Parashà 05 Chajei Sarà

1 Mosebok 23:1 – 25:18

Av S.K. Blad ©

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Alijot för Toràläsningen:

1. 23:1-16
2. 23:17 – 24:9
3. 24:10-26
4. 24:27-52
5. 24:53-67
6. 25:1-11
7. 25:12-18
8. Maftir: 25:16-18

Haftarà: 1 Kungaboken 1:1-31

Apostoliska Skrifterna: Markus 7:1 – 9:13

Läsningar i AS:

1. 7:1-23
2. 7:24-37
3. 8:1-21
4. 8:22-38
5. 9:1-13

Chajei Sarà

Betyder Saràs liv eller levnadsår.

Första alijàn, 23:1-16

Sarà dör i Chevron vid 127 års ålder och Avraham gråter över henne. Därefter ber han Chets barn om att få köpa en bit mark till gravplats. De erbjuder honom att begrava sin döda i vilken som helst av deras förnämsta gravar. Avraham böjer sig i vördnad inför dem och ber att få köpa grottan i Machpelà av Efron. Efron erbjuder honom åkerfältet med grottan som en gåva, men Avraham vill betala för det. Och trots att Efron ber om en astronomisk summa pengar betalar Avraham kontant.

Andra alijàn, 23:17 – 24:9

Så blir då Efrons åkerfält överlåtet till Avraham som egendom inför Chets barns myndigheter och Avraham begraver Sarà i grottan. Därefter ber han sin trognaste tjänare att svära en ed och åka till hans släktingar, till det land som han hade lämnat, och bland dem söka reda på en fru åt sin son Jitschak. En ängel från den Evige blir utsänd i förväg så att resan kan bli framgångsrik. Om kvinnan inte vill följa med honom blir tjänaren befriad från eden.

Tredje alijàn, 24:10-26

Tjänaren beger sig iväg med tio kameler lastade med rikedomar och kommer fram till Aram-Naharajm. Där stannar han vid en brunn utanför staden Nachor vid tidpunkten då kvinnorna går ut för att hämta vatten. Han ber Avrahams Elohim om ett tecken för att kunna veta vilken flicka som har blivit utsedd till att bli Jitschaks fru. En mycket vacker jungfru, Rivkà, som är barnbarn till Avrahams bror, kommer just då för att hämta vatten ur brunnen. Tjänaren springer emot henne och ber om lite vatten. Hon ger då inte bara honom att dricka, utan även alla hans kameler. Det var tecknet som han hade bett om. Tjänaren ger henne guldsmycken och frågar vems dotter hon är och om de kan få sova över hos henne. Hon svarar att hon är Betuels, Nachors sons, dotter. Nachor är Avrahams bror. Det finns också tillräckligt med halm och foder hemma hos dem för att kunna ta emot besöket. Då böjer sig mannen ner i vördnad inför den Evige.

Fjärde alijàn, 24:27-52

Tjänaren välsignar den Evige som har lett honom på rätt väg. Den unga flickan springer hem och berättar allt. Hennes bror Lavan springer ut till mannen och ber honom komma in i huset som han har gjort i ordning. Mannen följer med honom hem med hela karavanen, lastar av kamelerna och ger dem mat. Sedan tvättar han sina mäns fötter och man sätter fram mat. Men tjänaren vill inte äta förrän han har talat om anledningen till att han är där. Han berättar om alla de välsignelser som hans herre har fått av den Evige och om den son som hans fru Sarà har fött honom på sin ålderdom. Han berättar också om den ed som han svor och det som hade hänt vid brunnen. Därefter frågar han dem om han kan få ta med sig flickan som fru åt hans herres son. Flickans familj erkänner att detta har kommit från HaShem och ger mannen tillåtelse att ta flickan med sig. Då böjer sig tjänaren ner till jorden i vördnad inför den Evige.

Femte alijàn, 24:53-67

Mannen ger Rivkà silver- och guldföremål och dessutom kläder. Han ger också saker till hennes bror och mamma. Därefter äter och dricker de för att sedan övernatta. På morgonen ber tjänaren om tillstånd att få ge sig av, men brodern och mamman tycker att flickan först bör stanna hemma en tid. Men tjänaren vill helst resa och därför frågar de Rivkà vad hon tycker. Hon har redan bestämt sig för att följa med. Efter att ha välsignat både henne och hennes framtida barn sänder familjen iväg henne tillsammans med sin amma och sina tjänstekvinnor. När Rivkà får syn på Jitschak täcker hon över sitt ansikte med en slöja. Tjänaren berättar för Jitschak om allt som har hänt. Flickan får ärva Saràs tält och Jitschak tar henne till hustru och får henne mycket kär. Så blev han tröstad efter sin mammas död.

Sjätte alijàn, 25:1-11

Avraham tar sig ytterligare en fru, Keturà, som föder honom sex söner. En av dem blir fader till midjaniterna. Jitschak får alla Avrahams ägodelar och hans bihustrurs barn får gåvor och blir ivägsända till österlandet, långt ifrån Jitschak.

