Avraham sökte frid med sin brorson Lot. Han önskade inte någon strid mellan de båda lägren. Den Evige hade förökat bådas rikedomar så oerhört att de inte längre kunde bo tillsammans för det fanns inte tillräckligt med betesmarker. Avraham valde att inte strida för att försvara sina rättigheter. Det var ju han som hade fått kallelsen att gå till landet och han hade blivit ekonomiskt välsignad för att han lydde kallelsen. Avraham vandrade med den Evige. Men Lot vandrade inte med den Evige, han vandrade med Avraham. Lot visste inte var källan till den sanna framgången fanns. Den fanns inte hos människor utan hos den Evige.

HaShem skapade en situation som orsakade en relationskris mellan dem båda, och Avraham bad Lot först välja vilken plats han ville bo på. Lot valde för sig själv det som såg bäst ut. Avraham valde att ge efter och ödmjuka sig och inte kämpa för att få ekonomisk vinning varken från sin kallelse eller från sina släktingar eller från någon annan. Denna attityd är mycket välbehaglig inför den Evige.

När Avraham fick kallelsen att lämna sitt land, blev han också tillsagd att lämna sin släkt. Nu hade han ju inte lämnat Lot, så därför skapade den Evige denna situation så att Avraham kunde bli befriad från sin broson. Avraham skilde sig från honom på ett mycket hövligt sätt utan att orsaka strider eller känslomässiga sår mellan dem.

Vad blev ersättningen för denna generositet?

Den Evige lät honom se på allt som hans blick kunde nå och sa att allt skulle bli hans och hans avkomlingars för alltid, inklusive det område som Lot hade valt. Den som ger efter tjänar på det. Den generöse får framgång. Men den som väljer åt sig själv kommer till slut att förlora allt.

Kämpa inte för att få det som tillhör dig. Var generös. Ödmjuka dig inför människor. Var inte girig. Var inte avundsjuk. Låt andra få välja först och den Evige kommer att belöna dig stort på sitt sätt och i sin tid.