet."... "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel⁴ över dem."”

Andra alijàn, 32:13-29

32:13 “Jaakov stannade där den natten. Av sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esav” – Jaakov gjorde tre saker för att möta sin bror, skickade gåvor, bad och förberedde sig för krig.

32:14 “tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar” – Tvåhundra getter behöver tjugo bockar. Samma sak gäller för resten av djuren. Antalet hanar gavs i enlighet med honornas behov. En Midrash^[5] tolkar detta avsnitt i förhållande till den minsta period som man kan ha för äktenskapliga relationer enligt Toràn. För dem som inte arbetar, varje dag. För arbetare, två gånger per vecka. För åsnedrivare, en gång i veckan. För kameldrivare, en gång var trettionde dag. För sjömän, en gång var sjätte månad. En make är pliktig att ha en minimiperiod av äktenskapliga relationer med sin hustru, enligt 2 Moseboken 21:10 där det står skrivet:

“Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt.”

32:24-25 “Och Jaakov blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. När han såg att han inte kunde övervinna Jaakov, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom.” – När Jaakov flydde från sin bror hade han gett ett löfte om att den Evige skulle vara hans Elohim, jfr. 28:21. Man kan ställa sig frågan om Han inte var det innan. Det är uppenbart att Jaakov inte hade gett hela sitt hjärta till den Evige. HaShem var nu intresserad av att komma åt honom personligen. Komma åt hans hjärta.

Nu hade omständigheterna blivit sådana att han var så illa tvungen att ta itu med situationen och rätta till det som hade gjorts fel från början. Jaakov hade lurat sin bror och nu var han tvungen att lida konsekvenserna av det och inte längre fly. Att fly från problemen är inte deras lösning.

HaShem för oss alltid tillbaka till den punkt där vi flydde från vårt ansvar för att vi skall lära oss att mogna och bli ansvariga för våra handlingar och för att vi skall kunna rätta till felen.

Jaakov kunde fortfarande springa iväg från sin bror. Elohim sände då en av sina änglar med syfte att ta itu med Jaakovs liv. Ängeln hade som uppgift att försvaga honom så att han skulle ödmjuka sig helt inför den Evige. Jaakov behärskade fortfarande sitt eget liv. Han var en oerhört stark man. Han hade ännu inte gått igenom erfarenheten av en helöverlåtelse åt den Evige. Hans kraft var han själv. Denne man från HaShem försökte nu komma Jaakov in på livet. Det var en fysisk-andlig strid.

Det verkar som om Jaakov litade på sin egen kraft och intelligens. Varför sände han iväg alla dessa djur och människor framför sig? Det var en slug strategi som han följde. Genom mutor försökte han vinna Esavs gunst, d.v.s. på ett mänskligt sätt, genom sin egen förmåga. Men dessa saker var inte tillräckliga för att lugna Esavs vrede. Det stora problemet i mötet med Esav var Jaakovs hjärta. Han var inte beredd att möta Esav ännu. Han hade inte gett sig inför den Evige. Han litade för mycket på sig själv. Han var för stark både fysiskt och intellektuellt. Det var Jaakovs problem.

”Stannar du kvar till sist för att kunna springa iväg? Nu skall jag ta bort det sista du har, din egen kraft, så att du inte längre kan springa. När så Esav kommer efter dig måste du ta tjuren i hornen och lita på HaShem och inte på din egen förmåga.”

Kampen mellan malachen och Jaakov var en maktkamp. Vem skall styra Jaakovs liv, HaShem eller Jaakov? Ängeln fick inte makt med Jaakov. Han var för stark i sig själv. Änglarna blir sända av HaShem för att varje gång utföra ett av Hans verk på jorden. Vilket uppdrag hade denne malach? Knäcka Jaakov egenstyrka så att han en gång för alla underordnar sig den Evige, så att han slutar att lita på sig själv.

Men när han inte kunde med Jaakov gav han honom det slutliga slaget. Kroppens starkaste del är låren och höfterna. Det var ängelns sista utväg, att skada hans starkaste kroppsdel. Och det blev droppen som gjorde att bägaren flödade över. Det slaget var tillräckligt för att knäcka Jaakovs självtillräcklighet.

I Hosea 12:2-5 står det skrivet:

“Men den Evige skall gå till rätta med Jehudà och bestraffa Jaakov efter hans vägar. Efter hans gärningar skall han vedergälla honom. I moderlivet grep han sin bror i hälen, när han blivit man kämpade han med Elohim. Ja, han kämpade med ängeln och vann seger, han grät och bad honom om nåd. I Betel mötte han honom, och där talade han med oss, den Evige, härskarornas Elohim, den Evige är hans namn.”

