När Moshè fick rådet av sin svärfar Jitrò att införa domare över folket, räckte det inte att domarna var ”dugliga”, vilket innebär att de har förmåga att leda och administrera, utan också att de ”fruktade den Allsmäktige”. Det är oerhört viktigt att man fruktar himlen när man skall döma. En domare som inte fruktar himlen blir korrupt och nyckfull. Dessutom måste de vara ”sanningsenliga” och hata lögnen. Det sista karaktärsdraget som en domare måste ha är att han hatar orättfärdig vinst, han måste hata korruption.

Alla nationer behöver denna typ av domare för att rättfärdighet och fred skall kunna råda i samhället.

När Messias instruerar sina lärjungar att inte döma gör han det med tanke på personliga relationer. I vårt förhållande till nästan är det inte tillåtet att döma den andre, men så är inte fallet med en domstol. I sammanhanget i Matteus 7 talas det om att döma fel som man ser hos nästan. När någon pekar ut sin nästas fel är det normalt ett bevis för att han själv har den typen av defekter men i större skala. Den som blir irriterad av flisan i sin broders öga är den som har en bjälke i sitt eget öga.

I personliga förhållanden måste man vara mycket försiktig att inte döma det som man tror är den andres motiv. Normalt vet man inte vad som ligger bakom andras beteenden. Bara HaShem känner hjärtats avsikter och där har vi inte rätt att döma varken på en personlig nivå eller i en mänsklig domstol. En mänsklig domstol kan bara döma konkreta handlingar, inte motiv eller det som gjorts i det fördolda.

Det människan gör i hemlighet blir dömt av den himmelska domstolen som ser allt. Men konkreta handlingar kan och bör dömas av mänskliga domstolar, som följer de instruktioner som etablerats i Torán för dem.

Må den Evige resa upp mogna domare bland oss som kan döma rätt och skaffa rättvisa och frid i folket.

Shalom uvrachá – frid och välsignelse,

Ketriel