Parashá 04 VaJerá

1 Mosebok 18:1 – 22:24

Av K. Blad ©

Andra utgåvan 2013-14 (5774)

Lukrativ kopiering ej tillåten.

Toráläsningarnas olika alijot (uppgångar till att läsa i synagogan):

1. 18:1-14

2. 18:15-33

3. 19:1-20

4. 19:21 – 21:4

5. 21:5-21

6. 21:22-34

7. 22:1-24

8. Maftir: 22:20-24

Haftará: 2 Kungaboken 4:1-37(Ashken.), 4:1-23(Sefard.)

VaJerá

Betyder “och han visade sig”

Första aliján, 18:1-14

För tredje gången uppenbarar nu den Evige för Avraham. Denna gång genom tre änglar som kommer på besök. Avraham springer dem till mötes och böjer sig ner ända till jorden och erkänner på så sätt deras Överhuvud. Han ber dem att inte gå förbi, gör i ordning mat åt dem, tvättar deras fötter och erbjuder dem vila på den bästa platsen. Änglarna frågar efter Sará. En av dem meddelar att hon kommer att föda en son inom ett år. Sará hör budskapet och skrattar när hon tänker på sin kropps tillstånd. HaShem frågar varför Sará skrattade och tillägger: “Skulle något vara för komplicerat för den Evige?” Sedan lovar han att komma tillbaka vid samma utsatta tidpunkt nästa år och då skall Sará ha en son.

Andra aliján, 18:15-33

Sará ljuger och säger att hon inte skrattade men blir tillrättavisad av ängeln. Männen reser sig och går mot Sedom och Avraham följer dem för att ta avsked. När de går tillsammans avslöjar den Evige anledningen till att han hade kommit. Ropet från Sedoms och Amorás synd är så starkt att det krävs en himmelsk domshandling. Två av änglarna går ner till Sedom och Avraham stannar och samtalar med den tredje av männen som representerar HaShem. Han ber om barmhärtighet för de rättfärdiga i Sedom. Om det finns tio rättfärdiga i staden kommer den inte att bli förintad.

Tredje aliján, 19:1-20

Änglarna kommer till Sedom på eftermiddagen. Lot reser sig från sin domarstol i porten och tar emot dem genom att böja sig ända till jorden. Han ber dem övernatta hemma hos sig, men de vill inte. De föredrar att stanna på gatan under natten. Men eftersom han ber så enträget lyckas han övertala dem. Hemma hos Lot äter de nybakat osyrat bröd tillsammans. När det är dags att gå och lägga sig omringar alla stadens män huset och kräver att få ha homosexuella relationer med besökarna. Lot går ut och talar till dem och ber dem att inte behandla gästerna illa. Han erbjuder dem i stället sina två jungfrudöttrar. Men männen i stadens går inte med på det utan börjar i stället att bli våldsamma.

Änglarna griper in och drar in Lot i huset, stänger dörren och slår männen med blindhet så att de inte hittar dörren. Därefter meddelar de Lot om att de kommer att förstöra staden och befaller honom att sätta hela familjen i säkerhet. Men ingen tar hotet på allvar och därför ingriper änglarna. De tar tag i Lot, hans fru och hans två döttrar i handen och drar ut dem ur staden. ”Fly för ditt liv! Vänd dig inte om och stanna inte i dalen. Fly till bergen för att du inte skall gå under!” ropar de till Lot. Men Lot ber den Evige om tillstånd att få fly till en liten stad, som inte ligger så långt borta.

Fjärde aliján, 19:21 – 21:4

Den Evige ger efter för Lots bön, och lovar att inte förstöra den lilla staden Zoar. Solen går upp Lot är på väg och precis när han kommer fram till Zoar sänder HaShem ett regn med brinnande svavel över städerna som förintas tillsammans med hela dalen med dess invånare. Lots fru ser sig om och blir förvandlad till en saltstod. Avraham har gått upp tidigt och står nu på samma plats där han dagen innan stod inför den Evige. Där får han se den tjocka röken av den förintande elden. Av rädsla lämnar Lot den lilla staden och flyttar till en grotta i bergen tillsammans med sina båda döttrar. Där får den äldre systern honom att dricka sig berusad så att hon på så sätt kan få barn genom sin pappa. Den yngre systern följer hennes råd och exempel och så blir båda med barn utan pappan märker det. Den äldre systern kallar sin son för Moav och den yngre kallar sin son för Ben-ammí. Dessa båda pojkar blir ursprung till två folk, moabiterna och ammoniterna.

Avraham flyttar därifrån till Negevs land i söder. Och än en gång ljuger han om sin fru och Gerars kung tar Sará till hustru. Den Evige sänder då i en dröm ett varnande budskap till kungen och kvinnan blir återlämnad till sin man, tillsammans med får, kor, tjänare, tjänarinnor och mycket pengar. Avraham får även tillstånd att bosätta sig och röra sig fritt i hela området. Avraham ber för kungen så att han inte dör och även för alla kvinnor i hans rike så att de blir helade från den ofruktsamhet som de har fått för Sarás skull.

Den Evige besöker så Sará på ett sätt som gör att hon nu kan få barn och föda en son till Avraham på den utsatta tiden och Avraham kallar honom för Jitschak. På åttonde dagen omskär han sin pojke enligt Guds befallning.

Femte aliján, 21:5-21

När Jitschak föds är Avraham 100 år gammal. Jitschak betyder “han kommer att skratta”. Gud har fått Sará att skratta och alla som hör om vad som har hänt kommer att skratta. När barnet blir avvant ordnar Avraham en stor fest. Jishmael behandlar sin halvbror illa. När Sará ser det säger hon till sin man att driva ut tjänarinnan med sin son. I början vill inte Avraham, men Gud säger åt honom att lyssna på Sarás röst. Avkomman kommer att bli uppkallad genom Jitschak. Likväl kommer Jishmael att bli till ett stort folk eftersom han är Avrahams ättling.

Avraham ger så reskost till sin bihustru Hagar och tar avsked av henne och sin son. När de irrar omkring i Beer-Shevas ökenområde tar vattnet slut. Hon lämnar då sin tonåriga son under en buske och går ifrån honom för att slippa se honom dö. Hon gråter. Gud hör den unge mannens röst och en ängel från Gud ropar till Hagar från himlen och ger henne nytt mod. Den Evige öppnar hennes ögon så att hon får syn på en brunn. Så lyckas hon rädda sin tonåring. Gud är med honom och han blir en skicklig pilbågsskytt i öknen. Senare skaffar hans mamma en fru åt honom från Egypten.

Sjätte aliján 21:22-34

Filistéernas kung Avimelech lägger märke till att Gud är med Avraham och därför kommer han nu med generalen Fikol för att sluta ett vänskapsförbund med honom. Avraham går med på förslaget och de svär varandra trohet. Avraham tar sju lamm från hjorden och ger dem till Avimelech som ett tecken på att han har grävt brunnen som finns på den platsen. Platsen får därför namnet Beer-Shava, ed-brunnen eller sju-brunnen.

Avraham planterar därefter en trädgård i Beer-Shava och åkallar där den Eviges Namn. Han stannar på filistéernas område under många år.

Sjunde aliján 22:1-19

Gud sätter Avraham på prov genom att be honom offra sin ende son på ett altare i Moriás land. Han lyder omedelbart och går upp tidigt för att resa, under tre dagar, tillsammans med sin son och två av sina tjänare, till den plats som Gud bestämt. Han säger till sina två ungdomar att vänta på dem en bit ifrån tills han och sonen har avslutat sin tillbedjan. Han lägger veden på sin son, tar elden och kniven och går till den bestämda platsen. Jitschak frågar efter lammet som skall offras. Avraham svarar att Gud kommer att förse med ett lamm till uppstigande-offret. Båda går så tillsammans. Avraham bygger ett altare på berget, fixar till veden, binder sin son och lägger honom på veden på altaret. Därefter tar han kniven för att offra sin son. Då ropar den Eviges ängel på honom från himlen och befaller honom att varken döda eller skada den unge mannen. Nu har han visat att han fruktar Gud genom att inte vägra honom sin ende son.

