Parashá 07 VaJetsé

1 Mosebok 28:10 – 32:2(3)

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten 

Toraläsningar:

1. 28:10-22

2. 29:1-17

3. 29:18 – 30:13

4. 30:14-27

5. 30:28 – 31:16

6. 31:17-42

7. 31:43 – 32:2 (3 heb.)

8. Maftir: 31:55 (32:1 heb.) – 32:2 (3 heb.)

Haftará: Hosea 12:13 – 14:10 (A) Hosea 11:7 – 12:12 (S)

VaJetsé

Betyder “och han gick ut”.

Första aliján, 28:10-22

Jaakov lämnar Beer-Sheva och färdas mot Charan. På vägen kommer han till en mycket speciell plats där han sover över på en sten. Han drömmer om en stege som går från jorden ända till himlen. Guds änglar går upp och ner på den. Den Evige presenterar sig och lovar att ge honom och hans ättlingar det land som han ligger på. Hans ättlingar skall bli som jordens stoft och han skall utbreda sig åt alla väderstreck. I Jaakov och i hans säd kommer alla jordens släkter att bli välsignade. Han lovar också att vara med honom på resan för att sedan kunna komma välbehållen tillbaka. Jaakov vaknar upp med en vördnadsvärd fruktan och på morgonen reser han upp stenen som han legat på, och gör den till ett monument genom att hälla olja på den. Han kallar platsen för Betel, Guds hus. Därefter ger han ett löfte. Om han kommer välbehållen hem till sin pappa igen skall den Evige att vara hans Gud och stenen kommer att bli ett hus till Gud och av allt som han tjänar i utlandet skall han ge tionde.

Andra aliján, 29:1-17

Jaakov fortsätter sin väg och kommer till österns land. Där ser han en brunn med tre hjordar som väntar på att alla andra hjordar skall komma för att man skall kunna lyfta av en stor sten som ligger på brunnsöppningen. Jaakov frågar herdarna om de känner Lavan och just då kommer hans dotter Rachel med en hjord. Jaakov tar bort stenen från brunnen och ger sin morbrors får att dricka. Sedan pussar han sin kusin och börjar gråta. Han berättar för Rachel vem han är och hon springer då och berättar det för sin pappa. Lavan springer ut till Yaakov, kramar om honom och tar med honom hem. Efter en månad ber Lavan honom att bestämma lönen för sitt arbete.

Tredje aliján, 29:18 – 30:13

Jaakov ber Lavan ge honom sin dotter Rachel till hustru för sju års arbete. Det går Lavan med på och mannen får då valla småboskap. De sju åren käns som bara några få dagar på grund av den kärlek som han har. Därefter ber han Lavan om att få sin fru och han ordnar då en bröllopsfest för alla männen på platsen. När natten kommer tar Lavan sin äldsta dotter, Leá, och ger henne till Yaakov som hustru. Leá får slavinnan Zilpah. När Jaakov på morgonen märker att det inte är Rachel klagar han på Lavan. Han svarar att det inte är sed att ge den yngre före den äldre. När bröllopsveckan är slut får han också den andra om han jobbar sju år till. Jaakov går med på det och han får då också Rachel till hustru. Rachel får slavinnan Bilhah. Jaakov älskar Rachel mer än Leá och tjänar Lavan ytterligare sju år.

Leá blir med barn, men Rachel är ofruktsam. Leá föder sina fyra första barn åt Jaakov, Reuven, Shimon, Levi och Jehudá. Därefter upphör hon att föda. Rachel är avundsjuk på sin syster och bönar och ber Jaakov om att få barn. Han blir arg på henne för hennes attityd. Då ger hon Bilhá till Jaakov som bihustru för att hon skall föda barn i hennes ställe. Bilhá föder då två söner åt honom, Dan och Naftali. När Leá ser att hon inte längre föder gör hon samma sak med Zilpá som föder Gad och Asher åt Jaakov.

Fjärde aliján, 30:14-27

Reuven hittar kärleksäpplen på marken som han tar hem till sin mamma. Eftersom Rachel vill ha dem säljer Leá dem för en natt med Yaakov. Då blir Leá med barn igen och föder sin femte son, Jisachar. Sedan får hon en sjätte son, Zvulun och till sist en flicka, Dinah.

Gud hör Rachels bön och låter henne bli med barn. Då föder hon Josef.

Nu vill Jaakov flytta från Lavans hem med sin familj. Han ber om tillstånd att få åka. Men Lavan ber honom stanna hos sig. Han har nämligen märkt att den Evige har välsignat honom för hans skull.

Femte aliján, 30:28 – 31:16

Lavan erbjuder Jaakov lön för att fortsätta arbeta. Men Jaakov vill inte ha den typen av lön utan föredrar att fortsätta arbeta och samtidigt föda upp sin egen hjord. Han ber som lön om de spräckliga, brokiga och mörka djuren som föds från och med nu. Det tyckte Lavan var ett utmärkt förslag och tar så bort från hjorden alla djur som inte är vita och lämnar dem i sina söner vård. Jaakov fick vakta resten. Då tar han käppar från tre olika träd och skalar av en del av barken på dem så att de får vita ränder. Därefter sätter han käpparna framför hjordarna vid drickplatsen där de parar sig. Så får hjorden strimmig, spräcklig och brokig avkomma. Jaakov avlägsnar dessa lamm och skapar så sin egen hjord vid sidan av. Han ordnar också så att hjorden är vänd mot det strimmiga och mörka i Lavans hjord. När de kraftiga från Lavans hjord parar sig sätter Jaakov käpparna framför dem. Men när de svaga parar sig sätter han inte dit käpparna. På så sätt får Jaakov de kraftiga djuren och Lavan de svaga. Jaakov blir på detta sätt mycket rik med småboskap, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor.

Lavans barn börjar prata om att Jaakov har tagit deras pappas hjord. Lavan attityd är inte heller densamma som tidigare. Dessutom säger HaShem till Jaakov att åka tillbaka till sitt land och till sin släkt och påminner om att han är med honom. Jaakov kallar ut sina fruar till marken för att rådfråga dem. Han berättar för dem att Lavan har förändrat hans lön tio gånger och trots det har Gud välsignat honom. I en syn såg han hur han skulle kunna ändra på färgerna på avkomman och på så sätt få en egen hjord från Lavans hjord. Hans fruar är överens med honom om att flytta och de är villiga att rätta sig efter allt det som Gud har sagt till Jaakov.