Denna text visar oss att HaShem inte hade behag i Jaakovs vägar förrän han blev förkrossad och bad om hjälp. Det hebreiska ordet som översatts till ”vann seger” är ”va-juchal”, som kommer från roten ”jachol”^[6], som betyder ”kunna”, ”segra”, ”hålla ut”, ”lida”. Segern kom när han blev förkrossad och erkände sitt behov av hjälp. Till sist blev det ett mycket viktigt möte i Betel där Jaakov kunde uppfylla sina tre löften som han hade gett när han flydde från sin bror.

32:26-27 “Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jaakov svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jaakov".” – Jaakov blev förkrossad av slaget som ängeln gav honom. Han hade skickat sina tjänare och sin familj framför sig och blev själv kvar, men fortfarande med sin egen styrka. HaShem ville att han också skulle bli av med den. Då gråter Jaakov och ber desperat om hjälp för att kunna fortsätta framåt. Ängen säger till honom: ”Vad heter du? Är du villig att erkänna vem du är? Villig att acceptera sanningen om den du verkligen är? Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter bedragare”. HaShem ville komma just till den punkten i hans liv. Till den punkt där han erkänner vem han verkligen är i sig själv. Jag är en bedragare. Man kan förstå vad som då gick igenom hans sinne. Varför hette han bedragare? Därför att han tog tag i sin brors häl. Därför att han lurade ifrån sin bror hans förstfödslorätt genom att sälja en tallrik linssoppa. Därför att han bedrog sin pappa och stal sin brors välsignelse. Det var just av den orsaken som Esav kom emot honom, därför att han var en bedragare. Nu var han tvungen att bekänna vem han var. Och just vid den punkten fanns segern. I erkännandet av våra fel finns segern. I förkrosselsen finns segern. ”Jag är Jaakov”, sa han och fortsatte att gråta. ”Jag måste erkänna vem jag är. Hela mitt liv visar att jag har varit en bedragare och jag har blivit bedragen. Det som jag sådde med min bror och min pappa har jag fått skörda med min svärfar. Mitt liv har varit bedrägligt och nu har jag inte längre någon kraft kvar för att fly undan.”

Detta är platsen för denne mans sanna konvertering och omvändelse. Vår Rebbe Yeshua sade: ”den som mister sitt liv skall finna det”.

32:28 “Han sade: "Du skall inte längre heta Jaakov utan Israel, ty du har kämpat med Elohim och med människor och segrat."” – Detta är första gången som ordet Israel^[7] förekommer i Skrifterna. Det betyder ”han skall kämpa och regera som Elohim” eller ”Elohim skall kämpa och segra”. Det anknyter också till roten “sarar”^[8] som betyder ”kämpa”, ”utöva auktoritet”, ”bete sig nobelt”.

Det namnet gavs till en man som var förkrossad, ensam, skadad, sjuk, sårad och behövande och som erkänner sin svaghet och sitt beroende av den Evige. När han var som svagast fick han namnet ”Segrare”. ”Du har kämpat med Elohim och med människor och vunnit seger.”

Hur kan vi segra i kampen med HaShem? Genom att ödmjuka oss och inte stå emot honom längre. HaShem kämpar mot oss när vi är starka i oss själva. Men när vi ger upp inför Honom, vinner vi. Kampen mot HaShem är motsatsen till kampen mot människor. I en mänsklig kamp blir segraren den som vinner. Men den som ger upp i kampen mot HaShem är den som vinner.

“med människor” – Rashi säger att det syftar på Lavan och Esav. Hur kunde Jaakov vinna seger över Lavan. Genom att lyda den Eviges Ord. Hur kunde han vinna seger över Esav? Genom att ödmjuka sig inför HaShem och inför sin bror.

32:29 “Och Jaakov frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.” – Var välsignade han honom? Vid förkrosselsens, ärlighetens och sanningens plats. Där finns välsignelsen som inte fås genom bedrägeri.

En Midrash^[9] säger att ängeln erkände att Jaakov hade rätt att få den välsignelse som han tidigare hade roffat åt sig genom en bluff, “be-akvà”, men nu fick han den utifrån en ärlig kamp. Det hebreiska ord för ”kämpa”, ”va-jasar”, som finns i Hosea 12:4, visar, enligt Rashi, att Jaakov kämpade på ett värdigt sätt.

I Johannes 1:47 står det skrivet:

“När Yeshua såg Natanael komma sade han om honom: "Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek."”

Det lär oss att det i en sann israelit inte finns något svek. Jaakov var tvungen att sluta upp med svek för att kunna bli en sann israelit och få namnet Israel.

I Uppenbarelsebokens kapitel 2 och 3 finns sju olika budskap till de messiansk-judiska församlingarna i Mindre Asien. Mashiach sänder ett speciellt budskap till varje församling enligt vars och ens speciella behov. Men varje budskap avslutas med att tala om dem som vinner seger. Det är en hänsyftning till de verkliga israeliterna, som vinner seger som Jaakov.