Avraham dör vid 175 års ålder och Jitschak och Jishmael begraver honom i Machpelàs grotta, där Sarà ligger. Efter Avrahams död blir Jitschak välsignad av Elohim. Han bor då i Beer-lachaj-roí.

Sjunde alijàn, 26:12-18

Jishmael får tolv söner som blir stamhövdingar. Därefter dör han vid 137 års ålder. Hans folk bosätter sig i området från Chavilà ända till Shur som ligger mitt emot Egypten.

Kommentarer

Första alijàn, 23:1-16

23:1-2 “Sarà blev etthundratjugosju år. Så gammal blev Sarà. Hon dog i Kirjat-Arba, det vill säga Chevron i Kenaans land. Och Avraham kom för att sörja Sarà och begråta henne.” – Glädjen som fanns i slutet av kapitel 22 står som kontrast till sorgen i kapitel 23. Avraham var lycklig av att ha klarat av det tionde provet och för att han fått än fler välsignelser från den Evige på grund av att ha bundit Jitschak. Nu vänds glädjen i sorg av att Sarà dör i förtid. Det är uppenbart att Avraham inte var beredd på en så tidig död varken för sig själv eller för sin fru. Han hade ju inte skaffat någon gravplats.

Midrash-litteraturen berättar att Sarà dog av en chock när hon fick höra om Jitschaks offer. Avraham hade inte berättat för henne vad Elohim hade bett honom göra med Jitschak, bara att han skulle ta honom till Shem och Evers Jeshivà för att studera. Eftersom Toràn säger att enbart Avraham gick ner för berget Morià, har en Midrash tolkat det som att Jitschak blev sänd till Shem och Ever i Jersuhalajm. När Sarà hörde om att Jitschak hade rest för att bli offrad, lämnade hon Beer-Sheva för att söka efter sin son. Och när hon kom fram till Chevron dog hon. Om så var fallet skulle Jitschak vara 37 år gammal när han blev bunden och lagd på altaret.

Men, om vi tittar på ordningen i Toràtexten ser vi att Saràs död kommer efter versarna 22:20-24. Där står det i hebreiskan att ”efter dessa saker”, d.v.s. efter Jitschaks Akedà, ”bindande”, fick Avraham nyheter från sin bror Nachors familj. Det är visserligen sant att Toràn inte alltid står i händelsernas rätta ordning, (många gånger vävs texter in i varandra), men det är ändå troligt att Saràs död inte skedde omedelbart efter Yitschaks bindande.

Enligt vers 21:34 bodde Avraham länge i filistéernas land, vilket, enligt Rashi, innebär mer än 25 år. Enligt Jashars bok var Jitschak 5 år gammal när Jishmael drev gäck med honom. Det visar att Jitschak skulle vara mellan 30 och 37 år gammal när han blev bunden. Personligen tror jag att Jitschak var 33 år gammal vid det tillfället, eftersom den profetiska skuggbilden måste stämma med den verklighet som projicerar den. Eftersom Jitschaks bindande var en skuggbild av Messias’ död och uppståndelse, kan man dra den logiska slutsatsen att han var lika gammal som Messias när han frivilligt överlät sig till att brännas upp som ett uppstigelseoffer. I så fall skulle Sarà ha dött tre år efter Jitschaks Akedah.

Sarà begav sig till Chevron och dog där. Den platsen representerar tron på uppståndelsen, som vi tidigare nämnt om. Hon dog alltså i tron på uppståndelsen och kommer därför att uppväckas för att få vara med när Messias Yeshua kommer för att regera på jorden under tusen år.

Nu kommer då frågan: varför dog Sarà i förtid? Det är inte lätt att svara på den. Somliga föreslår att det var för att hon skrattade med en attityd av löje när hon fick budet om att hon skulle föda en son. Men man tycker att den försyndelsen inte kan ha varit tillräckligt stor för att behöva dö i förtid.

Det finns ett annat förslag som säger att HaShem ville ge Avraham onda barn. Och eftersom dessa barn inte borde födas av Sarà var det bättre att Sarà dog så att Avraham gifte sig igen. Ättlingarna till dessa barn skulle så tjäna Israels folk under Messias’ tid.^[1]

Men den tolkningen är mycket svår att acceptera. Hur skulle HaShem vilja att det föddes onda barn?

I 1 Timoteus 2:4 står det skrivet:

“(Elohim) som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.”

I 1 Petrus 3:9b står det skrivet:

“eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.”

Frågan om varför Sarà dog i förtid står alltså obesvarad.

När Messias kommer, kommer han att förklara allt för oss.