Sjätte aliján, 31:17-42

Jaakov bryter nu upp. Han sätter sina barn och fruar på kamelerna och mobiliserar alla sina djur och tar med sig allt han äger för att åka till Jitschak. Rachel stjäl sin pappas avgudar när han är frånvarande och så beger sig alla iväg utan att säga något till Lavan, går över floden och fortsätter mot Gilad. På tredje dagen blir Lavan informerad om att Jaakov har flytt. Då sätter han efter honom tillsammans med sin familj. Efter sju dagar kommer de ifatt honom. Gud kommer till Lavan i en dröm och förbjuder honom att tala med Jaakov varken gott eller ont. När de träffas frågar Lavan Jaakov varför han stulit hans hjärta genom att fly med hans döttrar utan att ta farväl. Han har nu makt att skada honom men Jaakovs faders Gud har gett honom en varning så därför gör han inget. Ha frågar också varför han har stulit hans husgudar. Jaakov svarar att han flydde för att han var rädd för att förlora sin familj. Men den som har gudarna kommer att dö. Lavan får tillstånd att söka igenom all packning för att se om det finns något som är stulet. Jaakov vet inte att Rachel har tagit sin pappas gudar. Lavan går igenom varenda tält och därefter Rachels tält en gång till. Rachel sitter på gudarna som hon lagt i kamelsadeln. Hon ber om ursäkt för att hon inte reser på sig inför sin pappa och påstår att hon har mens.

Jaakov blir arg på Lavan. Han ber honom säga om han gjort något tjänstefel under dessa tjugo års arbete och tala om vilka saker som blivit stulna. Lavan har varit mycket hård och krävande. Om Avrahams Gud och Jitschaks fruktan inte hade varit med Jaakov hade Lavan skickat iväg honom med tomma händer. Men han såg Jaakovs nöd och fällde domen i natt.

Sjunde aliján, 31:43 – 32:2 (3 heb.)

Lavan säger att allt tillhör honom, döttrarna, barnbarnen, hjordarna och allt som syns. Men han kan inte göra något mot sina flickor och barnbarn. Han ber Jaakov ingå ett förbund med honom som ett vittnesbörd. Då reser Jaakov en sten som ett monument och hans familj samlar ihop stenar till ett röse. Sedan äter de jämte stenröset som Lavan på arameiska kallar för Jegar-Sahadutá. Jaakov ger det samma namn, men på hebreiska, ”Galed”, ”edsröse”. Lavan säger att röset är ett vittne mellan dem och kallar det även för Mitspá, ”vaktplats”. HaShem är nu en väktare mellan dem. Jaakov får inte behandla Lavans döttrar illa och ingen av dem får gå förbi detta röse med avsikten att skada den andre.

Lavan säger att Avrahams Gud och Nachors Gud skall vara domare mellan dem. Jaakov svär vid honom som hans far Jitschak fruktar. Därefter offrar Jaakov ett slaktoffer och bjuder alla släktingar på mat. De sover över på berget. Dagen efter tar Lavan farväl av sina barnbarn och sina döttrar med pussar och välsignelser, och ger sig av hem. Jaakov fortsätter sin väg och får möta Guds änglar. Han kallar därför platsen för Machanajim, två läger.

Kommentarer

Första aliján, 28:10-22

28:10 “Jaakov lämnade Beer-Sheva och begav sig mot Charan” (SFB reviderad) – Jaakovs flytt till utlandet motsvarar de tre diasporor som hans barn skulle få uppleva i framtiden.

Det norra riket, Israels hus, skulle få uppleva en diaspora och det södra riket, Juda hus, skulle få uppleva två diasporor. Den första och största landsförvisningen skedde med de tio stammarna i norr. Den började år 722 f.v.t. (före vanlig tideräkning) då Assyrien invaderade Israel. Den landsförvisningen har inte upphört än. Profeterna talar likväl om ett återvändande av de landsförvisade av ”Israels hus”, ”Josefs hus” och ”Efraim”, som är de tio stammarna, jfr. Hesekiel 37:15-28; Jesaja 11:12; Jeremia 3:18; 16:14-16; 23:5-8; 30:3; 31:27-36; 33:7; 50:4-5; Hosea 1:11; 11:8-11; Sakarja 8:13, 23; 10:8-12.

Juda hus, som är det judiska folket, har upplevt två landsförvisningar. Den första var den babyloniska fångenskapen som varade 70 år, mellan åren 606-537 f.v.t., räknat från den första av de tre deportationerna till dess att den första delen av folket återvände. Om man räknar tiden mellan templets förstörelse till dess att man började offra igen varade fångenskapen mellan år 586-516 f.v.t.

Den andra landsförvisningen började år 70 k.t. (kristen tideräkning) om man räknar från templets förstörelse. Och eftersom man inte börjat offra i det tredje templet har denna landsförvisning ännu inte upphört helt ännu.

Om man räknar från Jerushalajims förstörelse år 135 till dess att staden blev återerövrad år 1967 var det 1832 års landsförvisning. (Det har emellertid alltid bott judar i Israels land under hela historien från Yehoshuas (Josuas) erövringar.)Vår fader Jaakov skulle nu vara utomlands under 20 år, vilka motsvarar 2000 år. Betyder det att det tredje templet kommer att bli återuppbyggt år 2070? Eller skall man räkna de 2000 åren från profetian som Messias gav i Lukas 19:41-44 där det står:

“När Jeshua kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig."” (SFB reviderad)

Denna profetia blev uttalad, enligt mina beräkningar, den 10 Nissan, vilket motsvarar den 21 april, år 31 k.t. Kan det bli så att offren i templet kommer att bli återinvigda år 2031? Med tiden kommer vi att få svar på den frågan.

28:11 “Han kom till en plats där han måste stanna över natten, ty solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.” (SFB) – Rabbinerna tolkar ordet va-jifgá, ”och han stötte ihop med”, som en hänvisning till bön. Enligt den enkla tolkningsnivån betyder texten att Jaakov stötte ihop med den platsen. Men eftersom ordet också innebär att få direkt och intensiv kontakt med något, kan man förstå det så att Jaakov också bad på den platsen.

Det hebreiska ord som översatts som ”plats” är makom ^[1]. Ordet upprepas ända upp till sex gånger i detta textsammanhang. Och eftersom det förekommer i 1 Mosebok 22:3-4 som en referens till Moriá, är det många rabbiner^[2] som säger att Jaakov sov över där det framtida templet skulle byggas, jfr 28:17.