·         “Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Elohims paradis.” (2:7)

·         “Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.” (2:11)

·         “Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.” (2:17)

·         “Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl, såsom jag har fått den makten av min Fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan.” (2:26-28)

·         “Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.” (3:5)

·         “Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Elohims tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Elohims namn och namnet på min Elohims stad, det nya Jerushalajim, som kommer ner från himlen, från min Elohim, och mitt eget nya namn.” (3:12)

·         “Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” (3:21)

En verklig israelit är en segrare. Ordet Israel har att göra med uthållighet i kampen. I dessa texter talas det om att få evigt liv, att inte lida den andra döden och att få ett nytt namn (vilket hände med Jaakov). Det talar om att få auktoritet över nationerna, att bli klädd i vita kläder, att bli erkänd av Yeshua inför Fadern, att bli en pelare i templet, att få tre himmelska namn skrivna på sig och att kunna sätta sig på Messias’ tron tillsammans men honom. Den som har gått igenom förkrosselsens erfarenhet och den nya födelsen, en äkta konvertering, och fortsätter att hålla ut i trohet mot den Evige i den dagliga kampen i livet tills han kommer fram till andlig mognad, är en sann israelit och kommer att få allt detta.

Den erfarenhet av förkrosselse som Jaakov fick gå igenom hänsyftar också till det som Messias Yeshua gick igenom. Hans ben gick också ur led, som det står skrivet i Psalm 22:15:

“Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre.”

Tredje alijàn, 32:30 – 33:5

32:30 “Jaakov kallade platsen Peniel, ty han tänkte: "Jag har sett Elohim ansikte mot ansikte, och ändå har min själ skonats."” – Peniel betyder ”Elohims ansikte”. Trots att han hade fått detta intima möte med HaShem hade hans själ bevarats levande. Detta är den enkla förståelsen av texten, enligt pshat-nivån. Men vi kan också förstå den på ett djupare sätt. Jaakov erkände att platsen där han hade fått möta Elohim ansikte mot ansikte var platsen för sin själs frälsning. (Uttrycket ”ansikte mot ansikte” är inom judisk tradition också ett namn för Yom Kippur, försoningsdagen, som infaller fem dagar innan Suckot, lövhyddohögtiden. Efter Peniel kom Jaakov till Suckot.) ”Min själ blev frälst när jag omvände mig”. ”Min själ blev räddad när jag ödmjukade mig”. ”Där föddes jag på nytt och fick ett nytt namn”. Detta stämmer överens med det som Mashiach undervisar i Matteus 10:39 där det står:

“Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.”

32:31 “När han hade kommit förbi Penuel lyste solen för honom. Och han haltade på höften.” – Hebreerbrevet 11:21 säger att Jaakov tillbad i slutet av sitt liv lutad mot ändan av sin stav. Frågan är om Jaakov hade blivit invalid för resten av sitt liv så att han var tvungen att alltid använda en stav för att kunna gå.

Enligt Rashi haltade Jaakov enbart när solen sken. Men inte sedan. Han citerar Malaki 4:2 där det står skrivet:

“Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.”

Toràn säger ordagrant att solen lyste för honom. Det visar att det var något speciellt som hände för honom när solen gick upp vid det tillfället.^[10] Det syftar också till det tillfälle då Messias, som i Malaki kallas för ”rättfärdighetens sol”, kommer tillbaka. Då kommer alla de döda som trott på honom att väckas upp och alla sjuka kommer att helas och hela Israel skall bli frälst.

Slaget som ängeln gav syftar också på tiden för Jaakovs stora vedermödan när han kommer att bli krossad av världens nationers attacker, som det står skrivet i Jeremia 30:7:

”Ve! Detta är en stor dag, ingen är den lik. En tid av nöd är detta för Jaakov, men han skall bli räddad ur den.”

I Daniel 12:7 står det skrivet:

”Jag lyssnade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand upp mot himlen och svor vid honom som lever för evigt att efter en tid och tider och en halv tid och när det avskilda folkets makt är krossad, då skall allt detta vara fullbordat.”

När Jaakovs barn då gråter och ber om hjälp kommer den Evige genom sin Mashiach och frälser dem, jfr. Sakarja kap. 12 och 14.

I Hebreerbrevet 11:21 står det skrivet:

“I tron välsignade den döende Jaakov var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav.”

Dessa två saker är de enda trosgärningar som, i detta kapitel av troshjältar, blivit uppmärksammade i Jaakovs liv. Varför nämns speciellt hans stav? Staven representerar beroendet av hjälp utifrån. Jaakov hade förvandlats till en tillbedjare. Genom alla strider som han gick igenom lärde han sig att tillbe den Evige. Staven, där han lutade sitt huvud och tillbad, påminde honom om tillfället då han blev förkrossad, när han inte kunde gå bra utan yttre hjälp. Det gav honom en djup känsla av tacksamhet: ”Om det hade berott på mig hade jag varit död...” ”HaShem, Du är min källa, min styrka och mitt skydd.” ”Jag har ett desperat behov av dig hela tiden.” ”Det lärde du mig i Peniel.” ”Tack för att du förkrossade mig och välsignade mig där.”