23:3-4 “Sedan bröt Avraham upp från sin döda och talade med chetiterna. Han sade: "Jag är en främling och gäst hos er. Ge mig en egen gravplats hos er, så att jag kan begrava min döda."” – I Shulchan Aruch^[2] står det skrivet:

“Att begrava en död är ett mycket viktigt Mitsvà (bud). Man måste göra det samma dag som döden inträffar och det är förbjudet att skjuta på begravningen till dagen efter utom när man kan ge större heder till den döde, exempelvis för att vissa släktingar skall kunna vara med på begravningen, eller om landets lagar inte tillåter att begravning hålls samma dag.”

Ett av de 613 buden säger att man skall begrava den döde samma dag som han avled, enligt det som står skrivet i 5 Mosebok 21:23:

“så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Elohims förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som den Evige, din Elohim, ger dig till arvedel.”

Det står också skrivet i 1 Mosebok 3:19:

“I ditt ansiktes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli.”

Människan måste vända tillbaka till den jord som hon blev tagen ifrån. Detta skriftställe lär oss att det inte är bra att kremera de döda. De skall begravas i jorden

“Jag är en främling och gäst hos er” – Enligt Gur Ariyeh har dessa två ord helt olika betydelser som står i diametralt motsatsförhållande. Det hebreiska ordet som översatts som ”främling” är ”ger”^[3] och det ord som översatts till ”gäst” är “toshav”.^[4]

Enligt Rashi sa Avraham här att han var en främling (”ger”) från ett annat land som har etablerat sin permanenta boplats (“nitjashavti”) bland dem. En ”ger” är en främling som inte har fulla rättigheter och en ”toshav” är en permanent boende som har fulla rättigheter på platsen. När en person blir en ”toshav” upphör han att vara en ”ger”.^[5]

I Efesierbrevet 2:19 står det skrivet:

”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de avskilda och tillhör Elohims familj.”

Enligt HaShems synvinkel, är den hedning som konverterat genom Yeshua HaMashiach inte längre varken ”ger” eller ”toshav” i Israel. Han har en högre ställning. Han är en medborgare i Israel tillsammans med judarna och en medlem i Elohims familj.”

23:9 “så att han ger mig den grotta i Machpelà som tillhör honom och som ligger vid utkanten av hans åkerfält. Mot full betalning vill jag att han ger mig den till egen gravplats bland er.” – I Talmud^[6] står det skrivet att fyra par blev begravda på denna plats, Adam och Chavà, Avraham och Sarà, Jitschak och Rivkà, Jaakov och Leà. Det är anledningen till att Chevron också heter Kirjat-Arbà, som betyder ”De fyras by”.

Det är möjligt att Avraham var intresserad av den grottan just för att Adam var begravd där. Machpelà betyder ”fördubblad”.

23:13 “och sade till Efron i deras närvaro: "Jag ber dig, lyssna på mig. Jag betalar vad marken är värd. Tag emot det av mig och låt mig begrava min döda där."” – Trots att Efron erbjöd, inte bara grottan, utan också hela åkerfältet, ville Avraham inte ta emot det. Vilken skillnad det är mellan hans attityd och den som anser att bara det man fått gratis räknas som välsignelser från den Evige. Avraham ansåg inte Efrons erbjudande som en “välsignelse”. Han var inte intresserad av att hedra sin avlidna fru med en grav som inte hade kostat honom något. Hur mycket värderar vi människan? Avraham ville ha platsen ”mot full betalning”, (v. 9). Han skulle inte ens ansett ett nedsatt pris som någon välsignelse. För vår fader Avraham var det en välsignelse att kunna betala Efron det han bad om. Då kunde ingen i framtiden säga att den platsen inte tillhör Israels barn.

Vår Rebbe Yeshua HaMashiach sade, enligt vad som står skrivet i Apostlagärningarna 20:35b:

“Det är mer välsignat att ge än att få”

23:15 “Min herre, lyssna på mig. Ett stycke mark värd fyrahundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.” – Fyrahundra siklar silver motsvarade mer än 50 årslöner. Enligt arkeologiska upptäckter från den tiden, uppgick en årslön till mellan sex och åtta siklar.^[7] Det var ett oförskämt överdrivet pris som Efron satte. Han ville dra nytta av Avrahams generositet vid ett svagt och känsligt tillfälle, när han inte hade lust att göra affärer. Vad tråkigt det är när någon utnyttjar en annans generositet på detta sätt! Vilken egoism!

23:16 “Avraham lyssnade på Efron och vägde upp åt honom den summa som han hade nämnt i chetiternas närvaro, fyrahundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.” – I den hebreiska texten är Efrons namn här skrivet på ett bristfälligt sätt, utan bokstaven vav. Det förstås som att denne man blev reducerad av den Evige på grund av sin giriga attityd. Hans plånbok blev större men hans namn blev mindre. Vilket är mest värt?

Trots det astronomiska orättfärdiga priset var inte Avraham upplagd för en diskussion för att sänka priset. Hans fru var mer värd än så och förtjänade en hedersfull begravning. Tvärt om, det höga priset för begravningen höjde bara upp den dödas heder!