Ordet makom används också som en referens till den Allestädes Närvarande. Det finns en princip som säger: ”Han är platsen för universum, men universum är inte Hans plats”. Det betyder att Han omsluter universum, men universum omsluter inte Honom.^[3] Därför kan man översätta den hebreiska texten: ”Och han fick ett möte med den Allestädes Närvarande”.

28:12 “Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den.” (SFB) – Det finns flera midrasher som talar om denna händelse. En av dem^[4] säger att det var de fyra framtida världs-imperiernas änglar som gick upp för stegen för att sedan ramla ner och på så sätt förlora sin makt över det judiska folket. En annan^[5] säger att stegen representerar den ramp som fanns vid altaret i templet och att änglarna var präster som gick upp och ner på den. Samma Midrash säger också att stegen var berget Sinai som Moshe och Aharon steg upp och ner på. Rashi säger, med utgångspunkt från en midrash^[6], att änglarna, som gick upp till himlen, var Israels lands änglar som inte kunde följa Jaakov till utlandet och därför kom det andra änglar i deras ställe.

Vi måste vara medvetna om att midrash-litteraturen utgår från ett visst ord eller ett visst uttryck i den hebreiska texten och därifrån har man skapat en mer eller mindre fantasifull berättelse för att illustrera det speciella ordet eller uttrycket. Det betyder inte nödvändigtvis att den berättelsen är sann. Midrasherna hjälper oss att komma ihåg de ovanliga och märkliga orden och uttrycken i de inspirerade Skrifterna. Men vi kan inte blanda ihop sanningen med liknelserna!

Skrifterna lär oss att våra böner gör så att Guds änglar blir utsända av Honom. Vi har ett exempel i Daniel 10:12 där det står skrivet:

“Han sade till mig: "Frukta inte, Daniel, ty redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud, har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit för dina ords skull.” (SFB)

Den Evige hörde profetens bön och sände ett av sina sändebud för att ge honom ett svar. Denne malach sade: ”jag har nu kommit för dina ords skull”. Det lär oss att änglarnas verksamhet beror till viss del på människornas böner. Det är människan som orsakar att den Evige ger uppgifter till dessa underbara varelser.

I Uppenbarelseboken 8:4 står det skrivet:

“Och röken från rökelsen tillsammans med de avskildas böner steg från ängelns hand upp inför Gud.” (SFB reviderad)

Denne ängel hade uppgiften att ta de avskildas böner upp till Gud. Det ger oss förklaringen till varför texten som vi stannat vid säger att änglarna först gick upp från platsen där Jaakov låg och därefter steg ner. Jaakovs bön hade aktiverat dessa änglar från jorden och den Evige sände svaret från himlen.

Detta lär oss också att om vi inte ber får inte vissa änglar några uppdrag av den Evige. Många frågar sig varför den och den olyckan hände i familjen eller varför man fick den och den sjukdomen. Svaret kan finnas i att det kanske berodde på brist på bön så att skyddsänglarna kunde få order från den Allsmäktige om att beskydda släkten. Om vi inte ber för de personer som den Evige har lagt på våra hjärtan, hindrar vi Guds ingripande i deras liv. HaShem har gjort sig beroende av dina böner. När du ber sänder han sina sändebud för att gripa in på jorden.

Den stege som Jaakov såg är Messias, som det står skrivet i Johannes 14:6:

“Jeshua sade: Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (SFB reviderad)

I 1 Timoteus 2:5 står det skrivet:

“Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Messias Jeshua.” (SFB reviderad)

Det står också skrivet i Johannes 1:51:

“Sedan sade han till honom: “Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” (SFB)

Detta bevisar att Messias är den stege som Jaakov såg. Genom honom har vi tillträde till Fadern och genom honom kommer våra böner upp till himlen, som det står skrivet i Johannes 16:24, 26:

“Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig... Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er” (SFB)

Och i Romarbrevet 16:27:

“Gud, den ende vise, tillhör äran, genom Jeshua Messias, i all evighet, amen.” (SFB reviderad)

En stege har flera steg. Det lär oss att vägen mellan jorden och himlen har flera olika nivåer. I Skrifterna kan vi finna många exempel på dessa olika nivåer. Jesaja 62:10a säger: ”Gå igenom, gå igenom portarna”; Psalm 84:7a säger: ”De går från kraft till kraft”; Hesekiel 47:1-5 talar om fyra olika nivåer av djup i de vatten som flyter från templet; Johannes 1:16 säger: ”nåd utöver nåd”; Romarbrevet 1:17 säger: ”av tro till tro”; 2 Korintierbrevet 3:18 säger: ”från härlighet till härlighet”, o.s.v.

I vers 17 talas det om Guds Hus och himlens Port i samband med denna stege. Vi har då tre saker: en stege, ett hus och en port. Guds himmelska Hus är avbildat i tabernaklet och templen på jorden. Där finner vi tre nivåer av avskildhet, förgården, det avskilda och det mest avskilda. Varje nivå har en ingångsport.

Dessa tre nivåer finns återspeglade i de andliga manifestationerna hos dem som har Malki-Tsedeks tjänst genom Messias Jeshuas uppståndelse. I 1 Korintierbrevet 12-14 finns en mycket utförligt undervisning om detta ämne. Vi skall bara här nämna att den grekiska texten delar in de nio manifestationerna i tre grupper, enligt det som står skrivet i 1 Korintierbrevet 12:8-10:

“Den ene får av Anden ord av vishet, den andre^[7] ord av kunskap genom samme Ande. En annan^[8] får tro genom samme Ande, någon^[9] får gåvor av helanden genom samme Ande, någon får krafthandlingar. Någon får profetia, någon får ande-bedömningar. En annan^[10] får olika slags tungomål, någon kan uttyda tungomål.” (SFB reviderad)

Jag har i texten markerat översättningen av det grekiska ordet heteros som delar dessa övernaturliga manifestationer i tre grupper. Var och en av dessa grupper motsvarar tabernaklets tre områden.