Avraham får då syn på en bagge som fastnat med sina horn i en buske. Den blir offrad i stället för sonen. Platsen där detta hände får namnet HaShem jireh, den Evige kommer att se. Därefter ropar ängeln för andra gången från himlen och förmedlar den Eviges tidigare löfte om att han skall få mycket välsignelse och massor med avkomlingar. Eftersom han var lydig kommer alla jordens nationer att bli välsignade genom hans avkomma. Därefter reser de tillbaka till Beer-Shava och bor där en tid. Där får Avraham nyheter från sin familj att hans bror Nachor har fått åtta pojkar och ett barnbarn, Rivká.

Kommentarer

Första aliján, 18:1-14

18:1-3 “HaShem uppenbarade sig för Avraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast. Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. Då han fick syn på dem skyndade han sig emot dem från tältöppningen och bugade sig till jorden och sade: Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.” (SFB reviderad) – Detta hände, enligt Talmud^[1], tre dagar efter omskärelsen när smärtan var som värst. Enligt Talmud^[2] var det två olika övernaturliga manifestationer. Först uppenbarades den Eviges shechiná, Hans direkta Närvaro, och sedan kom besöket med tre malachim, änglar. De tre änglarna sägs vara: Michael, som kom för att förutsäga Jitschaks födelse, Gavriel, som kom för att förinta Sedom och dess lydstäder, Rafael, som kom för att hela Avraham efter omskärelsen. Talmud berättar att Michael därefter följde med Gavriel när han gick ner till Sedom för att förinta staden.

Å andra sidan hävdar en Midrash^[3] att Michael for till himlen efter att ha slutfört sitt uppdrag att meddela Avraham om Jitschaks födelse och att Rafael gick till Sedom för att rädda Lot tillsammans med Gavriel som gick för att förinta städerna.

Torán säger att det var “tre män” som kom, på hebreiska shloshá anashim. Längre fram ser vi att två av dem drar vidare och går ner till Sedom medan en av dem står kvar med Avraham. I kapitel 19 vers 1 står det skrivet:

“På kvällen kom de två änglarna (malachim) till Sedom...” (SFB reviderad)

Ordet malach, i plural malachim, betyder helt enkelt “sändebud, budbärare, ambassadör”. Därför vet man inte om ordet talar om människor från jorden eller änglar från himlen. Sammanhanget visar i varje fall vilket det är fråga om och i detta sammanhang ser vi att det handlar om en uppenbarelse av himlavarelser.

Den ängel som hade stannat kvar hos vår fader Avraham och som sedan hade gått ner till Sedom, representerar den Evige på ett speciellt sätt. Därför bär han den Eviges Namn, jfr. 18:20, 21-22, 26, 33; 19:27.

I 19:24 står det skrivet:

“Då lät HaShem svavel och eld regna ner över Sedom och Amorá, från HaShem från himlen” (Egen översättning)

Andra bibeltexter visar liknande uppenbarelser av en HaShem som finns i himlen och en HaShem som uppenbarar sig på jorden. Jfr. Sakarja 2:11; 12:10; 14:5; Jesaja 48:15-16.

Å andra sidan, i Rashis^[4] kommentar till 1 Mosebok 19:24 hävdas att när det står “från HaShem” är det ett typiskt uttryck som förekommer i flera olika versar i Tanach (GT). Man kan finna ett liknande uttryck i 1 Mosebok 4:23 där Lemech sade: “Lemech sade till sina hustrur... Ni Lemechs hustrur (inte “mina hustrur”). I 1 Kungaboken 1:33 talar David om sig själv: “Tag er herres (inte “mina”) tjänare med er...”. Och i Ester 8:8 säger kung Achashverosh: “Men utfärda också ni i konungens (inte “mitt”) namn en skrivelse...”. I detta fall står det “från HaShem” i stället för “från sig”, vilket hade varit det normala.

Men Targum-texterna^[5] ger en annan tolkning av denna typ av dubbel uppenbarelse av den Evige. Samtidigt ger de oss också en idé om hur man förstod dessa olika läsningar av HaShem under det andra templets judendom.

I de avsnitt där det finns fler än en HaShem i texten, eller där HaShem manifesteras i denna värld, har Targum-texterna ersatt HaShem med orden: “HaShem´s Ord”. Det arameiska ordet för “ord” är memrá.

Ett exempel är 1 Mosebok 19:24 där översättningen av den hebreiska texten lyder såhär:

“Då lät HaShem svavel och eld regna ner över Sedom och Amorá, från HaShem från himlen”

Där översätter Jonatans Targum parafraserat:

“Och HaShem´s Ord lät svavel och eld komma ner över Sedom och Amorá från HaShem i himlen.”

Onkelos’ Targum säger i 1 Mosebok 15:6:

“Och Avraham litade på HaShem´s Ord och Han räknade det som rättfärdighet”

Enligt översättningen av 1 Mosebok 22:14 bad Avraham i HaShem´s Ords namn som det står skrivet i Jerushalajims Targum:

“Och Avraham tillbad och bad i HaShem’s Ords namn, och sade: ’Du är HaShem, som ser mig, men Du kan inte ses’”

Lägg märke till att Avraham ber “i HaShem´s Ords namn” till den HaShem som “inte kan ses” Här verkar det vara två HaShem. Avraham ber i HaShem´s Ords namn, men han ber till den HaShem som inte kan ses.

I Jerusalajims Targum står det i 1 Mosebok 16:13:

“Och Hagar tillbad och bad i HaShem´s Ords namn som hade uppenbarat Sig själv för henne...”

Onkelos’ Targum översätter 1 Mosebok 28:20-21 såhär:

“Och Jaakov gjorde ett löfte och sade: 'Om HaShem´s Ord är mitt stöd och bevarar mig på den väg som jag går och ger mig bröd att äta och kläder att klä, så att jag kommer tillbaka till min pappas familj i frid; då skall HaShem´s Ord vara min Gud.’”

De Messianska Texterna (NT) ger oss er ljus över detta HaShem´s Ord som uppenbarar sig på jorden som en HaShem katán – liten HaShem.

I Johannes 1:1-3 och 14 står det skrivet:

“I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Det var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har inget blivit till, som är till... Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” (SFB)

I 1 Johannes 1:1-2 står det skrivet:

“Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.” (SFB)

18:8 “Sedan tog han gräddmjölk, söt mjölk och kalven han låtit tillreda och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.” (SFB) – Det hebreiska ordet som översatts till ”gräddmjölk” är chemá^[6] som enligt Rashi betyder det fett som tas från mjölkytan.

Enligt judisk halachá är det förbjudet att äta mat som innehåller blandning av kött- och mjölkprodukter. De texter som ligger till grund för detta är 2 Mosebok 23:19; 34:26 och 5 Mosebok 14:21. Rabbinerna härleder tre olika förbud ur dessa texter:^[7]

·         Koka kött tillsammans med mjölk

·         Äta den typen av blandning

·         Utnyttja den typen av blandning

Det är tillåtet att först äta mjölkprodukter och sedan, efter att ha rengjort munnen och ätit lite bröd, äta köttprodukter. Men om man har ätit ost är det lämpligt att vänta längre.^[8]

När man ätit kött måste man vänta flera timmar innan man kan äta mjölkprodukter, beroende på vilken man följer av de olika traditionerna som finns.