Avraham vägde upp de pengar som Efron hade begärt, med sådana mynt som var gångbara i handel. Enligt Rashi betyder det att de kunde användas på vilken plats som helst. Det innebär att han gav stora mynt som var värda 100 siklar styck.

23:19a “Därefter begravde Avraham sin hustru Sarà...” – Lägg märke till att det inte talas om Saràs döda kropp som något skilt från henne själv. Det var Sarà som begravdes. En människa är ingen människa utan en kropp. Därför måste det bli en uppståndelse för att människan skall bli slutfrälst.

Andra alijàn, 23:17 – 24:9

Kapitel 24 berättar om hur Eliezer finner en fru till Avrahams son. Om vi utgår från den andra tolkningsnivån, som kallas remez (allegorisk), kan vi lyfta fram följande punkter:

·         Avraham representerar den himmelske Fadern, som det står skrivet i Matteus 22:2:
“Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son.”

·         Tjänaren Eliezer, vars namn betyder ”Min Elohim är en hjälp” representerar den Eviges Ande, som det står skrivet i Johannes 15:26:
 “När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig”

·         Jitschak representerar Elohims Son, som det står skrivet i Ordspråksboken 30:4b:
“Vad heter han, och vad heter hans son - du vet det ju?”
Och i Matteus 3:17 står det skrivet:
“Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."” 

·         De övriga tjänarna representerar änglarna, som det står skrivet i Hebreerbrevet 1:14:
“Är inte änglarna andar i avskild tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?”

·         Rivkàh representerar Messias’ brud, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 19:7:
“Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.”

Den himmelske Fadern har sänt sin Ande till jorden för att söka upp och stämpla in alla dem som med sina hjärtan hänger sig åt honom, som det står skrivet i 2 Krönikeboken 16:9a:

“Ty den Eviges ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”

På samma sätt som Eliezer vittnade om sonen som hade fötts på ett övernaturligt sätt och om alla de rikedomar som hans pappa hade gett honom, (24:36), så vittnar den Eviges Ande om Sonen som fötts på ett övernaturligt sätt och som har fått allt det som tillhör Fadern, vilket inkluderar all makt i himmelen och på jorden, som det står skrivet i Johannes 17:10a:

“Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt”

I Matteus 28:18 står det skrivet:

“Då trädde Yeshua fram och talade till dem och sade: Jag har fått all makt i himlen och på jorden.”

På samma sätt som Rivkà var en ren jungfru, är Messias’ brud en ren jungfru, som inte har befläckat sig med andra, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 11:2:

“eftersom jag brinner av iver för er med den eld som kommer från Elohim. Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Messias.”

I Uppenbarelseboken 14:4-5 står det skrivet:

“Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Elohim och Lammet. I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.”

24:9  “Då lade tjänaren sin hand under sin herre Avrahams höft och lovade honom detta med ed.” – Det betyder att han var tvungen att röra vid manslemmen där förbundstecknet fanns.

“sin herre” – Det hebreiska ordet “adonav” står i plural trots att Avraham är en enda person. Det lär oss att när det är fråga om fullständig auktoritet, som i detta fall av herradöme över en slav, (jfr. 24.10; 39:2; 2 Mos. 21:4-6 m.fl.), eller när det gäller universums Skapare (Elohim), står substantivet i pluralform, inte för att uttrycka ett flertal personer, utan för att uppenbara denna fullständiga auktoritet. Om subjektet hade förståtts som ett uttryck för flera personer hade predikatet också stått i pluralform. I 1 Mosebok 1:1 står predikatet i singularis (skapade), vilket lär oss att ordet ”Elohim” inte förstås som en hänvisning till ett flertal personer utan till en enda Person med fullständig auktoritet.

En slavisk översättning av denna text skulle lyda såhär: ”Då lade tjänaren sin hand under sina herrar Abrahams höft...”

Med andra ord, på samma sätt som Avraham är en, så är också Elohim en, inte två eller tre.

Tredje alijàn, 24:10-26

24:10 “Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler och begav sig i väg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre i sin hand. Han styrde sin färd mot Nachors stad i Aram-Nacharajm.” – Den hebreiska texten säger att tjänaren tog sin herres alla ägodelar i handen. Det har tolkats i Midrash-litteraturen^[8] som att han hade med sig en skriftlig överenskommelse som bevisade att Jitschak var ägare till alla Avrahams förmögenheter, för att släktingarna inte skulle ha svårt för att sända iväg sin dotter.

Jag tror emellertid att vi bör förstå den hebreiska formuleringen ”vechol-tuv”, som betyder ”och allt det goda” eller ”och all rikedom”, som ett representativt uttryck för Avrahams alla ägodelar. Eftersom antalet tio står som representation för totaliteten, representerar dessa tio kamelers last Avrahams hela förmögenhet.

Det hebreiska uttrycket ”bejadå”, som översätts till ”i sin hand”, betyder inte nödvändigtvis att all rikedom uttryckligen var i hans hand utan under hans tillsyn och förvaltarskap.