1.      visdomens ord genom Anden – nådastolen

2.      kunskapens ord genom samme Ande – arken med förbundstavlorna

DELNING

3.      tro genom samme Ande – bordet

4.      gåvor av helanden – ena högen skådebröd

5.      krafthandlingar – den andra högen skådebröd

6.      profetia – de sju lamporna

7.      bedömningar av andar - ljusstaken

DELNING

8.      olika slags tungotal – kopparaltaret

9.      uttydning av tungotal - kopparbäckenet

Nummer 1-2 motsvarar de mest avskilda

Nummer 3-7 motsvarar det avskilda

Nummer 8-9 motsvarar förgården

I 1 Korintierbrevet 14:27-30 står det skrivet:

“Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga.” (SFB reviderad)

I 1 Korintierbrevet 13:1-2 står det skrivet:

“Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,
vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände till alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.” (SFB reviderad)

I dessa texter kan vi finna de tre portar som delar upp de tre olika områdena i det himmelska templet. Dessa är:

1.      tungotal – porten att komma in i förgården

2.      profetia – porten att komma in i det avskilda

3.      uppenbarelse – porten att komma in i det mest avskilda

Jaakovs stege representerar olika nivåer i bönelivet. Ju mer man fördjupar sig i bönen desto högre nivå kan man nå och uppleva uppryckanden till himlens övre skikt, både av anden ock kroppen, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 12:1-4:

“Jag måste berömma mig, om än till ingen nytta, och jag kommer då till syner och uppenbarelser från Herren. Jag vet om en man i Messias som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. - Jag vet att den mannen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det - att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala.”

I Uppenbarelseboken 4:1-2 står det skrivet:

“Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som en basun, sade: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter." Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen.” (SFB)

I talmud^[11] nämns sju himlar:

“R Jehudá sade: Det finns två himlar, för det står skrivet: Se, den Evige din Gud tillhör himlen och himlens himmel.^[12] Resh Lakish sade: (Det finns) dessa sju, Vilon,^[13] Rakia’,^[14] Shechakim,^[15] Zevul,^[16] Ma'on,^[17] Makon,^[18] Aravot.^[19] Vilon tjänar inte till något annat än att komma på morgonen och gå på kvällen^[20] och den förnyar varje skapelsedag, för det står skrivet: Han som sträcker ut himlen som ett draperi^[21], och spänner ut den som ett tält att bo i.^[22] Rakia’ är där solen o månen, stjärnorna och stjärnbilderna blev satta, för det står skrivet: Och Gud satte dem^[23] på himlens valv (Rakia’).^[24] Shechakim är där det finns kvarnstenar som mal^[25] mannat till de rättfärdiga, för det är sagt: Och han befallde skyarna (shechakim) i höjden,  och öppnade himlens dörrar; och lät manna regna över dem till föda o.s.v.^[26] Zevul är där (det himmelska) Jerushalajim^[27] är byggt och templet och altaret, och där Michael, den store Fursten^[28] står och frambär offer på det, för det står skrivet:  Jag har nu byggt en boning (Zevul) åt dig, en plats där du kan bo till evig tid.^[29] Varifrån kan vi härleda att den kallas för himmel? För det står skrivet: Skåda ner från himlen, se till oss från din avskilda och härliga boning.^[30] Ma'on är där det finns grupper av Tjänsteänglar, som sjunger (gudomliga) sånger under natten, och på dagen är de tysta för Israels heders skull,^[31] för det är sagt: Om dagen sänder den Evige sin nåd^[32] och om natten är hans sång hos mig, en lovsång till min livs Gud.^[33]... Varifrån kan vi härleda att den^[34] kallas för himmel? För det är sagt: Se ner från din avskilda boning (Ma'ón), från himlen.^[35] Makon^[36] är där snöns och haglets förrådshus finns^[37] och där den skadliga daggens förvaringsplats finns och där regndropparnas förråd finns,^[38] där virvelvindens och stormens magasin finns^[39] och där ångans grotta finns, och dess portar är av eld... Och varifrån kan vi härleda att den^[40] kallas för himmel? För det står skrivet: må du då höra det i himlen där du har din boplats (Makon).^[41] ‘Aravot är där det finns rätt och dom och rättfärdighet^[42], livets skatter och fridens skatter och välsignelsens skatter, de rättfärdigas själar^[43] och de andar och själar som kommer att födas, och daggen som den Avskilde, välsignad vare han, i framtiden kommer att använda till att uppväcka de döda... Där finns (också) Ofanim^[44] och Serafim,^[45] och de Avskilda Levande Varelserna,^[46] och Tjänsteänglarna,^[47] och Guds Tron. Och Kungen, den Levande, höge och upphöjde Gud bor över dem i Aravot,^[48] för det står skrivet: Upphöj honom som drar fram genom Aravot.^[49]”

28:14 “Din avkomma skall bli som stoftet på jorden och du skall utbreda dig åt väster och öster, norr och söder, och genom dig och din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade.” (SFB) – Jaakovs ättlingar jämförs enbart med jordens stoft och havets sand, jfr. 32:12, aldrig med himlens stjärnor. Jitschak förknippas med stjärnorna och Jaakov med jordens stoft och havets sand. Jorden representerar Israels land och havet hedna-nationerna, jfr. Psalm 93:3-4; 144:7; Jesaja 17:3; Hesekiel 26:3. Stoftet på jorden hänvisar därför till de fysiska ättlingarna som lever i Israels land.

“i dig” – Det syftar på Jaakovs fysiska avkomma som skulle bli till välsignelse för alla jordens släkter. Det har uppfyllts, bl.a. genom alla uppfinningar och tekniska framsteg som judarna har gjort. Jaakovs fysiska avkomma är till välsignelse för hela världen just nu. Dessutom har den gett världen Torán och Messias för dess frälsning. Därför står det skrivet ”i din säd” vilket syftar på Messias, jfr. Galaterbrevet 3:16.

”välsignade” – Här förekommer samma ord som i 1 Mosebok 12:3, venivrechú, som kan förstås som ”och de skall bli inympade”.

28:18, 22a “Tidigt på morgonen steg Jaakov upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod och göt olja över den... Och stenen som jag har rest till en stod skall bli ett Guds hus...” (SFB) – Här finns en hänsyftning till Messias, grundstenen i Guds hus och den Smorde. Messias betyder Smord. Olivoljan representerar den Eviges Ande. Detta harmonierar med texten i Matteus 16:15-18 där det står skrivet:

“Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Shimon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Guds Son." Jeshua sade till honom: "Salig är du, Shimon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skall inte få makt över den.” (SFB reviderad)

Den uppenbarelse som Yaakov fick om stegen som representerar Messias liknar den uppenbarelse som Petrus fick om vem Jeshua är. Över den klippan kommer det andliga hus att byggas, som är församlingen som består av de avskilda och Jeshua-troende inom Israel. Petrus skriver om detta i sitt första brev 2:4-5:

 “Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett avskilt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jeshua Messias.” (SFB reviderad)

I Psalm 118:23 står det skrivet:

“Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten” (SFB)

Byggnadsarbetarna var de religiösa ledarskapet i Israel som förkastade Jeshua som Messias, som det står skrivet i Apostlagärningarna 4:8b, 11:

“Ni folkets rådsherrar och äldste... Jeshua är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten.” (SFB reviderad)

Andra aliján, 29:1-17

29:6b “Se, där kommer hans dotter Rachel med fåren.” (SFB reviderad) – Rachel^[50] betyder får. På den tiden var det vanligt att sönerna studerade och döttrarna vaktade fåren.