Den kamp som Jaakov utkämpade på natten hänvisar också till Messias’ död. När solen gick upp på morgonen hade han redan kommit ut ur graven, som det står skrivet i Markus 16:2:

“Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp”

Solens uppgång talar om Messias’ uppståndelse från de döda.

32:32 “Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jaakov på höftleden, på höftsenan.” – Detta är det tredje av de 613 buden i Toràn. Nu för tiden kallas den för ”ischiasnerven”.

Här har vi ett exempel på att den Evige godkänner att en vana i Israel blir förvandlad till ett bud. Eftersom vi som Israels barn har denna vana är det en del av vår folkidentitet och därför följer vi den vanan troget. Israels barn äter inte den senan. Det betyder att alla som är Israels barn bör hålla detta bud. Det innefattar även dem som har lämnat nationerna och blivit inympade genom Messias.

33:3 “Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ner till jorden, innan han kom fram till sin bror.” – Nu kunde Jaakov möta sin bror Esav på rätt sätt. Han var en ny man. Vi ser hur han tar ansvar och skyddar sin familj. Han ställer sig framför den och går sin bror till mötes genom att buga sig sju gånger och så ödmjuka sig inför honom. Vi kan respektera en person även om han har en dålig livsföring. I det här fallet var Esav värd att bli respekterad just för att han var Jaakovs bror.

HaShem grep in övernaturligt och tog kontroll över Esavs hämndkänslor. Det gjorde han för att Jaakov hade ödmjukat sig. Under den kämpiga natten hade Jaakov, med sin bön, förlöst änglarnas aktivitet så att de tog itu med Esavs hjärta. Det var just på grund av Jaakovs förkrosselse och omvändelse som hans bror kunde förändras. När man har relationsproblem med sina syskon finns lösningen i en själv. Om du vill ha frid med dina syskon, ändra på din attityd gentemot dem!

33:4“Men Esav sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.” – Det hebreiska ord som översatts med ”och kysste honom” har i grundtexten blivit markerat med en punkt över varje bokstav. Rabbinerna har olika uppfattningar om betydelsen av dessa punkter. Rashi förklarar att när punkter förekommer över ett ord ger det en antydan om att det bör tolkas på ett speciellt sätt. Om det finns fler bokstäver än punkter, så ger man ordet sin ordagranna betydelse. Men om det finns fler punkter än bokstäver räknas bokstäverna som är under varje punkt som ett separat ord utöver det som redan finns. I detta fallet överensstämmer antalet punkter med antalet bokstäver. Därför finns det olika åsikter om hur det skall tolkas. Somliga säger att ordet bör förstås som om det inte fanns, m.a.o. att Esavs kyss bara var på låtsas. Andra hävdar att man bör förstå det tvärt om. Trots att Esav hatade Jaakov, fick han medlidande med honom vid detta tillfälle och kysste honom med hela sitt hjärta.

33:5           “När Esav fick se kvinnorna och barnen sade han: "Vilka är de här som du har med dig?" Han svarade: "Det är barnen som Elohim i sin nåd har gett din tjänare."” – Barn är gåvor som ges genom Elohims nåd. Därför använder här den hebreiska texten ordet ”chanan”^[11] som betyder ”ge nåd”. De som gör abort föraktar inte bara Elohims gåvor, utan Honom själv och hans Messias, som det står skrivet i Markus 9:37:

“Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig.”

Fjärde alijàn, 33:6-20

33:10 “"Nej, jag ber dig", svarade Jaakov, "om jag har funnit nåd för dina ögon så tag emot gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Elohims eget ansikte, när du tar emot mig så vänligt.” – I stället för att se en fiende, såg Jaakov Elohim i sin bror, trots hans dåliga liv. Han koncentrerade sig inte på det onda som fanns i honom, utan på den gudomliga del som fortfarande fanns kvar i honom.

33:13 “Men Jaakov svarade honom: "Min herre ser själv att barnen är små och att jag har får och kor med mig som ger di. Om man driver dem för hårt en enda dag så dör hela hjorden.” – Detta är en god herdes attityd. Om man pressar hjorden för mycket dör den. Ordet som översatts som ”driver”^[12] betyder slå, jfr. Höga Visan 5:2. En god roeh, herde, måste vara känslig för att kunna få folket att gå framåt i den takt de själva orkar och inte pressa dem, som det står skrivet i 1 Petrus 5:1-4:

“Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Messias’ lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: var herdar för Elohims hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Elohim vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.”