24:11 “Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut för att hämta vatten.” – På det sätt som Toràn berättar denna händelse ser det ut som om denna resa på 70 mil, som normalt tog omkring 17 dagar, varade bara cirka tre timmar.

24:15 “Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rivkà ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milkà, Avrahams bror Nachors hustru.” – Namnet Rivkà^[9] (med betoningen på sista stavelsen) betyder “bunden”, ”underdånig”.

24:17 “Då sprang tjänaren emot henne och sade: "Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka."” – Denna text och dess sammanhang påminner om Johannes 4:7 där det står skrivet:

“Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Yeshua sade till henne: "Ge mig att dricka."”

Med utgångspunkt från Hillels andra tolkningsregel, gezerà shavà, ”liknande uttryck”, kan vi jämföra dessa två händelser och dra några intressanta slutsatser. På samma sätt som Avrahams tjänare sökte efter en brud till hans son, sökte den Eviges Tjänare efter individer bland samariterna som kunde bli en del av Elohims Sons brud. Det lär oss att även de som inte är judar har möjlighet att få bli en del av Messias’ brud, som det står skrivet i Psalm 45:11-12:

“Hör, dotter, se och böj ditt öra! Glöm ditt folk och ditt faders hus!, och konungen kommer att njuta av din skönhet, ty han är din herre, för honom skall du falla ner.”

Denna Psalm läses på Yom Teruà, första dagen i sjunde månaden, som är hornblåsar-dagen, se 3 Mosebok 23:23-25. Den talar om kungens bröllop med anspelning på Messias’ och hans brud. Det är mycket intressant och märkligt att bruden här presenteras som en icke-israelitiska. Hon är en konvertit! Det lär oss att majoriteten av dem som kommer att bli en del av Messias’ brud kommer att komma från icke-judisk bakgrund. Det utesluter naturligtvis inte juden, men det ger oss en antydan om att det judiska folket kommer att vara en minoritet i Messias’ brud. Den största delen kommer att bestå av konverterade hedningar.

Inte alla som fötts av Anden, som fötts på nytt, kommer att bli en del av Messias’ brud. Skrifterna talar om flera olika typer av personer i samband med Messias’ bröllop: brudgummen, bruden, jungfrurna och de andra gästerna. Alla är inte en del av bruden. Bland de frälsta finns det tre kategorier: gästerna, jungfrurna och bruden. Detta är de tre nivåer som finns och som är tre typer av troende som uppenbaras i Skrifterna. För att komma upp till en högre nivå måste man lyda buden i Toràn, som Messias Yeshua sade i Matteus 5:19:

“Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.”

I denna text kan vi se att det finns tre olika typer av frälsta människor:

1.      Den som befinner sig i Riket men inte håller buden som finns i Moshes Torà – han blir kallad för den minste.

2.      Den som befinner sig i Riket och håller buden utan att undervisa andra – han är varken kallad liten eller stor.

3.      Den som befinner sig i Riket och håller buden och undervisar andra hur man skall leva efter Instruktionsboken som gavs genom Moshè – han blir kallad för stor.

För att kunna gifta sig måste man vara vuxen. En liten flicka kan inte gifta sig. För att kunna vara brud måste man hålla buden och lära ut dem till andra.

Det budskap som ges till bruden i Psalm 45 är att hon skall glömma sitt folk och sin faders hus. Det innebär en nationalitetsförändring och en förändring av familjeidentiteten. Detta är nödvändigt för att kunna bli attraktiv för Kungen.

Det finns tre steg på vägen som leder till att man blir Messias´ brud:

1.      “Hör, dotter” – Det anspelar på den judiska trosbekännelsen “Hör Israel”, 5 Mosebok 6:4-9. Det hebreiska ord som översatts till ”hör” är ”shemí”, som är femininformen av ”shemà”. Det ordet har två betydelser: hör och lyd. Första steget är att höra och lyda Toràn.

”dotter” – Hon är redan en förbundsdotter genom konverteringen till Israels Elohim. Och just för att hon är dotter bör hon acceptera den judiska trosbekännelsen och lyda Toràn.

2.      ”se” – Det har att göra med att observera hur man lever en livsstil som blivit förklarad genom Toràn och Messias Yeshua. Det innefattar också att man är villig att lära sig de israelitiska traditionerna så att man blir en integrerad del av folket.

3.      ”böj ditt öra” – Det har att göra med ödmjukhet i hjärtat för att kunna ta emot Toràn som undervisas av ett folk med en helt annorlunda kultur, ett helt annorlunda sätt att tänka och ett helt annorlunda sätt att uppföra sig. Speciellt när det gäller de bud som inte har någon logisk förklaring, (de som kallas för chukim), är det nödvändigt att bruds-aspiranten ödmjukar sig och accepterar buden utan att förstå varför. Chukim-buden är de som mest formar karaktären för de kräver mer ödmjukhet än de logiska buden.