Toráns förbud om att blanda kött och mjölk gäller enbart rena däggdjur, d.v.s. inte fåglar.

De karaitiska judarna, som inte erkänner halachán eller andra judiska mänskliga traditioner, säger att detta förbud inte gäller blandning av kött och mjölk, utan enbart det som står skrivet i texten i Torán om att inte koka en killing i dess moders mjölk.

Mot detta argument presenterar vi här några andra åsikter:

• Många av de bud som finns i Torán tar speciella exempel utan att därför vara begränsade till enbart dessa. Exemplen är givna för att visa en allmän sanning som gäller i liknande andra fall.

• De judiska lärda har sedan urminnes tider tolkat dessa texter på ett generellt sätt, genom att inte bara tillämpa dem på det speciella fallet med att koka en killing i dess moders mjölk, utan att inte blanda kött- och mjölkprodukter.

• Läkarvetenskapen visar att det inte är nyttigt för matsmältningen att äta denna typ av blandning. Kött behöver syra och mjölk är en bas som motverkar syra.

• En vana som praktiserats av många judar under en lång tid förvandlas till en lag i Israel, enligt 1 Mosebok 32:32. Jfr. 1 Korintierbrevet 11:16.

Under medeltiden utökades detta förbud till att även gälla kött från rena fåglar. Det berodde på att Europas judar var förbjudna att handla under dagen under en viss epok. För att inte folket skulle göra misstaget att ta miste mellan kött och fågel när de köpte och tillredde maten under natten, satte man upp ett staket runt Torán och förbjöd även kött från fåglar att blandas med mjölkprodukter. Den traditionen har sedan spritts inom majoriteten av den judiska befolkningen och praktiserande judar följer den.

Om vi nu går tillbaka till texten ifråga, så ser vi hur Avraham erbjuder både mjölk- och köttprodukter till besökarna. Följde inte vår fader Avraham buden?

I 1 Mosebok 26:5 står det skrivet:

“Avraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.” (SFB reviderad)

Det hebreiska ordet som översatts till ”lagar” är torot (uttalas tåråot, med betoning på sista stavelsen), som är pluralformen av torá, instruktion.

Den Evige ändrar inte på sina lagar från en dag till en annan, från en generation till en annan, från ett århundrade till ett annat och inte ens från en tidsålder till en annan. Hans lagar för människorna fortsätter att vara desamma så länge himmel och jord består, jfr. Matteus 5:18. Man tycker då att vår fader Avraham därför borde ha hållit kashrut-lagarna^[9]. Hur kan vi förklara denna till synes motsägelsefulla text?

Det finns flera olika tolkningsmöjligheter.

• Detta förbud blev enbart givet till Israels barn när den skrivna Torán gavs på Sinai. Därför kunde Avraham äta kött med mjölk.

• Avraham erbjöd sina gäster två olika slags meny och de kunde så välja mellan att äta enbart mjölkprodukter eller köttprodukter.

• Avraham erbjöd först mjölkprodukter och sedan köttprodukter.

Den sista tolkningen stämmer väl med texten som först nämner mjölkprodukter och sedan köttprodukter. Det är möjligt att vår fader Avraham först erbjöd mjölkprodukter, som normalt inte behöver någon förberedelsetid innan de ställs fram, så att de först kunde äta av dem, under tiden han tillagade köttet. Rashi säger: “Han serverade dem i den ordning som han lagade till maten.”

Denna text är inget bevis på att de åt mjölk tillsammans med kött. Man kan inte heller använda den till att bevisa motsatsen.

18:12 “Sará skrattade inom sig och tänkte: "När jag nu blivit gammal, skall jag då upptändas av åtrå? Min herre är ju också gammal."” (SFB reviderad) – Rashí säger att den hebreiska texten betyder att Sará skrattade när hon tänkte på sin livmoder och sina uttorkade bröst.

“Min herre” – På hebreiska adoní. Vilket respektfullt sätt att tala om sin make!

I 1 Petrus 3:6 står det skrivet:

“så som Sará var lydig mot Avraham och kallade honom herre. Hennes barn har ni blivit, när ni gör det som är gott och inte låter skrämma er.” (SFB reviderad)

18:14 “Skulle något vara omöjligt för HaShem? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sará ha en son.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ordet som översatts som “bestämda tiden” är moed^[10] som har att göra med den Eviges högtider som presenteras i 3 Mosebok 23. Jitschak skulle alltså födas under en av dessa högtider. Både vers 18:6 och 19:3 ger oss en vink om att det var under det osyrade brödets högtid. Den judiska traditionen sätter Jitschaks födelse till den 15 Nissan, samma dag som Israels folk senare skulle tåga ut ur Egypten.^[11]

Andra aliján, 18:15-33

18:15 “Då nekade Sará och sade: "Jag skrattade inte," ty hon blev förskräckt. Men han sade: "Jo, du skrattade."” (SFB reviderad) – Här ser vi att Sará ljög när det var dags att vittna inför myndighetspersoner. Anledningen var att hon var rädd. Ur denna text bildades därför en halachá som förbjöd kvinnor att vittna inför en beit din (judisk domstol). Inte ens den rättfärdigaste bland kvinnor höll sig till sanningen på grund av fruktan. Denna lag skyddar kvinnans känsliga själ.

18:19 “Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till HaShem väg och handla rättfärdigt och rätt, så att HaShem kan uppfylla sina löften till Avraham.” (SFB reviderad) – Villkoret för att löftena skall kunna uppfyllas för Avrahams barn är att man för vidare rättfärdighetens väg till barnen. Det finns många andra texter som talar om detta, jfr. 2 Mosebok 10:2; 12:26-27; 13:8, 14; 5 Mosebok 4:9, 10; 6:7, 20-25; 11:19; 32:46; Psalm 78:5-7; 44:1; Ordspråksboken 22:6.

18:23 “Och Avraham gick närmare och sade: "Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige?” (SFB reviderad) – Det hebreiska ordet som översatts till “och gick närmare” är vajigash. Det ordet används på tre sätt:

·         Till att kriga, jfr. 2 Samuelsboken 10:13.

·         Till att ödmjuka sig, jfr. 1 Mosebok 44:8.

·         Till att bedja för andra, jfr. 1 Kungaboken 18:36.

Avraham använde sig av alla dessa tre sätt när han närmade sig den Evige. I versarna 23-26 finns en utmanande attityd mot den Evige. I versarna 27-29 finns ödmjukande och i versarna 30-32 är det övervägande förbön.

18:32 “Då sade han: " HaShem, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där." Han svarade: "För dessa tios skull skall jag inte fördärva den."” (SFB reviderad) – Varför gick inte Avraham lägre? En Midrash^[12] berättar att eftersom HaShem inte räddade den generation som fanns på Noachs tid när det fanns åtta rättfärdiga personer var det ingen idé att fortsätta att försöka gå ner mer.

I Skrifterna representerar talet tio det hela. I 1 Mosebok 1 förekommer uttrycket “Gud sade” tio gånger i förhållande till skapandet av världsalltet. Tio rättfärdiga skulle representerat hela Sedom. Tio bud representerar hela Torán. Tio spejare representerade hela folket. Tiondet representerar all inkomst o.s.v.

Inom judendomen behövs tio rättfärdiga män för att kunna bilda en minjan, en laglig folkförsamling som representerar hela Israel. Man anser det nödvändigt att ha minjan för att både kunna be i synagogan och att kunna genomföra vissa viktiga lagliga handlingar.

