VaEtchanan 45-2

Och jag bönade

5 Mosebok 4:5-40

Och HERREN skall skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er skall bli kvar bland de hednafolk som HERREN skall driva er bort till. Där skall ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta. Men om ni där söker HERREN, din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.

5 Mos 4:27-29 SFB

Vem tillber en sten?

I detta avsnitt av Torán varnar den Evige strängt för all form av falsk tillbedjan av alla bilder som människor gjort. Eftersom den Evige är osynlig och inte har någon form eller kropp är det förbjudet att tillverka någon typ av avbilder av något som skulle kunna representera honom.

De hedniska kulturerna, och speciellt den grekisk-romerska, var fulla av olika gudar som var representerade av stoder och ikoner av trä och sten. Och när kristendomen skapades på trehundratalet adopterade och införde den bilddyrkan i sitt inre liv och ändrade deras namn. En av de mest vördade figurerna är korset, som har sitt ursprung i Babylon. I många länder dyrkas själva korset med hedersbevisningar, kyssar, blommor och ljus.

Toráns ord uppfylldes på de avfälliga judar som har böjt knä inför dessa saker. En jude som vill komma tillbaka till den Evige måste avsäga sig all form av avgudadyrkan i förhållande till bilder, statyer, ikoner, kors och andra kultföremål.

Ickejuden som vill tjäna den levande Guden måste också avsäga sig alla dessa saker för att på så sätt markera att den Evige är Ande och inte materia.

Torán lyfter fram två ämnen som människor använder för att skapa falsk tillbedjan, trä och sten. Korsdyrkan är ett exempel på hur man tillber ett föremål av trä. Sten används också för att skapa avbildningar av gudomligheter som dyrkas.

Det är visserligen sant att Torán säger att den sten som de korrupta ledarna i Israel förkastade på sin tid blev förvandlad till en dyrbar sten som utvaldes och insattes i himlen av den Evige (Jes 28:16; Ps 118:22-23; Matt 21:42-45; Luk 20:17-19; Apg 4:11; 1 Pet 2:6-8; Rom 9:33). Men människorna har förvandlat den stenen till ett kultföremål och på så sätt skapat en typ av andlig ersättningsteologi i sin gudsbild.

Det hebreiska ordet för sten är even – אבן. Det består av de tre bokstäverna alef, bet och nun. Alef representerar den Evige som är en. Bet står för skapelsen som är dual och nun representerar förlossningen, vilket vi tidigare nämnt. Det hebreiska ord som bildas av de två första bokstäverna alef och bet – אב, av – betyder fader och det ord som bildas av de två sista bokstäverna bet och nun – בן, ben – betyder son. På så sätt skulle vi kunna tolka betydelsen av ordet even – sten – som den himmelske Faderns verk genom sin jordiske och skapade Son för världens förlossning.

Men den Evige kan inte föda eller föröka sig som de biologiska varelserna. Därför kan vi inte förstå ordet Son som något som fötts ut ur honom själv. Som vi sagt tidigare, måste vi förstå ordet Son som efterföljare, tjänare och representant (1 Kor 4:17; 1 Pet 5:13; Upp 21:7). Salomo och Israel kallas var och en för Guds son i Skrifterna (1 Krön 22:10; 2 Mos 4:22). Jeshua är Guds Son på ett speciellt sätt, men det betyder inte att han är en himmelsk reproduktion av den Osynlige och Obegränsade.

Det faktum att Jeshua är ett uttryck för den Evige i mänsklig form, liknande den förste Adam men ännu större, har gett rum för att former av avgudadyrkan införts när det gäller uppfattningen av honom. Denna text i Torán ger oss en vink om det. När man blandar ihop den himmelske Fadern med den jordiske Sonen och säger att Sonen är evigt gudomlig eller att han är Gud med samma väsen som Fader då skapar man en sten – even, אב-בן (Av-Ben) – som förvandlas till ett avgudaobjekt.

Den som tillber Sonen som han tillber Fadern praktiserar en bedräglig form av avgudadyrkan. Att ära är inte samma sak som att tillbe. Den som ärar en representant och ett sändebud ärar den som har sänt honom. Vi talar inte om det här, utan om att man skapat en ”sten” som måste anses som en typ av avgudadyrkan. När någon säger att Sonen är samma sak som Fadern har man skapat en avgudasten.

Må den Evige, som är god och förstår att dessa saker är svåra och att människan lätt kan bedras, förbarma sig över dem som tror att Skrifterna lär att en människa är Gud som blivit kött och därför tillber honom som om han vore den Evige.

Det faktum att många som i sin okunnighet och hjärtas uppriktighet praktiserar denna bedrägliga form av avgudadyrkan får bönesvar och blir frälsta i sina behov bekräftar inte att deras Fader-Son stenkult, som de skapat i sina sinnen, är rätt. Det bara bekräftar att deras hjärtan är ärliga och att den Evige är barmhärtig mot de okunniga. Men den som fördjupar sig i den Eviges uppenbarelse i Torán och blir medveten om detta måste överge denna bedrägliga form av avgudadyrkan.

Tidigare var vi okunniga och den Evige hjälpte oss. Men nu när vi inte är okunniga längre måste vi överge all kult till Fader-Sonen som Gud och vända om till den Osynlige och Evige som inte är människa eller kan föröka sig. Och om vi söker honom med hela vårt hjärta och hela vår själ kommer vi att finna honom.

Välsignat vare hans Namn för det!

Ketriel