De tre olika typerna av troende finns formulerade på olika sätt i olika texter i Skrifterna:

Majoriteten av de frälsta blir kvar i förgården. En stor grupp kommer in i det avskilda området. Men den minsta gruppen, som utgör bruden, kommer in i det mest avskilda området, som det står skrivet i Matteus 22:14:

“Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Och i Höga Visan 1:4b står det skrivet:

“Konungen har fört mig in i sina kammare.”

24:20-21 “Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler. Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om den Evige hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.” – En kamel kan lagra omkring 200 liter vatten. De vattenkrukor som användes på den tiden innehöll omkring 10 liter. Om nu alla tio kamelerna var tomma behövde de omkring 2000 liter vatten. Det innebär att Rivkà hade behövt springa omkring 200 gånger mellan brunnen och vattenhon. Om så kamelerna hade varit halvfulla (hm... hur man nu skall säga det...) eller haft ¾ av sin vattenreserv så var det en oerhörd ansträngning som Rivkà gjorde. I hebreiskan står det att tjänaren iakttog henne med förvåning, på hebreiska ”shaà”.^[10]

Hennes attityd av utgivande kärlek till en utlänning gjorde henne kapabel att bli Jitschaks fru. Avraham och Sarà utmärktes för sin generositet och denna unga kvinna skulle bli ett bra komplement till äktenskapet med Jitschak så att de kunde fortsätta på samma väg.

Man skulle också kunna vända på det hela och se det från en annan synvinkel. Rivkà visade kärlek till det omskurna folket. En troende som inte osjälviskt älskar det judiska folket kvalificerar inte till att bli Messias’ brud.

24:22 “När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar” – Det hebreiska ord som översatts till ”halv sikel” är ”beka”^[11]. Det kommer från ”bakà” som betyder klyva, bryta itu, klippa av, invadera. Ordet finns bara på två ställer i hela Skriften. Den andra texten där det förekommer är 2 Mosebok 38:25-28, där det står skrivet:

“Det silver som gavs av de mönstrade av folkförsamlingen utgjorde 100 talenter och 1.775 siklar efter helgedomssikelns vikt. En beka per skalle, det vill säga en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, för var och en som hade gått över till de inmönstrade, var och en som var tjugo år gammal eller mer, 603.550 personer. De hundra talenterna silver användes till att gjuta fotstyckena till helgedomen och till förlåten, 100 talenter till 100 fotstycken, en talent till varje fotstycke. De 1.775 siklarna silver användes till att göra krokar till stolparna och till att överdra deras knoppar och göra band till dem.”

Om vi nu jämför dessa båda texter där ordet beka förekommer kan vi se några intressanta saker. Det första som tjänaren gav till den framtida bruden var en näsring av guld som vägde en beka. När Israels barn skulle bli räknade för första gången var alla som var 20 år eller äldre, tvungna att ge en beka silver. En beka motsvarar en halv sikel. Ena halvan blev given till Rivkà och den andra halvan blev given till den Evige. Den beka som gavs till bruden var av guld och den beka som bruden (Rivkàs barn) gav till Brudgummen var av silver. Guldet blev satt i brudens kropp och silvret blev satt i tabernaklet, främst som en grund i själva helgedomen men också som krokar m.m. på förgårdens stolpar.

I Skriften finns ett samband mellan en hustru och ett hus. Hus och fru kan ibland vara synonyma. I Uppenbarelseboken ser vi att bruden är identisk med den Nya Jersuhalajm, som är det hus där bruden skall flytta in, tillsammans med Messias, efter det messianska tusenårsriket.

I den hebreiska texten i 2 Mosebok 38:26 står det skrivet ”beka le-gulgolet”^[12], som betyder ”en beka per skalle”. Från ordet ”gulgolet” kommer ordet Golgata^[13], som det står skrivet i Johannes 19:17:

“Och han bar själv sin träbjälke på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen^[14], på hebreiska Golgata”

Alltså skulle man kunna översätta uttrycket ”beka le-gulgolet” som ”en beka till Golgata”, eller ”en som är sönderbruten vid Golgata”!

Av vilken anledning behövde varje israelit ge en beka? Det var den lösepenning som krävdes för att det inte skulle komma någon plåga över dem när de blev räknade. Det priset har ett samband med Golgata, platsen där Messias ben Josef (Josefs son) offrades.

Vi kan också se ett samband mellan den ring som gavs till bruden och den lösenpenning som betalades av Messias Yeshua när han dog till lösen för många. Yeshua betalade med sitt liv för att få tag på en brud. Bruden blir befriad från plågan på grund av lösepenningen. Lösepenningen är grunden och vissa utsmyckningar på det hus där de skall bo i framtiden.

Israels barn ger bara en halv sikel, en beka, på jorden. Den andra halvan finns i himlen. Messias har betalat den. Utan Messias räknas en israelit enbart som en halv person.