29:13 “När Lavan fick höra om sin systerson Jaakov skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jaakov berättade för Lavan allt som hade hänt honom.” (SFB reviderad) – Lavan hade ett gott minne av Eliezers, Avrahams tjänares, tidigare besök med tio kameler fulla med rikedomar. Nu springer han ut för att träffa Avrahams barnbarn. Men till sin stora förvåning, har han ingenting med sig. Midrasherna^[51] berättar att Esav sände iväg Elifaz, sin förstfödde son, för att döda Jaakov på vägen. Men eftersom han var rädd, stal han bara allt vad Jaakov hade med sig. När han nu kom fram till Lavan hade han ingenting kvar.

29:16 “Lavan hade två döttrar. Den äldre hette Leá och den yngre Rachel.” (SFB reviderad) – Leá^[52] betyder trött.

29:17 “Leas ögon var matta, men Rachel hade en tjusig figur och var vacker att se på.” (SFB reviderad) – En Midrash^[53] berättar att Leá var bestämd att gifta sig med Esav, sin äldre kusin, och Rachel var bestämd att gifta sig med Jaakov, sin yngre kusin. Därför grät och bad Leá så mycket att hennes ögon alltid var tåriga. Den Evige hörde hennes bön och därför blev hon given till Jaakov.

Tredje aliján, 29:18 – 30:13

29:25 “På morgonen fick Jaakov se att det var Leá. Då sade han till Lavan: "Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rachel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit mig?"” (SFB reviderad) – Jaakov skördade vad han hade sått med sin pappa och sin bror. På samma sätt som han hade sagt att han var sin bror när han inte var det, blev han nu offer för ett liknande bedrägeri och fick gifta sig med den äldsta dottern som fördes fram som om hon vore den yngsta.

I Galaterbrevet 6:7 står det skrivet:

“Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda.” (SFB)

29:32 “Leá blev havande och födde en son som hon gav namnet Reuven, ty hon sade: "Den Evige har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig."” (SFB reviderad) – Reuven^[54] betyder ”titta en son”. Hans namn är också, enligt rabbinerna, ett profetiskt ord som visar skillnaden mellan denne förstfödde son och Jitschaks förstfödde. Esav sålde sin förstfödslorätt, men denne sonen skulle inte göra det till Josef och inte ens gräla med honom, utan försöka få ut honom ur brunnen.

29:33 “Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: "Den Evige har hört att jag är försmådd. Därför har han gett mig denne också." Och hon gav honom namnet Shimon” (SFB reviderad) – Shimón^[55] betyder “han som hör”.

29:34 “Hon blev havande på nytt och födde en son. Då sade hon: "Nu skall väl ändå min man hålla sig till mig. Jag har ju fött tre söner åt honom." Därför fick han heta Leví.” (SFB reviderad) – Leví^[56] betyder ”fastsatt”.

29:35 “Ännu en gång blev hon havande och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka den Evige." Därför gav hon honom namnet Jehudá. Sedan slutade hon upp att föda.” (SFB reviderad) – Jehudá^[57] kommer från ordet jadá^[58] som betyder ”bekänna”, ”prisa”, ”tacka”. Roten till ordet jadá är jad^[59], “hand”. Denne son är huvudpersonen i stammen som Messias skulle födas i. Messias är den Eviges Hand och genom honom kommer både det judiska folket och mänskligheten att bli räddade. Därför blir det, genom honom, mycket lovsång och tacksägelse både bland judar och alla andra folk, som det står skrivet i Psalm 35:18:

“Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, bland mycket folk skall jag prisa dig.” (SFB)

Och i 5 Mosebok 32:43 står det skrivet:

“Jubla, ni hednafolk med hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod. Han tar hämnd på sina ovänner och bringar försoning för sitt land, sitt folk.” (SFB)

30:3 “Hon sade: "Se, där är min slavinna Bilhah. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne."” (SFB reviderad) – Bilhah^[60] betyder ”blyg”.

30:6 “Då sade Rachel: "Gud har skaffat mig rätt (danani). Han har hört min röst och gett mig en son." Därför gav hon honom namnet Dan.” (SFB reviderad) – Dan^[61] betyder ”dömer” och ”dömde”.

30:8  “Då sade Rachel: "Guds strider (naftulei) har jag stridit med min syster och vunnit seger." Och hon gav honom namnet Naftali.” (SFB reviderad) – Naftalí^[62] betyder “min kamp”. Roten till det ordet är samma som för bön, tefilá. Det lär oss att bönen innebär kamp. Varje gång som man bestämmer sig för att bedja upplever man en kamp mot jetser hará, det onda begäret, som inte vill bedja. Det finns också andliga krafter som samarbetar med det onda begäret, och som står emot våra böner och som känns av när vi ber, som det står skrivet i Efesierbrevet 6:12, 18:

“Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna... Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de avskilda.”

30:9  “När Leá såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Zilpá och gav henne till hustru åt Jaakov.” (SFB reviderad) – Zilpah^[63] betyder ”drypa”.

30:11 “Då sade Leá: “Vilken lycka!” Och hon gav honom namnet Gad.” (SFB reviderad) – Gad^[64] kommer från det hebreiska ordet gud^[65], som betyder ”samla (folk)”, ”attackera”, ”segra”, och det har en anknytning till ordet gadad^[66], som betyder ”samla på hög”, ”samla ihop (trupper)”, ”ackumulera”.

Rashí säger att Gad betyder god tur och citerar talmud och texten i Jesaja 65:11, där det står skrivet:

“Men ni som överger HaShem och glömmer mitt avskilda berg, ni som dukar bord åt Gad och häller upp blandat vin åt Meni.” (SFB reviderad)

Det är dock svårt att acceptera att det namnet skulle vara relaterat till ett hedniskt begrepp som att ha tur. Det namnet finns skrivet på en av portarna i nya Jerushalajim, enligt Uppenbarelseboken 21:12 som säger:

“Staden hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar.” (SFB)

Hur skulle Gad kunna vara ett avgudanamn när det står skrivet på en av portarna i den himmelska staden? King James översättning lyder: ”en trupp kommer”.