33:14 “Därför ber jag min herre att gå före sin tjänare, så kommer jag efter i den takt som boskapen framför mig klarar av och som barnen orkar med, tills jag kommer till min herre i Seir.” – Detta löfte har inte uppfyllts ännu. Jaakov gick aldrig till sin bror i Seir. Det kommer att uppfyllas i framtiden, enligt vad som står skrivet i Obadja 21:

“Frälsare skall dra upp på Tsions berg för att döma Esavs berg. Och riket skall tillhöra den Evige.”

33:17 “Men Jaakov begav sig till Suckot och byggde sig där ett hus. Åt sin boskap gjorde han hyddor, och därför fick platsen namnet Suckot.” – Suckot^[13] betyder ”hyddor”. En suckà kan också vara vilket temporärt härbärge som helst.^[14] Det är enbart omkring 5 Km. mellan Peniel och Suckot. Enligt Rashi, stannade han där under två somrar, sammanlagt 18 månader.

Denna text lär oss att Suckot, lövhyddohögtiden, är den högtid som är förknippad med Israels barns återkomst till landet. Messias uppfyllde profetiskt de fyra första årliga högtiderna vid sin första tillkommelse. Under hans andra tillkommelse kommer de återstående högtiderna att uppfyllas profetiskt. Av dem är Suckot den längsta. Den högtiden hänsyftar till det messianska tusenårsriket som blir en övergångsperiod mellan ett stadium och ett annat. En suckà är ju bara en temporär boplats. Efter tusenårsriket kommer den permanenta boplatsen för Messias och hans brud, det Nya Jerushalajim, jfr. Uppenbarelseboken 20:3; 21:1-2.

33:18 “Och Jaakov kom på sin färd från Paddan-Aram välbehållen till staden Shechem i Kenàans land och slog läger utanför staden.” – Rashi påvisar att ordet ”välbehållen”, på hebreiska ”shalem”, innebär att hans kropp nu hade blivit helad från sin halthet, att hans ägodelar inte hade förlorats och att hans kunskap i Toràn inte hade glömts bort hos Lavan.

Men han hade fortfarande inte uppfyllt sitt löfte om att gå till Betel och ge tiondet. Hans dröjsmål med att uppfylla sitt löfte drog med sig flera problem.

Nu slår han läger mitt emot staden utan att gå in i den. Det lär oss att vi som Israels barn inte lever enligt denna världens system. Vi håller oss utanför. Att vara avskild innebär att vara olika de andra. Det innebär också att vara till enbart för den Eviges bruk.

33:19 “Det jordstycke där han slog upp sitt tält köpte han för hundra kesitor av sönerna till Chamor, Shechems far” – Denna mark är den andra som köptes av patriarkerna i Kenàans land. Den första var marken vid Machpelà, som Avraham köpte till gravplats för sin fru Sarà.

33:20 “Och han byggde där ett altare och kallade det El-Elohei-Israel.” – Detta är Jaakovs första altare. Namnet betyder ”Den mäktige är Israels Elohim”.

Femte alijàn, 34:1 – 35:11

34:1 “Men Dinà, den dotter som Leà hade fött åt Jaakov, gick ut för att träffa flickorna i landet.” – Dinà var också dotter till Jaakov. Rashi påpekar att Leà nämns här för att visa att dottern av likadan som sin mamma, som också tyckte om att gå ut, som det står skrivet i 30:16a:

“När Jaakov kom hem från marken på kvällen, gick Lea ut och mötte honom”

34:2 “Shechem som var son till chivéen Chamor, fursten i landet, fick se henne och tog henne till sig. Han låg med henne och förnedrade henne.” – Bara genom att se Dinà tog han henne. Mannens sexuella drift provoceras genom synen. Det lär oss hur viktigt det är att kvinnorna inte klär sig provokativt, som det står skrivet i 1 Timoteus 2:9:

“På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder.”

“Han låg med henne” – Toràn använder i denna texten inte ordet ”kände” som är det vanliga ordet för att ha en sexuell relation, jfr. 1 Mosebok 4:1, 17; 1 Kungaboken 1:4; Lukas 1:34. Det lär oss att han inte var varsam med henne, utan utnyttjade henne utan att respektera hennes personliga integritet. Enligt Rashi betyder detta ord att han hade en relation på ett naturligt sätt med henne.

“och förnedrade henne” – Enligt Rashi, betyder det att han hade en onaturlig typ av relation med henne, jämför med 5 Mosebok 21:14 där samma hebreiska ord används.

En Midrash^[15] berättar att Jaakov inte var villig att ge Dinà till Esav trots att han var omskuren. Därför blev hon tagen av en oomskuren man.

34:7 “När Jaakovs söner kom hem från marken och fick höra vad som hänt, kände de sorg och vrede över vad Shechem gjort. Att han hade legat med Jaakovs dotter var en galenskap i Israel, något som inte fick ske.” – Här hände två allvarliga saker. För det första begick man otukt på så sätt att man hade sex utan ett äktenskapsförbund. Det gör man inte i Israel. För det andra blev en person som var utanför Avrahams-förbundet blandad med en person från Israel. Det är första steget till att det avskilda folket blir förintat, jfr Esra 10.