“två guldarmband som vägde tio siklar” – Rashí säger att detta hänvisar till de två stentavlorna där de tio orden stod skrivna.

Fjärde alijàn, 24:27-52

I denna alijàn upprepas det som hände vid brunnen. Skulle det inte räcka med att Toràn gjorde ett sammandrag av det som tidigare sagts? Varför används så mycket pergament till att skriva samma sak två gånger?

När Toràn upprepar något två gånger betyder det att det är väldigt viktigt, att det är fast bestämt, att det får sin omedelbara verkan och även att det har en dubbel uppfyllelse i tiden. Det är en dubbelprojicering. Något som hände kommer att hända igen. Det innebär alltså att när vi nu i denna text har en upprepning av berättelsen betyder det att HaShem kallar på vår uppmärksamhet på ett speciellt sätt. Det finns en framtida uppfyllelse av dessa ord i en profetiskt liknande situation. Det lär oss att berättelsen om att hitta en brud har en dubbel projicering, inte bara i förhållande till det förflutna, utan också inför framtiden. Det leder oss till bröllopet mellan Messias och hans brud, som vi tidigare nämnt.

I den sista tiden kommer de personer som kommer att vara en del av Messias’ brud, att ge vatten till det judiska folket, som lämnat landet, och till de förlorade stammarna bland hednanationerna. Eliezer representerar i det fallet det judiska folket, och de tio kamelerna representerar de tio stammarna. Vattnet är Toràn och Messias’ Ande, jfr. 5 Mos. 32:2; Ef. 5:26; Jes. 44:3.

Vi lever nu i den tid då denna profetia håller på att uppfyllas!

24:47b “Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar.” – Denna vers liknar Hesekiel 16:12 där det står skrivet:

“Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud.”

Den texten talar också om bruden, som där kallas för Jersuhalajm.

24:50 “Då sade Lavan och Betuel: "Detta är från en Evige. Vi kan inte säga någonting till dig, vare sig ont eller gott.” – Lavan var ond och därför svarade han före sin pappa.

Femte alijàn, 24:53-67

24:53 “Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rivkà. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor.” – Detta hänsyftar till Andens gåvor, jfr 1 Korintierbrevet 12:7-11, som ges till de troende för att de skall veta vilka rikedomar som finns i Messias, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 2:12:

”Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Elohim, för att vi skall veta vad vi har fått av Elohim.”

24:57 “Då sade de: "Vi kallar hit flickan och frågar henne själv."” – Av denna vers stiftades en halachà som förbjuder giftermål mellan dem som inte gett sitt samtycke.^[15]

24:58 “De kallade till sig Rivkà och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Jag skall åka!"” – Det hebreiska uttrycket visar att Rivkà hade bestämt sig för att åka med mannen i vilket fall som helst, även om familjen inte ville det. Det lär oss att om man skall vara en del av bruden måste man vara beredd på att gå emot denna världens strömningar. Det kvittar vad de säger, jag skall i alla fall följa efter Hjälparen, Anden!

24:60 “Och de välsignade Rivkà och sade till henne: "Av dig, vår syster, skall komma tusen gånger tiotusen, och din avkomma skall inta sina fienders portar!"” – Det är troligt att denna text finns som bakgrund till Messias’ ord i Matteus 16:18 som säger:

“Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skall inte få makt över den.”

24:61 “Så steg Rivkà upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rivkà och for sin väg.” – Det hebreiska ordet som i Folkbibeln översatts med ”så bröt... upp” är ”vatakam” som betyder ”och (hon) steg upp”. (1917 års översättning ”stod upp” är i detta fall närmare hebreiskan.). Det är alltså fråga om att bruden reste sig upp vilket talar om uppståndelsen från de döda och uppryckandet vid Messias’ ankomst. I denna text står det att både Rivkà och hennes tjänsteflickor steg upp. Det lär oss att både de som är en del av bruden och de andra troende kommer att uppryckas i luften för att möta Messias när han kommer på himlens moln. Och på samma sätt som Rivkà blev upplyft och förd till Israels land, kommer de som uppväcks från de döda och de som blir förvandlade, att lyftas upp i luften för att sedan bli förflyttade till Israels land, för att alltid vara där med Messias, som det står skrivet i 1 Tessalonikerbrevet 4:16-17:

“Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Elohims basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Messias Yeshua uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i luften^[16]. Och så skall vi alltid vara hos Herren.”

Uppryckandet tar oss inte längre upp än till luften, inte ut i rymden. Det finns ingen skriftlig grund för läran som säger att vi skall lämna jorden och fara till himlen. Skrifterna säger att Himlen skall komma till jorden och att de ödmjuka skall ärva Israels land, som det står i Matteus 5:5:

“Lyckliga de ödmjuka, de skall ärva landet.”