Om vi nu utgår från att roten av ordet gad betyder ”samla ihop”, så ligger det inte långt från de som kan uppfattas som lyckan av att ha en stor rikedom. En rikedom är ju något som samlats ihop.

30:13 “Då sade Lea: "Jag är salig (be-ashrí). Ja, unga kvinnor skall prisa mig salig (ishruni)." Och hon gav honom namnet Aser.” (SFB reviderad) – Asher^[67] betyder “salig”, “lycklig”.

Fjärde aliján, 30:14-27

30:14 “Men en gång under veteskörden gick Reuven ut på marken och fann kärleksäpplen som han bar till sin mor Leá. Då sade Rachel till Leá: "Ge mig av din sons kärleksäpplen."” (SFB reviderad) – Det hebreiska ordet som översatts som “kärleksäpplen” är dudaim^[68] som, enligt Rashi, betyder jasminer eller violer. Dessa blommor sprider en härligt doft som lättar upp humöret. De nämns även i Höga visan 7:14. Denna växts exakta identitet är dock okänd. Somliga identifierar den med alrunan som anses öka fruktsamheten. Andra föreslår fikonblomman och äpplet.

30:17-20 “Gud hörde Leá, och hon blev havande och födde en femte son åt Jaakov. Då sade Leá: "Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man." Och hon gav honom namnet Jisachar. Leá blev åter havande och födde en sjätte son åt Jaakov. Då sade hon: "Gud har gett mig en god gåva. Nu skall min man bo hos mig, eftersom jag har fött sex söner åt honom." Och hon gav honom namnet Zvulun.” (SFB reviderad) – Här nämns nummerordningen på Leás två sista söner, den femte och den sjätte. Det ger oss en vink om att associera Leás sju barn med världshistorien. De två första sönerna motsvarar de två första årtusendena av historien från Adam till Avraham. Reuven representerar människornas skapelse. Shimon motsvarar de böner som steg upp till himlen under det andra årtusendet, under floden och Avrahams tid.

De två följande sönerna representerar tiden mellan Avraham och Jeshua. Då blev det levitiska prästadömet instiftat och Jehudás hus, från vilket judarna härstammar, blev det enda som överlevde fiendernas attacker. Därefter slutade Leá att föda. Då föddes andra söner till Jaakov. Det representerar hedningarnas rätt att komma in i Israels folk genom konverteringen i Messias Jeshua, som det står skrivet i Matteus 4:13-15:

“Han lämnade Natseret och bosatte sig i Kfar-nachum, som ligger vid sjön på Zvuluns och Naftalis område, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Zvuluns och Naftalis land, sjövägen, landet på andra sidan Jarden, hedningarnas Galiléen.” (SFB reviderad)

Här benämns Zvulun och Naftalis stammars område som hedningarnas land, enligt citatet från Jesaja 9:1. Det talar om den messianska tidsåldern som kom för att öppna upp dörren så att hedningarna kunde komma in i Israel genom den messianska konverteringen.

Leás två sista söner, Jisachar och Zvulun, representerar alltså två tusen år av messiansk tidsålder, mellan Jeshuas första och andra tillkommelse. Jisachar^[69] betyder “ersättning”, vilket syftar på att Messias’ själs lidande skulle bära frukt genom att både det judiska och de hedniska folken blev frälsta, som det står skrivet i Jesaja 53:11:

“Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.” (SFB)

“Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man” – Detta syftar till att Israel kommer att bli belönat för att ha predikat frälsningens budskap för hedningarna och så gett dem tillfälle att bli en del av det himmelska gudsfolket, som det står skrivet i Romarbrevet 11:25-26a:

“Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel skall bli frälst” (SFB)

Zvulún^[70] betyder “boning”. Under den messianska tidsåldern, har Messias Ande tagit sin boning i alla dem som har tagit emot Jeshuas ord, som det står skrivet i Johannes 14:15-18, 23:

“Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er... Jeshua svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.” (SFB)

“Nu skall min man bo hos mig, eftersom jag har fött sex söner åt honom.” – Zvulún är Leás sjätte son. Det antyder om att i slutet av den messianska tidsåldern, under det sjätte årtusendet från Adam, där vi nu befinner oss, kommer brudgummen Messias tillbaka för att bo hos sitt folk, som det står skrivet i Johannes 14:3:

“Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (SFB)

30:21 “Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Diná.” (SFB reviderad) – Diná^[71] är femininformen av din^[72], som betyder ”dom” och ”rättfärdighet”. Diná är Leás sjunde barn och det representerar det messianska riket. Det betyder att innan det sjunde årtusendet, som kallas för tusenårsriket och det messianska riket, kommer alla rättfärdiga och alla hedna-nationer att bli dömda efter sina gärningar, som det står skrivet i Daniel 7:26-27:

“Men dom skall hållas, och hans välde skall tas ifrån honom och han skall fördärvas och förgöras i grund. Men riket, makten och väldet över alla riken under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes avskilda. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden skall tjäna och lyda det.”

I Matteus 25:31-32 står det skrivet:

“När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna.” (SFB)

I 2 Korintierbrevet 5:10 står det skrivet:

“Ty vi måste alla träda fram inför Messias’ domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.” (SFB reviderad)

Diná är också en hänvisning till att under slutet av det messianska tusenårsriket kommer resten av mänskligheten att bli dömd, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 20:11-15:

“Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och dödsriket kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.” (SFB reviderad)

Diná är en kvinna. Det antyder om att under det sjunde årtusendet kommer Lammets bröllop att firas där hans brud får en framträdande roll, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 19:7-9:

“Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg." Linnetyget är de avskildas rättfärdighet. Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna."” (SFB)

De andra sönerna symboliserar också den messianska tidsåldern, mellan Messias’ första och andra tillkommelse.

