Daglig undervisning från Torán av Ketriel Blad

Och (han) bosatte sig

Varför blev inte Jaakovs namn ändrat definitivt?

När ängeln välsignade Jaakov i Peniel sa han att han inte längre skulle heta Jaakov utan Israel (32:28). Samma sak sades i Betel (35:10). När Avram fick sitt nya namn, Avraham, använder Toràn aldrig mer det gamla namnet. Men i Jaakovs fall är det annorlunda. Toràn kallar honom både Jaakov och Israel ända till hans död. Varför upphörde den Evige inte att kalla honomför Jaakov när han hade sagt att han inte längre skulle heta Jaakov?

Denna text kan ge oss en del ljus över detta. Förra gången han nämndes kallade Toràn honom för Israel (37:13). Vid det tillfället var allt bra. Men när han fick den dåliga nyheten om Josefs eventuella död, kallar Toràn honom åter för Jaakov.

Det är mycket troligt att denna företeelse har att göra med det andliga tillståndet hos honom. När det stod väl till med hans själ och hans ande var upplyft, då kallar Toràn honom för Israel. Men när han inte lyckas hålla anden uppe, då kallar Toràn honom för Jaakov.

I texten 45:27-28 ser vi ett tydligt exempel på detta faktum: ”Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem, och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv. Och Israel sade: "Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag vill fara och se honom, förrän jag dör."” (1917)

När Jaakovs ande fick nytt liv verkade profetians ande – Ruach HaKodesh – återigen på honom, och då identifierar Toràn honom inte som Jaakov, utan som Israel.

Patriarkens liv var en ständig kamp. Han var tvungen att anstränga sig väldigt mycket för att inte tappa modet. Många gånger tog omständigheterna kontroll över hans själ och han hade då inte förmågan att leva i den andligt höga nivå som var till för honom. Trots att han hade de underbara och mäktiga himmelska löftena både för sig och för sina ättlingar, gjorde den dagliga kampen och de negativa känslorna som orsakades av motiga omständigheter att han inte alltid kunde vandra i anden. Det är därför som Toràn inte alltid använder hans nya namn, utan även hans gamla.

Och för att säga det på ett lättare sätt: Jaakov är hans naturliga namn och Israel är hans andliga namn.

Det underbara är att den Evige kallar sig för Avrahams Gud, Jitschaks Gud och Jaakovs Gud (2 Mos 3:15). Det lär oss att trots att Jaakov var hans naturliga namn bekänner den Evige sig som hans Gud. Trots att vår fader Jaakov inte ständigt lyckades vandra i anden, var den Evige hans Gud, och kunde uppfylla hans livs syftemål. Och om han kunde göra det med Jaakov, då kan han göra det med oss.

Var vid gott mot, trots att du inte ständigt lyckas att vandra i anden, är den Evige din Gud. Lita på honom och fortsätt att söka de höga andliga nivåerna trots att det finns dagar och tider med mycket motstånd då du inte förmår att urskilja de andliga verkligheter som du önskar. Jaakov slutade väl med den Eviges hjälp och du kommer också att göra det be ezrat HaShem – med den Evige hjälp. Amen ve-Amen!

Jazak u-varuch ­– var stark och välsignad,

Ketriel