Tredje aliján, 19:1-20

19:1  “På kvällen kom de två änglarna till Sedom, och Lot satt då i Sedoms port. När han fick se dem, steg han upp för att möta dem, och han föll ner med ansiktet mot jorden” (SFB reviderad) – Att sitta i porten betyder att ha en viktig plats som en av stadens kommunfullmäktige. På den tiden satt städernas myndigheter i portarna. När därför Messias säger att dödsrikets portar inte skall kunna stå emot den församling som han bygger (Matteus 16:18), använder han ett hebreiskt talesätt som innebär att myndigheterna i de hedniska städerna inte skall kunna hindra Messias församlings tillväxt och triumf.

Rashi framhåller det faktum att det hebreiska ordet för “satt”, joshev, är skrivet på ett ofullständigt sätt, utan bokstaven vav. Det ger en antydan om att Lot hade blivit tillsatt som domare i Sedom just på den dagen.

Lot reste sig upp inför dessa personer som ett tecken på respekt. Inom judendomen finns regeln om att resa sig inför personer med högre rang.

I 3 Mosebok 19:32 står det skrivet:

“För ett grått huvud skall du resa dig upp, och den gamle skall du ära. Du skall frukta din Gud. Jag är HaShem.” (SFB reviderad)

De äldre bör hedras av ungdomarna. Att inte resa sig när ens pappa eller en äldre person kommer in i rummet anses som respektlöshet bland de gudfruktiga i Israel.

I Job 29:7-10 står det skrivet:

“När jag gick till porten i staden och intog min plats på torget, då drog sig de unga tillbaka när de såg mig, och de gamla reste sig och blev stående. Stormännen höll tillbaka sina ord och lade handen på munnen. Furstarnas röst tystnade, tungan fastnade vid deras gom.” (SFB)

På detta sätt bör man uppföra sig mot en person som har en högre rang. Det gäller en förälder, för-förälder, en äldre person, en myndighetsperson i samhället eller i församlingsgemenskapen m.fl. Var och en av dessa personer representerar den Evige och när man visar dem öppen respekt hedrar man Gud, som är den högste Domaren som har delegerat sin auktoritet till dem genom att ge dem den position de innehar.

Enligt Midrash-litteraturen fanns det en lag i Sedom som förbjöd invånarna att ta emot folk utifrån. Lot utmanade den lagen och tog emot de resande.

“han föll ner” – Roten till detta hebreiska ord är shachá^[13] som betyder att böja sig ner i vördnad. Ordet översattes till grekiskans proskuneo^[14] som har i stort sett samma betydelse. Inget av dessa ord motsvarar det svenska ordet ”tillbe” i betydelsen “böja sig ner i respekt inför den Högste”. De kan förstås så när de används i samband med tjänst inför den Evige. Men det är inte deras huvudsakliga betydelse. Om shachá hade betytt ”tillbe”, skulle Lot ha syndat när han böjde sig ner till jorden för dessa änglar från den Högste.

Ett genomgående studium i Skrifterna om hur dessa termer används visar att när de kristna bibelöversättningarna talar om att tillbe Jesus är det en tendentiös översättning. I de fallen har den katolska treenighetsläran färgat översättarnas ordval.

När man går igenom Uppenbarelseboken ser man att Lammet inte får någon tillbedjan. Det får enbart Fadern. Det är inte tillåtet att tillbe Sonen som man tillber Fadern. Att tillbe innebär nämligen att man erkänner någon som sin allra högsta auktoritet, och det har inte Sonen. Fadern är över honom och om man ger Sonen tillbedjan – enligt ordets svenska betydelse – blir Fadern åsidosatt, Han som har gett Sonen all makt. Det är en form av avgudadyrkan.

Enligt Filipperbrevet 2 skall alla knän böjas i Jeshuas namn. Det betyder inte att de skall böjas inför Jeshua, utan inför Fadern i Jeshuas namn, vilket innebär att genom Jeshua kommer alla att erkänna Faderns högsta makt. På så sätt blir Fadern förhärligad genom Sonen, som det står skrivet i Filipperbrevet 2:11:

“och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jeshua HaMashiach är Adon.” (SFB reviderad)

Det är ett citat från Jesaja 45:23-25 där det står skrivet:

“Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed och säga om mig: Endast i HaShem är rättfärdighet och styrka. Till honom skall man komma, och alla som varit förbittrade på honom skall blygas. I HaShem skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de skall berömma sig av honom.” (SFB reviderad)

Nu kan man böja sig i vördnad inför Sonen och erkänna den auktoritet som han har fått från Fadern, men inte för att tillbe honom som om han vore i stället för Fadern. Inom judendomen kan aldrig en son vara över sin far eller ersätta sin far under livet. Kristendomen har ersatt Fadern med Sonen genom att sjunga till honom som om han vore den Högste. Det är tid att avslöja denna brist på respekt för den Evige Kungen som är odödlig och osynlig. Den Ende Gud som är värdig att få ära och härlighet i evigheters evighet. Amen!

19:15 “När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: "Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd."” (SFB) – I denna text finns ett mycket intressant ord. Det är det hebreiska ordet hanimtsaot som betyder “de som befinner sig, de som blir funna”. Idén som ligger bakom är att den Evige har hittat dessa två flickor.

Midrash-litteraturen använder sig av tolkningsregeln guezeráh shaváh – liknande uttryck – för att sammanföra denna text med Psalm 89:21 där det talas om David som blev funnen av den Evige, som det står skrivet:

“Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min heliga olja.” (SFB)

Midrashen^[15] frågar:

“Var fann jag honom (David)?”, och svarar därefter: “I Sedom!”

Här krävs en förklaring. Lots två döttrar fick två söner som senare blev två nationer, Moav och Ammon. Längre fram kom moabitiskan Rut in i Israels församling genom att gifta sig med Boaz, och blir så en stammoder till både David och Messias. På samma sätt gifte sig kung Shlomo med en ammonitiska, Naamá, och födde Rechavam (Rehabeam), jfr. 1 Kungaboken 14:21, 31; 2 Krönikeboken 12:13. Kung Rechavam är en av Messias’ förfäder.

Alltså befann sig vissa av Messias´ förfäder i Sedom. Och detta var en utav anledningarna till att änglarna var tvungna att bege sig dit för att rädda Lot och hans döttrar. Där fann HaShem David och Ben David, Davids Son!

Lots hustru kom från Sedom och på så sätt finns det ett genetiskt samband mellan detta onda folk och Messias. I Yeshua finns det alltså gener från Sedom! Därför kunde Jeshua Messias göra tickun, tillrättaläggande, å sina förfäders vägnar, och bära deras synd i sin kropp och dö också för dem för att också de skulle ha en möjlighet att göra teshuvá, omvändelse, och få förlåtelse, som det står skrivet i Matteus 11:23-24:

“Och du, Kafarnaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i dödsriket skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sedom, skulle det ha stått ännu i dag. Men jag säger er: För Sedoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.” (SFB reviderad)

I 5 Mosebok 23:3-4 står det skrivet:

“Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HaShems församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i HaShems församling, detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bil’am, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig.” (SFB reviderad)

Hur är det då möjligt att dessa två kvinnor, Rut och Naamá, som kom från dessa två folk, Moav och Ammon, kunde komma in i Israel och dessutom bli stammödrar till Messias?!

Enligt Talmud^[16] var Boaz, som gifte sig med Rut, samma person som Ivtsan från Beit-Lechem, jfr. Domarboken 12:8. Antingen var det han, eller någon annan tidigare domare, som hade infört tolkningen att förbudet mot moabiter och ammoniter bara gällde deras män, inte deras kvinnor. Det hade alltså etablerats en halachá, gjord av människor, som tillämpade Toráns bud vid den aktuella tidpunkt de levde i.