Dan representerar den dom som kom till världen genom Jeshua, som det står skrivet i Johannes 3:19:

“Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.” (SFB)

I Johannes 9:39 står det skrivet:

“Jeshua sade: "Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda."” (SFB)

I Johannes 12:31 står det skrivet:

“Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut.” (SFB)

Naftalí representerar kampen mellan systrar som kom efter apostlarnas död när kristendomen som religiöst system bildades som något vid sidan av den form av judendom som Jeshua och apostlarna praktiserade, som det står skrivet i Apostlagärningarna 20:29-30:

“Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida.” (SFB)

I 2 Petrus 2:1 står det skrivet:

“Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig.” (SFB)

Gad representerar de församlingarna som bestod av hedningar som tagit emot tron på Israels Messias, som det står skrivet i Lukas 2:29-32:

“Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel.” (SFB)

Och i Apostlagärningarna 15:14-18 står det skrivet:

“Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter:

Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen, för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren, som gör detta, det som är känt från evighet.” (SFB)

I Romarbrevet 16:4b står det skrivet:

“Dem tackar inte bara jag utan också alla hedna-församlingar.” (SFB reviderad)

Asher representerar den stora lyckan som hela Israel kommer att uppleva i de sista tiderna när de får uppenbarelsen om att Jeshua är Messias, som det står skrivet i Apostlagärningarna 3:12b, 19-21:

“Israeliter... Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jeshua. Honom måste himlen behålla tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina avskilda profeters mun från urminnes tid.” (SFB reviderad)

30:23-24 “Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: "Gud har tagit bort (asaf) min skam." Och hon gav honom namnet Josef och sade: "Den Evige skall ge mig ännu (josef) en son."” (SFB reviderad) – Rachel, som betyder ”får”, födde Josef som symboliserar Guds Lamm, Messias ben (son till) Josef, den lidande Tjänaren. Namnet Josef^[73] kommer från roten jasaf^[74], “föröka”, och associerar till roten asaf^[75], som både betyder ”ta bort” och ”lägga till”.

Det betyder att Messias’ roll innebär att både ta bort och att lägga till. Å ena sidan talar det om hans död och uppståndelse, och å andra sidan talar det om hans uppdrag att ta bort synden och döden för att sedan lägga till hedningar inom det utvalda folket. Det ser vi också återspeglat i Josef, som kom för att rädda världen och Israels folk i Egypten och även orsaka att två nya stammar blev inlemmade i Israel, Efraim och Menashé.

Femte aliján, 30:28 – 31:16

30:39 “När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig.” (SFB) – Torán är inte en biologibok. Denna text har inte tagits med för att ge en lektion i genetik. Boskapshjordarnas gener kan inte förändras genom denna typ av extern stimuli. Torán ger oss däremot en lektion om hur det övernaturliga kommer in i det naturliga genom samarbete mellan människan och den Evige. Människan gör en naturlig handling och den Evige svarar med en övernaturlig handling. Denna princip kan man finna i hela Skriften. Jaakov handlade enligt en himmelsk syn som han fått genom en ängel. För att förlösa övernaturlig kraft från den Evige inom legitima gränser krävs uppenbarelse, som det står skrivet i Johannes 5:19:

“Jeshua svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.” (SFB)

För att kunna göra tillåtna under måste man ha en intim relation med Fadern och en uppenbarelse om det som Han håller på att göra. Den som samarbetar med Honom får framgång i allt. Den som gör under utan att ha en relation till Honom kommer att bli underkänd, som det står skrivet i Matteus 7:22-23:

“Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och i ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” (SFB)

Denna text uppenbarar två mycket viktiga sanningar. För att inte bli underkänd på domens dag måste man praktisera det övernaturliga enligt två grundprinciper, en intim relation med Messias Jeshua och lydnad för Moshes Torá. Det grekiska ordet som översatts som ”laglösa” är anomia^[76], och betyder ”laglöshet” eller “lagöverträdelse”. De som därför profeterar och gör under i Messias’ namn utan att ha en intim relation med Honom och utan att leva efter Toráns bud kommer till slut att bli bortkastade från hans närvaro. Tyvärr kommer det att bli många.

31:13 “Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och drag ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.” (SFB) – De löften som vi ger, tas på stort allvar i himlen, som det står skrivet i Predikaren 5:1-6:

“Var inte för snar med din mun och låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Ty Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. Ty av mycket arbete kommer drömmar och av många ord dåraktigt tal. Dröj inte att infria det löfte du har gett åt Gud, ty han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar! Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det. Låt inte din mun vara orsak till att din kropp syndar och säg inte inför sändebudet att löftet var förhastat. Vill du att Gud skall bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? Ty där drömmarna är många följer mycket fåfänglighet och många ord. Men frukta du Gud!” (SFB)

31:16b “Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.” (SFB) – Jaakovs fruar hade inte fått något ord från den Evige om att flytta från Lavans hem. Trots att ansvaret för familjens ledning i första hand ligger på maken spelar hustrun en avgörande roll när det gäller att ta viktiga beslut.

Hustrun behöver be mycket för sin man så att han blir känslig för den Eviges Andes röst och lydig Hans ledning.

Det var vist av Jaakov att diskutera situationen med sina fruar och dela uppenbarelsen som den Evige hade gett honom och ta hänsyn till deras uppfattning innan han tog ett viktigt beslut för familjen. Trots att han hade fått en befallning från den Evige bad han om deras åsikt för att beslutet inte enbart skulle komma från honom.

Jaakov kommunicerade öppet med sina fruar, vilket är något av det svåraste för mannen. Många äktenskapsproblem orsakas av brist på kommunikation mellan makarna.

Maken lever inte för att tillfredsställa sina egna behov i äktenskapet, utan för att uppfylla den Eviges syften med familjen.

I det här fallet ser vi ett gott exempel på hur Jaakovs fruar underordnar sig det ledarskap som den Evige hade satt över dem.

Sjätte aliján, 31:17-42

31:19 “Men Lavan hade gått för att klippa sina får. Då stal Rachel sin fars husgudar.” (SFB reviderad) – Enligt Jashars bok,^[77] och andra midrasher, hade Lavan en avgud som hade tillverkats på ett fruktansvärt sätt. När en förstfödd son föddes brukade man offra honom och hugga huvudet av honom. Därefter tog de bort allt hår, saltade och smorde kraniet med olja. Sedan satte man in under tungan en pappersrulle eller en metallbit som man hade skrivit den Eviges Namn på. De satte så upp avguden i hemmet och tände ljus till den och böjde sig ner inför den. Då började den tala och svara på allt det frågade om. Sådan var den viktigaste av de husgudar som Rachel hade stulit. Midrashen berättar vidare att syftet med Rachels stöld var att hindra att hennes pappa skulle få reda på genom avguden vart de hade flytt. Lavan gick dock till en granne och frågade hans avgud.

Det fanns en gammal lag, som hette Nuzulagen, som sa att en svärson kunde kräva familjearvet i en domstol om han hade husgudarna i sin ägo.^[78] Var det därför Rachel stal sin pappas husgudar? Vem vet?

