BeChukotai 33-4

I mina stadgar

3 Mosebok 27:1-15

Säg till Israels barn: Om någon gör ett heligt löfte, skall du bestämma lösensumman åt HERREN för personerna ifråga. Om det gäller en man som är mellan tjugo och sextio år gammal, skall du bestämma det till femtio siklar silver efter helgedomssikelns vikt. Om det är fråga om en kvinna, skall du fastställa värdet till trettio siklar. 

3 Mos 27:2-4 SFB

Kan en själ värderas i pengar?

Denna text talar om löften som man kan göra för att överlämna sin själ till att underhålla och bevara templet. Och eftersom man inte kan överlämna själen, som är icke-materiell, kan man i stället ge pengar som symboliserar själens värde. Men, som vi sagt tidigare, värdet på en människas själ är för högt för att kunna återlösas så att den aldrig får se döden, jfr Psalm 49:8-9. Därför handlar det här om ett symboliskt pris som Torán sätter på en människas själ. Om någon vill ge sitt liv till templet, kan han göra det på ett representativt sätt i form av pengar. Midrash Tanchumá säger: "Om du ger värdet av en själ, anser jag det som om du hade offrat den."

Värdet som här fastställs har inget att göra med det pris som skulle ges för en människa om hon skulle säljas på slavmarknaden. Här är det fråga om ett fast pris som Torán sätter upp enligt kön och ålder. Vi bör inte heller förstå detta som om vissa personer skulle vara mer värda än andra, eller som om mannen skulle vara mer värd än kvinnan, för alla människor har samma värde inför HaShem.

För att någon skall kunna ge pengar som representerar hans själ måste han göra det enligt den förmåga han har att generera materiella ägodelar. De som har mer fysisk kraft har större möjlighet att producera rikedom genom sitt fysiska arbete. En man mellan 20 och 60 år måste därför betala mer än någon annan, för vid den åldern har han sin högsta kapacitet att producera pengar genom fysiskt arbete. En kvinna med samma ålder har normalt inte samma fysiska kapacitet. Därför kräver Torán inte så mycket av henne, för att hon inte skall känna sig underlägsen mannen om hon inte kan komma upp till samma produktionsnivå. Torán accepterar offren enligt vars och ens förmåga, som det står skrivet i 2 Korintierbrevet 8:12: "Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har." (SFB)

Denna alijá lär oss också att när det gäller värderingen av en själ ses den fattige inte som underlägsen den rike, utan alla som befinner sig i en viss ålder och har ett visst kön blir värderade på samma sätt. Om någon, som är fattig, nu önskar ge pengar enligt värderingen av hans själ, kan han göra det för en mindre summa pengar, enligt prästens bedömning, och i det fallet räknas det inför HaShem som om han hade gett hela summan, jfr. v. 8.

Den som har överlämnat sin själ för tjänsten i den Eviges hus kommer automatiskt att ge pengar till det verk som gör att hans hus blir uppbyggt, både i himlen och på jorden.

Välsignelser,

Ketriel