Man skulle nu kunna ifrågasätta denna halachá. Och det fanns säkert de röster som tvivlade på Davids äkthet, om han verkligen hade rätt att sitta på Israels tron. Hans farfars mor var ju moabitiska, jfr. Rut 4:22, Psalm 69:9.

Den store domaren och profeten Shmuel bekräftade denna halachá, som Israels domare hade etablerat, genom att smörja David till kung över Israel. Detta gjorde han på den Eviges befallning. Alltså backade den Evige upp en människogjord halachá som sa att kvinnorna var uteslutna från buden i 5 Mosebok 23:3-4!

Fjärde aliján, 19:21 – 21:4

19:26 “Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod.” (SFB) – Ängeln hade klart sagt i vers 17 att de inte skulle vända sig om för att se på förstörelsen av Sedom och de andra städerna i dalen. Vad viktigt det är att lyssna till detaljerna i den Eviges bud! Jeshua sa att vi skall komma ihåg Lots hustru, som det står skrivet i Lukas 17:32:

“Kom ihåg Lots hustru” (SFB)

Däremot fick Avraham tillåtelse att skåda denna totala förintelse.

19:27 “Tidigt följande morgon gick Avraham till den plats där han hade stått inför HaShem” (SFB reviderad) – Torán presenterar Avraham som den som går upp på morgonen för att be. Jitschak presenteras som den som ber på eftermiddagen, jfr. 1 Mosebok 24:63, och Jaakov som den som ber på kvällen och natten, jfr. 1 Mosebok 32:24. På samma sätt finns det tre tillfällen under dygnet då man frambar offer i templet, morgon, eftermiddag och kväll. Vid vart och ett av dessa offer bad man också, jfr. Lukas 1:10. Morgonbönen, shacharit, blev alltså instiftad av vår fader Avraham. Eftermiddagsbönen, minchá, blev instiftad av Jitschak och kvällsbönen, arvit, blev instiftad av Jaakov, jfr. Psalm 55:18; Daniel 6:10.

19:31 “Då sade den äldre till den yngre: Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan gå in till oss som man brukar göra överallt på jorden.” (SFB) – Enligt en Midrash^[17] tänkte de att det inte fanns några män kvar på jorden, som efter floden. De hade därför en god längtan att vilja bevara mänskligheten. Deras gärningar var onda men deras motiv var rätta. Därför blev deras ättlingar välsignade av den Evige trots deras synd.

19:37-38 “Den äldre födde en son som hon gav namnet Moav. Han är stamfader till de nuvarande moabiterna. Den yngre födde också en son som hon gav namnet Ben-Ammi. Han är stamfader till de nuvarande ammoniterna.” (SFB reviderad) – Den äldre systern skämdes inte för det hon hade gjort med sin pappa och kallade sin son för “Från en far”. Den yngre var mer diskret och kallade sin son för “Mitt folks son”. Längre fram, när Israels barn skulle gå in i det utlovade landet, får de order om att inte behandla Moavs och Ammons folk illa. Men det finns en liten skillnad i behandlingssättet, som det står skrivet i 5 Mosebok 2:9a och 19a:

“Herren sade till mig: ”Angrip inte moabiterna, ge dig inte i strid med dem… närmar du dig Ammons ättlingar. Angrip dem inte, utmana dem inte.” (Bibel2000)

Förbudet när det gäller Ammon är strängare än när det gäller Moav. Israel kunde utmana Moav, men inte så mycket att det blev krig. Däremot hade de inte rätt att ens utmana Ammon på något sätt. Detta berodde på att den äldre systern inte kände skam för att hon syndat med sin pappa.

20:1a “Avraham bröt upp därifrån...” (SFB reviderad) – Eftersom Avraham sysselsatte sig med att ta emot de förbipasserande resenärerna och ge dem mat och skugga för att på så sätt kunna tala med dem om dem Evige, var han nu tvungen att lämna trakten omkring Sedom, eftersom ingen längre gick vägen där förbi.

En Midrash^[18] berättar att ryktena om Lots incest också påverkade Avraham eftersom det var hans släkting. Det var också en anledning till att han inte längre ville vara kvar där.

20:2  “Och Avraham sade om sin hustru Sará att hon var hans syster. Då sände Avimelech, kungen i Gerar, bud och hämtade Sará till sig.” (SFB reviderad) – På tre månader hade Sará föryngrats så att hon nu var mycket attraktiv trots sina 89 år. Filistéernas kung tar henne till sig med våld för att kunna gifta sig med henne. Detta blir en mycket allvarlig attack mot löftet om den son som skulle födas inom ett år. Men den Evige griper in och rättar till situationen.

20:7 “Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.” (SFB) – Avraham kallas ”profet”, på hebreiska naví^[19]. Det är första gången som ordet förekommer i Skrifterna. I Psalm 105:15 finns en hänvisning till detta tillfälle i Avrahams liv, som det står skrivet:

“Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!” (SFB)

Vi ser i denna text att en av profetens viktigaste uppgifter är att be för de behövande. Avraham behövde be för ett folk och en kung som med våld hade tagit hans fru ifrån honom. Och när han bad för detta hednafolk helade den Evige hans egen fru.

I Job 42:10 står det skrivet:

“Och HaShem gjorde slut på Jovs olycka när denne bad för sina vänner. HaShem gav Jov dubbelt upp mot vad han förut hade haft.” (SFB reviderad)

20:12 “Hon är också verkligen min syster, dotter till min far men inte till min mor, och hon blev min hustru.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí var Sará Terachs barnbarn. Det hebreiska ordet för far, av, kan också betyda farfar, farfarsfar o.s.v. Det hebreiska ordet för dotter, bat, kan också betyda barnbarn, barnbarnsbarn o.s.v. Enligt Targum och Jashars bok var Sará dotter till Avrahams farbror, d.v.s. hans kusin.

21:2 “Sará blev havande och födde en son åt Avraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom.” (SFB reviderad) – Ryktena om att barnets fader var Avimelech blev nedtystade genom att sonen var sin far upp i dagen. Längre fram tog Avrahams tjänare Eliezer fel och trodde att Jitschak var hans herre, jfr. 24:65.

Femte aliján, 21:5-21

21:8 “Barnet växte och blev avvant, och den dag då Jitschak avvandes gjorde Avaham en stor fest.” (SFB reviderad) – Enligt Rashí blev barnet inte avvant på grund av brist på modersmjölk utan för att han nu var 24 månader gammal.

21:9 “Men då Sará såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar fött åt Avraham” (SFB reviderad) – I stället för att utveckla broderskärlek började han att förakta den lille och till och med förfölja honom, som det står skrivet i Galaterbrevet 4:29:

“Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu.” (SFB)

En Midrash^[20] berättar att Jishmael sköt pilar mot sin bror och låtsades att han höll på att jaga. Senare blev han en skicklig bågskytt.

Roten till ordet som översatts till “hånskrattade” är tsachak^[21] som betyder skratta. Det är samma rot som förekommer i namnet Jitschak. Ordet används även i andra texter med en sexuell betydelse, som till exempel i 1 Mosebok 26:8, där det står skrivet:

“Men när han hade varit där en längre tid, hände det sig att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom fönstret och fick se Jitschak kela (tsachak) med sin hustru Rivká.” (SFB reviderad)

I 1 Mosebok 39:14 står det skrivet:

“ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: "Se här, han har fört hit till oss en hebreisk man som vill locka oss till lättsinne (tsachak). Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt” (SFB)

Ordet används också i samband med avgudadyrkan i 2 Mosebok 32:6 där det står skrivet:

“Nästa dag steg de upp tidigt och offrade uppstigandeoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig (tsachak).” (SFB reviderad)

Det kan därför vara möjligt att det som Jishmael gjorde mot Jitschak var en blandning av våld, sex och avgudadyrkan, vilka är de tre viktigaste synderna. När Sará såg det tog hon mycket illa upp. Den typen av påverkan var inte bra för hennes son. Dessutom löpte han ju risken att dö i en “olycka”.