24:65 “och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja och dolde sig.” – Att dölja sig med en slöja är ett tecken på respekt och underdånighet. Därför bör de gifta kvinnorna dölja en del av sitt huvud som ett tecken på att de står under sina makars auktoritet, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 11:5-6 och 10:

“Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat. Ty om en kvinna inte har något på huvudet, bör hon också låta klippa av sitt hår. Men är det en skam för en kvinna att låta klippa håret eller raka av det, så bör hon ha något på huvudet... Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.”

Och i vers 16 står det skrivet:

“Men om någon har lust att strida om detta, så skall han veta att vi inte har en sådan sed, inte heller någon av Elohims församlingar.”

Den judiska seden, som även gällde i Sverige förr i tiden när Toràn var en viktig del av det svenska samhället, är att en gift kvinna täcker över sitt hår när hon är utanför sitt hem.

24:67 “Sedan förde Jitschak in henne i sin mor Saràs tält, och han tog Rivkà till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Jitschak tröstad i sorgen efter sin mor.” – Den hebreiska texten lyder ordagrant: ”Och Jitschak gjorde så att hon kom till tältet, Sarà hans mamma...”. Den går att tolkas som att Rivkà nu blev Sarà, på det sättet att hon fyllde tomrummet som Jitschak hade efter sin mamma. Den går också att förstås som att Rivkà kom upp till samma andliga nivå som hennes svärmor hade varit på.

Saràs tält representerar det nya Jerushalajim som är vår moder, som det står skrivet i Galaterbrevet 4:26:

“Men det himmelska Jerushalajim är fritt, och det är vår moder.”

Och i Uppenbarelseboken 21:2 står det skrivet:

“Och jag såg den avskilda staden, det nya Jerushalajim, komma ner från himlen, från Elohim, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.”

I det ”tältet” kommer Messias’ brud att föras in, som det står skrivet i Höga Visan 1:4:

“Tag mig med dig! Låt oss springa! Konungen har fört mig in i sina kammare.”

Sjätte alijàn, 25:1-11

25:1 “Avraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Keturà” – Rashí säger att Keturà var Hagar och att namnet kommer från en anspelning på att hennes gärningar var så goda som rökelse, ”ketoret”.

Man kan nu ställa sig frågan om det verkligen var Hagar som Avraham tog sig till hustru igen, när det senare talas om Avrahams ”bihustrur”, vers. 6. I 1 Krönikeboken 1:32 står det att Keturà var Avrahams bihustru.

25:2a “Och hon födde åt honom... Medàn, Midjàn...” – Midjaniterna härstammade från Keturah. Det var några midjanitiska köpmän som gick förbi när Josef var i brunnen, jfr. 1 Mosebok 37:28. (Medaniterna, ett annat folk som också föddes av Keturà, sålde Josef till Potifar i Egypten, jfr. 1 Mosebok 37:36.) Midjaniterna gick tillsammans med moaviterna och lejde Bil’am till att förbanna Israel, jfr. 4 Mosebok 25:16-18. Midjaniterna blev därför allvarligt straffade av Israels barn efter den Eviges befallning, jfr. 4 Mosebok 31. Midjaniterna förtryckte Israel under sju år och blev sedan slagna av Gid’on, jfr. Domarboken 6-7.

25:5  “Och Avraham gav allt han ägde till Jitschak.” – På samma sätt gav Fadern allt till Sonen som det står skrivet i Johannes 13:3:

“Yeshua visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Elohim och skulle gå till Elohim.”

25:7-8 “Avrahams ålder blev etthundrasjuttiofem år. Sedan gav han upp andan och dog i en god ålderdom, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk.” – Avraham blev inte så gammal som Jitschak, 180 år. En Midrash säger att Avraham dog fem år för tidigt.^[17] Anledningen var att hans ålderdom skulle bli god, jfr. 15:15, och då var han tvungen att slippa se sitt barnbarn Esavs avfall och uppror som skedde vid 15 års ålder, som det står skrivet i Jesaja 57:1:

”Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.”

25:9  “Hans söner Jitschak och Jishmael begravde honom i grottan i Machpelà mitt emot Mamre, på den mark som tillhört chititen Efron, Zohars son.” – Detta visar oss att Jishmael omvände sig och hade en god relation till sin familj under sina sista år. Även detta gav Avraham en god ålderdom. Vid det tillfället var Jitschak 75 år och Jishmael 89 år gamla.

25:11 “Och efter Avrahams död välsignade Elohim hans son Jitschak. Och Jitschak bosatte sig vid Beer-Lachaj-Roi.” – Jitschak övertog sin fars uppgift efter hans död. Nu var han lika gammal som sin far när han lämnade Charan, jfr. 12:4.

Sjunde alijàn, 26:12-18

25:17 “Jishmaels ålder blev etthundratrettiosju år. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk.” – Rashi säger att det hebreiska ordet som översatts till ”gav han upp andan”, ”gevià”,^[18] enbart används för rättfärdiga människor. Jishmael var alltså rättfärdig när han dog, eftersom han omvänt sig från sina synder.