Faktum är i alla fall att Torán säger att Rachel stal, och stöld för med sig förbannelse om det inte blir omvändelse och ersättning för det stulna. Tre förbannelser nådde Rachel, den som orsakades av hennes stöld, den som Jaakov uttalade över den person som hade husgudarna, jfr. 31:32, och den som orsakades av att hon ljög för sin pappa, jfr. 31:35. Dessa förbannelser orsakade en för tidig död när hennes andra son Binjamin föddes.

31:20 “Och Jaakov smög sig i väg från araméen Lavan utan att låta honom märka att han tänkte fly.” (SFB reviderad) – Den hebreiska texten säger ordagrant att Jaakov ”stal hjärtat” på Lavan. Det är samma ord som används i versen innan där det står att Rachel ”stal terafim (husgudarna)”. Att stjäla någons hjärta har inte att göra med förälskelse utan med missbruk av det förtroende som någon har gett dig. Lavan litade på Jaakov. Jaakov utnyttjade det förtroendet och flydde. Det fanns ett rent motiv bakom, för han ville lyda den Evige, men sättet att handla var inte rätt. Han stal hjärtat på den som litade på honom. Den typen av stöld är mycket vanlig bland folk. När man ser ett tillfälle att utnyttja den andre så gör man det, utan att inse vilka allvarliga konsekvenser som det brottet för med sig. Jaakov var tvungen att lida mycket under sitt liv, för han hade tidigare sått bedrägeri och nu sådde han stöld. Samma sak kom därför att hända med hans söner som han litade på. De lurade honom och sa att hans son, den som han älskade mest, hade försvunnit. De stal hans hjärta. Det som man sår får man skörda förr eller senare.

Kära läsare, var trogen den som litar på dig! Om du har stulit någons hjärta, omvänd dig och gå till offret och ödmjuka dig inför honom och be om förlåtelse och gör allt som står i din makt för att reparera skadan.

Förlåtelse och förtroende är inte samma sak. Om en person har stulit en annans hjärta förlorar den förtroendet. Om han sedan omvänder sig och ber om förlåtelse upprättas inte förtroendet hos den andra personen förrän lång tid senare, om det över huvud taget går att upprätta. Den andra personen tänker: ”Om han gjorde det en gång, kan han göra om det.” Ha därför tålamod om du inte lyckas få samma förtroende hos dens hjärta du stulit. Skyll inte på honom. Du måste förstå att ditt sätt att handla has orsakat mycket skada i hans hjärta och den kan inte helas enbart med förlåtelse. Förtroende är ett resultat av trohet i ett förhållande och ett skadat förtroende behöver tid för att kunna upprättas igen.

31:31 “Jaakov svarade Lavan: "Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld.” (SFB reviderad) – Fruktan är motsatsen till tro. Jaakov hade fått ett ord från den Evige och det ordet var tillräckligt mäktigt för att kunna producera tillit i hans hjärta. Men hans fruktan för Lavan var större än hans tro på HaShems löfte och därför tog han ett beslut utifrån fruktan. De beslut som tas i fruktan är inte bra. De för med sig negativa konsekvenser. Lavan kunde ha skadat Jaakov. Men den Evige hade förbarmande med honom och grep in. Trots vår fruktan och vår brist på tillit, är Han god mot oss och hjälper oss. Välsignat vare Hans Namn!

31:35 “Hon sade till sin far: "Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan stiga upp för dig. Jag har det på kvinnors vis." Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.” (SFB) – Vi ser här ett mycket respektfullt sätt att tala med sin pappa, ”herre”. Dessutom ber hon om ursäkt för att hon inte reste sig upp inför honom, vilket var brist på respekt.

31:42 “Om inte min fars Gud hade varit med mig - Avrahams Gud och Jitschaks fruktan - så hade du säkert låtit mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.” (SFB reviderad) – Varför nämner Jaakov Gud som ”Jitschaks fruktan”? Vad var det som mest hade gjort intryck i Jaakov hos sin pappa? Hans fruktan för Gud. Han skulle kunna ha sagt: ”min fars Barmhärtige” eller ”min fars Mäktige” eller ”min fars Avskilde”, men det som han lyfter fram är Jitschaks fruktan för Gud. Det lär oss om vikten av att tjäna den Evige med fruktan. Brist på fruktan för Gud är en av de viktigaste anledningar, kanske den viktigaste, till att människan syndar. Jeshua lyfter fram vikten av att frukta den Evige i Lukas 12:5 där det står skrivet:

“Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta.” (SFB)

I 1 Petrus brev 2:17 står det skrivet:

“Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.” (SFB)

I Uppenbarelseboken 14:6-7 talas det om det eviga evangeliet. Vad innebär det?

“Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."” (SFB)

Predikaren 12:13 sammanfattar den Eviges budskap på detta sätt:

“Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det är allt för människan.” (SFB reviderad)

Om vi fruktar människor mer än den Evige kan vi inte vara Messias’ tjänare, som det står skrivet i Galaterbrevet 1:10:

“Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Messias’ tjänare.” (SFB reviderad)

Sjunde aliján, 31:43 – 32:2(3 heb.)

31:50 “Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, skall du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.” (SFB) – Uttrycket ”mina döttrar” nämns två gånger. Det innebär, enligt Rashi, att Leás och Rachels slavinnor var döttrar till Lavans bihustrur.

32:1-2 “Och Jaakov fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. När han såg dem sade han: "Detta är Guds skara." Och han kallade platsen Machanajim” (SFB reviderad) – Nu har den stora stunden kommit att återvända från diasporan. Just så får Jaakov ett möte med Guds änglar. Rashi säger att änglarna som tillhörde Israels land gick ut för att eskortera honom under hans ingång i landet.

Denna text visar oss att i och med att Israels barn kommer tillbaka från de tre olika diaspororna kommer det att bli många övernaturliga aktiviteter.

Machanajim betyder ”två läger”. Hebreiskan har tre olika former av antal: singular, dual och plural. Machanajim är dualformen av machané^[79], “läger”, “armé”.

När Jaakov kommer tillbaka från utlandet produceras fenomenet av två läger. Det talar profetiskt om enheten i Messias mellan judar och icke-judar vid tiden för Israels återkomst från alla nationer.

Det talar också om att trots att de är del i samma Guds folk fortsätter det att vara en skillnad mellan judar och icke-judar. Och likväl är de totalt ett i anden.

Den tiden har nu kommit!