21:10 “Hon sade till Avraham: "Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här slavinnans son skall inte dela arvet med min son, med Jitschak."” (SFB reviderad) – Detta ord var inte inspirerat från Sarás jetser hará, onda drift, “kött”, utan genom Ruach HaKodesh, den profetiska Anden. Senare bekräftar den Evige hennes ord och befaller Avraham att göra enligt allt det som Sará sagt till honom.

21:12 “Men Gud sade till Avraham: "Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyssna till Sará i allt hon säger till dig, ty det är genom Jitschak som du skall få din avkomma.” (SFB reviderad) – På hebreiska står det inte bara att Avraham skall lyssna på Sará, utan på Sarás “röst”. Det hebreiska ordet är kol^[22] som betyder röst. Och i detta fall var det inte vilken röst som helst, utan en profetisk röst.

Jishmael kommer inte att ärva tillsammans med Jitschak och genom Jitschak kommer avkomma att uppkallas efter Avraham. Araberna har inte någon rätt att ta för sig av det som tillhör judarna. Om de däremot underordnar sig den plan som den Evige har för “lillebror” så blir de mycket välsignade, som profeten Jesaja säger i kapitel 19 versarna 18 och framåt.

21:14 “Tidigt nästa morgon tog Avraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shevas öken.” (SFB reviderad) – Enligt Rashi betyder här ordet ”irrade omkring” att hon i sitt hjärta vände tillbaka till Egyptens gudar. Därför blev det ingen välsignelse och vattnet tog slut i lädersäcken. Avgudadyrkan producerar torka.

21:15 “När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske” (SFB) – Pojken var över 16 år gammal. Enligt Rashi var han sjuk och därför blev även han tidigare lagd på Hagars axel, enligt den hebreiska texten i vers 14.

21:16 “Och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: "Jag orkar inte se på när pojken dör." Där hon nu satt på något avstånd brast hon i gråt.” (SFB) – Vilken moder överger sin son när han håller på att dö? Hagar gjorde det. Hon tänkte bara på sig själv, inte på sin sons välstånd vid hans livs mest kritiska tillfälle. Dessutom hade hon helt glömt det ord som ängeln hade gett henne om hennes sons framtid.

Golda Meír sade: “När araberna älskar sina barn mer än de hatar judarna, då kan det bli fred!”

Den grymma attityd mot sonen som Hagar hade kan man fortfarande finna hos det palestinska folkets mödrar som sänder sina barn till att bli självmordsbombare för att på så sätt kunna döda några få judar.

Må den Evige ha förbarmande med araberna så att deras hjärtan kan ödmjuka sig och bli känsliga så att de kan älska sina barn såsom judarna älskar sina barn!

21:19 “Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.” (SFB) – Om tonåringen var i livsfara på grund av vattenbrist, hur kommer det då sig att Hagar tog tid på sig att fylla hela lädersäcken med vatten? En Midrash berättar att det var för att hon var rädd för att brunnen skulle försvinna lika snabbt som den hade visat sig.

Brunnen fanns där hela tiden. När vi är inne i en kris eller har problem behöver vi inte fara upp till himlen eller fara ner i avgrunden för att hitta lösningen. Det vi behöver är att ha en god relation till den Evige så att Han kan öppna våra ögon så att vi kan se den lösning som inte är långt ifrån oss.

Om du är inne i en kris just nu, öppna dina ögon och se att lösningen finns vid din sida!, som det står skrivet i 1 Korintierbrevet 10:13:

“Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, tillsammans med frestelsen bereder han också en utväg, så att ni kan härda ut.” (SFB)

Tillsammans med frestelsen bereder han också en utväg! Baruch HaShem! – Välsignad vare den Evige!

Sjätte aliján 21:22-34

21:30-31 “Han svarade: "Dessa sju lamm skall du ta emot av mig till ett vittnesbörd om att det är jag som har grävt brunnen." Sedan kallades platsen Beer-Shava, eftersom de båda svor eden där...” (SFB reviderad) – Torán kallar först platsen för Beer-Shava och senare för Beer-Sheva. Beer betyder ”brunn”, shava kommer från shevuá – ed – och sheva betyder ”sju”. Shava och sheva har samma rot. Beer-Sheva kan då förstås både som ”Edbrunnen” och ”Sjubrunnen”.

21:33 “Avraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheva och åkallade där HaShem, den evige Guds, namn” (SFB reviderad) – Rabbinerna Rav och Shmuel diskuterade om betydelsen på ordet eshel som här blivit översatt till ”tamarisk”. En av dem sade att det var fråga om en trädgård varifrån frukter erbjöds alla resenärer till deras måltider. Den andre sa att det handlade om ett vandrarhem som kunde ta emot dem som reste förbi, och i det fanns det många fruktträd.

Det som är visst är att den platsen blev förvandlad till ett centrum till att proklamera ut den Eviges Namn. Enligt en Midrash bjöd Avraham in alla som hade vägarna förbi så att de kunde äta och få nya krafter utan att behöva betala någonting. Efter måltiden sade han till dem: “Kom låt oss välsigna den Högste och Avskilde Kungen, Honom som ni har ätit av.” Han förklarade för dem att de inte hade ätit av hans mat utan av Hans som talade så att världen blev till. På så sätt vann han många själar för Riket.

“den evige Gud” – På hebreiska El Olam. El betyder ”Mäktig” och olam^[23] betyder många olika saker: ”lång tid”, ”evighet”, ”alltid”, ”framtid”, ”obestämd tid”, ”för länge sedan”, ”värld”, ”universum”, m.m.

21:34 “Sedan bodde Avraham som främling i filistéernas land en lång tid.” (SFB reviderad) – Rashí visar hur han måste ha varit där minst 26 år. Det innebär att Jitschak var mer än 30 år när han blev offrad.

Sjunde aliján 22:1-24

22:1 “En tid därefter satte Gud Avraham på prov. Han sade till honom: "Avraham!" Han svarade: "Ja, här är jag."” (SFB reviderad) – Det var Gud som satte Avraham på prov, i enlighet med sitt rättfärdighetsattribut. Därför användes namnet Elohim här.

Detta är det tionde provet som vår fader Avraham ställs inför. Det är det sista och definitiva provet för att hans tro skall bli fullkomlig, som det står om i Jakobs brev 2:22:

“Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad.” (1917)

Avrahams tro blev alltså genom detta prov fullkomlig i bemärkelsen att den nådde sin fulla potential. Efter detta prov kom Avrahams förtröstan upp till en nivå som inte behövde fler prov, den hade nått sitt mål.

Det hebreiska ordet för prov betyder också frestelse. Trots att det är samma ord som används i båda betydelserna är det stor skillnad mellan dem. Syftet bakom handlingen är det som bestämmer om det är ett prov eller en frestelse. Om syftet är att personen skall falla i olycka är det en frestelse. Men om syftet är att personen skall komma upp på en högre nivå är det ett prov. Gud kan inte fresta någon som det står skrivet i Jakobs brev 1:13-15:

“Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.” (SFB)

Syftet med provet är att höja upp personen. När någon har klarat ett prov får han alltid en stor belöning. Den största belöning som en människa kan få är att få en fullmogen karaktär, som det står skrivet i Jakob 1:2-4:

“Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende.” (SFB)

Om en person inte klarar provet som den Evige ger honom, har han två valmöjligheter. Den ena är att göra om provet om och om igen tills han klarar av det. Den andra är att han blir diskvalificerad. Det som hände med majoriteten av Israels barn som gick ut ur Egypten var att de sumpade provet tio gånger, jfr. 4 Mosebok 14:22, och därför kunde de inte komma upp till den högre nivån som den Evige hade berett för dem i den utlovade landet.