I Efesierbrevet 5:5 står det skrivet:

“Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Messias’ och Elohims rike.”

I 2 Korintierbrevet 6:14 står det skrivet:

“Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?”

I 1 Korintierbrevet 7:39 står det skrivet:

“En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.”

35:1 “Elohim sade till Jaakov: "Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Elohim som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din bror Esav."” – Jaakov var sen med att uppfylla löftet om tiondet och därför kom dessa problem med Dinà och även andra problem över honom. Eftersom han inte brydde sig om de signaler som den Evige hade sänt honom genom omständigheterna säger han nu klart och tydligt till honom att han skall åka tillbaka till den plats där han gav de tre löftena.

35:2 “Då sade Jaakov till sitt husfolk och till alla som var med honom: "Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder” – De gudar som de hade fått tag på när de tog byte av staden Shechem var tvungna att bli förstörda när de nu skulle närma sig en avskild plats. Saker som blivit invigda till avgudarna är farliga på två sätt: de drar Elohims vrede över ägaren och de är kontaktpunkter för onda andar, som det står skrivet i 5 Mosebok 7:26:

“Du skall inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du drabbas av tillspillogivning. Du skall räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är tillspillogivet.”

I Apostlagärningarna 15:20 står det skrivet:

“utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod.”

Israels barn var tvungna att göra tre saker innan de kunde fara upp till den avskilda platsen i Betel: ta bort de hedniska gudarna, rena sig och byta kläder.

Enligt Rashi innebar reningen enbart att ta bort alla avgudar. Men rav Ibn Ezra säger att det talar om en reningshandling genom vatten.

När man gör ett reningsbad i vatten innebär det att man går över från ett stadium av rituell orenhet till ett stadium av rituell renhet. För att kunna närma sig en plats som blivit avskild genom den Eviges närvaro är det nödvändigt att kroppen befinner sig i ett stadium av rituell renhet. Allt som har varit i kontakt med döden producerar rituell orenhet, ett lik, mensblödning, sädesutgjutning, en grav, sjukdomen tsaràat (som översatts som ”spetälska”), m.m. En vattencistern som kommer från en naturlig källa, från himlen eller jorden, kan tjäna som en plats för rituella bad. Allt som kommer in i den cisternen blir renat, som det står skrivet i 3 Mosebok 11:36a:

“Men en källa och en brunn, en plats dit vatten samlas, skall förbli ren.”

Det är möjligt att Jaakov inte bara talade om att förinta avgudarna, utan också om ett kroppsligt renande av familjens medlemmar, speciellt när de nu hade rört vid liken i staden Shechem.

När det gäller att byta kläder säger Rashi att det troligtvis berodde på att de skulle kunna äga kläder som hade att göra med avgudadyrkan, i den bemärkelsen att de hade avtryck som anknöt till avguderi (Mizrahí).

Exempelvis urinvånarna i Guatemala har lagt in olika betydelser i de olika färgerna i sina kläder som har att göra med avgudar. Den typen av klädet får inte användas av Israels folk, inklusive f.d. hedningar som blivit inympade i Israel av Messias. Det är en god sed att alltid kolla kläderna innan man köper dem så att de inte har bilder som vanhedrar Tidsåldrarnas Kung, vår Fader.

35:4-5 “Och de gav Jaakov alla de främmande gudar som de hade hos sig och alla sina örringar, och Jakob grävde ner allt detta under terebinten vid Shechem. Sedan bröt de upp, och en förskräckelse från Elohim kom över städerna runt omkring, så att man inte förföljde Jaakovs söner” – Om vi har avgudar och deras kultobjekt kan våra fiender få makt att skada oss. Men när vi tar bort all avgudadyrkan i Israel och beslutar oss för att tillbe och lyda den Ende som är Elohim, gör han så att våra fiender får fruktan för oss.

35:7 “Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Elohim hade uppenbarat sig för honom där, när han flydde för sin bror.” – El-Betel betyder ”Betels Mäktige”, eller, som Rashi säger, ”Den Avskilde är i Betel”. Vi ser hur Jaakov är mer intresserad av den Evige än av hans hus. Det visar på andlig tillväxt. Detta är det andra altare som Jaakov bygger. Patriarkerna byggde totalt sju altaren i landet. Avraham byggde fyra, Jitschak ett och Jaakov två. De sju altarna blev byggda på följande platser:

35:10 “Elohim sade till honom: "Ditt namn är Jaakov, men du skall inte längre heta Jaakov utan Israel skall vara ditt namn." Och han gav honom namnet Israel.” – Efter att Avraham fått ett nytt namn nämner Toràn inte längre det gamla. Men när Jaakov fick ett nytt namn fortsätter Toràn att nämna hans gamla namn. Varför? Om vi i namnet Jaakov lägger in en symbolisk betydelse av den mänskliga naturen och i namnet Israel den profetiska naturen, lär vi oss att vi alltid, ända tills Messias uppenbaras, kommer att få dras med den naturliga mänskliga naturen, hur överlåtna vi än är. När Messias kommer blir vi fullständigt förvandlade så att det inte längre finns kvar något av Jaakov i oss, utan bara Israel. Baruch HaShem (Välsignat vare Namnet)!

