Vem förstår orden rätt?

Jaakov välsignade var och en av sina söner med en personlig välsignelse. När han kom till Jisachar och Dan kallade han dem för åsna och orm. Hur skulle du reagera om din pappa sa "Åsna, må du bli en orm."? Skulle du bli förolämpad? Varför skulle du bli förolämpad? För att din pappa kallade dig åsna och orm? Och när det nu var fråga om Jaakovs välsignelse handlade det om profetiska ord från himlen. Hur skulle du känna dig då om Himlen kallade dig för åsna och orm? Vad är det för typ av välsignelse?

Om man blir förolämpad av detta är det för att man lägger en negativ betydelse i orden åsna och orm. Många använder djurnamn för att förolämpa andra. Ord som "svin", "åsna", "varg", "apa", "hund", "gris" o.s.v. används till att förolämpa. Man jämför då en människas uppförande med ett speciellt djur, och då fixerar man sig på det negativa, och överför det till någon person för att skada. Om den som blir förolämpad är känslig eller har förkastelse- eller mindervärdighetskomplex blir den väldigt skadad av sådana ord. Det är som att hälla salt i dess känslomässiga sår.

Men jämförelsen kan vara positiv i stället för negativ. Allt beror på vad man lägger för betydelse i orden. Jag kommer ihåg att jag en gång sa till en väldigt flitig kvinna att hon var som en indianska eftersom jag anser att indianskorna är hedervärda p.g.a. sin styrka och flitighet. Jämförelsen jag gjorde var för att berömma henne. Senare fick jag reda på att det i hennes språkbruk var väldigt förolämpande att kalla någon på det sättet. När jag bad om förlåt för att ha förolämpat henne sa hon att hon hade förstått att jag inte sa det med ond avsikt, som väl var!

Åsnan var ett djur som man använde under patriarktiden som ett transportmedel och till att lasta. Det var ett mycket användbart djur för alla möjliga aktiviteter. Åsnan är en av människans bästa tjänare som hon har använt under hela sin historia.

När det gäller ormen var det något positivt för att försvara sig mot fiender. Vår fader Jaakov ord var alltså enbart positiva och de utgör stora välsignelser.

Det lär oss att ord kan ha olika betydelser för olika personer, i olika kulturer, tider och sammanhang. När vi därför läser Skrifterna är det väldigt viktigt att vi inte försöker förstå de hebreiska orden utifrån ett modernt sammanhang som i mycket är främmande för den gamla hebreiska kulturen.

Majoriteten av de falska lärorna och felaktiga tolkningar av Skrifterna beror på brist på förståelse för ordens betydelse i sitt sammanhang.

Trots att de som översätter Skrifterna försöker, med alla sina goda avsikter, att föra över till ett annat språk och kultur begrepp som skrevs och förstods i väldigt annorlunda kulturer och språk, blir det alltid fel och missförstånd i översättningarna. Detta är oundvikligt.

En annan aspekt som man måste räkna med är den teologiska plattform som man står på när man läser, tolkar och översätter de himmelska orden. En icke-judisk översättare kan aldrig förstå de hebreiska Skrifterna på ett rätt sätt eftersom hans sinne är format av teologiska begrepp som står i kontrast till den biblisk-hebreiska mentaliteten. Om det är svårt för den som har hebreiskan som sitt modersmål att förstå Skrifterna, hur mycket svårare är det då inte för en utlänning! Därför måste man vara mycket försiktig när man skapar läror från översättningar av Skrifterna. När man läser en översättning läser man inte bara översättningen av det som ursprungligen skrevs utan också det som översättaren tror att det som ursprungligen skrevs betyder, och det stämmer inte alltid överens med sanningen, helt enkelt därför att översättaren ger termerna en annan betydelse än vad de hade när de skrevs, inte för att han inte ville förstå dem rätt, utan för att hans sinne har blivit format på ett annorlunda sätt och hans förståelse av termerna skiljer sig från originalet.

Samma sak händer när man läser Skrifterna direkt på deras originalspråk, hebreiska, arameiska och möjligen grekiska. Man måste vara försiktig med att inte lägga i orden moderna eller grekisk-romerska betydelser för i så fall kommer man att förstå dem fel och dra felaktiga slutsatser som många gånger är skadliga för vår tro och livsstil.

Må den Evige ge oss ödmjukhet att kunna lyssna på det som de judar som känner den Evige och Skrifterna lär och framför allt må han ge oss en ande av uppenbarelse och visdom från Ovan när vi forskar i Skrifterna så att vi kan förstå dem rätt så att vi blir formade på ett korrekt sätt.

Kol tuv ­ allt gott,

Ketriel