Om du just nu håller på att gå igenom ett prov, klaga inte utan sätt din förtröstan på den Evige och hans löften så kommer du upp till en högre nivå i Riket och din karaktär kommer att bli mer lik Hans Son, vilket är målet med ditt liv, enligt Romarbrevet 8:29 där det står skrivet:

“Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.” (SFB)

22:2 “Då sade han: "Tag din son Jitschak, din ende son, som du älskar, och gå till Moriá land och offra honom där som uppstigandeoffer på ett berg som jag skall visa dig."” (SFB reviderad) – Den hebreiska texten har ett litet ord efter ”Tag” som inte översatts. Det är ordet na som har två huvudsakliga betydelser, ”snälla” och ”nu”. Man kan alltså översätta texten såhär: ”Var snäll och ta din son...”. Det innebär att det inte var en befallning som Avraham fick om att offra sin son, utan en mjuk begäran. ”Om du vill, skulle du möjligen vilja vara så vänlig och göra det?” HaShem ville alltså testa Avrahams ärlighet och se om han verkligen sökte Hans vilja och inte sin egen. Dessutom var det länge sedan Avraham hade offrat ett djur till HaShem. Nu ber HaShem honom att offra sin egen son, som han älskade mest av allt.

Om du inte är villig att offra för HaShems skull det som du mest älskar så har du något i ditt liv som står före Honom, och det har blivit en avgud för dig. HaShem måste få första platsen i våra liv och om något hotar den platsen kommer han att be oss att offra det. Är du villig?

Moriás land är Jerushalajim, som det står skrivet i 2 Krönikerboken 3:1:

“Shlomo började bygga HaShem hus i Jerushalajim på Moriá berg, där HaShem hade uppenbarat sig för hans fader David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats.” (SFB reviderad)

Enligt en Midrash^[24] syftar ordet Moriá på att där skulle hela Israel få ta emot instruktion (horaá).

Jitschaks offer står som en av grundpelarna i judendomen. Genom dess meriter gör man i varje morgonbön anspråk på den Eviges välvilja för ens liv.

Avraham var en förbundspartner med den Evige. Den Evige behövde hans totala lydnad för att kunna uppfylla sina planer i hans liv och genom honom producera fram den Säd som kvinnan skulle föda fram enligt löftet till Adam och Chavá i 1 Mosebok 3:15. Som Avraham gav sin ende son, så gav också HaShem Sin Ende Son som ett syndoffer inte bara för Avrahams ättlingar, utan också för hela världen, jfr Johannes 3:16.

22:3 “Tidigt nästa morgon sadlade Avraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Jitschak. Sedan han huggit ved till uppstigandeoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till.” (SFB reviderad) – Avrahams kärleksfulla lydnad gjorde att han gick upp tidigt för att kunna uppfylla sin Herres önskningar med all flit.

Det hebreiska ord som i versarna 3, 4, 9 och 14 översatts med “plats” är makom.^[25] I många fall har detta ord en anspelning på den Evige, och är ett av Hans många namn, speciellt i förhållande till templet. Namnet talar om Hans allestädes närvarande, men också om hans uppenbarade närvaro på en speciell plats.

22:4 “När Avraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd.” (SFB reviderad) – Här finner vi ett samband mellan offrandet av faderns ende son och den tredje dagen. Det förebildar Messias uppståndelse på tredje dagen, jfr. Hosea 6:2. Uttrycket ”tredje dagen” – på hebreiska jom ha-slishí – förekommer 28 gånger i 26 versar i de hebreiska Skrifterna.

Gud hade lovat att visa Avraham platsen. Därför står det här att han fick se platsen. Han fick se den på ett speciellt sätt, genom en profetisk uppenbarelse. Midrash-litteraturen^[26] berättar att han fick se ett härlighetsmoln som täckte berget.

22:5 “Han sade då till sina tjänare: "Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er."” (SFB) – Enligt Rashí var tjänarna Jishmael och Eliezer. Eftersom de inte hade sett något speciellt kunde de inte följa med upp till platsen som var utsedd för tillbedjan.

Uttrycket “kommer vi tillbaka” visar att Avraham trodde att den Evige skulle väcka upp hans son i enlighet med de löften som Han hade gett om honom, som det står skrivet i Hebreerbrevet 11:17-19:

“I tron bar Avraham fram Jitschak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. Och till honom hade Gud sagt: Genom Jitschak skall du få dina efterkommande. Avraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.” (SFB reviderad)

22:6 “Avraham tog veden till uppstigandeoffret och lade den på sin son Jitschak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans.” (SFB reviderad) – Veden blev lagd på Jitschak som en anspelning tvärbjälken som skulle läggas på Sonen, som det står skrivet i Johannes 19:17:

“Och han bar själv sin bjälke på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Gulgolta.” (SFB reviderad)

“de gick båda tillsammans” – Två gånger upprepas denna mening, här och i vers 8. Det lär oss två saker, dels att Jitschak var helt enig med sin far i tanke och inriktning. Han var inte ett barn längre. Han var mer än 30 år gammal och hans längtan var att uppfylla sin himmelske Faders vilja och lyda sin jordiske fader.

Det lär oss också att Messias skulle gå upp till offerplatsen i full enhet med sin himmelske Fader, som det står skrivet i Johannes 16:32:

“Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.” (SFB)

Det står också skrivet i 2 Korintierbrevet 5:19a:

“Ty Gud var i Messias och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.” (SFB reviderad)

22:7 “Jitschak sade till sin far Avraham: "Far!" Han svarade: "Ja, min son?" Han sade: "Vi har eld och ved, men var är lammet till uppstigandeoffret?"” (SFB reviderad) – Lägg märke till att Jitschak frågade efter ett lamm.

22:8 “Avraham svarade: "Gud kommer att utse åt sig lammet till uppstigandeoffret, min son." Så fortsatte de sin vandring tillsammans.” (SFB reviderad) – Avraham sade att Gud skulle förse sig själv med ett lamm.

”min son” – Dessa ord upprepas också två gånger i denna text. Det talar både om Jitschak och Messias, Guds Son. Enligt de Messianska Texterna ser man att uttrycket ”Guds Son” var synonymt med ”Messias”, jfr. Matteus 16:16; 26:63; Lukas 4:41; 22:66-70; Johannes 1:49; 20:31.

Midrash-litteraturen berättar att Avraham vid detta tillfälle avslöjar för Jitschak att han var tvungen att bli offrad som ett uppstigandeoffer. Han accepterar det och överlåter sig frivilligt enligt sin fars vilja.

För att ett offer skall bli välbehagligt inför den Evige, måste det ges med glädje. Om någon offrar med sorg i sitt hjärta, blir det inte mottaget. Vid detta tillfälle var både Avraham och Jitschak tvungna att övervinna sina negativa känslor och sätta sina sinnen på den Eviges syften som alltid är goda. Avraham tänkte att Gud var mäktig att till och med väcka upp hans son från döden. Tron på HaShem för sonens uppståndelse är den som frälser alla de Avrahams ättlingar som skall bli som stjärnorna.

Det fanns två ingredienser i den tro som Avraham hade när det gällde sin son:

·         Han trodde att HaShem skulle ge honom en son på ett övernaturligt sätt.

·         Han trodde att HaShem skulle väcka upp hans son från döden.