35:11 “Elohim sade till honom: "Jag är Elohim den Alltillräcklige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skall komma från dig, och kungar skall utgå från dig.” – Jaakov hade redan 11 söner och en dotter. Nu befaller Elohim den Alltillräcklige honom att föröka sig ännu mer.

“Ett folk” – Det syftar på Binjamin som ännu inte hade fötts.

“skaror av folk” – Det syftar på Efrajim och Menashè som skulle bli adopterade som Jaakovs egna söner.

Vi kan också förstå texten på ett djupare sätt och säga att från Jaakov skulle det komma ett folk, det judiska folket, men också en församling av hedningar. Ordet som här används för ”folk” är ”gojim”, som också betyder hedningar. Septuaginta översatte: ”en synagoga av nationer”. Detta hänvisar till alla de församlingar av hedningar som skulle bli till genom det kristna budskapet. De individer som i dessa församlingar har tagit emot Messias’ Ande är en del av Israel och Avrahams ättlingar, som det står skrivet i Galaterbrevet 3:7:

“Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Avrahams barn.”

Men det talar också om Jaakovs ättlingar som finns representerade i Efraim och som har blandats upp bland nationerna och som nu utgör kristna församlingar. De är också en uppfyllelse av denna profetia.

Sjätte alijàn, 35:12 – 36:19

35:16-19 “Sedan bröt de upp från Betel. När det var ett stycke kvar till Efratà födde Rachel, och förlossningen var svår. Då det var som svårast sade barnmorskan till henne: "Var inte rädd, också den här gången får du en son." Men när hennes själ skulle lämna henne - ty hon var döende - gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Binjamin. Rachel dog och begravdes vid vägen till Efratà, det vill säga Bet-Lechem.” – Mycket nära Bet-Lechem födde den döende Rachel en som fick namnet ”min bedrövelses son” men vars namn ändrades av fadern till ”min högra hands son”^[16] eller ”söderns son”. Allt detta talar om Messias som skulle födas i Efratà,^[17] ”fruktbar”, som också heter Bet-Lechem, ”brödhuset”, som det står skrivet i Mika 5:2:

“Men du, Bet-Lechem Efratà, som är så liten bland Jehudàs tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar”

Messias skulle bli bedrövelsens son, som det står skrivet i Psalm 116:3:

“Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse.”

Men hans bedrövelse blev av Fadern bytt till glädje, som det står skrivet i Johannes 16:20:

“Amen, amen säger jag er: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje.”

Messias skulle också bli gjord till Faderns högra hands Son, som det står skrivet i Psalm 110:1:

“En psalm av David. Den Evige sade till min Herre: "Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter."”

På platsen där Rachel födde fanns det både död och nytt liv. Det pekar på att den Messias som skulle födas i Bet-Lechem skulle dö och uppstå för att sedan lyftas upp ända till Faderns högra sida i himlen, som det står skrivet i Hebreerbrevet 1:3b:

“Sonen utstrålar Elohims härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.”

Sjunde alijàn, 36:20-43

36:2 “Esav hade tagit sig hustrur bland Kenàans döttrar: Adà, hetiten Elons dotter, och Aholibamà, dotter till Anà och dotter till chivéen Tsivon” – Adà hette också Basmat, enligt 1 Mosebok 26:34. Aholibamà hette också Jehudit, enligt 1 Mosebok 26:34.

Esavs släktregister är fullt av lösaktighet. Tsivon låg med Anàs fru och så föddes Aholibamah. Därför säger Toràn att Aholibamà var både dotter till Anà (hennes officiella far) och dotter till Tsivon (hennes biologiska far).

36:3 “samt Basmat, dotter till Jishmael och syster till Nevajot.” – I 1 Mosebok 28:9 kallas Basmat för Machalat.

36:4 “Och Adà födde Elifaz åt Esav och Basmat födde Reuel.” – Elifaz var Esavs förstfödde son. Han var en av Jovs vänner, (Job 2:11, jfr. 1 Mosebok 36:11).

36:5 “Aholibama födde Jeush, Jalam och Korach. Detta var Esavs söner och de föddes åt honom i Kenàans land.” – Denne Korach var en oäkting, son till Elifaz, som hade legat med sin pappas fru, med Aholibamà som var Esavs hustru. I versarna 15-16 ser vi att Korach var son till Elifaz.

