Pinchas 41-5

Ormmun

4 Mosebok 28:1-15

På era nymånadsdagar skall ni som brännoffer åt HERREN offra två ungtjurar, en bagge och sju felfria årsgamla lamm

4 Mos 28:11 SFB

Vem kan fira nymånadsdagarna?

Plikten att avskilja nymånen är ett av Toráns 613 bud som gavs till förbundets folk som gick ut ur Egypten (2 Mos 12:2). I den text som vi idag har lyft fram får Israels söner befallningen om att bära fram ett extraoffer – på hebreiska musaf,מוסף  – åt den Evige vid varje nymåne. Eftersom det avskilda folket har fått fullmakt att definiera och utlysa, genom sina erkända myndigheter, när varje nymånadsdag skall börja, kallas dessa dagar för ”era”. I detta fall underordnar sig himlen de högsta ansvariga i Israels folk som bestämmer när man skall fira nymånadsdagarna.

De utvalda och avskilda bland folken är inte pliktiga att offra åt den Evige på nymånadsdagarna. Men även de kan fira nymånadshögtiderna på grund av den ställning de har i Messias i himlen. På samma sätt som de som förlossades från den egyptiska fångenskapen måste börja räkna månaderna från och med uttågets månad, kan även de som bland folken har upplevt effekterna av den Eviges Lamms död och uppståndelse, vilket också skedde under pesach, avskilja och räkna månaderna tillsammans med det utvalda folket och på så sätt komma ihåg på ett andligt sätt sin första förlossning i Messias.

I Psalm 81:4-6a står det skrivet: ”Blås i hornet vid nymåne och vid fullmåne på vår högtidsdag. Ty detta är en stadga för Israel, en befallning från Jakobs Gud. Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land.” (SFB)

Det är intressant att lägga märke till att Josef nämns på ett speciellt sätt i förhållande till nymånaden och högtider. Å ena sidan kallas själva folket för Josef, och å andra sidan är det en profetisk hänsyftning till Messias Josefs son, i vilken alla förlossade från folken är inbegripna.

I den hebreiska texten i denna Psalm finns en extra bokstav i namnet Josef, bokstaven he –ה  – så att hans namn uttalas Jehosef – יהוסף. På så sätt förekommer inte bara de tre första bokstäverna av den Eviges Namn, utan också de tre första bokstäverna i namnet Jehoshua –יהושע  – det kompletta namnet för Jeshua. Josef är en av de viktigaste förebilderna till Messias i förhållande till hedningarnas frälsning. Hans tjänst i Egypten resulterade i att i första hand folken blev frälsta och slutligen Israels folk.

På detta sätt representerar Josef Förlossaren Messias som huvud för hedningarna. Med andra ord, de som bland folken har erkänt Jeshuas herradöme och hans försonande offer som det enda och tillräckliga medlet för sin eviga frälsning, har blivit en del av hans kropp. Jeshua är huvudet och de som tillhör honom är hans lemmar.

I Psalm 82 står det att nymånaderna och högtiderna är för Israels folk men också ett vittnesbörd i Jehosef, i vilken alla de förlossade bland folken finns inneslutna.

Därför inte bara kan Noachs söner och döttrar som förlossats från folken fira nymånaderna och högtiderna utan de bör också göra det. Dessa högtider är skuggbilder av de tillkommande sakerna i den Eviges program för Israels och världens förlossning. Alla nymånader och högtider är skuggbilder av Messias och i Messias kan alla de förlossade bland folken fira dem tillsammans med sina äldre syskon, Israels söner och döttrar.

Rav Shaul lyfter fram detta faktum i sitt brev till Kolosserna kapitel 2. I versarna 4-8 varnar han för den grekiska filosofin som försökte infiltrera sig i de avskildas tro. Därefter gör han en messiansk tillämpning av den torátext som talar om Avrahams kallelse, han som är fader till dem som tror. I vers 9 säger han: ”Ty i honom (Messias) bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt” (SFB) vilket återspeglar det som står i 1 Mosebok 17:1b: ”Jag är Gud den Allsmäktige (El Shaddaj – den Mäktige, Alltillräcklige och Tillfredsställande.” Efter uppståndelsen kunde den Eviges fulla närvaro komma in i Jeshuas kropp på ett fullkomligt sätt.

I Kolosserbrevet 2:10a står det skrivet: ”och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten” (1917) vilket hänvisar till 1 Mosebok 17:1c: ”Vandra inför mig och var fullkomlig.” (SFB)

I Kolosserbrevet 2:11 står det skrivet: ”I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Messias omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur” (SFB reviderad) som en hänvisning till 1 Mosebok 17:11: ”Ock I skolen omskära eder kötts förhud, och det skall vara tecknet till förbundet emellan mig och eder.” (Åkeson) Vilket betyder att när en Noachs ättlig kommer in i Messias Jeshua upplever han en inre omskärelse som gör honom delaktig i det förbund som den Evige har stadfäst med och i Jeshua, Avrahams säd, ättling.

Sedan fortsätter Paulus med att tala om identifieringen hos de utvalda bland folken med Messias död och uppståndelse, genom tevilá – dop – och förlåtelse från synd och befrielse från all skuld och anklagelse tack vare Jeshuas försonande död.

Därefter fortsätter texten i versarna 16-17: ”Därför döme ingen eder angående ätande eller drickande eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat, vilket är en skugga av det kommande, men kroppen är Kristi.” (Åkeson) (ordagrant: utom Messias kropp.)

På grund av att ha blivit upptagna i Jehoshua ben Jehosef, upplyfta till en mycket hög ställning i himlen och blivit delaktigha i hans kropp, just därför får de utvalda bland folken inte tillåta att någon dömer dem när det gäller mat och dryck, nymånader eller sabbater, vilket handlar om förbundsfolkets diet och firanden.

Bara de som tillhör Messias kropp har rätten att döma om dessa saker, inte de utomstående, inte de judar som inte är i Messias kropp och inte de hedningar som inte är i Messias kropp. Bara de som är en del av Messias kropp har rätt att besluta om hur Noachs söner och döttrar som blivit utvalda, avskilda och insatta i Messias skall praktisera dessa saker.

Avslutningsvis kan vi säga att de inympade från folken inte bara är inbjudna att fira nymånaderna, utan också bör göra det och på så sätt inte bara komma ihåg sin befrielse från syndens slaveri, utan också utlysa och påminnas om den slutliga förlossning som vi väntar på då Kung Messias skall komma med himlens moln.

Nymånaden börjar man att fira med en festlig kvällsmåltid. Man äter bättre än under vardagar. Extra böner läggs till när man välsignar efter maten. De utvalda bland folken bör ha åtminstone en avskild sammankomst med lovsånger, bön och då man delar en uppbygglig undervisning.

Välsignelser,

Ketriel