Samma tro har alla Avrahams himmelska ättlingar. De tror att Guds Son blev avlad på ett övernaturligt sätt och att HaShem har uppväckt Honom från de döda, som det står skrivet i Romarbrevet 4:16-25:

“Därför heter det "av tro", för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Avrahams tro, han som är allas vår fader. Så står det skrivet: Till fader för många folk har jag satt dig, och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till. Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt: Så talrika skall dina efterkommande bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft - han var då omkring hundra år - och att Sarás moderliv var dött. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. Därför "räknades det honom till rättfärdighet."

Men dessa ord "det räknades honom till rättfärdighet" skrevs inte bara för hans skull utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jeshua, vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.” (SFB reviderad)

22:9 “När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Avraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Jitschak och lade honom på altaret ovanpå veden.” (SFB reviderad) – Det hebreiska ord som här översatts med “band” är akad^[27] förekommer inte på något annat ställe i hela Skriften. Rashi säger att ordet betyder att händer och fötter bands ihop bakom ryggen. Detta är en unik händelse i sitt slag på samma sätt som Messias´ död är en unik händelse i sitt slag.

Däremot finns det en variation av roten till samma ord, akudim, “strimmiga”, som förekommer sju gånger i samband med den hjord som Jaakov höll på att tjäna ihop med sitt arbete, och där nämns speciellt bockarna i första texten, 1 Mosebok 30:35, 39, 40; 31:8 (två), 10, 12.

Rashi säger att de kallas akudim därför att de hade vita hälar, d.v.s. den kroppsdel som bands (okdim) var väl synlig.

Det lamm som Avraham sa att den Evige skulle förse sig med hänsyftar till korban pesach, påskoffret. Och de bockar som återfinns i berättelsen om Jaakovs hjord hänsyftar till offren som gjordes på jom kippur, försoningsdagen, då två getter offrades för att täcka över och ta bort Israels synder som begåtts under hela året. Det finns så ett samband mellan Pesach och kippur. Det var det budskapet som Jochanan ben Zecharjá hade enligt Johannes 1:29 där det står skrivet:

 “Nästa dag såg han Jeshua komma, och han sade "Se Guds lamm (Pesach), som tar bort världens synd (jom kippur)”

I och med Messias död uppfylls profetian om Lammet vid Pesach som befriade de förstfödda i Egypten från döden. De förstfödda representerar hela folket. Genom Messias’ död uppfylls också profetian om getterna vid jom kippur som tar bort Israels synd.

22:10 “Och Avraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.” (SFB reviderad) – På samma sätt ”räckte” den himmelske Fadern ”ut sin hand” för att offra Sin Son på samma plats, jfr. Jesaja  53:10.

22:11 “Då ropade HaShems ängel till honom från himlen: "Avraham! Avraham!" Han svarade: "Här är jag."” (SFB reviderad) – Här förekommer Namnet JHWH för första gången i detta kapitel. Det Namnet representerar den Högstes barmhärtighet. ”Gud – Elohim” hade bett Avraham offra sin son. Elohim är den Högstes rättfärdighetsattribut. Det var Guds rättfärdighet som krävde ett mänskligt offer för att den omvända syndaren skulle kunna bli frälst. Någon måste dö i hans ställe. Syndens lön är döden och om syndaren omvänder sig kräver den Högstes rättfärdighet att någon betalar i hans ställe. Om det inte finns en ersättare finns det ingen grund för förlåtelsen.

I Romarbrevet 3:24b-26 står det skrivet:

“Messias Jeshua har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jeshua.” (SFB reviderad)

Jeshuas död är den ENDA totalt rättfärdiga grund som den Evige har för att förlåta syndaren som vänder om från sina synder.

Nu visar sig den Högste med sitt barmhärtighetsattribut och säger till Avraham att han inte skall offra sin son. I sitt hjärta hade han redan gjort det. Och på ett symboliskt sätt kom han tillbaka till livet.

Det finns emellertid en Midrash som berättar att Jitschaks själ lämnade honom för att sedan komma tillbaka^[28]. En annan Midrash säger att Jitschak verkligen blev offrad för att sedan uppstå^[29] och komma in på scenen igen i 1 Mosebok 24:62.

22:13 “Avraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Avraham gick dit och tog baggen och offrade den till uppstigandeoffer i stället för sin son.” (SFB reviderad) – En bagge är inte ett lamm. Jitschak och Avraham frågade efter ett lamm men HaShem försåg dem inte med ett lamm, utan med en bagge. Lammet fick bli vid ett annat tillfälle...

Baggen tjänar till att tillverka instrument till den Eviges tempeltjänst. De två hornen tjänar till att bli shofarim som spelas under den Eviges högtider, och speciellt under Shavuot (Pingst), jom teruá (hornblåsardagen) och jom kippur, som är de viktigaste tillfällen då man blåser shofar. Höftbenen tjänar till att bli flöjter i templet. Huden tjänar till att bli trummor. Vissa inälvor tjänar till harpor och andra inälvor tjänar till lyror i templet.

 “uppstigandeoffer i stället för sin son.” – Avraham offrade baggen i stället för sin son. Det hänvisar till Messias Jeshuas’ ställföreträdande offer till förmån för många, som det står skrivet i Matteus 20:28:

“Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (SFB)

22:14 “Och Avraham kallade platsen HaShem förser. I dag säger man: Berget där HaShem kommer att se.” (SFB reviderad) – “HaShem förser” är på hebreiska JHWH Jiré vilket betyder i sin enklaste översättning ”HaShem kommer att välja ut och se” (Targum och Rashi). Ordet jireh betyder också ”provision” eller ”förseende”, eftersom att se i förväg också innebär att förse sig.

HaShem kommer alltså att hålla sina ögon på den platsen för att utvälja den och se till de offer som Israels barn har gett och kommer att ge åt Honom på den platsen under det messianska Riket. Det innebär också att på det berget skulle HaShem förse sig med det Lamm som man frågat efter tidigare. Det betyder också att på den platsen kommer den Evige att visa sig, inte bara för Israel utan för hela världen, som det står skrivet i Jesaja 52:10:

“HaShem uppenbarar sin avskilda arm inför alla hednafolkens ögon, alla jordens ändar skall se vår Guds frälsning.” (SFB reviderad)

I Psalm 48:4-9 står det skrivet:

“Gud är i dess palats, han har gjort sig känd som en tillflykt. Se, konungarna slog sig samman, tillsammans drog de fram. De såg, då häpnade de, blev förskräckta och flydde. De greps där av bävan, av vånda som hos en barnaföderska, som när Tarshis-skeppen krossas av östanvinden. Det vi har hört om få vi nu se i HaShem Tsevaots stad, i vår Guds stad. Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.” (SFB reviderad)

På den platsen visade HaShem offentligt, inte bara sin rättfärdighet, utan också sin barmhärtighet när Han gav Messias som ett offer. Och på samma plats kommer han än en gång visa sin rättfärdighet när han kommer att döma de nationer som gaddat sig samman i det sista kriget mot Israel, och sin barmhärtighet när han kommer att frälsa dem som längtar efter Honom genom Hans Messias.

22:16b “din ende son” (SFB) – Tre gånger finner vi samma uttryck i detta kapitel, v. 2, 12 och 16. Detta hänsyftar till Guds Ende Son, Jeshua HaMashaich.

22:19a “Sedan vände Avraham tillbaka till sina tjänare” (SFB reviderad) – Och vart tog Jitschak vägen? Plötsligt försvinner han från Toráns scen för att inte visa sig förrän hans brud Rivká är redo, jfr. 24:62. På samma sätt blev Jeshua efter sin död och uppståndelse bortryckt från världs-scenen. Han kommer inte att visa sig igen förrän bruden är utan fläck, skrynkla eller annat sådant, färdig för Lammets bröllop.