36:11 “Elifazs söner var Teman, Omar, Tsefo, Gatam och Kenas.” – Denne Tsefó blev kung i Grekland och Italien.^[18] Josippons bok^[19] lär att Tsefo fick ett barnbarn som fick namnet Latinus och senare en ättling som fick heta Romulus. Det var han som grundade staden Rom.

36:12 “Timnà, som var Elifazs, Esavs sons, bihustru, födde Amalek åt Elifaz. Dessa var söner till Esavs hustru Adà” – Enligt 1 Krönikeboken 1:36 var Timnà dotter till Elifaz. Det lär oss att Elifaz låg med Seirs hustru och så föddes Timnah. Därefter tog Elifaz henne till bihustru. Därför säger vers 22 att Timnà var ”Lotans syster”. Hon var syster genom mamman, men inte genom pappan. Amalek föddes av föreningen mellan Elifaz och Timnah. Hans ättlingar blev senare Israels värsta fiender genom alla tider, som det står skrivet i 2 Mosebok 17:16:

“Han sade: "En hand har lyfts mot den Eviges tron. Den Evige skall strida mot Amalek från släkte till släkte."”

Haman var ättling till Amalek. Herodes var ättling till Amalek. Rabbi Akiva var ättling till Amalek. Enligt ordet i 2 Mosebok finns det en Amalek i varje generation som är Israels ärkefiende. En av dem har dött för inte så länge sedan, Yasser Arafat. Vem blir den näste Amalek?

36:20 “Detta var choréen Seirs söner, landets tidigare inbyggare: Lotan, Shoval, Tsivon, Anà” – Lägg märke till att det här står att Tsivon och Anà var Seirs barn, d.v.s. de var syskon.

36:24 “Tsivons söner var Ajà och Anah. Det var denne Anà som uppfann mulåsnorna i öknen, när han vaktade sin fader Tsivons åsnor.” – Här står det att Anà var Tsivons son. Hur går det ihop när det tidigare står att han var hans bror? Rashi ger oss nyckeln genom att säga att Tsivon låg med sin egen mamma, Seirs hustru, och hon fick Anah.^[20] Tsivon var alltså både far och storebror till Anah. Vi såg tidigare att Tsivon också låg med sin svärdotter som också var hans svägerska, Anàs hustru. Så föddes Aholibamà som var Esavs andra fru.

Anà var en ”mamzer”, oäkting, som hade fötts i ett otillåtet förhållande. Hans sinne var perverterat och därför blandade han en av sin fars åsnor med ett sto. På så sätt upptäckte han mulåsnorna. Det hebreiska ord som översatts till ”mulåsnor” är ”jemim”, pluralformen av ”jem”^[21], som betyder ”varm källa” eller ”mulåsna”. Rashi säger att det här betyder mulåsna. Det är logiskt att tänka så eftersom det senare talas om att Anà vaktade sin far Tsivons åsnor. Från de åsnorna fick han fram mulåsnor.

36:31 “Detta var de kungar som regerade i Edoms land, innan någon kung regerade över israeliterna.” – Som vi tidigare sagt, när en var över var den andre under och tvärt om. Här ser vi att Edom började att ha kungar innan Israel. Men när Israels barn fick kungar hade Edom bara furstar, som vi kan se i versarna 40-43. De åtta edomitiska kungarna följdes av åtta israelitiska kungar, från Shaul till Joram, som det står skrivet i 2 Kungaboken 8:20-22a:

“I hans tid avföll Edom från Jehudàs välde och satte en egen kung över sig. Då drog Joram över till Sair med alla sina vagnar. På natten gick han till anfall och slog edomiterna, som hade omringat honom, och dem som förde befälet över deras vagnar, men folket flydde till sina tält. Så avföll Edom från Jehudàs välde och det har varit skilt därifrån ända till denna dag.”

36:40, 43a “Detta är namnen på Esavs stamfurstar efter deras släkter och orter: fursten över Timna, fursten över Alva, fursten över Jetet,... fursten över Magdiel” – Enligt Rashi svarar dessa namn för olika geografiska platser, som det står ”deras... orter”. Orten Magdiel är samma som Rom. En Midrash^[22] säger att som belöning för att ha flyttat ifrån det område som han delade med Jaakov och bosatt sig i ett annat land, jfr. 36:6, fick Esav genom sina ättlingar äran att grunda 120 länder, från Seir till Magdiel.

Namnet Magdiel tolkas som ”Elohim utökade”, som en allusion till att Elohim gav den romerska civilisationen större makt och storhet än de andra nationerna (Gur Aryè).

Esav hade två viktiga meriter. Han hedrade sin far och respekterade sin bror Jaakovs territorium. Därför kunde hans civilisation vinna seger och växa till så att den blev ett stort imperium, det romerska imperiet.

Men, som vi sagt tidigare, slutligen kommer hans rike att bli ersatt av Jaakovs ättlingars rike, som Messias Yeshua sade i Matteus 19:30:

“Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.”

I Matteus 25:34 står det skrivet:

”Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.”