Parasha3-enighetenDaglig mannaStöd MFSAudio

Daglig undervisning från Torán av Ketriel Blad


MiKets 10-3

Till slut

1 Mosebok 41:39-52

Josef gav den förstfödde namnet Manasse, "ty", sade han, "Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus." Åt den andre gav han namnet Efraim, "ty" sade han, "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land."

1 Mos 41:51-52 SFB

Finns det något samband mellan lidande och frukt?

När Josef hade blivit upphöjd till den dåvarande väldens högsta position, om man bortser från farao som hade gett honom den myndigheten, kunde han bilda sin egen nya familj och på så sätt glömma sin pappas hem. Men det var inte på så sätt att han glömde bort sin pappa och sina syskon, utan på grund av den lycka han upplevde längtade han inte längre nostalgiskt efter sitt ungdomsliv. Nu hade han fru och en son och därför var hans själ väldigt lycklig. Namnet Menashè som han satte på sin förstfödde, vittnar om det.

Josefs andra son fick ett namn som uppenbarar en väldigt djup sanning. Namnet Efrajim är dualformen av det hebreiska ordet efratאפרת, fruktsam – som kommer från roten parà  פרה  – som betyder bära frukt.

Josefs andra son blev senare profetiskt utvald till att stå över sin bror. Israels förstfödslorätt gick över till denne son, enligt 1 Krönikeboken 5:1-2. Trots att Jehudà hade huvudrollen bland sina bröder, och från honom kommer Messias, fick han inte förstfödslorätten. Förstfödslorätten gick till Efrajim.

Här finns en stor hemlighet undangömd som vi inte har möjlighet att utveckla här. Jag vill bara lyfta fram det faktum att hans namn uppenbarar något ljuvligt, enligt det som kommer ur Josefs mun: ”Den Allsmäktige har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.” Det finns ett samband mellan lidande och frukt.

Från 17 till 30 års ålder hade Josef lidit i Egyptens land. Inte bara för att han inte fick vara med sin pappas familj, utan också för den avgudadyrkan och andra synder som omgav honom i ett främmande land. Det var verkligen hans lidandes land.

Men mitt i detta lidande hade han lärt sig läxan att ge frukt åt Himmelriket. Hans trohet och kärlek smittade av sig till alla som fanns i hans omgivning och Toràn visar oss också hur Josefs tro vid flera tillfällen hade förts över till hans omgivning. Josef bar frukt överallt. Frågan är om han hade gett samma frukt utan allt lidande. Jag är säker på att han inte hade gjort det.

När en rättfärdigs själ möter lidande på rätt sätt produceras alltid en varaktig frukt. Denna andliga lag är nämnd i Josefs andra son, Efrajim. Efrajim representerar all frukt som kommer av en rättfärdig människas lidande.

Eftersom namnet Efrajim är dualt, talar det om två typer av frukt mitt i lidande. I första hand är det en profetisk antydan om det som skulle hända Messias Josefs son, som skulle ge massor av frukt genom sitt lidande. Alla själar som blir frälsta från den eviga förstörelsen blir frukten av Messias lidande.

Den andra typen av frukt som finns kodad i detta namn har att göra med Efrajims avkomlingars framtid och alla dem som han representerar. Världen har ännu inte sett mycket av den plan som den Evige har för denne Israels förstfödde son. Världen har sett välsignelsen som kommit genom Jehudà – det judiska folket – men eftersom Israels förstfödde Efrajims stam blev uppblandad bland hednafolken tillsammans med nio andra stammar, har ännu inte det himmelska syftet med förstfödslorätten manifesterats.

Namnet Efrajim står för den stora frukt som kommer att produceras under den stora vedermödan, de sju sista åren innan Messias kommer tillbaka. Det kommer att bli en så stor frukt att ingen kan räkna den, som det står skrivet i Uppenbarelseboken 9:9-17: ”Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet." Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: "Amen. Lovet och priset, visheten och tacksägelsen, äran, makten och väldet tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen." En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."” (SFB)

Fly inte från lidande och tro inte att det är ett hinder för den Eviges syfte med ditt liv. Det är ett gödningsmedel som den Evige har lagt ut för att ge livskraft till den frukt som håller på att produceras i din själ och i din omgivning.

Må den Evige ge oss förstånd så att vi inte längre klagar på det lidande vi får gå igenom utan skall kunna se den frukt som våra själars nöd producerar och så bli tillfredsställda,

Ketriel


Flash Player Needed

Ladda ner